Barns delaktighet, ett ouppnåeligt krav?

Transkript

1 Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete/institutionen för sociala och psykologiska studier Emma Johansson och Emma Norberg Barns delaktighet, ett ouppnåeligt krav? En studie kring socialsekreterares uppfattning om barns delaktighet i barnavårdsutredningar Children s participation, an unachievable demand? A study about social workers perception about children s participation in child welfare investigations Examensarbete 15 hp Socionomprogrammet Termin: HT 2017 Handledare: Stefan Persson Examinerande lärare: Mona Sundh Karlstads universitet Karlstad Tfn Fax Information@kau.se

2 Barns delaktighet, ett ouppnåeligt krav? En studie kring socialsekreterares uppfattning om barns delaktighet i barnavårdsutredningar Emma Johansson och Emma Norberg Sammanfattning Syftet med examensarbetet är att undersöka hur socialsekreterare definierar barns delaktighet och hur eventuella utmaningar påverkar socialsekreterares arbete med att göra barnen delaktiga. För att besvara vårt syfte intervjuade vi åtta socialsekreterare inom två kommuner i Mellansverige för att ta del av deras uppfattning kring barns delaktighet, vilka eventuella utmaningar de möter samt hur socialsekreterare gör barnet delaktig i praktiken. Vår data analyserades utifrån Shiers delaktighetsmodell, tre av BBIC:s grundprinciper samt tidigare forskning. Resultatet som framkom visade att socialsekreterare har en liknande definition av vad barns delaktighet innebär. Det skiljer sig dock huruvida i vilken utsträckning barnet blir delaktig. Informanterna är alla överens om att barnet bör bli mer delaktig. Det har även framkommit ett flertal utmaningar som förhindrar socialsekreterares arbete att involvera barnet i utredningsprocessen. Dessa utmaningar kan vara barnets föräldrar, barnet själv samt socialsekreterares uppfattning om sig själv och sin arbetsmiljö. Det visade sig även i vårt resultat att socialsekreterare har olika tillvägagångssätt för att göra barnet delaktig i utredningsprocessen. Vår slutsats utifrån de intervjuer vi utfört samt tidigare forskning är att barnen i dagsläget inte anses vara tillräckligt delaktiga i sin egen utredningsprocess. Det är främst utmaningar, såsom föräldrar, barnet själv, tidsbrist och socialsekreteraren, som förhindrar barnets delaktighet. Detta då socialsekreterare, på grund av detta, upplever en svårighet att involvera barnet från första början. Nyckelord: Barn, Socialsekreterare, Delaktighet, Inflytande, Utmaningar

3 Children s participation, an unachievable demand? A study about social workers perception about children s participation in child welfare investigations Emma Johansson and Emma Norberg Abstract The purpose of our essay aims to explore how social workers define children s participation and how possible challenges may affect the social workers work to make the children participated. In order to answer our purpose we interviewed eight social workers within two municipalities in the middle of Sweden, to get a acquainted with their perception about children s participation. As well as possible challenges they may encounter and what social workers do to involve children in practice. Our data were analyzed on the basis of Shier s Pathways to participation, BBIC s fundamental principles and previous research. The result that emerged showed that social workers have a similar perception about the meaning of children s participation. It differs however, regarding the extent to which the child is participated. The informants all agree that the children should be more participated. It was also discovered that there are multiple challenges that prevent the social workers to involve children in their investigationsprocess. These challenges might be the parents of the children, the child itself and the social workers perception of them self and their work environment. Our result also showed that the social workers have different approach in how they participate children in their investigationprocess. Our conclusion based on the interviews we conducted, as well as previous research is that children today aren t considered to be enough participated in their own investigationprocess. It is primarily the possible challenges, as the child s parents, the child itself, the lack of time and the social worker itself, that prevent the children s participation, this because social workers feel a difficulty to involve and make the child participated from the beginning. Keywords: Children, Social Workers, Participation, Impact, Challenges

4 Förord Vi vill börja med att tacka alla de socialsekreterare som ställt upp på intervjuer, utan er hade detta examensarbete inte varit möjligt. Vi vill också tacka vår handledare Stefan Persson. Vi vill även tacka varandra för ett bra utfört arbete under de långa timmarna i universitetsbibliotekets grupprum. Även ett tack till vår briljanta låtlista på Spotify som livat upp stämningen när det varit som mest påfrestande och vi varit som mest ofokuserade. Som de sju dvärgarna i Snövit skulle sjunga we whistle while we work. Det har varit otroligt intressant att skriva om detta ämne. Vi hade en viss förförståelse innan vi började med examensarbetet, men känner båda två att vi blivit mer rika på kunskap under examensarbetets gång. Båda två känner att vi är ännu mer intresserade att arbeta för och med barn i framtiden för att kunna hjälpa dem på deras resa i det som kallas livet. Vi har arbetat gemensamt under hela examensarbetet och tar därför gemensamt ansvar för hela examensarbetet och vill ha ett gemensamt betyg. Karlstad Emma Johansson Emma Norberg

5 Innehållsförteckning 1 INLEDNING Problemformulering Förförståelse Koppling till socialt arbete Syfte och frågeställningar Studiens avgränsningar Centrala begrepp TIDIGARE FORSKNING BBIC Barns delaktighet Barns inflytande Socialsekreterares utmaningar Sammanfattning TEORETISKA PERSPEKTIV Shiers delaktighetsmodell Grundprinciperna i BBIC METOD Inledning Urval Datainsamling Val av analysmetod och bearbetning av data Etiska överväganden Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet RESULTAT Inledning Socialsekreterares definition av barns delaktighet Hur socialsekreterare gör barnet delaktig Ålder Mognad Barnet som inte kan eller vill tala För- och nackdelar med barns delaktighet Socialsekreterares definition av barns inflytande... 20

6 5.6 Socialsekreterares utmaningar med att göra barnet delaktig Sammanfattning ANALYS Inledning Lyssna på barnet Stödja barnet i att uttrycka sina synpunkter och åsikter Ta hänsyn till barnets synpunkter och åsikter Barn involveras vid beslutsfattandet Delad makt och ansvar Utmaningar Sammanfattning RESULTATDISKUSSION Inledning Varierande uppfattningar av barns delaktighet Anpassad delaktighet Utmaningar Skillnader gentemot andra studier Förslag till förändring Metoddiskussion Val av metod Urval Datainsamling Val av teori Analysmetod Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet Examensarbetets styrkor Förslag till framtida forskning Slutord REFERENSER Bilaga 1: Shiers delaktighetsmodell Bilaga 2: Intervjuguide... 41

7 1 INLEDNING Det är ju lite som är tanken med BBIC, alltså just det här med delaktighet från början till slut med familjens utredning och det är ju nånting som vi får jobba med hela tiden också för att vi ofta har för många utredningar för att kunna göra så som BBIC skulle vilja (Informant). Att göra barnet delaktig i sin egen utredningsprocess är något som Barns Behov i Centrum [BBIC] syftar till. BBIC är ett förhållningssätt skapat av Socialstyrelsen tillsammans med Sveriges regering, och används av individ-och familjeomsorgen inom socialtjänsten. De som arbetar inom socialtjänsten har därför ett krav från socialtjänsten och Socialstyrelsens riktlinjer, att alltid ta hänsyn till barnet och dess behov (Socialstyrelsen 2015). 1.1 Problemformulering BBIC syftar till att bidra till barns delaktighet i sina egna utredningar. Inom individ- och familjeomsorgen ska ett barnperspektiv alltid finnas och synliggöras i barnavårdsutredningar (Socialstyrelsen 2015). Av egen yrkeserfarenhet har vi upptäckt att det finns brister i att få barnet fullt delaktig i utredningsprocessen, och dessa brister kan uppstå på grund av olika utmaningar socialsekreterare möter i det vardagliga arbetet. Utmaningarna kan leda till att det i stor utsträckning inte är möjligt att arbeta utifrån de riktlinjer verksamheten har fastställt. Enligt Socialstyrelsen implementerade socialtjänsten BBIC år 2006 (Ibid), och efter att vi läste tidigare forskning om ämnet har vi förstått att BBIC inte har implementerats fullt ut i verksamheterna och att det finns brister kring barns delaktighet i utredningsprocessen. Vi kan se tendenser av att förhållningssättet har kommit längre än det praktiska arbetet med BBIC. Under en utredningsprocess ska barnets perspektiv alltid vara i fokus (Rasmusson et al. 2010). Det kan dock förekomma utmaningar under utredningsprocessen som försvårar barns delaktighet (Olsson 2017), vilket enligt BBIC inte bör förekomma då det alltid ska vara barns behov som är i centrum (Socialstyrelsen 2015). Att göra barnet delaktig i beslutsfattande processer har visat sig vara viktigt för barns utveckling. Barnen känner sig då engagerade i det beslut som tas vilket har visat att deras självkänsla ökar. Delaktigheten associeras dessutom med en känsla av kontroll (van Bijleveld et al 2013; McLeod 2007; Munro 2001). Insatserna blir då något barnet ställer sig positiv till eftersom socialsekreterare har sett till barnets perspektiv och dess behov (van Bijleveld et al. 2013). Barn kan uppleva att det är viktigare att socialsekreterare lyssnar på dem, än att de faktiskt får som det vill. Dock finns det barn som upplever att de har begränsat med möjligheter, eller inga alls, att kunna vara delaktig i beslut gällande deras eget liv (Munro 2001; van Bijleveld et al. 2013). En frånvaro av sin egen delaktighet kan göra att barnet känner sig ignorerad, vilket kan leda till en sämre självkänsla (Leeson 2007). Att göra barnet delaktig i utredningsprocessen kan vara en utmaning, exempelvis utifrån olika uppfattningar kring vad delaktighet innebär. I många fall förstår socialsekreterare vikten av att göra barnet delaktig men när de ska förklara innebörden skiljer sig definitionerna från socialsekreterare till socialsekreterare (Archard & Skivenes 2009; van Bijleveld et al. 2013). 1

8 Efter vår litteratursökning upptäckte vi att vår uppfattning om bristerna kring barns delaktighet är något forskare såsom van Bijleveld et al. (2013), Hultman (2013), Matscheck & Berg Eklundh (2015) och Olsson (2017) även har kommit fram till. Dock upptäckte vi att det finns få studier kring socialsekreterares uppfattning kring barns delaktighet i sin egen utredningsprocess. Utifrån det har vi valt att intervjua socialsekreterare för att få deras uppfattning av barns delaktighet i utredningsprocessen, men även de utmaningar de anser sig möta i det vardagliga arbetet. 1.2 Förförståelse Vi har båda erhållit våra verksamhetsförlagda studier inom individ- och familjeomsorgen. Under denna period uppmärksammade vi att de barn som är aktuella inom socialtjänsten inte är tillräckligt delaktiga eller har tillräckligt med inflytande i sin egen utredningsprocess. Vi har även uppfattat att socialsekreterare inte anser sig ha förutsättningar för att kunna göra barnet delaktig, både utifrån sig själv och sin arbetsmiljö. Det vi dessutom uppmärksammat är att antalet ärenden och den tidsbrist som finns kan påverka hur stor del socialsekreterare gör barnet delaktig. Utifrån vår förförståelse valde vi att undersöka hur barns delaktighet uppfattas av socialsekreterare, vilka utmaningar som förhindrar det och hur socialsekreterare gör barnet delaktig. 1.3 Koppling till socialt arbete Barns delaktighet inom barnavårdsutredningar har koppling till socialt arbete genom att det är en del av riktlinjerna för individ- och familjeomsorgen, vilket i sin tur är bestämt av socialtjänsten och därmed Socialstyrelsen (Socialstyrelsen 2015). Socialt arbete strävar efter att bidra till barns välbefinnande och att de ska växa upp under trygga förhållanden. Van Bijleveld et al. (2013) och Leeson (2007) beskriver att om barnet är delaktig i sin utredningsprocess bidrar det till barnets ökade välmående. 1.4 Syfte och frågeställningar Syftet med examensarbetet är att undersöka hur socialsekreterare definierar barns delaktighet och hur eventuella utmaningar påverkar socialsekreterares arbete med att göra barnen delaktiga. o Hur uppfattar socialsekreterare vad barns delaktighet innebär? o Vilka utmaningar finns det för att göra barnet delaktig i utredningsprocessen? o Hur gör socialsekreterare barnet delaktig i utredningsprocessen? 1.5 Studiens avgränsningar I vårt examensarbete har vi gjort avgränsningen att endast intervjua socialsekreterare, vilket medför att vi endast får socialsekreterares uppfattningar av barns delaktighet. Vi har dessutom gjort avgränsningen att endast intervjua socialsekreterare från två kommuner, vilket medför att vi endast får synpunkter från en liten del av Sveriges socialsekreterare. 2

9 1.6 Centrala begrepp BBIC: Barns Behov i Centrum, ett förhållningssätt inom individ- och familjeomsorgen som används vid barnavårdsutredningar (Socialstyrelsen 2015). Barn: Barn som är i åldrarna 0 till18 år och som är eller har varit aktuella inom individ- och familjeomsorgen. I likhet med BBIC kommer vi att benämna ungdomar över 15 år som barn (SFS 2012:776; Socialstyrelsen 2015). Delaktighet: Socialsekreterare ska alltid ta hänsyn till barnets behov och se till att barnet är delaktig (Olsson 2017). Det finns olika uppfattningar av vad delaktighet innebär, exempelvis att barnet får utrymme att uttrycka sina åsikter och synpunkter eller att barnet endast får information om vad som är bestämt och vad som kommer att ske (Archard & Skivenes 2009). Andra definierar barns delaktighet genom att endast träffa barnet (van Bijleveld et al. 2013). När vi definierar barns delaktighet syftar vi till hur mycket barnet är involverad i sin egen utredningsprocess, exempelvis genom att vara med på samtal och få information om vad som pågår i sitt ärende. Inflytande: I en utredning är det viktigt att barnet får sin röst hörd och kan uttrycka sin vilja och inställning (Hultman 2013). Att kunna lyssna på barnet och förstå barnets position är centralt. En socialsekreterare måste kunna anpassa insatser till varje individ, det är därför av stor vikt att barnet får sin röst hörd (Olsson 2017). Vår definition av barns inflytande är hur mycket barnet får sin röst hörd men även på vilket sätt barnet kan påverka beslutet i utredningsprocessen. Barnets perspektiv: Barnets perspektiv innebär att det är barnets egna erfarenheter och handlingar som är i fokus, det som barnet anser är av vikt ska vara det som är i fokus. För att ha ett barnfokuserat förhållningssätt krävs att den professionella har kunskap kring det individuella barnet, dess behov och barnets situation. Barnets egna synpunkter och åsikter används allt för sällan och barnets involvering är i många fall beroende av barns kognitiva mognad (Söderbäck et al. 2011). Barnperspektiv: Till skillnad från barnets perspektiv innebär barnperspektivet att vuxna ser utifrån sitt eget perspektiv, kring vad som är för barns bästa utifrån barnets åsikter och synpunkter. Den vuxna ser till vad som är bäst för barnet och dess uppfattning om barnets bästa i fokus (Söderbäck et al. 2011). Socialsekreterare: Arbetar inom individ-och familjeomsorgen och använder sig av förhållningssättet BBIC i barnavårdsutredningar (Socialstyrelsen 2015). Socialsekreterare ska ha ansvar för att barns rättigheter uppfylls och att barnet blir uppmuntrad att framföra sina åsikter (Söderbäck et al. 2011). 3

