Facebook Twitter LinkedIn Pusha Google+

Transkript

1 "NPF i skolan" är temat för vårt andra nyhetsbrev Center of Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet (KIND) är ett kompetenscentrum för forskning, utveckling och undervisning. Innehåll nr 2, Aktuella projekt -Forskarintervjun -Nyheter från KIND -NPF-skoldagarna -Konferenser i vår -Brukarorganisationer -Om nyhetsbrevet I detta andra nyhetsbrev 2015 fokuserar vi bland annat på hur skolan kan stötta elever med neuropsykiatriska diagnoser. I oktober kom flera hundra lärare och skolledare till första upplagan av NPF-skoldagarna, som arrangerades av KIND, för att ta del av vad forskningen säger kring NPF i skolan. I det här nyhetsbrevet hittar du intervjuer med ett par av föreläsarna. Du hittar även aktuella publikationer, tips på kommande konferenser med mera inom området. Vi önskar alla God Jul och Gott Nytt År! Sven Bölte, professor, föreståndare för KIND Facebook Twitter LinkedIn Pusha Google+ Aktuella projekt Eric Zander disputerar inom autismdiagnostik Några dagar innan julafton disputerar psykologen Eric Zander, KIND, med sin avhandling om standardiserade metoder som stöd vid diagnostisering av autismspektrumtillstånd. I sin avhandling har Eric Zander framför allt tittat på hur objektiva och tillförlitliga verktygen som används faktiskt är. Trots risken att bedömare kan låta testresultat styra hela diagnostiseringen visar resultaten att fördelarna väger tyngre. De diagnostiska verktygen har visat sig vara väldigt objektiva oavsett vem som genomför testerna och det finns ett stort underlag att jämföra resultat mot. Eric Zander har även undersökt möjliga effekter av införandet av kriteriet funktionsnedsättning, som infördes i senaste version av DSM. Graden av funktionsnedsättning är svårare att definiera än vanliga symptom och var gränsen sätts kan ha stor inverkan på om ett barn diagnostiseras eller inte. Avhandlingen heter: "Standardizing diagnostic assessment of autism spectrum disorder - assets and challenges" och disputation sker den 18 december. Läs avhandlingen. Större risk att dö i förtid för personer med autism Det är slutsatsen av en stor registerstudie, den första av sitt slag, som publicerades i British Journal of Psychiatry i november. Två av forskarna bakom studien, Tatja Hirvikoski och Sven Bölte från KIND, berättar att man kunnat visa att personer med autism lider 2,5 gånger högre risk att dö i förtid jämfört med resten av befolkningen. Det gäller nästan alla dödsorsaker. Särskilt hög är risken för kvinnor med AST och en samtidig intellektuell funktionsnedsättning. För gruppen utan intellektuell funktionsnedsättning utgör självmord en särskilt hög riskfaktor, vilket understryker vikten av vårdprogram för suicidnära patienter i verksamheter som träffar personer med AST. Läs hela studien. Molekylärdiagnostik för barn med AST Eftersom AST är ett samlingsbegrepp för olika typer av autism kan orsaken till AST skilja sig från person till person. Samsjukligheten är dessutom hög vid AST. Närmare 70 procent av alla barn med AST har en eller flera andra psykiska eller medicinska diagnoser. I en studie publicerad i JAMA har forskaren Kristiina Tammimies vid KIND tillsammans med kollegor i Kanada genomfört analyser med tekniker som analyserar hela arvsmassan (kromosommicroarray och helexomsekvensering) på barn som diagnostiserats med AST för att fastställa en molekylär diagnos. På så vis kunde de säkerställa vilken gen som

2 för att fastställa en molekylär diagnos. På så vis kunde de säkerställa vilken gen som orsakar funktionsnedsättningen. Av de undersökta barnen fick 16 procent en molekylär diagnos, men när forskare analyserade endast de barn som hade fysiska avvikelser och/eller medfödda missbildningar kunde de identifiera mutationer hos 40 procent av barnen. Nyttan med en molekylär diagnos är bland annat att föräldrarna får veta vilka risker det finns för att eventuella småsyskon också drabbas. Eftersom vissa genetiska avvikelser ökar risken för fetma eller diabetes kan en diagnos också bidra till att förebygga framtida besvär i form av vårdplaner eller exempelvis hur kosten kan läggas upp. Den här studien visar att det är viktigt att alla barn med AST borde få en omfattande medicinsk