Minoriteter och mångfaldreflektionsfrågor

Transkript

1 Handledarskap till tidningen 6/2014 Årgång 19 Skriv ut och spara! Minoriteter och mångfaldreflektionsfrågor kopplade till nationella värdegrunden Foto dreamstime

2 Vilken roll spelar språket för delaktighet? Handledarskap har som mål att fördjupa det tema som finns i tidningen Äldreomsorg och genom upplägget hoppas vi kunna bidra till verksamhetsutveckling. Vår ambition är att underlätta för er att i fortbildande syfte reflektera kring de artiklar vi har i tidningen och diskutera frågor som hör till temat. Det aktuella temat i tidningen Äldreomsorg nummer 6/2014 är Minoriteter och mångfald och Handledarskap bygger vidare på detta tema. Inledningsvis finns en artikel om sverigefinnar som varit med om det finska vinterkriget och som minns sina svåra upplevelser när det finns tid att släppa fram dem. Artikeln heter Att minnas krig, flykt och förföljelse och är en bearbetning ur antologin Äldres psykiska hälsa och ohälsa av Susanne Rolfner Suvanto (red). I diskussionsfrågorna återknyter Monika Forsman till de olika artiklarna i nummer 6, och kopplar ihop det med reflektioner om den nationella värdegrunden. Vilken roll spelar språk och kulturbakgrund för de olika värdeorden i äldreomsorgens nationella värdegrund? Vilken roll spelar språket för att bli delaktig i sin egen omsorg? Diskussionsfrågorna är tänkta att stimulera till reflektion och utveckling antingen på egen hand eller i grupp. Hoppas att ni ska finna reflektionerna angelägna. Susanna Wahlberg Chefredaktör tidningen Äldreomsorg Handledarskap Vi vill med tidningen Äldreomsorg och Handledarskap till Äldreomsorg förmedla och stimulera till kunskap, lärande och idéer till förtroendevalda, chefer och all personal inom vård och omsorg. Vår målsättning är att verka för aktiv fortbildning av hög kvalitet. Vi vill inspirera och engagera personalen och få verksamheter att ständigt utvecklas. Tidningen Äldreomsorg ger med varje temanummer bakgrund och såväl teoretiska som praktiska perspektiv som kan väcka tankar och funderingar kring ett visst ämne. Handledarskap ger konkreta förslag på hur man kan fördjupa och bredda sina kunskaper i detta ämne. Den ger stöd för samtal, reflektion och diskussioner kring aktuella teman som knyter an till angelägna frågor i vardagsarbetet. Vår ambition är att underlätta för er, trots den begränsade tid ni har, att skapa tid för fördjupning i ett ämne på egen hand eller i grupp. Vi vill även stimulera till reflektion, diskussioner och verksamhetsutveckling. Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 6/

3 MINORITETER OCH MÅNGFALD NR Välkommen 04 Inledning Att minnas krig, flykt och förföljelse Text: Anna-Liisa Suvanto Diskussionsunderlag 07 Mångfald och den nationella värdegrunden Text: Monika Forsman Nu direkt till din mejl! Sedan 2013 kommer Handledarskap direkt i din mejl. Som prenumerant kan du ladda ner så många exemplar du behöver för att tillsammans med dina kollegor och medarbetare fördjupa dig i det aktuella temat. Behöver du en prenumeration? Vill du börja prenumerera på Handledarskap? Nu kan du teckna en helårsprenumeration av både Äldreomsorg och Handledarskap (2x6 nummer) för 845 kronor per år (exklusive moms). Ring eller mejla aldreomsorg@gothiafortbildning.se. Handledarskap levereras digitalt och får skrivas ut i så många exemplar du önskar. (Får ej mejlas vidare). Kontakta oss foto shutterstock Äldreomsorgs målsättning är att verka för aktiv fortbildning av hög kvalitet. Vi vill inspirera och engagera all personal inom äldreomsorgen liksom chefer och förtroendevalda och bidra till att verksamheten ständigt utvecklas. I varje temanummer finner ni såväl bakgrund