Existentiella samtal. Skriv ut och spara! till tidningen 1/2013 Årgång 18. Reflektionsfrågor om livet och döden

Transkript

1 Handledarskap till tidningen 1/2013 Årgång 18 Skriv ut och spara! Existentiella samtal Reflektionsfrågor om livet och döden Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 1 /

2 Det här är vi! Vi vill med tidningen Äldreomsorg och Handledarskap till Äldreomsorg förmedla och stimulera till kunskap, lärande och idéer till förtroendevalda, chefer och all personal inom vård och omsorg. Vår målsättning är att verka för aktiv fortbildning av hög kvalitet. Vi vill inspirera och engagera personalen och få verksamheter att ständigt utvecklas. Tidningen Äldreomsorg ger med varje temanummer bakgrund och såväl teoretiska som praktiska perspektiv som kan väcka tankar och funderingar kring ett visst ämne. Handledarskap ger konkreta förslag på hur man kan fördjupa och bredda sina kunskaper i detta ämne. Den ger stöd för samtal, reflektion och diskussioner kring aktuella teman som knyter an till angelägna frågor i vardagsarbetet. Vår ambition är att underlätta för er, trots den begränsade tid ni har, att skapa tid för fördjupning i ett ämne på egen hand eller i grupp. Vi vill även stimulera till reflektion, diskussioner och verksamhetsutveckling. Handledarskap om existentiella samtal I Handledarskap är det aktuella temat i tidningen Äldreomsorg strukturerat under olika rubriker, denna gång två stycken. Texterna under varje rubrik fokuserar en infallsvinkel på temat som för nummer 1/2013 är Existentiella samtal. Diskussionsfrågorna sätter fokus på kärnområdena och stimulerar till reflektion och utveckling. 1. Samtal om livet och döden I samband med åldrande och vid sjuklighet aktualiseras ofta frågor om livet och livets mening. Vid möten med omsorgstagare som uppvisar tecken på nedstämdhet, livströtthet och uttrycker en önskan att få dö känner omsorgspersonal ofta otillräcklighet. Det uppstår samtal som många av oss har svårt att hantera. Alltför ofta möter vi i all välvilja människor i kris med överslätande och hurtiga tillrop om att allt snart ska bli bättre. 2. Stöd för att hantera svåra samtal Att tala om sorg, skuld, skam, nedstämdhet, ångest och oro är något som de flesta av oss inte är vana vid. Dessutom kan omsorgstagarens förtvivlan och nedstämdhet väcka starka känslor till liv hos oss själva. Här får ni tips, goda råd och praktiska exempel som stöd för att utveckla samtalsmetodik och förhållningssätt men även hur du som medarbetare kan få stöd för egen del. Avsikten är att inspirera och stimulera till ett fortsatt utvecklingsarbete där även de existentiella dimensionerna ingår. jag hoppas ni tycker om vårt nya sätt att distribuera Handledarskap till Äldreomsorg! Vår förhoppning är att det ska underlätta ert fortbildningsarbete genom att ni med en prenumeration kan skriva ut var sitt exemplar till alla som ska delta i fortbildningen kring det aktuella temat. Däremot får man inte mejla tidningen vidare. Elisabet Spjuth chefredaktör PS: Hör gärna av er med synpunkter! elisabet.spjuth@gothiafortbildning.se Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 1 /

3 Existentiella samtal NR Inledning 04 Dödsångest hos döende och hos vårdgivare Några aspekter på den dödsångest döende kan lida av, men också på den ångest som kan väckas hos vårdgivaren, lyssnaren och själavårdaren själv. Text: Agnete Kinman. diskussionsunderlag 07 Samtal om livet och döden Frågor om livet och livets mening aktualiseras ofta i samband med åldrande och vid sjuklighet. 09 Stöd för att hantera svåra samtal Vi är inte vana vid att tala om sorg, skuld, skam, nedstämdhet, ångest och oro. Nu direkt till din mejl! Från och med 2013 kommer Handledarskap direkt i din mejl. Vi vill med denna förändring göra tidningen mer lättillgänglig. Nu kan du som prenumerant på Handledarskap ladda ner så många exemplar du behöver för att tillsammans med kollegor och medarbetare fördjupa dig i det aktuella temat. Prenumerera på Handledarskap: 395:- (6 nummer/år i valfritt antal ex.) prenumeration@gothiafortbildning.se Tel: Behöver du en prenumeration? Vill du börja prenumerera på Handledarskap? Kontakta Vivi Johansson på eller mejla prenumeration@gothiafortbildning.se Pris: 395:- för 6 nummer per år att skriva ut i så många exemplar du önskar. (Får ej mejlas vidare). Handledarskap