BEMÖTANDE AV NÄRSTÅENDE EFTER PLÖTSLIGA DÖDSFALL

Transkript

1 BEMÖTANDE AV NÄRSTÅENDE EFTER PLÖTSLIGA DÖDSFALL EN LITTERATURSTUDIE SUSANNE GRANATH SOFIA GUMAELIUS WITT Granath, S & Gumaelius Witt, S. Bemötande av närstående efter plötsliga dödsfall. En litteraturstudie. Examensarbete i Omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, Som nyutexaminerad sjuksköterska kan det vara svårt att veta hur bästa möjliga stöd och bemötande kan erbjudas till sörjande närstående vid plötsliga och oväntade dödsfall. Sjuksköterskan kan komma i kontakt med sörjande närstående i hela sitt yrkesverksamma liv. Studiens mål är att vara ett verktyg för att kunna tillämpa en god omvårdnad samt bemöta sörjande närstående för att förebygga ohälsa och främja hälsa. Syftet med studien är att utifrån sjuksköterskors och närståendes upplevelser, belysa viktiga aspekter för sjuksköterskan inför mötet med närstående efter plötsliga dödsfall. Resultatet baseras på det som framkommit vid analys av 10 vetenskapliga artiklar. I denna litteraturstudie var information om sekretess, etik, religion och lagar samt skriftlig information, om vad närstående ska göra efter ett dödsfall, någoting som var viktigt för de närstående. Närstående lämnades med obesvarade frågor exempel frågor angående dödsorsak och övrig information om sjukdomsförloppet. Författarna i denna litteraturstudie ansåg inte att någon av studierna hade använt sig av adekvat eller tillräcklig uppföljning, för sörjande närstående. För vidare forskning hade en empirisk studie i Sverige angående bristande uppföljning av närstående efter plötsliga dödsfall varit av värde. Nyckelord: Bemötande, Närstående, Plötsliga dödsfall, Sjuksköterska, Sorg, Uppföljning.

2 ENCOUNTER WITH RELATIVES AFTER SUDDEN DEATH A LITERATURE REVIEW SUSANNE GRANATH SOFIA GUMAELIUS WITT Granath, S & Gumaelius Witt, S. Encounter with relatives after sudden death. A literature review. Degree project in nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, As a newly graduated nurse, it can be difficult to know how the best possible support and answer can be offered to the bereaved related to sudden and unexpected deaths. The nurse may come in contact with bereaved relatives throughout their working lives. The study's objective is to be a tool when good nursing and answering grieving relatives is applied to prevent illness and promote health. The aim of the study is to highlight important aspects for the nurse when answering relatives of sudden and unexpected death victims, by nurses and relatives experiences. The result is based on what emerged from analysis of 10 scientific articles. In this literature study it was important for the relatives to receive information about privacy, ethics, religion and laws, and written information about what relatives should do after a death. Relatives were left with unanswered questions, such as questions about the cause of death and additional information about the disease process. The authors of this study did not consider that any of the studies had used adequate or sufficient follow-up, for the bereaved relatives. For further research an empirical study in Sweden, regarding the lack of follow-up after a sudden would be of value. Keywords: Bereavement, Encounter, Follow-up, Nurse, Relatives, Sudden death. 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND 4 Sjuksköterskans roll 4 Riktlinjer 4 Bemötande 4 Känslor och reaktioner efter dödsfall 5 Dödsbesked 6 Förberedelse 6 Förmedling 6 Emotionellt stöd 6 Praktisk hjälp 6 Avslutning 7 SYFTE 7 DEFINITIONER 7 Plötslig död 7 Närstående 7 Debriefing 7 METOD 8 Artikelsökväg 8 Urval 8 Inklusionskriterier 8 Exklusionskriterier 8 GRANSKNING 9 ANALYS 9 Tabell 1 10 RESULTAT 11 Kunskap och utbildning 11 Kommunikation och information 12 Uppföljning 13 Resurser 14 DISKUSSION 15 Metoddiskussion 15 Resultatdiskussion 16 Kunskap och utbildning 16 Kommunikation och information 17 Uppföljning 17 Resurser 18 KONKLUSION 19 REFERENSER 20 BILAGOR 23 3

4 BAKGRUND Som nyutexaminerad sjuksköterska kan det vara svårt att veta hur bästa möjliga bemötande kan erbjudas till sörjande närstående vid plötsliga och oväntade dödsfall. Sjuksköterskan kan komma i kontakt med sörjande närstående i hela sitt yrkesverksamma liv. Studiens mål är att vara ett verktyg för att kunna tillämpa en god omvårdnad samt bemöta sörjande närstående för att förebygga ohälsa och främja hälsa. Att kunna utgå ifrån närståendes situation och individanpassa omvårdnaden. Författarnas egna efterfarenheter från praktik och privatliv har präglat valet att belysa detta område. I en stad som Malmö finns det mängder av olika kulturer och religioner vilket gör att det finns ett stort behov stöd i olika former (Malmö stad, 2012a). Sjuksköterskans roll I kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska (2005) står det beskrivet att sjuksköterskan ska visa respekt och förståelse för trosuppfattningar och olika värderingar. Sjuksköterskan skall stötta och undervisa närstående och förhindra ohälsa. Även i ICN:s etiska koder för sjuksköterskor (2007), nämns att sjuksköterskan i sitt arbete ska ta hänsyn till och respektera de mänskliga rättigheterna och de värderingar och trosuppfattningar som patienten, familjen och samhället har. Omvårdnad är huvudområdet för sjuksköterskors utbildning. Enligt definitionen av omvårdnad från Malmö högskola, ingår det i patientbegreppet att närstående och patienters familj ska tas hänsyn till (Idvall, 2011). Riktlinjer Enligt Malmö stads hemsida (2012b), skall broschyren vid livets slut delas ut till närstående efter ett dödsfall. De närstående skall uppmanas att söka kurator via vårdcentralen samt ge ut telefonnummer till jourhavande präst och jourhavande medmänniska. Bemötande Trygga relationer mellan patienter, närstående och vårdpersonal är det viktgaste för att slippa långa sjukdomsförlopp. De klagomål som kommer från patienter mot vården är oftast baserade på bemötandet de fått. Det handlar om mindre bra ordval, brist på information och att patienten inte har upplevt sig sedd eller hörd (Ottosson, 2007). Den som precis har upplevt en närståendes död eller har fått ett dödsbud bör aldrig lämnas ensam det första dygnet. Detta är särskilt viktigt vid plötsligt och oväntat dödsfall. De närstående som har fått budet via telefon, präst, polis eller liknande ska ha möjlighet att komma till sjukhuset och skall tas hand om direkt (Ottosson, 2010). På Svenska kyrkans hemsida (2012a) står det att det finns två stilla rum på Sus i Malmö som är öppet för alla religioner, där det finns präst, pastor och medhjälpare (Svenska kyrkan, 2012d). Vid akuta situationer vid exempelvis plötsliga dödsfall kan de anhöriga vända sig till sjukhuskyrkans jour för kontakt med präst (Svenska kyrkan, 2012b). Svenska kyrkan erbjuder även sorgegrupp samt kan förmedla kontakt med andra religioner (Svenska kyrkan, 2012c). Cullberg (2003) beskriver i sin bok hur sjukvårdspersonal skall hjälpa en individ i kris. Personalen ska stödja individens egen förmåga till läkning, och hjälpa till att låta känslor komma fritt, känslor av smärta, skuld, sorg med mera. Hjälp till att förstå vad som har hänt och kunskap om att krisen är övergående, kan 4

