Förslag till bestämmelser för att minska nitratutlakningen. jordbruket. Enligt nitratdirektivet (direktiv 91/676/EEG) m.m.

Transkript

1 Förslag till bestämmelser för att minska nitratutlakningen från jordbruket Enligt nitratdirektivet (direktiv 91/676/EEG) m.m. Rapport 2003:5

2

3 Förslag till bestämmelser för att minska nitratutlakningen från jordbruket Enligt direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket m.m. Jordbruksverket Referens Mona Strandmark och Bertil Albertsson

4

5 Innehåll 1 Sammanfattning Inledning Bakgrund Uppdraget Arbetets genomförande Nuvarande känsliga området Nya områden som utpekats som känsliga Regler för minskade växtnäringsförluster i Sverige Bakgrund till nuvarande regler Nuvarande regler Spridning av stall och handelsgödsel Lagring av stallgödsel Djurtäthetsbestämmelser Höst och vinterbevuxen mark Minskade ammoniakförluster Åtgärder enligt nitratdirektivet Krav i direktivet på obligatoriska åtgärder Åtgärder enligt bilaga 3 i nitratdirektivet Riktlinjer för god jordbrukarsed Utformning av åtgärder enligt bilaga 3 i nitratdirektivet i de känsliga områdena Regler som styrmedel för stallgödselspridning Gödselmedelsundersökningen Tidpunkter för spridningsförbud Lagringskapacitet Områdesindelning för lagringsåtgärder Avvägningar för val av ambitionsnivå för lagringsåtgärder Det känsliga området i Sydsverige (område 1) Det utpekade känsliga området, exkl. det känsliga området i Sydsverige (område 2) Tillförsel utifrån grödans behov m.m Djurtäthetsbestämmelser Utformning av riktlinjer för god jordbrukarsed i de känsliga områdena Tidsperioder då det inte är lämpligt att tillföra gödselmedel

6 6.1.1 Nuvarande känsliga området Införande av spridningsrestriktioner i det nya känsliga området Förbud mot stallgödselpridning inför höstsådd Tillförsel av gödselmedel på starkt sluttande mark Ingen spridning på vattenmättad, översvämmad, snötäckt eller tjälad mark Tillförsel av gödselmedel i närheten av vattendrag Kapacitet hos och konstruktion av lagringsutrymmen för stallgödsel Tillvägagångssätt för att sprida stallgödsel till marken Utformning av åtgärder utanför det känsliga området Områdesindelning för lagringsåtgärder Enkätundersökning om lagringskapacitet Lagringskapacitet Utanför det känsliga området i södra Sverige (område 3) Utanför det känsliga området i norra Sverige (område 4) Konstruktion hos lagringsutrymmen Huvudalternativ för förslag till bestämmelser Åtgärder enligt bilaga 3 i nitratdirektivet i det känsliga området Tidpunkter för spridningsförbud Lagringskapacitet Tillförsel utifrån grödans behov m.m Riktlinjer för god jordbrukarsed i det känsliga området Tidsperioder då det inte är lämpligt att tillföra gödselmedel Tillförsel av gödselmedel på starkt sluttande mark Ingen spridning på vattenmättad, översvämmad, snötäckt eller tjälad mark Tillförsel av gödselmedel i närheten av vattendrag Konstruktion av lagringsutrymmen för stallgödsel Tillvägagångssätt för att sprida stallgödsel till marken Åtgärder utanför det känsliga området Lagringskapacitet Konstruktion av lagringsutrymmen Kostnader för lantbrukare, stat och samhälle Återkoppling till åtgärdsprogrammet Sveriges åtgärdsprogram Lagstiftning Ekonomiska styrmedel

7 Rådgivning och information Försöks och utvecklingsverksamhet (FoU) Beräknade effekter av åtgärdsprogrammet Åtgärdernas bidrag för att uppnå målet Ingen övergödning Målkonflikter Ett rikt odlingslandskap Berörda lagrum Andra kostnadseffektiva krav

8

9 1 Sammanfattning Enligt rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (nitratdirektivet) ska känsliga områden för kväveföroreningar identifieras i varje medlemsland och för dessa områden ska särskilda åtgärdsprogram upprättas. I Sverige ingår sedan tidigare Hallands, Skåne och Blekinge och Gotlands län samt Öland i det känsliga området tillsammans med kustområdet från Västra Götaland till Stockholms län. I augusti 2002 beslutade regeringen att peka ut ytterligare sjöar och områden i Sverige som känsliga i enlighet med nitratdirektivet (se även karta, bilaga 1). På uppdrag av regeringen har Jordbruksverket utarbetat förslag till utformning av de obligatoriska åtgärder som enligt nitratdirektivet ska tillämpas i de områden som förtecknas som känsliga. Jordbruksverket har även haft i uppdrag att utreda åtgärder som kan införas utanför de känsliga områdena för att minska nitratutlakningen från jordbruket. Under arbetet har verket valt att dela in Sverige i fyra olika områden, se bilaga 2. Denna områdesindelning har valts med utgångspunkt av de förutsättningar som finns i områdena med avseende på närheten till kusten, jordarnas egenskaper, jordbruksinriktning, tidigare kunskap och erfarenhet av områdenas belastning av kväve på hav och vattendrag, m.m. Inom jordbruket handlar ett minskat nitratläckage bl.a. om att förbättra hanteringen av stallgödseln. För att styra gödselspridningen till de tidpunkter som är bäst ur miljösynpunkt kan man använda sig av olika åtgärder. Ett sätt är att reglera tidpunkterna för spridning med detaljregler som anger under vilken del av året det är tillåtet alternativt förbjudet att tillföra marken och grödorna gödselmedel. Ett annat sätt är att skapa förutsättningar för att sprida vid så bra förhållanden som möjligt genom att ställa krav på lagringskapacitet för stallgödseln. Jordbruksverket anser att det finns svårigheter med att införa generella förbud för spridningstidpunkter. För att reglerna ska vara anpassade för de skilda förutsättningar som finns i olika delar av Sverige måste detaljerade regler utformas för olika områden. Detaljregler kan också innebära mindre flexibilitet att anpassa spridning av stallgödsel efter de förhållanden som råder i olika situationer. Kväveutlakningen beror på en rad faktorer som är områdesspecifika och som varierar mellan åren. Detta kan t.ex. vara jordart, växtföljd, temperatur och nederbörd. I de förslag som Jordbruksverket ger förordas därför i första hand regler för lagringskapacitet. För vissa åtgärder föreslås även att rådgivningsinsatser, som syftar till att lantbrukarna på frivillig väg förbättrar spridningen för att minska nitratutlakningen från jordbruket, i första hand ska användas. Redan idag finns det generella regler för lagringskapacitet för alla jordbruksföretag med fler än 100 djurenheter 1. I de känsliga områdena finns även generella regler för mindre företag. De krav på lagring som Jordbruksverket föreslår i denna utredning gäller främst för jordbruksföretag med storleken fler än 10 t.o.m. 100 djurenheter. För val av ambitionsnivå för lagringsåtgärder i de olika områdena (områdena 1 4) har bedömningar gjorts främst utifrån följande kriterier: Begränsningar, genom t.ex. klimatet, för lämpliga spridningstidpunkter under året Hur påverkar en utbyggnad möjligheterna till minskad utlakning av nitrat till vatten Kostnader för lagringsutbyggnad, totalt och per kg reducerad kväveutlakning 1 För indelning av djurenheter, se förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 5

10 Hänsyn till miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap Hur väl utbyggd lagringskapaciteten är i dagsläget Dessa kriterier har i olika områden fått olika tyngdpunkt. Det främsta kriteriet har dock varit att vid lagring av stallgödsel ska en sådan tilltagen kapacitet finnas att spridning vid olämpliga tidpunkter kan undvikas. Det kan dock finnas olika skäl att till viss del göra avkall på denna princip. Det kan t.ex. röra sig om att kostnaden i förhållande till miljöeffekterna blir väldigt stora. Hur avvägandena gjorts för varje område finns närmare beskrivet under respektive avsnitt i rapporten. I område 1, som utgörs av Skåne, Blekinge och Hallands län, har inte föreslagits någon ytterligare skärpning av kapaciteten för lagring av stallgödsel för jordbruksföretag. Idag finns krav på 8 månaders lagringskapacitet för gödsel från nöt, hästar, får och getter samt 10 månaders lagringskapacitet för gödsel från annan djurhållning (t.ex. svin och fjäderfä). Dessa krav på lagringskapacitet har bedömts som tillräckliga för att kunna hantera och sprida stallgödseln vid bästa möjliga förhållanden i området. I Skåne, Blekinge och Hallands län pågår för närvarande ett omfattande rådgivningsprojekt (Greppa Näringen). Möjligheterna att ytterligare förbättra spridningen genom rådgivning till lantbrukarna, så att förlusterna av nitrat minskar, bedöms som goda. Område 2 utgörs av utpekade känsliga områden, både delar av de nuvarande och de nytillkomna utpekade områdena. I de tidigare utpekade känsliga områdena föreslås inga förändringar i kraven på lagringskapacitet i jämförelse med nuvarande regler utan dessa bedöms som väl avvägda. För det nytillkomna känsliga området föreslås ett lägre krav om minst 6 månaders lagringskapacitet för gödsel ifrån nöt, hästar, får och getter medan minst 10 månaders lagringskapacitet för gödsel ifrån annan djurhållning. Vid införande av regler i det känsliga området måste dessa vara införda inom en fyraårsperiod. Detta skulle kunna innebära att vi får en ökad nedläggningstakt av bl.a. mindre jordbruksföretag med betesdjur. Detta har bedömts som allvarligt för bevarandet av betesmarker i landskapet och är den främsta anledningen till att föreslagna krav på lagringskapacitet för betande djur är lägre i det nya känsliga området än i det tidigare utpekade känsliga området. Till område 3 hör de områden av södra Sverige som inte ingår i det känsliga området, d.v.s. större delen av Götaland samt vissa delar av södra Svealand. Här föreslås minst 6 månaders lagringskapacitet för gödsel från nöt, hästar, får och getter samt minst 10 månaders lagringskapacitet för gödsel från annan djurhållning för företag med fler än 10 djurenheter. Eftersom detta område inte omfattas av nitratdirektivet kan perioden för införande av föreslagna regler vara längre i detta område än i de känsliga områdena. Här föreslås en införandeperiod om 10 år för de längre gående kraven på 10 månader. I de mer nordliga delarna av Sverige (område 4) sätter klimatet en större begränsning för lämpliga tidpunkter för spridningen än i de mer sydliga områdena. Växtodlingssäsongen är generellt sett kort i området och det finns ett begränsat utrymme för lämplig spridning om man inte har en lagringskapacitet som räcker till. Målsättningen i detta område bör därför vara en lagringskapacitet om minst 8 månader för gödsel från nöt, hästar, får och getter samt minst 10 månader för gödsel från annan djurhållning. Med hänsyn till remissvaren som inkommit till Jordbruksverket föreslås dock att de generella reglerna för lagringskapaciteten ska vara minst 6 månaders lagringskapacitet för gödsel från nöt, hästar, får och getter samt minst 10 månaders lagringskapacitet för gödsel från annan djurhållning för företag med fler än 10 djurenheter. Även inom område 4 föreslås införandeperioden för de längre gående kraven bli 10 år. 6

11 I områdena 3 och 4 föreslås att allmänna råd utarbetas som riktlinjer för lagringskapaciteten för mindre jordbruksföretag ( 10 djurenheter). Jordbruksverkets förslag till bestämmelser för de olika områdena finns i korthet sammanfattade i tabellen som följer. Förslag till bestämmelser för respektive område Regler om: Område 1 Område 2 (nuvarande känsligt område) tidpunkter för spridningsförbud Område 2 (nytt känsligt område) handelsgödselkväve 1 nov 15 feb 1 nov 15 feb 1 nov 15 feb stallgödsel och andra organiska gödselmedel lagringskapacitet 1 jan 15 feb 1 jan 15 feb 1 jan 15 feb Område 3 Område 4 för gödsel från nöt, hästar, får och getter 6 mån 10 de 8 mån > 10 de 6 mån 10 de 8 mån > 10 de 6 mån 8 mån > 10 de (vid ny-/tillbyggnad) 6 mån > 10 de 2 8 mån > 10 de (vid ny-/tillbyggnad) 6 mån > 10 de 8 mån > 10 de (vid ny-/tillbyggnad) för gödsel från annan djurhållning 6 mån 10 de 10 mån > 10 de 6 mån 10 de 10 mån > 10 de 6 mån 10 de 10 mån > 10 de 10 mån > 10 de 10 mån > 10 de tillförsel utifrån grödans behov X X X tidpunkter för spridningsrestriktioner spridning av stallgödsel och andra organiska gödselmedel spridning av fastgödsel (gäller dock inte fjäderfägödsel) spridning på sluttande mark spridning på vattenmättad, översvämmad mark spridning på snötäckt eller tjälad mark spridning i närheten av vattendrag (miljöbalkens allmänna hänsynsregler tillämpas) konstruktion av lagringsutrymmen 1 aug 30 nov, endast till växande gröda eller inför höstsådd 20 okt 30 nov får ske på obevuxen mark följt av nedbrukning inom 4 timmar (K, M och N län) eller inom samma dag. 1 aug 30 nov, endast till växande gröda eller inför höstsådd 20 okt 30 nov får ske på obevuxen mark följt av nedbrukning inom samma dag X X X X X X X X X X 3 X X X X X X X 2 För företag med 10 djurenheter i område 3 och 4 föreslås att allmänna råd utarbetas som riktlinjer för lagringskapaciteten för dessa företag. 3 Inga specifika regler om spridning av gödsel i närheten av vattendrag finns i lagstiftningen men de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken anses innefatta försiktighetsmått vid t.ex. spridning i närheten av vattendrag. Gäller även för område 2. 7

12 Som framgår av tabellen föreslås även regler om andra åtgärder än utökad lagringskapacitet. Införandet av dessa regler är till stor del en följd av att nya områden utpekats som känsliga i Sverige och att medlemsländerna är skyldiga att i dessa områden införa vissa åtgärder för att uppfylla nitratdirektivet. Under 1999 gjorde Jordbruksverket genom ett regeringsuppdrag en omfattande genomgång och analys av möjliga och kostnadseffektiva åtgärder för att minska växtnäringsförlusterna från jordbruket. De åtgärder som då föreslogs har riksdagen fattat beslut om och är delar av Sveriges åtgärdsprogram för minskade växtnäringsförluster från jordbruket. Ytterligare åtgärder utöver de redan beslutade har därför en begränsad effekt på nitratutlakningen från jordbruket. De föreslagna åtgärderna som redovisas i denna utredning förväntas inte minska nitratförluster till vatten från jordbruket alls i samma omfattning som tidigare föreslagna och beslutade åtgärder. Förslag om generella regler för lagringskapacitet beräknas bidra till en utlakningsminskning om ca 65 ton N/år. Kostnaden har beräknats till ca 3,8 miljoner kronor/år för jordbruket. 8

13 2 Inledning 2.1 Bakgrund Enligt artikel 3.2 i rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (i fortsättningen benämnt nitratdirektivet) ska medlemsländerna anmäla s.k. känsliga områden. Känsliga områden är de områden från vilka det sker avrinning som bidrar till förorening av de vatten som förtecknats enligt artikel 3.1 i direktivet. Medlemsländerna ska minst vart fjärde år se över avgränsningen av de känsliga områdena. Jordbruksverket gjorde på regeringens uppdrag under första delen av 2002 en sådan översyn, vilken redovisades i juni Jordbruksverket föreslog vid översynen en utvidgning av de känsliga områdena med jordbruksbygder söder om Vänern i Västra Götalands län och delar av Östergötlands, Örebro och Uppsala län. I översynen behandlades även förslag i en rapport som tagits fram av konsultföretaget ERM på uppdrag av europeiska kommissionen. Dessa förslag innebar att de fyra stora sjöarna i Sverige skulle förtecknas enligt nitratdirektivet och nya känsliga områden skulle införas kring dessa. I augusti 2002 beslutade regeringen att peka ut ytterligare sjöar och känsliga områden. Utöver de områden som föreslagits av Jordbruksverket omfattade regeringens beslut ytterligare områden i Västra Götalands, Östergötlands, Södermanlands, Västmanlands, Stockholms och Uppsala län. Jordbruksverket redovisade till regeringen den 30 oktober 2002 ett förslag på närmare avgränsning av dessa områden, se bilaga 3. I nitratdirektivet anges att medlemsländerna ska upprätta särskilda åtgärdsprogram för de känsliga områdena i syfte att minska tillförseln av nitrat som härrör från jordbruket till vatten. 2.2 Uppdraget Regeringen gav den 10 oktober 2002 Jordbruksverket i uppdrag att utreda den närmare utformningen av de obligatoriska åtgärder som ska tillämpas i de av Sverige utpekade känsliga områdena, enligt artikel 3.2 rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket. I uppdraget ingick att utreda: utformningen av obligatoriska åtgärder i de känsliga områdena om någon eller några av de obligatoriska åtgärderna är lämpade att vidta även utanför de känsliga områdena om det kan finnas andra kostnadseffektiva krav för att minska de vattenburna utsläppen av kväve från jordbruket olika ambitionsnivåer och kostnadseffektivitet för varje åtgärd åtgärdernas bidrag för att uppnå delmålet för miljökvalitetsmålet Ingen övergödning att de vattenburna utsläppen av kväve ska minska med minst 30 % från 1995 års nivå till ton ev. målkonflikter gentemot andra miljökvalitetsmål eller andra sidoeffekter som följd av åtgärderna jordbrukets kostnader samt samhällsekonomiska och statsfinansiella konsekvenserna för var och en av åtgärderna om andra lagar och bestämmelser berörs 9

