Ansvar för tillsyn av lokaler för vård och omsorg

Transkript

1

2

3 Ansvar för tillsyn av lokaler för vård och omsorg

4 Om publikationen Folkhälsomyndigheten är tillsynsvägledande myndighet i frågor som gäller hälsoskydd enligt miljöbalken. Den här vägledningen beskriver miljö- och hälsoskyddsnämndernas ansvar för hälsoskyddstillsyn i lokaler för vård och omsorg. Vägledningens fokus är främst på gränsdragningen för miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsansvar i dessa lokaler. Den ger också en kort orientering om ett antal övriga lagar och tillsynsmyndigheter på området. Vägledningen ersätter Ansvarsfördelning för tillsyn av vårdlokaler, som publicerades av Socialstyrelsen Vägledningen är i första hand riktad till miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Andra intressenter kan vara vård- och omsorgsgivare och andra myndigheter som har ansvar för tillsyn av lokaler för vård och omsorg. Projektgruppen på Folkhälsomyndigheten har bestått av utredarna Lina Boström, Ylva Eriksson, Daniel Sundvall och Fredrik Haux. I referensgruppen har det funnits deltagare från Arbetsmiljöverket, Försvarsinspektören för hälsa och miljö, Inspektionen för vård och omsorg, Socialstyrelsen samt miljö- och hälsoskyddsinspektörer från Halmstads, Katrineholms, Vingåkers och Vårgårdas kommuner. I den slutliga handläggningen har enhetschefen Agneta Falk Filipsson samt avdelningschefen Britta Björkholm medverkat. Folkhälsomyndigheten Johan Carlson Generaldirektör 2

5 Inledning Den här vägledningen är en rekommendation för miljö- och hälsoskyddsnämndernas hälsoskyddstillsyn enligt miljöbalken av lokaler för vård och omsorg. Kommunen ska i sin tillsyn ägna särskild uppmärksamhet åt bland annat lokaler för undervisning, vård och annat omhändertagande. Detta framgår av 45 punkt 2 förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Med lokaler för vård och omsorg avser vi i denna vägledning såväl lokaler för vård, boende och omsorg inom socialtjänsten, som lokaler där hälso- och sjukvård och tandvård ges. Utöver miljö- och hälsoskyddsnämnderna finns fler myndigheter med tillsyn inom området, till exempel Arbetsmiljöverket och Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har uttryckt att deras tillsynsansvar för lokaler för vård och omsorg har varit otydligt, särskilt i förhållande till IVO:s tillsyn. Därför nämns IVO särskilt i vägledningen. Vägledningens rättsliga status I vägledningen beskrivs hur Folkhälsomyndigheten tolkar miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsansvar för inomhusmiljö och hygien samt ansvar för objektburen smitta enligt miljöbalken i lokaler för vård och omsorg. Eftersom gränsdragningen inte framgår tydligt av lagtext eller förarbeten, har vi samrått med andra myndigheter som också har uppdrag inom tillsyn eller tillsynsvägledning gällande lokaler för vård och omsorg. Arbetsmiljöverket, Försvarsinspektören för hälsa och miljö, Inspektionen för vård och omsorg och Socialstyrelsen instämmer i Folkhälsomyndighetens bedömning av rättsläget för miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsansvar. De kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna är självständiga tillsynsmyndigheter, och måste därför inte tillämpa den uppdelning av tillsynsansvar som framgår i den här vägledningen. Nämnderna kan därmed välja att tillämpa de aktuella bestämmelserna på andra sätt i enskilda fall. Vad vägledningen omfattar Vägledningen beskriver miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsansvar för lokaler där det bedrivs hälso- och sjukvård, tandvård eller omsorg enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL), tandvårdslagen (TL), socialtjänstlagen (SoL) och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Det rör sig om sjukhus, vårdcentraler, tandläkarmottagningar, kliniker för fysioterapi och liknande lokaler. Det rör sig också om lokaler för vård, behandling och omsorg inom socialtjänsten, till exempel hem för vård eller boende (HVB), särskilda boenden för äldre 3

6 (SÄBO), bostad med särskild service enligt LSS, särskilda ungdomshem och behandlingshem för missbrukare (LVM-hem). Vad vägledningen inte omfattar Vägledningen tar inte upp tillsyn av asylboenden, häkten och kriminalvårdsanstalter. Läs mer om vägledning om asylboenden. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har också ansvar för tillsyn av utsläpp och störningar från lokalerna som kan påverka omgivningens hälsa och miljö, såsom avfall, avlopp, luftföroreningar och buller utomhus. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har ansvar för tillsynsvägledning om dessa frågor. Socialstyrelsen har föreskrifter om smittförande avfall och ger tillsynsvägledning om visst avfall från hälso- och sjukvården. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har också ansvar för tillsyn av radon i inomhusmiljön. För tillsynsvägledning om radon hänvisar vi till Strålsäkerhetsmyndigheten, Verksamheter som faller in under begreppet yrkesmässig hygienisk verksamhet ingår inte i vägledningen. Det gör inte heller estetiska behandlingar som kräver medicinsk kompetens. För mer information, se Vägledningen omfattar inte heller tillsynsansvaret för djur i vård och omsorg. För information om detta hänvisar vi till Svensk förening för vårdhygiens rapport Djur i vården (1) och Socialstyrelsens rapport Hundar i vård och omsorg (2). 4