som teoretiska och praktiska perspektiv som syftar till att ge nödvändig och kontinuerlig kompetensutveckling kring ett aktuellt tema. Tidningen Äldreomsorg och Handledarskap till Äldreomsorg är politiskt och fackligt oberoende tidningar och kommer ut med sex nummer per år. Ansvarig utgivare och chefredaktör: Susanna Wahlberg I redaktionen: Susanna Wahlberg, Cecilia Grefve, Iréne Hansson, Bertha Ragnarsdóttir, Susanne Rolfner Suvanto. Redaktör: Sara Othman, sara.othman@gothiafortbildning.se omslag: Mikael M Johansson Layout: Harnäs Text & Grafisk Form ISSN: Prenumeration: aldreomsorg@gothiafortbildning.se Kundtjänst: , info@gothiafortbildning.se Annonser: gunilla.johansson@display-umea.se Växel: Box 22543, Stockholm. Fax: e-post: info@gothiafortbildning.se Besöksadress: Kungsholmstorg 5, Stockholm Tidningen Äldreomsorg och tidningen Handledarskap i äldreomsorgen ges ut av Gothia Fortbildning AB som även ger ut Grundskoletidningen och Handledarskap till Grundskoletidningen samt Förskoletidningen och Ledarskap i förskolan. Utöver det ger Gothia Fortbildning ut böcker, anordnar kurser, konferenser och uppdragsutbildningar för yrkesverksamma inom områdena: medicin och hälsa, socialt arbete och omsorg, förskola, skola och äldreomsorg. Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen! Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 6/

4 Att minnas krig, flykt och förföljelse Åldrandet kan innebära en tid då man för första gången kan eller vågar berätta om traumatiska upplevelser, till exempel av krig. Dessa äldre måste dock själv få avgöra när, vad och hur de vill berätta. Och vi som möter dem måste vara beredda att lyssna, skriver Anna-Liisa Suvanto. Vinterkriget mellan Finland och Sovjetunionen och dess berättelser har funnits i min barndom i Finland. Mina föräldrar, deras närstående och vänner hade alla på något sätt erfarenhet och minnen av kriget. Som barn lyssnade jag både förstrött och med stor nyfikenhet. Jag förstod att det var något angeläget och som berörde viktiga delar i deras liv, och det blev något som senare också berörde mig och mitt liv. Deras behov av att få tala om sina erfarenheter var omfattande om och om igen berättades historierna om erfarenheter av både stort och smått. Kriget hade påverkat deras ungdom och inte sällan haft en avgörande betydelse för hur livet skulle komma att bli. Berättelserna präglade också mitt liv genom att jag redan som barn förstod att jag hade mycket att vara tacksam och nöjd över. Det fanns också sådant som inte berättades, men som man ändå kunde ana. En plötslig tystnad, en tår som fälldes utan ord, mardrömmar och allvarliga besök vid de långa raderna av hjältegravar på kyrkogården. Vita kors i rader. Berättelserna från kriget har fått en annan innebörd för mig när jag fick ta del av de intervjuer som gjorts med äldre sverigefinska migranter, som upplevt kriget som barn eller unga vuxna och bodde nu i Sverige sedan många år tillbaka. Då blev det tydligt att mina minnen av barndomens berättelser gällde så många fler. Tack vare mötena med dessa äldre kombinerat med mina erfarenheter från vård och omsorg har jag blivit alltmer medveten om hur stor betydelse tidigare erfarenheter i livet har för upplevelsen av åldrandet. Och att åldrandet i sig innebär en tid av återskapande av dessa minnen, mer eller mindre medvetet. Åldrandet har en särskild position som livets avslutande fas det är då livet på många sätt ska läggas till rätta. Forskningen om minnenas betydelse för hälsan är inte särskilt omfattande, men den som finns visar att traumatiska upplevelser kan ge en ökad risk för psykisk ohälsa. I en vårdsituation som innehåller en utsatthet och ett beroende kan starka