Råbylund norra. Skåne, St. Råby socken, Lunds stad 2050 och Anna Lagergren-Olsson UV SYD RAPPORT 2002:9 NEOLITISK AKTIVITETESYTA VID VÅTMARK

Transkript

1 UV SYD RAPPORT 2002:9 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Råbylund norra NEOLITISK AKTIVITETESYTA VID VÅTMARK Skåne, St. Råby socken, Lunds stad 2050 och 2051 Anna Lagergren-Olsson Råbylund norra 1

2 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd Åkergränden 8, Lund Tel Fax Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2002:9 ISSN Kart- och ritmaterial Maj-Lis Nilsson Layout Anita Esping Bodén Tryck/Utskrift Uv Syd, Lund, 2002 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L 1999/3

3 Innehåll Undersökningens förutsättningar 5 Mål och metod 7 Resultat 7 Utvärdering 11 Sammanfattning 11 Referenser 12 Administrativa uppgifter 12

4 Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan, Skåne län, med platsen för undersökningen markerad. Skala 1: Råbylund norra

5 Råbylund norra NEOLITISK AKTIVITETSYTA VID VÅTMARK Anna Lagergren-Olsson Undersökningens förutsättningar Under perioden november 2001 utfördes av Riksantikvarieämbetet, UV Syd en arkeologisk förundersökning på fastigheterna Lunds Stad 2050 och 2051 i St Råby sn, i den östra utkanten av Lund (fig. 1). Undersökningen föranleddes av en av Lunds kommun planerad detaljplaneläggning av norra delen av utbyggnadsområdet Råbylund. Undersökningsområdet benämns Råbylund norra. Hela utbyggnadsmrådet besiktigades 1995, varvid fem antikvariskt intressanta delområden avgränsades, område A E utfördes en arkeologisk utredning med sökschaktsgrävning varvid fasta fornlämningar kunde konstateras inom område A, B, C och E (Marie Olsson 1998). Det här aktuella förundersökningsområdet berör område E (fig. 2) och omfattar ca m 2 (den yta inom exploateringsområdet som innehöll fornlämning och var tillgänglig, d.v.s. ej husbebyggd). Under planeringen av förundersökningen framkom att den nordvästra delen av det aktuella området (märkt NV i fig. 2) inte var tillgänglig för undersökning. Med anledning av detta gjordes en revidering av undersökningsplan och kostnadsberäkning. Undersökningsområdet är beläget i en svag sydsluttning, i norra kanten av vad som tidigare utgjort våtmarksområden kring en bäck. Bäcken rinner i söder ut i Höje å och är numera till stor del lagd under jord och våtmarken är utdikad. Norr om undersökningsområdet stiger terrängen och upptas nu av bostadsområdet Linero. Jordarten utgörs huvudsakligen av lera, ställvis siltblandad och längst i nordväst inom undersökningsytan övergående i sand. Fornlämningsbilden i området karaktäriseras av ett större antal stenåldersboplatser på båda sidor av bäcken, samtliga på en nivå kring 25 möh. En av boplatserna, RAÄ8 (St Råby sn), belägen endast ett par hundra meter söder om undersökningsområdet, har daterats till mellan- och senneolitikum (Wyszomirski 1974, s. 63ff). På en gård i direkt anslutning till undersökningsområdet finns en gårdssamling registrerad, RAÄ 20 (St Råby sn). Den innehåller enligt uppgift i fornlämningsregistret fynd från gårdens ägor. Samlingen omfattar 4 fragmentariska flintdolkar, 2 skivyxor, 2 flintyxor med utsvängd egg, 3 skivskrapor, 6 fragmentariska flintyxor och ett tiotal retuscherade spån, d.v.s. huvudsakligen neolitiskt material. Råbylund norra 5

6 Fig. 2. Utdrag ur GSD ekonomiska kartan, blad 2C 5h med undersökningsområde och registrerade fornlämningar markerade. Skala 1: Råbylund norra

