Skriv ut och spara! till tidningen 3/2014 Årgång 19. Trygghet & frihet. Reflektionsfrågor om tvång och begränsningsåtgärder.

Transkript

1 Handledarskap till tidningen 3/2014 Årgång 19 Skriv ut och spara! Trygghet & frihet Reflektionsfrågor om tvång och begränsningsåtgärder Foto dreamstime

2 Verktyg för att minimera tvång Vår ambition är att underlätta för er, trots den begränsade tid ni har, att skapa tid för fördjupning i ett ämne på egen hand eller i grupp. Vi vill även stimulera till reflektion, diskussioner och verksamhetsutveckling. I Handledarskap är det aktuella temat i tidningen Äldreomsorg denna gång strukturerat under två rubriker. Texterna under varje rubrik fokuserar en infallsvinkel på temat som för nummer 3/14 är Trygghet och frihet. Diskussionsfrågorna sätter fokus på kärnområdena och stimulerar till reflektion och utveckling. Vad innebär tvång och begränsningsåtgärder inom vård och omsorg om äldre och vad blir konsekvenserna? Verktyg som kan bidra till att minimera användningen av begränsningsåtgärder eller tvång. Detta är mitt sista Handledarskap eftersom jag nu lämnar min anställning som områdeschef och chefredaktör för tidningen Äldreomsorg. Kontakta Sara Othman, förlagsredaktör i frågor som rör tidningen Äldreomsorg med tillhörande Handledarskap. E-post: sara.othman@gothiafortbildning.se. Ett stort tack till er alla trogna läsare! Jag hoppas ni haft nytta av reflektionsfrågorna i Handledarskapet i ert arbete med att vidareutveckla er verksamhet. Elisabet Spjuth Chefredaktör tidningen Äldreomsorg Handledarskap Vi vill med tidningen Äldreomsorg och Handledarskap till Äldreomsorg förmedla och stimulera till kunskap, lärande och idéer till förtroendevalda, chefer och all personal inom vård och omsorg. Vår målsättning är att verka för aktiv fortbildning av hög kvalitet. Vi vill inspirera och engagera personalen och få verksamheter att ständigt utvecklas. Tidningen Äldreomsorg ger med varje temanummer bakgrund och såväl teoretiska som praktiska perspektiv som kan väcka tankar och funderingar kring ett visst ämne. Handledarskap ger konkreta förslag på hur man kan fördjupa och bredda sina kunskaper i detta ämne. Den ger stöd för samtal, reflektion och diskussioner kring aktuella teman som knyter an till angelägna frågor i vardagsarbetet. Vår ambition är att underlätta för er, trots den begränsade tid ni har, att skapa tid för fördjupning i ett ämne på egen hand eller i grupp. Vi vill även stimulera till reflektion, diskussioner och verksamhetsutveckling. Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 3 /

3 Trygghet & frihet NR Välkommen 04 Inledning Nycklar till goda möten. Artikeln har tidigare publicerats i tidningen Äldreomsorg nummer 2/2011. Diskussionsunderlag 08 Vad innebär tvång och begränsningsåtgärder inom vård och omsorg om äldre? 11 Verktyg som kan bidra till att minimera tvång Nu direkt till din mejl! Från och med 2013 kommer Handledarskap direkt i din mejl. Vi vill med denna förändring göra tidningen mer lättillgänglig. Nu kan du som prenumerant på Handledarskap ladda ner så många exemplar du behöver för att tillsammans med kollegor och medarbetare fördjupa dig i det aktuella temat. Behöver du en prenumeration? Vill du börja prenumerera på Handledarskap? Nu kan du teckna en helårsprenumeration av både Äldreomsorg och Handledarskap (2x6 nummer) för 845 kronor per år (exklusive moms). Ring eller mejla aldreomsorg@ gothiafortbildning.se. Handledarskap levereras digitalt och får skrivas ut i så många exemplar du önskar. (Får ej mejlas vidare). Kontakta oss foto shutterstock Äldreomsorgs målsättning är att verka för aktiv fortbildning av hög kvalitet. Vi vill inspirera och engagera all personal inom äldreomsorgen liksom chefer och förtroendevalda och bidra till att verksamheten ständigt utvecklas. I varje temanummer finner ni såväl bakgrund som teoretiska och praktiska perspektiv som syftar till att ge nödvändig och kontinuerlig kompetensutveckling kring ett aktuellt tema. Tidningen Äldreomsorg och Handledarskap till Äldreomsorg är politiskt och fackligt oberoende tidningar och kommer ut med sex nummer per år. Ansvarig utgivare och chefredaktör: Elisabet Spjuth I redaktionen: Elisabet Spjuth, Cecilia Grefve, Iréne Hansson, Bertha Ragnarsdóttir, Susanne Rolfner Suvanto och Peter Westlund. Redaktör: Sara Othman, sara.othman@gothiafortbildning.se projektledare: Sandra Troedson, A4 Layout: A4 ISSN: Prenumeration: aldreomsorg@gothiafortbildning.se Kundtjänst: , info@gothiafortbildning.se Annonser: gunilla.johansson@display-umea.se Växel: Box 22543, Stockholm. Fax: e-post: info@gothiafortbildning.se Besöksadress: Kungsholmstorg 5, Stockholm Tidningen Äldreomsorg och tidningen Handledarskap i äldreomsorgen ges ut av Gothia Fortbildning AB som även ger ut Grundskoletidningen och handledarskap till Grundskoletidningen samt Förskoletidningen och Ledarskap i förskolan. Utöver det ger Gothia Fortbildning ut böcker, anordnar kurser, konferenser och uppdragsutbildningar för yrkesverksamma inom områdena: medicin och hälsa, socialt arbete och omsorg, förskola, skola och äldreomsorg. Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen! Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 3 /