Äldreomsorgs målsättning är att verka för aktiv fortbildning av hög kvalitet. Vi vill inspirera och engagera all personal inom äldreomsorgen liksom chefer och förtroendevalda och bidra till att verksamheten ständigt utvecklas. I varje temanummer finner ni såväl bakgrund som teoretiska och praktiska perspektiv som syftar till att ge nödvändig och kontinuerlig kompetensutveckling kring ett aktuellt tema. Tidningen Äldreomsorg och Handledarskap till Äldreomsorg är politiskt och fackligt oberoende tidningar och kommer ut med sex nummer per år. Ansvarig utgivare och chefredaktör: Elisabet Spjuth, tel: , elisabet.spjuth@gothiafortbildning.se I redaktionen: Elisabet Spjuth, Cecilia Grefve, Iréne Hansson, Bertha Ragnarsdóttir, Susanne Rolfner Suvanto, Åsa Sundström och Peter Westlund. Redaktör: Åsa Sundström, asa.sundstrom@gothiafortbildning.se Layout: Pär Ljung, A4 ISSN: Kontakta oss: Prenumeration: , prenumeration@gothiafortbildning.se Kundtjänst: , info@gothiafortbildning.se Annonser: gunilla.johansson@display-umea.se Växel: Box 22543, Stockholm. Fax: e-post: info@gothiafortbildning.se Besöksadress: Kungsholmstorg 5, Stockholm Tidningen Äldreomsorg och tidningen Handledarskap i äldreomsorgen ges ut av Gothia Fortbildning AB som även ger ut Grundskoletidningen och Handledarskap i grundskolan samt Förskoletidningen och Ledarskap i förskolan. Utöver det ger Gothia Fortbildning ut böcker, anordnar kurser, konferenser och uppdragsutbildningar för yrkesverksamma inom områdena: medicin och hälsa, socialt arbete och omsorg, förskola, skola och äldreomsorg. Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen! Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 1 /

4 Dödsångest hos döende och hos vårdgivare Agnete Kinman var under flera år ansvarig präst vid ett äldreboende. Hon har utbildat sjukvårdspersonal, blivande präster och diakoner samt frivilliga inom besöksgrupper i själavård till äldre och döende. Här ger hon några aspekter på den dödsångest döende kan lida av, men också på den ångest som kan väckas hos vårdgivaren, lyssnaren och själavårdaren själv. text agnete kinman foto Johnér Många människor i livets slutskede kan hjälpas till en lugn död genom att få reda upp sitt liv, få ta emot respektive ge förlåtelse och försonas med kunna acceptera hur livet blev och att det snart är slut. Döendet underlättas för dem som upplever att de fått leva ett rikt liv som de kan känna tacksamhet för även om en hel del inte blev som de önskat. Men även om man tidigare inte tänkt så mycket på de mänskliga livsvillkoren skuld, lidande och kamp, ensamhet, meningen med livet, döden och Gud blir sådana frågor aktuella när livet går mot sitt slut och det är inte ovanligt att både rädsla och ångest kan utvecklas, ibland så svår att en önskan växer fram att få sitt liv förkortat. Dödsångest kan förvärras av skräcken för att tappa kontrollen när sjukdom förmodas förvärras och kanske bryta ner sinne och kropp. Tankar på att skiljas från sina kära, dödens ofrånkomlighet och det okända som väntar är ångestskapande, liksom ensamheten inför och i döden. För andra är personlighetens upphörande och förintande tillsammans med en Ångest inför döden är en livsbevarande känsla som kan vara livräddande i farliga situationer. Men när vi förlorar kontrollen över våra känslor behöver vi hjälp. Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 1 /

5 vi mår bra av att fundera över döden då och då under livet. total glömska svårast. Dödsångest kan bli tyngre för den som haft skygglappar för den egna döden genom livet. Tidigare förluster och oläkta sorger kan också påverka graden av dödsångest. Hur märker vi då att en människa har ångest? Till symptomen hör ängslan, oro och rastlöshet, kanske ökad andning och puls. Men ångest kan också finnas hos den till synes lugna som ligger blek och stilla. En del klagar och kan ibland vara aggressiva, andra lider i tysthet. Här har en medmänniska en stor uppgift: att vara närvarande. Att finnas med i tystnad kan vara nog, andra gånger med lyssnande och lyhördhet för vad den ängsliga brottas med och med löfte om att komma tillbaka. Troende människor med en förtröstan på att en kärleksfull och barmhärtig Gud finns med i livet och genom döden till det nya livet dör ofta lugna. Här är religionen ett stort stöd. Men att ha en religiös tro behöver inte befria från ångest: