Skee En boplats tillhörande teknokomplexet trattbägarkultur Bohuslän, Skee socken, Holma 1:11, fornlämning 1627.

Transkript

1 uv väst rapport 2009:28 arkeologisk undersökning Skee 1627 En boplats tillhörande teknokomplexet trattbägarkultur Bohuslän, Skee socken, Holma 1:11, fornlämning 1627 Kalle Thorsberg

2

3 uv väst rapport 2009:28 arkeologisk undersökning Skee 1627 En boplats tillhörande teknokomplexet trattbägarkultur Bohuslän, Skee socken, Holma 1:11, fornlämning 1627 Kalle Thorsberg

4 Riksantikvarieämbetet, arkeologiska uppdragsverksamheten (UV) UV Väst Kvarnbygatan Mölndal Växel: Fax: e-post: e-post: Riksantikvarieämbetet UV Väst Rapport 2009:28 ISSN Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L 1999/3. Kartorna är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /2370. Bildredigering Eva Crafoord Layout Eva Crafoord Omslag Johannes Nieminen undersöker anläggningarna 233 och 350. Foto, från söder: Lotta Karlsson. Tryck/utskrift Intellecta Infolog, Göteborg, 2009

5 Innehåll Inledning 7 Bakgrund 7 Topografi och fornlämningsmiljö 7 Arbetsmetodik och dokumentation 11 Resultat 14 Anläggningar 14 Fynd 15 Sammanfattning och tolkning 17 Utvärdering utifrån undersökningsplan 18 Materialets potential 19 Referenser 20 Administrativa uppgifter 21 Bilagor 22 Bilaga 1. Anläggningstabell 22 Bilaga 2. Fyndtabell 23 Bilaga 3. Korstabell grävenhet ruta 26 Figurförteckning 27 Tabellförteckning 27

6 Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad. 6 UV Väst Rapport 2009:28. Arkeologisk undersökning

7 Några hundra meter öster om gården Lilla Holma i Skee utfördes under hösten 2007 en arkeologisk slutundersökning av en boplats från stenåldern. Förutom flinta spridd över den nordliga delen av den undersökta ytan, påträffades i söder under en relativt ung torvbildning ett mindre antal härdar. Stenmaterialet kan genom sin sönderdelning tillskrivas teknokomplexet trattbägarkultur. Härdarna är med stor sannolikhet yngre. Platsen har troligen varit en tillfällig lokal, delvis samtida med den söder här om undersökta Skee Inledning Under två veckor den kalla senhösten 2007 utförde Riksantikvarieämbetet UV Väst en arkeologisk slutundersökning av fornlämningen Skee 1627 på fastigheten Holma 1:11 i Skee socken. Arbetet utfördes med anledning av Vägverkets planerade utbyggnad av väg E6 i Bohuslän, delen Lugnet- Skee. Bakgrund Fornlämning 1627 i Skee socken upptäcktes i samband med arkeologiska utredningar inför byggandet av väg E6, delen Lugnet-Skee, år 2001 (Hernek & Streiffert 2002). Platsen förundersöktes 2005 och tolkades då som en mer eller mindre strandbunden lokal och därmed daterad till senmesolitikum (Hernek 2006). Vid förundersökningen påträffades ett litet material av slagen sten, en möjligen urlakad härd samt ett keramikfragment. Den senmesolitiska dateringen komplicerades, förutom av keramiken, även av att ett plattformsavslag av flinta som antogs komma från en cylinderkärna. Topografi och fornlämningsmiljö Området är beläget norr om en cirka meter stor mosse. Denna ligger i en sänka uppe i ett bergsparti. Fornlämningen ligger i en liten södersluttning och begränsas i alla riktningar av berg. Höjden är mellan 31 och 36 meter över nuvarande havsnivå. Marken var innan undersökning glest skogbeväxt. På närliggande bergsryggar och höjder finns förhistoriska gravar som stensättningar och rösen. De närliggande kända förhistoriska boplatserna är betydligt färre. De som påträffats ligger på avsatser och höjdsträckningar. Den närmast registrerade fornlämningslokalen var stenåldersboplatsen Skee 1628, som undersöktes parallellt med Skee Skee

8 Fig. 2. Utsnitt ur Blå kartan, 91 Strömstad, med undersökningsplatsen markerad. Skala 1: UV Väst Rapport 2009:28. Arkeologisk undersökning