10 2 TIDIGARE FORSKNING Under tidigare forskning kommer vi att presentera innebörden av BBIC, definitionen av barns delaktighet och inflytande samt socialsekreterares utmaningar kring att göra barnet delaktig. Vi har valt att skriva om den fakta som framkommit under vår litteratursökning. Vi kommer därför inte att framföra förutsättningarna och resultatet för varje studie då det inte är relevant för vårt examensarbete. 2.1 BBIC BBIC är ett förhållningssätt skapat av Socialstyrelsen och Sveriges regering efter att barnavårdsutredningar blivit kritiserade. En av anledningarna till att de blev kritiserade var bristen av barns delaktighet. År 1999 inledde Socialstyrelsen arbetet för att utveckla systemet. De samarbetade med sju kommuner i landet för att kunna anpassa materialet utifrån det material de inspirerats av, det engelska Framework for Assessment of Children in Need and their Families, till svenska lagrum och till praktiken inom socialtjänsten. Resultatet som framkom var att det bidrog till att barnets ställning stärktes och att socialsekreterare blev mer medvetna om och fick mer kunskap kring barns behov. Detta utvecklingsarbete ledde i ett senare skede till det vi idag kallar BBIC och som blev ett verktyg för att förbättra kvalitéten för bedömningar och för att göra barnet mer delaktig. År 2006 lanserades BBIC men har sedan dess fått flera revideringar, senast var år 2015 (Matscheck & Berg Eklundh 2015; Socialstyrelsen 2015). Syftet med BBIC är att barns delaktighet och inflytande ska förstärkas inom ramen för utredningen, men även att samarbetet mellan barnet och dess nätverk ska kunna förbättras. Att struktur och systematik skapas inom utredningsprocessen är dessutom viktigt för att underlätta uppföljningen (Socialstyrelsen 2015). Målsättningen med BBIC är att kunna erbjuda socialnämnder runt om i Sverige, [...] en enhetlig och evidensbaserad struktur för handläggning, genomförande och uppföljning - med barnet i centrum (Socialstyrelsen 2015, förord). De skriver även att ett visionärt mål är att alla barn ska få samma chanser i livet, även de som är aktuella inom socialtjänsten (Socialstyrelsen 2015). BBIC har tre beståndsdelar: de nio grundläggande principerna, BBIC-dokument och en triangel bestående av behovsområden inom Familj & Miljö, Barnets Utveckling och Föräldrarnas Förmåga. Triangeln kallas BBIC-triangeln och är det socialsekreterare ska arbeta utifrån. BBIC består dessutom av en grundbok och ett metodstöd. Grundboken är ett utbildningsmaterial som vänder sig till socialsekreterare som arbetar med BBIC inom individ- och familjeomsorgen. Metodstödet är ett material som kortfattat ger en översikt för socialsekreterare över BBIC, och är ett stöd och en hjälpande hand under det vardagliga arbetet (Socialstyrelsen 2015). 4

11 Grundprinciperna De nio grundprinciperna är grunden för socialsekreterares arbete för med barn. Principerna utgår från aktuell forskning och den lagstiftning som gäller. Grundprinciperna består bland annat av barnets rättigheter, barnets bästa, likvärdiga möjligheter och barns och nätverkets delaktighet. BBIC-dokument En utredning med efterföljande bedömning måste slutföras inom fyra månader. Bedömningar inom ramen för BBIC genomförs med utredande samtal med barnet och familjen samt eventuella individer i barnets närhet. BBIC-dokumenten illustreras med obligatoriska blanketter som presenterar barnets personuppgifter och information om på vilket sätt barnet blev aktuellt inom socialtjänsten. Det finns dessutom en utredningsplan, beslutsunderlaget för det aktuella barnet samt efterföljande bedömning beslutsunderlaget, en vårdplan, beslut om insats och till sist uppföljningen (Matscheck & Berg Eklundh 2015; Socialstyrelsen 2015). BBIC-triangeln BBIC utgår från en modell i form av en triangel som kallas BBIC-triangeln. Triangelns sidor består av Familj och miljö, Barnets utveckling och Föräldrarnas förmåga. Triangeln används för att utreda och följa upp de behov barnet har för att sedan göra en bedömning kring barns behov som illustreras i mitten av triangeln (Socialstyrelsen 2015). Figur 1. BBIC-triangeln hämtad från Grundbok i BBIC barns behov i centrum (Socialstyrelsen 2015, s.24). Som bilden visar består varje sida av triangeln av fyra behovsområden som socialsekreterare ska utreda under utredningsprocessen. Socialsekreterare bedömer vilka behovsområden som är aktuella för det specifika ärendet. Inom varje behovsområde finns även risk- och skyddsfaktorer (Socialstyrelsen 2015). 5

12 2.2 Barns delaktighet Vad gäller utredningssamtal kring vad som är barns behov och hur föräldrarnas förmåga ser ut, ska alltid socialsekreterare se till att barnet är delaktig. För att detta ska förekomma krävs ett speciellt förhållningssätt hos socialsekreterare. Att utveckla förhållningssätt som är lämpade för ålder, kön eller kultur är viktigt, detta för att socialsekreterare ska kunna möta barnets individuella önskningar och förstå deras erfarenheter (Olsson 2017). Socialsekreterare som till större del involverar barnet i utredningsprocessen blir mer involverade i barnets berättelser och kan därmed se utifrån barnets perspektiv. Detta kan resultera i att barnet och socialsekreterare bildar en god relation, vilket gör att socialsekreteraren kan göra en bättre bedömning kring barns behov (ibid.). För att kunna garantera de mänskliga rättigheterna behövs ett mänskligt rättighetsperspektiv så att individen ges möjligheten att vara delaktig i sin egen utredningsprocess (Rasmusson et al. 2010). Barnet är en människa, därmed har de samma mänskliga rättigheter som vuxna. Det betyder att barnet har rätt till sina egna åsikter, rätt till att yttra sig samt rätt till att vara delaktig. I flertal fall kan barnet ha egna lösningar, därför är det viktigt att socialsekreterare, men även föräldrarna, lyssnar på barnet (Olsson 2017). Barnet har rätt till att ta del av befintlig information som framkommer under utredningsprocessen. Den vilja barnet har ska även vara en befintlig del av bedömningen i vad som är barnets bästa (Hultman 2013). Ett barnfokuserat arbete innebär att det utförs både för och tillsammans med barnet. Barnfokuserat som begrepp förknippas med andra begrepp såsom delaktighet, barnets perspektiv och barns behov i centrum. Alla dessa begrepp har gemensamt att de betonar barnet som en aktör och en individ som har sin egen rätt. Denna rätt ger barnet möjlighet till sin egen röst för att kunna föra sin talan kring deras egen situation (Rasmusson et al. 2010). För att kunna sätta in dessa begrepp i ett sammanhang används de tre begreppen, Provision, Protection och Participation. De två förstnämnda har innebörden att arbeta för barnet medan den sistnämnda arbetar för att inkludera barnet och göra det delaktig i processen. Barnet ska bli synliggjort och vara i fokus under utredningsprocessen och barnets perspektiv bör alltid vara det viktigaste för socialsekreterare (ibid.). Det är viktigt att kunna använda sig av barnets egna resurser så att eventuella insatser kan utformas och genomföras tillsammans (Hultman 2013). Detta för att kunna ta hänsyn till barnet och ge barnet ett självbestämmande. Socialtjänsten arbetar med att utforma ett gemensamt arbete tillsammans med barnet och dess föräldrar i en utredningsprocess (Olsson 2017). Barns rättigheter att vara delaktiga i beslut kring sitt eget liv är etablerat i barnkonventionen. Barnkonventionen syftar till att barnet ska få sin röst hörd och att deras perspektiv bör tas till hänsyn utifrån deras ålder och mognad (van Bijleveld et al. 2013; Donnelly 2010; Unicef u.å; Vis & Thomas 2009). Barns delaktighet är positivt för dess utveckling, exempel på detta är barn som blivit delaktiga i beslut känner sig engagerade i det beslut som tas. Detta kan resultera i att barnet får en ökad självkänsla som är associerad med känsla av kontroll (van Bijleveld et al. 2013; Munro 2001; McLeod 2007). Insatser kan få en mer positiv respons och effekt om socialsekreterare tar in barns perspektiv, önskningar och 6

13 förväntningar (Barnes 2012; van Bijleveld et al. 2013; Mc Leod 2007). När socialsekreterare lyssnar på barns åsikter uppskattar barnen sig själva (Leeson 2007), barnet får positiva reaktioner av att socialsekreterare lyssnar på dem och kan komma med egna lösningar, även om de inte fungerar i praktiken. Barn känner att det är viktigare att bli lyssnade på än att faktiskt få som det vill (Cashmore 2002). Barn kan uppleva att det har begränsade möjligheter, eller inga alls, att vara delaktig i beslut gällande deras eget liv (Cashmore 2002; Leeson 2007; Munro 2001). Frånvaron av barns delaktighet kan leda till att barnet känner sig ignorerad, vilket kan resultera i en sämre självkänsla (Leeson 2007). 2.3 Barns inflytande I en utredningsprocess måste barnets perspektiv och synpunkter vara viktigt, speciellt vid planeringen. Att kunna lyssna på barnets berättelser och förstå sig på barnets inställning är av stor vikt och för att barnet ska kunna påverka sin egen utredningsprocess bör socialsekreterare kunna läsa av och anpassa information till varje individuellt barn (Olsson 2017). Socialsekreterare ska se barnets upplevelser och erfarenheter som betydelsefulla i utredningsprocessen. De bör därmed lyftas av socialsekreterare för att få en förståelse kring barnets situation. I en utredning är det därmed viktigt att barnet har rätt till att få sin röst hörd, uttrycka sin vilja och sin inställning till en eventuell kommande insats (Hultman 2013). 2.4 Socialsekreterares utmaningar Det kan förekomma hinder under utredningstiden som försvårar barns delaktighet i utredningsprocessen (van Bijleveld et al. 2013), vilket enligt BBIC inte ska förekomma (Socialstyrelsen 2015). En av dessa utmaningar kan vara barnets föräldrar då komplikationer kan uppstå på grund av att föräldrar kan ha en vilja gällande insatser, medan barnet kan ha en annan. Socialsekreterare är beroende av föräldrarnas samtycke för att kunna göra barnet delaktig, och de är dessutom beroende av föräldrarnas egna deltagande i utredningarna (van Bijleveld et al. 2013). Socialsekreterare och dess uppfattning av barnet kan vara en utmaning för att få barnet delaktig (Atwool 2006; van Bijleveld et al. 2013; Holland 2001; Olsson 2017). De kan anse att barnet inte ska ta del av de eventuella negativa konsekvenser som uppstår av barns delaktighet. Vuxna personer anser dessutom att de har en förmåga att bestämma vad som är barns bästa (Atwool 2006; van Bijleveld et al. 2013; Holland 2001; Pinkey 2011). När vuxna anser att ett barn är sårbart eller i behov av skydd, kan barnets möjligheter att vara delaktig bli begränsade (van Bijleveld et al 2013). Att göra barnet delaktig i praktiken kan vara en utmaning, en av anledningarna är att det finns olika uppfattningar om vad barns delaktighet innebär. Socialsekreterare förstår vikten av att göra barnet delaktig, men när de ska förklara innebörden skiljer sig definitionen från socialsekreterare till socialsekreterare. En del socialsekreterare anser att barns delaktighet innebär att barnet får utrymme i att kunna uttrycka sina egna åsikter och synpunkter. Andra anser att det innebär att barnet ska få information om vad som är bestämt och vad som kommer att ske (Archard & Skivenes 2009). En del socialsekreterare anser att barns 7

14 delaktighet är att barnet rådfrågas innan ett beslut fattas, det barnet säger behöver inte ha någon påverkan på beslutet. I många fall definieras dock barns delaktighet som att endast träffa barnet. Det finns även olika förklaringar till varför barnet är delaktig. Vissa säger att det är barnets rättighet, medan andra säger att det är viktigt då det är barnets liv, men dessutom att barnet har rätt till att säga vad det tycker. Dock finns det socialsekreterare som anser att delaktighet inte är en rättighet, utan att barns delaktighet är ett sätt att samla information (van Bijleveld et al. 2013; Vis & Thomas 2009). 2.5 Sammanfattning Det som framkommer i tidigare forskning är att socialsekreterare alltid ska se till att barnet är delaktig och att barns behov tillgodoses. Grundprinciperna i BBIC strävar efter att säkerställa alla barns rättigheter, se till alla barns bästa och göra barnet delaktig, oberoende av sin ålder (Socialstyrelsen 2015). När barnet blir delaktig har forskning visat att det ökar barnets självkänsla och det får en positiv inställning gentemot insatsen (Barnes 2012; McLeod 2007), men även att socialsekreterare lättare kan se utifrån barnets perspektiv (van Bijleveld et al 2013). Forskning visar även att när barn blir lyssnade till uppskattar de sig själva (Leeson 2007), men dessutom att barnet tycker att det är viktigare att det blir lyssnad till än att det får som det vill (van Bijleveld et al. 2013; Cashmore 2002). Det framkommer ett flertal utmaningar som kan försvåra socialsekreterares arbete med att göra barnet delaktig (van Bijleveld et al. 2013). Exempel på detta kan vara föräldrarnas brist på samtycke, men även socialsekreterares förutfattade mening kring barnet (Olsson 2017). Det finns även olika uppfattningar om vad barns delaktighet innebär för varje enskild socialsekreterare (van Bijleveld et al. 2013). 8

