Tankeexperiment och problemet med: Tänk dig att En kandidatuppsats i praktisk filosofi

Transkript

1 Tankeexperiment och problemet med: Tänk dig att En kandidatuppsats i praktisk filosofi Författare: Jonathan Sterner Handledare: Ragnar Francén Höstterminen Filosofiska Institutionen, Göteborgs universitet

2 Innehållsförteckning 1. INLEDNING BAKGRUND TANKEEXPERIMENT FRÅGESTÄLLNING UPPSATSENS UPPLÄGG KÄLL- OCH METODDISKUSSION THE REPUGNANT CONCLUSION REDOGÖRELSE AV PARFITS TANKEEXPERIMENT PROBLEMET MED: TÄNK DIG ATT FÖRSTÅELSEPROBLEMET Är detta problematik som endast drabbar tankeexperiment? HEURISTIKPROBLEMET Är detta problematik som endast drabbar tankeexperiment? VERKLIGHETSANKNYTNINGSPROBLEMET Är detta problematik som endast drabbar tankeexperiment? SAMMANFATTNING AV PROBLEMET MED: TÄNK DIG ATT SLUTDISKUSSION MED SLUTSATS Två möjliga vägar Kan de olika problemen undvikas? Förståelseproblemet Heuristikproblemet Verklighetsanknytningsproblemet Slutsats LITTERATURLISTA OCH KÄLLHÄNVISNING BÖCKER OCH ARTIKLAR INTERNETKÄLLOR

3 1. Inledning 1.1 Bakgrund När man inom etiken frågar sig hur man bör handla eller vad som är ett etiskt korrekt handlande tycks tankeexperiment vara ett mycket välanvänt instrument för vägledning i sökandet. Om någon uttrycker sin starka övertygelse av att utilitarismen nog ändå är den rimligaste etiska teorin, dröjer det inte länge innan den samme tvingas svara på diverse frågeställningar som ofta tar just formen av mer eller mindre omfattande tankeexperiment. Någon kanske säger: Tänk dig att du hade möjligheten att rädda personers liv genom att ta en annan individs liv, är det då rätt att göra det?. Detta är ett vanligt tankeexperiment som kanske oftast fungerar som ett argument för den omtalade etiska teorin eftersom många intuitivt känner att det låter rimligt att svara Ja på frågan. Låt istället säga, fortsätter samma person, att du genom att ta liv skulle kunna rädda andra, vore denna handling i så fall etiskt korrekt? Denna typ av tankeexperiment kan framställas på oändligt många olika sätt men de kan alla användas för att förkasta eller påbjuda någon utvald etisk teori. Tankeexperiment som dessa förekommer såväl i undervisning mellan föreläsare och elev som på den lokala puben vänner emellan för att helt enkelt ge vännerna en tankeställare. Ibland kan experimenten även vara mer väldefinierade. Man kanske ställs inför följande situation: Det finns två alternativa världar, den ena består av lite färre människor som upplever en mycket hög nivå av livskvalitet, den andra består av ett mycket stort antal människor men vars livskvalitet är betydligt mycket lägre. Vilken av dessa världar vore bäst om den blev till? En sådan fråga besvarar man inte direkt i en handvändning. Det finns väldigt mycket att ha i åtanke och väldigt många aspekter att ta hänsyn till för att kunna ge ett välgrundat svar på frågor som dessa, om det då ens är möjligt. Något som ofta brukar avsluta dessa trevliga pratstunder är att någon gör det mycket förståeliga påpekandet: Jaja, detta tankeexperiment är ju trots allt bara ett hypotetiskt exempel, sannolikheten att jag faktiskt skulle ställas inför en sådan situation är ju inte direkt hög!. Någon annan kanske säger: Okej, men detta säger ju ingenting om vad som bör göras i verkligheten!. Min första tanke är oftast att det ändå borde säga någonting om hur man borde handla även i vanliga fall, men kanske är det något konstigt med dessa hypotetiska scenarion vi så ofta ställer upp. Det kanske inte är helt oproblematiskt att låta tankeexperiment ge oss kunskap om vad som är gott handlande inom etiken? 3

4 1.2 Tankeexperiment I detta stycke vill jag, innan jag tar mig an uppgiften att reda ut vilken problematik som kan kopplas till användandet av tankeexperiment, säga något om hur tankeexperiment kan användas på olika sätt, hur det tankeexperiment jag talar om i uppsatsen används samt hur jag tänker mig att denna typ av tankeexperiment är konstruerade. Under denna rubrik beskrivs även hur jag kommer att behandla de problematiska områden som tas upp. Tankeexperiment används inom de flesta vetenskapliga discipliner på olika sätt och i olika stor utsträckning. Inom filosofin används tankeexperiment i så väl teorietisk som praktisk skrift och debatt. Gemensamt för all användning av tankeexperiment är att det sker inom ramen för vår, människans, tankevärd. Anledningen till att man vill utföra experimentet i tanken istället för i verkligheten kan tänkas vara att det helt enkelt är smidigare. Många tankeexperiment är som bekant sådana att om de hade utförts i verkligheten hade konsekvenserna kunna bli katastrofala. Andra tankeexperiment kanske inte ens är möjliga att utföra i verkligheten. Därför är det kanske även bäst att dessa experiment förblir just tänkta. Min uppsats kommer inte att beröra tankeexperiment i alla dess former. Några bestämda avgränsningar kan därför vara på sin plats. Jag kommer först och främst att hålla mig inom den praktiska delen av filosofin. Men även här finns väldigt många olika sätt på vilka tankeexperiment kan användas och det är inte rimligt att jag skall utreda dem allihop. Jag kommer i denna uppsats att prata om en grupp av tankeexperiment som urskiljer sig från andra tankeexperiment inom etiken i vilket tankeexperimentets ändamål är. Ett tankeexperiment kan ha som ändamål att visa på vilka relevanta skillnader eller likheter ur moralisk synvinkel det finns mellan exempelvis djur och människor eller mellan pojkar och flickor etc. Ett annat tankeexperiment kan ha ett helt annat mål. Den typ av tankeexperiment som jag har i åtanke i denna uppsats är sådana som har som ändamål att antingen förkasta eller påbjuda en generell etisk teori. Främst kommer jag att rikta in mig på de som har som ändamål att förkasta generella etiska teorier. Det är alltså denna typ av tankeexperiment jag kommer att tala om och inga andra. Den problematik som jag tar upp kommer således endast vara problematik som jag påträffat hos denna grupp av tankeexperiment och inget annat. Jag tänker mig att tankeexperiment av den tänka typen är som ett resonemang i tre delar: Den beskrivna situationen/frågeställningen som författaren lägger fram. Vilka intuitioner som författaren vill få ut av den beskrivna situationen. Vilken slutsats författaren sedan vill dra av detta. Vad talar det för/emot? Denna beskrivning eller uppdelning är den jag kommer att använda mig av i uppsatsen. 4