9 Fig. 3. Utsnitt ur Fastighetskartan, blad 9A 8h, med undersökningsområdet markerat. Skala 1: Skee

10 Fig. 4. Schaktplan. Skala 1: UV Väst Rapport 2009:28. Arkeologisk undersökning

11 Arbetsmetodik och dokumentation Undersökningen påbörjades med att grästorv togs bort och matjorden skiktvis banades av med en grävmaskin ner till en underliggande sand. För torvutbredning se fig. 7. Ytan rensades därefter med norgehacka och grävsked där så behövdes. De fynd som påträffades vid avbaningen mättes in och registrerades som fyndenheter (fig. 5). Utifrån dessa fyndområden lades sedan ett nät av kvadratmeterstora rutor ut över ytan (fig. 6 7). Dessa grävdes i ett stick ner till fyndtomt djup, vilket i samtliga fall var högst 20 centimeter. Utifrån fyndmängd i de undersökta rutorna förtätades rutnätet. Rutorna handgrävdes med skärslev. Sållning var inte effektiv på grund av regn i kombination med kyla vilket dessutom ledde till att marken frös. För att över huvud taget kunna gräva täcktes ytor med isoleringsmattor över natten. Någon andra schaktning av ytan med maskin i jakt på urlakade anläggningar gjordes inte. Inget framkom som indikerade förekomsten av sådana. Anläggningar av denna typ finns i huvudsak på boplatser med betydligt större fyndmaterial. En avgörande faktor var dock en prioriterig att använda grävmaskinstiden till att förstå den nedan nämnda torvbildningen. I områdets södra del, i anslutning till en liten mosse komplicerades undersökningen av att en torvbildning som från mossen breder ut sig mot norr (fig. 7). För att få grepp om torvens relation till flintan som påträffades norr härom grävdes en meterruta med skärslev genom torven ner till den underliggande sanden. Inga fynd gjordes i torven och en flinta påträffades i den underlagrande sanden. Då resultatet var magert grävdes ett schakt i nord sydlig riktning genom torven med grävmaskin. Schaktningen skedde skiktvis och den framkomna ytan undersöktes noga för att påträffa eventuella fynd och förstå deras stratigrafiska läge. Inga fynd påträffades i torven. Efter detta togs torven bort med maskin för att underliggande sand skulle kunna undersökas. Samma metodik som användes för den nordliga delen av ytan kom här till användning. Endast få fynd gjordes i detta område. Däremot framkom rester av sju härdar. Härdarna mättes in, snittades, och beskrevs. Profil ritades i skala 1:20 och anläggningarna fotograferades. Prover insamlades för makrofossilanalys och 14C-dateringar där så var möjligt. Fotodokumentation gjordes med digitalkamera. Den avbanade undersökningsytan och anläggningarna har mätts in med totalstation. Anläggningar, grävningsenheter, prover, fynd och upptagna ytor mättes in med totalstation i intrasisprojektet V2007:067. Flintmaterialet har registrerats enligt GAMs sorteringsschema för flinta. Foton har arkiverats på CD, enligt direktiv från ATA. Skee

12 Fig. 5. Fyndområden. Skala 1: UV Väst Rapport 2009:28. Arkeologisk undersökning

13 Fig. 6. Grävda rutor. Skala 1:250. Skee

14 Fig. 7. Torvens utbredning i den södra delen av ytan. Skala 1:250. Resultat Anläggningar Totalt registrerades sju härdar eller rester av sådana (fig. 4). Till detta kom en stenkoncentration i den nordligaste delen av undersökningsytan. Då härdarna ligger i ett område som täcks av torv och inte har något samband med det slagna stenmaterialet tolkas dessa som ett resultat av en senare aktivitet på platsen. Den ringa urlakningen förstärker detta intryck. Ingen av anläggningarna ansågs kunna bidra med en datering av stenmaterialet. Då undersökningen syfte och mål enligt undersökningsplanen var att besvara frågor om det stenålderstida utnyttjandet av platsen utfördes ingen radiometerisk datering av härdarna. Stensamlingen i norr (A555) undersöktes som en anläggning men inget påträffades som möjliggör en tolkning som något av människor anlagt. Den har därför utgått som anläggning vid tolkningsarbetet. Av den vid förundersökningen påträffade eventuella urlakade härden kunde inga spår påträffas. Anläggningarna förtecknas i bilaga UV Väst Rapport 2009:28. Arkeologisk undersökning