Gud kan upplevas ha svikit och man känner vrede mot en straffande och kärlekslös Gud. Skräcken att hamna i helvetet plågar en del. Då kan det kännas lugnare att avvisa Guds existens helt. Kyrkan kan upplevas ha svikit eller uppfattas fördöma ens liv när ingen därifrån hör av sig. Övergivenhet blir följden. Förvärrad sjukdom kan tas till intäkt för att den egna tron är för svag. På dessa sätt blir religionen en börda. En lyhörd medvandrare kan stödja den plågade att försöka sätta ord på sina känslor, besvara de frågor vi har svar på och vara öppen och tillåtande för vrede och kritik mot vården och omsorgen mot Gud och Kyrkan. Här är det viktiga att få till stånd en icke dömande dialog. Stilla musik och sång kan lindra inte bara vid en dödsbädd och, för den som inte tar avstånd från tro, också psalmer, böner och bibelord. Att be Välsignelsen som talar om det heliga mötet ansikte mot ansikte med Gud kan förunderligt ofta hjälpa en människa att dö lugn. Mycket viktigt är dock att en persons inställning till tro alltid respekteras! Genom att vara en lyhörd medmänniska kan vi hjälpa den plågade att sätta ord på sina känslor. Vi kan svara på de frågor vi har svar på och vara öppna och tillåtande för vrede och kritik mot vården och omsorgen, mot Gud och Kyrkan. Vi lever i en tid när underhållningsdöd flödar ut ur tvrutan varje kväll, men känslor inför den riktiga döden försöker vi hålla ifrån oss. Är det självklart att vi som arbetar bland döende är fria från egen dödsångest? Nej, det är inte självklart! Närgånget konfronteras vi med de människors död som vi kan identifiera oss med: Kan han dö kan jag dö! Kan det barnet dö kan mitt barn dö! Ofta kan den egna rädslan döljas och i de flesta fall utförs ett gott och kärleksfullt arbete bland de döende. Eller så väljer man en annan inriktning. Själv var jag som ung oerhört rädd för döden. Det kunde ha blivit ett problem när jag började läsa medicin. Men undan för undan vande jag mig att se döda. Svårast blev det när jag först lärt känna patienten och sedan såg henne eller honom död. Jag la märke till en annan sak: ofta gick ingen av läkarna in till de döende. Varför? Berodde det på en missriktad hänsyn? Skulle mötet påmint om ett medicinskt misslyckande eller medvetandegöra den egna dödsångesten? För mig blev det alltmer så att jag kom att föra samtal med döende. Jag har funderat över varför det blev så. Jag tror att orsaken var att jag vågade möta de döende och inte skyggade för de frågor de ställde efter att de testat mig om jag var någon som orkade lyssna. Många frågor kunde jag inte besvara, men väl lyssna till och dela. Jag märkte också Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 1 /

6 de första steg vi behöver ta är att upptäcka och erkänna vår dödsångest och acceptera den. tidigt hur meningsfullt arbetet bland döende är och hur mycket de har att lära oss. Det är viktigt att lära känna oss själva för att förstå hur vi reagerar i svåra situationer. Hur påverkas vi? Förnekar vi och vägrar tro att det är så farligt? Undviker vi att gå in till den sjuka annat än nödvändigt? Känner vi oss oberörda, kanske likgiltiga? Blir vi överaktiva runt den döende och donar i rummet och med sängen? Kommer vi på oss att låta irriterade? Blir vi mer känslosamma än vad som känns bra? Eller reagerar vi med att ta över den maktlöshetskänsla som kan råda bland patient och anhöriga? Vågar vi vara kvar fast vi inte tycker oss kunna göra något? Det är normalt att i möten med döende reagera med kluvenhet: samtidigt som vi känner medlidande med den döende måste vi bemästra en lust att fly vid tanken på att vi själva och våra anhöriga kan drabbas. Förnekande är en vanlig försvarsmekanism som mer eller mindre medvetet används som skydd mot för stark smärta. Även undvikande är ett sätt att skydda oss liksom blockering som försvarar oss från att komma i kontakt med det vi egentligen känner. Irritation och överaktivitet kan vara uttryck för att vi mår dåligt av situationen. Känslosamhet kan bero på en djup inlevelse och medkänsla. Ofta hör jag berättas från de drabbade i positiva orda-lag om den lyssnandes tårar. Men det är viktigt att kontrollen över situationen bibehålls så att anhöriga och sjuka inte behöver trösta oss. Överrumplande starka känslor kan också bero på egna tidigare icke färdigbearbetade förluster. Med ökad livserfarenhet