14 Om Jordbruksverket i samband med uppdragets utförande skulle finna att ytterligare områden bör utpekas som känsliga så kan detta föreslås i samband med nästa översyn av känsliga områden som ska ske enligt nitratdirektivet. (Denna översyn ska redovisas till kommissionen senast december 2005). Uppdraget ska redovisas senast den 1 mars 2003 efter samråd med Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter och organisationer. 2.3 Arbetets genomförande För genomförandet av uppdraget bildades en arbetsgrupp. I arbetsgruppen har personal från Jordbruksverket ingått samt representanter för Naturvårdsverket och Lantbrukarnas riksförbund. Arbetsgrupp: Evert Jonsson, ordförande Jordbruksverket Mona Strandmark, sekr. Jordbruksverket Magnus Bång Jordbruksverket Bertil Albertsson Jordbruksverket Kurt Jacobsson Jordbruksverket Ingrid Rydberg Naturvårdsverket Markus Hoffmann Lantbrukarnas Riksförbund Rapporten har i sin helhet skickats på remiss till kommunförbundet, kommuner (ett urval) och länsstyrelser, se sändlista i bilaga 4. Jordbruksverket har därutöver samrått med Naturvårdsverket och Lantbrukarnas riksförbund. Naturvårdsverket har i samrådet sagt att det inte har något att invända mot innehållet i rapporten. Lantbrukarnas riksförbund har i samrådet betonat vikten av att investeringsstöd kommer att utgå för vissa åtgärder i vissa områden 4. I annat fall bör kravet på 10 månaders lagringskapacitet endast gälla vid ny /tillbyggnad. Remissinstanserna har till övervägande delar tillstyrkt de förslag som Jordbruksverket har lagt. När det gäller utformningen av regler om lagringskapacitet inom områdena 3 och 4 har dock remissinstanserna framfört synpunkter som skiljer sig från Jordbruksverkets ursprungliga förslag. Med hänsyn till remissinstansernas synpunkter har förslagen till föreskrifter för område 3 och 4 därför justerats och omfattar inte längre mindre jordbruksföretag ( 10 djurenheter). För dessa mindre företag bör istället allmänna råd utarbetas som riktlinjer för lagringskapaciteten. Lagringskapaciteten för jordbruksföretag (med fler än 10 t.o.m. 100 djurenheter) med nöt, hästar, får och getter har i område 4 även ändrats till att motsvara minst 6 månaders gödselproduktion för befintlig verksamhet (tidigare förslag: 8 månader). 4 Som framgår av avsnitt finns ett sådant stödsystem redan inrättat idag. 10

15 2.4 Nuvarande känsliga området Det nuvarande känsliga området utgörs av Blekinge, Skåne, Hallands och Gotlands län, kustområdena i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Västra Götalands län samt Öland. De kustområden som Sverige förtecknat som känsliga enligt nitratdirektivet finns närmare preciserade i förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket samt i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1999:79) om miljöhänsyn i jordbruket. För dessa känsliga områden har Sverige upprättat åtgärdsprogram som bl.a. innehåller obligatoriska åtgärder i enlighet med artikel 5 i nitratdirektivet. 2.5 Nya områden som utpekats som känsliga I augusti 2002 beslutade regeringen om att utpeka ytterligare områden i Sverige som känsliga i enlighet med nitratdirektivet (bilaga 1). Till det nya utpekade känsliga området hör jordbruksområden kring sjöarna Mälaren och Hjälmaren, jordbruksområden i Östergötland med avrinning till Östersjön samt jordbruksområden söder om Vänern med avrinning till Kattegatt/Skagerrak. I dessa områden fanns enligt statistik från 1999 sammanlagt ca jordbruksföretag, av vilka ca var djurhållande jordbruksföretag. Av de djurhållande företagen hade hälften färre än 10 djurenheter. Det kan antas att antalet jordbruksföretag har minskat sedan dess. I jordbruksområdena kring sjöarna Mälaren och Hjälmaren odlas främst vårsäd och våroljeväxter (ca %) och vall (ca %). Djurhållningen domineras i detta område av nöt, svin och hästar men med olika tyngdpunkt inom olika delar av området. I det utpekade området i Östergötland utgörs inte odlingen av vårsäd så stor del av åkerarealen som den gör i jordbruksområdena runt Mälaren och Hjälmaren. I området i Östergötland odlas ungefär 33 % av arealen med vårsäd och våroljeväxter jämfört med ca 24 % höstsådda grödor. Djurhållningen är till största delen nöt, men fjäderfä utgör ca 25 % av djurenheterna i området. Söder om Vänern ligger det tredje området av de nya utpekade känsliga områdena. Här utgörs odlingen främst av vårsådd stråsäd och våroljeväxter (ca 44 %), höstsådd stråsäd och höstoljeväxter (ca 17 %) och vall (ca 18 %). I området domineras djurhållningen av nöt och svin. 11

16

17 3 Regler för minskade växtnäringsförluster i Sverige 3.1 Bakgrund till nuvarande regler I slutet av 1980 talet beslutade riksdagen om ett åtgärdsprogram för miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, vilket bl.a. syftade till att minska växtnäringsläckaget. En del av programmet bestod av lagstiftningsåtgärder om djurtäthet, höst och vinterbevuxen mark, spridningsrestriktioner och lagringskapacitet för stallgödsel. Dessa bestämmelser infördes i skötselförordningen och i Lantbruksstyrelsens (senare Jordbruksverkets) föreskrifter. Lantbruksstyrelsen utarbetade allmänna råd till dessa bestämmelser vilka gavs ut Naturvårdsverket gav 1989 ut allmänna råd (för miljöskydd vid djurhållning) till dåvarande miljöskyddslagen och förordningen, vilka bl.a. omfattade råd om t.ex. tillräcklig lagringskapacitet för företag som inte berördes av reglerna i skötselförordningen. Dessa bestämmelser och allmänna råd har varit vägledande under stor del av 1990 talet, och har bidragit till att bl.a. gödselbehållare och urinbehållare idag har en relativt väl utbyggd lagringskapacitet i många områden. Bestämmelser om att jordbruksföretag med mer än 100 djurenheter skulle tillståndprövas fanns sedan tidigare i dåvarande miljöskyddslagen och förordningen. I samband med införande av mjölkkvoter ställdes jordbruksföretag med mjölkproduktion inför krav på tillräcklig lagringskapacitet för stallgödseln. Genom införande av mjölkkvoter påskyndades arbetet med att skaffa sig en tillräcklig lagringskapacitet, även om det redan tidigare fanns regler och allmänna råd om detta. För att minska de negativa effekterna av utsläpp från jordbruket har Helsingforskommissionen (HELCOM), som är det beslutande organet till Helsingforskonventionen, beslutat att lagringskapaciteten ska motsvara minst 6 månaders gödselproduktion. Från Sveriges sida har man ansett detta uppfyllt. Efter Miljöbalkens ikraftträdande den 1 januari 1999 finns bestämmelserna om bl. a. lagring av stallgödsel och höst och vinterbevuxen mark i förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket. Bestämmelser om spridning av stallgödsel, djurtäthet och mer detaljerade regler för höst och vinterbevuxen mark finns i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:79) om miljöhänsyn i jordbruket. I den nämnda förordningen och föreskriften finns också bestämmelser med syfte att minska ammoniakavgången. Bestämmelserna trädde i kraft vid olika tidpunkter under andra hälften av 1990 talet. Tillståndsprövning av jordbruksföretag regleras numera i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. I samband med EU inträdet fann Sverige att många av de krav på obligatoriska åtgärder som angavs i nitratdirektivet uppfylldes genom den dåvarande svenska lagstiftningen. Det visade sig dock att det behövdes vissa kompletterande bestämmelser om stallgödselbehållarnas utformning och om spridning av stall och handelsgödsel, för att uppfylla kraven i nitratdirektivet. Dessa regler finns i förordningen om miljöhänsyn i jordbruket och i Jordbruksverkets föreskrifter om miljöhänsyn i jordbruket. 13

18 3.2 Nuvarande regler I detta avsnitt ges en överblick över vilka regler som gäller för närvarande i Sverige. Flera olika områdesavgränsningar finns för de olika reglerna Spridning av stall och handelsgödsel Regler med följande innehåll anges i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1999:79) om miljöhänsyn i jordbruket: Vid spridning av gödsel gäller för det känsliga området följande: gödselmedel får inte spridas i större mängder än vad som antas motsvara grödans behov gödselmedel får inte spridas på vattenmättad eller översvämmad mark gödselmedel får inte spridas på snötäckt eller djupt tjälad mark handelsgödselkväve får inte spridas under tiden den 1 november 15 februari stallgödsel och andra organiska gödselmedel får inte spridas under tiden 1 januari 15 februari under tiden den 1 augusti 30 november får stallgödsel och andra organiska gödselmedel endast spridas i växande gröda eller före höstsådd fastgödsel (undantaget fjäderfägödsel) får dock spridas på obevuxen mark utan krav på efterföljande höstsådd under tiden den 20 oktober 30 november i Hallands, Skåne och Blekinge län samt den 10 oktober 30 november i de övriga känsliga kustområdena. För hela landet gäller dessutom att stallgödsel och andra organiska gödselmedel som sprids under tiden 1 december till 28 februari ska brukas ned samma dag. I Hallands, Skåne och Blekinge län ska dock nedbrukning av stallgödsel ske inom fyra timmar om den sprids på obevuxen mark. Bestämmelsen om nedbrukning inom fyra timmar gäller under hela året vid spridning på obevuxen mark i dessa tre län Lagring av stallgödsel I förordningen om miljöhänsyn (1998:915) i jordbruket regleras lagringskapacitet för stallgödsel. Jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter inom de känsliga områdena ska ha utrymme för lagring av stallgödsel som motsvarar en gödselproduktion under 8 månader vid djurhållning som omfattar nötkreatur, hästar, får och getter samt 10 månader vid annan djurhållning Om jordbruksföretag i det känsliga området håller 10 eller färre djurenheter i förvärvssyfte, ska lagringskapaciteten vara minst 6 månader. I övriga landet gäller kraven på lagringskapacitet för gårdar med mer än 100 djurenheter. Företagen ska ha utrymme för lagring av stallgödsel som motsvarar en gödselproduktion under 8 månader för nöt, hästar, får eller getter samt 10 månader vid annan djurhållning. För jordbruksföretag t.o.m. 100 djurenheter utanför det känsliga området finns inga generella fastställda regler för lagringskapacitet. 14

19 I förordningen anges också att lagringsutrymmena ska vara utformade så att avrinning eller läckage till omgivningen inte sker. Dessa bestämmelser gäller för jordbruksföretag i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skåne Hallands och Västra Götalands län, samt slättbygder inom Värmlands, Örebro och Västmanlands län Djurtäthetsbestämmelser I Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1999:79) om miljöhänsyn i jordbruket regleras högsta tillåtna djurantal per hektar mark som är tillgänglig för spridning av stallgödsel, d.v.s. djurtäthet. Föreskrifterna gäller i hela landet för företag med fler än 10 djurenheter Höst och vinterbevuxen mark En åtgärd för att minska växtnäringsförlusterna från åkermark under höst och vinter är, speciellt i områden med lätta jordar och milt klimat, att hålla marken bevuxen (grön mark) under denna period. För Hallands, Skåne och Blekinge län anges i förordningen om miljöhänsyn i jordbruket att 60 % av åkerarealen ska vara bevuxen under höst/vinter, i övriga Götaland gäller 50 %. Regler om bl.a. vilka grödor som kan odlas för att uppfylla kraven finns i Jordbruksverkets föreskrifter. Att lämna marken obearbetad under hösten efter skörd kan minska växtnäringsförlusterna. Senarelagd brytning av vissa grödor kan därför också godkännas som höst och vinterbevuxen mark Minskade ammoniakförluster Vissa regler syftar i första hand till att minska ammoniakförlusterna. Snabb nedbrukning av stallgödseln leder till minskade ammoniakförluster eftersom den största delen av ammoniakförlusterna sker de första timmarna efter spridningen. Reglerna om nedbrukning inom 4 timmar vid spridning på obevuxen mark i Hallands, Skåne och Blekinge län syftar till att minska ammoniakförlusterna. Vid spridning i växande gröda är det dock oftast inte möjligt att bruka ned gödseln. I Hallands, Skåne och Blekinge län ska spridning av flytgödsel i växande gröda ske med någon av följande teknik: släpslangsteknik myllningsaggregat utspädning av gödseln före spridning bevattning efter spridning För att minska ammoniakförlusterna vid lagring av stallgödsel ska gödselbehållarna ha någon form av täckning. Om påfyllning av flytgödsel eller urinbehållare sker under täckning kan svämtäcke eller annan täckning hållas intakta. Bestämmelserna om täckning och påfyllning av gödselbehållare gäller för länen i Götaland samt vissa områden i Svealand. 15

20

21 4 Åtgärder enligt nitratdirektivet 4.1 Krav i direktivet på obligatoriska åtgärder Enligt nitratdirektivet ska medlemsländerna upprätta åtgärdsprogram i de områden som länderna utpekat som känsliga områden. I artikel 5 i direktivet anges att de obligatoriska åtgärder som ska ingå i åtgärdsprogrammet är de åtgärder som anges i bilaga 3 till direktivet och de åtgärder, som enligt artikel 4, ska ingå i riktlinjerna för god jordbrukarsed. De senare åtgärderna behöver inte ingå om det är överflödigt på grund av åtgärderna enligt bilaga Åtgärder enligt bilaga 3 i nitratdirektivet I bilaga 3 anges att åtgärderna ska omfatta regler om: 1. tidsperioder när spridning av vissa typer av gödselmedel på mark är förbjuden 2. stallgödselbehållarnas lagringskapacitet vilken ska överstiga den längsta period som det är förbjudet att sprida gödselmedel. 3. att begränsa spridning av gödselmedel på mark enligt god jordbrukarsed och med beaktande av det känsliga områdets egenskaper, särskilt i fråga om: markbeskaffenhet, jordtyp och lutning klimatförhållanden, nederbörd och bevattning markanvändning och jordbruksmetoder, inbegripet växtföljd och med utgångspunkt från en balans mellan grödans beräknade kvävebehov, och kvävetillförseln till grödorna från jorden och från gödselmedel motsvarande den mängd kväve som finns i jorden vid den tidpunkt då grödans kvävebehov ökar väsentligt (återstående mängder vid slutet av vintern) det kväve som tillförs via nettomineraliseringen av jordens förråd av organiskt kväve tillförsel av kväve via stallgödsel tillförsel av kväveföreningar via handelsgödsel och annat gödselmedel Det anges också att den mängd stallgödsel som för varje gård eller djurbesättning årligen sprids på marken inte får överskrida den mängd gödsel som innehåller 170 kg N/ha Riktlinjer för god jordbrukarsed Enligt artikel 4 i nitratdirektivet ska medlemsländerna utarbeta riktlinjer för god jordbrukarsed. Dessa riktlinjer ska kunna tillämpas på frivillig basis av jordbrukare i hela landet. Syftet med riktlinjerna är att upprätta en allmän skyddsnivå för alla vatten. I de känsliga områdena är dock de åtgärder som ingår i riktlinjerna för god jordbrukarsed obligatoriska och ska ingå i åtgärdsprogrammet. Det innebär att det krävs att riktlinjerna utformas som föreskrifter för de känsliga områdena. Riktlinjer för god jordbrukarsed ska minst omfatta följande åtgärder, vilka anges i bilaga 2 i direktivet: Tidsperioder när det inte är lämpligt att tillföra jorden gödselmedel. Tillförsel av gödselmedel på starkt sluttande mark. 17

22 Tillförsel av gödselmedel på vattenmättad, översvämmad, frusen eller snötäckt mark. Villkor för att tillföra gödselmedel i närheten av vattendrag. Kapacitet hos och konstruktion av lagringsutrymmen för stallgödsel, inbegripet åtgärder för att förhindra vattenförorening genom avrinning och läckage av vätskor som innehåller stallgödsel eller härrör från lagrat växtmaterial, t.ex. ensilage, till grund och ytvattnet. Tillvägagångssätt för att sprida handels och stallgödsel till marken, inbegripet dosering och jämnhet vid spridningen, på ett sådant sätt att växtnäringsläckage till vatten hålls på en godtagbar nivå. I bilaga 2 anges dessutom några ytterligare åtgärder vilka dock är frivilliga att ta med i riktlinjerna för god jordbrukarsed. 18

23 5 Utformning av åtgärder enligt bilaga 3 i nitratdirektivet i de känsliga områdena 5.1 Regler som styrmedel för stallgödselspridning Det är viktigt att den stallgödsel som tillförs marken sprids under förhållanden som är så gynnsamma som möjligt. Detta har betydelse både ur miljösynpunkt och ur ekonomisk synpunkt. För att styra gödselspridningen till de tidpunkter som är bäst kan man använda sig av olika åtgärder. Man kan välja att reglera tidpunkterna för spridning med detaljregler som anger under vilken del av året det är tillåtet alternativt förbjudet att tillföra marken och grödorna gödselmedel. Man kan även skapa förutsättningar för att sprida vid så bra förhållanden som möjligt genom att ställa krav på lagringskapacitet. Eftersom det senare alternativet inte med automatik innebär att lantbrukaren förändrar sitt handlande, så att spridning sker vid bästa möjliga förhållanden, bör en sådan åtgärd kombineras med rådgivning till lantbrukaren. Dessa åtgärder kompletterar egentligen varandra. Om man detaljreglerar spridningstidpunkterna för stallgödsel kommer det att innebära att färre tidpunkter under året blir tillåtna för stallgödselspridning. Det leder i sin tur till att tillräcklig lagringskapacitet måste skaffas för att inte lagringsbehållarna ska rinna över under vissa perioder av året. Om man skulle ställa dessa åtgärder gentemot varandra skulle det kunna se ut som följer med fördelar (+) och nackdelar ( ) för de olika åtgärderna: Regler för spridningstidpunkter + en direkt åtgärd vid problem med spridning vid olämpliga tidpunkter + lättare att motivera som en åtgärd för att förhindra spridning vid olämplig tidpunkt Regler för lagringskapacitet + ger förutsättningar för bättre planering av spridningen + ger större flexibilitet för enskilda företags förutsättningar samt variationer på årsbasis. + reglerna kan göras generella för ett större område + enklare att kontrollera för tillsynsmyndigheten krävs mycket detaljerade regler som blir komplicerade som helhet blir ett mindre flexibelt system som är svårare att anpassa till årsvariationer blir en indirekt åtgärd vid problem med spridning vid olämpliga tidpunkter kan bli svårt att styra spridning av gödseln till den tidpunkt som är bäst svårare att kontrollera för tillsynsmyndigheten vissa brukare kan behöva skaffa större lagringskapacitet än vad som behövs för att klara lämplig spridning kostnaderna blir högre 19