15 Fynd Fyndmaterialet utgörs helt av slagen sten. Flinta dominerar fullständigt. Fyndens fördelning på olika kontexter framgår av bilaga 2. I de fall fynden kommer från en grävenhet framgår enhetens tillhörighet till ruta av bilaga 3. Fynden fördelar sig på kategorier enligt tabell 1. Tabell 1. Sammanställning av fynd från Skee 1627 Sakord Material Antal Tångespets Flinta 1 Avslagskniv Flinta 1 Avslag med retusch Flinta 1 Kölformig kärna, atypisk Flinta 1 Bipolär kärna Flinta 1 Övrig kärna Flinta 5 Kärnfragment, sidofragment Flinta 1 Kort spånfragment Flinta 2 Avslag Flinta 187 Övrig slagen Flinta 149 Splitter Flinta 27 Avslag med slipning Bergart 1 Knacksten Bergart 1 Avslag Bergart 2 Övrig slagen Bergart 1 Övrig slagen Kvarts 14 Fyndmaterialet förutom flintan är allt för magert för att medge några långtgående slutsatser vad gäller funktion eller datering. Flintmaterialet däremot innehåller ett antal attribut som går att ge mening. En möjlig tånge (F21) från en tångespets skulle möjliggöra en tolkning till trattbägar-teknokomplexet (dvs fas 4/trattbägarkultur) om den var mera typisk. Helt säker är den dock inte som tånge. Ett avslag med slipning av bergart (F3) har en välvd och en plan sida och kan möjligen komma från en fyrsidig yxa. En avslagskniv (F1) är tillverkad av ett spånliknande avslag. Den saknar den för segmentknivar typiska retuschen och tillhör en typ som är relativt vanlig under perioden senmesolitikum tidig mellanneolitikum. En kölformig kärna (F14) är atypisk som senmesolitisk sådan. Kärnan har producerat ett mindre antal spånliknande avslag med kraftig överlappning av avspaltningarna. Dateringen är oklar. Med stor sannolikhet är kärnan inte senmesolitisk. Två fragment av ett spån (F18) kan ha producerats från en sådan kärna som ovan. Geometrin är i vilket fall omöjlig för en typisk senmesolitisk handtagskärna. Skee

16 Fig. 8. Anläggningarna i södra delen av ytan. Skala 1:75. Det övriga materialet har en påfallande hög andel av avslag slagna med mjuk teknik. En liten mängd avslag i bipolär teknik kompletterar den enstaka bipolära kärnan. Avslagen är inte fragmenterade i samma grad eller på samma vis som i ett typiskt lihultmaterial. Ingen konsekvent plattformspreparering finns i materialet, dock finns enstaka exempel på facettering. Till detta finns ett litet antal exempel på över ytan utbredande avsplatningar pä ett för neolitiska material typisk vis. Partiella ryggningar har utförts med mellanstock. Bilden kompletteras av ett osäkert yxkroppsavslag från en fyrsidig yxa, enstaka komebwa-avslag och kärnrester som närmar sig kubiska sådana. Komebwametoden innebär i detta fall att avspaltningar görs in över motsidan på ett stort avslag. De resulterade avslagen har därför två 16 UV Väst Rapport 2009:28. Arkeologisk undersökning

17 avspaltningssidor, är platta, tunna, jämntjocka och helt i avsaknad av ryggar på motsidan. Benämningen komebwa härrör från in fyndplats i Afrika, som givit upphov till denna speciella typ av avslag. Om materialet ses som en enhet, och inget talar för en annorlunda tolkning, kan det uppfattas som ett typiskt material tillhörande det teknokomplex jag i andra sammanhang valt att kalla trattbägarkultur. Teknologin finns i material som uppfattas som sent mesolitiska (fas 4/tvärpilsgruppen) och i material som tillskrivs trattbägarkulturen. Det slagna materialet kan alltså därmed dateras till denna fas. Vad gäller fyndens spridning kan endast konstateras att nästan alla kommer från ett begränsat område i boplatsens norra ände. Sammanfattning och tolkning Undersökningen av Skee 1627 har gett som resultat en plats om besökts vid minst två olka perioder. Ett antal härdrester i områdets södra del har avsatts vid ett kortare besök vid en liten vattensamlig eller mosse. Inget fyndmaterial kan knytas till händelsen. Stratigrafiska observationer och anläggningarnas bevaringsgrad gör det troligt att händelsen inträffat under perioden metalltid nutid. Större delen av materialet har deponerats under den tid som trattbägarkultur-teknokomplexet fanns i området. Platsen har troligen varit en tillfällig lokal och kan ses som en utlöpare av den söderut undersökta Skee 1628 (Streiffert 2008). I materialet från Skee 1628 finns ett antal tvärpilar, vilket möjligen talar för att denna plats varit en liten jaktstation i närheten av den dåtida stranden. Skee 1627 har ingen större uppsättning formella verktyg men flera restprodukter typiska för tidens flinthantverk. En poäng med tolkningen av teknologin är att lokalen ligger upp till tio meter högre än den dåvarande stranden. Den är därmed ett gott exempel på en lokal som framåt kommer visa sig vanligare än man tidigare trott. Ett normalt tolkningsbeteende för ett vad typartefakter anbelangar anonymt flintmaterial har säkerligen tidigare daterat lokaler av denna typ efter den strandlinje de ligger invid. I detta fall skulle lokalen, precis som vid förundersökningen, troligen uppfattas som senmesolitisk. Senare års undersökningar i nordligaste Bohuslän gör att en ny och mera varierad bild av trattbägarkultur-komplexet kan anas med strandanknutna jaktstationer och typiska inlandsboplatser där jordbruk förekommit. Associerat med de senare finns dessutom typiska megalitgravar. Bilden kompletteras av lokaler som Skee 1627 i en mellanzon. Ett flertal liknande lokaler har på senare tid undersökts av UV Väst Det bör framhållas att teknokomplexet trattbägarkultur omfattar tidsrummet från en eventuell sent mesolitisk fas (fas 4/tvär pils gruppen/prototratt bägar kultur) till slutet av trattbägarkultur i regionen under mellanneolitikum. Ett antal teknologiska attribut förekommer, som det verkar, under hela denna period. Landskapsutnyttjandet har därför utan tvivel varit mera komplext än den traditionella bilden baserad på utbredning av typartefakter. Skee