har vi möjlighet att bearbeta våra dödskänslor. Jag delar med mig vad jag blivit varse. Var och en får själv fylla i ur sin erfarenhet. Min övertygelse är att vi mår bra av att fundera över döden då och då under livet. Dödsångest behöver bearbetas över tid och med de erfarenheter livet undan för undan ger oss för att vi inte ska övermannas av vanmaktskänslor. En rädsla att något ont ska drabba dem vi älskar hör till livets existentiella villkor och kanske kan ses som kärlekens pris. De första steg vi behöver ta är att upptäcka och erkänna vår dödsångest och acceptera den. När vår självinsikt ökar kan vi bättre förstå våra reaktioner och arbeta med dem och också kanske med gammal icke läkt sorg. Professionellt samtalsstöd kan vara till hjälp. I alla möten behöver vi träna oss att hålla isär vad som drabbar andra och vad som hör till vårt eget liv. Detta för att undvika att vi tar över ångest och maktlöshet. Vi kan försöka att inte avskärma oss från andras lidande utan att med empati och kärleksfullhet våga möta den drabbade. Ett sätt att förhålla sig kan vara att lyfta blicken från oss själva och koncentrera oss på hur vi kan stötta den döende och de anhöriga. Döende har en intuitiv känsla för hur mycket vi, de lyssnande och vårdande, tål i ett samtal, fast visst kan provokation användas ibland för att se hur vi reagerar. Att tryggt svara på det vi kan ger inte sällan en gemensam plattform för fortsatta samtal. Det viktiga är att våga vara kvar i maktlöshetssituationer utan krav på att göra något. Att vara med lugn och värme räcker långt. Kanske finns ibland möjlighet att någon annan trygg person är med tills vi känner oss lite säkrare. Vår blotta närvaro förmedlar att den döende och de anhöriga inte är svikna och övergivna. När någon vågar vara kvar hos de drabbade kan känslor av meningslöshet och hopplöshet lösas upp. En människa kan i kris känna som om hon ska sprängas. Att någon med sin närvaro uthärdar hennes smärta kan uppfattas som en garanti för att hon kommer att hålla ihop. Arbetskamrater kan ge stöd genom att prata med varandra om sina upplevelser, likaså samtalsgrupper där man gemensamt funderar över frågor kring döden och utbyter erfarenheter både från privatliv och från arbete. Personlig handledning och själavård kan leda till större självinsikt och mognad. Tystnadsplikten måste bevaras. I vården räcker ofta noggrann avidentifiering. När jag mött människor som berättat om en nära döden-upplevelse har det varit slående att de upptäckt en trygghet. Några har sagt: Nu är jag aldrig mer rädd för att dö! Har de haft återstående tid att leva har de inte sällan förändrat sina liv så att de lever mer för sina medmänniskor. Sådana berättelser kan även bidra till andras ljusare syn på döden. Vad som händer i den oåterkalleliga döden är dock okänt för oss. Kanske är det så att vi inte är ensamma när vi dör. En del döende berättar om hur döda anhöriga tar emot dem och vilken tröst detta är. För den med en längtan till kristen tro är Jesu löfte viktigt om att Han är med oss alla dagar till tidens slut (Matteus 28:20). När vi befarar att vi själva är allvarligt sjuka och väntar på provsvar kan i bästa fall misstankarna avfärdas eller behandling ges med gott resultat. Men vi har under en period tvingats att konfronteras med vår egen död. Även om detta är smärtsamma upplevelser lär dessa situationer oss något om oss själva och vi kommer ett stycke längre på vår bearbetning av de existentiella livsfrågorna. Kanske kommer vi att kunna se en tydlig utveckling från ängslan och upplevelse av orättvisa, via vrede mot Gud till en förtröstan att vad som än händer är Gud med och detta samtidigt med en vilja att leva. Vi har mycket att lära av dem som lever sin sista tid om hur de kan hantera sin dödsrädsla och ångest och hitta förhållningssätt till döden. De kan få oss att fundera över vad som är väsentligt i våra liv, att inte ta livet för givet, över att öva oss i att vara tacksamma för det som är bra och att det avgörande är hur vi möter livets motgångar: som offer för övermäktiga omständigheter eller kämpande som gör det bästa av situationen. Det är djupt berörande med den omsorg om oss själva vi får möta från de döende och den ofattbara glädje en del kan berätta om i sin sista intensiva tid. Agnete kinman är läkare och präst med flera decenniers erfarenhet av att möta döende och gamla. Hon är utbildad i enskild själavård vid S:t Lukasstiftelsen. Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 1 /