4 Samtliga sidhänvisningar där inget annat anges härrör till Äldreomsorg nr 3/2014 Nycklar till goda möten Foto dreamstime För att mötet med en person med demenssjukdom ska bli ett toppmöte krävs att man skapar kontakt, är närvarande, bejakar hans eller hennes upplevelser, förmedlar positiva signaler och ser hela människan. Text: Elisabet Spjuth När jag för lite mer än ett år sedan träffade Dagny Wikström, demensvårdutvecklare i Luleå kommun, för en intervju var avsikten att belysa den demensutbildning som kommunen genomförde med stöd av de statliga stimulansmedlen (se faktaruta). När jag nu träffar Dagny är det för att få ta del av hennes kunskap om hur man skapar goda möten med personer som har en demenssjukdom. Dagny Wikström. Dagny inleder vårt samtal med att relatera till de nya nationella riktlinjerna för vården och omsorgen av personer med demenssjukdom som kom under Dagny anser att riktlinjerna på ett mycket bra sätt fångar vad som krävs för en individbaserad demensomsorg. Riktlinjerna innehåller ett kapitel om omvårdnad. Där lyfter man fram den personcentrerade vården och omsorgen men också betydelsen av ett multiprofessionellt teambaserat arbete för att ta till vara alla professioners kunskap. Ett ytterligare område som man lyfter fram gäller utbildning. För att uppnå förändring krävs att utbildningen och de kontinuerliga uppföljningarna genomförs så nära verksamheten som möjligt. Dagny berättar att ett multiprofessionellt team från kommunerna i Norrbotten gjorde en gapanalys över var kommunerna i länet befinner sig i förhållande till intentionerna i riktlinjerna. Deras slutsats var att man i Norrbotten ligger väl framme. Däremot kom vi fram till att primärvården inte är i fas och det gäller framförallt rätten till en demensutredning och också möjligheten till bromsmediciner. Det Dagny ställer sig frågande till gäller riktlinjernas krav på att särskilja dagverksamhet för yngre respektive äldre personer. Hon menar att det kravet står i motsatsförhållande till att vården och omsorgen ska vara personcentrerad. Det är större skillnad mellan individer än mellan olika åldersgrupper. ETT TOPPMÖTE Grundläggande för en god demensomsorg är mötet mellan den enskilde och personalen. Dagny menar att mötet varje gång ska betraktas som ett toppmöte. I detta synsätt inkluderas alla professioner som möter personer med demens. Här finns mycket kvar att göra, särskilt viktigt är att få undersköterskor att förstå vilket avancerat arbete som de utför. Det är de inte alltid medvetna om. Jag vill försöka förmedla vad jag tycker är viktiga hållpunkter för att mötet ska bli bra. Det är i mötet som all kunskap, vetenskap och beprövad erfarenhet kommer till nytta. Det är hos personalen som kunskapen ska finnas Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 3 /

5 Samtliga sidhänvisningar där inget annat anges härrör till Äldreomsorg nr 3/2014 Var och en måste använda sina egna ord och sitt eget sätt att uttrycka sig. Det viktiga är att inte kränka personen i fråga och heller inte tala om att han eller hon har fel. Mina egna reflektioner och den ska sitta i ryggmärgen. Personalen kan inte springa ifrån för att läsa i böckerna hur de ska agera här och nu i komplexa situationer. Tyvärr händer det alltför ofta att kunskapen inte når fram utan blir kvar hos en begränsad grupp sakkunniga på området. Dagny jämställer möten inom demensomsorgen med de toppmöten som äger rum på högsta politiska nivå. Ett toppmöte måste planeras och man måste känna till den andres kultur för att minimera riskerna för felinformation, vilket kan få förödande konsekvenser. Det är viktigt att vara medveten om att man i mötet med en person med en demenssjukdom har ett fantastiskt överläge. Om man därtill är två hamnar den enskilde i ett ännu större underläge vilket kan leda till att delaktigheten går förlorad. SKAPA KONTAKT Dagny utgår i sitt resonemang från fem nycklar som hon anser vara grundläggande för att skapa goda möten: Nå, nu, ja, le och se. Den första nyckeln handlar om att nå fram till omsorgstagaren. Grundläggande är att veta vem man möter innan man rent praktiskt går in i en omvårdnadssituation. Det är här som levnadsberättelsen får så stor betydelse. Man måste veta vem personen är för att kunna kommunicera och för att skapa en relation. Därutöver krävs självkännedom hos den som hjälper. Till exempel krävs ett stort mått av tålamod. Jag har tålamod men har en tendens att prata för mycket och har därför tränat mig i att vara tyst. Vi pratar alldeles för mycket i omvårdnadssituationen och stör omsorgstagaren med vårt prat. Att till exempel dricka ett glas vatten kan kräva hela ens kapacitet om man har en demenssjukdom. Vi ska inte störa den aktiviteten med en massa prat om andra saker utan försöka följa med moment för moment. Dagny menar att det inte går att ge generella råd utan var och en måste ha så pass bra självkännedom att han eller hon vet om sina svagheter och arbetar med dem. Det går inte heller att exakt ange hur man ska agera i olika situationer. Var och en måste använda sina egna ord och sitt eget sätt att uttrycka sig. Det viktiga är att inte kränka personen i fråga och heller inte tala om att han eller hon har fel. Det är tanken bakom det man säger som är viktigt och att man förmedlar trygghet. Det gäller att använda fantasi, tålamod, erfarenhet och kunskap för att nå fram till omsorgstagarna. Förhållningsättet ska vara genomtänkt, det räcker inte med att använda vanligt sunt bondförnuft för att mötet ska bli bra. Hur ofta uttrycker vi oss inte i negativa termer: Nej, du var ju nyss hos tandläkaren! De värsta ord vi kan använda i mötet med personer med demens är nej och ju. Granska er själva och vad ni förmedlar under en vecka. Tillåt er att påpeka för varandra varje gång ni använder nej och ju. I det sättet att uttrycka sig ligger alltid en kränkning. Självrespekten och värdigheten är det som sitter djupast hos en människa. ATT VARA HÄR OCH NU Dagny menar att alla som arbetar inom demensomsorgen vet hur mycket kraft och energi som kan gå åt för en person med demenssjukdom för att kunna upprätthålla sin värdighet. Utan att tänka oss för påpekar vi ofta att personen i fråga har fel eller har gjort fel. Vi tror att vi tröstar men i själva verket leder våra påpekanden oss in i ett ställningskrig. Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 3 /