upplevelser reaktiveras. Vardagliga handlingar kan väcka minnen till liv genom att de kan påminna eller associeras till en tidigare plågsam situation. En doft, ett ljud eller en handling kan skapa hågkomster. Tidigare traumatiska upplevelser kan för den som drabbats av demenssjukdom uttryckas genom en ordlös ångest och plåga. I arbetet med att analysera intervjuerna med finska migranter kunde man se att det var flera teman som kom till uttryck och som kunde kopplas till kriget. Det handlade om förluster, om hemska minnen och efterverkningar av kriget. Minnena var inte bara en upplevelse av förlust eller skrämmande situationer. Det var också mycket påtagliga och reella konsekvenser som de intervjuade drabbats av. Vi flydde när vinterkriget började [ ] det var kall vinter, korna och andra djur förfrös stående. Så kallt var det, det var verkligt. [ ] en fråga på liv och död [ ] När de gör filmer om kriget så vet de inget om verkligheten och hur det påverkar en [ ] om de visste skulle de låta bli att filma sånt. (Man, 68 år) Den forskning som finns i dag kring hur äldre med tidigare trauman upplever sitt åldrande och eventuella konsekvenser av sådana upplevelser har framförallt handlat om krigsveteraner och överlevande från koncentrationsläger under andra världskriget. Vi kan där se att de flesta äldre mår bra, men att det i dessa grupper finns en betydande risk för ökad ångest, depression, svårigheter att hantera sitt åldrande och inte minst risk för en reaktivering av posttraumatisk stress. För många kan åldrandet innebära en tid då man för första gången kan eller vågar berätta om sina upplevelser. I en artikel i Dagens Nyheter skildras hur barnbarnen till en Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 6/

5 kvinna som varit i koncentrationsläger var de första som fick henne att berätta. I samma intervju säger hon samtidigt att hon vill bli ihågkommen som farmor och som en som lagade god mat. Det är inte alltid lättande att berätta. Primo Levi, författare och överlevande från förintelsen, säger i sin sista bok De förlorade och de räddade (1987) att varje gång han återberättar sina upplevelser är det som om han genomlever lidandet igen. Vad menas då med reaktivering av posttraumatisk stress? Enligt de kliniska riktlinjerna för äldrepsykiatri är det vanligt att stämningsläget kan variera påtagligt under ett samtal med äldre som tidigare i livet blivit utsatta för svår traumatisk stress. Mardrömmar är vanliga liksom att ångesten är mycket stark och plågsam. Även sömnproblemen är mer framträdande vid posttraumatisk stress än vid till exempel depression. Det är i det här sammanhanget viktigt att komma ihåg att långvarig posttraumatisk stress inte bara kan drabba den som upplevt trauma i krig eller motsvarande. utan naturligtvis också den som utsatts för livshotande händelse, sexuellt våld eller annat övergrepp i civilsamhället. Vi saknar i dag kunskap om äldre som under åldrandet utsätts för trauma. Ett fenomen som har likheter med reaktivering av posttraumatiskt stress är Late-onset-stress-symptomalogy (LOSS). Detta fenomen upptäcktes i samtal med äldre Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 6/