7 Ansvar för tillsyn och smittskyddsåtgärder i lokaler för vård och omsorg I detta kapitel beskriver vi hur Folkhälsomyndigheten tolkar miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsansvar för inomhusmiljön och hygien samt ansvar för objektburen smitta enligt miljöbalken i lokaler för vård och omsorg. Lokaler där hälso- och sjukvård och tandvård bedrivs Miljö- och hälsoskyddsnämnden har ett begränsat tillsynsansvar för vårdenheter såsom sjukhus, vårdcentraler, tandläkarpraktiker, kliniker för fysioterapi och liknande (se tabell 1). Miljö- och hälsoskyddsnämnden har ansvar för tillsyn av de delar av en vårdenhet dit allmänheten har tillträde. Exempel på sådana lokaler är väntrum, entréer, offentliga toaletter och föreläsningssalar. För vissa av dessa utrymmen, till exempel väntrum, har även IVO tillsynsansvar. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har inte ansvar för tillsyn av inomhusmiljön och hygienen i lokaler där det bedrivs hälso- och sjukvård, till exempel vårdavdelningar, operationssalar, behandlingsrum och undersökningsrum. IVO har tillsynsansvar för dessa lokaler utifrån patientsäkerhetslagen (PSL). Miljö- och hälsoskyddsnämndens ansvar enligt 9 kap. 15 miljöbalken att spåra smitta och undanröja risken för smittspridning, gäller även i lokaler där det bedrivs hälso- och sjukvård (se tabell 1). Detta gäller vid misstanke om att objekt bär på en allvarlig smitta som kan föras över till människor, till exempel legionella. Lokaler för vård och omsorg inom socialtjänsten Miljö- och hälsoskyddsnämnden har tillsynsansvar för inomhusmiljön i samtliga lokaler för vård och omsorg inom socialtjänsten (se tabell 2). Hit räknas bland annat hem för vård och boende (HVB), särskilda ungdomshem, särskilda boenden för äldre (SÄBO), bostäder med särskild service enligt LSS och lokaler för daglig verksamhet enligt LSS. Vissa delar av verksamheterna kan räknas som den enskildes privata bostad. Läs mer om detta i avsnittet Tillsyn av lokaler för vård och omsorg. Inom lokaler för vård och omsorg kan det också bedrivas hälso- och sjukvård. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har dock inte ansvar för tillsyn av utrymmen där det bedrivs hälso- och sjukvård, till exempel undersökningsrum. 5

8 Vilka lokaler för vård och omsorg bör prioriteras vid tillsyn? Tillsynsbehovet av inomhusmiljön enligt miljöbalken varierar betydligt mellan olika verksamheter för vård och omsorg. Miljö- och hälsoskyddsnämnden bör prioritera sin tillsyn utifrån vilken risk för olägenhet för människors hälsa verksamheten innebär. Högre prioritet Folkhälsomyndigheten rekommenderar att nämnden ger högre prioritet till lokaler för vård och omsorg inom socialtjänsten (se tabell 2). Planerad och regelbunden tillsyn är ofta motiverad av lokaler där människor vistas under längre tider många personer vistas det vistas personer som kan ha svårt att hävda sina intressen, till exempel personer med demenssjukdom eller barn det vistas personer som är extra känsliga för faktorer i inomhusmiljön. Exempelvis är äldre extra känsliga för värme och kyla. Lägre prioritet Folkhälsomyndigheten rekommenderar att nämnden ger lägre prioritet till väntrum, entréer, hissar, trapphus, korridorer, toaletter och andra utrymmen som allmänheten har tillträde till (se tabell 1). Planerad och regelbunden tillsyn är sällan motiverad av dessa lokaler eftersom vissa av dessa utrymmen, som väntrum, även omfattas av IVO:s tillsynsansvar utifrån PSL besökare och vårdtagare vistas i lokalerna under kort tid och därmed är risken för olägenhet för människors hälsa i många avseenden liten. Däremot kan tillsyn av dessa lokaler behöva utföras efter anmälan om klagomål. Smittskyddsåtgärder kan också behöva vidtas vid misstanke om att ett objekt bär på en allvarlig smittsam sjukdom, till exempel legionella (se tabell 1). Bassängbad inom hälso- och sjukvården Folkhälsomyndighetens tolkning är att miljö- och hälsoskyddsnämnden inte har tillsynsansvar för bassängbad som enbart används inom hälso- och sjukvården, till exempel för behandling och rehabilitering. Dessa bad kan därmed inte anses vara 6

9 anmälningspliktiga enligt 38 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. IVO har tillsynsansvar för dessa lokaler utifrån PSL. Bassängbad inom hälso- och sjukvården som även används av allmänheten, till exempel för simskola eller liknande, kan däremot omfattas av miljö- och hälsoskyddsnämndens tillsyn. Om nämnden bedömer att de används av allmänheten eller av många människor är de anmälningspliktiga enligt 38 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. IVO har dock tillsynsansvar för dessa bassängbad utifrån PSL när de används inom hälso- och sjukvård. Objektburen smitta Miljö- och hälsoskyddsnämnden har ansvar för att spåra smitta samt undanröja risken för smittspridning när det handlar om objektburen smitta utifrån bestämmelsen i 9 kap. 15 miljöbalken. Med objektburen smitta avses smitta som sprids från objekt eller vissa djur (främst privatpersoners sällskapsdjur) till människa. Ansvaret för att spåra och undanröja smitta gäller samtliga lokaler inom vård och omsorg (se tabell 1 och 2). Av förarbetet till 9 kap. 14 och 15 miljöbalken framgår att det ofta krävs snabba åtgärder vid objektburen smitta och därför kan inte alltid miljö- och hälsoskyddsnämnden invänta fastighetsägarens eller verksamhetsutövarens åtgärder (3). Ansvaret innebär således en direkt skyldighet för miljö- och hälsoskyddsnämnden att vidta åtgärder för att spåra smittan och undanröja risken för smittspridning. Läs mer om objektburen smitta. 7

10 Tabell 1. Miljö- och hälsoskyddsnämndens ansvar för tillsyn och smittskyddsåtgärder i lokaler där hälso- och sjukvård och tandvård bedrivs T.ex. sjukhus, vårdcentraler, mödravårdscentraler, barnavårdscentraler, läkarpraktiker, tandläkarpraktiker, elevhälsan, företagshälsovård, hälso- och sjukvård inom kriminalvården och mottagningar för naprapater, fysioterapeuter och kiropraktorer Behandlingsrum, undersökningsrum, operationsenheter och andra utrymmen där vård bedrivs Väntrum, dagrum, entréer, hissar, trapphus, korridorer, toaletter och andra utrymmen som allmänheten har tillträde till Bassängbad inom hälso- och sjukvård som enbart används för behandling och rehabilitering Tillsynsansvar enligt miljöbalken 9 kap. 9 Nej Ja Nej Spåra och undanröja smitta enligt miljöbalken 9 kap. 15 Ja Ja Ja Folkhälsomyndighetens rekommendation om tillsyn - Endast tillsyn vid anmälan om klagomål. Planerad och regelbunden tillsyn är sällan motiverad. - Tabell 2. Miljö- och hälsoskyddsnämndens ansvar för tillsyn och smittskyddsåtgärder i lokaler för vård och omsorg inom socialtjänsten T.ex. HVB, särskilda ungdomshem, LVM-hem, SÄBO, bostäder med särskild service enligt LSS, dagligaverksamheter enligt LSS Tillsynsansvar enligt miljöbalken 9 kap. 9 Spåra och undanröja smitta enligt miljöbalken 9 kap. 15 Folkhälsomyndighetens rekommendation om tillsyn Ja Ja Planerad och regelbunden tillsyn är ofta motiverad. 8