15 3 TEORETISKA PERSPEKTIV Vår insamlade data kommer vi att analysera gentemot Shiers delaktighetsmodell, men även med hjälp av BBIC:s grundprinciper, det vill säga Princip 1, säkerställa barns rättigheter, Princip 2, se till barns bästa och Princip 5, göra barnets röst hörd. 3.1 Shiers delaktighetsmodell Modellen är hämtad från en svensk översättning av Shiers delaktighetsmodell. Denna översättning utfördes genom projektet Egen växtkraft - barns och ungdomars delaktighet och frigörelse (Robertson Pearce u.å). Eftersom det är en översättning av Shiers delaktighetsmodell kommer vi att hänvisa och referera till originalartikeln av Shier. Shiers delaktighetsmodell utgår från barnkonventionen, främst artikel Artikeln menar att barn har rätt att delta i de beslutsfattande processer som gäller deras liv (Shier 2001). Artikel 12.1 beskriver att de länder som godkänt barnkonventionen ska försäkra att barnet har rätt till att uttrycka sina synpunkter i allt som berör sig själv. Barnets åsikter ska tas till hänsyn utifrån ålder och mognad (Shier 2001; Unicef u.å). Shiers delaktighetsmodell är uppbyggd av fem delaktighetsnivåer, i varje delaktighetsnivå kan individen och den professionella, men även organisationer vara delaktiga i processen (Shier 2001). I vårt examensarbete innebär det barnet, socialsekreterare och socialtjänsten. Shier tydliggör barns delaktighet i modellen genom tre steg på varje nivå: öppningar, möjligheter och skyldigheter. Varje nivå har tre frågor, på så sätt har modellen totalt 15 frågor, dessa används för att tolka barns delaktighet (Bilaga 1). Genom att besvara frågorna, är det möjligt att se hur den nuvarande situationen ser ut och det är dessutom möjligt att se vad nästa steg bör vara för att kunna öka delaktigheten (ibid.). Öppningar i modellen uppnås när socialsekreterare engagerar sig eller kan konstatera att den avser att arbeta på ett visst sätt gentemot barnet. Möjligheter sker när behoven för att socialsekreterare eller socialtjänsten ska kunna arbeta i praktiken är uppfyllda. Dessa behov kan vara arbetstid, vissa kunskaper, men även arbetssätt som kan utföra arbetsuppgiften. Skyldigheter sker när socialtjänsten och socialsekreterare arbetar utifrån den policy som är fastställd. Socialsekreterare har en skyldighet att arbeta på ett sätt som gör det möjligt för barnet att bli delaktig (Shier 2001). Vid varje ny nivå har de tidigare öppningar, möjligheter och skyldigheter uppnåtts. 9

16 Nivå 1: Barn blir lyssnade till På första nivån i Shiers delaktighetsmodell krävs det att socialsekreterare uppmärksammat ska lyssna på barnet när barnet tar eget initiativ till att uttrycka sig. Socialsekreterare ska inte försöka att på egen hand ta reda på barnets synpunkter i beslutsprocessen. Om barnet inte uttrycker sina åsikter anser nivå 1 att det inte finnas någon anledning till att misstro barnet då barnet inte framför något annat (Shier 2001). Inom öppningar i nivå 1 krävs att socialsekreterare är villiga att lyssna på barnet. På steget möjligheter måste socialsekreterares arbetssätt möjliggöra att de kan lyssna på barnet. Detta möjliggörs genom tillgång till en exempelvis tyst plats för samtal, men även att socialtjänsten anordnat så att socialsekreterare har möjlighet att erhålla barnet i fokus. Utbildningar med fokus till att lyssna på barnet är även något som kan möjliggöra detta steg. Vad gäller skyldigheter krävs att policyn inkluderar att socialsekreterare ska lyssna på barnet (Shier 2001). Nivå 2: Barn får stöd att uttrycka sina åsikter och synpunkter I den andra nivån engagerar sig socialsekreterare för att barnet ska våga och kunna uttrycka sina åsikter. Genom att stötta barnet att tala kan barnet övervinna sin rädsla att tala med socialsekreterare. Dock finns det ingen garanti att socialsekreterare tar hänsyn till barnets åsikter eller att barnets åsikter påverkar beslutsfattandet. Det finns flertalet anledningar till varför barnet inte uttrycker sina åsikter till socialsekreterare, trots att barnet har flera åsikter och frågor. Orsakerna till bristerna i tilliten kan vara barnets blyghet, att det har dåligt självförtroende, negativa tidigare erfarenheter eller att deras åsikter inte haft någon verkan tidigare. Kommunikationen mellan barnet och socialsekreterare kan dessutom vara otillräcklig (Shier 2001). Öppningar inom nivå 2 begärs att socialsekreterare hjälper barnet att uttrycka sina synpunkter och åsikter. Vad gäller möjligheter krävs att socialsekreterare anpassar sina idéer för samtalet utifrån barns ålder och mognad, detta så att barnet lättare kan komma till tals. För att uppnå detta steg kan socialsekreterare behöva utbildningar i att göra barnet delaktig. Inom skyldigheter måste socialsekreterares arbetssätt inkluderas i policyn, så att de är skyldiga att använda sig av de ovanstående möjligheterna för att försäkra sig om att barnet får stöd i att framföra sina egen röst (Shier 2001). Nivå 3: Barns åsikter och synpunkter beaktas Den tredje nivån är den nivå som bör följas om socialtjänsten har godkänt barnkonventionen. I nivå 3 ska socialsekreterare ta hänsyn till barnets åsikter i en utredningsprocess, men de behöver inte betyda att beslutet fattas utifrån deras önskemål. Barnets åsikter ska vara en av flera faktorer som leder till det slutgiltiga beslutet. När beslutet fattas bör socialsekreterare berätta för barnet varför dess önskemål inte kunde beaktas i beslutet. Det är viktigt att barnet får veta varför och att socialsekreterare hjälper barnet att på annat sätt kunna uppnå sina önskemål (Shier 2001). 10

17 Inom öppningar i nivå 3 begärs det att socialsekreterare och socialtjänsten är villiga att ta hänsyn till barnets åsikter. I den tredje nivåns möjligheter krävs att socialtjänsten har en beslutsfattande process där det är möjligt att ta hänsyn till barnet och dess önskemål. För att uppnå skyldigheter i nivå 3 måste socialtjänsten implementera barnkonventionens artikel 12.1 i sin policy (Shier 2001). Nivå 4: Barn involveras i beslutsfattande processer Nivå 4 ses som en övergång från rådfrågning av barnet till att barnet är en aktiv deltagare i utredningsprocessen. Synen på barnet ändras så att barnet istället är involverad när beslutet ska fattas. Att kunna göra barnet delaktig har flera fördelar, bland annat att kvalitéten på insatsen blir bättre, det ökar även barns känsla av tillhörighet, men även barnets självtillit, empati och ansvar (Shier 2001). För att uppnå öppningar begär nivå 4 att socialsekreterare och socialtjänsten tillåter att barnet är en del i beslutsfattandet. Möjligheter kräver att det blir möjligt för barnet att bli delaktig i beslutet, om detta ska infalla bör vissa åtgärder ske inom verksamheten. Det som eventuellt bör förändras kan vara verksamhetens tider, platser och tillvägagångssätt, detta då de i vissa fall inte ses som barnvänliga. Inom skyldigheter måste socialtjänsten, i sin policy, ha ett krav på att barnet ska involveras i beslutsfattandet (Shier 2001). Nivå 5: Barn delar inflytande och ansvar över beslutsfattande I den femte nivån behövs en tydlig känsla av att socialsekreterare är engagerad och delar med sig av sin makt vid beslutsfattandet. Det som skiljer nivå 5 från nivå 4 är att i nivå 4 ses barnet som en aktiv deltagare i utredningsprocessen men barnet har där inte någon makt vid beslutsfattandet. Shiers delaktighetsmodell visar att barn inte ska bli tvingade att ta ansvar för sina handlingar, utan ansvaret ska vara lämpat efter barns utvecklingsnivå och förståelse. I praktiken tenderar vuxna att se bortom barns ansvarstagande snarare än att de tvingar barnet till mer ansvar än vad barnet vill ha (Shier 2001). Vad gäller öppningar inom nivå 5 krävs att socialsekreterare och socialtjänsten är villiga att dela makten med barnet kring beslutsfattandet. Möjligheter begär att det finns ett tillvägagångssätt som möjliggör att det går att dela makten. Skyldigheter i nivå 5 kräver att socialtjänsten skapar en policy där socialsekreterare och barnet ska kunna dela makt angående beslutsfattandet (Shier 2001). 11

18 3.2 Grundprinciperna i BBIC Nedan presenteras de tre grundprinciper vi har valt för att analysera gentemot vårt resultat. Vi har valt att fokusera på de tre grundprinciper som handlar om delaktighet och inflytande i utredningsprocessen. Princip 1 Princip 1 syftar till att säkerställa alla barns rättigheter, utgår från barnkonventionen och ska främja för alla barns rättigheter och deras behov. De som arbetar efter barnkonventionen ska "respektera, skydda och uppfylla barnkonventionen" (Socialstyrelsen 2015, s.15). Princip 2 Princip 2 syftar till att se till barns bästa. För att uppfylla detta behöver barnet berätta sin historia och även om sin nuvarande situation. Det anses inte vara tillräckligt att bedöma barns bästa utifrån forskning egen erfarenhet. Det slutgiltiga beslutet ska vara resultatet av barnets uppfattning, föräldrars uppfattning, uttalanden från referenspersoner och sakkunniga, men även socialsekreterarens iakttagelser där även forskning och tidigare erfarenheter även inkluderas (Socialstyrelsen 2015). Princip 5 Princip 5 syftar till att göra barnet, tillsammans med sitt nätverk, delaktig i utredningsprocessen. Detta för att skapa ett helhetsperspektiv. Både barnet och nätverket ska känna ett förtroende för socialtjänsten så att de känner att de vill "öppna upp sig" om sin problematik. Om en positiv relation skapas mellan barn, nätverk och socialtjänst skapar det en förutsättning för barnets utveckling och delaktighet. Princip 5 syftar även till att barnet, oavsett ålder, ska vara delaktig i utredningsprocessen. Om barnet inte vill eller inte har förmågan till att tala, ska barns bästa bedömas på annat sätt (Socialstyrelsen 2015). 12

19 4 METOD 4.1 Inledning Vi har valt att genomföra en kvalitativ studie där vi utför semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare. Valet av metod har beslutats utifrån att den är bäst lämpad för att kunna besvara de frågeställningar vi har kring barns delaktighet i barnavårdsutredningar. Ahrne och Svensson (2011) skriver att i och med den kvalitativa metoden, kommer forskaren i kontakt med de miljöer och de människor de studerar. Genom att utföra intervjuer ges en djupare syn på hur socialsekreterares arbetssituation ser ut, hur de uppfattar barns delaktighet och de eventuella utmaningar som följer. Eftersom intervjuerna var semistrukturerade har det möjliggjort att vi har kunnat ställa följdfrågor, vilket enligt Kvale och Brinkmann (2009) ger en fördjupad kunskap kring ämnet. Inför intervjuerna strukturerade vi en intervjuguide med 28 frågor utifrån teman för att kunna besvara de frågeställningar vi har kring barns delaktighet, inflytande och utmaningar (Bilaga 2). 4.2 Urval Vi har intervjuat åtta socialsekreterare i två kommuner i Mellansverige. Valet av dessa kommuner grundade sig i att vi har haft våra verksamhetsförlagda studier i dessa kommuner, vilket gör det till ett bekvämlighetsurval (Denscombe 2016). Vi fick kontakt med våra informanter på två olika sätt. I enlighet med Denscombe (2016) utförde vi ett tvåstegsurval i ena kommunen då vi kontaktade 1:e socialsekreterare som frågade fyra socialsekreterare om de ville ställa upp på intervjuer. I den andra kommunen fick vi själva fråga socialsekreterare om de ville ställa upp, och fyra stycken anmälde sig som frivilliga. Enligt Denscombe (2016) kallas det för ändamålsenligt urval då vi fick välja informanter utifrån vetskap om att de har kunskap kring det vi vill undersöka. 4.3 Datainsamling Intervjuerna ägde rum under två heldagar, en dag i vardera kommun. Tiderna var förbestämda cirka en månad innan intervjutillfällena, där vardera informant hade en tid var. Vid intervjuerna delade vi upp arbetet så att varje författare intervjuade fyra socialsekreterare var, dock var dock båda närvarande under samtliga intervjuer. Under intervjutillfällena ansvarade den ena för ljudinspelning, att föra anteckningar och ställa eventuella följdfrågor i slutet av intervjun. Den andra ansvarade för intervjun med informanterna med stöd av intervjuguiden. Vårt val av att dela upp arbetet gällande intervjuerna hade sitt ursprung i att vi inte skulle intervjua socialsekreterare i den kommun vi haft våra verksamhetsförlagda studier, och på så sätt sträva efter att få intervjuerna objektiva. Längden på intervjuerna varierade, de pågick mellan 18 till 31 minuter. Samtliga intervjuer ägde rum på socialsekreterares arbetsplats. 13

20 4.4 Val av analysmetod och bearbetning av data Efter att intervjuerna hade ägt rum transkriberade vi dem samma vecka. Transkriberingen delades upp så att vi transkriberade fyra intervjuer var. Intervjuerna transkriberades i separata dokument med en färg för varje intervjuperson. Färgerna underlättade sammankopplingen av informanternas svar för att kunna försäkra oss om att vi inkluderat all data från varje informant under varje fråga. Under sammankopplingen använde vi oss av en innehållsanalys. Silverman (2014) beskriver att en innehållsanalys innebär att författaren går i genom det insamlade materialet och ser mönster eller teman. Därefter går författaren återigen igenom materialet för att se att dessa teman upprepas för majoriteten av informanterna. Detta då andra forskare ska kunna komma fram till samma teman och mönster (Silverman 2014). De teman och mönster som vi såg utgjorde fem områden och därmed fem kategorier. Kategorierna som bildades var Socialsekreterares definition av barns delaktighet, Hur socialsekreterare gör barnet delaktig, För- och nackdelar med barns delaktighet, Socialsekreterares definition av barns inflytande och Socialsekreterares utmaningar med att göra barnet delaktig. Utifrån dessa fem kategorier gjorde vi en tankekarta för varje kategori, där vi inkluderade och sammankopplade informanternas svar. I dessa hittade vi likheter som bildade ett flertal koder under varje kategori. I analysen använde vi oss av de olika nivåerna i Shiers delaktighetsmodell som utgångspunkt i analysen av resultatet. Vi började med att skriva ut vad nivån innebar, för att sedan se till kategorierna och se vad som kunde kopplas till nivån i fråga. Vi kopplade sedan BBIC:s grundprinciper till både delaktighetsmodellen och det som framkommit under våra intervjuer. Slutligen kopplade vi till den tidigare forskningen. För att utföra detta skapades sex stycken tankekartor, fem för varje nivå och en för utmaningarna. I dessa tankekartor som nämnt ovan sammankopplades Shiers delaktighetsmodell, resultatet, BBIC:s grundprinciper och tidigare forskning. 4.5 Etiska överväganden Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet, är de fyra huvudkraven inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning (Vetenskapsrådet 2002) Informationskravet: Vetenskapsrådet (2002) skriver att forskaren ska delge informant om vad de tillför till studien samt vilka villkor de har under studiens gång. Frivillighet är även något som forskaren ska informera informanten om. Informanten ska få information om det som berör studien, det som kan påverka deras medverkan (Vetenskapsrådet 2002). För att uppfylla informationskravet informerade vi våra informanter innan och under intervjun om ämnet och själva syftet med studien. De fick även veta sina rättigheter och på vilka villkor studien utfördes. Samtyckeskravet: Forskaren har i uppgift att få ett samtycke från informanten, att informanten vill delta i studien enligt Vetenskapsrådet (2002). De säger även att informanten ska ha rätt till att 14