6 Samtliga sidhänvisningar där inget annat anges härrör till Äldreomsorg nr 3/2014 ibland kan man få lyssna till berättelser som man vet inte stämmer med verkligheten. Det viktiga är då att visa att man lyssnar till berättelsen. Den andra nyckeln handlar om att vara här och nu i mötet. Vi måste lära oss att vara i nuet och i varje möte skapa en fullständigt ny stund. Det är inte ovanligt att personalen kommer med långa förklaringar till varför man är försenad eller varför man inte direkt kan hjälpa en person på toaletten. Personalen glömmer bort att mötet är ojämlikt och utkräver en slags förståelse för den situation som de befinner sig i. Det är inte ovanligt att de gamla säger att flickorna har så mycket att göra och är alldeles för få. Det är fantastiskt gångbart att säga Nu är jag här, och också vara här och nu. Vi måste lära oss att behålla för oss själva alla förklaringar och all stress som vi känner. BEJAKA UPPLEVELSEN Den tredje nyckeln till det goda mötet handlar om att i alla lägen hitta något att bejaka, att säga ja till. Det finns alltid något som är sant och som kan bekräftas. Klassiskt inom demensomsorgen är att man vill hem till mamma. Drivkraften är kanske en längtan efter mamma eller en oro över hur hon har det. På 1980-talet fanns uppfattningen att om man verkligen klargjorde sanningen var det möjligt för en person med demens att ta till sig den. Så småningom kom man fram till att det inte var så bra att lämna ett dödsbud var femte minut. Det ledde till att man i stället försökte avleda personen i fråga genom att föreslå till exempel en kopp kaffe. Följden blev att ett viktigt led hoppades över, nämligen bekräftelsen. Det gäller att hitta det som man kan säga ja till. Gå bredvid personen som vandrar i korridoren och ska hem till mamma och använd levnadsberättelsen. Bejaka känslan genom att prata om mamman. Till exempel: Ja, din mamma Hulda Jansson var en riktig arbetsmänniska, hur många kor hade hon? Och vilka goda bullar som hon bakade! På tal om bullar, ska vi gå och ta oss en kopp kaffe och en bulle? Dagny framhåller att man på så sätt bekräftar den enskildes längtan efter sin mamma samtidigt som hon avleds i sitt vandrande genom kaffe och bullar. Kvinnan kan mycket väl vara på väg till sin mamma femton minuter senare. Då får man lov att gå en ny runda och göra om hela proceduren. Att säga ja och ge bekräftelse skapar god jordmån för en dialog. Ibland kan man få lyssna till berättelser som man vet inte stämmer med verkligheten. Det viktiga är då att visa att man lyssnar till berättelsen. Dagny exemplifierar med att om man lyssnar till en person som ser ormar omkring sig är det viktigt att bejaka den enskildes upplevelser, däremot bör man inte gå in i en låtsaslek om att man verkligen ser ormarna. Vi får passa oss för att gå in och förstärka det som är fel. Det viktiga är att bejaka personen och det som hon säger. POSITIVA SIGNALER Den fjärde nyckeln handlar om vårt kroppsspråk och vad vi förmedlar i mötet med den enskilde. Dagny framhåller betydelsen av att le. Det är viktigt att tänka på vad vi signalerar med vårt kroppsspråk. Den forskning som vi har att luta oss emot säger att vi vid en demenssjukdom förlorar våra förmågor i ungefär samma ordning som det lilla barnet förvärvar dem. Långt efter att en person tappat förmågan att förstå fortsätter vi med våra tillrättavisningar. Däremot ett leende kan man uppfatta långt in i sjukdomen, det är en stark social signal. Den förmågan behåller vi långt efter att vi förlorat språket. Leendet öppnar dörrar! Dagny berättar om en kurs för teleförsäljning där deltagarna uppmanades att sitta med ett leende redan innan kunderna svarat i telefonen. Det hörs också i telefonen att vi ler. Möt människor med ett leende. När jag gör det signalerar jag att jag vet vem du är och att jag känner igen dig. Jag har aldrig blivit avvisad när jag kommer på besök hos en person med demens. Anledningen är att jag kommer in med ett leende och säger: Nu kommer jag! Nu är jag här! Det går inte att få till ett bra möte om man inte ger positiva signaler med sitt kroppsspråk. Om man ser sammanbiten ut kommer personer med demens att inte enbart uppfatta er som allvarliga utan också som arga. Och då menar jag inte arga i allmänhet utan arga just på dem. Hur ska man då kunna åstadkomma ett bra möte? Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 3 /