undersökning och gentester för att hjälpa läkare att ställa rätt diagnos och planera vården. Läs hela studien. Skolpersonal kan för lite om NPF "Skolan som en plats för lärande, utveckling och framgång" heter KINDs utvecklingsarbete med fokus på skolan som syftar till att underlätta skolgången för elever med särskilda behov. Ett av verktygen som används heter Inclusio. Det är ett kartläggningsinstrument där rektorer tillsammans med sin skolpersonal skattar den egna organisationens möjligheter att skapa lärmiljöer som fungerar för elever med NPF. Detta görs utifrån ett antal frågor med syfte att synliggöra såväl utvecklingsområden som styrkor, ett underlag som sedan kan användas i skolans eget systematiska utvecklingsarbete. Kartläggningsinstrumentet har rönt stort intresse och hittills har en 30-tal skolor medverkat med sina skattningar. En första (ännu opublicerad) sammanställning av de skattningar som hittills kommit in från de medverkande skolorna har visat att majoriteten av de svarande lärarna tycker att de har för lite kunskap om NPF. Rektorer och lärare behöver kontinuerlig forbildning, menar KINDs skolsamordnare Anna Borg, som tillsammans med Sven Bölte och Steve Berggren med flera skrev en debattartikel i Aftonbladet om resultaten. Forskningsprojekt Alla KINDs forskningsprojekt Våra publikationer Vetenskapliga artiklar från KIND Kurser vid KIND Kommande utbildningar 2016 Stöd vår forskning Vill du göra en insamling eller ge en gratulationsgåva till förmån för forskningen om autism eller ADHD? Text: Christer Classon och Anna Löfgren Wilteus Forskarintervjun: Marita Falkmer "I en inkluderande skola ska det vara normalt att göra olika" Med stark förankring i både forskning och praktik utvecklar Marita Falkmer sätt att förbättra vardagen för vuxna med autism. Hon brinner även för hur barn med autism ska klara skolan bättre genom att skapa inkluderande skolor där det normala är att göra olika för alla barn. Hon förstår tanken bakom att man inom skolan inte velat sätta etiketter på barn men samtidigt tror hon att om vi inte vågar prata om funktionsnedsättningar blir de mer stigmatiserande än om man är öppen. -Om det blev lika naturligt att säga Marita har diabetes som Marita har autism, så tror jag vi skulle kunna komma långt. Marita Falkmer har ägnat sin yrkesbana åt barn som tänker annorlunda, särskilt barn med autismspektrumtillstånd. Hon är specialpedagog och har arbetat inom bland annat särskola, habilitering och resursteam samt skrivit en avhandling om förutsättningar för att inkludera barn med autism i skolan. Hon är idag post doc vid Curtin University i Perth, Australien, och står med en fot i praktiken och en i forskningen. Det fascinerade mig att det man gör inom forskningen faktiskt kan göra skillnad. Hade du frågat mig för 20 år

3 skillnad. Hade du frågat mig för 20 år sedan hade jag sagt att jag aldrig kommer att hålla på med forskning. Jag är en praktiker! Men jag blev indragen i forskningsvärlden för att jag såg att det faktiskt påverkade vad folk gjorde och det hade en praktisk betydelse. Vad handlade din avhandling om och vad kom du fram till? I mitt doktorandprojekt tittade jag på hur elever med autism upplevde sin delaktighet i skolan. Det viktigaste jag kom fram till handlar om inkludering. Om jag jämför de här eleverna med andra elever skulle jag säga att de hade lägre delaktighet. Men det eleverna med autism sa var att de var ganska nöjda med sin nivå av delaktighet. Man måste vara försiktig så att man inte hamnar i normtänkande. En annan sak är att om vi vill att eleverna ska känna tillhörighet med skolan måste vi jobba aktivt med det som lärare, det händer inte av sig självt. Vi måste skapa situationer där elever med autism har möjlighet att samspela och vara delaktiga i aktiviteter och vi måste jobba aktivt med attityder och kunskap både bland skolpersonal och bland elever. En enkel sak man kan göra är att ställa fram ett bord på rasten med hobbymaterial utan att kräva något. Då kommer det en elev och frågar: Vad gör du?. Till slut sitter det fem-sex stycken elever runt bordet. Strikt talat kan man säga att det blir parallella aktiviteter, men det som händer efter ett tag är att det börjar ske ett positivt samspel på en nivå som både