5 1.3 Frågeställning Som vi såg i föregående stycke kan tankeexperiment användas till många olika saker på många olika sätt. I detta stycke poängterades även att det är användandet tankeexperiment som ett verktyg för att angripa utvalda generella etiska teorier, som jag tänker fokusera på i denna uppsats. Frågeställningen jag kommer att utreda är: Vilken problematik uppstår då man använder sig av tankeexperiment för att förkasta en generell etisk teori? För att besvara denna fråga kommer jag att utgå från ett modernt och mycket omtalat tankeexperiment som upphovsmannen, Derek Parfit, själv kallar: The Repugnant Conclusion. Detta är ett tankeexperiment som för första gången presenterades i boken Reasons and Persons 1. Frågeställningen skulle därför kunna skrivas om till: Vilken problematik uppstår då man, så som Derek Parfit gör i The Repugnant Conclusion, använder sig av tankeexperiment för att angripa generella etiska teorier/regler?. När jag utreder denna frågeställning kommer jag även att behandla huruvida de problem som uppdagats i uppsatsen är specifika för denna typ av tankeexperiment eller om de även kan uppkomma i andra fall. Min frågeställning är skriven på att sådant sätt att det den förutsätts att det finns teorier inom filosofin som är generellt gällande. Detta håller inte alla med om. Partikularismen menar exempelvis att ett moralomdöme gällande ett fall endast gäller för detta partikulära fall. Man kan alltså inte säga vad som är moraliskt rätt och vad som är moraliskt fel generellt. Moral Particularism, at its most trenchant, is the claim that there are no defensible moral principles, that moral thought does not consist in the application of moral principles to cases, and that the morally perfect person should not be conceived as the person of principle. 2 Enligt partikularismen finns alltså inte generella etiska teorier. Därför skulle de heller inte acceptera att min frågeställning som den är skriven. I och med detta kommer jag i denna uppsats inte att ta med partikularistiska invändningar mot användandet av tankeexperiment som ett verktyg för att förkasta eller påbjuda generella etiska teorier. 1 Parfit, Derek, Reasons and Persons. Oxford University Press,

6 1.4 Uppsatsens upplägg Efter denna inledande del kommer vad man kan betrakta som uppsatsens huvuddel. Där kommer jag att utgå ifrån den ståndpunkt som Parfit har angående vad man bör dra för slutsatser, om andra fall, av de intuitioner man kan tänkas få av tankeexperimentet The Repugnant Conclusion. Detta är det resonemang som jag menar kan delas in i tre delar på ett sådant sätt beskrevs längst ned på sida fyra. Efter att jag har redogjort för var och en av dessa delar kommer jag att kritiskt granska vilken problematik som kan tänkas uppstå i och med ett sådant resonemang, ett sådant sätt att använda tankeexperiment. I samband med respektive problemområde kommer jag att behandla huruvida problemområdet är specifikt för användandet av tankeexperiment eller om problemet även kan tänkas uppstå i andra fall. Därefter kommer jag att undersöka om dessa problem är möjliga att undvika på olika sätt för att slutligen, om så är möjligt, utifrån de granskade texterna, besvara huvudfrågan. 1.5 Käll- och metoddiskussion Källan jag kommer att använda mig av då jag skall redogöra för tankeexperimentet The Repugnant Conclusion är dess primärkälla: Parfit, Derek, Reasons and Persons. Oxford University Press, I min mening finns det ingen källa som är mer lämplig, om man skall beskriva en filosofs tankeexperiment, än den där experimentet i sin helhet presenterades av filosofen själv, i alla fall gällande nutida filosofer. För äldre filosofer, exempelvis från antiken, kan svårigheter uppstå med att förstå det språk som används. I dessa fall kan en modernare översättning av originalkällan därför vara mer givande. När det gäller de texter jag valt för att ta upp olika åsikter gällande problematiken har jag tagit mig friheten att vara selektiv. Jag har valt texter som i min mening har hög relevans för min frågeställning och dessutom täcker många av de åsikter som finns i ämnet. Jag har dock valt publiceringar som tillför olika synsätt på problematiken som utreds i uppsatsen. Vad som nu följer är en beskrivning av The Repugnant Conclusion och sedan av de problem som uppkommer i och med detta tankeexperiment. Men, min slutsats handlar inte specifikt om de problem som kommer av de slutsatser Derek Parfit drar av The Repugnant Conclusion. Istället kommer min slutsats handla om är vilken problematik som uppstår generellt då man använder sig av tankeexperiment för att förkasta generella etiska teorier. Min metod är alltså att använda The Repugnant Conclusion som ett hypotesgenererande exempel i denna uppsats. Problem som presenteras är riktade mot metoden att använda tankeexperiment för att förkasta generella etiska teorier och skall inte ses som något annat. 6