6 Ljudet av ett flygplan kan kopplas ihop med minnen från fällande bomber och mannen som inte vill duscha kan ha varit i ett koncentrationsläger. krigsveteraner som hade varit utsatta för traumatiska händelser som soldater, men som hade levt ett gott liv utan att vara plågade av sina krigserfarenheter. Det tidigare krigstraumat aktiverades dock i samband med en omvälvande händelse (förlust av livskamrat eller eget insjuknande i allvarlig sjukdom) under ålderdomen. Samtidigt uppstod det ett starkt behov av att få tala med och dela sina minnen med andra som hade motsvarande upplevelser. Jag har nu lyft minnen och berättande som centrala delar i möten med äldre som upplevt trauma. Till skillnad mot så många andra situationer där vi aktivt frammanar berättelser och minnen är det här ett område där den enskilde själv måste få avgöra när och hur man vill berätta om sina upplevelser, vad man vill berätta eller om man vill berätta överhuvudtaget. Vi som möter äldre med dessa erfarenheter, och ofta vet vi inte vilka de är, måste visa att vi finns där och på ett icke-dömande sätt är beredda att lyssna. Det är vår roll att lyssna och ta emot. Det räcker långt, för vår uppgift är inte terapeutens utan den inkännande människans. Men det är inte sällan som vi i en vårdsituation möter dessa minnen i form av starka och oväntade reaktioner. Kvinnan som skriker och slåss när du lyfter på täcket. Mannen som blir paralyserade när du nämner att det är hans tur att duscha eller personen som gömmer sig för att flygplan passerar ovanför äldreboendet. Vi har då en enormt viktig uppgift att förstå och tolka situationen som logisk utifrån den människans upplevelse och förstå att det inte handlar om oss. Att lyfta täcket kan påminna om en helt annan person som lyft täcket i ett annat syfte. Ljudet av ett flygplan kan kopplas ihop med minnen från fällande bomber och mannen som inte vill duscha kan ha varit i ett koncentrationsläger. Oavsett i vilket sammanhang ett trauma har skett så påverkar det människan som utsätts för det. Vi möter dagligen människor som genomlidit traumatiska händelser och dessa kommer också att åldras. De kommer att mötas av oss och av framtida vårdare. Därför är det viktigt att vi förstår och rätt kan bemöta det som till synes kan verka ologiskt. Som vårdpersonal ramlar vi trots allt in i ett pågående liv där vi bara ser och förstår en bråkdel. Ytterst handlar det också om livets grundläggande värden och mening, om vår existens. Nu när jag själv är vuxen och mina föräldrar är döda sedan många år kan jag konstatera att även de hade burit på berättelser som inte jag vetat om. Berättelser som kom fram först i slutet av deras liv. Och det är nog så sant som det är sagt alla människor har en historia! De [ krigsminnena] lämnar nog spår, som man inte märkte när man var yngre, man tänkte inte på det sättet. Det är kanske det att man nu har mer tid att sitta och tänka. På ett helt annat sätt. (Man, 73 år) PS. Ett lästips! Jag heter inte Mirjam av Majgull Axelsson Anna-Liisa Suvanto är leg. sjuksköterska, spec. i psykiatrisk vård och pol.mag. och fil.mag. Hon är verksam som universitets adjunkt på Karolinska Institutet, Institutionen för NVS, Sektionen för omvårdnad där hon undervisar på sjuksköterskeprogrammet samt inom specialistutbildningen Vård av äldre. Fotnot: Detta är ett bearbetat utdrag ur antologin Äldres psykiska hälsa och ohälsa (Gothia Fortbildning, 2014). Red. Susanne Rolfner Suvanto. Kapitel 3. Att minnas kriget. Sverigefinska erfarenheter (Anna-Liisa Suvanto och Kristiina Heikkilä). Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 6/

7 Diskussionsunderlag Mångfald och den nationella värdegrunden Alla äldre ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Vilka speciella hänsyn behöver vi ta för att leva upp till värdegrunden när vi möter äldre med en annan kultur- och språkbakgrund? Tidningen Äldreomsorgs artiklar rörande mångfald i äldreomsorgen belyser och problematiserar frågan om hur en god omsorg för personer med annan språk- och kulturbakgrund än den svenska ska vara. Som läsare blir jag klar över att frågan har ett antal bottnar och att det inte bara handlar om brukarna, utan också om personal och kommun, och