21 bestämma sina egna rättigheter och villkor, om informanten vill avbryta sin medverkan ska det vara möjligt (Vetenskapsrådet 2002). För att uppfylla samtyckeskravet fick våra informanter ställa upp på intervjuer frivilligt och vi var tydliga med att de själva fick bestämma om de ville vara med eller inte. Samtycket skedde via skriftlig bekräftelse via mail och även muntligt när de fick frågan om de ville ställa upp. Konfidentialitetskravet: Vetenskapsrådet (2002) skriver att forskaren ska se till att anonymisera data så att utomstående ej ska kunna identifiera individer utifrån svar. För att uppfylla konfidentialitetskravet har vi gjort bedömningen att anonymisera våra informanter. Både genom att inte ange namn och kommun. Men även att inte ange vem som sagt vad när det gäller citat. För att uppfylla detta gjorde vi bedömningen att inte inrikta oss på specifika ärenden, detta då vi inte ville överskrida den sekretess informanterna har som socialsekreterare. Nyttjandekravet: Enligt Vetenskapsrådet (2002) får inte uppgifter om enskilda individer användas för annat än till studien. För att uppfylla nyttjandekravet informerades informanterna att all data som insamlades endast skulle användas i studien. 4.6 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet Reliabilitet innebär i hur stor grad resultatet i en studie är tillförlitligt, vilket innebär att andra forskare ska få samma eller liknande resultat om det varit dem som genomförde studien (Kvale och Brinkmann 2009). För att kunna uppnå en hög reliabilitet har vi detaljerat beskrivit hur vi utfört studien och de val vi gjort. Lundman och Graneheim (2012) skriver att reliabiliteten ökar om forskaren har beskrivit och redovisat tillvägagångssätt och forskningsprocessen. Hög validitet uppnås när studien mäter det den ska mäta, att både syfte, resultat och analys är sammanhängande. För att detta ska ske bör informanterna och övrigt insamlat material svara på forskarens syfte och frågeställningar samt vara det som forskaren hade som syfte att undersöka (Bryman 2011). Att inkludera citat ökar även validiteten (Kvale och Brinkmann 2009). För att kunna uppnå hög validitet har vi detaljerat beskrivit vad det är vi vill undersöka och hur vi vill uppnå det. Vi använde oss av en intervjuguide som ett stöd för att kunna följa vårt syfte. En noggrann transkribering och olika citat från informanterna i resultatet är något som ger en hög validitet. Generaliserbarhet innebär hur överförbar studien är. Studiens generaliserbarhet kan öka om forskaren jämför sin studie med andra studier (Kvale & Brinkmann 2009). För att kunna öka generaliserbarhet i vårt examensarbete valde vi att utföra intervjuer i två kommuner med socialsekreterare i olika åldrar och yrkeserfarenhet. Vi har inkluderat relevant forskning för forskningsområdet. 15

22 5 RESULTAT 5.1 Inledning Vi har delat in vårt resultat i fem kategorier: Socialsekreterares definition av barns delaktighet, Hur socialsekreterare gör barnet delaktig i utredningsprocessen, För- och nackdelar med barns delaktighet, Socialsekreterares definition av barns inflytande och Socialsekreterares utmaningar med att göra barnet delaktig. Vi har intervjuat åtta socialsekreterare från två kommuner i Mellansverige. Våra informanter är i åldrarna 25 till 60 år, har olika utbildningar och även varierande examensår. En informant är socialpedagog i grunden, men har genomfört en kompletterande utbildning till socionom. En annan är snart examinerad vård- och stödsamordnare. Resterande sex informanter är utbildade socionomer. Samtliga har olika arbetserfarenhet kring barnavårdsutredningar. En av informanterna har arbetat med myndighetsutövning inom LSS, försörjningsstöd, individ-och familjeomsorgen samt vuxenenheten med inriktning missbruk. En annan har liknande erfarenhet, dock har socialsekreteraren inte arbetat inom LSS. En tredje informant har arbetat med behandling vid SIS-hem och HVB-hem, dessutom som samordnare för ensamkommande flyktingbarn. En fjärde informant har tidigare arbetat som handläggare inom LSS. Resterande fyra har arbetat inom individ och familjeomsorgen sedan deras examen. 5.2 Socialsekreterares definition av barns delaktighet Informanterna är överens om att barns delaktighet innebär att barnet ska vara involverad i utredningen, det vill säga komma till tals, få information kring ärendet och veta vad som pågår under hela utredningsprocessen. Barns delaktighet betyder enligt en informant att det sker en dialog mellan barnet och dess socialsekreterare. Samtliga socialsekreterare är överens om att barnet bör bli mer delaktig i utredningsprocessen, som det ser ut idag. Det innebär ju att barn har rätt att få ta del av vad som rör dem. De har rätt till att få komma till tals och ja, säga sin mening om det, om sin egen situation så långt det är möjligt då. En informant berättar att barns delaktighet är en process som pågår under utredningstiden som är inom ramen av fyra månader, om detta inte skulle vara tillräckligt finns det möjlighet att förlänga utredningstiden. Barns startsträcka kan vara av olika längd, det kan vara nödvändigt med en längre utredningstid för en del barn. Informanter beskriver att i enskilda fall är det lätt att göra bedömningen att barnet blivit tillräckligt delaktig. Barnet bör, enligt informanterna, vara delaktig under samtliga moment i utredningsprocessen. Socialsekreteraren bör även ha genomfört ett flertal utredningssamtal med barnet, det är efter det som socialsekreterare kan göra bedömningen om barnet varit tillräckligt delaktig. Andra informanter anser att det är svårt att göra bedömningen under själva utredningsprocessen. Men att det mot slutet av utredningsprocessen är det lättare att se om frågeställningarna har 16

23 blivit besvarade och om barnet blivit tillräckligt delaktig. En annan informant anser att det kan vara svårt överlag att göra den bedömningen, ytterligare en informant betonar att det inte går att bedöma om barnet varit tillräckligt delaktig. Jo men det tror jag väl att man kan kanske, efteråt. Det är ju alltid svårt kanske mitt inne i, när man ser att utredningen går mot sitt slut och man ser om man fått svar på de frågeställningarna man har eller om man sätter sig ned och går igenom har jag verkligen haft så mycket samtal som jag borde ha haft? då kan man nog kanske se det men, jag tror nog att man har, tänker nog inte så alla gånger, utan man ser vad man har fått för, man ser behoven och sätter in insatser och så och sen avslutar man. 5.3 Hur socialsekreterare gör barnet delaktig Barnet görs delaktig genom att kallas till utredningssamtal enligt ett flertal av våra informanter. Om barnet är yngre kan det även ske hembesök med observationer. Vid ett samtal beskriver informanter att de presenterar sig för barnet och förklarar vad de arbetar med, vilket ska avdramatisera och eliminera rädslan för socialtjänsten. En socialsekreterare berättar att barnet inte behöver uttrycka sig verbalt, utan kan dessutom göra detta genom handling eller kroppsspråk. Dock får inte socialsekreterare övertolka den handling som ersätter det verbala. [...] en informationskälla, rent krasst. För det är ju barnets situation som jag utreder. Så det är väl, för alltså främst det för att få info vad tycker du, vad vill du ska förbättras, vad tycker du kan vara annorlunda alltså sådana saker. Det är någonstans det som är min utgångspunkt, ofta så är det ju inte alltid tip top när de kommer hit. Sen försöka vara så transparent som möjligt gentemot barnet så att barnet vet vad vi håller på med, för det blir ju lätt att vuxna tycker och tänker en sak medan ungen kanske tycker något annat. Hur barnet görs delaktig i utredningsprocessen skiljer sig från varandra och är individuellt för varje ärende. Anledningen till varför delaktigheten kan skilja sig åt är enligt informanterna, barnets ålder, föräldrarna, men även varför barnet är aktuellt inom socialtjänsten. Det kan dessutom ha en påverkan om barnet har varit aktuellt tidigare, både positivt och negativt. Det positiva kan vara att barnet känner ett förtroende för socialsekreterare, medan det negativa kan vara dåliga erfarenheter från socialtjänsten. Informanterna beskriver att de använder barnet som en informationskälla i utredningsprocessen, eftersom det är barnets situation och behov de utreder. Det framkommer att den information socialsekreterare vill inhämta från barnet är vad barnet tycker, vad barnet vill ska förbättras och vad barnet tycker ska vara annorlunda. Det påvisas att det är viktigt att skriva utifrån vad barnet tänker i alla situationer Ålder Det äldre barnet kan upplevas lättare att göra delaktig då det kan säga vad det tycker och tänker. Två informanter berättar att de brukar fastslå en ålder på fyra till fem år när de kan ha barnsamtal med barnet. De ansåg att barnet vid den åldern kunde formulera och tala för sig. 17

24 Dessutom betonar de att när barnet är tio till elva år är det lättare att resonera och diskutera med barnet. En informant beskriver att barnets ålder utgör en skillnad vid barnsamtal, socialsekreteraren ger exempel på en sexåring och en sextonåring. Alltså en sexåring, det är skillnad på en, och prata och diskutera med en sexåring och en sextonåring känner jag. Man har ju lite mer, lite mer kompetens som sextonåring, man kan prata för sig själv på ett annat sätt och man har ju lite mer egen talan om hur saker och ting verkligen är och hur situationen verkligen är. Det är svårt för en, ett jätteungt barn och uttrycka sig och verkligen få fram vad, vad är sant och inte, /.../ blir lite mer rättssäkert också att prata med en, och att den sextonåringen kanske kan ha mer inflytande i hela processen också Mognad Individuella bedömningar gällande barns mognad sker i varje utredning. Det finns inte någon specifik ålder, utan barns mognad varierar i både de yngre och äldre åldrarna. Nej, det går inte att, det är klart ålder, ja om man är ett år och inte kan prata alltså så då är det ju en sak. Men samtidigt så kan barnen, alla är så jäkla olika och det kan variera från att en sjuåring uppfattas som väldigt mogen och sådär till att de bara härjar runt och springer så någon specifik ålder kan jag inte säga för det beror så på individen. När barnet har ett sammanhang av det som sker, gör socialsekreterare bedömningen att barnet är moget för att ha utredningssamtal kring vad ärendet gäller. En informant uppfattar barnet som mer moget och redo att tala när barnet känner en tillit till socialsekreteraren Barnet som inte kan eller vill tala Om barnet är ungt eller har en funktionsnedsättning som gör att barnet inte kan tala, vill informanter ändå träffa barnet. Detta för att kunna berätta för barnet vad hen arbetar med och vad som kommer att ske under utredningsprocessen. I och med att socialsekreterare och barnet träffas får de även en uppfattning om varandra. I situationer där barnet inte kan tala vill informanter ändå träffa barnet ett fåtal gånger. Detta för att få en uppfattning om barnets mående, men även hur barnet upplever sitt hemförhållande. Socialsekreterare kan även använda sig av olika verktyg såsom bilder eller dockor för att barnet ska kunna visa hur de mår. En informant säger att hen vill ha ett delaktighetstänk trots att barnet inte kan vara delaktig på ett normativt sätt. Informanter vill även vända sig till individer i barnets närhet som kan beskriva barnet och dess behov. Det är svårt att få barnet delaktig när barnet själv väljer att inte tala. En informant använder sig av metoder såsom att rita eller skriva, detta för att barnet ska få möjligheten att kommunicera på något annat sätt. En utmaning som uppdagas när barnet inte vill tala, är varför barnet inte vill tala. Är det exempelvis på grund av att de vill skydda sina föräldrar eller för att de är blyga? Kroppsspråk kan visa, enligt en informant, hur barnet känner och tycker. Dock påpekar informanten att som socialsekreteraren får hen inte övertolka 18

25 kroppsspråk. Det är socialsekreterares utmaning att hitta lösningar, att inte ge upp innan de förstår vad barnet vill förmedla. Olika sätt att göra barnet delaktig enligt en av våra informanter kan vara att bjuda in föräldrarna till gemensamma samtal, eller ha samtal i hemmet för att göra barnet tryggt. Två informanter berättar även att en främling, det vill säga socialsekreteraren, kan vara en anledning till att barnet inte vill tala. En lösning på detta kan vara att skapa en relation till barnet, detta anses uppnås genom att de har färre ärenden. Ja asså, ibland så, man försöker liksom anpassa efter hur dom vill ha det, asså för, det är ju en sån sak som, är det nån som inte vill komma in och prata här. Dom kanske vill det om mamma eller pappa är med eller båda är med. Men då kanske man kan sitta tillsammans och prata lite, sen finns det ju dom som inte kan prata, som kanske har funktionsnedsättning och så. En del kanske har hjälpmedel, att dom kan visa med bilder på hur dom känner och mår eller kan rita saker men en del kanske inte har nåt av det. [...] jätte svårt å kunna få fram vad tycker och tänker den för det kan den inte ens förmedla till dom de känner allra mest liksom men då brukar jag liksom försöka få in så mycket som möjligt om hur andra uppfattar barnet, asså hur dom beskriver det och vad tror du skulle vara bra för den, asså man försöker få med det tänket fast än att barnet inte kan vara med på det sättet En informant säger att barnet inte är delaktig när det inte kan eller vill tala. Informanten tillägger att socialsekreterare får försöka göra vad de kan för att barnet ska vilja tala. Informant berättar att det kan finnas en del saker som barnet inte vill tala om, vilket informanten får acceptera och istället tala mer övergripande om barnets situation. Det går då att uppfatta att det finns en anledning till att de inte vill tala. 5.4 För- och nackdelar med barns delaktighet Majoriteten ser vikten av barnets perspektiv som den övergripande fördelen. En annan fördel är att barnet får vara delaktig under utredningsprocessen. Barns delaktighet medför att socialsekreterare lättare kan göra en rättvis bedömning. Det resulterar i att rätt insatser kan beviljas utifrån barnets behov, detta ses som en stor fördel. Det finns informanter som anser att det bara finns fördelar med att göra barnet delaktig i sin egen utredningsprocess. Nackdelar med barns delaktighet kan enligt informanter vara att barnet blir påverkad av sina föräldrar. Föräldrarna kan säga till barnet vad det ska säga och barnet kan då hamna i en lojalitetskonflikt gentemot sina föräldrar. Ytterligare en nackdel kan vara att socialsekreterare pressar barnet så att något traumatiskt kommer till ytan. Detta kan göra mer skada än nytta då barnet kanske ännu inte är redo att bearbeta det. Det kan även vara en nackdel att utreda en familj under en längre tid än vad det är nödvändigt då det kan påverka barnet negativt. Dock finns det informanter som anser att det inte finns några nackdelar med att göra barnet delaktig i sin utredningsprocess. Det beror ju så vilket ärende det gäller, jag tänker nackdelarna är väl kanske då att det skulle vara att det blir för indraget i någonting eller att den hamnar i en situation där den känner sig att den hamnar lite mellan föräldrarna och socialtjänsten, att den är 19