7 2. The Repugnant Conclusion The Repugnant Conclusion är en argumentation som Derek Parfit för i sin bok Reasons and Persons. I boken hittar vi hans resonemang i kapitel 17 vilket är indelat i fyra delar. Av dessa utgör The Repugnant Conclusion del nummer fyra. De tre tidigare delarna består av olika resonemang som i slutändan mynnar ut i vad Parfit kallar The Repugnant Conclusion. Dessa tre delar är endast delvis intressanta för besvarandet av huvudfrågan men jag kommer ändå, i den mån det tillför något till diskussionen, att ta upp vad han säger där. 2.1 Redogörelse av Parfits tankeexperiment Parfit menar att de intuitioner vi drar av The Repugnant Conclusion inte stämmer överens med det som vissa etiska teorier säger och att vi därför kan dra vissa slutsatser om dessa teorier. I denna del kommer jag att redogöra för den situation som Parfit lägger fram, de intuitioner som Parfit vill få ut av denna situation och vilka slutsatser han sedan vill dra av dessa intuitioner. The Repugnant Conclusion är ett tankeexperiment inom populationsetik. Det vill säga ett tankeexperiment som handlar om etiska frågeställningar om folkmassor/populationer. Därtill handlar det inte bara om redan existerande individer utan även de som kan tänkas komma i framtiden. Ett exempel på en frågeställning inom detta område är det som Parfit lägger fram i den första delen av kapitlet, nämligen The Happy Child 3. Exemplet handlar om att ett par, bestående av en man och en kvinna, funderar på att skaffa sig ytterligare ett barn. Om de skulle göra det kommer barnet att bli älskat av dem, barnet kommer att må bra, paret kommer att bli lyckliga och ingen annan i världen kommer att påverkas negativt av barnets tillkomst. Men det finns andra orsaker som även talar emot att de skall skaffa ett till barn. Mannen och kvinnan är därför osäkra på vad de borde göra i frågan. Parfit ställer frågan: Do this couple have a moral reason to have this child? 4. Det presenteras sedan två grupper vilka besvarar frågan på två olika sätt. Den ena gruppen menar att paret har en moralisk plikt att skaffa detta barn eftersom det kommer vara ett lyckligt barn och man har en moralisk skyldighet att tillföra lycka till världen. Den andra gruppen menar att de inte har en moralisk skyldighet att skaffa detta barn eftersom man inte har denna moraliska skyldighet. Kommande diskussion kommer att kretsa kring en lite vidare formulering av detta, 3 Derek Parfit, Reasons and persons, Oxford University Press, New York, s Derek Parfit, Reasons and persons, Oxford University Press, New York, s

8 nämligen vilket av två handlingsalternativ som är att föredra om vardera handling ger olika resultat för vilka som skall leva och hur många dessa kommer att vara. Det är nu på sin plats att jag reder ut vilken etisk princip Parfit ämnar falsifiera eller i alla fall menar är orimlig med hjälp av The Repugnant Conclusion. Det är en teori om värde hos världar som Parfit menar har motbjudande implikationer. Parfit vänder sig mot en sorts etisk teori som han i boken kallar för Impersonal Total Principle 5 (i fortsättningen kommer jag endast kalla den för Total Principle ). Han vänder sig alltså mot en teori som är impersonal, den ser inte till enskilda individers intressen, och total i det att teorins uppfattning är den att det är den totala (sammanslagna) nivån av det sökta som skall vara så stor som möjligt. Hos denna typ av teori menar Parfit att dels hedonistisk och dels en ickehedonistisk typ av utilitarism hör hemma. Den hedonistiska utilitarismen menar, i populationsetiska frågor som denna, att det är den totala mängden lycka som bestämmer värdet hos en värld eller vilken värld som vore bäst om den uppkom. Den andra ickehedonistiska utilitarismen tänker sig Parfit är en teori som har något annat än just lycka som det högsta goda. Han tänker sig här en teori som menar att det som gör ett liv värt att leva är det som bör maximeras. Enheten för det som gör livet värt att leva är här livskvalitet eller QoL 6. Denna teori menar, gällande populationsetik, att det är den totala mängden QoL som bestämmer värdet hos en värld eller vilken värld som vore bäst om den uppkom. Parfits föreslagna situation är kortfattat att vi har fyra världar att välja mellan. Av dessa skall vi bestämma vilken som är att föredra framför de andra. Världarna vi väljer mellan är: 7 5 Derek Parfit, Reasons and persons, Oxford University Press, New York, s Quality of Living 7 I detta diagram har värld Z den största totala mängden av det som gör livet värt att leva (högs sammanlagda QoL) eftersom antalet människor är så otroligt stort. Detta trots att individerna i Z lever väldigt dåliga liv, sämre liv än alla individer i både A, B och C 8

9 Av dessa världar har individerna i A det bäst, individerna i B har det näst bäst, därefter kommer de i C och sämst har man det i Z. Viktigt att nämna är att individerna i värld Z lever liv som trots allt är värda att leva. Parfit säger själv, angående vad Z egentligen är för värld, att man bör tänka sig en värld som består av [ ] Some enormous population whose members have lives that are not much above the level where life ceases to be worth living 8. A, i diagrammet ovan, är en population på 10 miljarder människor. B, C och speciellt Z är alltså populationer med mer än 10 miljarder människor. Varför han vill ha denna siffra tänker han reda ut senare 9, var han sedan gör detta är för mig än idag oklart. Parfit tänker sig att Total Principle måste hävda att världen B är bättre än världen A och att världen C är bättre än både A och B. Men finalen är att teorin måste hävda att av världarna A, B, C och Z är värld Z bäst! Detta då Parfit menar att Total Principle säger följande: For any possible population of at least ten billion people, all with a very high quality of living, there must be some much larger imaginable population whose existence, if other things are equal, would be better, even though its members have lives that are barely worth living. 10 Detta är vad Parfit kallar The Repugnant Conclusion. Intuitionen han menar skall följa av tankeexperimentet ovan är att det är något dåligt eller motbjudande med värld Z. I alla fall menar han att det är motbjudande att hävda det som Total Principle gör. Hans slutsats blir sedan att eftersom Total Principle tvingas hävda något, gällande detta tankeexperiment, som tycks vara förkastligt enligt våra intuitioner, så bör man förkasta Total Principle som generell etisk teori. 8 Derek Parfit, Reasons and persons, Oxford University Press, New York, s Derek Parfit, Reasons and persons, Oxford University Press, New York, s Derek Parfit, Reasons and persons, Oxford University Press, New York, s.388 9