11 Faktorer viktiga för tillsynen Tillsyn av lokaler för vård och omsorg Nedanstående text är främst framtagen för planerad och regelbunden tillsyn av sådana lokaler som framgår av tabell 2. Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska i sin tillsyn bedöma om vistelsen i lokalen kan innebära en olägenhet för människors hälsa. Med olägenhet för människors hälsa avses en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig, enligt 9 kap. 3 miljöbalken. Nämnden bör vid bedömningen även ta hänsyn till personer som är något mer känsliga än normalt (4). Faktorer relevanta för inomhusmiljöns påverkan på människors hälsa är bland annat fukt och mikroorganismer, luftkvalitet, termiskt klimat, buller, städning och radon. Tillsynen bör även innefatta risk för objektburen smitta, exempelvis legionella. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har även i uppgift att granska och bedöma verksamhetsutövarens egenkontroll, vid en så kallad systemtillsyn. Exempel på sådant som kan granskas vid systemtillsynen är ritningar över lokalerna, dokumentation över ventilationen, städschema och uppgifter om radonvärden i lokalerna. Inspektören kan fråga om det förekommit problem i byggnaden, såsom fuktskador, dålig luft, avvikande lukt, problem med ventilationen, buller eller skadedjur. Ofta måste man på plats kontrollera om rutinerna är tillräckliga eller om det är skäligt att kräva åtgärder. Tillsyn kan även göras av städning, rengöring och hygien. Miljö- och hälsoskyddsnämnden kan exempelvis kontrollera rutiner, hantering och utrymmen för städmaterial, tvätt och avfall. Nämnden bör däremot inte gå in på områden med tydlig koppling till vårdhygien, exempelvis städning och desinfektion av patientnära ytor, rengöring och desinfektion av vårdutrustning och medicintekniska produkter. Tillsynen bör inte heller omfatta hygienrutiner i kontakten mellan personal och patient, alltså sådant som ingår i föreskriften Basal hygien i vård och omsorg (SOSFS 2015:10) (5). Det gäller exempelvis personalens rutiner för handhygien eller frågor som rör personalens arbetskläder. Dessa frågor har en tydlig koppling till god hygienisk standard och patientsäkerhet, och bör inte omfattas av nämndens tillsyn. Om nämnden vid sin tillsyn finner brister som kan kopplas till god hygienisk standard, bör de kontakta IVO. 9

12 Tillsynsbesök bör som regel förbokas. Oanmälda inspektioner kan dock vara nödvändiga vid återkommande problem som inte åtgärdas, till exempel om det har varit problem med städning och rengöring. För att boka ett tillsynsbesök kontaktar inspektören verksamhetsutövaren och bokar tid. Det är bra om fastighetsägaren, en vaktmästare eller en tekniker som sköter den dagliga översynen också är med vid tillsynen, eftersom de har inblick i fastighetens drift och underhåll. Tillträde för tillsyn I lokaler för vård och omsorg kan det finnas både gemensamma utrymmen och utrymmen som betraktas som den enskildes privata bostad. Detta är viktigt att tänka på, eftersom rätten till tillträde för tillsyn av lokaler skiljer sig åt för allmänna ändamål och bostäder. Vid tillsyn av lokaler för vård och omsorg bör man inspektera gemensamma utrymmen. Även rum eller lägenheter där personer bor kan behöva inspekteras, till exempel efter en anmälan om klagomål eller för att förebygga och undanröja olägenheter för människors hälsa. Det är miljö- och hälsoskyddsnämnden som i det enskilda fallet bedömer om de behöver inspektera ett rum eller en lägenhet. I första hand ska tillträde för tillsyn ske efter överenskommelse med den som bor i bostaden eller dennes företrädare. Det är viktigt att tillsynen genomförs med minsta möjliga skada och intrång, och att man alltid visar de som bor i bostaden respekt och hänsyn. Läs mer om myndigheters rätt till tillträde för tillsyn av verksamheter och bostäder. (Länk till en webbsida där mer information om rätt till tillträde kommer att läggas in innan publicering. Denna sida är dock för närvarande under bearbetning.) Samverkan mellan tillsynsmyndigheter Enligt 8 förvaltningslagen ska myndigheter samverka med andra myndigheter inom sitt verksamhetsområde. Om fler än en myndighet har tillsynsansvar kan samverkan exempelvis ske genom gemensamma inspektionsbesök eller dialog i samband med tillsynen. Det kan också vara ett sätt för myndigheterna att hålla sig uppdaterade om vilka verksamheter som finns i kommunen, och utbyta erfarenheter om tillsynsbehovet på dessa. För information om vilka myndigheter som har ansvar för tillsyn av lokaler för vård och omsorg, se avsnittet Tillsynsmyndigheter och tillsyn av lokaler för vård och omsorg. 10

13 Lagstiftning och tillsyn som omfattar lokaler för vård och omsorg Nedan finns en översiktlig beskrivning av vissa av de lagar som omfattar tillsyn av lokaler för vård och omsorg. Kapitlet fokuserar främst på miljölagstiftningen och dess tillsyn, men ger också en kort orientering om annan lagstiftning och andra tillsynsmyndigheter. Miljölagstiftning Miljöbalken Följande bestämmelser i miljöbalken är mest relevanta för tillsynen av inomhusmiljön i lokaler för vård och omsorg: 2 kap. om de allmänna hänsynsreglerna 9 kap. om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 26 kap. om tillsyn 27 kap. om avgifter 28 kap. om tillträde. Läs mer om miljöbalkens regler. Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd I förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd finns mer detaljerade bestämmelser om hälsoskydd. Kommunen ska i sin tillsyn ägna särskild uppmärksamhet åt bland annat lokaler för vård eller annat omhändertagande, enligt 45 punkt 2. Läs mer om bestämmelserna i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. (Länk till en webbsida med mer information om förordningen kommer att läggas in innan publicering. Denna sida är dock för närvarande under bearbetning.) Miljöbalkens bestämmelser om egenkontroll Lokaler för vård och omsorg är inte anmälningspliktiga verksamheter enligt 38 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. De omfattas därför inte av förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. 11