7 Samtliga sidhänvisningar där inget annat anges härrör till Äldreomsorg nr 3/2014 SE TILL HELA MÄNNISKAN Den femte nyckeln handlar om att se hela människan. Vem är hon som äger levnadsberättelsen? Det är viktigt att se all den kunskap och erfarenhet som hon bär med sig och som hon värnar om. Om man bara ser till funktionsförlusterna ser man inte hela människan. Risken är uppenbar för att enbart kroppen vårdas. Vi vet att det inte är så stort fel på lagringen av upplevelser, kunskap och erfarenhet. Svårigheten ligger i att förmedla och ta emot dessa. Det finns så mycket mer hos en person med demens än det som vi ser. Dagny tar slutligen upp till diskussion skillnaden mellan att bli aktiverad och att få möjligheten att delta i aktiviteter på egna villkor. Ofta föreligger hinder i form av funktionsnedsättningar. Det är dessa hinder som vi ska ta oss an för att göra det möjligt för enskilda att delta i aktiviteter utifrån deras egna förutsättningar. De båda perspektiven innebär stora skillnader i förhållningssätt. Med stöd av de statliga stimulansmedlen har Luleå kommun genomfört en utbildningssatsning som syftar till att ge medarbetarna fördjupad kompetens inom demensområdet. Cirka 1000 medarbetare har genomgått utbildningen som bestått av tre delar: En teoretisk del om bland annat hjärnans funktioner, minnet, demenssjukdomar, konfusion, beteendestörningar och psykiska symtom vid demenssjukdomar samt anhörigas situation. En praktisk del om hur man hanterar och bemöter problematiska vardagssituationer. Del tre avser examination för körkort i demenskunskap som hittills har 480 personer erhållit. Läs mer om Luleå kommuns utbildningssatsning i nummer 6/09 av tidningen Äldreomsorg. Konkret exempel För att synliggöra vikten av att få kontakt innan man går in i en hjälpsituation beskriver Dagny två olika förhållningssätt: Om man ska gå in till en kvinna som är både demenssjuk och mycket ångestfylld och som skriker att personalen inte får komma in är det inte ovanligt att personalen reagerar med: Jaha, hon vill inte att jag kommer in, det får väl vara då. Vi måste ju ta hänsyn till hennes rätt till självbestämmande. Timme efter timme går utan att personalen får komma in och behovet av blöjbyte blir akut. Till sist blir situationen ohållbar och personalen bestämmer sig för att två personer går in och byter blöjan mot kvinnans vilja. I stället brukar jag först försöka få kontakt innan jag går in rent praktiskt i hjälpsituationen. Det är inte särskilt gångbart att titta en ångestfylld person rakt in i ögonen. Vid det här särskilda tillfället med den ångestfyllda kvinnan gick jag in i rummet och satte mig i en gungstol en bit ifrån sängen där kvinnan låg. Jag satt där och gungade och efter en stund började jag smånynna. Här gäller det att inte visa den stress som man kan känna inom sig. Efter en stund började också kvinnan att sjunga. I det läget reste jag mig upp och gick smånynnande fram och satte mig på sängkanten och tog kvinnans händer i mina. Jag satt där en stund och märkte att kvinnan inte längre var rädd. Då reste jag mig upp och hämtade hennes kläder, tvättvatten och annat som behövdes, hela tiden sjungande. Emellanåt gick jag fram till kvinnan och höll henne i handen. Vi hade fått den kontakt som behövdes för att jag skulle få lov att hjälpa henne med den personliga hygienen. Viktigt är här att inte någon annan person kommer in i rummet för att se hur det går. Risken är då stor att kontakten bryts och man får börja om från början. Foto dreamstime Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 3 /