elever med och utan autism klarar. Rasterna är ju så himla svåra, jag tror att många gånger är det då vi vuxna behövs mest i skolan för de här eleverna. Vad är ditt budskap till skolledare och skolpersonal runt om i Sverige? För det första att man i skolan måste ha kunskap om funktionsnedsättningen. Därför att om man ser två elever som beter sig på samma sätt, kan orsakerna till det vara så olika. All skolpersonal behöver ha en del kunskap, inte bara lärarna, men sen behöver det finnas någon eller några som har djupare kunskaper. Det andra är att jag tror att vi överskattar alla barns förmåga att hålla en verbal instruktion i huvudet. Vi kan använda enkla medel till att underlätta för alla elever genom att använda visuella strategier. Detta är självklart när man jobbar med elever med autism. Man behöver fundera över vad som är information och vad är kommunikation och man behöver inte kommunicera all information verbalt. Jag hade en elev som plötsligt vägrade komma på lektionerna i svenska. Vi försökte fråga varför, men fick bara svaret att svenska var pest och han vägrade gå dit. Personer med autism har ofta svårt med sina inre föreställningar, att kunna se vilka alternativ som skulle kunna finnas. Eller som i det här fallet svårt att sätta fingret på vad det är som gör att svenska är så pestigt. Då skrev vi ner allt vi gjort på svenskan och så fick han kryssa i vad som var roligt/okej/tråkigt respektive lätt/okej/svårt. Då blev det plötsligt tydligt att det var vissa saker på lektionerna som han tyckte var tråkigt och svårt och då kunde vi göra någonting åt det. Till sist tycker jag att vi behöver tänka kring inkludering, att det betyder att vi gör olika. Att göra olika ska vara det normala. Till exempel att låta halva klassen göra något som de kan göra ganska självständigt och så kan jag som lärare fokusera mer på en mindre grupp. Ibland är det eleven med autism som är med i den gruppen, ibland inte. Då blir det normalt att alla är olika. Vi måste lära barnen tidigt att rättvist är olika här är vi så rättvisa så vi gör olika. Vad önskar du dig när det gäller framtida forskning inom skolan? När det gäller skolverksamhet finns det inte tillräckligt mycket forskning. Tyvärr måste jag säga, att både jag och andra forskare ibland upplever att det är svårt att komma in i skolan. Det finns ett motstånd och en misstro mot forskare, att man kommer att bli kritiserad och ifrågasatt. Men det är ju inte det vi vill utan att tillsammans hitta kunskaper och insikter som kan förbättra. Jag har samma upplevelse i Australien, det är svårt som forskare att komma in i skolan och göra forskning tillsammans med lärare och skolpersonal. Jag skulle önska att vi kunde överbrygga den misstron. Om praktiker och forskare möts så kan det som beforskas grundas på de frågor och problem man faktiskt lever med i skolan. Det är lätt att slå ifrån sig och säga att de där forskarna inte vet vad verkligheten är, men om verkligheten stänger dörrarna blir vi ju ännu mer isolerade. Jag tror också att man som skolledare måste ha den kulturen i sin skola att man vill införliva bästa möjliga kunskap. Forskning är inte något som är där borta någonstans utan forskning är något som kan hjälpa mig, som kan påverka mina val och mina metoder. Om du skulle drömma lite och inte tänka på pengar - vad skulle du forska på? Jag skulle gärna vilja göra en stor studie om hur vi kan öka det sociala samspelet genom att informera klasskamrater om olikheter och acceptans för olikheter. Vad får det för effekt om vi utbildar klasskamrater om funktionsnedsättningar och olikheter? Det finns teorier som säger att vi agerar mot andra människor utifrån vår förståelse av den personens ansvar. Så om jag tror att du uppför dig illa för att du väljer att uppföra dig illa så kommer jag att agera på ett sätt, men om jag förstår att du uppför dig på ett sätt av en anledning som du inte rår för, så har jag helt andra redskap att möta dig. Jag kan förstå varför det har vuxit fram en kultur inom skolan att vi inte ska sätta etiketter på barn och vi ska inte stämpla barn. Jag kan förstå tanken bakom det, men jag tror att vi kanske hugger oss själva i foten, för jag tror att kunskap är befriande. Jag tror att om vi inte vågar prata om olika funktionsnedsättningar blir de mer stigmatiserande än om man pratar öppet om dem. Jag tror vi tagit ifrån barn kunskaper och insikter som faktiskt hjälper dem att