14 Däremot omfattas lokaler för vård och omsorg av de generella kraven på egenkontroll enligt 26 kap. 19 miljöbalken. Läs mer om egenkontroll enligt miljöbalken. Folkhälsomyndighetens allmänna råd Som en del av sin tillsynsvägledning ger Folkhälsomyndigheten ut allmänna råd i frågor som gäller hälsoskydd. De allmänna råden utgör rekommendationer för hur miljöbalkens bestämmelser kan tillämpas. De allmänna råd som främst är aktuella vid tillsyn av lokaler för vård och omsorg är följande: Folkhälsomyndighetens allmänna råd (FoHMFS 2014:13) om buller inomhus Folkhälsomyndighetens allmänna råd (FoHMFS 2014:14) om fukt och mikroorganismer Folkhälsomyndighetens allmänna råd (FoHMFS 2014:17) om temperatur inomhus Folkhälsomyndighetens allmänna råd (FoHMFS 2014:18) om ventilation. Läs mer i Folkhälsomyndighetens allmänna råd. Kort orientering om angränsande lagstiftning Hälso- och sjukvårdslag (2017:30), HSL Lagen innehåller bestämmelser om hur hälso- och sjukvårdsverksamhet ska organiseras och bedrivas. Lagen omfattar både enskilda och offentliga vårdgivare samt landsting och kommuner som huvudmän. Tandvårdslag (1985:125), TL Lagen innehåller bestämmelser om hur tandvårdsverksamhet ska organiseras och bedrivas. Lagen omfattar både enskilda och offentliga vårdgivare. Patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL Lagens syfte är att främja patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården. Lagen innehåller bland annat bestämmelser om systematiskt patientsäkerhetsarbete, legitimation att utöva yrken inom hälso- och sjukvården, behörighet och skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal och hantering av klagomål. I lagen regleras även IVO:s tillsyn av dessa verksamheter, samt uppgifterna för Socialstyrelsen och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. 12

15 Socialtjänstlagen (2001:453), SoL Lagen reglerar den enskildes rätt till bistånd i form av exempelvis stöd, boende, vård och omsorg, men också kommunens ansvar och socialnämndernas uppgifter. Lagen reglerar även IVO:s tillsyn av dessa verksamheter. Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS Lagen innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer med funktionsnedsättningar. Insatser enligt LSS kan exempelvis vara bostad med särskild service för barn eller ungdomar, bostad med särskild service för vuxna, samt daglig verksamhet. Lagen reglerar även IVO:s tillsyn av dessa verksamheter. Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM Lagen reglerar socialnämndens möjligheter att utifrån vissa förutsättningar omedelbart omhänderta personer med missbruk. När en domstol har dömt till tvångsvård genomförs den på särskilt avsedda hem (LVM-hem). Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU Lagen reglerar socialnämndens möjligheter att utifrån vissa förutsättningar omedelbart omhänderta barn och ungdomar som av olika anledningar bedöms fara illa. När en domstol har dömt till tvångsvård enligt LVU kan den genomföras bland annat genom placering på ett hem för vård eller boende (HVB), särskilda ungdomshem. Arbetsmiljölagstiftningen Arbetsmiljölagens (1977:1160) syfte är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet och även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Arbetsmiljölagstiftningen omfattar all verksamhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. Grundläggande bestämmelser om arbetsmiljön finns i arbetsmiljölagen. Mer detaljerade bestämmelser finns i de föreskrifter som Arbetsmiljöverket utfärdar. Arbetsmiljöverket har inte utfärdat några föreskrifter som gäller endast lokaler för vård och omsorg. Men många olika föreskrifter kan vara relevanta, till exempel om vissa typer av risker, psykisk påfrestning, fysiska belastningar, farliga ämnen eller maskiner. Centralt för alla lokaler är Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsplatsens utformning. 13

16 Tillsynsmyndigheter och tillsyn av lokaler för vård och omsorg Miljö- och hälsoskyddsnämnden Den kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnden, eller motsvarande, är operativ tillsynsmyndighet enligt miljöbalken för miljö- och hälsoskyddsfrågor enligt 9 kap. miljöbalken, med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd. Nämnden har också tillsyn över avfallshanteringen enligt 15 kap. Tillsynsansvaret inom hälsoskyddet gäller inomhusmiljön och objektburen smitta i lokalerna, med fokus på att undanröja olägenheter för människors hälsa för dem som vistas i lokalerna. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har även ansvar för tillsynen av kemikalier samt utsläpp från lokalerna som kan påverka omgivningens hälsa och miljö, såsom avfall, avlopp, luftföroreningar och buller. För frågor som huvudsakligen avser arbetsmiljön gäller dock arbetsmiljölagen framför miljöbalken. Vid sin tillsyn av inomhusmiljön i lokaler för vård och omsorg, har miljö- och hälsoskyddsnämnden även i uppgift att granska och bedöma verksamheternas egenkontroll. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har befogenheter att förelägga, vitesförelägga och förbjuda verksamheter. Om det är nödvändigt för att förhindra spridning av allvarliga smittsamma sjukdomar, får nämnden låta förstöra föremål av personlig natur och låta avliva privatpersoners sällskapsdjur. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) IVO ansvarar för tillsyn av hälso- och sjukvård (förutom försvarets), hälso- och sjukvårdspersonal, socialtjänst och verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Myndigheten ansvarar också för viss tillståndsprövning. För mer information, se Arbetsmiljöverket Arbetsmiljöverkets tillsyn grundas främst på arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Myndigheten riktar normalt sina krav mot arbetsgivaren, men kan även ställa krav på tillverkare och den som rår över ett arbetsställe samt meddela förbud mot fastighetsägare att upplåta lokaler för verksamhet ifall lokalerna är olämpliga som arbetslokaler. Vidare kan Arbetsmiljöverket under projekteringen rikta krav mot byggherrar och projektörer. 14

17 När det gäller vård- och omsorgsverksamhet handlar tillsynen om personalens arbetsmiljö. Arbetsmiljöverket kan ställa krav på såväl den fysiska utformningen av lokalerna som den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. För mer information, se Försvarsinspektören för hälsa och miljö Försvarsinspektören för hälsa och miljö (Försvarsinspektören) ansvarar för offentlig kontroll av livsmedel, djurskydd, foder och animaliska biprodukter samt för tillsyn av miljö- och hälsoskydd inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Försvarets materielverk. Avseende miljö- och hälsoskyddet ansvarar Försvarsinspektören även för tillsynen inom Försvarets radioanstalt. Försvarsinspektören är även tillsynsmyndighet för vårdgivare inom Försvarsmakten och Försvarets materielverk avseende hälso- och sjukvård, tandvård och smittskydd. För mer information, se 15