att det är klokt att börja reflektion av artiklarna med sig själv: Vad håller jag med om? Vilka invändningar har jag? Vilka möjligheter ser jag? Vad säger mig min erfarenhet? Vilka vanor och ovanor är viktiga för mitt eget välmående? Artiklarna visar att frågan om äldreomsorg för utlandsfödda svenskar är extra viktig, eftersom det är då vi är som allra mest beroende av att någon annan hjälper oss att förstå vad som händer inom oss och omkring oss, till exempel vid insjuknande i någon demenssjukdom som kan leda till att vi förlorar vårt nya språk. Detta samtidigt som tidigare djupt begravda svåra upplevelser gör sig gällande. Som en utgångspunkt för reflektionerna vill jag lyfta äldreomsorgens nationella värdegrund, som skrevs in i socialtjänstlagen Artiklarnas budskap kan med andra ord gärna testas mot värdegrunden. Sol 5 kap, 4 Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund). Socialnämnden ska verka för att äldre människor får l eva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. I uttrycket ett värdigt liv ryms värdeorden delaktighet, självbestämmande, individanpassning, respekt för privatliv och kroppslig integritet, gott bemötande och god kvalitet. I begreppet välbefinnande ryms värdeorden meningsfullhet och sammanhang samt trygghet. De mer generella frågorna för dig och alla andra inom äldreomsorgen utgående från värdegrunden blir: Vilka speciella hänsyn behöver vi ta för att leva upp till värdegrunden när vi möter äldre med en annan kultur- och språkbakgrund? Hur ska äldreomsorgen vara organiserad för denna grupp för att det ska bli maximalt bra? Vilka olika sätt att planera och ge omsorg för denna grupp finns? Denna grupp vilka handlar det egentligen om? De äldres delaktighet och känsla av sammanhang I Borås, som hade en stor arbetskraftsinvandring under och 1970-talen från bland annat Finland, bor 92-åriga Lea. Hon säger genom Sisko, som är finsktalande hemtjänstpersonal, att om det kommer någon som inte kan finska, då blir hon stum och kan inte prata. Men när det kommer en finsktalande personal så pratar hon med dem hela tiden. Sisko berättar att de som inte får hjälp på sitt modersmål slutar ofta prata, och att man därför ser sig som en slags medicin för den äldre. Läs mer om hur Leas meningsfullhet i vardagen ökar genom att ha finskspråkig hemtjänstpersonal i artikeln Trygghet är att få prata finska. Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 6/

8 Diskussionsunderlag På boendet Persikan i Tensta måste all personal vara tvåspråkig för att kunna ge omsorg på persiska. Det är inte bara språket som är persiskt, även maten, högtiderna och samvaron med anhöriga utgår från persisk kultur. Många exempel ges på hur detta gör att de äldre känner välbefinnande. 1. Utgå från värdeorden i äldreomsorgens nationella värdegrund och titta på dem utifrån språkets betydelse. Till exempel: Vilken roll spelar språket för att bli delaktig i sin egen omsorg? Vilken roll spelar språket för att kunna bestämma så mycket som möjligt i sin vardag? Vilken roll spelar språket för att omsorgen ska upplevas som trygg? 2. Hur gör du som personal om du inte kan kommunicera verbalt (med ord) med din äldre? 3. Vilken skillnad är det om ni inte kan prata med varandra på grund av att det saknas kunskaper i svenska hos brukaren mot att det är en svenskfödd som tappat sitt språk (till exempel afasi)? 