26 tvungen att hänga ut sina föräldrar eller att det kan få dåligt samvete eller må dåligt på det viset eller att de kanske får reda på mer än vad som det behöver utifrån sin ålder och mognad, det beror ju det i, allt beror ju också på ålder och mognad, hur mycket man kan informera och inte informera, även om det är deras utredning. Sen är det ju en balansgång hur mycket man ska. 5.5 Socialsekreterares definition av barns inflytande Barns inflytande är när barnet är delaktig i utredningen och kan berätta om deras upplevelser och känslor. Det är viktigt att socialsekreterare lyssnar mer på barnet, har tålamod och är nyfiken enligt ett flertal av våra informanter. Dessutom är det viktigt att socialsekreteraren är ärlig mot barnet och förklarar vad som har hänt och varför barnet är hos socialtjänsten. Barns inflytande i utredningsprocessen är att barnet kan påverka utredningen och i hur stor utsträckning barnet är delaktig anser två av våra informanter. Yngre barns inflytande kan, enligt en informant, inkluderas i samtal beroende på hur samtalet genomförs, exempelvis om barnet vill rita eller skriva under samtalet. Att barnet ska, oberoende av sin ålder, kunna ha inflytande kring den slutgiltiga insatsen samt att barns inflytande är något som måste förbättras, är något våra informanter anser. En informant menar att barnet inte har möjlighet att bestämma det slutgiltiga resultatet, men barnet ska få möjligheten att få sin åsikt hörd. Andra informanter säger att barnet har möjlighet att bestämma då socialsekreterare inte kan bevilja en frivillig insats, såsom kontaktperson och kontaktfamilj, om barnet inte vill det. En informant poängterar att en utredning bör skrivas utifrån barns behov, vilket är något de strävar efter. 5.6 Socialsekreterares utmaningar med att göra barnet delaktig De utmaningar som framkommit under våra intervjuer är barnets föräldrar, det individuella barnet, socialsekreterare själva och tidsbristen. Det är ju att föräldrarna, första är att föräldrarna visar barnen att en acceptans att sitta och prata med socialtjänsten, att dom visar det och att dom ger dom det mandatet om jag säger så, att det är okej att prata med socialtjänsten, det är det första. Föräldrar kan ha andra agendor än barnet i en utredningsprocess, detta kan göra dem till en utmaning för socialsekreterare. De kan försöka påverka barnet då föräldrar i många fall inte vill att barnet ska berätta hur situationen är hemma. Att skapa en allians med föräldrarna är en utmaning, socialsekreterare vill ha en allians så att socialtjänsten förknippas med något positivt för barnet. Om föräldrarna visar barnet att det är okej att ha kontakt med socialtjänsten speglar det även barnets uppfattning. Två av informanterna berättar att det kan bildas en lojalitetskonflikt mellan barnet och dess föräldrar. Barnet kan därmed undanhålla hur dess hemförhållanden är, detta för att de vill skydda deras föräldrar och inte göra dem besvikna. En annan stor faktor är även att föräldrarna bör ge samtycke till barnsamtal, vilket kan skapa en utmaning om det inte ges. 20

27 Steg ett är nog att få en allians med föräldrarna, för att det ska vara positivt, så positivt det går då, för många blir ju ändå att det är ju ganska jobbigt att ha kontakt med soc, men så positivt det går och att man då genom det når barnet också, så tänker jag. Sen om det är en utmaning, men alltså det är ju, det är väldigt viktigt iallafall. Två är nog att vi inte av tidsbrist ska få för lite samtal, utan att vi kanske skulle ha mer då, mer tid och mer utrymme att träffa barnen under en utrednings gång. Informanter beskriver att barnet i sig kan vara en utmaning. En av dem beskriver en rädsla hos barnet, detta kan vara en konsekvens av samhällets syn på socialtjänsten. Denna rädsla kan medföra att barnet tror att det kan bli tvunget att flytta ifrån sin familj. Utifrån det kan barnet inte vilja ha kontakt med socialtjänsten, vilket socialsekreterare tycker är förståeligt. Informanten säger antingen så tar vi barn direkt eller så gör vi ingenting alls. En socialsekreterare säger att socialsekreterare vill att barnet ska förstå att det inte är farligt att tala med socialtjänsten, att det är en resurs och inte ett hot. Det kan även vara en utmaning att kunna möta barnet där det befinner sig. Informanter berättar att det är en utmaning att få barnet att öppna sig och att vara ärlig kring dess situation. En av dessa berättar om hur viktigt det är att barnet säger hur det faktiskt är. Det går inte att veta om barnets situation är som barnet säger, samma sak gäller föräldrarna då de inte alltid berättar sanningen. En annan av våra informanter säger att det yngre barnet har lättare att tala medan ett äldre barn i många fall svarar jag vet inte på ställda frågor, vilket blir en utmaning. Det kan även i dessa fall vara en utmaning att äldre barn att komma till inbokade samtal. Jag tror det är det som är svårt är väl alltså som dom /.../ och få barnet att vara ärlig och kunna säga som det faktiskt är, det tänker jag är ganska svårt just eftersom man aldrig vet om det faktiskt är så som dom säger. En socialsekreterare berättar att som socialsekreterare ser sig själv som en utmaning [...] och mig själv som handläggare faktiskt, för det är ändå jag som styr, så det hänger ju väldigt mycket på mig, informanten säger att det är hen som styr barnets möjlighet att få sin röst hörd. Två av informanterna säger att genomföra ett samtal med barnet kan vara en utmaning. En av dem menar att det tar tid att lära sig hur socialsekreterare ska gå tillväga vid barnsamtal. Det kan vara en utmaning att genomföra ett bra samtal, kunna ställa rätt frågor, ha tålamod, försöka vara öppen samt att inte ha förutfattade meningar. En informant berättar att kunna finna metoder för att få barnet att känna sig trygg i samtal, är en utmaning. Metoden ska kunna bidra till att barnet känner att det är okej att berätta vad det varit med om. Två av informanterna säger att en utmaning är att få barnet delaktig under hela utredningsprocessen, från början till slut. En av dem säger att i slutet av en utredningsprocess får föräldrarna återkoppling om vad som framkommit under utredningen. Likadant bör genomföras med barnet så att barnet blir delaktig under hela utredningsprocessen. Den andra informanten berättade att det är lätt att socialsekreterare först talar med föräldrarna, sedan med barnet, och sedan återkopplar bara till föräldrarna. Informanten tillägger även att det är en utmaning både när det gäller tid och hur tanken ska gå under utredningsprocessen. 21

28 Men egentligen så tycker jag att det är viktigt jämt, i alla utredningar att de är delaktiga. Men ja, jag tror också att det är den inställningen vi har allihop, men jag tror också att ibland så påverkar det praktiska, vi har tidsbrist att det är många, eller tidsbrist, alla utredningar är ju lika långa, eller vi har lika lång tid men, men att man har många ärenden och så då, tror jag att det kan påverka. Tidsbristen uppfattas av informanterna vara en utmaning. Vanligtvis har en socialsekreterare många ärenden och måste fördela sin tid över samtliga, vilket kan leda till att vissa ärenden prioriteras bort. Tidsbristen kan ha en negativ påverkan på relationen mellan socialsekreterare och familjen. En socialsekreterare säger man tar det man får med sig och sen är det väl det. Men egentligen så tycker jag att det är viktigt jämt, i alla utredningar att de är delaktiga. Men ja, jag tror också att det är den inställningen vi har allihop, men jag tror också att ibland så påverkar det praktiska, vi har tidsbrist att det är många, eller tidsbrist, alla utredningar är ju lika långa, eller vi har lika lång tid men, men att man har många ärenden och så då, tror jag att det kan påverka. 5.7 Sammanfattning Sammanfattningsvis är det möjligt att se att socialsekreterare möter flera utmaningar gällande barns delaktighet. Det är främst föräldrarna, barnet själv, den tidsbrist som finns inom socialtjänsten och socialsekreterarna själva som framstår som utmaningar för att göra barnet delaktig. Det har även framkommit under intervjuerna att uppfattningen kring vad barns delaktighet innebär är i stor utsträckning liknande, men på vilket sätt barnet bedöms vara delaktig skiljer sig åt både inom och mellan verksamheterna. Vad gäller ålder och mognad, ses även det som en stor faktor kring både delaktighet och inflytande. Det har visat sig ha en stor påverkan på hur eller om barnet är delaktig, men även på vilket sätt. Socialsekreterare har dock påpekat att de använder sig av olika tillvägagångssätt för att göra barnet delaktig, även när det är svårt. 22

29 6 ANALYS 6.1 Inledning Vi kommer att analysera vårt resultat utifrån Shiers delaktighetsmodell, tidigare forskning samt tre av BBIC:s grundprinciper, det vill säga Princip 1, att säkerställa barns rättigheter, Princip 2, att se till barns bästa och Princip 5, att göra barnets röst hörd. Analysen kommer att delas in i sex delar, dessa delar kommer att utgöras av de fem nivåerna i Shiers delaktighetsmodell och de utmaningar socialsekreterare möter. Vid varje ny nivå i delaktighetsmodellen har de tidigare nivåerna och dess kriterier uppfyllts (Shier 2001), exempelvis när nivå 3 uppfylls, har även nivå 1 och 2 uppfyllts. Genomgående i alla nivåer uppfylls det sista steget skyldigheter då socialtjänsten arbetar utifrån BBIC, vilket är en del av socialtjänstens riktlinjer, och därmed deras policy. 6.2 Lyssna på barnet Nivå 1 förutsätter att socialsekreterare uppmärksammat lyssnar på barnet, dock ska det endast ske när barnet själv tar initiativ till att tala. Speciella tillvägagångssätt krävs för att möjliggöra att socialsekreteraren lyssnar på barnet, det största kravet är dock att socialsekreterare vill lyssna (Shier 2001). Princip 2 menar att socialsekreterare ska se till barns bästa och låta barnet berätta sin situation utifrån sitt eget perspektiv (Socialstyrelsen 2015). För att koppla detta till resultatet är det möjligt att se att denna nivå inte alltid uppfylls. I och med att barnet inte vill eller kan uttrycka sina synpunkter, något som våra informanter påpekat, uppfylls inte nivå 1 eller Princip 2. Inom det praktiska arbetet kallar socialsekreterare barnet till utredningssamtal och skulle barnet inte vilja tala sker det hembesök för observationer. För att göra barnet delaktig på andra sätt än verbalt, kan socialsekreterare kommunicera med barnet genom att exempelvis rita eller skriva. Genom att göra barnet delaktig på detta sätt, uttrycker barnet ändå sina synpunkter. Detta i enlighet med Princip 5 som säger att socialsekreterare ska bedöma barns bästa på annat sätt, om barnet inte vill eller kan tala. I vissa fall används barnet endast som en informationskälla där socialsekreterare inhämtar information om barnets åsikter och idéer för förändring. Dock uppfylls nivå 1 och Princip 2 när socialsekreterare har utredningssamtal med barnet, förutsatt att de är villiga att lyssna på det. 6.3 Stödja barnet i att uttrycka sina synpunkter och åsikter I nivå 2 ska socialsekreterare stödja barnet så att det vågar uttrycka sina synpunkter och åsikter. Genom detta kan barnet övervinna sin rädsla för socialsekreterare. Barnets rädsla kan ha framkommit genom brister i tilliten till socialsekreterare, barnets negativa erfarenheter eller barnets egen blyghet. I nivå 2 ska socialsekreterare lyssna på barnet, men barnets synpunkter och åsikter garanteras inte vara av vikt. Det krävs dessutom att socialsekreterare har ett anpassat tillvägagångssätt i samtalet utifrån barns ålder och mognad (Shier 2001). Forskning hävdar att det är viktigt att anpassa förhållningssättet gentemot ålder, kön eller eventuell kultur. Socialsekreterare ska även kunna möta barns individuella önskningar och 23