8 Diskussionsunderlag Samtliga sidhänvisningar där inget annat anges härrör till Äldreomsorg nr 3/2014 Vad innebär tvång och begränsnings åtgärder inom vård och omsorg om äldre? Frågan om tvång och begränsningsåtgärder inom vården och omsorgen om äldre har varit högaktuell i många år utan att ha fått en hållbar lösning. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd upphörde att gälla år Mina egna reflektioner 1 Saknas lagligt stöd Susanne Rolfner Suvanto berättar inledningsvis i sin artikel Tvång i långbänk på sidan 31 i tidningen Äldreomsorg om en situation där hon försökte avleda en man med demenssjukdom från att hoppa från en bro mitt i centrala Stockholm. 1. Läs och reflektera kring hennes berättelse! Delge varandra situationer som ni varit med om och som kunnat urarta till något riktigt allvarligt. Hur hanterade ni dessa situationer? Vad blev bra respektive mindre bra? Vilket stöd fick ni efter händelsen av kollegor och arbetsledare? Vad hade kunnat göras bättre? 2. Vari ligger skillnaden mellan att lirka och avleda mot att använda begränsningar och tvång? gärna utifrån konkreta situationer. I vår lagstiftning i Sverige har vi valt att ha olika tvångslagar och med olika innebörd beroende på varför tvångsbehovet uppstår, men det finns ingen lag om vård av personer med demenssjukdom. Om en person med demenssjukdom är orolig eller utgör en risk för sig själv på grund av sjukdomen accepteras inte tvång i vårt samhälle. Människans och medborgarens okränkbara frihet regleras i en av våra grundlagar, regeringsformen (RF 1988:1444), som reglerar bestämmelserna om människans rätt till kroppslig integritet. (s. 32) 3. Vad lägger ni in i begreppen tvång, begränsningsåtgärder respektive skyddsåtgärder?! Vilken typ av åtgärder anser ni att det handlar om? Vilka åtgärder anser ni är acceptabla? I vilka situationer är det i så fall acceptabelt att använda dessa åtgärder? 4. Vad innebär människans och medborgarens okränkbara frihet och människans rätt till kroppslig integritet i detta sammanhang? 5. I vilka forum har ni möjlighet att diskutera frågor om tvång och begränsningsåtgärder och alternativa lösningar till dessa? 6. Hur hanterar ni situationer där det föreligger en risk för att enskilda eller andra kan komma till skada? Hur ser ni på användandet av åtgärder som begränsar till exempel enskildas rörelsefrihet? Finns risk att tvångs- och begränsningsåtgärder används på ett slentrianmässigt sätt? Hur kan ni i så fall motverka detta? 7. På vilket sätt har ni fått kunskap om att tvång och begränsningsåtgärder inte får användas i vården och omsorgen om äldre? Vilken kunskap anser ni att ni behöver för att hantera dessa frågor på ett bra sätt? Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 3 /

9 Diskussionsunderlag Samtliga sidhänvisningar där inget annat anges härrör till Äldreomsorg nr 3/ Tvång kan rädda liv? Vård mot någons vilja är vad varje vårdgivare och lagstiftare instinktivt värjer sig för. Trots det tvingas vi att inse att det finns situationer där tvång kan rädda liv. När en människa inte längre vill leva och vi vet att behandling för den djupa depressionen kan ge livslusten tillbaka eller när missbruket leder till en direkt risk för död. Kort och gott, när en människa har tappat kontrollen över sitt tillstånd eller när sjukdomen omöjliggör ett medvetet och insiktsfullt handlande då släpper vi motståndet mot tvånget. (s. 31) 8. Läs och reflektera över citatet ovan! Delar ni uppfattningen som där framförs? Motivera ert ställningstagande! 9. Delge gärna varandra situationer där ni anser att tvång räddat liv.! 3 Delade meningar Tvång och begränsningsåtgärder inom vården och omsorgen om äldre är ett kontroversiellt område som det råder delade meningar om. Till exempel proteseterar Stina-Clara Hjulström, ordförande för Demensförbundet, mot lagförslag om tvångsvård av personer med demenssjukdom. Hon förespråkar i stället mer personal, bättre ledarskap och anpassade boendelokaler. Anne Ekdahl, ordförande i Svensk geriatrisk förening menar å andra sidan att reglerna för vad man får och inte får göra är otydliga och olika insatser utförs helt utifrån enskilda vårdgivare godtycke. Anne Ekdahl, tillsammans med andra specialister inom geriatriken, förespråkar att en ny lagstiftning införs för att öka skyddet får såväl omsorgstagare som för personal. 10. de olika uppfattningar som anförs ovan! för- respektive nackdelar med en lagstiftning som reglerar tvång och begränsningsåtgärder inom vården och omsorgen om äldre. Hur bör man bäst hantera detta känsliga område? 11. Vad innebär tillräckligt med personal och närvarande ledarskap för er och er verksamhet? Vad kan utvecklas till det bättre? Vad krävs i så fall? 4 Klarlägganden från Socialstyrelsen Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd upphörde att gälla i juni Texten nedan är hämtad från myndighetens hemsida där de så långt möjligt klarlägger vad man får respektive inte får göra: Socialstyrelsens beslut att upphäva två föreskrifter om tvångs- och skyddsåtgärder i äldreomsorgen har skapat en diskussion om möjligheterna att använda larm, lås och bälten inom vården och omsorgen om personer med demenssjukdom. Uppgifterna i media om att personer med demenssjukdom fritt ska få lämna sitt boende om de så önskar och att larm och bälten inte får användas är inte korrekt uppfattat. Att ha ytterdörren till ett demensboende låst är tillåtet, såsom man brukar i en bostad. Det är däremot inte tillåtet att låsa in en person. Larm på dörren kan användas för att informera personalen om att en person är på väg att lämna boendet. Personalen kan då ta hand om den enskilde och ibland genom någon lämplig åtgärd avleda personens uppmärksamhet. Ibland får man följa med den enskilde ut. Om det är 20 minusgrader ute och den enskilde vill gå ut i bara nattlinne är det personalens uppgift att försöka förhindra detta. Om inget annat hjälper kan man ingripa mer handgripligt för att förhindra att den enskilde går ut. Den anställde åberopar då nödrätten för att skydda den enskildes liv. Nödrätten kan enbart användas i akuta situationer när allvarlig fara föreligger för den enskildes liv och hälsa. Bälten och grindar kan användas med den enskildes samtycke. Även om den enskilde inte kan ge ett uttryckligt samtycke kan den enskilde visa att han eller hon accepterar bältet eller grinden då den ger trygghet. Om den enskilde uttryckligen visar att man inte accepterar bälte eller grind finns det inget lagstöd för att använda dessa åtgärder mot hans eller hennes vilja. De föreskrifter som Socialstyrelsen nu har upphävt saknar stöd i lagen och har tyvärr i alltför stor utsträckning använts som intäkt för att låsa in och använda tvångsåtgärder mot enskilda personer. Till exempel har man dragit ned på personal under dagtid, lämnat vårdtagare ensamma under nattetid med bara en nattpatrull som besökt boendet efter fastlagt schema eller om någon larmat. För att det ska vara möjligt har dörrar låsts så att det varit omöjligt att lämna lokalerna både dag och nattetid. Bälten och sänggrindar har använts för att förhindra att personen lämnar sin säng eller sitt rum. Socialstyrelsen anser att det inte är förenligt med en god och säker vård. Socialstyrelsens hemsida, www. socialstyrelsen.se, Läs avsnittet ovan från Socialstyrelsens hemsida om myndighetens syn på möjligheten att använda larm, lås, grindar och bälten inom omsorgen om personer med demenssjukdom. och jämför med hur ni hanterar dessa åtgärder. Vad behöver förändras och utvecklas hos er? 13. På vilket sätt inhämtar ni enskildas eller företrädares samtycke för att kunna använda bälten och grindar? Vilka larmsystem använder ni och i vilka situationer? Vilka dörrar är låsta hos er? Förekommer det att ni på grund av personalbrist känner er tvungna att låsa in en person i hans/hennes lägenhet? Vad behöver förändras hos er för att er verksamhet ska svara upp mot Socialstyrelsens syn på vad som är en god och säker vård? 14. begreppet nödrätt och vad det konkret kan innebära i en omsorgssituation? I vilka situationer kan det vara acceptabelt att använda sig av nödrätten? Hur dokumenteras detta i så fall? 15. Varför är det viktigt att alla former av begränsningsåtgärder görs synligt och öppet? Vilken kunskap anser ni att omsorgspersonal behöver för att på bästa möjliga Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 3 /