7 Diskussionsunderlag Samtliga sidhänvisningar där inte annat anges härör till Äldreomsorg nr 1/2013 Samtal om livet och döden Frågor om livet och livets mening aktualiseras ofta i samband med åldrande och vid sjuklighet. Det är inte ovanligt att omsorgspersonal känner otillräcklighet i möten med omsorgstagare som uppvisar tecken på nedstämdhet, livströtthet och som uttrycker en önskan om att få dö. Det är samtal som många av oss har svårt att hantera. Alltför ofta möter vi i all välvilja människor i kris med överslätande och hurtiga tillrop om att allt snart ska bli bättre. 1 Relatera till livsfrågor Till största delen handlade det om okunskap och osäkerhet kring de äldres existentiella behov. Osäkerheten hade sin grund i att omvårdnadspersonalen inte på djupet hade relaterat till existentiella livsfrågor. Tydligast blev detta i förhållandet till döendet och döden, där den egna existentiella oron och ångesten inför döden har ett stort inflytande över deras förmåga att möta den äldres behov av existentiella samtal. Med tanke på att de äldre ofta har ett stort behov av att få uttrycka sina tankar och ångest inför livets slut, är det viktigt att kompetensutveckla omvårdnadspersonalen i att möta detta behov. Om inte, är risken stor att de äldre upplever det som meningslöst att dela sina tankar och sin existentiella oro och ångest kring framtiden med dem. Följden blir att de äldre lämnas ensamma i sin utsatta livssituation, en kränkning som knappast är förenlig med omvårdnad som lever upp till värdighets- och välbefinnande kriterierna. Rosenberg, C. Den existentiella sidan av åldrandet inifrån FoU-dokument 2010:6, Malmö Stad. 1. Läs och reflektera över citatet ovan! Känner ni igen er i de slutsatser som där dras? Uppehåll er särskilt vid slutsatsen om att äldre lämnas ensamma i en utsatt livssituation, en kränkning som knappast är förenlig med omvårdnad som lever upp till värdighets- och välbefinnandekriterierna. 2. Hur prioriterade är de existentiella dimensionerna i äldreomsorgen? Hur ser det ut hos er? Vad beror det på? Vilka strategier och konkreta insatser krävs för att få en förändring till stånd? 3. På vilket sätt ingår de existentiella frågorna i er egen kompetensutveckling? Vad krävs för att frågorna ska bli mer synliga och prioriterade i omsorgsarbetet? Vilka förutsättningar måste i så fall finnas? 4. Försök att sätta ord på vad äldres existentiella behov betyder i praktiken. Hur kan man synliggöra dessa behov i till exempel i välkomstsamtalet, levnadsberättelsen och i genomförandeplanen? Den nya värdegrundsparagrafen förutsätter att samtalet spelar en viktig roll för att lagens intentioner ska omsättas i praktiskt vardagsarbete. Varje personal kan bidra med genomtänkta frågor och en medvetenhet om deras betydelse. 5. Hur arbetar ni med att omsätta intentionerna i den nationella värdegrunden till er praktiska verksamhet? På vilket sätt ingår de existentiella dimensionerna i detta arbete? Hur skulle dessa frågor kunna få högre status i värdegrundsarbetet? 2 Mänskliga livsvillkor aktualiseras Agnete Kinman skriver i artikeln i detta Handledarskap att även om man tidigare inte har tänkt så mycket på de mänskliga livsvillkoren skuld, lidande och kamp, ensamhet, meningen med livet, döden och Gud, blir sådana frågor aktuella när livet går mot sitt slut och det är inte ovanligt att både rädsla och ångest kan utvecklas, ibland så svår att en önskan växer fram att få sitt liv förkortat. Dödsångest kan förvärras av skräcken för att tappa kontrollen när sjukdom förmodas förvärras och kanske bryta ner sinne och kropp (sid. 4 i detta Handledarskap) 6. Hur märker ni om omsorgstagaren är uppfylld av frågor som berör de mänskliga livsvillkoren? Vad gör ni i så fall? Vad skulle ni kunna göra? 7. Hur hanterar ni möten med omsorgstagare som vill samtala om döden och döendet? Vad krävs av er för att kunna svara upp mot den enskildes önskemål? Vilket stöd behöver ni? 8. Reflektera tillsammans i arbetslaget om hur ni bemöter omsorgstagarnas ångest inför döden och deras eventuella önskan om att få dö i förtid. Vilket stöd och vilken kompetensutveckling behöver ni för att kunna bemöta dessa situationer på ett bättre sätt? 9. Försök även att identifiera vilka stödresurser som finns i er omgivning och som kan vara er behjälpliga. Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 1 /