18 Ordlista Basal hygien omfattar bland annat handhygien och användning av arbetskläder, skyddshandskar och skyddskläder. Basal hygien ska tillämpas i den direkta vården och omsorgen för att förebygga vårdrelaterade infektioner. Syftet är att förebygga direkt och indirekt kontaktsmitta. Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter om basal hygien i vård och omsorg. Fysioterapeut term för sjukgymnast sedan God hygienisk standard i hälso- och sjukvårdslagen och tandvårdslagen finns ett uttalat krav på att vården ska vara av god hygienisk standard. Det innebär att lokaler, utrustning, organisering och planering av verksamheten utformas så att risken för infektioner och smittspridning blir så liten som möjligt. Det förutsätter att vårdgivare har tillgång till vårdhygienisk expertis och att all vårdpersonal har grundkunskap om vårdhygien. Hem för vård eller boende boende som tillhandahåller platser för heldygnsvistelse tillsammans med insatser i form av vård eller behandling. LVM-hem hem för vård eller boende avsett för tvångsvård av personer med missbruksproblem. Särskilt boende för äldre boende som tillhandahåller bostäder eller platser för heldygnsvistelse tillsammans med insatser i form av vård och omsorg för äldre personer som behöver särskilt stöd. Yrkesmässig hygienisk verksamhet ett samlingsbegrepp för verksamheter som erbjuder olika typer av kroppsbehandlingar, till exempel massage, hudvård, fotvård och akupunktur. 16

19 Förkortningar HSL Hälso- och sjukvårdslag HVB Hem för vård eller boende IVO Inspektionen för vård och omsorg LSS Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade LVM Lag om vård av missbrukare i vissa fall LVU Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga PSL Patientsäkerhetslagen SoL Socialtjänstlagen SÄBO Särskilt boende för äldre 17

20 Referenser 1. Svensk förening för vårdhygien. Djur i vården: Vårdhygieniska rekommendationer avseende djur inom vård- och omsorgsverksamhet Hämtad från: 1.amazonaws.com/static.wm3.se/sites/16/media/162780_Djur_i_v%C3%A5rden slutversion_ pdf? Socialstyrelsen. Hundar i vård och omsorg: Vägledning till gällande regelverk Hämtad från: 3. Regeringens poposition 2003/04:30 Ny smittskyddslag m.m. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från: /. 4. Regeringens proposition 1997/98:45 Miljöbalk Stockholm: Miljödepartementet. Hämtad från: 5. Socialstyrelsen. Basal hygien i vård och omsorg (SOSFS 2015:10) Hämtad från: 18

21 Konsekvensutredning Handläggare Lina Boström Vårt ärendenummer Datum Sida 1 (11) Konsekvensutredning i samband med revidering av vägledningen Ansvarsfördelning för tillsyn av vårdlokaler Den här konsekvensutredningen utgör en del av revideringsarbetet med Socialstyrelsens vägledning Ansvarsfördelning för tillsyn av vårdlokaler. I konsekvensutredningen föreslår Folkhälsomyndigheten att den befintliga vägledningen tas bort och ersätts med en ny, Ansvar för tillsyn av lokaler för vård och omsorg. Utredningen belyser konsekvenserna som förslaget till ny vägledning innebär för tillsynsmyndigheter, verksamheter, allmänhet och enskilda. Den innehåller Folkhälsomyndighetens tolkning av de operativa tillsynsmyndigheternas ansvar för tillsyn av lokaler för vård och omsorg. Projektgruppen på Folkhälsomyndigheten har bestått av utredarna Lina Boström, Daniel Sundvall, Fredrik Haux och Ylva Eriksson. I referensgruppen har representanter från Arbetsmiljöverket, Försvarsinspektören för hälsa och miljö, Inspektionen för vård och omsorg och Socialstyrelsen deltagit, samt miljö- och hälsoskyddsinspektörer från Halmstads, Katrineholms, Vingåkers och Vårgårdas kommuner. Solna Folkhälsomyndigheten, SE Solna. Besök: Nobels väg 18. Östersund Folkhälsomyndigheten, SE Östersund. Besök: Forskarens väg 3. Telefon E-post info@folkhalsomyndigheten.se

22 Vårt ärendenummer Sida 2 (11) 1. Beskrivning av problemet och vad Folkhälsomyndigheten vill uppnå 1.1 Bakgrund till den befintliga vägledningen Ansvarsfördelning för tillsyn av vårdlokaler Enligt 45 förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ska kommunerna i sin tillsyn ägna särskild uppmärksamhet åt bland annat lokaler för vård och annat omhändertagande. Folkhälsomyndigheten är idag tillsynsvägledande myndighet när det gäller miljöbalkens regler om hälsoskydd för inomhusmiljö, hygien och objektburen smitta. Fram till den 1 januari 2014 låg detta ansvar hos Socialstyrelsen. Eftersom det var otydligt vilken myndighet som hade ansvaret för tillsynen av lokaler för vård och omsorg, och vilken lagstiftning som gällde, hanterades tillsynen olika av kommunerna. När de efterfrågade stöd i frågan tog Socialstyrelsen i februari 2013 fram vägledningen Ansvarsfördelning för tillsyn av vårdlokaler. Syftet med vägledningen var att reda ut olika myndigheters ansvar för tillsynen. 1.2 Problembeskrivning Socialstyrelsens vägledning Ansvarsfördelning för tillsyn av vårdlokaler behöver revideras. Dels har det skett förändringar i de olika myndigheternas struktur sedan den publicerades, dels har det framkommit behov av ytterligare tydliggöranden och revideringar. Behoven framkom bland annat i en enkätundersökning som Folkhälsomyndigheten genomförde våren 2014 och i en rättsutredning, även den genomförd av Folkhälsomyndigheten, inför revideringen Förändringar i myndigheternas struktur När den befintliga vägledningen togs fram var det Socialstyrelsen som hade ansvaret för tillsynen av hälso- och sjukvårdslagen (HSL), tandvårdslagen (TL) och patientsäkerhetslagen (PSL). Den 1 juni 2013 fördes ansvaret över till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Ansvaret för tillsynsvägledning när det gäller miljöbalkens regler om hälsoskydd har också förändrats, och fördes den 1 januari 2014 över till Folkhälsomyndigheten. Ansvaret för tillsynsvägledning när det gäller hälsoskydd som rör yrkesmässig hygienisk verksamhet ligger dock fortfarande kvar på Socialstyrelsen Synpunkter på den befintliga vägledningen Under våren 2014 genomförde Folkhälsomyndigheten en enkätundersökning bland kommunernas miljö- och hälsoskyddskontor. Enkäten innehöll frågor om vägledningens användbarhet och innehåll. Svaren visade att kommunerna tyckte det var viktigt med en vägledning på området, men att den befintliga vägledningen både behövde bli tydligare och förändras. Miljö- och hälsoskyddskontoren svarade att det fortfarande fanns en del oklarheter när det gällde miljö- och hälsoskyddsnämndernas ansvarsområde, särskilt tillsynen av fysioterapeuter, kiropraktorer, naprapater etc. De tyckte också det fanns oklarheter kring rätten till tillträde vid tillsyn av olika typer av bostäder. Solna Folkhälsomyndigheten, SE Solna. Besök: Nobels väg 18. Östersund Folkhälsomyndigheten, SE Östersund. Besök: Forskarens väg 3. Telefon E-post info@folkhalsomyndigheten.se