10 Diskussionsunderlag Foto dreamstime Samtliga sidhänvisningar där inget annat anges härrör till Äldreomsorg nr 3/2014 Mina egna reflektioner sätt kunna hantera svåra situationer på ett etiskt försvarbart sätt? Vilken kompetensutveckling behöver ni i så fall? 16. Lista de åtgärder som ni kan identifiera hos er som inte kan anses vara acceptabla utifrån Socialstyrelsens syn på vad som är en god och säker vård. Utgå ifrån den nationella värdegrundens intentioner och diskutera hur ni i stället bör arbeta och förhålla er till omsorgstagare med komplicerade beteenden. Utarbeta gärna en plan för förbättringsarbetet. 17. På vilket sätt använder ni er av BPSD-registret för att minska beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom? Vilket stöd behöver ni för att ge en god vård och omsorg till personer med komplicerade beteendemässiga och psykiska symtom? 5 Berör oss alla! Tvång är det sista vi vill använda. Tvång är det sista jag vill bli utsatt för. Men är det verkligen jag som bestämmer när en sjukdom påverkar mig på ett sådant sätt att jag gör det som förr aldrig var tänkbart för mig? Är det verkligen jag som inte vill duscha eller som rusar över gatan utan att se mig för? Jag kanske kan lockas och ledas men om jag tror att du vill mig illa för att min sjukdom grumlar mitt sinne vad finns då kvar att göra? Vad är gott och vad är rätt? Vad är den fria viljan och är den och min önskan alltid densamma? Om vi inte har ett tydligt regelverk och en öppenhet för att mormor inte alltid är så klok så riskerar vi att det som inte får ske ändå sker och då utan insyn/ / Tvång och tvångsvård handlar inte bara om vissa människor eller diagnoser. Tvång är en fråga för hela samhället att ta ställning till. Det vill säga det handlar om dig och mig. (s. 35) 18. och reflektera över budskapet och frågeställningarna i citatet ovan! Vilken typ av samhälle vill vi ha? Vad är gott och vad är rätt i detta sammanhang? Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 3 /