24 Jordbruksverket anser att det finns svårigheter med att införa generella förbud för spridningstidpunkter. För att reglerna ska vara anpassade för de skilda förutsättningar som finns i olika delar av Sverige måste detaljerade regler utformas för olika områden. Detta gör det svårt att få en överblick av gällande regler. Detaljregler kan också innebära mindre flexibilitet att anpassa spridning av stallgödsel efter de förhållanden som råder i olika situationer. Kväveutlakningen beror på en rad faktorer som är områdesspecifika och som varierar mellan åren. Detta kan t.ex. vara jordart, växtföljd, temperatur och nederbörd. I de förslag som följer förordas därför i första hand regler för lagringskapacitet. För vissa åtgärder förordas i första hand rådgivningsinsatser som syftar till att lantbrukarna på frivillig väg genomför förbättringar för att minska nitratutlakningen från jordbruket. 5.2 Gödselmedelsundersökningen Statistiska centralbyrån (SCB) sammanställer och ger ut meddelanden om statistik på olika områden, bl.a. jordbruksområdet. I rapporten Gödselmedel i jordbruket 2000/01 från SCB redovisas statistik för handels och stallgödsel till olika grödor samt hantering och lagring av stallgödsel. Statistiken som redovisas bygger på intervjuer med lantbrukare, d.v.s. brukarnas egna uppgifter redovisas. Denna rapport har bl.a. använts som underlag för att bedöma omfattning av lagringskapacitet, men även vid bedömningar för tidpunkter när gödsel sprids inom olika delar av Sverige. 5.3 Tidpunkter för spridningsförbud Det är obligatoriskt enligt nitratdirektivet att i de känsliga områdena införa förbud mot att sprida gödselmedel under vissa tidpunkter under året. Dessa tidpunkter finns reglerade i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1999:79) om miljöhänsyn i jordbruket. Följande tidpunkter gäller spridningsförbud för vissa typer av gödselmedel i utpekade känsliga områden: handelsgödselkväve stallgödsel och andra organiska gödselmedel 15:e aug sep okt nov dec jan feb Spridningsförbud De tidpunkter då spridningsförbud gäller motsvaras av tidpunkter på året då växterna inte har någon eller mycket begränsad tillväxt och det ur odlingssynpunkt inte finns någon anledning att tillföra växtligheten kväve. Enligt nuvarande regler finns möjlighet för spridning av stallgödsel under december månad samt efter den 15 februari. Kväveeffekten av att tillföra gödselmedel under december månad kan diskuteras. I en del fall är tillförsel av gödselmedel inte lämplig vid denna tidpunkt på året, i andra fall behöver inte gödslingen betyda att utlakning av kväve sker. Spridning av fastgödsel i december månad har t.ex. bedömts som en åtgärd som inte medför betydande risk för kväveutlakning. 20

25 Tillför man marken gödsel under december är gödslingen framförallt till nytta för den vårsådda grödan under säsongen som följer. Under december är marktemperaturen relativt låg och det gör att mineralisering av organiskt material går långsamt eller är avstannad. Pågående försök i Sverige pekar emellertid på att nitratbildningen av ammoniumkväve i flytgödsel kan vara betydande i vissa områden även i december månad. Detta gäller främst i Götaland där vintrarna är relativt milda. I dessa områden kan en utlakningsrisk förekomma vid flytgödseltillförsel under vintern. Sammantaget för hela landet förekommer dock vinterspridning under december månad i mycket liten utsträckning. Den sammantagna utlakningen på grund av decemberspridning bedöms därför som liten. Jordbruksverket anser därför att endast en mycket begränsad utlakningsminskning kan nås med förbud. Verket har därför inte bedömt det vara motiverat att förlänga spridningsförbudet till att omfatta även december månad inom de känsliga områdena i södra Sverige. Nedbrukningskravet som finns vid spridning av stallgödsel eller andra organiska gödselmedel under december månad, minskar riskerna med direkt ytavrinning av gödseln från marken. Detta krav bör därför vara kvar för spridning i december månad. I de södra delarna av Sverige t.ex. i Skåne län kan vårbruket vissa år påbörjas så tidigt som i mitten av februari. Det bör då finnas möjlighet att kunna sprida gödsel. Vid denna tidpunkt kan kvävet som sprids utnyttjas av den vårsådda grödan. När det gäller regler för tidpunkter för spridningsförbud kan det inte anses att åtgärden är av en sådan karaktär att det är motiverat att införa regler med olika utformning i olika delar av det känsliga området. Ingen förändring föreslås av de regler som gäller i de nuvarande utpekade känsliga områdena. Vidare föreslås att reglerna även införs i de nya känsliga områdena. Kostnaderna för lantbrukarna vid införande av spridningsförbud enligt nuvarande regler även i det nya känsliga området bedöms som små. Anledningen är att gödselmedel vanligtvis, oavsett förbud eller inte, inte sprids vid denna tidpunkt. Införande av reglerna medför därför inte några betydande förändringar eller inskränkningar i lantbrukarnas planering av sitt arbete. Reglerna för de nya känsliga områdena föreslås träda i kraft i samband med beslut om förordningsändring/föreskriftsändring. 5.4 Lagringskapacitet Enligt nitratdirektivet ska medlemsländerna införa regler om lagringskapacitet för lagringsbehållare. Lagringskapaciteten ska överstiga den längsta period som det är förbjudet att sprida gödsel. I Sverige har vi i det känsliga området regler om spridningsförbud av stallgödsel och andra organiska gödselmedel mellan den 1 januari 15 februari. Det betyder att för att uppfylla nitratdirektivet på den här punkten måste Sverige har regler om lagringskapacitet som överstiger 1,5 månader. Enligt riktlinjerna för god jordbrukarsed i nitratdirektivet ska lagringskapacitet och konstruktion av lagringsbehållare för stallgödsel även vara så utformade att läckage eller avrinning till grund och ytvatten inte sker. 21

26 För att stallgödsel ska kunna spridas vid ur miljösynpunkt lämpliga tidpunkter under året krävs en gödselvårdanläggning med väl tilltagen lagringskapacitet för den gödselproduktion som sker. En sådan anläggning ger god beredskap mot extrema väderleksförhållanden och andra faktorer som kan försvåra gödselspridningen. Stallgödsel ska lagras så att risken för förorening av yt och grundvatten minimeras. Även regnvatten som ansamlas inom gödselanläggningar betraktas som stallgödsel eller förorenat vatten och måste tas om hand och lagras som all annan gödsel. En väl utbyggd lagringskapacitet ökar möjligheterna att kunna sprida stallgödseln vid tidpunkter då läckagerisken är låg. Det medför i sin tur att värdet av stallgödseln ökar eftersom växtnäringsförlusterna minskar när spridning sker då växtligheten bättre kan tillgodogöra sig växtnäringen Områdesindelning för lagringsåtgärder I uppdraget har Jordbruksverket för krav på lagringskapacitet för stallgödsel utgått från en uppdelning av det känsliga området i Sverige i två olika områden: Område 1. De känsliga områdena i Sydsverige, d.v.s. Blekinge, Skåne, Hallands och Gotlands län, kustområdena i Kalmar län samt Öland Område 2. De övriga utpekade känsliga områdena, d.v.s. områden i Västra Götalands, Östergötlands, Södermanlands, Stockholms, Uppsala, Örebro samt Västmanlands län. De områden som ingår i det känsliga området sedan tidigare finns närmare angivna i bilagan till Jordbruksverkets föreskrift (SJVFS 1999:79) om miljöhänsyn i jordbruket. För det nytillkomna känsliga området har Jordbruksverket den 30 oktober 2002 lämnat förslag till regeringen om den närmare avgränsningen, se närmare bilaga 3. Se även karta i bilaga 2. Indelningen i ovan nämnda områden har valts med utgångspunkt av de förutsättningar som finns i områdena med avseende på närheten till kusten, jordarnas egenskaper, tidigare kunskap och erfarenhet av områdenas belastning av kväve på hav och vattendrag, m.m.. En betydande del av område 1 utgörs av lätta jordar, t.ex. leriga sand och mojordar, men i vissa delar av Skåne förekommer även lerjordar. I område 1 är generellt sett kväveretentionen låg med avseende på havet. Med retention avses kvarhållande av växtnäringsämnen (t.ex. nitrat) i vattensystem och mark genom sedimentation, växtupptag eller denitrifikation. Av sedimentation, växtupptag och denitrifikation är denitrifikation den i särklass viktigaste faktorn för att öka retentionen. I tidigare utredningar har det kustnära området i södra Sverige utpekats som det område som utgör den största belastningen på havet. I området är odlingen till övervägande del intensiv. Möjligheterna att genomföra åtgärder för att minska belastningen av kväve till havet har i detta område bedömts goda samt mer angelägna än i övriga delar av Sverige. Område 2 utgörs till stor del av lerjordar med undantag för områdena i Västra Götaland där jordarterna i större grad varierar, från lerig mo till mellanlera. För områdena, undantaget de mest kustnära, är kväveretentionen till havet relativt stor (p.g.a. upptag i Vänern, Hjälmaren och Mälaren). Problemen med kväveutlakning gäller dock inte bara havet. Området omfattar Hjälmaren och Mälaren som är anmälda enligt nitratdirektivet. Kring sjön Hjälmaren i Örebro län består t.ex. mycket av jordbruksmarken av mullrika jordar, vilka är utlakningsbenägna jämfört med lerjordar. 22

27 5.4.2 Avvägningar för val av ambitionsnivå för lagringsåtgärder Betydande krav och förväntningar ställs i olika sammanhang på jordbruket vad gäller att bidra till en minskad övergödning. Krav på tillräcklig lagringskapacitet är bara en åtgärd bland flera i det åtgärdsprogram som pågår för att minska jordbrukets förluster av växtnäring. En redogörelse för programmet och vad olika åtgärder bidrar med finns i kapitel 10 och 11. När det gäller ambitionsnivån för val av lagringsåtgärder i de olika områdena (områdena 1 4) har bedömningarna gjorts utifrån ett flertal kriterier: Begränsningar, genom t.ex. klimatet, för lämpliga spridningstidpunkter under året Hur en utbyggnad påverkar möjligheterna till minskad utlakning av nitrat till vatten Kostnader för lagringsutbyggnad, totalt och per kg reducerad kväveutlakning Hänsyn till miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap Hur väl utbyggd lagringskapaciteten är i dagsläget En viktig utgångspunkt är att det bör finnas tillräcklig lagringskapacitet vid företagen så att spridning inte ska behöva ske vid ur miljösynpunkt olämpliga tillfällen. Det kan dock finnas olika skäl att till viss del göra avkall på denna princip. Det kan vara fråga om att bidraget till kväveutlakningen lokalt eller regionalt inte är så omfattande. Dock kan även i sådana fall effekter av punktutsläpp vara betydande. Kostnaderna per kg reducerad kväveutlakning kan vara höga, dels i förhållande till andra åtgärder som vidtas inom jordbruket, men även i relation till kostnaderna för åtgärder som vidtas inom andra sektorer, t.ex. vid utbyggnad av reningsverken. Detta liksom utsläppens omfattning från andra sektorer bör givetvis beaktas vid övergripande beslut om åtgärder inom jordbruket. Sådana överväganden bör ankomma på regeringen att göra. Till viss del har underlag för sådana jämförelser lämnats i samband med att Jordbruksverket tidigare presenterat förslag till åtgärder för att reducera växtnäringsförlusterna i jordbruket. Inom vissa områden bör hänsyn tas till att krav om utbyggd lagringskapacitet kan påskynda nedläggningen av jordbruk och därmed inverka negativt på möjligheten att nå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Man vill gärna bevara de betesdjur som finns i vissa områden och inte påskynda nedläggningen av mindre företag genom att ställa långt gående krav på lagringskapaciteten. Detta måste också vägas in i bilden. Enligt Jordbruksverkets mening är det viktigt att så långt möjligt upprätthålla principen att det bör finnas tillräcklig lagringskapacitet vid företagen så att spridning inte sker vid olämpliga tillfällen. I de fall sådana krav ger alltför negativa effekter bör olika möjligheter att modifiera kraven övervägas. Några sådana möjligheter är långa övergångstider för ikraftträdande av de nya kraven, kanske upp till 10 år, att de nya kraven endast ställs vid ny eller tillbyggnad, eller båda möjligheterna i kombination. Detta medför en klar målinriktning för arbetet att begränsa växtnäringsförlusterna. Samtidigt kommer många företag genom den naturliga strukturrationaliseringen som sker inte att drabbas av kraven. De företag som kommer att bestå eller nystartas kan planera sin utbyggnad för att tillgodose kraven. Kostnaderna för erforderlig utbyggnad blir också lägre än de beräknade genomsnittliga kostnaderna om detta sker i samband med utökningar av produktionen. Ekonomiskt stöd utgår för närvarande för investeringar i form av utbyggd lagringskapacitet. Även här föreslagna åtgärder bör komma ifråga för sådant stöd. 23

28 En annan möjlig lösning skulle kunna vara att de formella kraven på lagringskapacitet ställs lågt och att kommunerna utifrån de allmänna hänsynsreglerna i miljölagstiftningen anpassar kraven till förhållandena i varje enskilt fall. Jordbruksverket vill i första hand inte förorda en sådan lösning eftersom eftersträvade mål blir otydliga, men kanske främst därför att det krävs en omfattande administration. De avväganden som i berörda avseenden gjorts för olika områden finns närmare beskrivna under respektive textavsnitt. Områdena 3 och 4 beskrivs under avsnittet Det känsliga området i Sydsverige (område 1) För detta område har Jordbruksverket analyserat två olika ambitionsnivåer när det gäller lagringskapacitet för stallgödsel. Alternativ 1: kapacitet för 8 månaders gödselproduktion av stallgödsel från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders gödselproduktion av stallgödsel från annan djurhållning (t.ex. svin och fjäderfä) för jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter. För jordbruksföretag som håller 10 eller färre djurenheter i förvärvssyfte ska lagringskapaciteten motsvara minst 6 månaders gödselproduktion oavsett djurslag. Detta alternativ överensstämmer med det krav på lagringskapacitet som finns enligt nuvarande lagstiftning i förordningen om miljöhänsyn i jordbruket. Alternativet innebär alltså ingen skärpning i jämförelse med nuvarande regler. Alternativ 2: kapacitet för 8 månaders gödselproduktion av stallgödsel från nöt, hästar, får och getter respektive 12 månaders gödselproduktion av stallgödsel från annan djurhållning (t.ex. svin och fjäderfä) för jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter. För jordbruksföretag som håller 10 eller färre djurenheter i förvärvssyfte ska lagringskapaciteten motsvara minst 6 månaders gödselproduktion oavsett djurslag. Alternativ 2 innebär utökat krav på lagringskapacitet för jordbruksföretag med annan djurhållning, t.ex. svin och fjäderfä, i jämförelse med nuvarande regler. Enligt Statistiska centralbyråns (SCB) undersökning av Gödselmedel i jordbruket 2000/01 har jordbruksföretagen en lagringskapacitet som är lika med eller överstiger 8 månaders gödselproduktion för över 92 % av antalet djurenheter för nöt i detta område. För svin är motsvarande siffra ca 90 %. Jordbruksföretagen har en lagringskapacitet som motsvarar 10 månaders gödselproduktion eller mer för drygt 70 % av antalet djurenheter svin. Det betyder att trots att regler sedan länge finns om minst 10 månaders lagringskapacitet för gödsel från svin klarar jordbruksföretagen inte kravet för ca 30 % av antalet djurenheter svin i området. Det är svårt att dra några exakta slutsatser av statistiken om hur många företag det är som i nuläget inte har tillräcklig lagringskapacitet då den visar på antalet djurenheter som har tillräcklig lagringskapacitet, inte på antalet företag. Ett införande om krav på 12 månaders lagringskapacitet skulle förmodligen för många jordbruksföretag med inriktning på svin i detta område betyda att utbyggnad av befintliga gödselvårdanläggningar är nödvändig. De flesta djuren i detta område finns dock på de större företagen. Det betyder att det är ett färre antal företag som omfattas av eventuell utbyggnad än om djuren främst hade funnits på mindre jordbruksföretag. 24

29 Allmän beräkningsprincip: Avsikten med utökad lagringskapacitet är att det ska vara möjligt att flytta spridningen från en tidpunkt med högre utlakning till en tidpunkt med lägre utlakning. Den andel av olika grödarealer som tillförs stallgödsel vid olika tidpunkter, kan i stor utsträckning utläsas från SCB:s rapport Gödselmedel i jordbruket (i fortsättningen benämnd gödselmedelsundersökningen). Kombinerat med statistik över grödarealer kan potentiella arealer för överflyttning beräknas. Vid en antagen giva per hektar räcker den utökade lagringskapaciteten till en viss spridningsareal. Därmed kan utbyggnaden anknytas till den areal som berörs av utökningen. Överlag visar sig möjlig spridningsareal med avseende på utbyggnad vara mindre än beräknad areal som kan beröras av flyttning av spridningen från en tidpunkt till en annan. I nästa steg kan möjlig effekt beräknas för åtgärden när arealen multipliceras med kvävegivan och med skillnaden i utlakning, uttryckt i %, mellan de jämförda spridningstidpunkterna. Denna beräkningsprincip gäller även för områdena 2, 3 och 4. Beräkningarna har begränsats till nöt respektive svin Utbyggnadsbehov och kostnader för utbyggnad i område 1 Idag krävs 8 respektive 10 månaders lagringskapacitet i detta område. Anmärkningsvärt nog är det, som tidigare nämnts, hela 30 % av djurenheterna för svin som inte uppfyller lagens krav i området. Vid beräkning av utbyggnadsbehovet har dock bortsetts från detta förhållande. Nuvarande brist bör inte belasta en kalkyl som ska jämföra 10 respektive 12 månaders lagringskapacitet för gödsel från t.ex. svin och fjäderfä. Vid beräkning av utbyggnadsbehovet antas detta till 2 månader på samtliga anläggningar med svin. I den mån som lagringskapaciteten på vissa anläggningar överstiger 10 mån, innebär schablonen därmed en viss överskattning. I området finns det ca djurenheter av svin. En djurenhet av svin (räknat som slaktsvin) producerar 4 m 3 flytgödsel per 2 månaders produktionstid. Utbyggnadsbehovet för utökning av lagringskapaciteten från 10 till 12 månader blir då: de x 4 m 3 /de = m 3. Man kan också göra beräkningar av utbyggnadsbehovet om fastgödselsystemet tillämpas. En djurenhet svin (räknat som sugga) kräver 0,9 m 3 /mån lagringskapacitet för fastgödsel och 1,45 m 3 /mån för urin. I smågrisproduktionen utgörs knappt 1/3 av flytgödsel, medan flytgödsel tillämpas för närmare 80 % av slaktsvinen. Räknat på djurenhetsbasis står slaktsvinen för ca 60 % av svinproduktionen. Vägs de här uppgifterna samman, uppgår andelen flytgödsel till ca 60 % av antalet djurenheter för svin. I fortsättningen görs dock beräkningar enbart för flytgödsel. Vid ett generellt krav på 12 månaders lagringskapacitet för svingödsel beräknas utbyggnadsbehovet till ca m 3 för flytgödsel i området. Kostnaden för denna utbyggnad beror på storleken på djurbesättningen, avskrivningstid och räntesats. Vid en skattad medelbesättning på 62 djurenheter blir investeringskostnaden, om utbyggnaden baseras på flytgödsel, 153 miljoner kr. Antas avskrivningstiden till 15 år och räntesatsen till 4 %, blir årskostnaden 13,3 miljoner kr. 25