4 öppet om dem. Jag tror vi tagit ifrån barn kunskaper och insikter som faktiskt hjälper dem att möta personer som tänker olika, rör sig annorlunda, pratar annorlunda, inte ser eller så. Om det blev lika naturligt att säga Marita har diabetes som Marita har autism, så tror jag vi skulle kunna komma en lång väg. Som erfaren pedagog - är det något mer du vill säga till andra lärare? Ibland så låser sig lärare vid att eleven måste ha en diagnos för att våga agera. Mitt råd är att du har så mycket kunskap som pedagog, våga lita på den kunskapen. Du har rätt att ställa en pedagogisk diagnos, du har rätt att ta dina observationer på allvar och göra de åtgärder som du tror kommer att hjälpa. Du behöver inte vänta på en diagnos eller på att någon ska komma och säga "ja gör så" utan våga lita på din pedagogiska kunskap. Som lärare tar man ibland ett steg tillbaka och tänker att det först måste komma någon och bekräfta att så här är det. Till sist, som lärare underskattar man ibland hur viktig man är för den sociala miljön i klassrummet, hur viktig man är som modell för alla barn. Hur otroligt stor skillnad man kan göra för ett barn med svårigheter om man är en bra modell. Det finns mycket forskning som talar för att den relation läraren har med ett barn med autism påverkar hur klasskamraternas relation blir med barnet med autism. Ibland tror jag att man inte ser hur viktig man är som lärare, både som kunskapsförmedlare men också förmedlare av attityder och hur man har ett positivt socialt samspel med varandra. Vi lärare underskattar oss själva ibland, men vi är verkligen viktiga. Fakta Marita Falkmer Titel: Post doc, specialpedagog med inriktning mot barn och ungdomar inom autismspektrat Ålder: 57 Arbetsplats: Curtin University i Perth, Australien, samt koppling till forskarnätverket CHILD vid Jönköping University Pågående forskning: Vardagsliv och livskvalitet bland vuxna med autismspektrumtillstånd Senaste besök i Sverige: Föreläste på NPF-skoldagarna som arrangerades av KIND i oktober 2015, en tvådagarsutbildning för skolpersonal. Om Sverige: Roligt att komma hem till Sverige och hälsa på släkten. Nyheter från KIND Fokus på autism 6-8 april Anmälan har nu öppnat! Sista anmälan 1 mars. Bland årets många föreläsare finns Judith Gould som kommer prata om "Diagnosis of Women and Girls on the Autism Spectrum" och Jack Price med rubriken "Stem Cells and Autism: Can we model human development in a dish?" Fokus på autism är en konferens om det aktuella kunskapsläget inom autismspektrumtillstånd som KIND arrangerar tillsammans med en rad medarrangörer. Konferensen hålls i Aula Magna på Stockholms universitet. Mer information och anmälan. Anslag från försäkringskassan om unga med NPF Projektet TRANSITION har tillsammans med fyra andra forskningsprojekt fått dela på 9 miljoner kronor från Försäkringskassan. Titeln på studien är: Transition vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar: Stöd riktat mot unga vuxna med ADHD eller autismspektrumtillstånd (AST) för att förebygga arbetsmarknadsmarginalisering och utanförskap. Mer om TRANSITION Text och foto: Anna Löfgren Wilteus Nora Choque Olsson disputerar 18 mars I vår disputerar psykologen Nora Choque Olsson på en avhandling om social färdighetsträning för barn och unga med AST. Syftet med studien var att undersöka beteendeeffekten av social färdighetsträning/gruppbehandling, med en metod som kallas KONTAKT, hos barn och ungdomar med högfungerande AST. Projektet är en multicenterstudie med totalt 455 deltagare. Mer om KONTAKT Kvalitetsregistret NEUROPSYK får anslag från SKL Det nystartade kvalitetsregistret NEUROPSYK från planeringsbidrag från Sveriges Kommuner och Landsting för att kunna arbeta mot att bli ett nationellt kvalitetsregister. Idag är PRIMA BUP Järva (bilden), PRIMA Åkersberga, ADHD-center,