5 vara viktig för den drabbade i sin sorgeprocess. I en litteraturstudie av Purves & Edwards (2005) presenteras en modell av Ediich & Kubler-Ross (1992). Modellen beskriver hur personal på ett lämpligt sätt skall bemöta sörjande anhöriga. Som första steg bör personalen välja en lämplig inställning för hur de ska bemöta för att därefter kontakta familjen. Tredje steget innebär att man samtalar med familjen och ger dödsbeskedet. Familjens reaktion iakttas och tas hänsyn till innan kroppen visas. Sedan samordnas vården av den avlidnes kropp. Sista steget är att planera uppföljning för de sörjande. Känslor och reaktioner efter dödsfall Cullberg (2003) anser att när en partner i ett långvarigt äktenskap går bort ökar risken för att den kvarlevande kommer att gå bort inom ett par år. Detta kan bero på flera faktorer men att känslan av tomhet kan ha stor betydelse. Partnern har oftast varit som ett skydd genom livets kriser och plötsligt står den sörjande ensam. Olika känslor kan frambringas beroende på vilket förhållande den närstående haft till den avlidne. Det är vanligt med skuldkänslor, kanske hade de bråkat innan, kanske hade de inte sagt allt de ville ha sagt. Vid starka reaktioner finns det en risk att drabbas av ångest, tvångstankar/handlingar, psykos, förvirringstillstånd och mycket djupa depressioner (a a). De flesta individer använder sig av olika försvarsmekanismer i sin vardag (Andersson Höglund & Hedman Ahlström, 2002). Oftast vet individen inte om det själv. Exempel på försvarsmekanismer som sörjande närstående kan uppvisa efter ett dödsfall är: Reaktionsbildning: att exempelvis skratta istället för att gråta. Förskjutning: individen lägger över sina problem på någon annan. Bortträngning: individen erkänner inte sina känslor. Regression: individen går tillbaka till barnstadiet. Magiskt tänkande: individen tänker sig att om jag tittar fem gånger i spegeln så kanske han/hon kommer tillbaka (Andersson Höglund & Hedman Ahlström, 2002). En individ kan vid sorg även gå igenom en krisreaktion. Det som är viktigt vid en krisreaktion är bemötandet eftersom detta är en del av livet som inte bör behandlas medicinskt. Det är viktigt att berätta för personen att krisreaktionerna är en normal reaktion (Ottosson, 2010). En person som genomgår en krisreaktion går igenom ett par faser som är viktiga att känna till: Den första fasen är chockfasen. Här är det viktigt att bara finnas nära tillhands, eventuellt ge något att dricka för att motverka muntorrhet och hålla i handen samt bekräfta individens känslor. Den andra fasen som heter reaktionsfasen är den fas då individen ofta känner rädsla för att ha onormala känslor. De som söker akut vård gör det ofta i denna fas (Ottosson, 2010). Bearbetningsfasen innebär att förlusten steg för steg medvetandegörs och att världsbilden upplevs annorlunda. Individen låter känslorna tränga fram och hamnar på ett medvetet plan. Individen arbetar sig igenom sorgen och finner nya vägar för en behaglig tillvaro. I denna fas kan det vara hjälpsamt att ha någon att samtala med för att få en klar bild av vad som har hänt, exempelvis en kurator på vårdcentralen (Ottosson, 2007). 5

6 Nyorienteringsfasen är den sista fasen som varar resten av livet. Situationen finns kvar som ett minne och den krisdrabbade brukar kunna återgå till sitt normala liv (Ottosson, 2007). I den akuta krisfasen upplevs ofta ångest. Ångesten upplevs olika utifrån hur traumat utspelat sig. Den närstående kan uppleva fruktan, frustration, separation och skuldkänslor. Separationen visar sig ofta som oplanerad överaktivitet och rastlöshet. Obehaget av skuldkänslor kan ge en behov av bön eller annan religiös aktivitet. Olika personer har olika känslig sårbarhet. Medmänskligt stöd är det viktigaste för att prognosen ska vara god medan ensamhet är största riskfaktorn för stressrelaterade tillstånd. Sorg är en normal process vid ett plötsligt dödsfall, och kan vid mindre bra bemötande utvecklas till olika anpassningsstörningar som exempelvis depression (Ottosson, 2007). Dödsbesked Eide & Eide (1997) förklarar i sin bok att det ofta är sjuksköterskan som ger dödsbeskedet till närstående. Detta innebär att det är sjuksköterskan som får ta emot de närståendes reaktioner. Författarna beskriver att förmedlandet av dödsbeskedet sker genom olika faser: Förberedelse: det första som sjuksköterskan gör är en förberedelse av den som ska mottaga beskedet. Sjuksköterskan ska skapa ett tillfälle där mottagaren med på ett adekvat sätt kan ta emot nyheten. En bra plats att tala ostört på och möjlighet för mottagaren att kunna sitta ner är viktigt. Sjuksköterskan ska vara lugn och samlad. Vid förmedling via telefon är det viktigt att sjuksköterskan presenterar sig ordentligt och tar reda på att det är rätt person hon eller han talar med (Eide & Eide, 1997). Förmedling: nyheten bör ges direkt och utan möjligheter för missförstånd. Det är viktigt att sätta in nyheten i ett naturligt sammanhang så att mottagaren förstår situationen. Sjuksköterskan kan behöva förklara orsaker till det inträffade samt vad som nu behöver göras. Blir mottagaren överaskad och chockad kan det vara svårt att förstå och ta till sig detaljer av informationen. Då är det viktigt att tänka på som sjuksköterska att bara förmedla det viktigaste och avvakta med ytterligare detaljer (Eide & Eide, 1997). Emotionellt stöd: beroende på reaktionen hos mottagaren av nyheten behövs nu olika typer av stöd från sjuksköterskan. Behovet av trygghet brukar vara stort. Personen måste få utlopp för sina känslor och att sjuksköterskan ger tid för att lyssna och svara på frågor. Mottagaren ska få tid på sig att samla sig och sjuksköterskan ska förhålla sig lugn (Eide & Eide, 1997). Praktisk hjälp: ofta kommer en dålig nyhet plötsligt och oförberett. Mottagaren kan behöva hjälp med viss praktisk hjälp. Det kan vara att få låna telefon för att avboka aktiviteter eller skaffa barnvakt. Sjuksköterskan kan även komma med förslag på olika praktiska lösningar. Ibland är det svårt för den drabbade att ha förmåga att själv se vad som är lämpligast i situationen (Eide & Eide, 1997). 6