30 Beräkningar av utlakningsminskning och kostnader för utlakningsminskningen för område 1 För att beräkna effekten av övergång till 12 månaders lagringskapacitet för svin kan en kalkyl göras över vad överflyttning av spridning av stallgödsel inför sådd av höstsäd till våren kan innebära. I en första överslagsberäkning har uppgifter avseende produktionsområdena 5 Götalands södra slättbygder (Gss) och Götalands mellanbygder (Gmb) använts även om det geografiska området som berörs är större. Genom kännedom om stallgödslade arealer, skattat gödselslag och lämpliga utlakningskoefficienter för respektive spridningstidpunkt kan effekten av flyttad spridning från höst till vår beräknas. Enligt gödselmedelsundersökningen sprids stallgödsel under tidig höst på 6 % av spannmålsarealen i Gss. Detta motsvarar ha. I Gmb sprids gödsel under tidig höst på 15 % av spannmålsarealen, vilket motsvarar ha. Sammantaget sprids stallgödsel under tidig höst på ca ha eller på 9,7 % av spannmålsarealen i det två produktionsområdena. Antas motsvarande andel gälla för hela länen i den södra delen av det gamla känsliga området, skulle stallgödselspridning under tidig höst ske på 9,7 % x = ca ha. Delar av Kalmar län ingår dock inte i det känsliga området och därför är totalarealen spannmål något lägre än vad länssiffran anger. Antas att ca ha spannmål i Kalmar län ligger utanför det känsliga området kan berörd spannmålsareal skattas till ca ha. Tillämpas procentsatsen 9,7 på denna areal blir höstspridningsarealen ca ha. I gödselmedelsundersökningen kan även utläsas att ca 70 % av den gödsel som sprids före sådd av höstsäd i de två produktionsområdena Gss och Gmb är flytgödsel. Fördelningen mellan nöt och svin är inte angiven, men det kan antas att merparten, ca 50 procentenheter, är svinflytgödsel. För nötflytgödsel finns det andra spridningstillfällen under hösten (t.ex. spridning till vall). Enligt uppgifterna ovan antas att halva stallgödselmängden som tillförs före sådd av höstsäd är svinflytgödsel. Det är denna mängd som kan utgöra underlag för beräkningar av effekten av utökad lagringskapacitet för svingödsel från 10 till 12 månader. Beräkningen grundas på skillnaden i utlakning mellan tidig höstspridning och vårspridning. Vid beräkningen tillämpas koefficienter från dataprogrammet STANK 6. Jordarten i området har generellt klassats som lerig jord och lättlera i beräkningarna. Vid tidig höstspridning anger STANK att ca 50 % av tillfört ammoniumkväve utlakas. Vid vårspridning rör det sig om 5 10 %. Skillnaden mellan höst och vårspridning uppgår således till 42,5 % av tillfört ammoniumkväve. 25 ton svinflytgödsel innehåller 62,5 kg ammoniumkväve. Vid denna giva blir utlakningsskillnaden 62,5 x 0,425 = 26,6 kg N/ha. Arealen som tillförs svinflytgödsel före sådd av höstsäd uppgår enligt skattningen ovan till ha ( x 0,5). Utbyggd lagringskapacitet berör m 3 och vid normal giva av flytgödsel räcker denna kvantitet till ha. Möjlig utlakningsminskning blir därmed: x 26,6 = 391 ton N/år. Den angivna siffran utgör den teoretiska potentialen för minskad utlakning under förutsättning att utbyggd lagringskapacitet leder till att spridning av motsvarande gödselmängd flyttas från tidig höst före sådd av höstsäd till våren istället. Det torde vara möjligt att utnyttja en stor del av denna potential vid krav på 12 månaders lagringskapacitet, men graden av överflyttning styrs i stor utsträckning av om det är ekonomiskt intressant att ändra spridningstidpunkt eller inte. 5 För indelning i produktionsområden, se bilaga 5 6 STANK Stallgödsel Näring i kretslopp, ett dataprogram för miljöinriktad växtnäringsrådgivning 26

31 Vid värderingen om denna åtgärd är ekonomiskt intressant kan en kalkyl upprättas där å ena sidan värdet av kvävet beaktas och å den andra sidan kostnader för läglighet 7 och markpackning. Vid läglighetskostnaden 200 kr/ha blir kostnaden per kg sparat kväve ca 7,50 kr (200 kr/26,6 där 26,6 är den minskade utlakningen i kg/ha genom förflyttning av spridningen från höst till vår). På lerjordar förekommer även risk för packningsskador i samband med vårspridning. Kostnaderna för packningsskador kan variera från 0 till några hundra kr/ha och i många fall kan de antas hamna i samma storleksordning som läglighetskostnaden. I det fall läglighets och markpackningskostnaderna understiger kvävevärdet är det motiverat att ändra spridningstidpunkt av ekonomiska skäl. Det torde också vara möjligt att med hjälp av rådgivning få gehör för förändringar av spridningsmönstret, även om det skulle innebära en måttlig nettokostnad. Full effekt bedöms dock inte kunna nås utan regelstyrning. En realistisk bedömning är att det är möjligt att nå hälften, d.v.s. 195,5 ton N, av den beräknade utlakningsminskningen med hänsyn till läglighets och markpackningskostnader. Under dessa förhållanden uppgår årskostnaden för investeringen till 67 kr per kg sparat kväve. Denna kostnad avser rotzonsutlakningen. Nettokostnaden, efter avdrag för kvävevärdet, blir ca 5 kr lägre/kg N. I område 1 kan antas att retentionen minskar nitratutlakningen till havet med ca 20 %. En beräkning av kostnaden för det kväve som når havet innebär att investeringskostnaden/kg N blir större, ca 84 kr/kg sparat kväve Överväganden och förslag för område 1 Vid utökning av lagringskapaciteten till 12 månader kan spridningen av svinflytgödsel förläggas till våren, vilket bedöms vara den gynnsammaste tidpunkten för att begränsa kväveutlakningen från stallgödsel. Detta förutsätter dock att jordarna är av sådan karaktär (lågt lerinnehåll) att de torkar upp relativt tidigt på våren. För att inte bestående markpackning ska ske på åkrarna vid spridning är detta en förutsättning. För vissa typer av jordar (lerjordar) är det inte lämpligt att sprida på våren med avseende på markpackningen. Markpackningsskador kan leda till dålig etablering av sådda grödor, med ett minskat växtnäringsutnyttjande som följd. Införande av ett generellt krav på 12 månaders lagringskapacitet för exempelvis svin och fjäderfägödsel skulle för ett antal företag innebära att de blir ålagda att bygga ut sin lagringskapacitet till en omfattning som de inte kan utnyttja på grund av jordarnas struktur. Utbyggnad av lagringskapaciteten får därmed ingen effekt på kväveutlakningen för dessa företag. I detta område finns även andra möjliga alternativ till spridningstidpunkter för stallgödseln än våren på grund av grund av odlingsinriktningen i området. Svinflytgödseln kan t.ex. spridas i växande gröda eller inför höstsådd av höstoljeväxter. Tillförsel av stallgödsel tidig höst inför höstsådd av oljeväxter ger en mindre risk för utlakning jämfört med stallgödseltillförsel till höstsäd, då höstoljeväxter är bättre på att tillgodogöra sig tillförd växtnäring vid denna tidpunkt än vad höstsäd är. Odling av oljeväxter är större i detta område än i övriga Sverige. Även odlingssäsongen är lång i denna del av Sverige vilket ger ökad möjlighet att klara en miljöanpassad stallgödselspridning. 7 Till läglighetskostnader räknas ökad maskinkapacitet, extra arbetskraft och minskad skörd till följd av ett förändrat arbetsmönster. 27

32 Inom det nu gällande åtgärdsprogrammet har avsikten varit att genom en intensifierad rådgivning minska spridningen av stallgödsel före sådd av höstsäd, inom ramarna för nuvarande regler för lagringskapacitet, d.v.s. utan att införa spridningsrestriktioner genom föreskrifter i området. En sådan lösning bör prövas innan föreskrifter i berörda avseenden övervägs. Erhålls ej önskvärda förändringar inom viss tid bör dock föreskrifter om utökad lagringskapacitet och/eller spridningsrestriktioner införas. Såväl den förändring i spridning före höstsådd, som den tidsram inom vilken detta ska ha skett, bör preciseras. Förslagsvis bör målet för en minskad spridning av stallgödsel inför höstsädessådd vara att den för område 1, 2 och 3 ska ha minskat från ca ha år 2001 till ca ha senast 2007, se även avsnitt Beräkningarna för införande av 12 månaders lagringskapacitet visar att kostnaderna är relativt måttliga/kg minskad utlakning. Efter en sammanvägd bedömning av de resultat som kan nås med redovisade åtgärder har Jordbruksverket dock inte funnit att en utbyggnad av lagringskapaciteten för t.ex. svin och fjäderfähållning från 10 till 12 månader i området för närvarande är motiverad. Jordbruksverket föreslår därför att reglerna om 8 månaders lagringskapacitet för gödsel från nöt, häst, får och getter respektive 10 månaders lagringskapacitet för gödsel från annan djurhållning behålls oförändrade i området. En avstämning av resultaten av övriga åtgärder bör dock ske under Förslaget innebär inga konsekvenser för lantbruksföretagen i området eftersom förslaget inte innebär några förändringar jämfört med de regler som för närvarande gäller i området Det utpekade känsliga området, exkl. det känsliga området i Sydsverige (område 2) De övriga utpekade känsliga områdena utgörs av områden i Västra Götalands, Östergötlands, Södermanlands, Stockholms, Uppsala, Örebro samt Västmanlands län (se närmare bilaga 2). I kustområdet i Västra Götalands, Östergötlands, Södermanlands och Stockholms län gäller i nuläget 8 månaders lagringskapacitet för gödsel från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders lagringskapacitet för gödsel från annan djurhållning då dessa områden sedan tidigare ingår i det utpekade känsliga området. Dessa regler bedöms vara väl avvägda och skäl till att införa längre gående regler här har inte kunnat tas fram. Därför har inga ytterligare alternativ utretts för lagringskapacitet för dessa kustområden. Till det nya utpekade känsliga området hör jordbruksområden kring sjöarna Mälaren och Hjälmaren, jordbruksområden i Östergötland med avrinning till Östersjön samt jordbruksområden söder om Vänern med avrinning till Kattegatt och Skagerrak. I området odlas vårsäd och våroljeväxter i större utsträckning än i det känsliga området i Sydsverige (Skåne, Halland och Blekinge). I det nya känsliga området har två alternativ om införande av krav på lagringskapacitet utretts. Alternativ 1: kapacitet för 6 månaders gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders gödselproduktion från annan djurhållning (t.ex. svin och fjäderfä) för jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter. För jordbruksföretag som håller 10 eller färre djurenheter i förvärvssyfte ska lagringskapaciteten motsvara minst 6 månaders gödselproduktion oavsett djurslag. 28

33 Alternativ 2: kapacitet för 8 månaders gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders gödselproduktion från annan djurhållning (t.ex. svin och fjäderfä) för jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter. För jordbruksföretag som håller 10 eller färre djurenheter i förvärvssyfte ska lagringskapaciteten motsvara minst 6 månaders gödselproduktion oavsett djurslag. Alternativ 2 med 8 månaders lagringskapacitet för gödsel från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders lagringskapacitet för gödsel från annan djurhållning innebär att kraven generellt skärps för jordbruksföretag med 100 eller färre djurenheter inom det nya känsliga området jämfört med tidigare. I det här området finns endast upp till sju procent av det totala antalet djurenheter för nöt, svin och fjäderfä på företag med tio eller färre djurenheter. Till skillnad från nöt, svin och fjäderfä finns för hästar och får en relativt stor andel, ca 40 %, av det totala antalet djurenheter på mindre jordbruksföretag med tio eller färre djurenheter. Enligt undersökningen från SCB om gödselmedel har mer än 75 % av antalet djurenheter av nöt på jordbruksföretagen i detta område lagringskapacitet för 8 månaders gödselproduktion eller längre. Genom införande av krav på 10 månaders lagringskapacitet för svin är det möjligt att undvika spridning av svinflytgödsel på hösten inför sådd av vårsäd. Spridningen kan antingen ske före sådd av höstsäd eller under våren. Med hänsyn till utnyttjandegrad och miljöpåverkan är det önskvärt att spridningen flyttas till våren. För att flyttning ska ske åt önskat håll måste det efter att utbyggnad skett också vara ekonomiskt intressant att genomföra flyttningen. Så är fallet om värdet av gödseln överstiger kostnader för läglighet och markpackning. Det kan även förekomma att lantbrukare flyttar spridningen åt ett miljövänligt håll, även om full kostnadstäckning inte uppnås. Införande av 10 månaders lagringskapacitet för svin påverkar knappt hälften av djuren, eftersom 50 % av slaktsvin och 70 % av suggorna i Gns och Ss finns i anläggningar med denna lagringskapacitet. Sammanvägning av de två kategorierna innebär att ca 55 % av djuren finns i anläggningar med tillräcklig kapacitet. Ca 90 % av antalet djurenheter av svin i området har lagring för 8 månader eller mer Utbyggnadsbehov och kostnader för utbyggnad för område 2 För allmänna beräkningsprinciper, se avsnitt Antalet djurenheter av svin på företag med fler än 10 de i det nya känsliga området uppgår till st. En tämligen stor andel av slaktsvinen (12 % i Gns) finns i anläggningar med 6 7 månaders lagringskapacitet. Sammanvägt bedöms det dock vara rimligt att skatta utbyggnadsbehovet i medeltal till 2 månader. Produktionen av flytgödsel uppgår till 2 m 3 per månad och djurenhet. Utbyggnadsbehovet för svin kan därmed skattas till de x 45 % x 2 m 3 /mån x 2 mån = m 3 flytgödsel. Beräkningar kan även göras för behovet av utbyggnad om fastgödselsystemet tillämpas. Fastgödsel och urinproduktionen per djurenhet och månad redovisas för område 1. Samma fördelning mellan fast och flytgödsel (40 resp. 60 %) kan tillämpas som i område 1. Utbyggnad av lagringskapaciteten för svin till 10 månaders gödselproduktion i det nya känsliga området kan skattas till ca 23,5 miljoner kr om medelbesättningen antas vara ca 60 djurenheter. Årskostnaden blir vid 15 års avskrivningstid och 4 % ränta ca 2 miljoner kr. 29

34 Nivån 6 månaders lagring för nötgödsel innebär mycket små marginaler inför oförutsedda väderleksförhållanden. Töms gödsellagret t.ex. i mitten av oktober, måste spridningen på nytt ske senast i mitten av april. Vid denna tidpunkt är det inte alltid tjänligt att köra på marken med hänsyn till risken för markpackning. Utökas lagringskravet till 8 månader för nötkreatur förbättras förutsättningarna ytterligare för att sen höstspridning av flytgödsel inför vårsådd ska minska. För nötflytgödsel finns dock vanligen möjligheten till spridning på vall, som beräknas ge lägre förluster än spridning på bar mark. Den längre lagringstiden för nötgödsel ger dock även förutsättningar för att höstspridning till vall kan minskas till förmån för vårspridning. Antalet djurenheter av nöt på företag med fler än 10 de i det nya känsliga området (jordbruksområdena söder om Vänern, i Östergötland samt kring sjöarna Hjälmaren och Mälaren) uppgår till de. Lagringskapaciteten i produktionsområdena Gns och Ss för mjölkkor uppgår till 8 månader eller mer för 72 % respektive 77 % av djuren. För övriga nöt är talen något högre. Med detta som bakgrund kan antas att minst 75 % av nötdjuren finns i anläggningar med tillräcklig lagringskapacitet. Enligt statistiken finns en stor del av resterande nötdjur i anläggningar med 6 7 månaders lagringskapacitet. Ett mindre antal finns också i anläggningar med < 6 månaders lagringskapacitet. Nettoutbyggnadsbehovet borde maximalt uppgå till 2 månader. En djurenhet (räknat som mjölkko) producerar 1,8 m 3 flytgödsel per månads produktionstid. Utbyggnadsbehovet för nöt kan översiktligt beräknas till: de x 25 % x 1,8 m 3 /mån x 2 mån = m 3 flytgödsel. Sker utbyggnaden i proportion till nuvarande fördelning mellan flytgödsel och fastgödsel, kan flytgödselandelen skattas till ca 60 % för mjölkkor. För övriga nöt är den lägre, men vägs nötdjuren samman kan ca 50 % av djurenheterna finnas i anläggningar med flytgödsel. Utökning av lagringskapaciteten för fastgödselsystemet kräver 1,3 m 3 fastgödsel och 0,9 m 3 urin per djurenhet och månad (räknat på mjölkkor). Vid utbyggnad av lagringskapaciteten för nötkreatur till 8 månader i det nya känsliga området uppgår kostnaden till ca 27,7 miljoner kr. Årskostnaden blir därmed ca 2,4 miljoner kr förutsatt motsvarande beräkningsprinciper som ovan Beräkningar av utlakningsminskning och kostnader för utlakningsminskningen för område 2 I västra delen av det nya känsliga området (området söder om Vänern) uppgår åkerarealen till ha och vårsädesarealen till ha. Av gödselmedelsundersökningen framgår att 5 % av vårsädesarealen tillförs flytgödsel på hösten före sådd av vårsäd. Detta blir således x 5 % = ha. I den östra delen av det nya känsliga området är åkerarealen ha och vårsädesarealen ha. Liksom i det västra området sprids flytgödsel på 5 % av vårsädesarealen under hösten inför vårsådd, vilket innebär att x 5 % = ha berörs. Utbyggd lagringskapacitet med m 3 för svinflytgödsel räcker till spridning på ha vid tillförsel av 25 ton flytgödsel/ha. Vid beräkning av minskad utlakningspotential fördelas arealerna med 1/3 i det västra området och 2/3 i det östra. 30