5 10 miljoner till autismforskning på små barn Forskaren Terje Falck Ytter vid KIND har fått medel i Jubileumsutlysningen från Riksbankens Jubileumsfond. Projektet har titeln "Tidig utveckling hos spädbarn med risk för autism och adhd: En longitudinell studie med fokus på divergenta och konvergenta mekanismer". Mer om anslag och andra nyheter. Jobba på KIND Just nu söker vi nya medarbetare: en doktorand, en forskningspsykolog, en forskningsassistent och en receptionist. Läs mer här. Styrketräningsevent donerade pengar till forskning om autism Det världsomspännande projektet "Kettlebells 4 autism" kombinerar varje år träning med insamling av pengar till forskning om autism. Vid årets evenemang samlades ett 30-tal träningsintresserade i Örebro och man lyckades samla in 5000 kronor som donerades till forskning om biologiska orsaker till autism vid KIND. Den som vill göra en egen insamling eller donation till KINDs forskning kan kontakta oss. Läs mer om donation. NPF-skoldagarna 2015 (bilden), PRIMA Åkersberga, ADHD-center, Autismcenter för barn och ungdom samt BUP KIND med i registret. Läs mer om NEUROPSYK. SKOLKONTAKT tränar barn och ungas sociala förmågor SKOLKONTAKT är ett program för social färdighetsträning för barn och unga med sociala svårigheter. Just nu analyseras resultaten från ett utvecklingsarbete på ett gymnasium i Strängnäs där metoden prövats. Än är det för tidigt att dra några slutsatser mer än att behovet finns och att det är möjligt att genomföra programmet. Just nu färdigställer forskarna en manual för SKOLKONTAKT som beräknas vara färdig till årsslutet, samtidigt som de undersöker var nästa SKOLKONTAKT kan hållas. Läs mer om KINDs skolprojekt På höstlovet fick 600 lärare och skolledare lära sig mer om NPF Hösten 2015 var det premiär för NPF-skoldagarna, en tvådagarskurs arrangerad av KIND för lärare, skolledare och elevhälsans personal om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i skolan. Omkring 600 deltagare kom till Aula Medica på Karolinska Institutet och fick ta del av den senaste forskningen av forskarna Marita Falkmer, Sarah Parsons, Henrik Andershed, Anna Borg, Steve Berggren och Christina Coco. Föreläsningarna att ladda ner i pdf. Hallå där - vad tyckte du om NPF-skoldagarna 2015? Rektor Jesper Samuelsson (t.v.) och övrig personal från Vallaskolan i Södertälje Vi fick ideér, verktyg och metoder som man skulle kunna använda mer i skolan. Det blev en bekräftelse på att vi är på rätt väg - nämligen att i högre utsträckning göra olika för olika elever. Vi tar även med oss vikten av kartläggningsarbete samt hur vi kan hitta fler sätt att samverka med andra aktörer, till exempel BUP och socialtjänst.

6 samverka med andra aktörer, till exempel BUP och socialtjänst. Rektor Jesper Samuelsson, Vallaskolan NPF-skoldagarna kändes som en användbar mötesplats för oss, dessutom har vi goda kontakter med KIND, berättar Anders Moberg som jobbar på Attention Utbildning och som var en av flera utställare i Aula Medica. Attention Utbildning erbjuder utbildningar för personal inom skolan och vården. Just nu arbetar man med projektet "Min skola" och kampanjen "Eleven är inte problemet". Anders Moberg, Attention Utbildning Fyra frågor till docent Sarah Parsons, UK: 1. Du föreläste på NPF-skoldagarna om hur ny teknik kan hjälpa barn med autism. Varför började du forska om det? När jag var doktorand handlade ett av mina projekt om virtual reality för barn med autism. Det gav mig ett särskilt intresse för området. Vi vet att i västvärlden har teknikanvändning i form av telefoner och surfplattor blivit väldigt vanligt. Barns förväntningar på hur man får tag på information och därmed hur man lär sig saker håller på att ändras, vare sig vi tycker det är bra eller inte. Vi måste ha en mycket bättre kunskap om hur de här kraftfulla verktygen, som vi alla har tillgång till, kan användas mer effektivt. Vårt sätt att använda den nya tekniken ligger före vad den vetenskapliga evidensen säger om den. 2. Vad är det viktigaste du kommit fram till i din forskning? En av de generella sakerna som kommit fram i min forskning är värdet av delaktighet och samarbete i forskningen. Att inte bara behandla utbildning som en slags behandlingsmodell som vi kan implementera och utvärdera, utan försöka förstå de perspektiv som lärare, barn och föräldrar har. Mer specifikt så har min forskning visat att om vi kan få barn med autism att samarbeta genom användning av teknik, har det en positiv effekt på till exempel kommunikationsförmågan. Det finns evidens kring att barn utan behov av specialundervisning lär sig mer när de arbetar ihop med andra barn. Detta verkar även gälla barn i behov av specialundervisning. När det gäller just autism är det inte lika stark evidens, men det kommer studier nu som visar att det är ett fungerade sätt att lära sig även för dessa barn. De sociala svårigheter som barn med autism har behöver alltså inte utesluta dem från att lära sig på det sättet. Det kan tvärtom vara ett väldigt effektivt sätt att stötta deras sociala interaktion. Men det handlar om HUR vi använder tekniken, inte bara om vilken teknik vi använder. 