23 Vårt ärendenummer Sida 3 (11) Dessutom opponerade sig många miljö- och hälsoskyddskontor mot att det står i vägledningen att det i många fall inte är motiverat med regelbunden tillsyn av lokaler för vård och omsorg, utan tillsyn enbart ska göras efter klagomål. Deras erfarenheter var att behovet av regelbunden, förebyggande tillsyn av lokaler och boenden inom socialtjänsten som till exempel särskilda boenden för äldre (SÄBO) och hem för vård eller boende (HVB) var stort. En anledning till detta är att många av de som bor där har svårt att hävda sina intressen och därmed har svårt att framföra klagomål på egen hand. Många uppgav också att vägledningen var svår att läsa och förstå. De efterfrågade ett tydligare dokument med bland annat en tabell över tillsynsansvaret. Någon enstaka ifrågasatte också att det står att miljö- och hälsoskyddsnämnden har tillsynsansvar över bassängbad inom hälso- och sjukvård. Enligt en tidigare tolkning av regelverket, och Socialstyrelsens handbok Bassängbad, hälsorisker, regler och skötsel från 2006 omfattas dessa bad inte av miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsansvar. Sverige tog emot många ensamkommande barn under 2015, varav en del placerades i HVB. Som en följd av det fick Folkhälsomyndigheten många frågor från miljö- och hälsoskyddsnämnderna under om ansvaret för tillsynen av HVB. Den befintliga vägledningen kunde inte ge tillräcklig information. Därmed aktualiserades behovet av en ny vägledning på området ytterligare. Folkhälsomyndigheten har inom ramen för revideringen av vägledningen samlat in synpunkter från Arbetsmiljöverket, Försvarsinspektören för hälsa och miljö, IVO, Socialstyrelsen samt, miljö- och hälsoskyddsinspektörer från Halmstads, Katrineholms, Vingåkers och Vårgårdas kommuner Rättslig utredning av tillsynsansvaret Inför revideringen har Folkhälsomyndigheten genomfört en rättslig utredning av miljö- och hälsoskyddsnämndernas ansvar för tillsyn enligt miljöbalken (1998:808) av lokaler för vård och omsorg. Slutsatsen av den rättsliga utredningen är att miljö- och hälsoskyddsnämnderna: har tillsynsansvar för lokaler för vård och omsorg inom socialtjänsten har tillsynsansvar för vissa delar av en vårdenhet såsom väntrum, entréer, offentliga toaletter och föreläsningssalar inte har tillsynsansvar över de delar av en vårdenhet där det bedrivs hälso- och sjukvård så som operationssalar, undersökningsrum, behandlingsrum och bassängbad. Miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsansvar för lokaler för allmänna ändamål Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har ansvar för tillsynen över bostäder och lokaler för allmänna ändamål enligt 9 kap. 9 miljöbalken. En viktig fråga i vår rättsliga utredning har därför varit att ta reda på vilka delar av lokaler för hälso-, sjukvård och omsorg som omfattas av paragrafen, och som därmed ingår i miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsyn. Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ger en mer detaljerad beskrivning av vad som omfattas av hälsoskyddstillsynen och vilka byggnader som ska prioriteras vid kommunens tillsyn. Enligt 45 punkt 2 i förordningen ska kommunerna ägna Solna Folkhälsomyndigheten, SE Solna. Besök: Nobels väg 18. Östersund Folkhälsomyndigheten, SE Östersund. Besök: Forskarens väg 3. Telefon E-post info@folkhalsomyndigheten.se

24 Vårt ärendenummer Sida 4 (11) särskild uppmärksamhet åt lokaler för undervisning, vård eller annat omhändertagande. Enligt punkt 3, samma paragraf, ska de också ägna särskild uppmärksamhet åt samlingslokaler där många människor brukar samlas. IVOs tillsynsansvar Idag är IVO tillsynsmyndighet över hälso- och sjukvård enligt patientsäkerhetslagen (2010:659). Deras tillsyn omfattar hälso- och sjukvård och de lokaler där sådan verksamhet bedrivs. Däremot omfattar deras tillsyn inte entréer, offentliga toaletter, föreläsningssalar etc. inom en vårdenhet. Ledning i förarbeten och rättspraxis I förarbetena till miljöbalken anges samlingslokaler och lokaler för vård, undervisning och hygienisk behandling, idrottsanläggningar, badanläggningar, hotell och liknande som exempel på lokaler för allmänna ändamål 1. Det ges dock ingen närmare beskrivning av vad lokaler för vård innebär. Till förordningen finns inga förarbeten och det har heller inte utvecklats någon rättspraxis som närmare beskriver vad begreppet innebär. Reglerna i 9 kap. miljöbalken är en sammansmältning av tidigare regler i bland annat miljöskyddslagen (1969:387) och hälsoskyddslagen (1982:1080). I förarbetena till miljöbalken framgår att tillämpningsområdet för hälsoskyddsreglerna i miljöbalken ska vara detsamma som i hälsoskyddslagen 2. Detta innebär att förarbetena till hälsoskyddslagen kan användas för att ge ledning i vilken utsträckning som lokaler för hälso-, sjukvård och omsorg ska omfattas av miljöoch hälsoskyddsnämndernas tillsyn. I förarbetena till hälsoskyddslagen, SOU 1978:44, framgår uttalanden som ger uttryck för att sjukvårdsinrättningar inte skulle omfattas av miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsyn. Som emellertid framgår nedan under tillsyn har miljö- och hälsoskyddsnämnd ej tillsyn över sjukvårdsinrättningar. 3 De särskilda bestämmelser som reglerar tillsyn av sjukvårdsinrättning finns i sjukvårdslagen (1962:242). Där framgår att sådan vårdinrättning som är att betrakta som sjukhus står under särskild tillsyn av socialstyrelsen. 4 I förarbetena framgår också att miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsyn skulle omfatta lokaler som ålderdomshem, inackorderingshem och behandlingshem för alkohol- eller narkotikamissbrukare etc. Med lokal förstås här undervisningslokaler, daghem, fritidshem, ålderdomshem, inackorderingshem och behandlingshem för alkohol- eller narkotikamissbrukare etc. 5 1 prop. 1997/98:45 del 2 s prop. 1997/98:45 del 1 s SOU 1978:44 s SOU 1978:44 s SOU 1978:44 s. 145 Solna Folkhälsomyndigheten, SE Solna. Besök: Nobels väg 18. Östersund Folkhälsomyndigheten, SE Östersund. Besök: Forskarens väg 3. Telefon E-post info@folkhalsomyndigheten.se