35 I det redovisade materialet från gödselmedelsundersökningen framgår inte vilken typ av flytgödsel som sprids under hösten. På goda grunder kan antas att svinflytgödseln står för en betydande del. I de fortsatta beräkningarna förutsätts att utbyggnaden kan leda till att spridningen av svinflytgödsel till 770 respektive ha kan flyttas över från höst till vår i det västra respektive det östra området. 25 ton svinflytgödsel innehåller 62,5 kg ammoniumkväve. Vid höstspridning inför vårsädessådd uppgår utlakningsskillnaden mellan höst och vårspridning på lättlera i det västra området till 25 procentenheter. I det östra området skattas utlakningsskillnaden till 20 procentenheter mellan höst och vårspridning. Skillnaden är mindre i östra delen än i västra till följd av högre lerhalt. Möjlig minskning av utlakningen vi överflyttning av tillgänglig svinflytgödsel kan för västra området beräknas till: 770 ha x 62,5 kg x 25 % = 12 ton kväve. I det östra området är potentialen 1530 ha x 62,5 kg N/ha x 20 % = 19 ton kväve. Om införande av 10 månaders lagringskapacitet för svingödsel leder till att spridningen av svinflytgödsel på bar mark under hösten upphör på den areal som berörs av utbyggnaden till förmån för vårspridning, kan utlakningen i området minska med 31 ton N/år. Kommer spridningen däremot att flyttas över till tidig höst före sådd av höstsäd, kan ingen utlakningsreduktion förväntas. Den potentiella arealen för flyttning av spridningen från sen höst till vår uppgår till ha i området och areal som berörs av utbyggnaden till ha. På grund av den låga andelen berörd areal, görs bedömningen att utbyggnaden direkt eller indirekt kan leda till att spridningen av svinflytgödsel flyttas i en omfattning som motsvarar hela den berörda arealen. Därmed kan hela det beräknade reduktionsutrymmet, 31 ton N, tas i anspråk. Kostnaden per kg minskad kväveutlakning kan i detta fall skattas till 2 miljoner kr/31 ton N = 65 kr/kg N. Byggs lagringskapaciteten för nötkreatur ut till 8 månader skapas förutsättningar för att minska sen höstspridning på obevuxen mark och/eller att minska sen höstspridning till vall till förmån för vårspridning. Den tillgängliga gödselmängden vid utbyggnaden räcker vid tillförsel av 25 ton/ha till /25 = ha. I det nya känsliga området i område 2 sprids stallgödsel till vall under sen höst på i medeltal 9 % av slåttervallsarealen, som skattas till ca ha. Berörd areal blir alltså 9 % x ha = ha. Skillnaden i utlakning mellan höst och vår uppgår till 10 % av tillförd ammoniumkvävemängd. Vid normal giva av nötflytgödsel, 25 ton/ha, uppgår ammoniumkvävemängden till 50 kg/ha. Skulle all tillgänglig gödsel avse överflyttning från höstspridning till vall till vårspridning är potentialen för utlakningsminskning ha x 50 kg N/ha x 10 % = 12,5 ton N/år. Antas i stället att halva mängden avser flyttning från höstspridning till vall till vårspridning, och resten överflyttning av sen höstspridning på obevuxen mark till vårspridning kan utlakningspotentialen minskas med x 50 kg N/ha x 10 % ha x 50 kg N/ha x 22 % (medeltal för differens i utlakningskoefficient) = 20 ton N/år. Enligt genomförda beräkningar skulle det vid införande av 8 månaders lagringskapacitet för nötkreatur vara teoretiskt möjligt att minska utlakningen med upp till 20 ton N/år. Sammantaget uppgår potentialen för minskad utlakning vid utökning av lagringskapaciteten till 8 respektive 10 månader till högst = 51 ton N/år. 31

36 Vid utbyggnad av lagringskapaciteten för nötkreatur till 8 månader i det nya känsliga området har årskostnaden beräknats till 2,4 miljoner kr. Effekten av flyttad höstspridning till vall till vårspridning bedöms vara osäker och därför räknas effekten ner med 25 %. Kan resterande del av utlakningspotentialen utnyttjas, 20* 0,75 = 15 ton N, blir kostnaden per kg sparat kväve 2,4 miljoner kr/15 ton N = 160 kr/kg sparat N. Nettokostnaden, efter avdrag för kvävevärdet, blir 5 kr lägre/kg N. Det kväve som når havet = nettoutlakning (nettoutlakning = rotzonsutlakning retention). En jämförelse mellan kostnaden/per kg minskad nettoutlakning jämfört med rotzonsutlakningen visar att kostnaden ökar. Antas retentionen för det nya känsliga området uppgå till 40 % ökar de ovan redovisade kostnaderna för svin respektive nöt till ca 108 kr/kg N respektive ca 265 kr/kg sparat N. Tidigare har påtalats att spridningstidpunkten för svinflytgödsel kan komma att förflyttas till tiden före höstsådd i stället. I detta fall kan ingen utlakningsminskning nås. I vissa situationer kan läglighets och markpackningskostnader motverka att spridningen flyttas till våren. En sådan kalkyl är känsligare än i det sydligaste området, eftersom utlakningsminskningen är mindre i det här området. För nötflytgödselns del kan spridning på vall vara ett närliggande alternativ som leder till mindre utlakningsförluster än sen höstspridning. Utökad lagringskapacitet ger förutsättningar för flyttning av spridningen till våren, men därmed kan det inte förutsättas att så sker. Utökad lagringskapacitet måste kombineras med rådgivningsinsatser där rådgivningen kan bidra med styrning av gödselspridningen till bästa möjliga tidpunkt ur miljösynpunkt, även i situationer då det inte alltid kan påvisas att gödselvärdet är lika högt som läglighets och markpackningskostnaderna Överväganden och förslag för område 2 Som tidigare redovisats är en lagringskapacitet om 8 månader för gödsel ifrån nöt, hästar, får och getter och 10 månader för annan djurhållning önskvärd för att spridning ska kunna ske vid ur miljösynpunkt lämpliga tillfällen. Kostnaderna för utbyggnad av lagringskapaciteten för företag med främst nöt blir mycket hög (ca 160 kr/kg N). Den reduktion i kväveutlakning som förväntas åstadkommas är heller inte så stor för området. Under de senaste åren har ca mjölkgårdar om året lagts ner i Sverige av olika skäl. Troligen är flertalet av dessa mindre jordbruksföretag. Det finns anledning att tro att denna trend fortsätter framöver. Regelförslag som innebär att relativt stora investeringar måste göras för att uppfylla reglerna kan komma att påskynda denna process för vissa mindre jordbruk. Man kan förvänta sig att en del lantbrukare väljer att lägga ned sin jordbruksverksamhet några år tidigare än vad de annars skulle ha gjort. En sådan utveckling kan motverka det nationella miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. För att nå delmålet att bevara och i vissa fall öka arealen hävdad betesmark är betesdjuren bl.a. ett viktigt inslag för att hålla landskapet öppet. Jordbruksverket har därför med hänsyn till vad som tidigare allmänt anförts om avvägningar vid val av ambitionsnivå inte bedömt det som motiverat att införa krav om 8 månaders lagringskapacitet för nöt, hästar, får och getter. För att inte påskynda nyss nämnda utveckling ytterligare föreslås en anpassning av reglerna så att endast 6 månaders lagringskapacitet för stallgödseln krävs för sådana företag. 32

37 Beräkningarna visar att kostnaderna för utbyggnad av lagringskapaciteten till 10 månader för företag med svin blir ca 65 kr/kg minskad utlakning av kväve. Denna kostnad får betraktas som måttlig för åtgärden även om reduktionen i kväveutlakning som förväntas åstadkommas är inte så stor för området. Området är dock utpekat som känsligt område och konflikten med miljömålet Ett rikt odlingslandskap föreligger inte på samma sätt som för nöt, hästar, får och getter. Med hänsyn till detta bör i första hand krav om lagringskapacitet för 10 månader gödselproduktion införas med en övergångstid om 4 år, som är den tid som medges enligt nitratdirektivet. Vid ny och tillbyggnad bör kravet gälla i samband med att reglerna träder i kraft. Som tidigare redovisats kan investeringsstöd för denna typ av åtgärder utgå. Jordbruksverket föreslår att reglerna om 8 månaders lagringskapacitet för gödsel från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders lagringskapacitet för gödsel från annan djurhållning som finns i det nuvarande känsliga området för företag som håller fler än 10 djurenheter bibehålls i detta område. För denna del av området innebär därmed förslaget inga förändringar jämfört med nuvarande regler. I de nya känsliga områdena föreslås att regler om minst 6 månaders lagringskapacitet ska införas för gödsel från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders lagringskapacitet för gödsel från annan djurhållning för befintliga företag som håller fler än 10 djurenheter. Lagringskapaciteten ska motsvara minst 6 månaders gödselproduktion oavsett djurslag för jordbruksföretag som håller 10 eller färre djurenheter. Som tidigare nämnts innebär en lagringskapacitet som motsvarar 6 månaders gödselproduktion för nöt, hästar, får och getter en begränsning i planeringen att kunna sprida stallgödseln vid bästa möjliga förhållanden. Därför föreslår Jordbruksverket att vid nybyggnation/tillbyggnad 8 av lagringsutrymmen ska lagringskapaciteten räcka till minst 8 månaders gödselproduktion för nöt, hästar, får och getter. Vid nybyggnation/tillbyggnad är även kostnaderna för att bygga ett lagringsutrymme för 8 månader istället för 6 månader väsentligt lägre i jämförelse med de kostnader som redovisats för utökning av befintlig gödselvårdanläggning med två månader. Som övergångsbestämmelser föreslås följande: för företag med 10 djurenheter eller färre ska förslaget om 6 månaders lagringskapacitet gälla inom 2 år från beslut om förordningsändring. för befintliga företag med fler än 10 djurenheter t.o.m. 100 de ska föreslagna regler om 6 respektive 10 månaders lagringskapacitet gälla inom 4 år från beslut om förordningsändring. Dock ska lagringskapaciteten för dessa företag vara minst 6 månader inom 2 år från beslut om förordningsändring. De föreslagna reglerna om 8 månaders lagringskapacitet för gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders lagringskapacitet för gödselproduktion från annan djurhållning ska gälla i samband med beslut om förordningsändring för företag med fler än 10 djurenheter vid nybyggnation/tillbyggnad. 8 Med nybyggnation avses uppförande av en ny lagringsbehållare/lagringsplatta. Med tillbyggnad menas att göra befintlig lagringsbehållare/lagringsplatta större, se även bilaga 6. 33

38 Regler om 6 månaders lagringskapacitet för gödsel från nöt, hästar, får och getter bedöms inte ge några konsekvenser för lantbrukarna. Denna kapacitet finns redan idag på företagen. För djurhållande företag med exempelvis svin och fjäderfä betyder dock förslaget om 10 månaders lagringskapacitet att ett visst antal lantbrukare ställs inför faktum att de inom 4 år måste bygga ut. 5.5 Tillförsel utifrån grödans behov m.m. Enligt nuvarande regler i det känsliga området ska större mängder gödsel än vad som antas motsvara grödans kvävebehov för växtsäsongen inte spridas. Gödselmedelgivans storlek ska därför bestämmas utifrån en balans mellan grödans beräknade kvävebehov och kvävetillförseln från samtliga yttre kvävekällor. Gödselgivans storlek kan behöva justeras utifrån markbeskaffenhet, jordart, marklutning, klimatförhållande, nederbörd, bevattning samt markanvändning och jordbruksmetoder, inbegripet växtföljd beroende på hur dessa faktorer påverkar grödans möjligheter för näringsupptaget. Bestämmelsen som anges i Jordbruksverkets föreskrifter om miljöhänsyn i jordbruket motsvarar i princip kravet i direktivet på obligatoriska åtgärder under denna punkt. En viss justering av föreskriften kan behövas så att det klart framgår att spridning på sluttande mark ska begränsas enligt god jordbrukarsed. Jordbruksverket kommer att genomföra en sådan justering. Utöver vad som sägs ovan föreslår Jordbruksverket ingen ändring av reglerna i det nuvarande känsliga området. Jordbruksverket föreslår att dessa regler även införs i de nya utpekade känsliga områdena. Reglerna föreslås träda i kraft i samband med beslut om förordningsändring/föreskriftsändring. Förslaget bedöms inte ha några negativa konsekvenser för lantbrukaren då en förutsättning för att få bäst utnyttjande av näringen och bäst ekonomi är att anpassa gödslingen till den gröda som odlas och de förutsättningar som i övrigt råder. Detta gäller oavsett regler. 5.6 Djurtäthetsbestämmelser Sverige uppfyller kravet på att högst 170 kg kväve får tillföras per hektar genom djurtäthetsbestämmelser, vilket är en möjlighet enligt direktivet. Reglerna om djurtäthet anges i Jordbruksverkets föreskrifter om miljöhänsyn i jordbruket (SJVFS 1999:79). Dessa gäller för företag med mer än 10 djurenheter i hela landet. Jordbruksverket föreslår för närvarande ingen förändring av djurtäthetsbestämmelserna. Sedan reglerna om djurtäthet infördes i slutet av 1980 talet har det skett vissa förändringar av djurhållningen som påverkat mängden producerad stallgödsel och växtnäringsinnehållet i denna. Jordbruksverket genomför för närvarande en översyn av djurtäthetsbestämmelserna. Denna syftar till att bättre anpassa reglerna till de djurhållningsformer och de utfodringsnormer som tillämpas i dagsläget. 34

39 6 Utformning av riktlinjer för god jordbrukarsed i de känsliga områdena Som tidigare nämnts är de åtgärder som ingår i riktlinjerna för god jordbrukarsed obligatoriska i de känsliga områdena och det krävs därför att de utformas som föreskrifter i dessa områden. 6.1 Tidsperioder då det inte är lämpligt att tillföra gödselmedel Nuvarande känsliga området I dagsläget finns det restriktioner när det gäller spridning av gödselmedel under höst och vinter. Restriktionerna går längre i det känsliga området än i övriga delar av landet och längst går reglerna i det område som är bedömt som det mest känsliga, d.v.s. Skåne, Hallands och Blekinge län. Under perioden 1 augusti 30 november får stallgödsel och andra organiska gödselmedel endast spridas till växande gröda eller inför höstsådd inom de nuvarande känsliga områdena. Ett undantag i restriktionerna finns dock för fasta gödselslag (dock inte fastgödsel från fjäderfä) som i Skåne, Halland och Blekinge får spridas på obevuxen mark utan krav på efterföljande höstsådd under tiden den 20 oktober 30 november, och under tiden den 10 oktober 30 november i övriga kustområden i det känsliga området. I det nuvarande känsliga området domineras odlingen av höstsådda grödor. Restriktionen avser att minska möjligheten att sprida stallgödsel följt av nerplöjning under hösten. Vid ett sådant förfarande riskeras kväveföreningar läcka från marken eftersom inget växtupptag sker av näringen. Flera faktorer spelar in för läckagerisken. Risken är större för gödselslag som flytgödsel och kletgödsel än för fasta gödselslag, och den ökar för lätta jordar. Även rådande klimatförhållanden spelar in. Om temperaturen är hög under hösten ökar möjligheterna för mineralisering av kväveföreningar till mer lättillgängliga och rörliga former av kväve. Stallgödsel och andra organiska gödselmedel som sprids under tiden den 1 december 28 februari ska i hela landet brukas ned samma dag. Undantag finns för Skåne, Hallands och Blekinge län där nedbrukning på obevuxen mark ska ske inom fyra timmar under denna period. Under tiden den 1 januari 15 februari gäller dock spridningsförbud i det känsliga området Införande av spridningsrestriktioner i det nya känsliga området Syftet med höstspridningsrestriktionerna är att spridningen ska ske under våren eller försommaren. I de jordbruksområden som ingår i det nya känsliga området domineras odlingen av vårsådda grödor där gödselspridning ofta sker under hösten i oktober november före den följande vårsådden. Om höstspridningsrestriktioner skulle införas i detta område bedöms dessa inte ge upphov till några större problem för nötgödseln, eftersom vall normalt finns för spridning. Höstspridning till denna gröda anses vara fullt godtagbar ur läckagesynpunkt. 35

40 För svingödselns del kan förbud mot höstspridning inför sådd av vårsäd medföra att spridningen styrs till tidig höst inför sådd av höstsäd i stället. Anledningen till detta är att det på lerjordar ofta är problematiskt att sprida svinflytgödseln på våren före sådd. Lerjordar torkar inte upp så lätt under våren och körning med tunga ekipage på blöta jordar kan innebära en påtaglig risk för packningsskador. Tidig höstspridning inför höstsädessådd bedöms inte ge någon miljöförbättring ur utlakningshänseende jämfört med sen höstspridning på obevuxen mark. Det finns möjlighet att sprida senare under våren och under försommaren med släpslangteknik. Denna teknik leder dock inte alltid till god kvävehushållning. Under torra och varma förhållanden kan betydande ammoniakförluster uppkomma. Införande av samma spridningsrestriktioner i det nya känsliga området som i det gamla styr inte entydigt mot minskad utlakning av kväve. Istället bedöms införande av generella regler om tillräcklig lagringskapacitet i kombination med rådgivning som syftar till ökad vårspridning vara ett möjligt sätt att åstadkomma minskade förluster från stallgödsel i det nya känsliga området. Jordbruksverket förordar därför att nuvarande gällande spridningsrestriktioner under den 1 augusti 30 november i det känsliga området inte införs i det nya känsliga området. Inga negativa konsekvenser bedöms uppkomma för lantbrukarna som följd av förslaget Förbud mot stallgödselpridning inför höstsådd Kunskapen när det gäller effekterna av spridning av stallgödsel inför höstsådd har ökat allteftersom. Försök har visat att det finns risk för utlakning och därför bör gödslingen i flera områden styras bort från denna tidpunkt. Jordbruksverket har ansett att det framöver kan bli nödvändigt att utforma detaljerade regler för stallgödselspridning för att nå en sådan förändring. Som framgår av avsnittet 5.1 är en sådan åtgärd förknippad med vissa nackdelar. Verket menar därför att man i nuläget bör invänta uppföljning och resultat av de rådgivningsinsatser som pågår (bl.a. Greppa Näringen) och som förväntas utökas inom det närmsta året. Rådgivningsinsatserna syftar bl.a. till att öka kunskapen och medvetenheten hos lantbrukare om stallgödselspridning och att stallgödsel bör ses som en resurs. Rådgivningsinsatserna förväntas därmed styra mot att spridningen förskjuts från tidig höst till vår. I gödselmedelsundersökningen, som genomförs vartannat år, redovisas statistik om spridning, hantering och lagring av stallgödsel i jordbruket. Verket föreslår att innan ev. regler om spridningsförbud till höstsäd införs bör man avvakta resultaten från dessa undersökningar. Om uppföljningen visar att god effekt nås med rådgivningen, och spridning av stallgödsel alltmer styrs bort från hösten, är det inte motiverat att införa ytterligare spridningsförbud genom föreskrifter. Uppgifter om spridningstidpunkt för stallgödsel redovisas fr.o.m. 1996/97 års undersökning av SCB. Därmed finns data från tre olika odlingssäsonger; 1996/97, 1998/99 och 2000/01. 36

