BARNS PROBLEM UR ETT JURIDISKT PERSPEKTIV RIKSDAGENS JUSTITIEOMBUDSMAN RIITTA-LEENA PAUNIO I HANA -FORUM VAR DRÖJER FINLANDS BARNOMBUDSMAN?

Transkript

1 BARNS PROBLEM UR ETT JURIDISKT PERSPEKTIV RIKSDAGENS JUSTITIEOMBUDSMAN RIITTA-LEENA PAUNIO I HANA -FORUM VAR DRÖJER FINLANDS BARNOMBUDSMAN? Justitieombudsmannens syn på främjandet av barns rättigheter Temat för detta forum är frågan om Finland bör inrätta en tjänst för en barnombudsman. Riksdagens justitieombudsman är ingen barnombudsman men har sedan 1998 haft särskilt övervakat att barns rättigheter tillgodoses. I den nya grundlagen finns inga bestämmelser om justitieombudsmannens uppgifter när det gäller övervakandet av barnens rättigheter. Övrig lagstiftning innehåller inte heller sådana bestämmelser. Riksdagen har dock i olika sammanhang önskat att justitieombudsmannen särskilt skall vara aktiv på detta område. Frågan fanns på agendan när riksdagen behandlade inrättandet av en andra biträdande justitieombudsmannatjänst år Syftet med att inrätta den nya tjänsten var att trygga en jämn och grundlig behandling av klagomålen i fall där klagomålens antal märkbart hade ökat. Syftet var dessutom att försäkra sig om justitieombudsmannens arbetsmöjligheter också när antalet klagomål ökat kraftigt samt även tillgodose kraven på kvalitet i avgörandena. Under diskussionen i riksdagen debatterades även huruvida en barnombudsmannatjänst borde inrättas i Finland. Inrättandet av en sådan tjänst hade föreslagits bland annat då statsrådet gav en redogörelse om sin barnpolitik till riksdagen En barnombudsmannatjänst inrättades dock inte då, men diskussionen om behovet av en sådan tjänst har fortsatt. I samband med inrättandet av den andra biträdande justitieombudsmannatjänsten ansåg man ändå, både i regeringspropositionen och under behandlingen av denna att, för att utveckla övervakandet av barns rättigheter bör man sträva till att utveckla justitieombudsmannainstitutionen.

2 2 Man beslöt således att denna tillsynsuppgift skulle tilldelas justitieombudsmannen eller en av de biträdande justitieombudsmännen. Justitieombudsmannens behörighet ändrades inte. Reformen ledde till att barnärendena behandlas som en särskild grupp av ärenden vid justitieombudsmannens kansli. Till denna ärendegrupp har alla de barnärenden koncentrerats som tidigare behandlades inom andra ärendegrupper. Från 1998 har jag först i egenskap av biträdande justitieombudsman avgjort ärenden som hänförs till kategorin barnärenden och fortsatt med detta även efter att riksdagen valde mig till justitieombudsman från början av Barnärendena är numera ett av tyngdpunktsområdena i min verksamhet och de bereds av en föredragande på heltid. Justitieombudsmannens uppgifter och åtgärder för att främja barns rättigheter Reformen 1998 gällde alltså de barnärenden som redan då hörde till justitieombudsmannens kompetens och förändrade på intet sätt justitieombudsmannens befogenheter eller uppgifter. Den viktigaste uppgiften är att avgöra klagomål från medborgarna. Vem som helst kan klaga hos justitieombudsmannen om han eller hon anser att en myndighet, en enskild tjänsteman eller tjänsteinnehavare eller en sammanslutning eller en person som sköter ett offentligt uppdrag har handlat lagstridigt eller annars klandervärt i sin verksamhet. Klagomålen i barnfrågor gäller i allmänhet sådant som föräldrar och andra anhöriga har uppfattat som missförhållanden i barnets ställning. Klagomålen gäller ofta just omhändertaganden och andra barnskyddsåtgärder. Liknande missförhållanden förekommer enligt klagomålen också ofta i mekanismerna för avgörande av föräldrars vård- och umgängestvister, dvs. i allmänhet i socialmyndigheternas förfarande. Barnens ställning inom hälso- och sjukvården, inklusive tandvård, psykiatrisk vård och rätt till rehabilitering,

3 3 bekymrar många föräldrar. Även svårigheterna för småbarnsföräldrar att få dagvård för sina barn i enlighet med lag har föranlett åtskilliga klagomål. Vidare oroar sig föräldrarna för vissa fenomen i skolvärlden, t.ex. för mobbning och möjligheterna till specialundervisning. Justitieombudsmannen undersökte för några år sedan även klagomål som gällde bristfällig undervisning i grundskolorna på grund av att lärarna permitterats. Också misstankar om sexuellt utnyttjande samt kidnappning och rädsla för kidnappning av barn är ibland orsak till att anhöriga vänder sig till justitieombudsmannen. Andra frågor som tas upp i klagomålen är polisens eller domstolarnas förfarande eller till exempel adoptionsrådgivningen. Årligen avgörs cirka hundra barnärenden vid justitieombudsmannens kansli. Justitieombudsmannen kan också på eget initiativ ingripa mot lagstridig eller annars klandervärd behandling av barn. Även om det stora antalet klagomål tar merparten av kansliets resurser i anspråk prövar jag i många fall ärenden på eget initiativ, särskilt ärenden som gäller tillsynen över barns rättigheter. Vid sidan av traditionella slutna inrättningar har inspekterats bl.a. grupp- och familjegrupphem för barn som har rest in i landet utan föräldrar. Vidare har inspekterats till exempel skolhem och på senaste tid framförallt kommuner. Inspektionerna har resulterat i omfattande beslut till exempel just om ensamkommande och skolhemsplacerade barns rättigheter. Också frågor kring barns rätt till hälso- och sjukvårdsservice har varit aktuella på eget initiativ. Frågorna har gällt rätten till psykiatrisk vård, rätten till psykiatrisk vård inom den i förordning angivna tiden, rätten till tandvård (särskilt tandreglering) och t.ex. brister i vården för ungdomar som är svårvårdade eller farliga. Just nu utreds bl.a. vilka möjligheter föräldrar har att få hjälp med medling i tvister om barn samt möjligheterna att ordna övervakade möten mellan föräldrar och barn. Hög prioritet har vårt projekt som handlar om att förebygga