8 3 4 Att våga vara närvarande Att vara närvarande och finnas med i tystnad kan vara ett gott stöd menar Agnete Kinman men också att vara lyssnande och lyhörd och ge löfte om att komma tillbaka. Hon menar även att det viktiga är att våga vara kvar i maktlöshetssituationer utan krav på att göra något. Att vara med lugn och värme räcker långt. 10. ovan beskrivna förhållningssätt! Hur går ett sådant förhållningssätt ihop med de förutsättningar som finns för ert arbete? 11. Reflektera kring vad som krävs av er för att finnas med i tystnad och att vara lyssnade och lyhörd och samtidigt vara kvar i maktlöshetssituationer utan krav att göra något? Vilka slutsatser kommer ni fram till? 12. Förmedla gärna till varandra egna erfarenheter av existentiella möten som blev bra respektive mindre bra. Försök att identifiera de faktorer som avgjorde utgången av dessa möten. Vad man kan lära av berättelserna? 13. Använd er gärna av rollspel för att träna det förhållningssätt och den samtalsmetodik som beskrivs i citatet ovan. Lära känna sig själv Det är viktigt att lära känna oss själva för att förstå hur vi reagerar i svåra situationer. Hur påverkas vi? Förnekar vi och vägrar tro att det är så farligt? Undviker vi att gå in till sjuka annat än nödvändigt? Känner vi oss oberörda, kanske likgiltiga? Blir vi överaktiva runt den döende och donar i rummet och med sängen? Kommer vi på oss att låta irriterade? Blir vi mer känslosamma än vad som känns bra? Eller reagerar vi med att ta över den maltlöshetskänsla som kan råda bland patienter och anhöriga? Vågar vi vara kvar fast vi inte tycker oss kunna göra något? (sid. 4 i detta Handledarskap) 14. frågeställningarna i citatet ovan! Försök att så sanningsenligt som möjligt beskriva ert eget sätt att reagera i svåra och utsatta situationer. Vilka slutsatser kommer ni fram till? Hur kan ni använda den kunskapen i ert fortsatta utvecklingsarbete? 15. Att på djupet lära känna sig själv och hur vi reagerar i svåra situationer är en av de viktigaste grundbultarna för att vi ska kunna möta och ge stöd i omsorgstagarnas existentiella kris. Vilket stöd behöver du för att känna trygghet i dig själv och i möten med omsorgstagarnas utsatthet? Vad förutsätter ett professionellt förhållningssätt i dessa möten? 16. Hur kan vi hjälpa varandra att reflektera över vem vi är och över våra liv? Vilket stöd behöver ni för att hantera dessa livsfrågor på ett bra sätt? Mina egna reflektioner Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 1 /

9 5 Betydelse för hälsan Att kunna försonas med livet och döden handlar om att hitta något meningsfullt med det liv man levt, med det liv man har framför sig och om möjligt en mening med döden vare sig döden är en del av livet som motverar överbefolkning av jorden eller döden som en port till det nya livet! (sid. 23) 17. Hur kan ni i arbetslaget hjälpa enskilda att finna det som är meningsfullt med det liv som de levt och kommer att leva? Hur viktig är levnadsberättelsen i detta sammanhang? 18. Reflektera kring frågeställningen om meningen med livet och vad detta konkret innebär för den existentiella hälsan. Under de senaste 25 åren har forskning gett oss mycket kunskap om den existentiella hälsodimensionens betydelse för fysisk, psykiskt och social hälsa. Hur vi hanterar dessa frågor har visat sig avgörande för hur vi som brukare, personal och anhöriga mår. Vi vet att det har en positiv inverkan på bland annat blodtryck, immunförsvar och hjärt- och kärlsjukdomar. (sid. 25) 19. Reflektera över innebörden i citatet ovan! Hur kommer det sig att den existentiella hälsan fortfarande är så lågt värderad trots kunskap om de tydliga sambanden mellan hur man mår existentiellt och fysiskt och psykiskt? 20. Jämför gärna med Antonovskys slutsatser om sambandet mellan hälsa och människans upplevelse av tillvaron som begriplig, hanterbar och meningsfull. 21. Hur kommer det sig att vi trots denna kunskap har så starkt fokus på den fysiska hälsan medan psykiska och sociala dimensioner får en underordnad ställning i omsorgen och vården av äldre? 22. Vad och vilka insatser borde prioriteras om man även väver in den existentiella hälsoaspektens betydelse? Vilka konsekvenser får detta synsätt för hur vården och omsorgen organiseras och utförs? 