3. Vad är ditt budskap till personal i skolor runtom i Sverige? Först och främst att de inte ska låta tekniken styra utan pedagogiken. Då måste man veta vad det är man försöker hjälpa barnet att lära sig och använda de olika strategier som finns för att göra det. Då är teknik bara ett av sätten man kan använda. Det gäller att vara klar över vilket mål man vill uppnå och fundera över alla olika sätt som målet kan nås. Det andra jag vill säga är att lärare kan vara mycket mer aktiva och betrakta sig själva som mer delaktiga i skapandet av ny vetenskaplig evidens. Med andra ord, hur kan vi få kunskap om vilken teknologi som fungerar för vilka barn? Vi skulle kunna förstå mycket mer om vi kunde engagera lärarna mer i att hjälpa oss forskare att förstå vad som händer i ett klassrum och reflektera över hur saker kan bli bättre. 4. Vad är det som vi behöver mer forskning om? Det finns för lite forskning om vad som faktiskt händer i vardagen i skolan. Hur lärare undervisar, vilka styrkor och svagheter som finns i undervisningen och om barnen lär sig det som avsågs. Med andra ord hur skolans kontext, det finns olika sådana kontexter, påverkar barnen. Det finns väldigt lite longitudinell forskning och om komplexiteten rörande att undervisa barn i en viss kontext. Jag vill se mycket mer ingående studier för att förstå kontexten för lärandet, i stället för att som många studier gör, separera lärandet från kontexten. Det finns ingen evidens för vilken slags skola som är bäst, om det är bättre med speciella skolor eller inte, det är svårt att jämföra. Det är enormt komplicerat och dyrt att göra den typen av forskning. Det är synd eftersom det borde vara kärnan i vår kunskap kring

7 göra den typen av forskning. Det är synd eftersom det borde vara kärnan i vår kunskap kring effektivt lärande men vi vet inte på långa vägar tillräckligt mycket. Det finns också för lite studier om äldre barn och vuxna med autism. Forskning om autism i relation till utbildning och lärande måste involvera de pedagoger som arbetar med autism. För närvarande är det inte så. Om vi verkligen vill förstå hur vi ska utforma skolan för personer med autism behöver vi förstå och inkludera de pedagoger som arbetar med autism. Det låter självklart men så är det inte. Därför behöver vi säga till lärare att vi kan bilda ett partnerskap kring forskning. Med den sortens deltagande kan vi göra det på ett meningsfullt och effektivt sätt utan att lägga på extra arbete på redan stressade lärare. Det handlar om att ha en god relation från början, för om man som forskare bara plockar in folk när man behöver dem, då funkar det inte, då skapar man inte det slags samarbetsklimat som krävs. Fakta Sarah Parsons Ålder: 42 Titel: Docent Arbetsplats: Southampton Education School, en del av Southhamptons universitet. Forskningsområde: Utveckling och utvärdering av innovativ teknik för personer med autism. Senaste besök i Sverige: Föreläste om att hitta rätt tekniska hjälpmedel i skolan på NPFskoldagarna som arrangerades av KIND. Intryck av Sverige: Soligt, välkomnande och väldigt intressant arkitektur i Gamla Stan! Kommande konferenser NPF-dagarna november Save the date! I november är det återigen dags för en vecka fullmatad med den senaste forskningen om klinisk diagnostik och behandling. Kursen vänder sig till kliniker runt om i hela Sverige. Mer information kommer under våren. KINDs kurser. NPF-skoldagarna höstlovet 2016 Den 31 oktober-1 november hålls andra upplagan av NPF-skoldagarna i Stockholm, med föreläsningar av bland andra Ulrika Aspeflo. Mer information kommer under våren. KINDs kurser. NPF-forum maj