Fragment av en boplats

Transkript

1 UV RAPPORT 2012:173 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Fragment av en boplats Delundersökning av Skee 1596:1 inför planerad deponi för E6 Bohuslän, Skee socken, Kollekind 1:2, Skee 1596:1 Gisela Ängeby

2

3 UV RAPPORT 2012:173 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Fragment av en boplats Delundersökning av Skee 1596:1 inför planerad deponi för E6 Bohuslän, Skee socken, Kollekind 1:2, Skee 1596:1 Dnr Gisela Ängeby

4 Riksantikvarieämbetet, arkeologiska uppdragsverksamheten (UV Väst) Kvarnbygatan Mölndal Tel.: Fax: e-post: e-post: Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2012:173 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2012/0744. Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /4363. Bildredigering Lena Troedson Layout Lena Troedson Omslag Vy över Skee 1956 (se också figur 3). Foto: Gisela Ängeby. Tryck/utskrift E-Print, Stockholm 2012

5 Innehåll Bakgrund 5 Undersökningens förutsättningar 5 Syfte och frågor 7 Metod och resultat 8 Referenser 10 Administrativa uppgifter 11 Figurförteckning 14

6 Skee 1596 N NORGE Skee 1596 Göteborg Figur 1. Platsen för undersökningen markerad på utsnitt ur Vägkartan, blad 91 Strömstad, och GSD-Sverigekartan (Översiktskartan). Skala 1: och 1: Fragment av en boplats

7 Under en arbetsvecka undersöktes delar av fornlämningen Skee 1596:1, en plats med boplatsspår från sannolikt järnålder. Arbetet orsakades av bygget av ny E6, Lugnet Skee och i samband med detta, en deponi som berörde delar av fornlämningen. Efter veckans fältarbete kunde vi konstatera att området innehöll ett sparsamt antal förhistoriska strukturer i form av stolphål, en grop och två härdar. Allt tyder på att vi befunnit oss i utkanten av en boplats som legat närmare och i skyddet av ett högrest berg väster om undersökningsplatsen. Inga daterande fynd eller material för 14 C-analyser påträffades. Bakgrund Den arkeologiska undersökningen orsakades av utbyggnaden av E6 i Bohuslän, sträckan Skee Hogdal. Fornlämningen Skee 1596:1, en boplats från sannolikt järnålder, låg i anslutning till vägarbetsområdet på en bit mark som planerades för deponi och bullervall. Fornlämningen upptäckes vid utredningarna inför bygget av ny E6 och förundersöktes år Då fann man ett kulturlager, ett färre antal anläggningar och en ränna som tolkades som en möjlig husränna (Claesson & Lönn, red. 2003). Den arkeologiska undersökningen genomfördes under en extremt varm arbetsvecka sommaren Uppdragsgivare var Trafikverket. Undersökningens förutsättningar Fornlämningen låg på den västra sidan av en relativt trång dalgångspassage mellan branta berg, i åkermark som sluttade svagt upp mot ett brant berg (figur 3). I mitten av passagen och genom hela dalgången rinner Vättlandsån som enda kvarvarande vatten efter en fjord som i förhistorisk tid var förbunden med havet via Strömsvattnet. Fjorden var seglingbar fram i folkvandringstid. Vid den arkeologiska förundersökningen 2003 fann man rester av kulturlager och en ränna, som antogs kunna markera en förhistorisk husvägg. Järnbitar, bränd lera och en flinta fanns på platsen (Claesson & Lönn 2003). Inga daterbara fynd påträffades vid förundersökningen men fornlämningen daterades preliminärt till järnålderns senare del, samt till tal utifrån de historiska fynd som hade påträffats vid utredningen (Peterson & Hernek 2001). Platsen var belägen nära gården Kollekind med ett äldsta skriftligt omnämnande år 1391, och möjligen har gården rötter ned i yngre järnålder (Claesson & Lönn 2003). Den undersökta fornlämningen låg på en nivå av 4 6 meter över havet, vilket också talade för att den bör höra till järnålderns senare del. Läget invid bergskanten gjorde också att en datering av boplatsspåren till sen järnålder ansågs som rimlig. Fragment av en boplats 5