10 3. Problemet med: Tänk dig att Frågan är nu om detta sätt att använda sig av tankeexperiment för att förkasta en generell etisk teori är oproblematisk. I detta kapitel kommer jag att presentera tre områden av problematik som aktualiseras i och med det sätt som Parfit använder sig av The Repugnant Conclusion. Dessa tre områden hör dessutom hemma under var sin del av den trestegsmodell som jag beskrev i inledningen. Därför presenterar jag här problematiken efter vilken del problemområdet tillhör. Jag kommer även att avsluta diskussionen av varje problematik med att ställa frågan om de problem som precis presenterats endast gäller för tankeexperiment eller om de kanske även uppstår då man argumenterar utifrån/försöker dra slutsatser verkliga fall/intuitioner. 3.1 Förståelseproblemet Denna grupp av problematik handlar om det att förstå den beskrivna situationen i tankeexperimentet, det vill säga den första av de tre delarna som beskrevs i inledningen till denna uppsats. Parfit tar, i viss mån, själv upp denna typ av problem i samband med The Repugnant Conclusion. Parfits argument för att Total Principle är förkastlig, är att den implicerar The Repugnant Conclusion. Premissen för detta argument blir sedan att The Repugnant Conclusion är att betrakta som oacceptabel, repugnant. Senare säger han till och med att This conclusion is intrinsically repugnant 11. Efter att han presenterat att Total Principle är förkastlig då den implicerar den oacceptabla slutsatsen The Repugnant Conclusion påpekar han själv att en typ av invändning kan läggas fram mot denna ståndpunkt. Parfit menar att man kan hävda att: A and B could in practice be real alternatives. This would not be true of A and Z. Some claim that, because of this, we need not to try to avoid the Repugnant Conclusion. They might say: Since this conclusion does not apply to any possible choice, it can be ignored. We need not test our moral principles in cases that could not occur Derek Parfit, Reasons and persons, Oxford University Press, New York, s Derek Parfit, Reasons and persons, Oxford University Press, New York, s

11 Det Parfit nu måste göra är att förklara varför hans tankeexperiment faktiskt inte är omöjligt. Detta gör han genom att introducera två olika sätt på vilka ett tankeexperiment kan tänkas vara omöjliga. Han menar att ett tankeexperiment dels kan vara tekniskt technical 13 omöjligt och dels djupt deep 14 omöjligt. Ett tankeexperiment är tekniskt omöjligt, enligt Parfits definition, om det av tekniska (praktiska) skäl inte är möjligt. Om ett tankeexperiment skall bedömas som djupt omöjligt skall det vara konstruerat på ett sådant sätt att det kräver en stor förändring av naturens lagar och däri lagar gällande människans natur för att fungera. Det finns enligt Parfit två skäl att invända mot att använda tankeexperiment som på ett eller annat sätt är djupt omöjliga. Den ena av dessa två anledningar är något som faller in under förståelseproblemet, vilket är problemområdet som är ämnet för detta avsnitt, den andra anledningen är något man kan kalla verklighetsanknytningsproblemet. Den senare av dessa två kommer att diskuteras sist av problemoråden kopplat till The Repugnant Conclusion. När Parfit själv presenterar detta problem i sin text, även om han inte benämner det med samma namn, handlar det i korthet om att vi, människan, inte kan förstå den givna situationen/valet vi ställs inför. Vi förstår det fel eller inte alls. Vi är inte kapabla att greppa tankeexperimentets givna regler eller dess innebörd. Han försöker sig sedan även på att bemöta denna problematik: We can imagine what it would be for someone s life to barely be worth living. And we can imagine what it would be for there to be many people with such lives. In order to imagine Z, we merely have to imagine that there would be very many. This we can do. 15 Denna lösning är mycket problematisk. Vad som slog mig då jag gick igenom tankeexperimentet The Repugnant Conclusion var just det att man lätt tänker på fel sätt inför valet mellan A och Z. Det känns som att man, eftersom det är ett ganska abstrakt tankeexperiment, måste förenkla förutsättningarna för att kunna fälla ett omdöme i frågan. En metod att göra detta på är den som Parfit själv ger läsaren i ovan nämnda citat. Men min tanke är att om vi använder denna metod så faller vi lätt i fällan att fråga oss vilken värld vi själva skulle vilja leva i. Om jag skall tänka mig hur det vore att ha ett liv i Z så har jag redan satt mig själv i den världen. Om vi gör detta går vi ifrån frågan om vilken världs uppkomst som är 13 Derek Parfit, Reasons and persons, Oxford University Press, New York, s Derek Parfit, Reasons and persons, Oxford University Press, New York, s Derek Parfit, Reasons and persons, Oxford University Press, New York, s

12 att föredra och frågar istället oss själva vilken värld jag helst hade levt i själv. Detta är ett problem som Torbjörn Tännsjö även har uppmärksammat och dessutom menar att man måste undvika i texten We ought to accept the repugnant conclusion, Utilitas Vol. 14, No. 3, Edinburgh University Press, November Han menar att till och med väldigt tränade filosofer möter dessa problem då de skall fälla ett omdöme i frågan 17. Liknande problem uppstår om vi tänker oss att tankeexperimentet är beskrivet på ett sätt som får oss att missuppfatta vad en av världarna innebär. Ett problem som handlar om att tankeexperimentet är beskrivet på ett sätt som, utifrån vår upphöjda syn på vårt egna liv, gör att vi tolkar beskrivningen av (här) Z fel. Vi talar fortfarande om problem med den beskrivna situationen i tankeexperimentet. Här handlar det dock inte om att vi misstar oss då vi skall förstå Z utan snarare om att vi har en felaktig uppfattning om våra egna liv vilket påverkar vår bedömning av Z utifrån dess beskrivning. Torbjörn Tännsjö menar att man, när man tänker sig ett liv som är precis över gränsen för att vara värt att leva, ett liv i Z, misstar sig. Många som ställs inför The Repugnant Conclusion tänker sig att deras egna liv har en väldigt hög nivå av QoL, avsevärt mycket högre än ett liv i Z i alla fall. Ett liv i Z framstår därför som ett liv i misär där alla ständigt lider fast att de fortfarande har någonting som höjer dem över gränsen för ett liv värt att leva. Torbjörn Tännsjö menar att om man har sina mest basala behov tillfredsställda så är man kapabel ett leva ett liv som är övervägande värt att leva, ett liv liknande det i Z. Inga materiella ting kan sedan höja en över denna nivå. Endast saker som besvarad passion requited infatuation 18, att lyckas med kreativa åtaganden eller ett visst intag av droger kan höja dig över den nivån och då endast ytterst kortvarigt. Problemet ligger alltså i att många människor idag tänker sig att deras liv liknar ett liv i A (i alla fall en värld med ganska hög stapel) men att nivån egentligen är att likna vid den i världen Z. Tännsjö menar även att många individer lever liv som periodvis inte är särskilt värda att leva eller som inte alls är värda att leva. Sådan är alltså situationen idag. Hans slutsats blir då att livet i Z inte är särskilt mycket sämre än det liv vi lever idag. 19 Om man skulle inse detta så skulle man samtidigt inse att ett liv i Z inte är så dåligt som man först tänkte sig och därför är inte The Repugnant Conclusion särskilt repugnant längre. 16 Torbjörn Tännsjö, we ought to accept the repugnant conclusion, s Torbjörn Tännsjö, we ought to accept the repugnant conclusion, s Torbjörn Tännsjö, we ought to accept the repugnant conclusion, s Torbjörn Tännsjö, we ought to accept the repugnant conclusion, s