7 Avslutning: som avslutning på samtalet är det viktigt att sjuksköterskan sammanfattar och upprepar vad som har sagts eller ber mottagaren att upprepa. Detta kan vara nödvändigt för att förstå vad som har inträffat (Eide & Eide, 1997). I en litteraturstudie kommer Kent & McDowell (2004) fram till att närstående reagerar på olika sätt men att de har vissa liknande psykologiska reaktioner, fysiska och beteendemässiga uttryck. Författarna hävdar att vissa stadier som utvecklats av teoretiker inte är linjära och att inte alla går igenom dem. Människor som plötsligt förlorar en närstående vid oväntade dödsfall riskerar en mer uttalad och en förlängd sorgereaktion än närstående som kunnat förvänta döden och löper även en högre risk av att drabbas av sjukdomar två år efter dödsfallet. Författaren menar också att sjuksköterskan har en viktig roll vad gäller att underlätta sorg i akuta vårdsituationer och förberedelserna för vård av sörjande börjar redan innan individen har avlidit och fortsätter genom att identifiera den passande personen för uppföljning (a a). I en prospektiv studie från England där sjukvårdspersonal intervjuades i fokusgrupper och närstående intervjuades individuellt kom författaren bland annat fram till att personalen hade svårt att hantera döden och döendet samt problem med att kommunicera och ta hand om de närstående. Därför rekommenderar författaren att utbildning borde göras tillgänglig för all personal för att kunna hantera dessa frågor till exempel att utveckla kommunikationsförmågan vad gäller att hantera svåra situationer och skapa större förståelse för de psykosociala behoven hos de döende och deras familjer (Main, 2002). SYFTE Att utifrån sjuksköterskors och närståendes upplevelser, belysa viktiga aspekter för sjuksköterskan inför mötet med närstående efter plötsliga dödsfall. DEFINITIONER Plötslig död Det som sker oväntat och inte efter känd sjukdom. Författarna valde att göra en egen definition på plötslig död eftersom ingen definition hittades vid litteratursökning. Närstående Enligt Socialstyrelsen (2012a) definieras närstående som en person som en individ anser sig ha en nära relation till. Debriefing En form av bearbetning med syfte att minska stressreaktionerna efter ett trauma samt påskynda återhämtningsprocessen (Socialstyrelsen, 2012b). 7

8 METOD Denna studie är en litteraturstudie vilket innebär att författarna studerar den vetenskapliga forskning som redan finns publicerad inom ett specifikt område. Syftet med att göra en litteraturstudie är bland annat att skapa en utgångspunkt för framtida forskning samt att ge en överblick inom det specifika området (Friberg, 2006). Det finns en stor mängd artiklar som är publicerade inom området hälsa, vilket ökat behovet av litteraturstudier. En litteraturstudie kan dessutom utgöra en bakgrund till en empirisk studie (Axelsson, 2008). Författarna valde att göra en litteraturstudie dels för att få en uppfattning om vad och hur mycket som är publicerat inom vårt valda ämne och dels för att öka kunskapen inom området. Studien riktar sig främst till sjuksköterskor. Artikelsökväg Kraven författarna ställde på artiklarna var att de skulle vara vetenskapliga och följa forskningsprocessens struktur. Studierna skulle följa IMRAD-modellen, vilket innebär att det i studierapporten finns en introduktion, material och metod, resultat och diskussion (Olsson & Sörensen, 2011). Det skulle enbart vara originalstudier och Litteraturstudier uteslöts. Endast artiklar skrivna på Engelska och kostnadsfria artiklar för författarna valdes. Författarna startade med att göra en fritextsökning på PubMed för att få en översikt av det som redan var publicerat inom området (Friberg, 2012). Därefter sökte författarna vidare med hjälp av MeSH termer i databaser som PubMed och Cinahl vilka författarna sedan fann användbara. I början var det svårt att finna rätt ord och MeSH termer vid artikelsökningar i PubMed. Det dök upp en del studier som var irrelevanta och då bestämde författarna sig för att göra en mindmap (tankekarta) som författarna själv skapat utifrån tänkbara MeSH termer och sökord, som passade till syftet. Sökorden författarna sökte på var nurses, death, sudden bereavement, grief, unexpected deaths, psykological support, emergency, care och caring. Författarna lade sedan till not child och not infant se tabell 1 nedan. Författarna bildade olika sökblock på PubMed och Cinahl där and, or och not användes för att bygga sökblocken, vilka redovisas i tabell 1. Slutligen fann författarna ett antal artiklar (15st) för granskning, med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Urval Inklusionskriterier De studier som inkluderades var de studier som handlade om närstående till vuxna plötsliga eller övervägande vuxna plötsliga dödsfall, studier som handlade om sjuksköterskors och närståendes upplevelser och erfarenheter av bemötande vid plötsliga dödsfall. Författarna har valt att inkludera både allmänsjuksköterskans och specialistsjuksköterskansupplevelser och erfarenheter av bemötande vid plötsliga dödsfall, då författarna anser att en allmänsjuksköterska kan ha nytta av en specialistsjuksköterskas kunskap. Artiklarna ska inte heller handla om plötsliga dödsfall vid någon specifik sjukdom. Exklusionskriterier De studier som exkluderades var de studier som enbart handlade om närståendes och sjuksköterskors upplevelser av bemötande vid barn och spädbarnsdödsfall eftersom att författarna ansåg att det inte hörde till allmänsjuksköterskans område. 8