Text och foto: Anna Löfgren Wilteus I vår är det återigen dags för Riksförbundet Attentions evenemang NPF-forum. Temat denna gång kommer att vara Struktur och stöd för personer med NPF. Läs mer. Brukarorganisationerna har ordet Riksförbundet Attention: Attentions nystartade projekt "Barns röst" Efter sommaren startade Attention det treåriga projektet Barns röst. KIND kommer vara en betydelsefull samarbetspartner i projektet och projektledaren Anna Råde arbetar ursprungligen som psykolog hos KIND. Målet med projektet är att ta fram arbetsmetoder tillsammans med barn och unga med NPF som gör dem mer delaktiga i det egna stödet. Primär målgrupp är barn och unga med NPF i åldern år. Målgruppens ålder gör det viktigt att även informera deras föräldrar, men i första hand riktar sig projektet till de unga själva. Vidare har projektet som mål att nå ut med resultaten till stöd-, skol- och omsorgspersonal, som är viktiga att nå för att uppnå förbättringar i verksamheterna. Läs mer om projektet här. Attentions skolkampanj

8 Attentions nya skrifter om skolan: Attentions skolkampanj #elevenärinteproblemet blev succé! Under höstens skolkampanj har Attentions lokalföreningarna landet runt uppvaktat lokalpolitiker, rektorer och andra beslutsfattare med ett tusental så kallade skolkassar. Kassen innehöll information om hur man kan förbättra situationen i skolan för barn med NPF. Kampanjen fick stor genomslagskraft och kampanjens avslutades med att även utbildningsministern Gustav Fridolin fick en kasse. Läs mer. SÅ HÄR! Få skolan att funka Den här skriften handlar om att vara tonåring och ha NPF. Framförallt att hitta sitt eget sätt att klara skolan så bra som möjligt. Men också om vänskap, inspirerande personer och smarta prylar som kan göra det lite enklare att fokusera. Läs mer. Skolguiden Vad gäller egentligen när ens barn har svårt att klara skolans kunskapskrav? I skolguiden har Attention samlat information till föräldrar som har barn med NPF i skolan. Läs mer. Få det att funka för elever med NPF En skrift som visar hur man kan arbeta för en NPF-vänlig skolmiljö. Den består av elevberättelser och Goda Exempel-reportage från skolans värld. Läs mer. Autism- och Aspergerförbundet: Hur kan det kännas att uppleva världen och skoldagen på ett annorlunda sätt? Autism- och Aspergerförbundet har tagit fram ett häfte med skolnära övningar som ger elever som inte har autism möjlighet att prova på hur det kan vara att uppleva världen på ett annat sätt. Den egna upplevelsen ger eleverna tillfälle att reflektera över hur vi kommunicerar, vad som är rättvist och hur de själva hade velat att omgivningen hade reagerat. Det kan bidra till en ökad förståelse för att människor kan tänka och tolka på många olika sätt. Övningarna är hämtade från Marita Falkmers avhandling "From Eye to Us - prerequisites for and levels of participation in mainstream school of persons with Autism Spectrum Conditions". Övningshäftet går att ladda ner som pdf. Rustaprojektet På Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm pågår projektet RUSTA (Rätt utvecklat stöd till studenter med Aspergers syndrom). I projektet deltar studenter med Aspergers syndrom som utbildar sig till civil- och högskoleingenjör. Läs mer här. Om nyhetsbrevet Center of Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet (KIND) initierades av Stockholms läns landsting i samarbete med Karolinska Institutet och bedriver ett stort antal vetenskapliga studier, utvecklingsprojekt och utbildning inom området utvecklingsrelaterade kognitiva funktionsnedsättningar, till exempel autismspektrumstörning och ADHD. Det här nyhetsbrevet ges ut av KIND och syftar till att sprida information om pågående forskning, utveckling och utbildning om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, inom Sverige och internationellt. Adress: Center of Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet (KIND) Institutionen för kvinnors och barns hälsa CAP Research Center Gävlegatan 22B, plan STOCKHOLM Hemsida: Kontakt: Anna Löfgren Wilteus (redaktör) anna.lofgren@ki.se Vill du tipsa någon om nyhetsbrevet? Klicka här för att Tipsa en vän! Vill du inte ha nyhetsbrevet? Klicka här för att Avregistrera

9 Facebook Twitter LinkedIn Pusha Google+ Postman