13 3.1.1 Är detta problematik som endast drabbar tankeexperiment? Kan vi tänka oss en situation där den problematik som beskrivits ovan aktualiseras som inte är kopplad till tankeexperiment? Självklart kan man tänka sig en sådan situation. Man skulle rent av kunna benämna det som vanligt förekommande. Hur ofta har man inte haft svårt att förstå vissa situationer vi ställs inför i verkliga livet eller i efterhand märkt att vi inte greppade situationens olika aspekter på ett korrekt sätt? Till exempel kan man säga någonting som är opassande hos en viss grupp av människor. Du kanske skämtar om en religiös grupp i en grupp där alla tillhör den omnämnda religionen, vilket du inte förstod. Om du hade förstått dig på situationen eller greppat vilken attityd som gällde inom denna grupp hade du inte begått misstaget. Det kan vara mycket mer allvarliga situationer där du kanske ser någon med en pistol som jagar en annan, till synes, obeväpnad person. Du bestämmer dig för att hjälpa till och trycker ner den beväpnade personen till marken. Tyvärr har du missförstått allt. Den beväpnade personen var en civilklädd polis som jagade en person som precis misshandlat en gammal dam och som nu, tack vare att du tog hand om polisen, lyckades fly i sin bil och kör över två åskådare på kuppen. Förståelseproblemet kan absolut aktualiseras i olika former i vardagen. Dock kan man tänka sig att problemet blir tydligare gällande tankeexperiment. Det är väldigt svårt att få med alla relevanta faktorer i en situation och att dessutom beskriva dem på ett sätt som inte leder till missförstånd hos läsaren. Om man dessutom tänker sig väldigt abstrakta tankeexperiment, där den beskrivna situationen är väldigt främmande läsaren, blir behovet av utförlig förklaring än större. Eftersom detta ofta inte är möjligt att utföra till exempel på grund av att detta skulle bli otroligt platskrävande, är det nog vanligt att mycket information lämnas ute i tankeexperiment. Detta leder i sin tur till att förståelseproblemet är överhängande. Förståelseproblemet uppstår alltså inte bara då man använder tankeexperiment för att förkasta en generell etisk teori men det är där problematiken blir mest akut. 3.2 Heuristikproblemet Denna grupp av problem yttrar sig hos de intuitioner man får då man ställs inför ett tankeexperiment, i alla fall då tankeexperiment används så som hos Parfit (dvs. med avsikt att förkasta eller försvara en generell etisk teori). Detta är en problematik som Cass R. Sunstein talar om i artikeln Moral Heuristics 20. Problemen som hamnar under denna kategori kommer av att människan ständigt använder sig av vad Sunstein kallar heuristics, enkelt beskrivet är det en form av mentala tumregler han har i åtanke med denna term. Dessa 20 Cass R. Sunstein. Moral heuristics. BEHAVIORAL AND BRAIN SCIENCES (2005)

14 mentala tumregler kan, enligt Sunstein, få oss att begå misstag inom exempelvis moral. 21 Vi har ett system för hur vi tänker och alltså även hur vi tänker inför tankeexperiment, så som The Repugnant Conclusion. Våra intuitioner inför vissa givna situationer är alltså resultat av mentala tumregler. Våra tumregler kan till exempel här säga oss att det är rimligt att tänka sig att om jag inte vill leva i en viss värld, Z, så är denna värld dålig. Om det är så att vi styrs av mentala tumregler vore det till och med troligt att vi mentalt tillskriver en källa till olust värdet dålig. Bortsätt från diverse sexuella avvikelser som till exempel masochism känns det, i min mening, i alla fall rimligt att denna relation mellan olust och moralomdömet dålig är vanligt förekommande. Våra intuitioner om A och våra intuitioner om Z är alltså resultat av så kallade heuristics, vi har därför inte möjligheten att jämföra A med Z utan att våra heuristics styr oss i en viss riktning. Frågan Parfit vill att vi skall besvara är i sin renaste form, [...] whether, if Z came about, this would be better than if A came about 22. Vad vårat svar blir kommer istället vara baserat på vad våra tumregler ger oss för intuitioner om A och vad våra tumregler ger oss för intuitioner om Z. Frågan blir nu om det svar vi ger faktiskt är ett korrekt svar på frågan i dess renaste form. I och med Heuristikproblemet kommer våra svar handla om vilket alternativ som bäst stämmer in på våra mentala tumregler. Det verkar alltså svårt att faktiskt svara på frågan i sin renaste form, i alla fall enligt Parfit. Men varför är detta problematiskt? Varför är det svar vi ger på tankeexperiment missvisande bara för att det är styrt av mentala tumregler? Detta svarar Peter Singer en bra förklaring till. Han börjar med sin idé om hur tankeexperiment används inom filosofin: Initially, the use of such examples to appeal to our common moral intuitions against consequentialist theories was an ad hoc device lacking meta-ethical foundations. It was simply a way of saying: If Theory U is true, then in situation X you should do Y. But we know that it would always be wrong to do Y, therefore U cannot be true. This is an effective argument against U, as long as the judgment that it would always be wrong to do Y is not challenged. But the argument does nothing to establish that it is always wrong to do Y, nor what a sounder theory than U would be like Cass R. Sunstein. Moral heuristics. BEHAVIORAL AND BRAIN SCIENCES (2005) 28. s Derek Parfit, Reasons and persons, Oxford University Press, New York, s Peter Singer. Intuitions, Heuristics and Utilitarianism. BEHAVIORAL AND BRAIN SCIENCES (2005) 28. s