18 Utvärdering utifrån undersökningsplan Inför undersökningen fanns den övergripande målsättningen att Skee 1627 tillsammans med sju andra boplatser från stenåldern skulle avslöja andra typer av aktiviteter och landskapsutnyttjande än vad hittills dokumenterats i någon större utsträckning. Målsättningen grundade sig på dels förundersökningens resultat samt det faktum att urlakade anläggningar påträffats på stenålderslokaler under senare år i området. Från dessa förutsättningar formulerades fyra frågor som skulle besvaras genom undersökningarna. Hur dessa frågor kunnat besvaras redovisas nedan. Vilken tidsepok representerar boplatsen? Kan den preliminära dateringen till senmesolitikum respektive mellenneolitikum verifieras? Platsen går vad stenåldersmaterialet anbelangar att datera till tidsrummet senaste mesolitikum-tidig mellanneolitikum och hör samman med teknokomplexet trattbägarkultur. De i förundersökningen uppställda hypoteserna om datering kan knappast upplevas som bekräftade. Därmed blir också de följande frågorna präglade av detta faktum. De är endast delvis relevanta för det faktiska materialet. Vilken karaktär har aktiviteterna på boplatsen? Hur passar den in i ett antaget mönster om boplatser i inre skärgårdsmiljö? De på platsen iakttagbara aktiviteterna hör närmast helt samman med flintsönderdelning. Inga kontexter som medger några andra tolkningar har påträffats. Få eller inga föremål som ger en indikation på andra aktiviteter har påträffats. Platsen har legat upp till tio meter upp i terrängen (beroende på var den hör tidsmässigt inom teknokomplexet) och har inget relevant samband med en inre skärgård. Den utgör tvärt om en ny sorts plats som visar på brister i de hittills använda modellerna för landskapsutnyttjande Vilket näringsfång avspeglas via redskapstyper och anläggningar? De fåtaliga exemplen på redskap och avsaknaden av kontexter samhörande med stenmaterialet omöjliggör helt denna typ av frågor besvaras. Kan något mönster i flintans förhållande till härdar utläsas som kan visa härdarnas mera specifika funktion? Inga härdar samhörande med flintan har påträffats. Andra frågor än de före undersökningen uppställda kan belysas med materialet, exempel på sådana har angetts under tolkningsavsnittet. 18 UV Väst Rapport 2009:28. Arkeologisk undersökning

19 Materialets potential Undersökningen resulterade i en för teknokomplexet trattbägarkultur ny sorts lokal. Detta har redan möjliggjort att flera sådana lokaler identifierats. Lokalen i sig utgör, tillsammans med flera andra tillhörande teknokomplexet som undersökts på senare tid i norra Bohuslän, ett nytt dataunderlag för förståelsen av övergången mellan mesolitikum och neolitikum i området. Skee