4. Utgå från äldreomsorgens nationella värdegrunds värdeord och titta på dem utifrån kulturens betydelse. Till exempel: Vilken roll spelar kulturbakgrund för värdeordet respekt för privatliv och kroppslig integritet? Vilken roll spelar kulturbakgrund för värdeordet gott bemötande? Hela värdegrunden har som mål att varje äldre ska ges möjlighet att leva ett liv så likt det man levt tidigare, och att man ska ha fortsatt kontroll och makt över sin vardag. Det uttrycks i några av dess värdeord så här: Exempel på värdeordet meningsfullhet och sammanhang är: att brukaren känner att han eller hon har möjlighet att bidra i samtal och är betydelsefull för sina medmänniskor att den äldre får möjlighet att leva efter sin kultur, livsåskådning och tro Exempel på individanpassning är: att kulturella och etniska hänsyn tas, till exempel till språk, högtider och värderingar. att omsorg planeras utifrån varje individ så långt det är möjligt. 5. Vilka är dina egna erfarenheter av hur betydelsefullt det är för en äldre att uppleva meningsfullhet och sammanhang utifrån ovan exempel? 6. Hur kan äldreomsorgen hjälpa en äldre att få möjlighet att leva utifrån sin kultur, livsåskådning och tro, om den skiljer sig från det svenska? 7. Vad innebär det att ta etniska hänsyn till språk, högtider och värderingar? Hur gör man på ett boende vid jul eller påsk om man har boenden som inte firar det? Vilka värderingar kan finnas som kan vara svåra att ta hänsyn till? 8. Hur kan ni inom din verksamhet utveckla ovan punkter? Vad behöver ni veta? Hur tar ni reda på det? I takt med ökad ålder och speciellt när livet går mot sitt slut gör många ett bokslut över sitt liv. Hur blev det? Vilka prioriteringar har jag gjort? Kunde jag ha gjort något annorlunda? Det är inte ovanligt att vi minns svåra upplevelser och nu finns tid att släppa fram dem. Artikeln Att minnas krig, flykt och förföljelse i Handledarskap resonerar om detta. Följande två citat ger en bild av hur två äldre personer tänker på det finska vinterkriget (Andra världskriget): De [ krigsminnena] lämnar nog spår, som man inte märkte när man var yngre, man tänkte inte på det sättet. Det är kanske det att man nu har mer tid att sitta och tänka. På ett helt annat sätt. (Man, 73 år) Vi flydde när vinterkriget började [ ] det var kall vinter, korna och andra djur förfrös stående. Så kallt var det, det var verkligt. [ ] en fråga på liv och död [ ] När de gör filmer om kriget så vet de inget om verkligheten och hur det påverkar en [ ] om de visste skulle de låta bli att filma sånt. (Man, 68 år) Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 6/

9 Diskussionsunderlag I detta sammanhang finns uttrycket reaktivering av posttraumatisk stress som betyder att tidigare psykiskt svåra upplevelser återväcks, och det kan förklaras med att man åter befinner sig i utsatthet och beroende. Stressen kan visa sig i sömnproblem, ångest eller andra reaktioner, och kan utlösas av helt vanliga omsorgshandlingar, som tandborstning eller hjälp på toaletten. Ju fler äldre med flyktingbakgrund som får hjälp av äldreomsorgen desto vanligare borde det bli med posttraumatisk stress, men det kan också finnas hos etniskt svenska med svåra livserfarenheter, som övergrepp eller liknande. Sammanfattningsvis har omsorgspersonal ett stort ansvar att vara lyhörda för äldres existentiella behov och eventuella sorg och stress. Det kan vara avgörande för den äldres välmående att det finns en lyssnande person i ens närhet. 9. Utgå från dina egna erfarenheter av att samtala om existentiella frågor med äldre: när blir det ett bra samtal? Vad krävs av dig? 10. Om du i dessa samtal tycker det är svårt att veta vad du ska säga, hur gör du för att visa att du lyssnar istället? 11. Har du egna erfarenheter av posttraumatisk stress hos äldre du jobbar med? Hur gör du i dessa möten? Vem pratar du med om du tror att en äldres plågsamma beteende beror på tidigare upplevda svåra situationer? 