15 Den metod som Singer här beskriver liknar den som Parfit använder sig av i The Repugnant Conclusion. Hur är detta då kopplat till heuristikproblemet? Jo, man kan säga att en persons mentala tumregler gör att det för personen tycks framstå som självklart att det alltid är fel att göra Y. Det är nämligen vad våra intuitioner säger, vad våra mentala tumregler säger. Eller som i det tidigare exemplet att om jag inte vill leva i en viss värld, Z, så är denna värld dålig. Och det är detta som Singer menar är det problematiska. A normative ethical theory [ ] is not trying to explain our common moral intuitions. It might reject all of them, and still be superior to other normative theories that better matched our moral judgments. For a normative moral theory is not an attempt to answer the question Why do we think as we do about moral questions? Obviously, that question may require a historical, rather than a philosophical, investigation. On abortion, suicide, and voluntary euthanasia, for instance, we may think as we do because we have grown up in a society that was, for two thousand years, dominated by the Christian religion. We may no longer believe in Christianity as a moral authority, but we may find it difficult to rid ourselves of moral intuitions shaped by our parents and our teachers, who were either themselves believers, or were shaped by others who were. Similarly to come at last to Sunstein s article an understanding of the way in which we tend to use heuristics may cast doubt on the value of our moral intuitions as a test for the acceptability of a normative theory, even when, as Sunstein says, they are very firm. 24 Problemet ligger alltså i att om våra svar är styrda av mentala tumregler så talar vi inte om huruvida den angripna generella etiska teorin är bra eller dålig utan svarar istället på frågan om huruvida teorin ger utslag som stämmer överens med mina intuitioner. Målet för generella etiska teorier är, enligt Singer, inte att stämma överens med de intuitioner som är vanligast utan kan rent av gå rakt emot dem alla. Om man då ger svar på huruvida en viss generell etisk teori stämmer överens med mina intuitioner i en viss fråga talar det varken för eller emot 24 Peter Singer. Intuitions, Heuristics and Utilitarianism. BEHAVIORAL AND BRAIN SCIENCES (2005) 28. s

16 teorin. Att hävda att det gör det blir således problematiskt. Det bör här kommenteras att det inte är självklart att man delar denna syn på vad en etisk teori yttrar sig om eller framför allt vad en generell etisk teori bör yttra sig om. Ett exempel på detta kan tänkas vara de som är anhängare av emotivismen. Enligt emotivisten är ju som bekant ett normativt påstående, så som man bör inte döda andra människor, endast ett uttryck för en motvilja mot det förslagna, det vill sägas Usch för att döda andra människor!. 25 I min mening är likheterna mellan denna uppfattning om vad moralomdömen är och förklaringen av vad mentala tumregler är mycket påtagliga. Om det svar vi ger på tankeexperimentet i fråga endast är yttringar av dina mentala tumregler, intuitioner eller din känsla inför ett visst handlingsalternativ, borde väll emotivisten säga Ja, det är ju det enda moralomdömen över huvud taget är!. Min tolkning blir att heuristikproblemet, i den bemärkelse som jag gått igenom ovan, inte är en problematisk om man har en emotivistisk syn på moral. Kort sagt kan olika svar på metaetiska frågeställningar om moralisk kunskap eller vad som kan anses vara tillförlitliga intuitioner då man skall forma moralomdömen, påverka huruvida heuristikproblemet är problematiskt eller ej. Detta kommer jag att återkomma till då jag undersöker möjligheten att undvika heuristikproblemet då man använder sig av tankeexperiment för att förkasta generella etiska teorier i kapitel En annan problematik som går under denna rubrik tas upp av Torbjörn Tännsjö i samma text som jag talat om tidigare. Han menar att vi som människor har en tendens att bry oss mer om de som står oss nära, vår familj och våra vänner etc., än vi bryr oss om någon vi över huvud taget inte har träffat. Dock menar Tännsjö att det förväntas av oss att vi skall bry oss om främlingar, vi bör även bry oss om de som vi egentligen inte bryr oss om. Vi har problem att utvidga vårt omsorgsområde på detta sätt menar Tännsjö, och vår svårighet att göra detta blir dessutom större om vi skall bry oss om väldigt många. Vi bryr oss väldigt lite om stora antal människor som vi inte känner. 26 Denna tumregel kan tänkas göra att vi inte bryr oss om det stora antal människor som skall finnas i Z utan stannar vid att de har det sämre Är detta problematik som endast drabbar tankeexperiment? Kan vi tänka oss en situation som inte är kopplad till tankeexperiment där våra mentala tumregler blir problematiska för oss? Mentala tumregler är som bekant tankemönster som vi har utvecklat på olika sätt under våra liv. Frågan kan till exempel vara om våra mentala 25 Poul Lübcke m.fl. Filosofilexikonet, Bokförlaget Forum AB, Stockholm, Sökord: emotivism. s Torbjörn Tännsjö, we ought to accept the repugnant conclusion. s