6 Kultur- och religionsaspekter När och hur kan en tro ha betydelse? Jag har delat in begreppet tro i tre kategorier för att visa på hur tron spelar roll eller kan komma att spela en roll i liv och vid död. Dessa kategorier innebär att: 1. Tron utgör en grund för hela livet. 2. Tron blir ett stöd i livets utsatthet. 3. Tron blir en tillhörighet som präglar livets övergångar. (sid. 28) Det som jag ser kommer att vara viktiga framtidsfrågor är att se över inskrivningssamtal på akutmottagningar och vårdavdelningar och hospice och att vid välkomstsamtal på äldreboende efterfråga tro och existentiella perspektiv / / Våga ta reda på! Våga fråga! Våga prata om frågor som man vanligen inte pratar om. Våga närma sig, avslutar Shahram. Det märks hos de äldre! (sid. 29) 24. Hur går ni tillväga för att ta reda på om omsorgstagaren är troende och hur ni i så fall ska kunna ge tillräckligt med stöd? Här är det viktigt att uppmärksamma kultur- och religionsaspekterna bland omsorgstagarna för att man inte ska gå miste om det som skapar mening för utlandsfödda äldre. 25. er fram till en strategi för hur ni kan väva in kultur- och religionsaspekter i välkomstsamtalen och i arbetet med genomförandeplanen. Vilket stöd behöver ni i detta arbete? Mina egna reflektioner 23. Reflektera över de tre kategorierna och vad de konkret innebär för den enskilda individen och för omsorgsarbetet. Vilken beredskap måste finnas för att kunna möta skiftande religiösa behov? Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 1 /

10 Diskussionsunderlag Samtliga sidhänvisningar där inte annat anges härör till Äldreomsorg nr 1/2013 Stöd för att hantera svåra samtal Mina egna reflektioner Vi är inte vana vid att tala om sorg, skuld, skam, nedstämdhet, ångest och oro. Omsorgstagarens förtvivlan och nedstämdhet kan dessutom väcka starka känslor till liv hos oss själva. Här får ni tips, goda råd och praktiska exempel som stöd för att utveckla samtalsmetodik och förhållningssätt men även hur du som medarbetare kan få stöd för egen del. Avsikten är att inspirera och stimulera till ett fortsatt utvecklingsarbete där även de existentiella dimensionerna ingår. 1 Öppet samtal Ett existentiellt samtal brukar vanligen betecknas som ett öppet samtal som stödjer människan att hantera sitt liv. Det viktiga är att man får prata om det som bekymrar och att bli bemött på ett empatiskt sätt. Att lyssna, visa medkänsla och empati och att vara närvarande är grundläggande. Alla måste bära sina egna existentiella utmaningar, men att samtala och dela upplevelser kan underlätta. Att få sätta ord på det svåra gör det mer hanterbart samtidigt som man inte känner sig lika ensam. 1. Välj ut ett ämne att samtala om! Försök att använda er av de råd och tips som förmedlas ovan. Utvärdera! Vad kan ni lära av denna metod? 2 Vad skiljer dem åt? En värderingsstyrd äldreomsorg bygger på ett relationsbaserat arbetssätt. Ett arbetssätt där personalen är närvarande i mötet, lyhörd, respektfull, ger bekräftelse och skapar trygghet och förtroende. Det är grunden för att skapa ett gott klimat för existentiella samtal. Min erfarenhet är att i verksamheter som arbetar relationsbaserat kommer också existentiella frågor upp i samtalen mellan omsorgstagaren och kontaktpersonen. Men det är inte självklart att man identifierar samtalen som existentiella. (sid. 14.) 2. skillnaderna mellan att arbeta uppgiftsstyrt och relationsbaserat! Vad krävs av organisationen, ledningen och medarbetare för att utveckla ett relationsbaserat arbetssätt? Vilka övriga förutsättningar måste finnas? 3. Hur vill ni beteckna ert arbetssätt och hur skulle ni vilja förändra det? Fördjupa er gärna i vad ett relationsbaserat arbetssätt innebär i praktiken och vilket förhållningssätt som detta förutsätter. 3 Verktyg i vardagsarbetet På Stockholms sjukhem arbetar sjukhusprästen Brittmari Godman. Hon menar att ett första steg för att våga prata om liv och död med någon som närmar sig slutet kan vara att våga se in i sig själv och bli medveten om sina egna rädslor. Hon träffar regelbundet och spontant vårdpersonal för att prata existentiella frågor. 