25 Vårt ärendenummer Sida 5 (11) Av propositionen till hälsoskyddslagen framgår att utredningens förslag i huvudsak tillstyrktes 6, vilket ger citaten ovan tyngd. När det gäller rättspraxis saknas vägledande rättsfall inom området, frånsett ett avgörande från Regeringsrätten från Denna dom behandlade dock tillämpning av bestämmelser i den gamla hälsoskyddslagen 7. Av domen framgår att Regeringsrätten, med ledning av förarbeten till hälsoskyddslagen, ansåg att miljö- och hälsoskyddsnämnden inte hade tillsynsansvar för en badanläggning som användes inom den landstingsdrivna hälso- och sjukvården. Sammanfattningsvis tyder uttalanden i förarbeten till dåvarande hälsoskyddslagen samt avgörandet från Regeringsrätten på att tidigare hälsoskyddslagstiftning inte omfattade lokaler där det bedrevs hälso- och sjukvård och där Socialstyrelsen var tillsynsmyndighet. Vidare framgår av förarbetena att till exempel äldreboenden och behandlingshem för alkohol- och narkotikamissbrukare är sådana lokaler för allmänna ändamål som avses i 9 kap. 9 miljöbalken. Idag kallas sådana verksamheter för vård och omsorg inom socialtjänsten, och utgörs av till exempel HVB-hem, särskilda boenden för äldre, särskilda ungdomshem och behandlingshem för missbrukare (LVM-hem). I förarbeten till miljöbalken finns dock uttalanden om att de allmänna hänsynsreglerna ska vara tillämpliga för hälsoskyddet och att begreppet verksamhet i 2 kap. 3 miljöbalken ska ges en vidsträckt tolkning. Det skulle kunna ses som stöd för att tillämpningsområdet för hälsoskyddsreglerna bör vara ännu vidare än vad som följde av den tidigare hälsoskyddslagen. Sammanfattande bedömning Vid en sammantagen bedömning av den rättsliga utredningen anser Folkhälsomyndigheten att lokaler för vård och omsorg inom socialtjänsten är sådana lokaler för allmänna ändamål som avses i 9 kap. 9 miljöbalken. De omfattas därmed av miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsansvar. Folkhälsomyndigheten anser också att den rättsliga utredningen visar att miljö- och hälsoskyddsnämnderna inte har tillsynsansvar över de delar av en vårdenhet där det bedrivs hälso- och sjukvård så som operationssalar, undersökningsrum, behandlingsrum och bassängbad. Dock anser Folkhälsomyndigheten att vissa delar av en vårdenhet kan betraktas som lokaler för allmänna ändamål enligt 9 kap. 9 miljöbalken och därmed omfattas av miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsyn. Detta gäller till exempel väntrum, entréer, offentliga toaletter och föreläsningssalar på ett sjukhus eller en vårdcentral. 6 prop. 1981/82:219 s RÅ 1989 ref. 81 Solna Folkhälsomyndigheten, SE Solna. Besök: Nobels väg 18. Östersund Folkhälsomyndigheten, SE Östersund. Besök: Forskarens väg 3. Telefon E-post info@folkhalsomyndigheten.se

26 Vårt ärendenummer Sida 6 (11) 2. Mål, möjliga alternativ och effekterna av utebliven revidering 2.1 Mål med revideringen Målet med revidering av vägledningen Ansvarsfördelning för tillsyn av vårdlokaler är att åstadkomma en aktuell, tydlig och konsekvent vägledning för de operativa tillsynsmyndigheternas ansvar för tillsyn av inomhusmiljö, hygien och objektburen smitta enligt miljöbalken i lokaler för vård och omsorg. En sådan vägledning skulle i sin tur ge förutsättningar för en likvärdig, effektiv och rättssäker tillsyn av lokaler för vård och omsorg i hela landet. Syftet med tillsynen är att se till att miljöbalkens regler följs, och att människor tillförsäkras en hälsosam och god miljö. 2.2 Möjliga alternativ I konsekvensutredningen analyserar Folkhälsomyndigheten vilka konsekvenser som en revidering och förändring av Socialstyrelsens vägledning skulle få. Vi presenterar två alternativa lösningar: Nollalternativet behålla vägledningen så som den ser ut idag utan några förändringar. Huvudalternativet revidera vägledningen och ersätta den med en aktuell, tydlig och konsekvent vägledning. 2.3 Beskrivning av alternativ Beskrivning av nollalternativet Nollalternativet innebär att den befintliga vägledningen Ansvarsfördelning för tillsyn av vårdlokaler fortsätter att gälla. Beskrivning av huvudalternativet Huvudalternativet innebär att den befintliga vägledningen revideras. Den ersätts av en ny vägledning, som är uppdaterad framförallt när det gäller miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsansvar. Den nya vägledningen bygger på den rättsliga utredningen i avsnitt Förändringar och förtydliganden jämfört med befintlig vägledning: Vägledningen är Folkhälsomyndighetens tolkning av miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsansvar för inomhusmiljön, hygien och objektburen smitta enligt miljöbalken i lokaler för vård och omsorg. Behandlingsrum, undersökningsrum, operationsenheter och andra utrymmen där vård bedrivs inom alla lokaler för vård och omsorg inte ingår i miljö- och hälsoskyddsnämndens tillsynsansvar. Dessa lokaler ingår i inspektionen för vård och omsorgs (IVO:s) tillsynsansvar. Vägledningen ska göra det extra tydligt att detta även gäller behandlingsrum, undersökningsrum för fysioterapeuter, kiropraktorer och naprapater. Solna Folkhälsomyndigheten, SE Solna. Besök: Nobels väg 18. Östersund Folkhälsomyndigheten, SE Östersund. Besök: Forskarens väg 3. Telefon E-post info@folkhalsomyndigheten.se