8 N Skee 1076:1 Skee 1077:1 Skee 1485:1 Skee 55: m Skee 802:1 Skee 1595:1 Skee 1596:1 Kollekind Solhem Skee 1764 Skee 1761 Bastekärr Skee 993:1 Skee 801:1 Skee 1100:1 Skee 1477:1 Skee 168:1 Skee 169:1 Beateberg Älvdalen Fridhem Kyrkosanden Sållum Figur 2. Undersökningsområdet markerat på utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad Sågbacken 65C 3iN Strömstad. Skala 1: Fragment av en boplats Bergkällan

9 Syfte och frågor Boplatsen Skee 1596:1 bedömdes alltså vara från järnålderns senare del även om inga daterbara fynd vid förundersökningen hade påträffats som kunde bekräfta att så var fallet. Men som ovan nämnts, antogs dateringen till yngre järnålder och senare som fullt möjlig utifrån dels nivån över havet, dels läget i en slänt upp mot ett brant berg. Trots ett förhållandevis magert underlag vad gäller fynd och anläggningar i synnerhet efter förundersökningen, så gjordes bedömningen att platsen ändå var intressant att undersöka eftersom boplatslämningar från perioden mellan folkvandringstid och 1300-talet i sig alltid har ett kunskapsvärde; Detta för att mycket få sådana lokaler är kända i regionen och kunskap om deras innehåll och läge därför ringa. I undersökningsplanen formulerades därför att någon mer detaljerad frågeställning än att förhoppningsvis konstatera en boplats från yngre järnålder eller äldre medeltid knappast var realistiskt, men att ett kronologiskt konstaterande ändock var tillräckligt intressant och att varje möjlighet att undersöka boplatsfynd från sen järnålder/tidig medeltid skulle tas tillvara (Lönn, dnr ). Figur 3. Vy över Skee 1596:1, belägen i åkermarken nedanför ett brant berg. Foto, mot väster: Gisela Ängeby. Fragment av en boplats 7

10 Metod och resultat Den nordöstra delen av undersökningsområdet banades av med hjälp av grävmaskin inom en yta motsvarande 1874 kvadratmeter, medan den sydöstra delen avsöktes genom breda schakt, enligt upplägget i Undersökningsplanen. Schakten uppgick här till sammanlagt 827 kvadratmeter. Matjordstäcket var mellan 0,2 0,25 meter tjockt. Markgrunden utgjordes genomgående av lera som bitvis var mycket styv. På flera håll syntes spår efter modern plöjning. De breda schakten visade sig samtliga sakna anläggningar och fynd. Ytan i nordost däremot innehöll sammantaget tio strukturer som dokumenterades (figur 4). Två av dem utgick efter genomgrävning som matjordsfläckar. Övriga anläggningar bestod av fem stolphål (A209, A219, A230, A239, A267), en grop (A250) och två härdar (A200, A277). Vidare framschaktades i den leriga marken tre rännor som efter genomgrävning visade sig vara delvis stenfyllda dräneringsdiken. Dessa inmättes ej i plan. Troligtvis var det ett sådant sentida dike som vid förundersökningen hade uppfattats som en möjlig (hus) ränna. Kulturlagerrester påträffades ej. Det är möjligt att sådana fanns bevarade närmare berget och inom den västligaste delen av åkern enligt förundersökningen. Stolphålen låg samlade men formade ingen tydbar konstruktion. Möjligen var de spår efter någon form av enkel byggnad, ett skjul eller liknande på platsen. Mer än så går inte att säga. Stolphålen var omkring 0,2 meter stora och två av dem hade dessutom stenskoning. Djupet skiftade mellan 0,05 och 0,24 meter. Fyllningen i dem bestod av sotfärgad svagt humös lera. De saknade såväl fynd som annat daterbart material. De två härdarna var meterstora och hade ett bevarat djup av som mest 0,1 meter. De innehöll enstaka skörbrända stenar men inget kol. Härdarna låg åtskilda med cirka 30 meters avstånd. Gropen var omkring en halvmeter stor men hade ett obetydligt djup, endast ett par centimeter. Den innehöll sotig lera. Resultatet av undersökningen av en del av fornlämningen Skee 1956 visade sammanfattningsvis att vi med all sannolikhet befunnit oss i yttersta utkanten av en boplats, vars centrala del bör ha legat närmare och i skydd av det högresta berget i väster. Lermarken inom undersökningsområdet för deponin, har inte lämpat sig för bosättning i mening av boende. Undersökningen saknade material för datering, såväl fynd som kol för 14 C-analys. Datering av lämningarna var en central fråga som ställdes efter förundersökningen. Undersökningen den extremt varma sommaren 2009 gav inga besked i den frågan. En preliminär datering av fornlämningen till järnålder (yngre?) kan bara antas utifrån marknivån och utifrån närheten till Kollekind gård med medeltida belägg, troligen även med ursprung i ett förhistoriskt gårdsläge i området. De sparsamma boplatsspår(?) som påträffades vid slutdokumentationen kan eventuellt höra till en sådan. 8 Fragment av en boplats