12. Om den äldre som du tror har posttraumatisk stress inte längre har tillgång till det svenska språket, utan endast sitt hemspråk, hur går du till väga då? 13. Levnadsberättelsen i demensomsorg kan vara guld värd i dessa situationer. Hur förklarar du för den äldre och/ eller anhöriga varför det är så viktigt med välgjorda levnadsberättelser? Om den äldre och/eller anhöriga tycker det är svårt att skriva ner svåra livserfarenheter, vad föreslår du i stället? Personalens språk och kultur Att hitta lämplig personal till äldreomsorg med en språkeller kulturbakvgrund än den svenska är inte alltid så lätt, läser vi i de olika artiklarna. Förutom den speciella språkoch kulturkompetensen behövs också en undersköterskekompetens, och ibland ett körkort. Att kunna kommunicera på svenska är alltid nödvändigt eftersom man måste ha kontakter med samarbetspartners och prata med resurspersoner för den äldre, till exempel läkare och hyresvärd. Verksamheter har ofta eller i bästa fall någon i personalgruppen som kan prata det språk som en äldre från ett annat land pratar. 14. Hur speciell blir den rollen att vara den enda som kan samtala med en brukare? Vad behöver man tänka extra på? 15. Hur kan man underlätta för sina arbetskamrater, som inte behärskar den äldres kultur/ språk, i arbetet med den äldre? I artikeln Stärkt språk lyfter självförtroendet (se sidan 25) är fokus inte på brukare med olika språk- och kulturbakgrund, utan på personal med detsamma. Det är något som de flesta inom äldreomsorgen har erfarenhet av, mer eller mindre, beroende på var i Sverige man arbetar. I artikeln berättas om ett projekt, SpråkSam, som vill att språkutveckling och inlärning ska ske jämsides med vardagsarbetet. För detta har man bland annat valt att utse språkombud på varje arbetsplats. I och med ökade krav på dokumentation och samverkan är naturligtvis färdigheter i att kunna uttrycka sig korrekt, klart och tydligt en förutsättning för att göra ett fullgott arbete. Man har stävat efter att arbetskamrater ska vilja och våga fråga varandra om oklarheter och osäkerhet gällande till exempel dokumentation. Artikeln ger väldigt bra exempel på ett lärande i vardagen som gagnar alla, och hur bra det kan bli när struktur och gemensamt tänk utvecklas. 16. Vad i projektets upplägg skulle du vilja att din arbetsplats tog efter? 17. Vilka vinster ser du att projektets arbetsplatser erhållit? 18. Hur gör ni på din arbetsplats för att stödja de som tycker det är svårt att skriva på dator, uttrycka sig i en genomförandeplan eller att bli förstådd i telefon? Susanne R Suvanto poängterar i sin artikel Vara bland de sina (se sidan 13) att det inte är någon enhetlig grupp vi menar när vi pratar om äldre med annat ursprung än det svenska. Hon påpekar att det är lätt att det blir vi och dom Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 6/

10 Diskussionsunderlag i våra diskussioner, och att det kan vara en bra början att fundera på vem man själv är och vad man bär på för vanor, traditioner och värderingar. 19. Vad bär du på för vanor, idéer och kulturuttryck? 20. Vad tror du kommer att vara livsviktigt för dig att kunna göra, uttrycka, tycka eller fira när du blir äldre? 21. Vad finns i din närhet för resurser som kan hjälpa dig när du i ditt omsorgsarbete märker att du behöver förstå mer, eller göra något du inte förmår? 