17 tumregler kan bli problematiska i samband med våra intuitioner om verkliga fall. Kan våra mentala tumregler, som är grundade på intuitioner om verkliga fall, bli problematiska då vi applicerar dem på andra intuitioner kring verkliga fall? Jag kan mycket väl tänka mig exempel på en sådan problematik. Låt oss till exempel ta den situation jag använde mig av tidigare. Du sitter i en grupp av människor och ni samtalar om allt mellan himmel och jord. Du känner inte människorna sedan tidigare och brukar egentligen umgås med människor från helt andra sociala grupper. Helt plötsligt säger någonting som de andra, till din stora förvåning, blir rent av upprörda av. När denna situation uppstod i det förra exemplet var anledningen att du hade bristande information om gruppen. Här spelar det ingen roll hur mycket de försöker förklara för dig att man inte säger sådana saker, du kan ändå inte förstå varför det du sade var olämpligt. Problematiken ligger istället i att du har en uppsättning av tankemönster eller tumregler för vad som är rätt (här acceptabelt) som till exempel kan ha sin grund i de sociala grupper du vanligtvis brukar umgås i. När dessa tumregler appliceras i din diskussion kring ett visst ämne blir det problematiskt för dig att kunna föra ett samtal med den nya gruppen utan att samtidigt riskera att hela tiden bli missförstådd och dessutom att missförstå. Detta är ett exempel på när mentala tumregler blir problematiska för oss om miljön förändras men vi behåller samma tankemönster. Heuristikproblemet kan alltså aktualiseras genom annat än det att använda tankeexperiment för att förkasta en generell etisk teori. 3.3 Verklighetsanknytningsproblemet Den tredje och sista gruppen av problem som jag kommer att ta upp med anknytning till The Repugnant Conclusion är problem som uppstår kring de slutsatser man vill dra av tankeexperimentet i fråga. Det vill säga problematik kring att slutsatsen blir att en viss generell etisk teori är orimlig på grund av de intuitioner man får i ett visst tankeexperiment. Verklighetsanknytningsproblemet handlar om att eftersom den situation som beskrivs i tankeexperimentet aldrig kommer att inträffa/är så pass frånkopplat verkligheten spelar det ingen roll om moraliska teorier ger ett konstigt svar. Moraliska teorier behöver endast ge acceptabla svar gällande verkliga fall för att vara rimliga eftersom detta är deras syfte. Som jag nämnde då jag redogjorde för den första gruppen av problem, förståelseproblemet, tar Parfit själv upp verklighetsanknytningsproblemet som en av två anledningar att invända mot användningen av, i Parfits terminologi, djupt omöjliga tankeexperiment. Precis som för förståelseproblemet försöker han sig även på att bemöta denna typ av problematik. 17

18 När han skall bemöta det att vi aldrig kommer att stöta på valet mellan A och Z i verkligheten och att våra moraliska principer endast behöver vara acceptabla i den verkliga världen, visar det sig att han har en definition av vad som är en teknisk omöjlighet som är väldigt omfattande. Parfit håller med om att vi faktiskt in practice 27 aldrig kommer att kunna möta på ett val mellan värld A och värld Z. Han håller också med om att vi aldrig skulle kunna göra de olika alternativen till verklighet med en begränsad tillgång av resurser. Men han menar att detta endast är en teknisk omöjlighet hos The Repugnant Conclusion. För att det valet vi ombeds göra i tankeexperimentet skall vara möjligt menar Parfit att vi [ ] only need to add some assumptions about the nature and availability of resources. 28. En sådan förändring är alltså inte [ ] a major change in the laws of nature, including the laws of human nature 29 vilket är hans egen definition av en djup omöjlighet. Genom detta tycker han sig ha bemött det faktum att valet mellan A och Z i The Repugnant Conclusion är omöjlig, i alla fall djupt omöjlig. Parfit håller med om att valet i The Repugnant Conclusion är tekniskt omöjligt, men han menar ändå att The Repugnant Conclusion utgör ett hot mot Total Principle. Låt oss nu anamma Parfits definition av teknisk omöjlighet och låt oss gå med på att de saker som Parfit menar är tekniska omöjligheter faktiskt bara är just tekniska omöjligheter. Då kvarstår ändå frågan om generella etiska teorier faktiskt skall förväntas ge rätt utslag i situationer som är tekniskt omöjliga och som vi dessutom in practice aldrig kan ställas inför. Detta är nämligen inte något som alla kan skriva under på. Det finns de som hävdar att en generell etisk teori måste ge rimliga moralomdömen för hypotetiska, till och med otroliga, fall, om teorin skall vara rimliga. Parfit borde rimligtvis höra till dessa då han menar att Total Principle är orimlig just eftersom den ger motbjudande moralomdömen i det hypotetiska fallet The Repugnant Conclusion. Men, det finns även de som hävdar att en generell etisk teori har som enda uppgift att vägleda oss i livet. Teorin skall ge oss svar på vad som är rätt att göra i olika situationer som vi möter på. Om en generell etisk teoris utslag i alla fall vi stöter på i verkligheten stämmer överens med våra intuitioner räcker det för att den skall ses som rimlig. Varför skall en teori vars syfte är att vägleda oss i livet även behöva säga rimliga saker om sådant vi aldrig, på grund av tekniska omöjligheter, kommer att uppleva? Huruvida verklighetsanknytningsproblemet faktiskt uppstår kommer att visa sig bero på just dessa två olika sätt att se på generella etiska teoriers roll eller uppgift. Denna diskussion 27 Derek Parfit, Reasons and persons, Oxford University Press, New York, s Derek Parfit, Reasons and persons, Oxford University Press, New York, s Derek Parfit, Reasons and persons, Oxford University Press, New York, s

19 återkommer jag dock till senare då jag utreder om den problematik som uppstår då man använder sig av tankeexperiment för att förkasta generella etiska teorier, kan undvikas Är detta problematik som endast drabbar tankeexperiment? Denna typ av problematik talar, vilket nu är bekant, just om de slutsatser man vill dra av tankeexperimentet. Den fråga jag skall besvara under denna rubrik blir alltså: Är problematiken som uppstår i samband med de slutsatser man vill dra av tankeexperimentet endast en typ av problem som uppstår när man använder sig av tankeexperiment? Det förefaller mig självklart att svaret på denna fråga inte kan bli något annat än ja. Det är för mig mycket svårt att föreställa mig något annat sammanhang där de slutsatser man vill dra av tankeexperimentet blir ett problem än just då tankeexperiment används. 3.4 Sammanfattning av problemet med: Tänk dig att Den fråga jag ämnar besvara i denna uppsats är vilken problematik som uppstår om man vill hävda att en generell etisk teori bör förkastas på grund av att de intuitioner vi får av ett visst tankeexperiment skiljer sig från det som teorin säger gällande samma tankeexperiment. The Repugnant Conclusion har hittills tjänat sitt syfte som ett hypotesgenererande exempel i denna uppsats och därmed har den även spelat ut sin roll. Hittills har jag nu, genom att ha gått igenom hur The Repugnant Conclusion är konstruerat och hur det används, kommit fram till att tre huvudsakliga problemområden uppenbarar sig då man använder sig av tankeexperiment på ett sådant sätt som Parfit använder sig av The Repugnant Conclusion : 1. Förståelseproblemet. 2. Heuristikproblemet. 3. Verklighetsanknytningsproblemet. Den diskussion som nu följer kommer inte att vara kopplad till The Repugnant Conclusion på samma sätt som tidigare. Istället kommer den problematik som nu framkommit att behandlas som problem hos metoden, som Parfit förvisso använder sig av, att använda tankeexperiment för att förkasta generella etiska teorier. Frågan som nu skall besvaras är i vilken grad dessa tre grupper av problem problematiserar användandet av tankeexperiment för att förkasta en generell etisk teori. Genom att besvara den frågan kommer jag besvara min huvudfråga: Är det oproblematiskt att använda sig av tankeexperiment för att förkasta en generell etisk teori? 19