11 Stolphål Härd Grop Område m 200 N 0 5 m Figur 4. Schakt- och anläggningsplan över Skee 1596:1. Skala: 1:150 och infällt en översikt 1:2000. Fragment av en boplats 9

12 Referenser Peterson, H & Hernek R m. fl Arkeologisk utredning. E6 Bohuslän, Skee Hogdal arkeologisk utredning av delsträckan Skee Hogdal, ett samarbetsprojekt med Bohusläns Museum. Bohuslän, Skee och Hogdal socken. UV Väst Rapport 2001:28. Claesson P & Lönn, M E6 Bohuslän Skee Hogdal, inklusive trafikplats Skee och lokalväg vid Blomsholm. Arkeologiska förundersökningar. UV Väst Rapport 2003: Fragment av en boplats

13 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Riksantikvarieämbetets projektnummer: Intrasisprojekt: V2009:020. Projektgrupp: Gisela Ängeby och Jörgen Streiffert. Underkonsulter: Stene Entreprenad. Exploateringsyta: extensivt 4000 kvadratmeter. Undersökt yta: 2701 kvadratmeter. Läge: GSD-Fastighetskartan, blad 65C 3iN Strömstad. Koordinatsystem: Sweref 99 TM. Höjdsystem: Rikets, RH 00. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 3 foton med Unr 4951:1 3, Digital dokumentation: förvaras på UV Väst. Fynd:. Fragment av en boplats 11

14 Figurförteckning Figur 1. Platsen för undersökningen markerad på utsnitt ur Vägkartan, blad 91 Strömstad, och GSD-Sverigekartan (Översiktskartan). Skala 1: och 1: Figur 2. Undersökningsområdet markerat på utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 65C 3iN Strömstad. Skala 1: Figur 3. Vy över Skee 1596:1, belägen i åkermarken nedanför ett brant berg. Foto, mot väster: Gisela Ängeby...7 Figur 4. Schakt- och anläggningsplan över Skee 1596:1. Skala: 1:150 och infällt en översikt 1: Fragment av en boplats

15

16 Fragment av en boplats Under en arbetsvecka undersöktes delar av fornlämningen Skee 1596:1, en plats med boplatsspår från sannolikt järnålder. Arbetet orsakades av bygget av ny E6, Lugnet Skee och i samband med detta, en deponi som berörde delar av fornlämningen. Efter veckans fältarbete kunde vi konstatera att området innehöll ett sparsamt antal förhistoriska strukturer i form av stolphål, en grop och två härdar. Allt tyder på att vi befunnit oss i utkanten av en boplats som legat närmare och i skyddet av ett högrest berg väster om undersökningsplatsen. Inga daterande fynd eller material för 14 C-analyser påträffades.