22. Vad förenar oss människor om vi väljer att titta på likheter i stället för olikheter? Hur ska samhället organiseras? Hur ska vi ha det i framtiden med äldre från andra kulturer som behöver omsorg? Vad är bäst? Vad är realistiskt? De kommuner som bearbetat denna fråga är naturligtvis kommuner med många utlandsfödda, till exempel Södertälje, Malmö och Botkyrka. Hur vi planerar och organiserar vår äldreomsorg i Sverige är inte en isolerad företeelse skild från övriga samhället. Aktuella värderingar och tidens anda märks i satsningar, debatter och prioriteringar. Therese Bladh är utredaren bakom rapporten Omvärldsanalys och kunskapsunderlag till mångfald i äldreomsorgen för Södertälje kommun och Sara Othman presenterar i slutet av sin artikel Vi vet ännu inte vad de äldre vill ett antal punkter som Therese Bladh anser vara viktiga att ta ställning till: Ta fram en handlingsplan i samarbete med föreningsliv och pensionärer. Säkerställ att det finns information om äldreomsorg på alla språk. Säkerställ likabehandling genom mångfaldsperspektiv i arbetet med lokala värdighetsgarantin. Öka kunskapen och medvetenhet om vård och omsorg i ett mångkulturellt samhälle. En individuell bedömning leder inte alltid automatiskt till att den enskilde får sina behov tillgodosedda, särskilt om personen har svårt med språket. Ta detta i beaktande när ni kompetensutvecklar personalen. Undersök möjligheter att i högre omfattning erbjuda mat även på boenden som inte har eget kök. Man kan ta med det i upphandlingarna. Ta reda på vad de äldre inom de stora invandrargrupperna har för behov. Dessa punkter är verkligen värda att reflektera kring och Therese Bladh lägger till att ett genusperspektiv måste till, speciellt i sista punkten. 23. Reflektera kring ovan punkter. Vad menas med ett mångfaldsperspektiv i arbetet med lokala värdighetsgarantin (punkt 3)? Vilken kunskap och medvetenhet om mångfaldsperspektiv i vård och omsorg behövs? Vilka behöver kunskap (punkt 4)? 24. Varför är genusperspektivet viktigt i utvecklingsarbetet? 25. Varför kan det vara riskfyllt att särbehandla grupper utifrån etnicitet? 26. Vilka andra lösningar för att samtliga äldre med omsorg ska få en högkvalitativ omsorg är fungerande? 27. En SD-representant föreslog i Södertälje att man skulle kunna ha äldreboenden för enbart etniskt födda svenskar. Hur låter det för dig? Konsekvenser för samhället? Konsekvenser för personal? Konsekvenser för äldre? 28. Vad vinner samhället på att ha blandade boenden utan åtskillnad utifrån etnicitet? Slutreflektion: 29. Vilka slutsatser har du kommit fram till rörande detta område? 30. Vad känner du dig nöjd med avseende vad du och dina arbetskamrater gör i arbetet med äldre med annat språk/annan kulturbakgrund? Vad vill du föreslå att ni ska utveckla? 31. Vad skulle du vilja prata om med dina socialnämndspolitiker, eller vilken artikel från tidningen Äldreomsorg skulle du vilja sätta i händerna på dem? Monika Forsman är socionom, lärare och grupphandledare. Aktuell med boken Äldreomsorgens värdegrund handbok i vardagen (Gothia Fortbildning 2014). Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 6/

11 Tidningen Äldreomsorg och tidningen Handledarskap i äldreomsorgen ges ut av Gothia Fortbildning AB som även ger ut Grundskoletidningen och Handledarskap i grundskolan samt Förskoletidningen och Ledarskap i förskolan. Utöver det ger Gothia Fortbildning ut böcker, anordnar kurser, konferenser och uppdragsutbildningar för yrkesverksamma inom områdena: medicin och hälsa, socialt arbete och omsorg, förskola, skola och äldreomsorg. aktuellt tema 6/2014 Minoriteter och mångfald ex à 109 kr Art.nr prenumerera! Läs mer på ex à 85 kr Art.nr Beställ tidigare nummer! Du hittar dem på vår hemsida: gothiafortbildning.se Äldreomsorg st Helårsprenumerationer (6 nr) à 545 kr/år (ex moms) Handledarskap till Äldreomsorg st Helårsprenumerationer (6 nr) à 395 kr/år (ex moms) Äldreomsorg + Handledarskap st Helårsprenumerationer av både Äldreomsorg och Handledarskap (2x6 nr) 845:-/år (ex moms). Tidningen Äldreomsorg utlandet st Helårsprenumerationer (6 nr) à 895 kr/år (ex moms)