41 Stallgödselspridning före sådd av höstsäd Tidsperiod Areal höstsäd, 1000 tal ha Andel av höstsäd som tillförs stallgödsel före sådd, % Höstspridning till höstsäd, ha K, M, N AB U* Tot K, M, N AB U Tot K, M, N AB U Tot 96/ / / Medel *län exkl. K, M och N län Spridning under tidig höst till spannmål antas innebära spridning före sådd av höstsäd. I de tre sydligaste länen minskade arealen höstsäd som tillfördes stallgödsel under tidig höst från ha 1996/97 till ha 2000/01. Den procentuella andelen av höstsäden som tillfördes stallgödsel vid denna tidpunkt minskade under samma tid från 31 till 18 % i K, M och N län. I övriga län, som till stor del utgör område 2 och 3 varierade arealen som tillfördes stallgödsel före sådd från till ha under de aktuella odlingssäsongerna. Även i dessa områden minskade andelen av arealen höstsäd som tillfördes stallgödsel före sådd. Andelen höstsådd areal som tillförs stallgödsel före sådd varierar också med total höstsådd areal. Därför bedöms det vara bättre att relatera en målsättning beträffande minskad spridning av stallgödsel före sådd av höstsäd till omfattningen i hektar, i stället för att eftersträva en viss andel i procent. I medeltal för de tre åren uppgick arealen med tidig höstspridning av stallgödsel till höstsäd till ha med ha i de tre sydligaste länen. Sätts målet att arealen ska minskas med 3/4 av medeltalet blir målnivån ca ha i de tre sydligaste länen och ha i övriga berörda län. En översiktlig beräkning visar att en sådan utveckling skulle kunna leda till att utlakningen minskar med ca 800 ton N/år jämfört med dagsläget. I beräkningarna har antagits att halva gödselmängden utgörs av svinflytgödsel som överförs till vårspridning och att resterande gödselmängd är nötflytgödsel som flyttas till höstspridning till vall. Vedertagna utlakningskoefficienter och skattade medeljordarter för respektive område har använts i beräkningarna. Den beräknade effekten ingår som en del i pågående åtgärdsprogram. Under vissa odlingsbetingelser kan det vara en tämligen stor omställning att drastiskt minska arealen som tillförs stallgödsel före sådd av höstsäd. Därför bör måluppfyllelsen förläggas till den tredje gödselmedelsundersökningen efter den period som utgångsläget baseras på. På samma sätt som redovisats i avsnitt bör därför en avstämning ske Har önskvärda förändringar inte skett vid denna tidpunkt bör föreskrifter som reglerar spridningen övervägas. Strävan bör vara att spridningen förflyttas från tidig höstspridning inför höstsäd till våren. 6.2 Tillförsel av gödselmedel på starkt sluttande mark. Regler som direkt berör spridning på starkt sluttande mark saknas i den svenska lagstiftningen. I bestämmelsen om att kväve inte får spridas i större mängder än vad som motsvarar grödans behov för växtsäsongen (se avsnitt 5.5) anges bl.a. att lutningen ska beaktas när kvävebehovet bestäms. I avsnittet föreslås att delar av bestämmelsen som berör spridning vid lutande mark bör skärpas. 37

42 Om bestämmelser som direkt gäller spridning på sluttande mark ska införas, behöver sluttande mark definieras och kriterier anges för när bestämmelserna ska gälla, t.ex. vid vilken grad av lutning på marken. Tillämpningen av en sådan bestämmelse kommer med stor sannolikhet att leda till tolkningssvårigheter av vem som är berörd och andra komplicerade gränsdragningar till följd av bl.a. variationer i terrängförhållandena. De allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken är tillämpbara vid spridning av gödsel, t.ex. vid spridning på starkt sluttande mark som riskerar att orsaka förorening av vatten. De kan tillämpas för att förhindra sådan spridning eller för att utfärda villkor som motverkar risken för förorening vid spridningen. Jordbruksverket lämnar inget förslag på detaljerade regler för spridning på starkt sluttande mark eftersom sådana regler sannolikt inte kommer att kunna tillämpas på ett tillfredställande sätt. Medlemsländerna ska enligt direktivet ange riktlinjer för god jordbrukarsed i ett speciellt dokument. Skrivningarna om spridning på starkt sluttande mark i dokumentet bör ses över. Det bör bl.a. anges att de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken kan tillämpas vid spridning som riskerar att leda till förorening. 6.3 Ingen spridning på vattenmättad, översvämmad, snötäckt eller tjälad mark I det nuvarande känsliga området gäller att gödselmedel inte får spridas på vattenmättad, översvämmad, snötäckt eller djupt tjälad mark. Spridning på vattenmättad och översvämmad mark leder till växtnäringsförluster och påverkar marken negativt i och med att markpackning är oundviklig. Vid spridning på snötäckt eller djupt tjälad mark är risken stor för växtnäringsförluster genom ytavrinning. Bestämmelsen medger spridning på s.k. morgontjäle d.v.s. då marken är grunt frusen under del av dygnet tidigt på växtsäsongen. Sådan spridning skapar förutsättningar för bra växtnäringsutnyttjande. (Krav på nedbrukning inom 4 timmar gäller dock i Skåne, Hallands och Blekinge län under hela året och i resten av landet gäller att under perioden 1 december till 28 februari ska gödseln brukas ned samma dag som den sprids.) Jordbruksverket föreslår ingen ändring av de regler som gäller i det nuvarande känsliga området. Dock föreslås att bestämmelserna införs i det nya känsliga området och att reglerna träder i kraft i samband med beslut om förordningsändring/föreskriftsändring. 6.4 Tillförsel av gödselmedel i närheten av vattendrag Det finns inga generella regler som rör spridning av gödsel i närheten av vattendrag i den svenska lagstiftningen. Enligt miljöbalken får mark eller vattenområden som utnyttjas eller antas kan komma att utnyttjas som vattentäkt förklaras som vattenskyddsområde av länsstyrelsen eller kommunen. Myndigheterna ska meddela särskilda skyddsföreskrifter för vattenskyddsområdet, vilka bl.a. kan omfatta regler för hantering av gödsel. I de tillstånd som meddelas enligt förordningen (1999:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd för jordbruksföretag med mer än 200 djurenheter är det vanligt att villkor anges för spridning i närheten av vattendrag. Exempel på sådana villkor är bevuxna skyddszoner eller skyddsavstånd vid spridning av gödselmedel. Spridning av gödselmedel begränsas även i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1999:119) om hänsyn till natur och kulturvärden i jordbruket. Syftet med de senare föreskrifterna är dock inte i första hand att minska växtnäringsläckaget. 38

43 Av de allmänna hänsynsreglerna följer att när man t.ex. sprider stallgödsel ska de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Jordbruksverket lämnar inget förslag på detaljerade regler för spridning i närheten av vattendrag. Medlemsländerna ska enligt direktivet ange riktlinjer för god jordbrukarsed i ett speciellt dokument. Skrivningarna om spridning i närheten av vattendrag i dokumentet, bör ses över. Det bör bl.a. anges att de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken kan tillämpas vid spridning som riskerar att leda till förorening. 6.5 Kapacitet hos och konstruktion av lagringsutrymmen för stallgödsel Det finns idag regler om lagringskapacitet och utformning av lagringsutrymmen för stallgödsel. Reglerna om lagringskapacitet gäller för jordbruksföretag i det känsliga området och för företag med fler än 100 djurenheter i resten av landet. I kapitel 5.4 beskrivs de olika alternativ som Jordbruksverket föreslår för lagringskapacitet i det nuvarande och det nya känsliga området. Reglerna om utformning av lagringsutrymmen så att avrinning eller läckage inte sker gäller i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands och Västra Götalands län, samt slättbygder inom Värmlands, Örebro och Västmanlands län. Detta innebär att reglerna redan idag gäller för både det nuvarande och det nya känsliga området. Jordbruksverket föreslår ingen förändring av reglerna i det nuvarande eller de nya känsliga områdena. Däremot föreslås i avsnitt 7.4 att reglerna ska gälla i hela landet. 6.6 Tillvägagångssätt för att sprida stallgödsel till marken Utöver att gödselmedel ska tillföras utifrån grödans behov omfattar denna punkt t.ex. fördelning av gödselgivan under växtsäsongen (delade givor) och jämnhet vid spridningen (variationer tillförsel i sidled och längs med kördraget). Odlingsinriktning och skördeförutsättningar avgör vilken kvävegödslingsstrategi som bör väljas för att få ett bra kväveutnyttjande och därmed minimera läckaget. Flera faktorer som gröda, sort, årsmån, jordartsförhållanden, region etc. har betydelse för valet. P.g.a. den stora variationen i förutsättningar vid val av kvävegödslingsstrategi är detta en utpräglad rådgivningsfråga snarare än något som bör anges i detaljerade regler. Kvävegödslingsstrategi (t.ex. delning av givor) behandlas bl. a. i Jordbruksverkets rapport Riktlinjer för gödsling och kalkning och inom rådgivningsprojektet Greppa näringen. Under första hälften av 1990 talet bedrevs ett omfattande utvecklingsarbete för att ta fram standards och metoder för test av gödselspridare avseende bl.a. jämnhet vid spridning. Test av spridare genomfördes vid Statens maskinprovningar. Denna verksamhet har idag upphört. Det saknas därmed underlag för att bedöma spridningsjämnhet och utfärda rekommendationer för olika gödselspridare. I det nuvarande känsliga området finns regeln om att gödselmedel inte får tillföras i större mängder än grödans kvävebehov. I avsnitt 5.5 föreslås att bestämmelsen även ska införas i det nya känsliga området. 39

44 Utöver dessa regler finns det idag inga generella regler som direkt berör kvävegödslingsstrategi och jämnhet vid spridningen i den svenska lagstiftningen. De åtgärder som behandlas under denna punkt är mer lämpade att genomföras genom rådgivning eller rekommendationer. Det saknas även underlag för rekommendationer angående olika gödselspridares kapacitet att uppnå en jämn spridning. Jordbruksverket föreslår inga nya obligatoriska åtgärder under denna punkt. 40

45 7 Utformning av åtgärder utanför det känsliga området 7.1 Områdesindelning för lagringsåtgärder För att utreda behovet av lagringskapacitet har Jordbruksverket delat in området utanför det känsliga området i två olika områden. Eftersom beteckningarna område 1 och område 2 har använts inom det känsliga området (se avsnitt 5.4.1) för regler om lagringskapacitet, får dessa områden utanför det känsliga området beteckningarna område 3 samt område 4. Område 3. Områden utanför de känsliga områdena i södra Sverige d.v.s. Kronobergs län, Jönköpings län samt delar av Kalmar, Västra Götalands, Östergötlands, Södermanlands, Örebro, Västmanlands, Uppsala, och Värmlands län (exkl. kommunerna Torsby och Hagfors) Område 4. Övriga delar av Sverige utanför det känsliga området, d.v.s. norra delen av Värmlands län (kommunerna Torsby och Hagfors), Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Område 3 omfattar främst Götalands och mellersta Sveriges skogsbygder samt delar av slättområdena på båda sidorna om Vättern. Djurhållningen domineras av nöt. I området finns de flesta djuren på gårdar med besättningar mellan djurenheter, men antalet gårdar med nöt domineras av mindre besättningar, 25 eller färre djurenheter. Odlingen består på grund av djurhållningen till stor del av vall. För svin och fjäderfä är företag med 25 eller färre djurenheter dominerande men om man ser till antalet djurenheter finns de främst på företagen med fler än 100 de. I detta område är retentionen till havet stor men påverkan av utsläpp från jordbruket till sjöar och vattendrag kan lokalt bli betydande. Område 4 utgörs av norra delen av Sverige. I denna del av Sverige är de speciella förutsättningarna på grund av klimatet av betydelse för odlingen. Lämpliga tidpunkter för spridning av gödselmedel är begränsade och växtodlingssäsongen är kort i området. För att kunna planera spridningen av stallgödsel under den korta växtsäsongen till de tidpunkter som är mest lämpliga för att förhindra näringsförluster krävs en god lagringskapacitet för gödseln. 7.2 Enkätundersökning om lagringskapacitet I juni 2002 genomförde Jordbruksverket en enkätundersökning i de kommuner som inte ingår i det känsliga området. Syftet med undersökningen var att få en uppfattning om i vilken utsträckning eventuella lokala regler finns, och hur eventuella problem angående lagring av stallgödsel hanteras efter det att miljöbalken med tillhörande förordningar trädde i kraft Enkäten med frågor om stallgödsellagring skickades ut till 220 kommuner och verket fick in svar från 134 kommuner (ca 60 %). Resultatet av enkätundersökningen var inte i alla frågor entydigt. Som svar på hur det sammantagna intrycket av hur lagring av stallgödsel fungerar bland jordbruksföretagen svarade 93 % att det inte är ett stort problem i kommunen och att det i stor utsträckning fungerar på att miljömässigt acceptabelt sätt. Bakgrunden till att lagringskapaciteten på många ställen är relativt väl utbyggd även i dessa områden kan antas bl.a. höra samman med Naturvårdsverkets tidigare allmänna råd om miljöskydd i djurhållning. 41

46 På frågan om hur många månaders gödselproduktion lagringskapaciteten bör motsvara (i de fall kommunen ställer krav på detta) svarade kommunerna inte entydigt. Ca 22 % av kommunerna angav att krav ställs på 6 månaders lagringskapacitet för gödsel från alla djurslag och ca 30 % av kommunerna angav krav på 8 månader för gödsel från alla djurslag. I övrigt var variationen stor bland kommunerna som svarat. Krav på längre lagringskapacitet än 8 månader ställs dock i större utsträckning bland kommunerna i Norrland. I enkäten ställdes frågan om man från kommunerna tycker att kraven i miljöbalken med tillhörande förordningar är tillräckliga för att miljöbefogade krav på lagringskapacitet ska kunna ställas på jordbruksföretag med färre än 100 djurenheter. På detta svarade 58 kommuner ja, medan 62 kommuner svarade nej. På följdfrågan om vilka regler som kommunerna anser ska gälla för lagringskapacitet svarade 48 kommuner att de regler som gäller inom det känsliga området bör gälla generellt även utanför dessa områden. 13 kommuner anser att 6 månaders lagringskapacitet bör gälla generellt utanför de känsliga områdena. Flera kommuner har nämnt att kraven borde anpassas till klimatet och att krav på längre lagring ska vara möjlig i norra Sverige eftersom lämpliga tidpunkter för spridning är begränsade och växtsäsongen är väsentligt kortare där än i övriga landet. 7.3 Lagringskapacitet För jordbruksföretag med 100 eller färre djurenheter utanför det känsliga området finns det i nuläget inga generella bindande regler för lagringskapacitet. För större djuranläggningar än 100 djurenheter inom jordbruk gäller i nuläget krav på 8 månaders lagringskapacitet för stallgödsel från nöt, hästar, får och getter respektive lagringskapacitet för 10 månaders gödselproduktion från annan djurhållning Utanför det känsliga området i södra Sverige (område 3) Till område 3 hör områden utanför de känsliga områdena i södra Sverige, se även karta i bilaga 2. För dessa områden har tre olika ambitionsnivåer (alternativ) utretts för införande av regler om att jordbruksföretag ska ha visst utrymme för lagring av stallgödsel: Alternativ 1: lagringskapacitet som motsvarar 6 månaders gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 8 månaders gödselproduktion från annan djurhållning (t.ex. svin och fjäderfä) för jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter t.o.m. 100 djurenheter. För jordbruksföretag som håller 10 eller färre djurenheter i förvärvssyfte ska lagringskapaciteten motsvara minst 6 månaders gödselproduktion oavsett djurslag. Alternativ 2: lagringskapacitet som motsvarar 6 månaders gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders gödselproduktion från annan djurhållning (t.ex. svin och fjäderfä) för jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter t.o.m. 100 djurenheter. För jordbruksföretag som håller 10 eller färre djurenheter i förvärvssyfte ska lagringskapaciteten motsvara minst 6 månaders gödselproduktion oavsett djurslag. Alternativ 3: lagringskapacitet som motsvarar 8 månaders gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders gödselproduktion från annan djurhållning (t.ex. svin och fjäderfä) för jordbruksföretag med fler än 25 djurenheter. För jordbruksföretag som håller 25 eller färre djurenheter i förvärvssyfte ska lagringskapaciteten motsvara minst 6 månaders gödselproduktion oavsett djurslag. 42