9 Författarna exkluderade också de studier som handlade om de plötsliga dödsfall som enbart var orsakade på grund av suicid. Artiklarna skulle inte heller handla om palliativa dödsfall eller dödsfall orsakad av naturliga förväntade dödsfall på grund av hög ålder. Granskning I böcker fann författarna granskningsmallar och information om olika analysmetoder som skulle vara användbara för arbetets studiedesign. De granskningsmallar författarna använt sig av för kvalitetsgranskning av studierna, en för kvalitativa och en för kvantitativa studier, är hämtade från Willman et al (2011), (se bilaga 1 och 2). När vi hittat granskningsmallarna fick vi skriva över dem i ett dokument. Författarna tog även nytta utav kursens referenslitteratur för att finna tips och råd vad gäller litteraturstudier. Författarna läste och granskade 15 studier. Författarna granskade först tre av studierna tillsammans och därefter granskades resterande studier individuellt (häften var) av författarna och redovisades med hjälp av granskningsmallar i omgångar för varandra under en veckas tid Efter att författarna redovisat alla studierna utifrån respektive granskningsmall beslutades att förkasta fem studier eftersom två av dem var litteraturöversikter och de tre andra inte stämde in på inklusionskriterierna. Författarna skapade en egen kvalitetsgradering som passade båda granskningsmallarna. Graderingen innebar att om majoriteten (över 50 %) av frågorna besvarades med ja uppfyllde studien graderingen medel, och ifall 75 % och över av frågorna besvarades med ja graderades studien som bra. Vid övervägande nej och vet ej bedömdes studien att vara av dålig kvalitet. Vid oklarheter eller tveksamhet angående bedömningen av en studie fick studien i fråga granskas om av den andra författaren och sedan fördes även en ny diskussion mellan författarparet, angående studiens relevans och bedömning. Slutligen hade författarna identifierat 10 relevanta studier, tre studier med kvalitativt perspektiv, sex med kvantitativ/ deskriptivt perspektiv, samt enstudie med kvantitativ ansats. De valda artiklarna sammanfattades i en matris (se Bilaga 3). Analys Författarna valde att följa de tre stegen Friberg (2012) nämner i sin bok: Läsa igenom de valda studierna flera gånger för att förstå innehållet och sammanhang Söka skillnader och likheter i studierna Göra en beskrivande, eller en syntetiserande sammanställning Analysen började efter genomförd granskning med att författarna läste igenom de tio valda artiklarna var för sig tre gånger för att få en helhet av studiernas innehåll. Därefter sammanfattades respektive studies innehåll till mellan tre till fyra sidors text. Sammanfattningen utfördes tillsammans. Texterna med studiernas sammanfattningar låg sedan till grund för analysarbetet. Likheter och skillnader avseende syfte, analys, teoretiska utgångspunkter och metodologiska tillvägagångsätt söktes i de sammanfattade texterna. Sist men inte minst söktes skillnader och likheter i studiernas resultat. Därefter påbörjades sorteringen av materialet med likheter och skillnader. Författarna skilde sedan materialet från de kvalitativa och de kvantitativa studierna åt eftersom att de presenteras på olika sätt och för att de inte går att göra en exakt jämförelse då resultaten är av olika art. 9

10 Färgläggning av texten var en hjälp för att undvika förväxlingar av de olika ansatserna. Det innehåll som handlade om samma sak i det sammanfattade materialet placerades under lämpliga rubriker, vilka var följande; kunskap, utbildning, resurser, uppföljning, kommunikation, information, känslor och sederande farmaka. Därefter gjordes en datareduktion där information som berörde syftet med denna litteraturstudie valdes ut och därför uteslöts teman som inte var relevant för syftet. De slutliga teman författarna identifierade är följande teman; Kunskap och utbildning, kommunikation och information, uppföljning samt resurser. Tabell 1. Översikt för sökning Block Datum Databas Sökord Antal träffar PubMed Psychological support (AND) Sudden death (AND) Relative (AND) family(and) management (NOT) Infant (NOT) Child PubMed Nurses (AND) Bereavement (AND) Death, sudden (AND) Family member (NOT) Child (NOT)Infant PubMed Relatives (AND) Unexpected (AND) deaths (AND) grief (AND)Bereavement (AND) Needs CINAHL Nurse (AND) Sudden death (AND) Family Begränsningar: Full text, All adult, Academic Journals PubMed Nurse (AND) social support (AND) Bereavement (NOT) Child (NOT) Infant PubMed Nurses (AND) Death (AND) Religion (AND) Family PubMed Management (AND) Relatives (AND) Patients (AND) Dying Begränsningar: Title/Abstrakt PubMed emergency nurses (AND) Care (AND) bereaved families PubMed Impact (AND) Sudden (AND) Violent deaths (NOT) Child (NOT) Infant (NOT) PubMed Nurses (AND) bereaved family members (AND) Accident. Lästa titlar Lästa abstrakt Lästa artiklar Granskade artiklar PubMed Caring (AND) Families (AND) Nursing (AND) A&E departments PubMed Care (AND) suddenlybereaved Valda artiklar 10

11 RESULTAT Författarna har valt att presentera resultatet av 10 studier utifrån fyra teman: Kunskap och utbildning Kommunikation och information Uppföljning Resurser Kunskap och utbildning Inom temat kunskap och utbildning belyses personals utbildning samt frånvaro av utbildning inom omsorg för närstående efter plötsliga dödsfall samt kunskap inom området. I en studie från England hade över hälften (58 %) av sjuksköterskorna aldrig erhållit någon form av träning i bemötandet för närstående efter dödsfall (Tye, 1992). Endast sju sjuksköterskor rapporterade att de erhållit utbildning inom detta område under grundutbildningen. Tio av 52 sjuksköterskor svarade att de hade fått träning i bemötandet för sörjande närstående under en kurs i akutvård. Det var tio (av 52) sjuksköterskor som svarade att de hade studiedagar med utbildning i att ge dödsbesked. Sambandet mellan de tre variablerna, (ålder, erfarenhet, utbildning), och stöd till plötsligt sörjande närstående, visade sig vara signifikanta (p<0,05). Erfarenhet, utbildning samt ålder har betydelse för omhändertagandet av sörjande närstående. Över hälften av sjusköterskorna (56 %) kände sig otillräckligt förberedda för att ta hand om sörjande efter dödsfall, trots att sjuksköterskorna ofta kommer i kontakt med sådana krissituationer (a a). I en annan studie använde 30 % av sjuksköterskorna omvårdnadsmodeller som en ram för sitt arbete. Det var endast en minoritet av sjuksköterskorna som kände att de hade fått adekvat utbildning i bemötandet av närståendes psykosociala behov (27,8 %). Sjuksköterskorna ville ha klara och tydliga metoder i hur sjuksköterskan ska bemöta familjer. 54 % hade på arbetet blivit erbjudna utbildning i sorgearbete (Hallgrimsdottir, 2000). I ytterligare en studie tyckte 27, 9 % att de hade tillräckligt med utbildning i att möta familjers psykosociala behov. Mindre än hälften (42,3 %) höll sig uppdaterade inom området att ta hand om närstående, via litteratur. Mer än hälften (72 %) av de skotska sjuksköterskorna som deltog i studien hade riktlinjer för omvårdnaden av närstående med andra kulturella bakgrunder (Hallgrimsdottir, 2004). Cooke et al (1992) betonade i sin kvantitativa studie att på 20 av 60 avdelningar i Storbritannien fanns det ingen utbildning för sjuksköterskor i närståendevård. På fyra av de 60 avdelningarna gavs regelbunden träning i närståendevård. Utbildning efterfrågades av 44 sjuksköterskor i undersökningen. Wiegand (2012) presentade i sin kvalitativa studie olika stilar för hantering som familjer använde sig av efter att en närstående gått bort. Författaren kom fram till att olika stilar för hantering som närstående använde sig av kunde vara bra för personal som arbetar med närstående i sorgeprocess att känna till. Sjuksköterskorna i Socorro (2001), kände sig otillräckligt förberedda på att ta hand om plötsligt sörjande närstående, trots att denna stressfyllda situation ofta inträffade. Sjuksköterskorna kände att de utvecklades under tiden som de 11