20 Referenser Hernek, R. & Streiffert, J E6 Bohuslän, Lugnet-Skee. Arkeologisk utredning. Riksantikvarieämbetet UV Väst rapport 2002:25. Hernek, R Några gravar men mest stenålder. Förundersökningar inför ny E6, sträckorna Lugnet-Vik, Vik-Skee samt ny lokalväg för Lur samhälle. Bohusläns museum rapport 2006:14. Streiffert, J Skee Lämningar från neolitikum till tidig medeltid. Riksantikvarieämbetet UV Väst rapport 2008: UV Väst Rapport 2009:28. Arkeologisk undersökning

21 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Riksantikvarieämbetets projektnummer: Intrasisprojekt: V2007:067. Undersökningstid: Projektgrupp: Kalle Thorsberg, Ewa Ryberg och Johannes Nieminen. Exploateringsyta: 2000 m 2. Undersökt yta: 1115 m 2. Läge: Fastighetskartan, blad 9A 6h, 6533,8 y 1239,3. Koordinatsystem: RT 90 2,5 gon V. Höjdsystem: RH 70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: Foton och profilritningar i skala 1:20 av anläggningarna A200, A217, A233, A350, A367, A375 och A387. Unr 4888:1-12. Digital dokumentation: förvaras på UV Väst. Fynd: fynd med Fnr Skee

22 Bilagor Bilaga 1. Anläggningstabell Anl. Typ Storlek (m) Djup (m) Anmärkn. A200 Härd 0,8 0,45 0,09 A217 Härd 0,7 0,65 0,16 A233 Härd 0,8 0,6 0,08 A350 Härd 0,8 0,6 0,14 A367 Härdrest 0,2 0,04 Sotfläck A375 Härdrest 0,4 0,08 Grop? A387 Härd 0,6 0,14 A555 Stenansamling 0 Utgår 22 UV Väst Rapport 2009:28. Arkeologisk undersökning

23 Bilaga 2. Fyndtabell Fnr Material Sakord Antal Ark. obj. Grävenhet Fyndenhet 1 Flinta Avslagskniv Flinta Avslag Bergart Avslag med slipning Flinta Avslag Flinta Splitter Flinta Avslag Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Övrig slagen flinta Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Kvarts Övrig slagen kvarts Flinta Avslag med retusch Flinta Plattformskärna Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Splitter Flinta Kort spånfragment Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Tångespets Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Bergart Avslag Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Splitter Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Bergart Avslag Flinta Övrig kärna Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Splitter Flinta Övrig slagen flinta Flinta Avslag Kvarts Övrig slagen kvarts Flinta Övrig kärna Skee

24 Fnr Material Sakord Antal Ark. obj. Grävenhet Fyndenhet 41 Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Kärnfragment Flinta Övrig slagen flinta Flinta Avslag Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Avslag Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Splitter Bergart Övrig slagen bergart Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Avslag Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Avslag Flinta Bipolär kärna Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Splitter Flinta Övrig kärna Flinta Avslag Kvarts Övrig slagen kvarts Flinta Övrig slagen flinta Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Splitter Kvarts Övrig slagen kvarts Flinta Övrig kärna Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Avslag UV Väst Rapport 2009:28. Arkeologisk undersökning

25 Fnr Material Sakord Antal Ark. obj. Grävenhet Fyndenhet 83 Flinta Övrig slagen flinta Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Flinta Splitter Bergart Knacksten Flinta Avslag Flinta Övrig slagen flinta Skee

26 Bilaga 3. Korstabell grävenhet ruta Grävenhet Största tjocklek (m) Ruta 253 0, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , UV Väst Rapport 2009:28. Arkeologisk undersökning

27 Figurer Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad... 6 Fig. 2. Utsnitt ur Blå kartan, 91 Strömstad, med undersökningsplatsen markerad. Skala 1: Fig. 3. Utsnitt ur Fastighetskartan, blad 9A 8h, med undersökningsområdet markerat. Skala 1: Fig. 4. Schaktplan. Skala 1: Fig. 5. Fyndområden. Skala 1: Fig. 6. Grävda rutor. Skala 1: Fig. 7. Torvens utbredning i den södra delen av ytan. Skala 1: Fig. 8. Anläggningarna i södra delen av ytan. Skala 1: Tabeller Tabell 1. Sammanställning av fynd från Skee Skee

28

29

30 Några hundra meter öster om gården Lilla Holma i Skee utfördes under hösten 2007 en arkeologisk slutundersökning av en boplats från stenåldern. Förutom flinta spridd över den nordliga delen av den undersökta ytan, påträffades i söder under en relativt ung torvbildning ett mindre antal härdar. Stenmaterialet kan genom sin sönderdelning tillskrivas teknokomplexet trattbägarkultur. Härdarna är med stor sannolikhet yngre. Platsen har troligen varit en tillfällig lokal, delvis samtida med den söder här om undersökta Skee ISSN