47 Till följd av större lättjordsinslag i område 3 är utlakningen minst lika stora som i det utpekade känsliga området om spridning av stallgödsel sker vid en olämplig tidpunkt. Även om det generellt sett är lättare jordar än i det nya känsliga området, kan inte heller risken för markpackning negligeras. T.ex. kan markskador uppstå på fält när spridning sker med tunga ekipage vid förhållanden då marken är känslig för tryck. Detta kan i sin tur leda till dålig etablering och utveckling av grödor på fälten, med ett försämrat växtnäringsupptag som följd. Det är därför viktigt att se en väl tilltagen lagringskapacitet som en förutsättning för att kunna sprida vid gynnsamma förhållanden för ett gott växtnäringsupptag. Svaren på den enkät som Jordbruksverket skickade ut under juni 2002 till kommuner utanför det känsliga området visade att när det gäller krav på lagring är spridningen mellan olika kommuner i området stor. Statistik från SCB visar att i detta område har lantbruksföretagen lagringskapacitet som motsvarar 6 månaders gödselproduktion eller däröver för mellan % av antalet djurenheter av nöt. För antalet svin är siffran ca 95 % som har lagringskapacitet för 8 månader eller längre och ca % av antalet svin har en kapacitet för lagring som motsvarar 10 månaders gödselproduktion eller längre Utbyggnadsbehov och kostnader för utbyggnad i område 3 För allmänna beräkningsprinciper, se avsnitt Alternativen för krav på lagringskapacitet i område 3 är antingen 6/8, 6/10 eller 8/10 månader för företag med fler än 10 djurenheter t.o.m. 100 djurenheter. Det första alternativet innebär egentligen ingen skillnad mot vad som tillämpas idag, eftersom % av det totala antalet djurenheter har en lagringskapacitet av minst denna omfattning. 6 månaders lagring för nötgödsel innebär mycket små marginaler inför oförutsedda väderleksförhållanden. Töms gödsellagret under oktober månad måste spridningen till våren senast ske under april. Med hänsyn till risken för markpackningsskador är det inte alltid tjänligt att köra på marken med tunga maskinekipage vid denna tidpunkt. Med nuvarande regelverk för område 3 kan spridning ske under hösten och även efter den 28 februari utan krav på nedbrukning. Vid spridning utan nedbrukning kan dock ytavrinning och ammoniakförluster uppkomma. Regelverket medger även vinterspridning om gödseln brukas ned samma dag. Som framgår finns det möjliga spridningstidpunkter, men med längre lagringskapacitet kan sannolikt ett bättre kväveutnyttjande uppnås. Det andra alternativet som innebär utökning av kravet på lagringskapacitet till 10 månader för exempelvis svinhållning (m.fl. djurslag) ger förutsättningar för övergång från höstspridning till vårspridning av svinflytgödsel. Den regionala statistiken för produktionsområdena Gsk och Ssk, som är mest aktuella för område 3, är något bristfällig. I området Gsk finns dock närmare 70 % av svinen i anläggningar med minst 10 månaders lagringskapacitet. För anläggningar som inte klarar denna nivå, antas att det i medeltal krävs 2 månaders utbyggnad för att nå 10 månaders lagringskapacitet. I område 3 finns ca djurenheter svin på företag i storleksklassen fler än 10 djurenheter. Utbyggnadsbehovet kan skattas till: de x 30 % x 2 m 3 /mån x 2 mån = m 3 svinflytgödsel (överföring till fastgödsel och urin kan göras på motsvarande sätt som för område 1). 43

48 Det tredje alternativet innebär utökning av lagringskapaciteten för nötgödsel m.fl. djurslag till 8 månader samt att 10 månaders lagringskapacitet tillämpas för exempelvis svin och fjäderfä. I detta alternativ görs dock undantag för brukningsenheter med 25 eller färre djurenheter, där 6 månaders lagringskapacitet bör godtas. Detta är ett sätt att undvika minskad djurhållning i små besättningar, som har stor betydelse för öppet landskap och biologisk mångfald. I området finns ca djurenheter svin på företag i storleksklassen fler än 25 djurenheter. Utbyggnadsbehovet kan därmed skattas till: de x 30 % x 2 m 3 /mån x 2 mån = m 3 flytgödsel. Kostnaden för utbyggnad av lagringskapaciteten för svin i område 3 kan skattas till ca 19 miljoner kr om medelbesättningen antas vara ca 60 djurenheter. Årskostnaden blir vid 15 års avskrivningstid och 4 % ränta ca 1,6 miljoner kr. Det finns ca de av nöt på företag med storleken fler än 25 djurenheter. 80 % av dessa finns på anläggningar med minst 8 månaders lagringskapacitet. Antas utökningsbehovet i medeltal för resterande 20 % av antalet djurenheter uppgå till 2 månader kan det utökade lagringsbehovet beräknas till: de x 20 % x 1,8 m 3 /mån x 2 mån = m 3 flytgödsel. Vid utbyggnad av lagringskapaciteten för nötkreatur till 8 månader i område 3 uppgår årskostnaden till 6,5 miljoner kr förutsatt att motsvarande beräkningsprinciper tillämpas som ovan Beräkningar av utlakningsminskning och kostnader för utlakningsminskningen för område 3 Vårsädesarealen skattas till ha i det aktuella området. Enligt gödselmedelsundersökningen sprids flytgödsel under hösten på 3 % av den areal som ska besås med vårsäd i produktionsområdena Gsk och Ssk, som bedöms representera område 3 väl. Detta innebär att berörd areal uppgår till x 3 % = ha. I tillgänglig statistik går inte att utläsa vilket flytgödselslag som sprids under hösten inför vårsådd, men här antas att det till stor del rör sig om svinflytgödsel. Utbyggnadsbehovet för svin i område 3 uppgår till ca m 3 (alternativ 2). Denna kvantitet räcker till ha, vid normal giva per ha. Det är denna areal som maximalt kan bli berörd av minskad utlakning till följd av utbyggnad av lagringskapaciteten. I område 3 antas medeljordarten vara lerig jord/lättlera. Utlakningskoefficienten enligt STANK för sådana förhållanden anges till 35 %. Vid vårspridning utlakas 5 10 % av tillfört ammoniumkväve. Antas motsvarande tillförsel av ammoniumkväve ske vid gödsling som i det nya känsliga området, leder överföring av höstspridning till vårspridning av svinflytgödsel till att utlakningen kan minska med 62,5 x 0,275 x = 31,5 ton N/år. Den potentiella arealen för flyttning av spridningen från sen höst till vår uppgår till ha i området och areal som berörs av utbyggnaden till ha. På grund av den låga andelen berörd areal, görs bedömningen att utbyggnaden direkt eller indirekt kan leda till att spridningen av svinflytgödsel flyttas i en omfattning som motsvarar hela den berörda arealen. Därmed kan hela det beräknade reduktionsutrymmet, 31,5 ton N, tas i anspråk. Kostnaden per kg minskad kväveutlakning kan i detta fall skattas till 1,6 miljoner kr/31,5 ton N = 51 kr/kg N. Denna kostnad avser rotzonsutlakningen. I område 3 kan retentionen antas minska utlakningen till havet med ca 50 %. En beräkning av kostnaden för det kväve som når havet innebär att kostnaden/kg N för svinföretag blir ca 102 kr/kg sparat kväve. 44

49 Utökning av lagringskapaciteten för nötgödsel från 6 till 8 månader kan tänkas innebära att sen höstspridning till vall kan flyttas över till vårspridning på öppen mark. Enligt STANK minskar utlakningskoefficienten för leriga jordar och lättleror med 10 procentenheter vid denna förändring. Arealen slåttervall i område 3 skattas till ca ha. Gödselmedelsundersökningen anger att 14 % respektive 9 % av slåttervallarealen i Gsk respektive Ssk tillförs stallgödsel under sen höst. Dessa andelar vägs ihop till 12 % och stallgödslad areal blir då ha. Utbyggnadsbehovet uppgår till m 3 och denna kvantitet motsvarar ca ha. Minskad utlakning till följd av utökad lagringskapacitet kan per ha antas uppgå till ca 10 % av tillfört kväve och bör maximalt beräknas på angivna ha. Förenklat baseras beräkningarna på flytgödsel som antas innehålla 2 % ammoniumkväve/ton. Vid tillförsel av 25 ton/ha blir givan 50 kg ammoniumkväve/ha. Överflyttningen från höst till vår kan sammantaget minska utlakningen med 50 x 0,10 x = 34,5 ton kväve. Effekten av flyttad höstspridning till vall till vårspridning bedöms vara osäker, därför är det motiverat att räkna ner effekten med 25 %. Kan resterande del av utlakningspotentialen för nötflytgödseln utnyttjas, 34,5 x 3/4 = 25,9 ton N, blir kostnaden per kg sparat kväve 6,5 miljoner kr/25,9 ton N = 250 kr/kg sparat N. Kostnaden för kvävet som når havet, förutsatt en retention på 50 %, blir för företag med nöt ca 500 kr/kg sparat kväve Överväganden och förslag för område 3 För att klara spridning av gödsel från t.ex. svin och fjäderfä vid bästa möjliga tidpunkt under året krävs en lagringskapacitet om minst 10 månader. Kostnaden för en sådan utbyggnad i detta område har beräknats till ca 51 kr/kg N och år. Reduktionen i antal ton minskad utlakning är inte så stor i området. Trots det finns det stora slättbygder i området där den lokala påverkan kan bli påtaglig, vilket talar för att en lagringskapacitet om 10 månader kan vara nödvändig. Eftersom detta område inte omfattas av nitratdirektivet (ej känsligt område) utan Sverige själv kan välja utformningen av införandet av reglerna, kan genomförandeperioden för reglerna väljas till en längre period än 4 år, förslagsvis 10 år. Det medför att kostnaden sjunker och blir lägre än de redovisade 51 kr/kg N. Med en så lång genomförandeperiod bör även antalet företag som berörs av kraven begränsas, d.v.s. under denna tid är det många som väljer att nyinvestera eller sluta med jordbruket utan att det har en direkt koppling till nya krav på lagringskapacitet. Även i detta område kan investeringsstöd utgå för utbyggnad av lagringskapaciteten. För att ge marginal för t.ex. ogynnsam väderlek bör lagringskapaciteten för gödsel från nöt, hästar, får och getter vara minst 8 månader. Kostnaderna för investering i 8 månaders lagringskapacitet för nöt samt övriga betande djur har beräknats till ca 250 kr/kg N och år samtidigt som reduktionen av kväve genom åtgärden inte är så stor. Denna kostnad är alltså betydligt högre än kostnaden för svin i samma område. På samma sätt som i område 2 bör vid val av alternativ vägas in att åtgärderna inte får alltför negativa effekter på det öppna landskapet. Som förslag i område 3 förordar Jordbruksverket därför ett alternativ som innebär införande av regler om att lagringskapaciteten ska motsvara 6 månaders gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders gödselproduktion från annan djurhållning för jordbruksföretag med fler än 10 t.o.m. 100 djurenheter. 45

50 Vid nybyggnation/tillbyggnad av lagringsutrymmen är som nämnts i avsnittet kostnaderna för att bygga ett lagringsutrymme för 8 månader istället för 6 månader väsentligt lägre i jämförelse med de kostnader som redovisats för utökning av befintlig gödselvårdanläggning med två månader. Därför föreslås att regler om 8 månaders lagringskapacitet för gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders lagringskapacitet för gödselproduktion från annan djurhållning ska gälla vid nybyggnation/tillbyggnad för företag med fler än 10 djurenheter även i detta område. Som övergångsbestämmelser föreslås följande: för befintliga jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter t.o.m. 100 de ska föreslagna regler om 6 respektive 10 månaders lagringskapacitet gälla inom 10 år från beslut om förordningsändring. Dock ska lagringskapaciteten för dessa företag vara minst 6 månader inom 2 år från beslut om förordningsändring. De föreslagna reglerna om 8 respektive 10 månaders lagringskapacitet ska gälla i samband med beslut om förordningsändring för jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter vid nybyggnation/tillbyggnad. I samband med svar från remissinstanserna i område 3 och 4 har synpunkter framförts om att de mindre företagen ( 10 djurenheter) bör undantas från generella regler om lagringskapacitet. Några av remissinstanserna menar att det är främst dessa mindre företag som är känsliga för regler som kan innebära att kostsamma investeringar behövs göras, och att dessa mindre företag då väljer att lägga ned verksamheten istället. Remissinstanserna har också framfört att lagringskapaciteten för stallgödsel på dessa företag kan styras på annat sätt än med föreskrifter, t.ex. genom rådgivning eller allmänna råd. De mindre företagens ev. negativa miljöpåverkan är vanligtvis en fråga om lokal påverkan. Det är utifrån miljöbalken verksamhetsutövarens ansvar att uppfylla de krav som är rimliga enligt de allmänna hänsynsreglerna. Därutöver har tillsynsmyndigheterna en möjlighet att ställa krav på åtgärder i de fall det är motiverat utifrån de allmänna hänsynsreglerna. Med hänsyn till de synpunkter som remissinstanserna i området framfört, föreslår Jordbruksverket att allmänna råd utformas som riktlinjer för vilken lagringskapacitet som i enskilda fall kan anses vara tillräcklig för företag 10 djurenheter Utanför det känsliga området i norra Sverige (område 4) Till område 4 hör övriga delar av Sverige utanför det känsliga området. Mer preciserat betyder det norra delen av Värmlands län (Torsby och Hagfors kommun), Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. För denna nordligare del av Sverige har följande ambitionsnivåer för krav på lagringskapacitet för stallgödsel utretts: Alternativ 1: lagringskapacitet som motsvarar 8 månaders gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders gödselproduktion från annan djurhållning (t.ex. svin och fjäderfä) för jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter. För jordbruksföretag som håller 10 eller färre djurenheter i förvärvssyfte ska lagringskapaciteten motsvara minst 8 månaders gödselproduktion oavsett djurslag. Alternativ 2: lagringskapacitet som motsvarar 10 månaders gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 12 månaders gödselproduktion från annan djurhållning (t.ex. svin och fjäderfä) för jordbruksföretag med fler än 25 djurenheter. För jordbruksföretag som håller 25 eller färre djurenheter i förvärvssyfte ska lagringskapaciteten motsvara minst 8 månaders gödselproduktion oavsett djurslag. 46

51 Utbyggnadsbehov och kostnader för utbyggnad i område 4 För allmänna beräkningsprinciper, se avsnitt Vid förfrågan i Jordbruksverkets enkät om stallgödsellagring till kommuner utanför det känsliga området angav de kommuner som besvarade enkäten att krav ställs övervägande på 8 månaders lagringskapacitet eller mer i de nordligare delarna av Sverige (från Dalarna och Gävleborgs län och norröver). Som vägledning för att ställa dessa krav kan antas att tidigare allmänna råd från Naturvårdsverket om miljöskydd i djurhållning har spelat en viss roll. Enligt statistik från SCB:s undersökning har för närvarande ca 80 % av antalet nöt minst 8 månaders lagringskapacitet för gödseln. Ungefär hälften av dessa har en lagringskapacitet på minst 10 månader. När det gäller svin så förekommer de i mycket liten utsträckning i området och urvalet är därmed för begränsat för att ge någon statistik för lagringskapacitet. Det är därför svårt att beräkna några tydliga miljövinster vid utökning av nuvarande lagringskapacitet. Miljöpåverkan på havet från jordbruket är begränsad i norra Sverige. Däremot kan påverkan på miljön lokalt vara stor från enskilda företag. Lagringskapacitet för 8 respektive 10 månaders gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive annan djurhållning bedöms vara nödvändig med tanke på klimatet och den begränsade växtodlingssäsongen i området. Vid lagringskapacitet i denna omfattning ges möjlighet till spridning under vårsäsongen. Kompletterande spridning kan ske under hösten på bar mark på gårdar med svin och under hösten till vall på gårdar med nötkreatur. Vid lägre lagringskapacitet finns en betydande risk för att spridning sker under ogynnsamma betingelser med förhöjd utlakning som följd. För att helt gardera sig mot ogynnsamma betingelser, såsom dålig bärighet enskilda år, skulle 10 månader respektive 12 månaders lagringskapacitet vara bra. Enligt SCB:s gödselmedelsundersökning sprids gödsel under vårbruk, men även under hösten. Nuvarande höstspridning sker främst till vall, men höstspridning förekommer även inför vårsådd. Miljöriskerna vid höstspridning i öppen odling bedöms vara mindre norrut i landet och ses inte som något stort problem. I område 4 finns i princip samtliga nötdjur och övriga betande djur på jordbruksföretag med minst 6 månaders lagringskapacitet för gödsel. Krav på 6 månaders lagringskapacitet innebär därför ingen förändring för denna djurkategori. Antalet djurenheter av svin på brukningsenheter med mer än 10 djurenheter uppgår till ca Om man antar att minst 80 % av djurenheterna finns på gårdar med en lagringskapacitet på 10 månader, och resterande andel behöver utöka med två månader, blir utbyggnadsbehovet: de x 20 % x 2 m 3 /mån x 2 mån = m 3 flytgödsel. Årskostnaden (antagit 15 års avskrivningstid, räntesats 4 %) för utbyggnaden av lagringskapaciteten för svin kan skattas till ca kr vid en medelbesättning på ca 60 djurenheter I område 4 finns det ca djurenheter av nöt på brukningsenheter med mer än 10 djurenheter. Ca 80 % av nötdjuren finns i besättningar med minst 8 månaders lagringskapacitet. Antas utbyggnadsbehovet i medeltal uppgå till 2 månader (kanske viss överskattning) för den andel som inte har 8 månaders lagringskapacitet, blir utbyggnadsbehovet: de x 20 % x 1,8 m 3 /mån x 2 mån = m 3 flytgödsel. Årskostnaden för denna utbyggnad kan skattas till ca 3 miljoner kr. 47

52 Alternativ 2 förutsätter att utbyggnad enligt alternativ 1 redan skett. Utökning av lagringskapaciteten från 8 till 10 månader för nötkreatur berör ca 60 % av antalet djurenheter, eftersom ca 40 % redan uppges befinna sig på gårdar med minst 10 månaders lagringskapacitet. Antalet djurenheter av nöt på företag med fler än 25 djurenheter är ca Utökning från 8 till 10 månader kan skattas till de x 60 % x 1,8 m 3 /mån x 2 mån = m 3 flytgödsel. Årskostnaden för denna utbyggnad kan skattas till ca 6,8 miljoner kr. Vid 12 månaders lagringskapacitet för svin antas 80 % av djurenheterna bli berörda. På företag med fler än 25 djurenheter antas antalet djurenheter uppgå till ca Utökningsbehovet uppgår i så fall till: de x 80 % x 2 m 3 /mån x 2 mån = m 3 flytgödsel. Kostnaden för denna utbyggnad är beräknad till ca kr/år Beräkningar av utlakningsminskning och kostnader för utlakningsminskningen för område 4 Om den utbyggda lagringskapaciteten för nöt m.fl. betande djur antas leda till att sen höstspridning till vall kan överföras till vårspridning skattas utlakningen kunna minskas med 10 % av tillförd ammoniumkvävemängd. Även om olika hanteringssystem för nötgödsel förekommer görs beräkningar på flytgödsel. Vid normal giva av flytgödsel tillförs 50 kg ammoniumkväve/ha. Sen höstspridning till vall förekommer på ca 12 % av slåttervallsarealen, vilket motsvarar ca ha. Den tillgängliga flytgödselmängden som kan omfördelas vid utökning av lagringskapaciteten till 8 månader räcker till ha. Vid fullständig överflyttning av spridningen från höst till vår skulle utlakningen kunna minska med ha x 50 kg N/ha x 10 % = 15,8 ton kväve per år. Årskostnaden för denna utbyggnad har skattats till ca 3 miljoner kr. Kan ¾ av kvävereduktionspotentialen utnyttjas, blir kostnaden per kg sparat kväve ca 250 kr. Antas retentionen uppgå till 50 % blir kostnaden per kg minskad utlakning ca 500 kr om man beräknar kostnaden för det kväve som når havet. Utbyggnad enligt alternativ 2 från 8 till 10 månaders lagringskapacitet för nöt skulle kunna innebära att spridningen på ytterligare ha ( /25) kan flyttas från höst till vår. Utlakningen kan vid användande av motsvarande utlakningskoefficienter som ovan minskas med ha x 50 kg N/ha x 10 % = 35 ton. Årskostnaden för denna utbyggnad har uppskattats till ca 6,8 miljoner. Kan ¾ av kvävereduktionspotentialen utnyttjas blir kostnaden per kg sparat kväve ca 250 kr. Utbyggnadskostnaden för kvävet som når havet blir ca 500 kr/kg N. Enligt gödselmedelsundersökningen förekommer tidig höstspridning på ca ha inför vårsådd av spannmål. Om utbyggnaden av lagringskapaciteten till 10 månader för svin (som räcker till ca 200 ha) kan leda till att aktuell gödsel sprids på våren i stället för under tidig höst kan en uppskattning göras av hur stor utlakningsminskningen kan tänkas bli. Det finns inga utarbetade utlakningskoefficienter för Norrland, men antas skillnaden mellan tidig höstspridning och vårspridning uppgå till 20 % av tillförd ammoniumkvävemängd kan utlakningsförändringen beräknas till: 200 ha x 62,5 kg N/ha x 20 % = 2,5 ton kväve. På grund av den låga andelen berörd areal, görs bedömningen att utbyggnaden direkt eller indirekt kan leda till att spridningen av svinflytgödsel flyttas i en omfattning som motsvarar hela den berörda arealen. Därmed kan hela det beräknade reduktionsutrymmet, 2,5 ton N, tas i anspråk. Årskostnaden för utbyggnaden av lagringskapaciteten för svin har skattats till kr. Kostnaden per kg minskad kväveutlakning kan i detta fall skattas till 0,175 miljoner kr/2,5 ton N = 70 kr/kg. Beaktas retentionen blir kostnaden för det kväve som når havet 140 kr/kg sparat kväve. 48