30 förstå deras erfarenheter, det är dessutom viktigt att kunna läsa av och anpassa informationen till det individuella barnet. På så sätt kan barnet påverka sin egen utredningsprocess (Olsson 2017). I en utredningsprocess är det viktigt att barnet får sin röst hörd, får uttrycka sin vilja och sin egen inställning till en eventuell insats (Hultman 2013). I resultatet speglas att socialsekreterare under ett samtal ska berätta om sin yrkesroll för att avdramatisera situationen för barnet, och förhoppningsvis reducera barnets rädsla. Det är av vikt att barnet blir underrättad att socialtjänsten är en resurs och inte ett hot. Skulle socialsekreterare lyckas med att få barnet att övervinna sin rädsla för socialtjänsten uppfylls därmed nivå 2 i delaktighetsmodellen. I och med att nivå 2 uppfylls på detta sätt, uppfylls även både Princip 1 och Princip 2, vilket betyder att socialsekreterare stödjer barnet och ser till barnets rätt och barns bästa. Om barnets rädsla hindrar barnet från att tala med socialsekreterare uppfylls inte kravet för nivå 2 och barnet räknas, enligt Shiers delaktighetsmodell, som ej delaktig. 6.4 Ta hänsyn till barnets synpunkter och åsikter Barnets synpunkter och åsikter ska tas hänsyn till i nivå 3, dock betyder inte det att det slutgiltiga beslutet fattas utifrån barnets egna önskemål. Socialsekreterare måste vara villig att ta hänsyn till barnets åsikter, men även att verksamheten ger barnet möjlighet i att få uttrycka sina åsikter vid beslutsfattandet (Shier 2001). Forskning påvisar att när barnet blivit involverad i utredningsprocessen har socialsekreterare blivit mer involverad i barnets situation, och därmed kunnat se utifrån barnets perspektiv. Detta har även visat sig skapa en god relation mellan barnet och socialsekreterare, vilket i sin tur kan resultera i att socialsekreterare har möjlighet att göra en bättre bedömning kring barns behov (Olsson 2017). Nivå 3 uppfylls när barnets åsikter har uppmärksammats (Shier 2001). Princip 1 utgår från barnets rättigheter, vilket i denna nivå innebär att barnet har rätt att få sina åsikter hörda, medan Princip 2 beskriver barns bästa (Socialstyrelsen 2015), vilket uppfylls i nivå 3 när barnet får berätta synpunkter och åsikter (Shier 2001). Vad gäller det praktiska arbetet har det framkommit under intervjuerna att det finns en svårighet att veta när barnet blivit tillräckligt delaktig. Detta kan medföra en svårighet att veta när nivå 3 har uppfyllts. Det anses vara lättare att göra den bedömningen i slutet av utredningen, detta genom att se huruvida frågeställningarna har blivit besvarade. När frågeställningarna har blivit besvarade har barnet då uttryckt sina synpunkter och därmed har nivå 3, Princip 1 och Princip 2 uppfyllts. Informanter hävdar att när barnet är delaktig i utredningen har barnet även ett inflytande och har då möjlighet att berätta om sina upplevelser och känslor. Precis som nivå 3 tydliggör, anser en informant att barnet inte har möjlighet att bestämma den slutgiltiga insatsen, men barnet ska få möjlighet att få sin röst hörd. 24

31 6.5 Barn involveras vid beslutsfattandet Barnet är en aktiv deltagare under utredningsprocessen i nivå 4, vilket innebär att barnet är och ska vara involverad i beslutet. Insatsen anses då bli bättre och ökar barnets känsla av tillhörighet. Barnets självtillit, empati och ansvar är dessutom något som förbättras (Shier 2001). Forskning visar att barn har rätt till att kunna yttra sina åsikter och vara en del i utredningsprocessen (Olsson 2017). Det är barnets vilja som ska vara i fokus under beslutsprocessen (Hultman 2013), och tas hänsyn till vid bedömningen om vad som är barns bästa (Rasmusson et al. 2010). Det är även viktigt att insatserna ska kunna utformas och genomföras tillsammans med barnet (Olsson 2017). I resultatet framgår att socialsekreterare ska låta barnet ha inflytande i utredningsprocessen, och det är något som samtliga informanter anser ska förbättras i deras arbete. Princip 1 utgör barnets rättigheter, vilket i nivå 4 är att låta barnet delta i utredningsprocessen. Det kan även kopplas till Princip 2 där barns bästa alltid ska vara av vikt. Genom att socialsekreterare gör barnet delaktig kan barnet berätta sin historia och därmed berätta vad de anser är sitt eget bästa. När socialsekreterare arbetar på detta sätt uppfylls nivå 4, Princip 1 och Princip Delad makt och ansvar Inom nivå 5 ska socialsekreterare dela med sig av sin makt när beslut om eventuell insats ska fattas. Nivå 5 kräver dessutom att verksamheten har olika tillvägagångssätt för att möjliggöra att barnet och socialsekreterare kan dela makt och ansvar (Shier 2001). Forskning visar att när barn blivit delaktiga i beslut om insats har de blivit mer positivt inställda mot insatsen, insatsen får då en positiv effekt på barnet (Barnes 2012; van Bijleveld et al. 2013; McLeod 2007). Princip 5 menar att det inte finns någon specifik ålder som bestämmer att ett barn är tillräckligt moget för att vara delaktig i utredningsprocessen. Principen beskriver även att en god relation mellan barn och socialsekreterare kan gynna utredningen (Socialstyrelsen 2015). I resultatet har det framkommit att socialsekreterare anser att barnet ska vara delaktig under samtliga moment i utredningsprocessen. Det är först då socialsekreterare kan göra en bedömning att barnet varit tillräckligt delaktig. Socialsekreterare kan inte bevilja en frivillig insats om inte barnet är med och delar makt och ansvar. Detta påvisar att i dessa fall uppnås alla nivåer inom Shiers delaktighetsmodell. Precis som Princip 5 säger, har det framkommit i resultatet att barnet ska, oberoende av sin ålder, ha inflytande kring den slutgiltiga insatsen samt kunna dela makten och ansvaret med socialsekreteraren. När barnet får inflytande och kan dela makten och ansvaret, uppfylls även Princip 1 och Princip 2. På så sätt tillgodoses barnets rättigheter och barns bästa. 6.7 Utmaningar En utmaning socialsekreterare möter när de vill göra barnet delaktig är barnets föräldrar. Föräldrarna kan påverka barnet så att barnet antingen säger lite eller ingenting alls om sin hemsituation. Att bilda en allians mellan familj och socialsekreterare anges också vara en utmaning, speciellt vid samtycke från föräldrarna att ha barnsamtal. Detta är även något forskning har kommit fram till. Både forskning och våra informanter antyder att barnets 25

32 föräldrar kan ha andra agendor än barnet i utredningsprocessen. Archard och Skivenes (2009), van Bijleveld et al. (2013) och Holland (2001) belyser att föräldrarna kan påverka barnet genom att få barnet att förvrida verkligheten så att föräldrarnas perspektiv framkommer, och inte barnets (Archard & Skivenes 2009; van Bijleveld et al. 2013; Holland 2001). När socialsekreterare inte lyckas få ett bra samarbete med föräldrarna uppfylls inte det första steget öppningar, på nivå 1 i Shiers delaktighetsmodell. Ingen av principerna går att uppfylla då det inte går att ge barnet de rättigheter det har. Det går inte heller att se till barns bästa då föräldrarna hindrar det. I och med ett dåligt samarbete och inget samtycke uppfylls inte Princip 5, där en positiv relation leder till en bra utredning. En utmaning för att kunna involvera barnet i utredningsprocessen kan vara socialsekreteraren själv. Det har framkommit att genomförandet av ett barnsamtal kan vara en utmaning, främst för att hitta rätt metod så att barnet känner sig trygg. Socialsekreteraren själv styr hur mycket barnet ska bli delaktig, och det framkommer av våra informanter att en utmaning är att kunna anpassa delaktigheten till varje individuellt barn. En utmaning kan dessutom vara att få barnet delaktig under hela utredningen, från början till slut. Att socialsekreteraren är en utmaning är även något som påvisas i forskning (van Bijleveld et al. 2013; Holland 2001; Olsson 2017). Socialsekreterares bild av barnet kan vara en utmaning för att få barnet delaktig (Olsson 2017). De kan anse att barnet inte vet vad som är sitt eget bästa och vill därmed att barnet ska skyddas från eventuella negativa konsekvenser. Socialsekreterares inställning till barns delaktighet kan även påverka hur stor del barnet blir delaktig (van Bijleveld et al. 2013). Om socialsekreterare väljer att inte göra barnet delaktig i utredningsprocessen går socialsekreterare emot de principer BBIC består av. Socialsekreteraren ger inte barnet de rättigheter det har, ser inte till barns bästa och gör inte barnets röst hörd. Socialsekreterare uppfyller då inte det första steget, öppningar, i delaktighetsmodellen och kan därmed inte uppfylla någon av de fem nivåerna i Shiers delaktighetsmodell. Dock har det i resultatet framkommit att socialsekreterarna gör barnet delaktig på andra sätt än verbalt, vilket i praktiken kan göra barnet delaktig, trots att delaktighetsmodellen påpekar annat. Informanter anser att barnet kan vara en utmaning för att kunna göra det delaktig. Flera informanter hävdar att det finns en rädsla hos barnet, vilket enligt dem kan vara en påverkan av samhällets uppfattning av socialtjänsten. Det anses vara en svårighet att kunna möta barnet där det befinner sig, att kunna nå fram till barnet trots rädslan för socialtjänsten och sin situation. Med dessa utmaningar medföljer att det är svårt att uppfylla BBIC:s grundprinciper, då barnet inte vill prata och barnets rättigheter och bästa kan därför inte tillgodoses. När barnet inte vill eller kan vara delaktig, tillgodoses inte barnets delaktighet i utredningen enligt Shiers delaktighetsmodell. Av de utmaningar som framkommer i resultatet är det inte möjligt för socialsekreterare att uppfylla nivå 1. Barnet som utmaning kan kopplas till nivå 2 på så sätt att socialsekreteraren inte lyckas att övervinna barnets rädsla och därför inte lyckas stödja barnet i att uttrycka sina synpunkter och åsikter. 26

33 En utmaning som framkommit i resultatet är den tidsbrist socialsekreterare känner att de har. Socialsekreterare har många ärenden att handlägga och måste fördela sin tid över samtliga ärenden vilket kan medföra att mindre akuta ärenden prioriteras bort. Tidsbristen kan även ha en negativ påverkan på relationen mellan socialsekreterare och familjen. Tidsbristen kan göra att det inte går att följa Socialstyrelsens (2015) grundprinciper, främst vad gäller Princip 5 som betonar samarbetet och hur viktigt en god relation är för utredningens resultat. Om socialsekreterare känner att tidsbristen kan ha negativ påverkan på relationen till familjen så påvisar det att det inte går att uppfylla Princip 5 och därmed inte Princip 1 eller 2. Det är dock svårt att se om tidsbristen påverkar barnets delaktighet enligt Shiers delaktighetsmodell då socialsekreterare fortfarande kan fullfölja utredningen och göra barnet delaktig i alla nivåer trots att det finns en tidsbrist svävande över socialsekreteraren. 6.8 Sammanfattning I praktiken uppfylls nivå 1 genom att socialsekreterare kallar barnet till ett samtal, vilket möjliggör att barnet kan berätta om sin situation. Om barnet inte vill eller kan tala kan hembesök för observationer ske, då uppnås inte nivå 1 enligt Shiers delaktighetsmodell, och inte Princip 2 fullt ut. Dock kan Princip 1 uppfyllas då barnets rättigheter fortfarande kan tillgodoses. Detta gäller dessutom när barn görs delaktiga på annat sätt, exempelvis genom att rita eller skriva. Nivå 1 i Shiers delaktighetsmodell kan i och med det inte uppnås, men principerna har trots det en möjlighet att uppnås. För att kunna uppnå nivå 2 avdramatiserar socialsekreterare situationen barnet är i, att försäkra barnet att socialtjänsten är en resurs och inte ett hot. Genom att göra detta kan nivå 2, Princip 1 och Princip 2 uppfyllas i den utsträckning att barnet får stöd av socialsekreteraren att tala. Om barnets rädsla inte reduceras kan inte nivå 2 uppfyllas enligt Shiers delaktighetsmodell då barnet inte talar, vilket definieras att inte vara delaktig enligt Shier. Socialsekreterare uppmärksammar under och efter utredningsprocessen huruvida frågeställningarna blivit besvarade och därmed om barnet fått uttrycka sina synpunkter och åsikter. Huruvida barnet får uttrycka sina synpunkter och åsikter uppfylls därmed nivå 3, Princip 1 och Princip 2. Nivå 4 kräver av socialsekreterare att barnet ska vara en del av utredningen, för att göra detta låter socialsekreterare barnet ha inflytande i beslutsprocessen. Detta medför att Princip 1 uppfylls. Princip 2 kan även uppnås när barnet är delaktig då det anses vara för barns bästa. Det socialsekreterare behöver göra för att uppnå nivå 5 är att dela makt och ansvar med barnet. Det socialsekreterare gör för att uppnå nivå 5 är att göra barnet delaktig under samtliga moment under utredningsprocessen, men även låta barnet vara med i beslutsprocessen gällande frivilliga insatser. Genom att göra detta uppnås även alla principer. De utmaningar socialsekreteraren möter gör att samtliga nivåer är svåra att uppfylla. Trots att Shiers delaktighetsmodell inte går att uppnå vid många av utmaningarna, är det dock möjligt att uppnå BBIC:s grundprinciper. Socialsekreterare är dock beroende av föräldrars samtycke, barnets mod och tiden som de upplever att det finns en brist av. 27

34 7 RESULTATDISKUSSION 7.1 Inledning Syftet med examensarbetet är att undersöka hur socialsekreterare definierar barns delaktighet och hur eventuella utmaningar påverkar socialsekreterares arbete med att göra barnen delaktiga. För att besvara vårt syfte var våra frågeställningar Hur uppfattar socialsekreterare vad barns delaktighet innebär? Vilka utmaningar finns det för att göra barnet delaktig i utredningsprocessen? och Hur gör socialsekreterare barnet delaktig i utredningsprocessen? För att besvara syftet och frågeställningarna genomförde vi åtta intervjuer med socialsekreterare för att samla in data kring deras uppfattning kring barns delaktighet. Vårt resultat visar att socialsekreterare har varierande definitioner av vad barns delaktighet innebär, även varierande tillvägagångssätt för att få barnet delaktig. Det har dessutom framkommit att det finns ett flertal utmaningar som förhindrar barns delaktighet och att socialsekreterare tycker att det ska ske en förbättring kring barns delaktighet. 7.2 Varierande uppfattningar av barns delaktighet En av våra frågeställningar var hur socialsekreterare definierar barns delaktighet. Våra informanter är överens om att för dem innebär barns delaktighet att barnet ska vara involverad i utredningen. Det som skiljer sig mellan informanternas definition är att en del anser att dialogen mellan barnet och socialsekreterare är tillräckligt, medan andra hävdar att det innebär att barnet ska veta vad som pågår under hela utredningsprocessen. Forskning är enig med det som framkommit i vårt resultat. Dock har forskning (Archard & Skivenes 2009; van Bijleveld et al. 2013) kommit fram till att det finns flera varierande definitioner av barns delaktighet, i den utsträckning att socialsekreterares definitioner av barns delaktighet ser olika ut, att resurserna för att göra barnet delaktig är varierande och att det finns utmaningar som förhindrar barns delaktighet (Archard & Skivenes 2009; van Bijleveld et al. 2013). Dessa olika uppfattningar om vad barns delaktighet innebär och de utmaningar socialsekreterare möter blir en brist i att socialsekreterare gör barnet delaktig. Ett barn ska få samma förutsättningar att bli delaktig, oberoende av vilken socialsekreterare barnet än träffar. Skulle ett barn under en utredning vara tvungen att byta socialsekreterare kan barnet vara tvungen att från en dag till en annan bli mindre eller inte alls delaktig. Detta då alla socialsekreterare arbetar på olika sätt och kan därmed inkludera barnet på varierande sätt i utredningen. Att barnet har en varierande delaktighet, beroende på vilken socialsekreterare som har ärendet, kan eventuellt påverka barns uppfattning om socialtjänsten. Detta skulle även kunna leda till att barnet inte tror på sig själv då det helt plötsligt inte längre får vara delaktig i utredningen. Socialsekreterares olika definitioner kan bilda en ond cirkel för både barnet och socialtjänsten, vilket enligt vår definition är att allt påverkar varandra och har konsekvenser av vad som sker av vardera parter. 28