12 arbetade, de tyckte att det var viktigt med en god miljö för lärandet. De kände sig inte förberedda på att prata med närstående efter dödsfallet på grund av att de inte hade kontroll över vad de närstående kände, vilket resulterar i en känsla av emotionellt obehag. De flesta deltagarna kände sig rädda och osäkra i att ta hand om plötsligt sörjande närstående och att dessa känslor berodde på flera faktorer som bland annat bristande kunskap i (Socorro, 2001). Kommunikation och information Inom temat kommunikation och information belyses kommunikation vid plötsliga dödsfall mellan personal och närstående, personal emellan samt närstående emellan. Här belyses även förekomsten och vikten av information vid plötsliga dödsfall. I en studie där sjuksköterskor fick rangordna åtgärder som varit till hjälp för bemötande av närstående, var det andra av 35 mest hjälpfulla åtgärden att ge tid åt att lyssna på närstående. Ytterliggare åtgärder som sjuksköterskor värderade högt var exempelvis att utse en sjuksköterska som är med genom hela vårdprocessen (rangordning fyra) samt att låta familjen prata om sin ångest (rangordning fem) och att låta närstående röra och hålla i kroppen samt respektera olika seder kring dödsfall (rangordning sex), (Tye, 1992). I en annan studie av Li et al (2002) med liknande åtgärder för bemötande, fick närstående rangordna omvårdnadsåtgärderna (33st) som de tyckte underlättat vid dödsfall. Det som närstående i studien ansåg mest underlättande vid dödsfall (rangordning ett), var att få skriftlig information om vad som ska göras efter dödsfallet inträffat samt information om svårighetsgraden av patientens tillstånd så tidigt som möjligt (rangordning fyra). En omvårdnadsåtgärd som var rangordnat långt ner på listan var information om sorgereaktionen (rangordning 30), (Li et al, 2002). De viktigaste faktorerna enligt sjuksköterskorna i en studie av Hallgrimsdottir (2000) var information, trygghet och stöd till de sörjande närstående. De ville även ha skriftlig information till familjerna vad gäller sekretess, etik, religion och lagar (a a). Majoriteten av (72,1 %) av deltagarna i en Skotsk och Isländsk studie tyckte att det var sjuksköterskans ansvar att ge information till närstående, (Hallgrimsdottir, 2004). I Australien utfördes en studie där det visade sig att större delen av intensivvårdsavdelningarna, (86 av 99) använde sig av debriefing för personalen där sjuksköterskor kommunicerade om bland annat döden. Det program som var mest uppskattat av sjuksköterskorna i studien var debriefing (Valks et al, 2005). Större delen av sjuksköterskorna (58 av 78) i en kvantitativ studie, inom akutsjukvård i Storbritannien, gav information om vart de närstående kunde ringa nattetid för rådgivning och stöd (Cooke et al, 1992). Wiegand (2012) beskriver familjers olika stilar för hantering där de kom fram till att det fanns familjer som hade en god förmåga att kommunicera och samverka som en familj efter förlust av en anhörig. Författarna kom också fram till att det fanns familjer som endast hade en ganska bra kommunikativ förmåga och förmåga att samverka. Dock förekom det också en mer varierande kommunikativ förmåga hos en av familjerna där det ifrågasattes varför just deras familj hade förlorat en närstående. Det fanns också familjer som generellt sätt inte kunde se erfarenheten i en större kontext och kommunicera samt samverka med varandra. En familj kommunicerade inte med varandra och dolde information från varandra. Författaren betonade att de olika hanteringstilarna hos familjerna var viktigt att 12

13 känna till för att kunna ge information till närstående efter dödsfall samt informera att hanteringsstilarna kan förändras över tid (a a). I Moules et al (2007) kvalitativa hermeneutiska studie framkom det att det för personalen kan vara svårt att hitta ett lämpligt språkbruk i bemötandet med sörjande. Personalen tyckte också att det var svårt att förklara va de utförde. För de sörjande var det viktigt med en trygg miljö, att få berätta sin historia och prata om erfarenheten, bygga upp nya mål och få en ny relation till den avlidne. Det betonades att det faktum att vara en del av en grupp eller ha en god relation med personalen kunde hjälpa den sörjande att bearbeta förändringen, samt att personalen inte ledde patienter in i sorg utan stod bredvid: lyssnade, var närvarande, vittnade, bekräftade, normaliserade känslor och gav utrymme för smärtan. Grupper gav gemenskap, intimitet, anknytning, enhetlighet. De sörjande pratade ofta om sina känslor som galna och knäppa. Att vara en del av en grupp kunde också hjälpa till att normalisera känslorna (a a). När sjuksköterskor i en spansk studie kände att de inte fann ord använde de sig av icke verbal kommunikation, som tillexempel blickar eller fysisk kontakt. De flesta sjuksköterskorna tyckte att det skulle finnas tillgång till religiöst stöd, i form av representanter från olika religioner, när de närstående frågade efter det (Socorro et al, 2001). Uppföljning Inom temat uppföljning belyses förekomst samt frånvaro av uppföljning för närstående och sjuksköterskor efter plötsliga dödsfall. Majoriteten (86 av 99) av intensivvårdsavdelningarna i en studie från Australien (Valks et al, 2005), använde sig av ett stödprogram för närstående efter att ett dödsfall inträffade. På 26 intensivvårdsavdelningar i denna kvantitativa, deskriptiva studie, använde de sig av olika typer av uppföljningar. Uppföljningar som var mest förekommande var telefonsamtal och sympatikort samt broschyrer om vilka stödtjänster som fanns tillgängliga att få hjälp av i samhället. Mindre än hälften av avdelningarna (42,3 %) rapporterade att de använde sig av rådgivning och hänvisning till ytterligare stödtjänster som uppföljning. Bland 80 procent av avdelningarna rapporterades att de inte hade någon utvärdering på de sorgeprogram de använde sig av för närstående. På 22 avdelningar (av 99) fanns inget intresse av att införa uppföljningsprogram för närstående (Valks et al, 2005). Däremot i en studie av Hallgrimsdottir (2000), framkom det att 54 % av sjuksköterskorna hade blivit erbjudna utbildning i sorgearbete på arbetet, men att något uppföljningsprogram för sörjande närstående inte hade blivit erbjudet, vilket 56 % av deltagarna hade uttryckt att de önskade att delta i (a a). I en studie fick sjuksköterskor bedöma åtgärder (35st) som de ansåg var hjälpsamma för närstående vid bemötandet efter plötsligt dödsfall (Tye, 1992). Att följa upp via telefonsamtal via avdelningen efter ett par veckor var en omvårdnadsåtgärd som var lågt rankad (32). Omvårdnadsåtgärden att låta de närstående kontakta avdelningen via telefon vid ett senare tillfälle, om de hade några frågor, var skattad på plats 20(a a). De flesta av de närstående (52 av 69) som svarade två månader efter dödsfallet i en kvantitativ, deskriptiv studie från Belgien, rapporterade att de lämnades med obesvarade frågor. Det fanns frågor som var vanligt förekommande och som de egentligen ville ha svar på direkt efter dödsfallet exempelvis om vad som var den exakta dödsorsaken, om den närstående hade ont, vilka de sista orden var samt vad de sista tankarna var. Närstående i studien beskrev även att de hade 13