20 4. Slutdiskussion med slutsats Det finns i alla fall tre olika typer av problem kopplat till att använda sig av tankeexperiment för att förkasta eller stödja en generell etisk teori. Det finns de som menar att vi människor inte är kapabla att förstå vissa beskrivna situationer på det sätt som är nödvändigt. Därtill finns det de som menar att våra psyken får oss att tänka kring moral utifrån förutbestämda mentala tumregler vilka missleder oss då vi skall fatta moralomdömen i olika situationer och däri de situationer som man ställs inför i tankeexperiment. Detta, menar vissa, gör att det är svårt för oss att på ett korrekt sätt ge svar de frågor vi förväntas besvara. Dessutom finns det de som hävdar att man över huvud taget inte skall förvänta sig av en generell etisk teori att den skall ge rätt utslag i hypotetiska fall utan endast i de fall vi faktiskt stöter på i livet. Endast detta är generella etiska teoriers uppgift. Vad leder detta till för slutsatser gällande användandet av tankeexperiment med syfte att förkasta generella etiska teorier? I denna del kommer jag först att redogöra för de två olika vägar som nu är öppna för min slutsats att ta. Därefter kommer en nödvändig utredning av huruvida de problem jag hittills har presenterat kan undvikas eller ej. I nästa avdelning kan jag således förhoppningsvis presentera ett tydligt utformat svar på min frågeställning. 4.1 Två möjliga vägar Det finns alltså viss problematik som uppstår då man använder sig av tankeexperiment för att förkasta en generell etisk teori. Men min huvudfråga är inte om det finns problematik med att amvända tankeexperiment på detta sätt. Frågan som skall besvaras är vilken problematik som faktiskt uppstår då man använder sig av tankeexperiment på ett visst sätt och med ett visst ändamål. Denna skillnad gör att två möjliga vägar öppnas i denna fråga: 1. Den problematik som kommer av att använda tankeexperiment för att förkasta generella etiska teorier är oundviklig och så pass problematiskt att vi måste se till att vi inte använder tankeexperiment på detta sätt. Det är oundvikligt problematiskt att använda tankeexperiment för att förkasta en generell etisk teori. 2. Vi kan använda oss av tankeexperiment för att förkasta generella etiska teorier om vi undviker den problematik som kan tänkas uppstå. Det är inte oproblematiskt men problematiken kan undvikas. Min slutsats kommer rimligtvis att hamna någon stans mellan dessa två olika alternativ. Var beror på vad jag kommer fram till under nästföljande rubrik. 20

21 4.2 Kan de olika problemen undvikas? Det som nu saknas för att kunna fälla ett omdöme i denna fråga är en diskussion om huruvida man kan undvika de möjliga problemområdena eller ej. Detta kommer som sagt att visa var mellan de två föreslagna vägarna min slutsats faktiskt hamnar Förståelseproblemet Redan när jag utredde huruvida förståelseproblemet var ett problem som endast drabbade användandet av tankeexperiment kom jag in på svårigheten i att konstruera ett tankeexperiment som inte blir svårförstått i olika stor grad. Därför kom jag fram till att problemet blir tydligare gällande tankeexperiment än gällande andra fall där problematiken uppstår. Frågan som skall besvaras här är om man kan få bukt med denna svårighet. Kan man, genom att vara medveten om att förståelseproblemet kan uppstå, lyckas konstruera eller för den delen betrakta ett tankeexperiment med syftet att förkasta generella etiska teorier utan att förståelseproblemet aktualiseras? Jag gav tidigare några förslag på vilka hinder man kan tänkas stöta på om man försöker sig på detta. Man måste dels få med alla relevanta faktorer för den beskrivna situationen och de val man ställs inför och dels måste man sedan beskriva situationen och de givna valen med alla relevanta faktorer på ett sätt som inte leder till missförstånd hos läsaren. Jag tror även att det är nödvändigt att författaren själv är medveten om alla förståelsemässiga fällor som läsaren kan tänkas råka ut för. Detta skulle medföra att författaren kan instruera läsaren om dessa och hur den samme skall undvika dem. Kan man lyckas med ett sådant projekt? Här måste man komma ihåg att graden av såväl svårighet (hur invecklade de sökta situationerna är) som abstraktion varierar väldigt mycket mellan olika tankeexperiment, av den typ jag utreder i denna uppsats. Detta spelar självklart en roll i hur svårt det blir att undvika att förståelseproblemet blir ett faktum. Jag tror absolut att det är möjligt att konstruera lättare tankeexperiment som har ganska låg grad av abstraktion där man undviker att förståelseproblemet blir ett faktum. Men min uppfattning är att ju mer invecklad situation man använder sig av i tankeexperiment och ju mer abstrakt och främmande situationen samt de tillhörande valen blir för läsaren desto svårare kommer det bli för författaren att undvika att hans tankeexperiment råkar ut för förståelseproblemet. Det är även rimligt att tänka sig att det samtidigt även blir svårare för läsaren att inte missförstå situationen som beskrivs. Detta på grund av just det att behovet av mer utförliga förklaringar av alla aspekter av tankeexperimentet blir större och större ju mer invecklat och abstrakt tankeexperimentet blir. För att lyckas undvika förståelseproblemet när det gäller just väldigt komplexa och abstrakta tankeexperiment, som till exempel The Repugnant Conclusion ju 21