35 7.3 Anpassad delaktighet Varje ärende är individuellt inom socialtjänsten, likaså när det gäller barnavårdsutredningar. Som både forskning och praktiker säger måste socialsekreterare anpassa samtalet för varje individuellt barn. Det kan finnas flera olika anledningar varför socialsekreterare är tvungna att anpassa delaktigheten, exempelvis på grund av ålder, barnets kognitiva mognad eller på grund av att barnet inte vill eller kan tala. I vårt resultat framkommer att socialsekreterare uppfattar det äldre barnet som lättare att kommunicera med då det äldre barnet uppfattas kunna tala för sig själva och komma med synpunkter. Äldre barn uppfattas även vara lättare att involvera i ärendet. Socialsekreterare ser till barnets kognitiva mognad och gör utifrån det en bedömning av hur stor del barnet bör vara delaktig i utredningsprocessen. Det finns varierande åsikter kring när ett barn är moget att tala med socialtjänsten. Vissa säger att det inte går att bestämma en ålder då alla är olika, de menar att barnets kognitiva mognad är det socialsekreterare ska utgå ifrån, och inte dess ålder. Dessa menar att barnets kognitiva mognad visas när barnet har ett sammanhang kring vad som sker. Andra menar att de brukar utgå från åldrarna fyra till fem år när de ska tala med barnet angående ett ärende. Detta för att de anser att de då kan formulera och tala för sig vid den åldern. Barnkonventionen (Unicef u.å) och Princip 5 (Socialstyrelsen 2015) förutsätter att barns delaktighet ska infinna sig och anpassas utifrån barns ålder och kognitiva mognad. Orsaken till att yngre barns delaktighet försummas är ett ämne som diskuterats under arbetets gång. Anledningen till det yngre barnets bristande delaktighet kan vara att det är svårare att ha en konversation med det barnet och få dess synpunkter kring ärendet. Det låter bra i teorin att alla barn, oberoende av ålder, ska bli delaktiga i sina utredningar, men som det ser ut idag kan det vara en utmaning. När detta sker ska socialsekreterare motivera i beslutsunderlaget varför barnet inte varit delaktig, i dagsläget skrivs det exempelvis utifrån barnets ålder bedöms barnet inte vara tillräckligt moget. Vi har diskuterat om det är tillräckligt, det kan föras ett resonemang kring att det behövs utvecklas mer och påvisa på vilket sätt socialsekreterare försökt göra barnet delaktig. Detta innan socialsekreterare gör bedömningen att barnet inte är tillräckligt moget. En situation där barnet inte vill eller kan tala kan vara en anledning till att barnsamtalet måste anpassas. Trots att Shier (2001) menar att barnet inte är delaktig när det inte vill eller kan prata, måste socialsekreterare ändå ha ett delaktighetstänk. Det blir socialsekreterares uppgift att utreda vad barnet vill. Socialsekreterare kan även se på barnets kroppsspråk vad barnet tycker, men det är inte något de ska lägga vikt vid. Vissa informanter anser dock att barnet inte kan vara delaktig om barnet inte vill eller kan tala. I Shiers delaktighetsmodell, specifikt nivå 1 och första nivån öppningar, ska barnet lyssnas på om det vill tala. Om barnet inte vill eller kan tala uppfylls då inte nivån och det kan även vara svårt att uppfylla Princip 1 och Princip 2 som innebär vad som är barnets rätt eller göra bedömningen av vad som är för barnets bästa. Det blir en gissningslek om vad barnet menar och socialsekreterare kan då göra fel bedömning, vilket kan påverka barnet negativt. Dock är socialsekreterare utbildade och ska kunna göra rätt bedömning trots de utmaningar som de möter. Utifrån att barnet inte 29

36 kan eller vill tala går det inte att följa de principer BBIC har och då följer socialsekreterare likaså inte verksamhetens riktlinjer fullt ut. 7.4 Utmaningar Det som framkommit i resultatet är att det finns en frustration hos socialsekreterare över de utmaningar som förhindrar dem att göra sitt arbete och göra barnet delaktig. Samtliga informanter berättade att barnets föräldrar kan vara en stor utmaning i och med att socialsekreterare är beroende av föräldrarnas samtycke. Om inget samtycke ges är det inte möjligt att ha samtal med barn under 15 år, dock kan barnet själv boka in samtal med socialsekreterare om barnet är över 15 år eftersom barnet då är egen part i ärendet. Det har även framkommit att barnets föräldrar kan påverka vad barnet berättar för socialsekreterare, vilket är en stor utmaning när socialsekreterare ska göra bedömningen om vad som är barns bästa. Det har diskuterats huruvida föräldrarnas handlingar kan påverka deras barn negativt och att det försvårar socialsekreterares arbete. Samarbetet med föräldrarna är en viktig faktor i en utredningsprocess. Finns det inget samarbete och inget samtycke från föräldrarna finns det en svårighet för socialsekreterare att göra barnet delaktig, och därmed uppfylls ingen nivå i Shiers delaktighetsmodell och inte någon av grundprinciperna. Detta kan vara mycket problematiskt då det kan bli svårt att utföra en utredning eller att bedöma barns behov. Dock är det i teorin möjligt att ha ett barnsamtal utan föräldrarnas samtycke, men då måste socialsekreterare ta beslut att genomföra utredningen enligt 11 kap. 2 SoL (SFS 2001:453). I praktiken finns det dock en svårighet med det då socialsekreterare fortfarande är beroende av att föräldrarna tar med barnet till inbokade samtal. Det finns en möjlighet att socialsekreterare kan göra ett oanmält hembesök, detta skulle dock kunna skada barnet mer än det gör nytta. Socialsekreterare har uttryckt att de ser barnet som en av deras utmaningar. Våra informanter beskriver att barn har en rädsla för socialtjänsten. Denna rädsla kommer framför allt från samhällets syn på att socialtjänsten är ett hot. Barnet som utmaning kan vara svår att arbeta med. Har ett barn i hela sitt liv hört att socialtjänsten är farlig, är det svårt att ändra den uppfattningen på ett fåtal samtal. I och med att socialsekreterare inte får förtroende från barnet kan det vara svårt att göra en väl genomförd utredning. Precis som med alla utmaningar socialsekreterare möter, är det inte möjligt att uppnå någon nivå i Shiers delaktighetsmodell eller någon av grundprinciperna. Detta då barnet, på grund av utmaningarna, inte kommer till tals, vilket medför att första steget i delaktighetsmodellen inte uppfylls. Utmaningarna medför dessutom att principerna inte uppfylls eftersom barnet inte har sin rätt, inte får sin röst hörd samt att dess bästa inte beaktas. Att göra barnet delaktig ska vara en självklarhet, men socialsekreterare kan dock se sig själv som ett hinder för barns delaktighet. Att det inte bara är våra informanter som säger det, utan även tidigare forskning, gör det problematiskt (van Bijleveld et al. 2013). Ska det vara de som arbetar med barn som är barnets förhinder att vara delaktig i sina egna livsbeslut? En av våra informanter menar att det är hen som socialsekreterare som styr barns delaktighet då hen 30

37 styr utredningsprocessen. Andra informanter betonar att tidsbristen är en stor faktor till varför barnet inte blir tillräckligt delaktig i utredningsprocessen. I och med att socialsekreterare har många ärenden och lite tid medför det att socialsekreterare får prioritera ärenden, vilket leder till att en del barn inte får hög prioritet och är därmed inte tillräckligt delaktig. Det har diskuterats att detta kan vara problematiskt då BBIC och Socialstyrelsens riktlinjer säger en sak, men socialsekreterare har inte alltid möjlighet att arbeta efter det. Verksamheterna ska arbeta för att uppfylla mål och dess riktlinjer men det finns utmaningar som förhindrar det. Det kan diskuteras huruvida det behövs fler socialsekreterare eller om tillvägagångssättet inom verksamheten bör förändras. En förtydning av riktlinjerna skulle kunna underlätta socialsekreterares vardagliga arbete. 7.5 Skillnader gentemot andra studier Det som framkommit under vår litteratursökning, är att det inte finns många studier om hur socialsekreterare upplever barns delaktighet och hur de gör barnet delaktig i utredningsprocessen. Det finns inte heller många studier om de utmaningar socialsekreterare upplever att de möter. Dock finns det liknande studier där det framkommit att socialsekreterare har olika definitioner om vad barns delaktighet innebär. I de studierna (Archard & Skivenes 2009; van Bijleveld et al. 2013; Vis & Thomas 2009) framkom det både liknande och nya definitioner än vad vi fått fram i vårt resultat. Det finns även studier (van Bijleveld et al. 2013; Cashmore 2002; Hultman 2013) som har intervjuat barn huruvida de upplever delaktighet och vad som händer med barnet när det blir delaktig. Det finns även studier (van Bijleveld et al. 2013; Holland 2001; Olsson 2017) där det har framkommit att socialsekreterare möter utmaningar i sitt arbete. 7.6 Förslag till förändring Vår bedömning utifrån examensarbetet är att utbildningar bör ske för att socialsekreterare ska ha liknande definitioner av barns delaktighet och hur det ska uppfyllas i utredningsprocessen. Vi föreslår även att BBIC revideras ännu gång, denna gång utifrån barnets synpunkter och för att finna lösningar på de utmaningar som infinner sig för socialsekreterare i nuläget. Socialsekreterare bör även få fler utbildningar kring barnsamtal och hur det ska göra barnet delaktig. Barnen bör även få utbildningar om socialtjänsten i skolan för att förebygga deras rädsla. 31

38 8 Metoddiskussion 8.1 Val av metod Vi valde att genomföra en kvalitativ metod för att undersöka hur socialsekreterare definierar barns delaktighet och hur eventuella utmaningar påverkar socialsekreterares arbete med att göra barnen delaktiga. Vi ansåg att en kvalitativ metod var bäst lämpad för att besvara syftet och frågeställningarna då vi ville få informanternas perspektiv. En kvalitativ studie har gett mer djupgående information än vad en kvantitativ studie skulle givit oss. Om vi använt en kvantitativ metod tror vi att vi endast skulle fått en övergripande bild kring situationen och endast korta svar på de frågor vi hade under intervjuerna. Tack vare den kvalitativa metoden har vi, med hjälp av informanterna, fått nya frågeställningar och en nyanserad bild av ämnet. Inom den kvalitativa metoden ansåg vi att semistrukturerade intervjuer var bäst lämpade för att kunna skapa djupgående samtal med våra informanter. När vi strukturerade vår intervjuguide använde vi oss fyra teman, barns delaktighet, barns inflytande, utmaningar och arbeta för barns delaktighet. Detta för att enklare kunna ha ett sammanhängande samtal och kunna besvara vårt syfte och våra frågeställningar. Intervjuguiden fungerade på ett bra sätt under intervjuerna då vi kunde förlita oss på den och dess teman. Vi anser att detta tillvägagångssätt var till fördel för vårt examensarbete då intervjuerna blev vår största utgångspunkt under arbetets gång. 8.2 Urval Vårt urval utgjordes av åtta socialsekreterare i åldrarna 25 till 60 år inom två kommuner i Mellansverige. Dessa kommuner valdes då vi utfört vår termin med verksamhetsförlagda studier där. Detta medförde att vi lätt kunde komma i kontakt med våra informanter. Vi ansåg att vår bekantskap med informanterna inte var ett hinder då intervjuerna utgick från ämnet barns delaktighet och inte deras individuella arbete, samt att vi ville veta deras generella uppfattning om ämnet. Utifrån tidigare erfarenheter och hörsägen från tidigare studenter är vi medvetna om att det är svårt att hitta informanter. I och med detta och för att snabbt kunna utföra intervjuer och starta examensarbetet var ett bekvämlighetsurval, enligt oss, det bästa urvalet. Vårt val att endast intervjua socialsekreterare från två kommuner beslutades då vårt examensarbete syftar till att bland annat undersöka kring barns delaktighet ur en socialsekreterares perspektiv. Vi anser därför att det inte är av vikt att intervjua socialsekreterare från fler kommuner. Hade alla kommuner haft olika riktlinjer hade det varit mer relevant att intervjua socialsekreterare från fler kommuner, då arbetssättet hade skiljt sig åt. Från början var vårt syfte att undersöka vad orsaken till att majoriteten av de barn som är aktuella inom socialtjänsten inte är tillräckligt involverade i sina egna utredningar. Vi ville även undersöka hur barns delaktighet ser ut i praktiken och hur socialsekreterare uppfattar barns delaktighet. I startskedet av examensarbetet diskuterade vi hur vi skulle formulera 32