7 Ytterligare ett antal boplatser är registrerade på andra sidan bäcken, söder om exploateringsområdet. Flera är karaktäriserade som stenåldersboplatser. På en av de registrerade boplatserna (RAÄ 9, St Råby sn), ca 1 km sydväst om exploateringsområdet, är en mindre arkeologisk undersökning utförd. En inledande ytinventering av boplatsen gav ett flint- och keramikmaterial som kunde dateras till hela neolitikum och äldre bronsålder (Wyszomirski 1975, s. 27). Utgrävningen påvisade rester av ett kulturlager med material tillhörande trattbägarkultur. Ett par anläggningar undersöktes också, vilka kunde dateras till romersk järnålder respektive vendeltid (Wyszomirski 1975, s. 27). Ca 150 m norr om boplatsen utfördes också en mindre undersökning på en yta i mossmark. Undersökningen gav ett fyndmaterial som i allmänhet har samma datering som boplatsen (Wyszomirski 1975, s. 27). Ytterligare en boplats (RAÄ 6, St råby sn) har getts en närmare datering till mellanneolitikum, trattbägarkultur (Wyszomirski 1974, s. 30). På höjden, norr om undersökningsområdet finns förutom två högar en inventerad boplats, RAÄ 25 (St Råby sn). Delar av denna tillsammans med omgivande ytor undersöktes vid en utredning 1988 och en förundersökning Härvid framkom ett mindre antal anläggingar i form av härdar och gropar, men inga daterande fynd påträffades (Margareta Olsson 1991). Vid en arkeologisk undersökning ca 500 m väst om undersökningsområdet påträffades två gropar vilka inte kunde dateras (Margareta Olsson 1992). Området är alltså rikt på lämningar som daterats till yngre stenålder och som registrerats som boplatser. Endast få, begränsade undersökningar är utförda och platsernas funktion är inte klarlagd. Mål och metod Målsättningen med förundersökningen av Råbylund norra var att avgränsa och datera fornlämningarna inom område E och att klargöra deras vetenskapliga potential. Undersökningen genomfördes med en avbaning av större ytor i kombination med sökschakt. Ytorna förlades huvudsakligen till områden som visat sig vara anläggningstäta vid utredningen. Under förundersökningens gång kom insatserna att koncentreras till den södra delen av undersökningsområdet, där större delen av den bevarade fornlämningen befanns vara belägen. Anläggningar dokumenterades med totalstation i RAÄ:s fältdokumentationssystem Intrasis. Ett representativt urval anläggningar undersöktes och fynd tillvaratogs, liksom prov för 14 C-datering. Resultat Fem schakt i form av rektangulära ytor togs upp, ett i kombination med ett sökschakt (fig. 3). Den sammanlagda avbanade och undersökta ytan uppgår till 562 m 2. Huvuddelen av de upptagna ytorna förlades till den södra delen av undersökningsområdet. I denna del påträffades ett lager (A101) under matjorden innehållande slagen flinta och keramik av neolitisk karaktär. Råbylund norra 7

8 Fig. 3. Utdrag ur GSD ekonomiska kartan med schakt och uppskattad utbredning av lager 101 markerat. Skala 1: Råbylund norra

9 Ca 420 m 2 av lager 101 togs fram, varav större delen banades av med syfte att klarlägga om det i anslutning till lagret fanns bevarade anläggningar. Avbaningen av lagret gjordes skiktvis och fynden tillvaratogs. En kvadratmeterruta undersöktes för hand, med skärslev. Lagret utgjordes av grå, svagt humös lera och var omkring 0,1 m tjockt, uttunnande mot norr. Dess undre del var bitvis mycket stenig och stenmaterialet omfattade bl.a. moränflinta. Kolstänk förekom i en begränsad del av lagret, i östra delen av schakt 530. Bearbetad flinta förekom i lagrets hela utbredning, företrädesvis i dess övre skikt. Mängden är av begränsad omfattning, totalt tillvaratogs ca 0,8 kg (69 st). Hälften av flintmaterialet kan karaktäriseras som avslag/avfall och omkring en fjärdedel av avslagen/avfallet är retuscherade. Redskapen utgörs av två skrapor, gjorda på avslag. Dessutom föreligger två avslagskärnor och ett kärnuppfriskningsavlag, vilket sannolikt härrör från en spånkärna. En mindre mängd av flintan är bränd. I lager 101 påträffades också, i en koncentration (i schakt 442), 320 g keramik. Fragmenten härstammar sannolikt, bedömt utifrån godstjocklek och magring, från ett och samma kärl. Ett av de större fragmenten har en form som påminner om övergången mellan hals och skuldra på en trattbägare. Ett mynningsfragment med dekor föreligger. Dekoren består av långsmala intryck i minst en horisontell rad under mynningen. Denna dekortyp förekommer under hela neolitkum. Ingenting i godsets karaktär motsäger en datering till neolitikum. Ytterligare ett keramikfragment, av förhistorisk karaktär, påträffades i lagret, i schakt 353. De anläggningar som framkom vid förundersökningen utgjordes nästan uteslutande av gropar i anslutning till lager 101 (fig. 4). Totalt dokumenterades 10 gropar, varav 9 i anslutning till lagret. Övriga anläggningar omfattar en härd, ett stolphål och två diken. Huvuddelen av groparna i anslutning till lagret var 0,5 1 m stora i ytan och runda i formen. De något större och avlånga anläggningar som, i ytan vid avbaningen, tolkades som gropar visade sig vid undersökning utgöra svackor med lager 101. Fem av groparna i anslutning till lager 101 undersöktes. De hade ett djup av 0,2 0,3 m, i ett fall 0,6 m och var fyndtomma. Kol från två av groparna, A213 och A543, skickades för 14 C-analys. Ett av proven innehöll för litet organiskt material för att kunna dateras. Det andra, från A543, gav en datering till äldre delen av tidigneolitikum (5080±70BP, Ua 26264). I undersökningsområdets nordvästra del, i schakt 505, undersöktes en större grop, A454. Gropen mätte i ytan ca 3 3 m och var 0,4 m djup. Centralt och i övre delen av anläggningen fanns en koncentration natursten, 0,15 0,25 m stora. Gropen anslöt i norr till ett täckdike utan rör (A469). Fyllningarna och lagerföljden i gropen och diket är likartade och gropens funktion har sannolikt samband med dräneringsdiket. Fyndmaterialet från gropen utgörs av 20 g keramik av förhistorisk karaktär. Godset är genomreducerat och magringen innehåller en relativt stor del glimmer, vilket antyder att det inte är neolitiskt. Fragmenten härrör från ett mindre kärl med markerad skuldra. Ett par mynningsfragment visar att mynningen varit svagt utsvängd. Strax sydväst om gropen (A454) undersöktes en härdrest (A486). Från denna tillvaratogs ett flintavaslag. Råbylund norra 9