4 4 och reda ut familjevåld och sexuellt utnyttjande av barn samt vården i sådana situationer. Inom ramen för projektet utreder vi social- och hälsovårdens, polisens samt skolmyndigheternas beredskap att på ett effektivt sätt säkerställa barns grundläggande fri- och rättigheter samt mänskliga rättigheter. Jag anser att familjevåld som riktar sig mot barn är en av de allvarligaste kränkningarna av de grundläggande fri- och rättigheterna och mänskliga rättigheterna i vårt land. Myndigheterna måste aktivt vidta effektiva åtgärder mot denna företeelse. Okränkbarhet är också en naturlig del av en trygg barndom. Enligt min uppfattning är det viktigt att säkerställa en trygg barndom för alla barn också bl.a. genom lagstiftnings- och andra åtgärder som syftar till att - precisera elevvårdens uppgifter, - få ett slut på tillspetsade och utdragna vårdnadstvister samt skydda barn vars föräldrar har alkohol- och/eller psykiska problem - utveckla förfarandet vid omhändertagande av barn bl.a. så att beslut om omhändertagande alltid fattas av en domstol - effektivisera rekryteringen av socialarbetare och minska omsättningen bland dem - trygga förutsättningarna för tidig intervention enligt de förslag som lagts fram inom det nationella projektet för utveckling av den sociala sektorn. Hur justitieombudsmannens tillsyn över barns rättigheter skiljer sig från en barnombudsmans verksamhet Justitieombudsmannen har i över 80 år övervakat lagligheten i myndigheternas verksamhet. En naturlig del av justitieombudsmannens allmänna övervakande av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna är,

5 5 då det gäller att övervaka barns rättigheter, de frågor som hör till den enskildes rättsskydd. Justitieombudsmannens omfattande behörighet, rätten att få ta del av information samt de undersökningsmedel som är anpassade efter situation och behov, skapar redan i sig goda förutsättningar för att övervaka att barns rättigheter förverkligas i enskilda klagomålsärenden. Justitieombudsmannens möjligheter att ingripa då det förekommer brister i förverkligandet av barns rättigheter begränsas av riksdagens justitieombudsmans behörighet att övervaka hur offentliga uppdrag sköts. Eftersom till exempel tjänster som kommunen köper av den privata sektorn anses höra till skötseln av offentliga uppdrag, hör även dessa till justitieombudsmannens behörighet. Av detta skäl har ökningen av de privata tjänsterna inte visat sig vara problematisk i justitieombudsmannens arbete då det gäller att övervaka att barns rättigheter förverkligas. En stor utmaning i övervakningen av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna samt de grundläggande fri- och rättigheterna och mänskliga rättigheterna är i vilket sammanhang och i vilken utsträckning justitieombudsmannen kan fästa uppmärksamhet vid synpunkter som främjar de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna på en mera allmän nivå. Justitieombudsmannens uppgift kan inte jämföras med vissa särskilda ombudsmäns uppgift, dvs. att i det samhälleliga beslutsfattandet fungera som ombudsman för en viss grundläggande rättighet eller för en särskild grupp - inte ens när det gäller barnen. Detta betyder ändå inte att justitieombudsmannen inte skulle kunna antingen i egna initiativ eller i klagomålsärenden på en mera allmän nivå fästa uppmärksamhet vid synpunkter som främjar en viss grupps grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter. Som exempel kan nämnas en positiv särbehandling i berättigade fall.

6 6 I detta avseende kunde en barnombudsman ändå ha större möjligheter att påverka. En barnombudsman kunde driva barnbefolkningens intressen i samhällspolitiska diskussioner och beslut. En barnombudsman kunde också uppmärksamma de politiska beslutsfattarna på missförhållanden i frågor som rör barn och kräva att gemensamma medel kommer barnen till godo. Redan i planeringsskedet för aktuella projekt kunde barnombudsmannen förmå de berörda myndigheterna att göra en gemensam bedömning av projektens sammantagna effekt från barnsynpunkt. Justitieombudsmannen kan som bekant inte ingripa i den politiska debatten. Genom att påtala brister kunde barnombudsmannen agera också utanför den offentliga sektorn och utsträcka sitt verksamhetsområde t.ex. till medierna och reklamsektorn. Barnombudsmannen kunde också kräva förbättringar i barnens ställning lika väl också inom idrottsföreningar och annan organisationsverksamhet. En viktig uppgift för en barnombudsman skulle enligt min mening vara att informera barnen själva om deras rättigheter och föra fram deras åsikter i den offentliga beslutsprocessen. En barnombudsman kunde bidra till genomförandet av den för Finland bindande FN-konventionen om barnets rättigheter. Min uppfattning är därför att Finland genom att inrätta en tjänst för en barnombudsman skulle göra ett framsteg när det gäller genomförandet av konventionen om barnets rättigheter.