39 barns delaktighet i syftet och frågeställningar. Skulle vi behöva intervjua barn för att få information kring hur de är delaktiga? Eller var det tillräckligt att intervjua socialsekreterare? Slutligen valde vi det sistnämnda och ändrade vårt syfte till socialsekreterares uppfattning av barns delaktighet. Vi valde att ändra syftet och frågeställningarna efter att vi utfört intervjuerna. Under transkriberingen insåg vi att det var socialsekreterares uppfattning av barns delaktighet och den bilden behöver inte överensstämma med barnets perspektiv. Det var därför viktigt att tydliggöra att all data var utifrån socialsekreterarens perspektiv som erhöll ett barnperspektiv. Under examensarbetets gång har vi diskuterat om resultatet hade skiljt sig åt om vi hade valt att intervjua barn istället för socialsekreterare. Det vi kommit fram till under diskussioner är att om vi intervjuat barn hade deras uppfattning kring deras delaktighet framkommit, samt deras positiva eller negativa tankar kring sina upplevelser hos socialtjänsten. Det hade dock varit svårt att få en helhetsbild av hur situationen kring barnets delaktighet sett ut då barn i många fall inte uppfattar vad som sker i utredningsprocessen. Socialsekreterares utmaningar, problematiken med BBIC och det individuella barnet som en utmaning hade troligen inte blivit upplyst. Barnet ser inte alltid problemet med att det inte är tillräckligt delaktiga, då det i många fall inte är medveten om vad riktlinjer eller modeller säger. 8.3 Datainsamling Under intervjuerna befann sig båda författarna i rummet, vilket kan ha medfört att vi var i en maktposition. Vi försökte balansera detta genom att en av oss ställde frågor och den andra antecknade och ansvarade för ljudinspelning. Vid examensarbetets startskede ansåg vi att det skulle vara ett stöd för intervjuaren om båda var närvarande under intervjuerna. Längden på våra intervjuer kan anses vara korta då de är mellan 18 och 31 minuter. Vi anser dock att intervjuerna var mycket innehållsrika då vi fick fram relevant data. Skulle våra intervjuer varit längre anser vi att det endast hade varit utfyllnad av tid. Våra intervjuer innehöll material av hög kvalitét då socialsekreterarna är utbildade och arbetar dagligen med barnavårdsutredningar, vilket medför att de är insatta i ämnet. Intervjuerna utfördes på socialsekreterarnas arbetsplats, vilket kan ha fått påföljder. En av informanterna hade en pågående LVU-utredning, vilket medförde att vi uppfattade informantens stress, och blev även stressade för informantens skull. Detta medförde att intervjun blev kort, förhastad och kan ha påverkat informantens svar på så sätt att informanten svarade kort och ej utvecklande. Under socialsekreterarens intervju blev vi även avbrutna av informantens kollega, detta gjorde att intervjuaren kom av sig och vi kände att informanten blev ännu mer stressad. En annan informant ville ha intervjun på sitt kontor förutsatt att jourtelefonen skulle ringa. Denna intervjusituation skapade ingen stress, men intervjuaren kände sig underordnad och att informanten lättare kunde styra intervjun. 33

40 8.4 Val av teori Under examensarbetets gång läste vi om flera teorier och bestämde oss slutligen för att använda Shiers delaktighetsmodell tillsammans med BBIC:s grundprinciper som teoretisk utgångspunkt. Valet gjordes på grund av att vi ansåg att de fem nivåerna i modellen påvisar barns delaktighet och kan implementeras inom verksamheterna. För oss underlättar modellen för att kunna se ett samband mellan delaktighetsmodellen och datan. Eftersom modellen inte klassas som en teori utan som en modell, valde vi att inkludera tre av BBIC:s grundprinciper som ännu en teoretisk utgångspunkt. Shiers delaktighetsmodell och BBIC:s grundprinciper gav oss en djupare förståelse kring barns delaktighet och dess rättigheter att bli delaktig. Det finns ytterligare en delaktighetsmodell, Harts delaktighetsstege, där åtta steg inkluderas. I den modellen är barnet inte delaktig i de tre första stegen vilket medförde att vi valde bort den modellen då vi endast ville utgå från steg där barnet är delaktig. Det har fungerat bra att använda oss av våra valda teoretiska utgångspunkter, detta då vi har kunnat koppla delaktighetsmodellen till resultatet och den tidigare forskningen. Det har varit svårare att koppla BBIC:s grundprinciper då vi upptäckt att dem och delaktighetsmodellen kan säga emot varandra. Detta upptäckte vi under vår analys av utmaningarna, där grundprinciperna menar att barnet kan vara delaktig trots att det inte talar, medan delaktighetsmodellens första nivå bygger på att barnet måste tala. Dock har det varit lätt att koppla delaktighetsmodellen och BBIC:s grundprinciper separat till resultatet. Eftersom delaktighetsmodellen var enkel att koppla till resultatet, var det en självklarhet för oss att använda oss av den som mall i vår analys. Att koppla samman delaktighetsmodellen, grundprinciperna, tidigare forskning och resultat har på ett sätt varit svårt, men det har även gett oss en nyanserad bild och en förståelse av hur verkligheten ser ut. 8.5 Analysmetod Att transkribera intervjuerna samma vecka som de genomförts underlättade för oss då vi hade intervjuerna färskt i minnet. Vi transkriberade informanterna i olika färger vilket medförde att vi lätt kunde försäkra oss att vi fick med varje informants svar. Detta underlättade för oss när vi genomförde en innehållsanalys för att se sambanden i informanternas svar. De samband vi såg i informanternas svar var även de teman vi haft i intervjuguide. Detta gjorde att vi inspirerades av intervjuguiden när vi namngav kategorierna. För att bilda koder under kategorierna gjorde vi tankekartor för varje kategori. Detta kan vi i efterhand se kan ha bildat en komplicerad kodning, då vi fick många koder som tog lång tid att bena ut. 8.6 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet I vårt examensarbete har åtta socialsekreterare intervjuats, vilket innebär att vårt examensarbete är baserat på en liten del av Sveriges socialsekreterare som arbetar inom individ- och familjeomsorgen. På grund av detta är vår reliabilitet låg då urvalet är litet och inte går att generalisera för alla socialsekreterare. Dock har vi intervjuat en stor del av de som är yrkesverksamma inom individ-och familjeomsorgen i de utvalda kommunerna. Resultatet kan därför till viss del visa hur det ser ut i de kommuner vi utfört intervjuer. I och 34

41 med att det går att påvisa hur det ser ut i respektive kommun är vår reliabilitet hög i avseende till detta. Examensarbetet har en hög validitet då vårt syfte och våra frågeställningar har besvarats. Under intervjuerna använde vi oss av en intervjuguide med fyra teman, detta gjorde att vi samtalade inom ramen för ämnet barns delaktighet. I resultatdelen har vi inkluderat citat för majoriteten av kategorierna, vilket medför en tyngd för studiens trovärdighet. Citaten är relevanta för vår studie då våra informanter är utbildade och arbetar dagligen för att sträva mot barns delaktighet. Vid kategoriseringen har vi även sett att informanter svarat liknande, vilket ger studien en ännu högre trovärdighet. Det går att generalisera vårt resultat inom de kommuner vi varit i, då socialsekreterarna inom varje kommun besvarat frågorna på liknande sätt. Därför är det möjligt att uppmärksamma att de har liknande syn på delaktighet, och då är det även möjligt att generalisera resultatet för det. Dock är det inte möjligt att generalisera vårt resultat för alla socialsekreterare i Sverige, då vi endast intervjuat totalt åtta stycken. Vi har diskuterat kring att det är möjligt att generalisera för de kommuner med samma resurser och liknande antal i population, då det brukar ha ett samband med hur många som arbetar inom verksamheten. 8.7 Examensarbetets styrkor Vi anser att vårt examensarbete har ett flertal styrkor. Både syfte och frågeställningar har blivit besvarade utifrån vårt resultat, tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt. I vårt resultat finns en styrka vad gäller utmaningar på så sätt att det forskning benämner kring utmaningar stämmer överens med det som framkommit i vårt resultat. Efter att ha intervjuat åtta socialsekreterare har vi fått en bild utav hur socialsekreterares uppfattning kan vara kring barns delaktighet. Vår analys i examensarbetet bygger på Shiers delaktighetsmodell, som är vetenskapligt beprövad och ska användas av praktiker för att mäta delaktighet. Detta är en styrka då delaktighetsmodellen går att implementera inom socialtjänsten. Grundprinciperna används dagligen inom individ- och familjeomsorgen, vilket gör examensarbetet relevant och stärkt då det är de riktlinjer socialsekreterare ska följa. Examensarbetets generaliserbarhet stärks då den byggs på den lagstiftning och de riktlinjer som används inom socialtjänsten i dagsläget. Vårt intresse och vår förförståelse om ämnet är en styrka då vi är nyfikna och vill veta mer, men främst förstå hur det ser ut idag gällande barns delaktighet. 8.8 Förslag till framtida forskning Vad gäller förslag till framtida forskning anser vi att problemet med arbetet kring barns delaktighet bör ses över. För att göra detta anser vi att forskning kring definitionen av barns delaktighet bör utföras. Det bör även utföras forskning kring hur barn ska göras delaktiga av socialsekreterare. Vi anser att BBIC bör revideras ännu en gång för att få ett större fokus på barnets perspektiv, detta kan göras möjligt utifrån att fråga barnen. Barnen bör få ges möjlighet att uttrycka sina synpunkter om deras känsla av delaktighet i nuläget och vad de anser ska förändras. Det bör dessutom forskas om den tidsbrist socialsekreterare upplever att 35

42 de har. Denna forskning anser vi ska utmynna i utbildning för alla socialsekreterare i Sverige. Detta för att samtliga ska ha samma definition av barns delaktighet och samma förhållningssätt gentemot barnet i utredningsprocessen. Det ska inte vara beroende av vilket ärende det är utan barns delaktighet ska förekomma i alla ärenden. Forskningen bör utmynna i att barn blir mer utbildade i vad socialtjänsten är och vad socialtjänsten gör. Detta för att avdramatisera att vara aktuell inom socialtjänsten och att barnet på detta sätt ska vara mindre rädd och lättare att göra delaktig i sin utredning. 8.9 Slutord Alla barn har rätt att vara delaktiga i sina egna utredningsprocesser. Det kan uppstå problem då socialsekreterares bedömning av när barnet är delaktig skiljer sig åt, men även att de under utredningsprocessen uppstår utmaningar som förhindrar barns delaktighet. Syftet med BBIC är att barns delaktighet och barns inflytande ska förstärkas under utredningen och att ett samarbete mellan barnet och dess nätverk ska kunna förbättras. Det vi har upptäckt under examensarbetets gång är att detta är svårt att leva upp till. BBIC och Socialstyrelsen strävar efter att barn ska bli delaktiga, men i praktiken uppstår det utmaningar. Vår uppfattning är att dessa utmaningar medför att barns delaktighet är ett ouppnåeligt krav. 36

43 REFERENSER Ahrne, G. & Svensson, P. (2011). Kvalitativa metoder i samhällsvetenskapen. Ahrne. G. & Svensson. P. (red.). (2011). Handbok i kvalitativa metoder. Upplaga 1. Malmö: Liber. Archard, D. & Skivenes, M. (2009). Hearing the child. Child & Family Social Work, Volume 14, Issue 4, p doi: /j Atwool, N. (2006). Participation in decision-making: the experience of New Zealand children in care. Child Care in Practice, Volume 12, Issue 3, p URL: [ ] Barnes, V. (2012). Social work and advocacy with young people: Rights and care in practice. British Journal of Social Work, Volume 42, Issue 7, p doi: /bjsw/bcr142. van Bijleveld, G. G., Dedding, C. W. M. & Bunders-Aelen, J. F. G. (2015). Children s and young people s participation within child welfare and child protection services a state-oftheart review. Child and Family Social Work. doi: /cfs Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB. Cashmore, J. (2002). Promoting the participation of children and young people in care. Child Abuse & Neglect, Volume 26, Issue 8, p doi: /S (02) Denscombe, M. (2016). Forskningshandboken - för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Upplaga 3. Lund: Studentlitteratur AB. Donnelly, C. (2010). Reflections of a Guardian Ad Litem on the participation of looked-after children in public law proceedings. Child Care in Practice, Volume 16, Issue 2, p doi: / Holland, S. (2001). Representing children in child protection assessments. Childhood, Volume 8, Issue 3, p URL: [ ] Hultman, E. (2013). Barnperspektiv i barnavårdsutredningar- med barns hälsa och barns upplevelser i fokus. Diss. Linköping: Linköpings Universitet. doi: /diss.diva Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Upplaga 2. Lund: Studentlitteratur. 37

44 Leeson, C. (2007). My life in care: experiences of non-participation in decision-making processes. Child & Family Social Work, Volume 12, Issue 3, p URL: b094-f9b962a76d53%40sessionmgr104 [ ] Lundman, B. & Graneheim, U-H. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. Granskär, M. & Höglund-Nielsen, B. (red.). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur, p Matscheck, D. & Berg Eklundh, L. (2015). Does BBIC make a difference? Structured assessment of child protection and support. Nordic Social Work Research, Volume 5, Issue 3, p doi: McLeod, A. (2007). Whose agenda? Issues of power and relationship when listening to looked-after young people. Child and Family Social Work, Volume 12, Issue 3, p doi: /j Munro, E. (2001). Empowering looked-after children. Child & Family Social Work, Volume 6, Issue 2, p URL: [ ] Olsson, A-M. E. (2017). Barns deltagande och medskapande i sociala utredningar om barns och familjers behov och resurser - barnavårdsutredningar och Barnahus. Barnsliga sammanhang. Kristianstad: Kristianstad University Press. p Pinkney, S. (2011). Participation and emotions: troubling encounters between children and social welfare professionals. Children & Society, Volume 25, Issue 1, p doi: /j x Rasmusson, B., Hyvönen, U., Nygren, L. & Khoo, E. (2010). Child-centered social work practice - three unique meanings in the context of looking after children and the assessment framework in Australia, Canada and Sweden. Children and Youth Services Review. Volume 32. Issue 3. March p doi: Robertson Pearce, C. (u.å). Shiers delaktighetsmodell. URL: [ ] SFS 2001:453. Socialtjänstlagen. Stockholm: Socialdepartementet. SFS 2012:776. Lag om ändring i socialtjänstlagen. Stockholm: Socialdepartementet. 38

45 Shier, H. (2001). Pathways to Participation: Openings, Opportunities and Obligations - A New Model for Enhancing Children s participation in decision-making, in line with Article 12.1 of the United Nations Convention on the Rights of the Child. Children & Society. Volume 15. p doi: /CHI.617. Silverman, D. (2014). Interpreting qualitative data. Upplaga London: Sage. Socialstyrelsen. (2015). Grundbok i BBIC-barns behov i centrum. Stockholm: Socialstyrelsen. URL: [ ] Söderbäck, M., Coyne, I. & Harder, M. (2011). The importance of including both a child perspective and the child s perspective within health care settings to provide truly childcentred care. Journal of child health care. Volume 15. Issue 2. June p doi: / Unicef. (u.å.). Barnkonventionen.URL: [ ] Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer. URL: [ ] Vis, S.A. & Thomas, N. (2009). Beyond talking - children s participation in Norwegian care and protection cases. European Journal of Social Work, Volume 12, Issue 2, p doi: /

46 Bilaga 1: Shiers delaktighetsmodell Figur 2. Shiers delaktighetsmodell (Robertson Pearce u.å., s.5). 40