10 10 Råbylund norra Fig. 4. Schakt med anläggningar. Skala 1:400.

11 Utvärdering Den undersökta fornlämningen utgörs i huvudsak av ett lager med ett fyndmaterial som kan dateras till neolitikum. Lagret beräknas, inom den aktuella ytan, ha en utbredning av ca m 2 (fig. 3). Dess norra, högst belägna, begränsning sammanfaller ungefär med 30 m-kurvan och följer topografin längs kanten av den tidigare våtmarken. Platsen är belägen i ett landskap som präglats av vattendrag och våtmarker och som har spår av omfattande aktivitet under yngre stenålder. Området är rikt på lämningar i form av ytinventerade stenåldersboplatser, alla belägna på ungefär samma nivå (ca 25 möh), d.v.s. på likartade lägen i terrängen. Få av platserna är undersökta och de undersökningar som utförts är av begränsad omfattning. Ingen av de registrerade stenåldersplatserna har alltså kunnat funktionsbestämmas. Anläggningsbilden på den här förundersökta lämningen är inte av boplatskaraktär. De anläggningar som kunde dokumenteras i anslutning till lagret utgörs nästan uteslutande av gropar, alla fyndtomma. Inga härdar finns heller i anslutning till lagret och endast ett stolphål påträffades. Fornlämningen kan karaktäriseras som en aktivitetsyta i anslutning till våtmark, men inte som boplats. Det bedöms osannolikt att en slutundersökning skulle öka möjligheterna att närmare datera eller funktionsbestämma lämningarna. Den sparsamma fyndmängden i lager och anläggningar från den här aktuella förundersökningen, i kombination med den ensartade anläggningsbilden, gör att möjligheterna till analyser av förhållanden inom aktivitetsytan också är små. Resultatet från förundersökningen bedöms således utgöra tillräcklig dokumentation av fornlämningen. Sammanfattning Den arkeologiska förundersökningen föranleddes av en av Lunds kommun planerad detaljplaneläggning av en del av utbyggnadsområdet Råbylund, öster om Lund. En utredning hade tidigare påvisat bevarade fornlämningar inom området. Den arkeologiska förundersökningen berörde det område som efter utredningen benämnts E. Ytan är belägen i en svag sydsluttning i norra kanten av vad som tidigare utgjort en våtmark. I områdets södra del dokumenterades ett lager med sparsamma mängder bearbeted flinta och keramik. Lagret beräknas, inom undersökningsområdet, uppta en yta om ca m 2. Fyndmaterialet i lagret kan sannolikt dateras till neolitikum (yngre stenålder). Flintmaterialet fanns i alla delar av lagret som undersöktes, keramiken påträffades i en koncentration. I nära anslutning till lagret påträffades ett antal gropar. Ett representativt urval av groparna undersöktes och de befanns vara fyndtomma. I undersökningsområdets nordvästra del dokumenterades en härd och en större grop, vilken var belägen i direkt anslutning till ett täckdike utan rör. Gropen innehöll en mindre mängd förhistorisk keramik. Råbylund norra 11

12 Referenser Olsson, Marie Arkeologisk utredning inom utbyggnadsområde Råbylund. Skåne, Stora Råby socken, Råbylund och Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 1999:54. Olsson, Margareta Rapport, Linero 2:5, St. Råby sn, Fornlämning 25, Skåne & Lund Rapport St. Råby 32:1, St. Råby sn, Skåne. Lund. Wyszomirski, M Metodiska ytundersökningar av stenåldersboplatser vid Stora Råby. Fornvännen 1974, nr Stenåldersbosättning vid Stora Råby. Ale nr Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: , Projektnummer: Undersökningstid: november 2001 Projektgrupp: Kennet Stark, Anna Lagergren-Olsson Exploateringsyta: ca m 2, varav tillgänglig yta med fornlämning ca m 2. Undersökt yta: 562 m 2 Läge: Ekonomiska kartan, blad 2C 5h, edition 70 Koordinatsystem: Rikets RT 90 Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6176,8 y 1338,1. Höjdsystem: RH 70 Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: profilskisser, kopior, 2 st A4. Digitalt dokumentationsmaterial förvaras hos UV Syd, Lund. Fynd: Fnr 1 26, inlämnade till Lunds Universitets Historiska Museum, LUHM nr Råbylund norra