14 obekräftade känslor två månader efter den närståendes bortfall (Merleavede et al, 2004). I en kvantitativ studie gjord i Storbritannien var det ett litet antal (4 av 78) akutvårdsavdelningar som kontaktade de närstående i efterhand som rutin (Cooke et al, 1992). Resurser Inom temat resurser belyses betydelsen av materiella resurser vid plötsliga dödsfall. Det framfördes i en studie från Hong Kong att det som de närstående tyckte underlättat (rankning 2 av 33) var att få se den avlidnes kropp på avdelningen. Däremot var en lågt prioriterad åtgärd (rankning 31 av 33) att bli erbjuden ett glas vatten samt näsduk (Li et al, 2002), vilket det också var bland sjuksköterskorna i Tye s (1992) studie där sjuksköterskorna rankade omvårdnadsåtgärden att ge stöd i form av kaffe eller te lågt (rankning 22 av 35). Vidare ansåg sjuksköterskorna att det viktigaste (rankning ett) var att ta hand om familjerna direkt när de kom till sjukhuset, därefter att kunna erbjuda ett separat rum samt att ge tid åt att lyssna (rankning 2). Det som var minst uppskattat var att avråda från att visa kroppen vid allvarlig kroppsskada (rankning 35) samt att se till att den avlidnes kläder ges till de närstående (rankning 33) (Tye, 1992). I en annan kvantitativ, deskriptiv studie där 54 sjuksköterskor deltog var ett bekvämt rum med telefon och toalett samt broschyrer på rummet någonting som större delen av sjuksköterskorna (85 %) tyckte var viktigt. En mindre del av sjuksköterskorna (15 %) tyckte att det var viktigt med broschyrer på olika språk, (Hallgrimsdottir, 2000). Majoriteten av sjuksköterskorna i en annan studie av Hallgrimsdottir (2004) tyckte att det fanns personalbrist och sparsamt med rum för de sörjande. De ville ha ett rum där det fanns möjlighet för sörjande närstående att befinna sig i. I detta rum ville sjuksköterskorna ha information om sorg på olika språk och tillgängligt stöd, samt telefonnummer för rådgivning, Hallgrimsdottir (2004). Det var övervägande avdelningar (60 av 78) i Cooke s et al (1992) studie som hade specifika närståenderum, de resterande avdelningarna använde sig av andra rum eller personalrum. På 19 avdelningar behövde närstående gå igenom väntrummet för att komma till närståenderummet. Drygt hälften (42 av 78) av avdelningarna visade den avlidnes kropp i återupplivningsrummet, sex avdelningar hade avsedda rum för detta. En del avdelningar (25st) hade bås för avlidna (a a). I Moules et al (2007) kvalitativa studie verkade det för både personal och närstående vara ett gemensamt mål att skapa ett rum för psykiskt, emotionellt, socialt och spirituellt stöd och ett tryggt rum med servetter. Där det skapas upplevelser tillsammans med personal som stöd vid sidan av. Precis som i den kvantitativa studien av Hallgrimsdottir (2004) som nämndes ovan, ansåg alla sjuksköterskorna i Socorro s et al (2001) kvalitativa studie att det var brist på resurser bland annat ett rum som de kunde ta hand om de närstående i. 14

15 DISKUSSION Metoddiskussion Författarna anser att litteraturen som de använt sig av har varit till stor nytta och varit begriplig och effektiv. I början var det svårt att finna rätt ord och MeSHtermer vid sökningen i PubMed, då det dök upp en del studier som var irrelevanta. Författarna fann tankekartan hjälpsam och underlättade vid artikelsökningarna genom att sökningen blev mer precis. Detta resulterade i att mer relevanta studier dök upp. Huvudsakligen användes databasen PubMed eftersom författarna var bekanta med den databasen, vilket kan ses som en svaghet då det finns fler databaser som skulle kunna innehålla fler relevanta studier. Flera fritextsökningar genomfördes dock men många irrelevanta studier dök upp vilket resulterade i att författarna valde bort att söka i fler databaser än PubMed och CINAHL. Anledningen till detta har troligen att göra med författarnas okunskap om databaserna. Eftersom författarna nöjde sig med de träffar som uppstått i PubMed söktes ingen ytterligare hjälp med databassökningen. Författarna fann endast ett begränsat antal studier som svarade på syftet. Som tidigare nämnts inkluderades endast studier skrivna på engelska och som för författarna var kostnadsfria, vilket innebär att det kan finnas fler studier på andra språk än engelska och studier som kostar. Författarna kan därför också gått miste om de studier som är publicerade i andra databaser än PubMed och CINAHL. Granskningsmallarna utifrån Willman et al (2011) (se bilaga 1 och 2), som användes till kvalitetsgranskningen av studierna fungerade bra för författarna, som vid granskning skattade på likartat sätt. Frågorna i granskningsmallarna var tydliga och enkla att arbeta med. Graderingen av kvaliteten av studierna var författarna nöjda med trots att ett mer detaljerat poängsystem inte användes. Diskussionen vid oklarheter vid bedömningen av studiens kvalitetsgrad underlättade för granskningsarbetet. Analysen var den del av studien som tog längst tid. Analysen utfördes tillsammans av författarparet vilket skulle kunna vara en styrka eftersom författarna troligtvis bär på olika erfarenheter och olika förkunskaper inom ämnet, vilket har en påverkan på valet av information och teman i analysarbetet. Det som kan ses som en svaghet i analysarbetet är just att författarna endast valde de teman som ansågs stämma in på syftet vilket kan innebära att, för någon annan relevanta, teman reducerats. En diskussion om temat resurser besvarar syftet med studien, fördes av författarna som slutligen kom fram till att det behövs resurser för att kunna ge ett bra bemötande till närstående vid plötsliga dödsfall och därför valde att behålla temat. Ett större antal relevanta studier vore önskvärt eftersom risken fanns att någon av de tio valda studierna skulle kunna visa sig vara irrelevanta. Om någon av de tio artiklarna skulle förkastas hade författarna fått göra ytterligare sökningar. Styrkor i arbetet har varit att författarna noggrant följt tidigare nämnda metoden för granskning, analys av studierna samt arbetat på ett hållbart och tillförlitligt sätt genom att ha en tydlig ordning och färgläggning i dokumenten. Färgläggningen har hjälpt författarna att hålla ordning på exempelvis de olika temana i respektive studieresultat samt att skilja kvantitativa, deskriptiva studier från kvalitativa studier under analysarbetet. Detta har varit till stor betydelse för det slutliga resultatet i arbetet. 15