27 Vårt ärendenummer Sida 7 (11) Folkhälsomyndigheten rekommenderar att tillsynen av lokaler för vård och omsorg inom socialtjänsten (till exempel HVB och äldreboende) bör prioriteras högre och ske återkommande och i förebyggande syfte, inte enbart utföras efter klagomål som det står i den befintliga vägledningen. Bassängbad inom hälso- och sjukvårdslokaler som enbart används för behandling och rehabilitering ingår inte i miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsansvar och är därmed inte anmälningspliktiga enligt 38 förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Bassängbad inom hälso- och sjukvården som används även av allmänheten för simskola, babysim eller liknande ingår i miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsansvar och är fortsatt anmälningspliktiga. 2.4 Val av publikationsform Folkhälsomyndigheten väljer att ta fram och publicera den nya vägledningen i form av en e- rapport. Vi saknar föreskriftsrätt på området och har av tradition arbetat med att ge skriftlig vägledning i form av allmänna råd, handböcker, rapporter och texter på webben. Allmänna råd används främst för att ge riktvärden för olika typer av miljöfaktorer i inomhusmiljön. Handböcker, rapporter och texter på webben används för att ge kompletterande vägledning till allmänna råd eller för att ge vägledning inom områden där det inte finns allmänna råd och ger, till skillnad från ett allmänt råd, möjligheter att föra ett mer utvecklat resonemang med olika bedömningar och avvägningar. 2.5 Effekter av utebliven revidering Den befintliga vägledningen lever inte upp till kraven på en likvärdig, effektiv och rättssäker kommunal miljöbalkstillsyn, eftersom den är inaktuell och otydlig och därmed svår att tillämpa. Vi förordar inte att låta den befintliga vägledningen får fortsätta gälla utan att revideras och uppdateras. 2.6 Val av alternativ att gå vidare med Folkhälsomyndigheten väjer att gå vidare med huvudalternativet som innebär att den befintliga vägledningen ersätts med en ny vägledning. 3. Uppgifter om bemyndiganden Folkhälsomyndigheten ska enligt 3 kap. 4 a miljötillsynsförordningen (2011:13) ge tillsynsvägledning i frågor om hälsoskydd i bostäder och lokaler med mera, enligt 9 kap. miljöbalken samt i vissa frågor om smittskydd och övrigt hälsoskydd av hygienisk eller medicinsk karaktär. Enligt 7 förordning (2013:1020) med instruktion för Folkhälsomyndigheten ska Folkhälsomyndigheten bland annat svara för tillsynsvägledning i frågor som gäller hälsoskydd enligt 2, 5, 6 och 9 kap. miljöbalken. Folkhälsomyndigheten har ingen föreskriftsrätt inom hälsoskyddsområdet, med undantag för kompetenskrav för hantering av vissa bekämpningsmedel samt om egenkontroll för vissa verksamhetsutövare enligt miljöbalken. Den vägledning som vi ger är således inte bindande regler utan rekommendationer om hur de berörda kan eller bör göra för att uppfylla en bindande regel i lag, förordning eller föreskrift. Vi har av tradition arbetat med att ge skriftlig vägledning i form av allmänna råd, handböcker, rapporter och texter på webben. Solna Folkhälsomyndigheten, SE Solna. Besök: Nobels väg 18. Östersund Folkhälsomyndigheten, SE Östersund. Besök: Forskarens väg 3. Telefon E-post info@folkhalsomyndigheten.se

28 Vårt ärendenummer Sida 8 (11) 4. Uppgifter om vilka som berörs av vägledningen De som främst berörs av vägledningen är kommunala tillsynsmyndigheter inom miljö- och hälsoskydd samt Försvarsinspektören för hälsa och miljö, eftersom de har ansvar för tillsyn av vissa lokaler för vård och omsorg enligt miljöbalken. De är även vägledningens huvudsakliga målgrupp. Länsstyrelser berörs inom sitt ansvarsområde som tillsynsvägledande myndighet när det gäller miljöbalkens bestämmelser om hälsoskydd. Andra som berörs men inte ingår i målgruppen Inspektionen för vård och omsorg (IVO) berörs indirekt av vägledningen, eftersom de utövar tillsyn över både hälso- och sjukvårdsverksamheter och hälso- och sjukvårdspersonal. Arbetsmiljöverket berörs indirekt av vägledningen, eftersom de utövar tillsyn över personalens arbetsmiljö inom vård- och omsorgsverksamheter. Verksamheter som bedriver vård och omsorg, till exempel sjukhus, tandläkarpraktiker och verksamheter som erbjuder vård och omsorg inom socialtjänsten, berörs också indirekt av vägledningen genom att det är dessa som miljö- och hälsoskyddsnämnderna har tillsyn över. De ingår dock inte i målgruppen för vägledningen. Även allmänheten och enskilda berörs indirekt av vägledningen, till exempel besökare, patienter, anhöriga och brukare. 5. Konsekvenser för berörda Det här kapitlet redogör för vilka konsekvenser huvudalternativet skulle medföra för tillsynsmyndigheter enligt miljöbalken och andra berörda myndigheter och verksamheter inom vård och omsorg samt för allmänheten och enskilda när det gäller människors hälsa. Kapitlet avslutas med några exempel från ett par kommuner och regioner. 5.1 Konsekvenser för tillsynsmyndigheter och tillsynsvägledande myndigheter enligt miljöbalken Vägledningen kan ha inverkan på hur tillsynsmyndigheterna enligt miljöbalken prioriterar sin tillsyn på området. Vi bedömer dock att konsekvenserna för tillsynsmyndigheterna kommer att bli begränsade, dels utifrån att den nya vägledningen inte innebär några stora förändringar i sak och dels eftersom vägledningen inte innehåller några bindande krav. De kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna samt Försvarsinspektören för hälsa och miljö är självständiga myndigheter och kan välja att tillämpa aktuella bestämmelser på andra sätt i enskilda fall. En ny vägledning skulle ge större tydlighet på området, vilket i sin tur kan underlätta tillsynsmyndigheternas arbete. Den nya vägledningen förväntas också ge bättre förutsättningar för samverkan mellan de kommunala tillsynsmyndigheterna och andra tillsynsmyndigheter på Solna Folkhälsomyndigheten, SE Solna. Besök: Nobels väg 18. Östersund Folkhälsomyndigheten, SE Östersund. Besök: Forskarens väg 3. Telefon E-post info@folkhalsomyndigheten.se