11 Diskussionsunderlag Samtliga sidhänvisningar där inget annat anges härrör till Äldreomsorg nr 3/2014 Verktyg som kan bidra till att minimera tvång Mina egna reflektioner Regeringen beslutade våren 2013 om ett åtgärdsprogram för god vård av personer med nedsatt beslutsförmåga. Det övergripande målet är stärka utvecklingen av vägledning och annat stöd, bland annat nya arbetssätt och metoder så begränsningar och tvång så långt som möjligt kan undvikas. 1 Goda möten kan motverka tvång I artikeln Nycklar till goda möten i detta Handledarskap lyfter Dagny Vikström, tidigare demensvårdutvecklare i Luleå kommun fem nycklar som hon anser vara grundläggande för att skapa goda möten inom demensomsorgen. God möten förebygger oro, otrygghet och aggressivitet. Läs gärna hela artikeln på sidan 4. Den första nyckeln handlar om att nå fram till omsorgstagaren. Man måste veta vem det är man möter innan man rent praktiskt går in i en omvårdnadssituation. Levnadsberättelsen får här stor betydelse. 1. Reflektera över budskapet ovan och fundera över hur ni går tillväga för att nå fram till en omsorgstagare. Hur väl känner ni den enskilde och hans eller hennes levnadsberättelse? Vad kan utvecklas till det bättre? Den andra nyckeln handlar om att vara här och nu i mötet. Vi måste lära oss att vara i nuet och i varje möte skapa en fullständigt ny stund. Det är inte ovanligt att personalen kommer med långa förklaringar till varför man är försenad eller varför man inte direkt kan hjälpa en person på toaletten. Personalen glömmer bort att mötet är ojämlikt och utkräver en slags förståelse för den situation som de befinner sig i. sid 6. Dagny menar att personalen måste lära sig att behålla för sig själva alla förklaringar och all den stress som de känner. 2. Reflektera kring budskapet ovan! Jämför med ert eget sätt att förhålla er i mötet med den enskilde. Hur hanterar ni er upplevelse av stress i mötet med omsorgstagare? 3. Vad innebär att mötet mellan personal och omsorgstagare är ojämlikt. Vad ställer det för krav på er i personalen? Den tredje nyckeln till det goda mötet handlar om att i alla lägen hitta något att bejaka, att säga ja till. Det finns alltid något som är sant och som kan bekräftas. Att säga ja och ge bekräftelse skapar god jordmån för en dialog. 4. Granska ert sätt att bemöta och kommunicera med omsorgstagarna. Vilket språkbruk använder ni? Hur gör ni för att finna något att bekräfta i den verklighet som den enskilde lever i? Hur kan ni utveckla ert sätt att bemöta omsorgstagarna för att skapa en god jordmån för dialog? Den fjärde nyckeln handlar om vårt kroppsspråk och vad vi förmedlar i mötet med den enskilde. Dagny framhåller betydelsen av att le. Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 3 /

12 Diskussionsunderlag Samtliga sidhänvisningar där inget annat anges härrör till Äldreomsorg nr 3/2014 Mina egna reflektioner 5. Reflektera kring vad du med ditt kroppsspråk förmedlar i mötet med den enskilde. leendets betydelse i mötet med andra människor. Vad betyder ett medvetet förhållningssätt i detta sammanhang? Den femte nyckeln handlar om att se hela människan. Vem är hon som äger levnadsberättelsen? Det är viktigt att se all den kunskap och erfarenhet som hon bär med sig och som hon värnar om. Om man bara ser till funktionsförlusterna ser man inte hela människan. Risken är uppenbar för att enbart kroppen vårdas. 6. Reflektera över budskapet! Jämför med ert sätt att förhålla er till omsorgstagaren. Vad blir skillnaden när man framförallt ser till enskildas resurser i stället för förlusterna? Vad innebär uttrycket att se hela människan? 7. på vilket sätt de fem ovan redovisade nycklarna till goda möten kan bidra till att minska behovet av tvång och begränsningar i omsorgen om personer med demenssjukdom. Vad kan ni lära av budskapet? 2 Kunskap förändrar attityder Resultatet (av undersökningen) visar att utbildningsprogram kan öka kunskapen, förändra attityder och minska antalet begränsningar. Det skedde utan att fallen bland de äldre ökade, och utan ökad användning av läkemedel som neuroleptika eller benzodiazepiner, konstaterar Tony Pellfolk i sin avhandling. Utbildningsprogrammet visade sig också ha en positiv effekt på den psykosociala arbetsmiljön. Tidigare undersökningar har visat att personal inom äldreomsorgen tycker att det ur ett etiskt perspektiv är svårt att besluta om begränsningsåtgärder och att det leder till känslor som skuld och ledsamhet. benzodiazepiner, konstaterar Tony Pellfolk i sin avhandling. Utbildningsprogrammet visade sig också ha en positiv effekt på den psykosociala arbetsmiljön. Tidigare undersökningar har visat att personal inom äldreomsorgen tycker att det ur ett etiskt perspektiv är svårt att besluta om begränsningsåtgärder och att det leder till känslor som skuld och ledsamhet. På de boenden för personer med demenssjukdom där Tony Pellfolk genomförde utbildningsprogrammet upplevde personalen att samvetsstressen, arbetsbördan och arbetskraven minskade, samtidigt som de kände mer kontroll i arbetet och tyckte att vårdklimatet och det sociala stödet kolleger emellan ökade. Den förbättrade arbetsmiljön verkar vara delvis beroende av en förändring i användningen av fysiska begränsningsåtgärder, skriver Tony Pellfolk. Personalen fick också gradera hur de upplevde kvaliteten på omvårdnaden för varje enskild person. I gruppen som gått utbildningen upplevde de att omvårdnaden förbättrades för de äldre. (s. 16) 8. Läs citaten ovan och diskutera de positiva effekter som utbildningsprogrammet gav upphov till för såväl omsorgstagarna som för personalen. kunskapens betydelse för ett gott bemötande även av personer med komplicerade beteenden. Det utbildningsprogram som användes i undersökningen ovan och som gav goda effekter innehöll bland annat fakta om demenssjukdom, delirium och fallprevention, lagstiftning kring fysiska begränsningsåtgärder samt effekter av att använda dem, samt alternativa sätt att bemöta de äldre. 9. ert behov av kompetensutveckling och vad den i så fall bör innehålla. Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 3 /