4. Jämför er egen situation med era kollegorna på Stockholms sjukhem. Vilka forum för samtal har ni om etiska dilemman, problem i arbetet eller tankar om människosyn och bemötande? Hur önskar ni att det vore? Vad krävs i så fall? På Stockholms sjukhem har det bildats en arbetsgrupp som ska kartlägga hur personalen arbetar med de existentiella frågorna i mötet med patienter och boende. I dag saknas konkreta arbetsredskap som kan underlätta i det dagliga arbetet. Personalen ska till exempel kunna fråga den som kommer till sjukhemmet om han eller hon har någon tro och hur de på bästa sätt ska kunna hjälpa patienten fram till slutet av livet. (sid. 17) 5. Ta gärna reda på mer om hur de går tillväga med kartläggningen och diskutera det utvecklingsarbete som pågår på Stockholms sjukhem. På vilket sätt skulle konkreta arbetsredskap kunna underlätta i det dagliga arbetet? Vilka arbetsredskap skulle i så fall vara av betydelse? Hur kan ni använda er av exemplet från Stockholms sjukhem? Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 1 /

11 Mina egna reflektioner 4 Samtalsgrupper ger stöd Våra egna känslor väcks till liv när vi möter anhöriga och döende. Annelie tycker att livet har blivit lättare, Maria har blivit bättre på att lyssna och för Lillemor blev det enklare att arbeta efter att ha fått prata av sig. I Kyrkhult i Olofströms kommun har de regelbundna samtalsträffarna gjort personalen lugnare i mötet med döende och deras anhöriga och med sig själva. (sid. 30) 6. Läs gärna hela artikeln Samtalen som gör gruppen starkare på sidan 30 i tidningen Äldreomsorg. Studera hur de gått tillväga för att skapa samtalsgrupper och om de positiva effekter som det arbetet lett till. 7. hur ni i er verksamhet skulle kunna gå tillväga för att skapa motsvarande existentiellt stöd för er i arbetsgrupperna. även vilka frågeställningar som ni skulle vilja ta upp i en sådan samtalsgrupp. Försök även identifiera viktiga personer i er omgivning som kan stödja gruppsamtalen och kanske fungera som samtalsledare, men som även kan ge stöd och handledning. 8. er fram till en handlingsplan för hur ni kan gå tillväga för att på ett bra sätt hantera existentiella möten med omsorgstagarna. Observera att planen även bör innehålla strategier för hur ni kan bygga upp er egen debreafing och kompetensutveckling. Identifiera inom vilka områden som ni behöver få ökad kunskap. 9. Ta upp planen på nästa APT-möte för diskussion och beslut om hur frågan kan hanteras vidare. Några goda råd kring att ställa frågor: Använd öppna frågor till stor del Ställ en fråga i taget och vänta på svar Undvik ledande frågor Korsförhör inte med slutna frågor Kom ihåg uppskattande frågors värde Var alltid medveten om frågeordens betydelse. Ur Samtal i vardagsarbetet. Monika Forsman. Fortbildning ab/tidningen Äldreomsorg, 2012 Handledarskap till tidningen Äldreomsorg. Begränsad kopieringsrätt! Beställ ditt eget exemplar på 1 /

12 aktuellt tema 1/2013 Existentiella samtal Tidningen Äldreomsorg och tidningen Handledarskap i äldreomsorgen ges ut av Gothia Fortbildning AB som även ger ut Grundskoletidningen och Handledarskap i grundskolan samt Förskoletidningen och Ledarskap i förskolan. Utöver det ger Gothia Fortbildning ut böcker, anordnar kurser, konferenser och uppdragsutbildningar för yrkesverksamma inom områdena: medicin och hälsa, socialt arbete och omsorg, förskola, skola och äldreomsorg. Dagboken på språng med Helena olander i Bollebygd I verksamheten kallhälls kvinnor gör egen film elisabet spjuth, chefredak tör: Välkommen till nya Äldreomsorg! 1/2013 årgång 30 Beställ tidigare nummer! Du veckling tidninge n för kompete nsut hittar dem på vår hemsida: gothiafortbildn ing.se Stor bilaga Kickstarta våren med vårt breda kursutbud Känsla för hemtjänsten Lillemor Wiklund, har bestämt sig för trappa ner till halvtid vid 74 års ålder Existentiella samtal mest sekulariserade Tema I Sverige som är ett av världens äldre om döden och meningen land har vi svårt att prata med debesked, hur jobbar man med med livet. Hur lämnar man svåra det så svårt att prata om vad sin egen dödsångest och varför är som händer efter döden? ex á 89 kr Art.nr Premiärnummer! Mer läsning Stort tema Besök i verksamheten ex á 75 kr Art.nr. 371 prenumerera! Tidningen Äldreomsorg st Helårsprenumerationer (6 nr) á 495 kr/år (ex moms) Handledarskap till Äldreomsorg st Helårsprenumerationer (6 nr) á 395 kr/år (ex moms) Tidningen Äldreomsorg utlandet st Helårsprenumerationer (6 nr) á 750 kr/år (ex moms) Läs mer på