16 Författarna har använt sig av både kvalitativa och kvantitativa studier där intervjuer och frågeformulär användes. Författarna fann det svårt att få en helhet i resultatet då resultatet av de olika ansatserna i studierna skulle redovisas på olika sätt. Anledningen att båda ansatserna valdes var för att majoriteten av träffarna vid sökningen var kvantitativa deskriptiva studier. En svaghet vad gäller valet av studierna var att ingen begränsning för studiens årtal användes och detta har medfört att även äldre studier inkluderats. Tankar om att begränsa till 10 år fanns men togs sedan tillbaka. Anledningen till att författarna inte valt att begränsa årtal av studien har med det begränsade antalet träffar att göra. Studierna som inkluderades var från följande länder; Hong Kong, Scotland, Island, England, Australien, Spanien, Canada, Belgien och USA. Resultatdiskussion Idvall (2011) belyser att omvårdnad är sjuksköterskans huvudområde och där ingår det att bemöta och ta hänsyn till familj närstående. I denna studie har det visat sig att fyra teman har haft betydelse för bemötandet av närstående. Vi har besvarat vårt syfte med hjälp av de fyra olika teman: Kunskap och utbildning, kommunikation, uppföljning samt resurser. Kunskap och utbildning Hälften av studierna belyser en avsaknad av kunskap och utbildning för personal detta trots att denna studie visar att litteratur i böcker och artiklar, poängterar vikten av kunskap och utbildning för sjuksköterskor, som bemöter närstående i sorg. Författarna i denna litteraturstudie kan dock inte angöra om typen av litteratur som vi funnit här i Sverige finns tillgänglig i alla länder, vilket är intressant att titta närmare på. Dock förekom det en efterfrågan på utbildning och riktlinjer samt brist på regelbunden träning i anhörigvård för sjuksköterskor. Intressant är att deltagarna i Socorro (2001) uttrycker att de kände sig oförberedda att prata med närstående efter dödsfallet, eftersom de inte visste vad de närstående kände, därav hade varit bra för en sjuksköterska att känna till är närståendes krisreaktionsfaser som Ottosson (2010) beskriver, samt försvarsmekanismer som Andersson Höglund & Hedman Ahlström (2002) beskriver. I Hallgrimsdottir (2000) uttryckte sjuksköterskorna en önskan om att införa tydliga metoder för bemötandet av familjer vilket rapporterades vara bristfälligt. Wiegand (2012) kommer dock fram till att det är viktigt med kunskap om olika copingstrategier, som identifierats, för hantering som närstående använder sig av vid sorg, för sjuksköterskor. Main (2002) föreslår utbildning i bland annat att utveckla kommunikationsförmågan gällande hantering av svåra situationer samt att skapa större förståelse för närståendes psykosociala behov. Detta föreslås efter att det i studien framkommit att personal hade svårigheter att hantera döden och döendet samt kommunikativa problem med de närstående (a a). Författarna till denna litteraturstudie skulle därför också vilja belysa vikten av ökad kunskap och utbildning om hur sjuksköterskor bör ge ett dödsbesked till närstående med hjälp av de faser som Eide & Eide (1997) beskriver. Kommunikation och information Vikten av skriftlig information för de närstående belystes i majoriteten av studierna. I Hallgrimmsdottir (2000) poängterades även vikten av information i form av sekretess, etik, religion och lagar till de närstående. Skriftlig information angående vad som skall göras efter dödsfallet till familjerna var också uppskattat bland närstående (Li et al, 2002). 16

17 Det är viktigt att det finns trygga relationer mellan närstående och personal, detta förhindrar långa sjukdomsförlopp i framtiden, bristande ordval och brist på information är vanliga klagomål bland patienter (Ottosson, 2007). Personalen i Moules et al (2007) ansåg att det är svårt att hitta rätt språkbruk i sina samtal med sörjande närstående. Närstående emellan kan ha kommunikativa svårigheter efter plötslig förlust av anhörig, där familjerna haft olika uppfattningar om vad som skett. De närstående befinner sig i olika bearbetningsfaser som kan förändras över tid och de närstående bör få information om detta efter ett dödsfall (Wiegand, 2012). Däremot framkommer det i Li et al (2002) studie att information om sorgeprocessen var lågt prioriterat bland närstående. Intressant är att personal och närstående i dessa två studier tycks värdera omvårdnadsåtgärden olika. Dock anser Ottosson (2010) att det vid en krisreaktion är viktigt att bekräfta för den drabbade att rektionerna är normala. McDowell (2004) visar i sin litteraturstudie att närstående reagerar på olika sätt men att de psykologiska och fysiska reaktionerna är liknande. Vikten av att delta och samtala i grupp har i studien av Valks et al (2005) skattats högt, bland annat debriefing för personal. Enligt Moules et al (2007) skapar grupper gemenskaphet, trygghet och normaliserar känslor som avser gruppsamtal för närstående emellan med stöd av kunnig personal. Svenska kyrkan (2012b) beskriver på sin hemsida att de har möjlighet att erbjuda sorgegrupper och att alla religioner är välkomna. Som sjuksköterska är det viktigt att respektera de trosuppfattningar och värderingar som familjer har (ICN:s etiska koder för sjuksköterskor, 2007). Kunskap kring kommunikation var bristfälligt hos sjusköterskor istället användes fysisk kontakt och icke verbal kommunikation (Socorro et al, 2001). Enligt Ottosson (2010) är det viktigt vid chockfasen att personal finns nära till hands och exempelvis håller i handen. Vikten av att skapa en trygg miljö som närstående poängterades även i Moules et al (2007) och är för sjuksköterskan en viktig aspekt att ta hänsyn till. Att skapa en trygg miljö för närstående tror författarna lätt kan glömmas bort av sjuksköterskor, författarna grundar detta resonemang utifrån egna erfarenheter. Uppföljning Vid jämförelse mellan de inkluderade studierna anses ingen ha använt sig av adekvat eller tillräcklig uppföljning för närstående. Bland de studier som dock använde sig av uppföljningsprogram, handlade dessa program oftast dels om att ge ut skriftlig information efter dödsfallet, dels om vad närstående skulle göra praktiskt samt vilka andra instanser de kunde vända sig till. Av de få studier som använde sig av uppföljning var det uppföljning i form av telefonsamtal, efter dödsfallen, som var mest förekommande. Detta användes ofta som rutin på avdelningarna. I Ediich & Kubler-Ross (1992) modell för bemötande, beskriven av Purves & Edwards (2005), är det sista steget i modellen att planera för uppföljning för de sörjande. I Valks et al (2005) framkom det att majoriteten av avdelningarna inte utför någon utvärdering av de sorgeprogram som används för närstående vilket skulle kunna tolkas som att utvärdering inte anses vara prioriterat. Att utvärdera åtgärder i omvårdnadsarbetet anses vara av vikt och poängteras exempelvis i ICN:s etiska koder för sjuksköterskor (2007). I en litteraturstudie kommer Kent & McDowell (2004) fram till att närstående löper en högre risk att drabbas av sjukdomar två år efter dödsfallet samt att de som drabbas av plötslig förlust av en närstående riskerar en förlängd sorgereaktion jämfört med anhöriga där döden har förväntats. Även Cullberg (2003) betonar risken att drabbas av sjukdomar exempelvis ångest, tvångstankar psykos och depressioner 17