13 Diskussionsunderlag Samtliga sidhänvisningar där inget annat anges härrör till Äldreomsorg nr 3/2014 Mina egna reflektioner 3 4 Medvetet förhållningssätt På Sivilacertifierade Sätra profilboende Huntington arbetar personalen för att skapa lugn och struktur för de boende vars sjukdom medför en personlighetsförändring som ofta innebär aggressiva utbrott och depressiva besvär. Personer med Huntingtons sjukdom behöver rutiner, struktur och kontinuitet i sin vardag. Avvikelser och oväntade händelser kan orsaka en enorm stress och oro som leder till vredesutbrott och utåtagerande beteende. Personalen på boendet har utbildning inom demensomsorg och har också lärt sig hur de skapar en så bra miljö som möjligt för de boende. 10. Läs gärna hela artikeln Allt handlar om att skapa ordning och struktur på sidan 22 i tidningen Äldreomsorg. Vad kan ni lära av personalens sätt att arbeta? Vilka förutsättningar måste i så fall finnas i er verksamhet med avseende på bland annat kompetensutveckling, stöd, handledning, tid för reflektion och inte minst kunskap om omsorgstagarna? 11. Granska miljön i ert boende, särskilt matsituationen och rutinerna vid uppstigning och läggdags. Försök att identifiera förhållanden som kan bidra till att skapa oro och aggressivitet hos de boende. er fram till en strategi för hur ni kan förbättra miljön för att skapa mer lugn och harmoni. Vad i den fysiska boendemiljön kan förändras för att uppnå detta syfte. Äldrepsykiatriskt stöd Sedan några år tillbaka arbetar äldrepsykiatrin i Kronobergs landsting med att hjälpa länets äldreboenden att minska risken för att behöva ta till begränsningsåtgärder eller tvång. Resultatet har blivit att kunskapen om bra arbetsmetoder ökat och att nästan inga äldre läggs längre in inom slutenvården./ / I de fallen kopplas ett BPSD-team, bestående av en sjuksköterska och en skötare från slutenvården, in. De åker till det aktuella boendet och är där en dag eller två halvdagar. Där observerar och deltar de i omvårdnaden, och försöker förstå varför den äldre reagerar som han eller hon gör och hur beteendet bör bemötas. / / Efter inventeringen av omvårdnadssituationen pratar teamet med personalen som får berätta om vad de ser som de största problemen. Tillsammans funderar de över lösningar. (s. 29) 12. Läs citatet ovan eller allra helst artikeln Det kända skapar trygghet på sidan 29 i tidningen Äldreomsorg. Vilket stöd får ni för att kunna ge ett gott bemötande och en god omsorg till personer med BPSD-symtom? Jämför med det stöd som äldrepsykiatrin i Kronoberg ger personalen i de kommunala boendena. 13. vilka ytterligare arbetsmetoder inom demensomsorgen som är verkningsfulla för att skapa trygghet och harmoni för omsorgstagarna. Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 3 /

14 FOTO DREAMSTIME Tidningen Äldreomsorg och tidningen Handledarskap i äldreomsorgen ges ut av Gothia Fortbildning AB som även ger ut Grundskoletidningen och Handledarskap i grundskolan samt Förskoletidningen och Ledarskap i förskolan. Utöver det ger Gothia Fortbildning ut böcker, anordnar kurser, konferenser och uppdragsutbildningar för yrkesverksamma inom områdena: medicin och hälsa, socialt arbete och omsorg, förskola, skola och äldreomsorg. Melker Norgren, del 2 Nu har han fått sin etta på Liljebacken aktuellt tema 3/2014 Trygghet & frihet Dilemmat Vad är tvång och vad är övertalning? TIDNINGEN FÖR KOMPETENSUTVECKLING Trygghet & frihet Tema Tvång och begränsningsåtgärder är en komplex fråga att förhålla sig till. Det finns metoder som minskar begränsningsåtgärder. På Huntingtonboendet i Sätra har man utvecklat kreativa lösningar som ger de boende en tryggare miljö. ex à 109 kr Art.nr ELISABET SPJUTH, CHEFREDAKTÖR: Vi har inte råd att avstå från engagemanget... 3/2014 ÅRGÅNG 31 De skapar framtidens trädgård Projekt i Västerås ger tre boenden härlig utevistelse JEAN-LUC MARTIN: Det finns ingen möjlighet att spela några spel, eller att låtsas prenumerera! Läs mer på HANDLEDARSKAP till tidningen 3/2014 Årgång 19 Boka in i kalendern! Äldreomsorgsdagarna november 2014 ex à 85 kr Art.nr Beställ tidigare nummer! Du hittar dem på vår hemsida: gothiafortbildning.se Äldreomsorg st Helårsprenumerationer (6 nr) à 545 kr/år (ex moms) Handledarskap till Äldreomsorg st Helårsprenumerationer (6 nr) à 395 kr/år (ex moms) Äldreomsorg + Handledarskap st Helårsprenumerationer av både Äldreomsorg och Handledarskap (2x6 nr) 845:-/år (ex moms). Tidningen Äldreomsorg utlandet st Helårsprenumerationer (6 nr) à 895 kr/år (ex moms) Trygghet & frihet REFLEKTIONSFRÅGOR OM TVÅNG OCH BEGRÄNSNINGSÅTGÄRDER Skriv ut och spara!