18 efter starka reaktioner i samband med en anhörigs bortgång. Detta stärker vår uppfattning om att uppföljning för närstående är en viktig del efter ett plötsligt och oväntat dödsfall, för att motverka ohälsa hos de sörjande. I en studie (Merleavede et al, 2004) nämndes att de anhöriga lämnades med obesvarade frågor kring exempelvis dödsorsak och sjukdomsförloppet. Författarna till denna litteraturstudie ser ovanstående som en indikator för uppföljning inom närståendevård, efter plötsliga och oväntade dödsfall. Resurser Inom detta tema visade sig att det var viktigt med en trygg miljö för de sörjande vid plötsliga och oväntade dödsfall. I majoriteten av studierna poängteras vikten av specifika närståenderum för de sörjande. Många avdelningar i studierna använde sig av broschyrer och ansåg att det var viktigt med skriftlig information till närstående. Enligt Eide & Eide (1997) kan det vara svårt för närstående att i sorg uppfatta muntlig information rätt. I Malmö ska det efter ett dödsfall lämnas ut en broschyr, Vid livets slut, till de sörjande närstående (Malmö stad, 2012b). Något som inte var så populärt bland sjuksköterskor och de närstående var att ge något att dricka. Detta rekommenderas däremot av Ottosson (2010) i chockfasen för att motverka muntorrhet. Vi anser att det kan vara svårt för sjuksköterskor att veta hur de ska förhålla sig till detta då studierna visar att det inte är högt värderat bland sjuksköterskor och närstående. Det kan på ett fysiskt sätt vara värdefullt erbjuda någon form av dryck samtidigt som det kan vara mindre psykiskt tillfredställande för den sörjande individen. Information på olika språk var en resurs som var betydelsefull för närstående. I Skottland (Hallgrimsdottir, 2004) använde de sig av speciella riktlinjer för närstående med andra kulturella bakgrunder. Enligt kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska (2005) ska en sjuksköterska beakta alla kulturella och religiösa aspekter hos en individ. Religiöst stöd i form av representanter från olika religioner var önskevärt av sjuksköterskorna i Socorro et al (2001). Författarna har inte funnit någon information angående anställda representanter från andra religioner än kristendomen vid litteratursökningen, vilket hade varit intressant att studera vidare. Som tidigare nämnts i metoddiskussionen finns det aspekter som kan ha påverkat resultatet i denna litteraturstudie eftersom författarna inte begränsat studiernas årtal och vilket medfört att äldre studier inkluderats. Texter från Skandinavien skulle vara mer relevant för arbetet då riktlinjer i andra länder kan skilja sig från Sverige. Detta ser författarna som en svaghet i arbetet men å andra sidan skulle det också kunna vara en styrka med studier från flera länder, då resultatet är geografiskt bredare. Författarna anser dock att studierna har speglat syftet väl. 18

19 KONKLUSION Närstående bör bemötas med hänsyn till de personliga livsåskådningar de besitter. Det kan vara svårt för sjuksköterskor att veta hur de ska bemöta närstående som plötsligt mist en familjemedlem. För att på ett adekvat sätt kunna bemöta närstående som drabbas av plötslig förlust av en närstående, behöver sjuksköterskan utbildning, kunskap och resurser. Utbildning om hur sjuksköterskor bör bemöta närstående i plötslig sorg är också värdefullt för ett korrekt bemötande. Det kan för sjuksköterskan också vara av värde att känna till krisreaktionsfaserna och försvarsmekanismerna som närstående kan uppvisa. Detta eftersom att sjuksköterskor upplevde svårigheter med att hantera döden och döendet samt att sjuksköterskor upplevde kommunikativa svårigheter med sörjande närstående. Information om sekretess, etik, religion och lagar samt skriftlig information om vad närstående ska göra efter ett dödsfall var någonting som var viktigt för de närstående. Information på olika språk var en även en resurs som var betydelsefull för närstående. Närstående lämnades med obesvarade frågor exempel frågor angående dödsorsak och övrig information om sjukdomsförloppet. För de närstående visade det sig att det var viktigt med en trygg miljö. Bland de studier som använde sig av uppföljningsprogram handlade programmen oftast om att ge ut skriftlig information efter dödsfallet, dels om vad närstående skulle göra praktiskt och vilka andra instanser de kunde vända sig till. Av de få studier som använde sig av uppföljning, var uppföljning i form av telefonsamtal efter dödsfallen den mest förekommande. Författarna till denna litteraturstudie anser att ingen av de inkluderade studierna har använt sig av adekvat eller tillräcklig uppföljning, för sörjande närstående. För vidare forskning hade en empirisk studie i Sverige angående bristande uppföljning av närstående efter plötsliga dödsfall varit av värde. 19

20 REFERENSER Andersson Höglund I, Hedman Ahlström B, (2002) Psykiatri. Falköping: Bonniers. Axelsson Å, (2008) Litteraturstudie. I: Granskär M, Höglund-Nielsen B, (Red) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (2008). Lund: Studentlitteratur, Cooke M W, Cooke H M, Glucksman E E, (1992) Management of sudden bereavement in the accident and emergency department. British medical journal, 30. Cullberg J, (2003) Kris och utveckling Stockholm: Natur och kultur. Eide H, Eide T, (1997) Omvårdnadsorienterad kommunikation. Relationsetik, samarbete och konfliktlösning. Lund: Studentlitteratur. Friberg F, (2006) Att göra en litteraturöversikt. Dags för uppsats. Lund: Studentlitteratur s Friberg F, (2012) Dags för uppsats. Lund: Studentlitteratur Granskär M, Höglund-Nielsen B, (2012) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur. Hallgrimsdottir, E. M, (2000) Accident and emergency nurses' perceptions and experiences of caring for families. Journal of clinical nursing, 9, Hallgrimsdottir, E. M, (2004) Caring for families in A&E departments: Scottish and Icelandic nurses opinions and experiences. Accident and emergency nursing, 12, ICN s etiska koder för sjuksköterskor, (2007). Idvall E, (2011) Omvårdnad. > %A5rdnad_2011.pdf< ( ) Kent H, McDowell J, (2004) Sudden bereavement in Acute care settings. Nursing standard, 19(6), Li S P, Carmen W H, Diana T F, (2002) Helpfulness of nursing actions to suddenly bereaved family members in an accident and emergency setting in Hong Kong. Journal of advanced nursing, 40(2),