53 Den extra flytgödselmängd som kan lagras vid krav på 12 månaders lagringskapacitet för svin uppgår till ca m 3 flytgödsel. Denna flytgödselmängd räcker till spridning av 680 ha, vilket ligger inom den areal som enligt statistiken tillförs gödsel under tidig höst. Överflyttas spridningen av den angivna kvantiteten gödsel till våren, och tidigare använd utlakningskoefficient tillämpas, uppgår reduktionspotentialen till 680 ha x 62,5 kg N/ha x 20 % = 8,5 ton. Årskostnaden för denna utbyggnad har skattats till kr. Eftersom denna åtgärd tar tämligen stor andel av potentiell areal i anspråk bedöms att kvävereduktionspotentialen bör reduceras med 25 %. Därmed blir kostnaden per kg sparat kväve 0,6 milj/6,375 ton =ca 94 kr. Kostnaden för kvävet som når havet blir för företag med svin ca 186 kr/kg sparat kväve Överväganden och förslag för område 4 Som tidigare redovisats krävs med hänsyn till klimatet i norra Sverige 8 månaders lagringskapacitet för gödsel från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders lagringskapacitet för gödsel från annan djurhållning för att gödseln ska kunna spridas vid lämpliga tidpunkter ur miljösynpunkt. Nämnda krav på lagringskapacitet bör generellt utgöra framtida mål med undantag för de minsta företagen ( 10 djurenheter). Synpunkter har i samband med remissen kommit in från remissinstanserna om att kraven på lagringskapacitet bör, med hänsyn till klimatet, att miljökvalitetsmålet Ett öppet odlingslandskap prioriteras högt i området samt kostnaderna för en utbyggnad för de mindre företagen, sänkas till 6 månader för nöt, hästar, får och getter. Liksom nämnts i avsnittet framförs även synpunkter om att de mindre företagen ( 10 djurenheter) bör undantas från generella regler om lagringskapacitet och att dessa skulle kunna styras på annat sätt, t.ex. genom rådgivning eller allmänna råd. Eftersom miljöeffekten på havet inte är särskilt stor i detta område kan miljöproblemen betraktas som lokala. Jordbruksverket anser att ett krav på 8 respektive 10 månaders lagringskapacitet är att förorda i området om spridning av stallgödsel ska anses kunna ske vid lämpliga tidpunkter och olämplig hantering ska kunna minimeras. Med hänsyn taget till remissinstansernas synpunkter för jordbruksföretag med fler än 10 t.o.m. 100 djurenheter skulle en lösning kunna vara att behålla målet om 8 månaders lagringskapacitet för nöt, hästar, får och getter, men i föreskrifter sänka minimikraven till 6 månaders lagringskapacitet. Det åligger varje verksamhetsutövare att uppfylla de krav som är rimliga enligt de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken. Dessutom kan kommunerna utifrån de allmänna hänsynsreglerna ställa högre krav i de fall det behövs (vilket även är möjligt i nuläget). Ett sådant alternativ anger emellertid mindre tydliga mål för den framtida utvecklingen och kräver större administrativa insatser än ett alternativ med krav om 8 mån lagringskapacitet efter en lång övergångstid, förslagsvis 10 år. En sidoeffekt av ett sådant alternativ kan även bli att lagringskapaciteten generellt sjunker, genom att förslaget ligger under de krav på lagringskapacitet som ofta ställs i området. För mindre företag ( 10 djurenheter) i område 4 skulle allmänna råd kunna utarbetas som riktlinjer för lagringskapacitet för dessa företag på samma sätt som föreslagits för område 3. Med hänsyn taget till inkomna synpunkter föreslår Jordbruksverket att: lagringskapaciteten ska motsvara minst 6 månaders gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders gödselproduktion från annan djurhållning (t.ex. svin och fjäderfä) för jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter t.o.m. 100 djurenheter. Som övergångsbestämmelser föreslås följande: 49

54 för befintliga jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter t.o.m. 100 de ska föreslagna regler om 6 respektive 10 månaders lagringskapacitet gälla inom 10 år från beslut om förordningsändring. Dock ska lagringskapaciteten för dessa företag vara minst 6 månader inom 2 år från beslut om förordningsändring. Regler om 8 respektive 10 månaders lagringskapacitet ska gälla för företag med fler än 10 djurenheter i samband med beslut om förordningsändring vid nybyggnation/tillbyggnad. Jordbruksverket föreslår vidare att allmänna råd utformas som riktlinjer för vilken lagringskapacitet som i enskilda fall kan anses vara tillräcklig för företag 10 djurenheter. 7.4 Konstruktion hos lagringsutrymmen Jordbruksverket anser att utformningen av lagringsutrymmen ska vara sådan att avrinning eller läckage inte sker, oavsett hur stor lagringskapaciteten är. Jordbruksverket föreslår därför att reglerna om konstruktion av lagringsutrymmen ska införas till att gälla även utanför det utpekade känsliga området. Reglerna föreslås träda i kraft i samband med beslut om förordningsändring/föreskriftsändring. 50

55 8 Huvudalternativ för förslag till bestämmelser I detta kapitel sammanfattas de förslag till bestämmelser som närmare beskrivs under respektive rubrik i kapitlena 5, 6 och 7. För områdesindelning, se bilagorna 1 och Åtgärder enligt bilaga 3 i nitratdirektivet i det känsliga området Tidpunkter för spridningsförbud Jordbruksverkets förslag: Att de regler som gäller spridningsförbud i de sedan tidigare utpekade känsliga områdena behålls oförändrade. att spridningsförbud införs för handelsgödselkväve under tiden den 1 november 15 februari i de nya utpekade områdena i Östergötland och Västra Götalands län samt i jordbruksområdena kring Hjälmaren och Mälaren. att spridningsförbud införs för stallgödsel och andra organiska gödselmedel under tiden den 1 januari 15 februari i de nya utpekade områdena i Östergötland och Västra Götalands län samt i jordbruksområdena kring Hjälmaren och Mälaren. Reglerna för de nya känsliga områdena föreslås träda i kraft i samband med beslut om förordningsändring/föreskriftsändring Lagringskapacitet Område 1 Jordbruksverkets förslag: att reglerna om 8 månaders lagringskapacitet för gödselproduktion från nöt, häst, får och getter respektive 10 månaders lagringskapacitet för gödselproduktion från svin och fjäderfä behålls oförändrade i området Område 2 Jordbruksverkets förslag: Att reglerna om minst 6 månaders lagringskapacitet för gödselproduktion, oavsett djurslag, för jordbruksföretag som håller 10 eller färre djurenheter i förvärvssyfte i det nuvarande känsliga området bibehålls i detta område. att reglerna om 8 månaders lagringskapacitet för gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders lagringskapacitet för gödselproduktion från annan djurhållning som finns för jordbruksföretag som håller fler än 10 djurenheter i det nuvarande känsliga området bibehålls i detta område. 51

56 att regler om minst 6 månaders lagringskapacitet för gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders lagringskapacitet för gödselproduktion från annan djurhållning införs för jordbruksföretag som håller fler än 10 djurenheter t.o.m. 100 djurenheter i de nytillkomna känsliga områdena. att regler om 8 månaders lagringskapacitet för gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders lagringskapacitet för gödselproduktion från annan djurhållning ska gälla vid nybyggnation/tillbyggnad av lagringsutrymmen för jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter i de nytillkomna känsliga områdena. att lagringskapaciteten ska motsvara minst 6 månaders gödselproduktion oavsett djurslag för jordbruksföretag som håller 10 eller färre djurenheter i förvärvssyfte i de nytillkomna känsliga områdena. Som övergångsbestämmelser föreslås följande i de nytillkomna känsliga områdena: för företag med 10 djurenheter eller färre ska förslaget om 6 månaders lagringskapacitet gälla inom 2 år från beslut om förordningsändring för befintliga företag med fler än 10 djurenheter t.o.m. 100 djurenheter ska föreslagna regler om 6 respektive 10 månaders lagringskapacitet gälla inom 4 år från beslut om förordningsändring. Dock ska lagringskapaciteten för dessa företag vara minst 6 månader inom 2 år från beslut om förordningsändring. De föreslagna reglerna om 8 respektive 10 månaders lagringskapacitet ska gälla i samband med beslut om förordningsändring för företag med fler än 10 djurenheter vid nybyggnation/tillbyggnad Tillförsel utifrån grödans behov m.m. Jordbruksverkets förslag: att nuvarande regler i det känsliga området för tillförsel av gödselmedel utifrån grödans behov bibehålls så som de nu är utformade att nuvarande regler i det känsliga området även införs i de nya utpekade känsliga områdena. En viss justering av föreskriftstexten kan behövas så att det klart framgår att spridning på sluttande mark ska begränsas enligt god jordbrukarsed. Jordbruksverket kommer att genomföra en sådan justering. Reglerna för de nya känsliga områdena föreslås träda i kraft i samband med beslut om förordningsändring/föreskriftsändring. 8.2 Riktlinjer för god jordbrukarsed i det känsliga området Tidsperioder då det inte är lämpligt att tillföra gödselmedel Jordbruksverkets förslag: att nuvarande gällande spridningsrestriktioner under den 1 augusti 30 november i det nuvarande känsliga området bibehålls oförändrade att nuvarande gällande spridningsrestriktioner under den 1 augusti 30 november i det nuvarande känsliga området inte införs i det nya känsliga området 52

57 8.2.2 Tillförsel av gödselmedel på starkt sluttande mark Jordbruksverket lämnar inget förslag på detaljerade regler för spridning på starkt sluttande mark eftersom sådana regler sannolikt inte kommer att kunna tillämpas på ett tillfredställande sätt. Medlemsländerna ska enligt direktivet ange riktlinjer för god jordbrukarsed i ett speciellt dokument. Skrivningarna om spridning på starkt sluttande mark i dokumentet bör ses över. Det bör bl.a. anges att de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken kan tillämpas vid spridning som riskerar att leda till förorening Ingen spridning på vattenmättad, översvämmad, snötäckt eller tjälad mark Jordbruksverkets förslag: att nuvarande gällande regler om förbud mot gödselspridning på vattenmättad, översvämmad, snötäckt eller tjälad mark bibehålls oförändrade i det känsliga området att gällande regler i det känsliga området även införs i de nya utpekade känsliga områdena. Reglerna i de nya känsliga områdena föreslås träda i kraft i samband med beslut om förordningsändring/föreskriftsändring Tillförsel av gödselmedel i närheten av vattendrag Jordbruksverket lämnar inget förslag på detaljerade regler för spridning i närheten av vattendrag. De allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken kan tillämpas vid spridning som riskerar att leda till förorening Konstruktion av lagringsutrymmen för stallgödsel Jordbruksverkets förslag: att ingen förändring av reglerna i det nuvarande eller det nya känsliga området sker Tillvägagångssätt för att sprida stallgödsel till marken Bestämmelserna om att gödselmedel inte får tillföras i större mängder än grödans kvävebehov föreslås införas även i de nya känsliga områdena. 8.3 Åtgärder utanför det känsliga området Lagringskapacitet Område 3 Jordbruksverkets förslag: att lagringskapaciteten ska motsvara 6 månaders gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders gödselproduktion från annan djurhållning för jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter t.o.m. 100 djurenheter. att lagringskapaciteten ska motsvara 8 månaders gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders gödselproduktion från annan djurhållning vid nybyggnation/tillbyggnad för jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter. 53

58 att allmänna råd utformas som riktlinjer för vilken lagringskapacitet som i enskilda fall kan anses vara tillräcklig för företag 10 djurenheter. Som övergångsbestämmelser föreslås följande: för befintliga jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter t.o.m. 100 de ska föreslagna regler om 6 respektive 10 månaders lagringskapacitet gälla inom 10 år från beslut om förordningsändring. Dock ska lagringskapaciteten för dessa företag vara minst 6 månader inom 2 år från beslut om förordningsändring. De föreslagna reglerna om 8 respektive 10 månaders lagringskapacitet ska gälla i samband med beslut om förordningsändring för företag med fler än 10 djurenheter vid nybyggnation/tillbyggnad Område 4 Jordbruksverkets förslag: lagringskapaciteten ska motsvara minst 6 månaders gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders gödselproduktion från annan djurhållning för jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter t.o.m. 100 djurenheter. att lagringskapaciteten ska motsvara 8 månaders gödselproduktion från nöt, hästar, får och getter respektive 10 månaders gödselproduktion från annan djurhållning vid nybyggnation/tillbyggnad för jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter. att allmänna råd utformas som riktlinjer för vilken lagringskapacitet som i enskilda fall kan anses vara tillräcklig för företag 10 djurenheter. Som övergångsbestämmelser föreslås följande: för befintliga jordbruksföretag med fler än 10 djurenheter t.o.m. 100 de ska föreslagna regler om 6 respektive 10 månaders lagringskapacitet gälla inom 10 år från beslut om förordningsändring. Dock ska lagringskapaciteten för dessa företag vara minst 6 månader inom 2 år från beslut om förordningsändring. Regler om minst 8 respektive 10 månaders lagringskapacitet ska gälla i samband med beslut om förordningsändring för företag med fler än 10 djurenheter vid nybyggnation/tillbyggnad Konstruktion av lagringsutrymmen Jordbruksverkets förslag: att reglerna om konstruktion av lagringsutrymmen, d.v.s. att lagringsutrymmen ska vara så utformade att avrinning eller läckage till omgivningen inte sker, ska gälla även i områdena utanför det utpekade känsliga områdena. Reglerna föreslås träda i kraft i samband med beslut om förordningsändring /föreskriftsändring. 54

59 9 Kostnader för lantbrukare, stat och samhälle Enligt uppdraget ska samhällsekonomiska kostnader och budgetkostnader som blir följden av föreslagna åtgärder redovisas. Förslagen avser endast en typ av åtgärd nämligen krav på ökad lagringskapacitet för gödsel. Detta innebär att den samhällsekonomiska kostnaden för detta till absoluta huvuddelen kommer att bestå av anläggningskostnaderna för ökad gödsellagring. Vissa kostnader kan tillkomma för olika myndigheter, t.ex. kostnader för information om nya regler. Kontrollen av att regler efterföljs ingår dock inom nuvarande tillsynsverksamhet. Dessutom torde generella regler innebära en minskad administrativ belastning. Den samhällsekonomiska kostnaden sammanfaller alltså till stor del med den beräknade kostnaden för lantbruket. Det är lantbrukarna som kommer att bära kostnaderna för de föreslagna åtgärderna, bortsett från den del då investeringsstöd kan utgå. I tabellen nedan redovisas kostnaderna för utökad lagringskapacitet (kr/kg kväve), kostnaden av föreslagna åtgärder för lantbruket totalt, budgetkostnaden och den totala samhällsekonomiska kostnaden. Sammanställning av årliga kostnader för föreslagna lagringsåtgärder Område kr/kg N för lantbruket för budget för samhället (kr per år) (kr per år) 1 (svin) 67 2 (svin) (nöt) (svin) (nöt) (svin) (nöt) 250 Summa Beloppen som redovisas i tabellen avser kostnaden för utbyggd lagringskapacitet i befintlig verksamhet. Kostnaden vid nybyggnation blir betydligt lägre. De föreslagna övergångsperioderna (fyra år i område 2 och tio år i område 3 och 4) innebär att kostnaden i tabellen överskattar den faktiska kostnaden för lantbruket. Hur mycket lägre kostnaden blir med hänsyn till övergångsperioden har inte beräknats eftersom detta beror på många faktorer såsom storleksstrukturen på företagen, takten i strukturomvandlingen, åldersstruktur m.m. Kostnaden för att uppfylla åtgärden vid nybyggnation jämfört med under befintlig verksamhet blir betydligt mindre 9. Övergångperioden innebär alltså att kostnaden sänks betydligt, i första hand för område 3 och 4 och i mindre utsträckning för område 2. För lantbruket tillkommer en del kostnader (t.ex. läglighetskostnader och kostnader för markpackning) för spridningen på våren istället för på hösten vilka inte beaktats ovan. Å andra sidan har inte det ökade värdet av kvävet vid vårspridning beaktats. För de lantbrukare som väljer att sprida på våren istället för hösten kan man anta att kostnaden är mindre än 9 För en gård med 75 djurenheter innebär merkostnaden för att bygga en gödselvårdanläggning för 10 månaders lagring jämfört med en gödselvårdanläggning för 8 månaders lagring ca 133 kr/m 3. Kostnaden för att bygga en extra brunn för 2 månaders lagring blir 367 kr/m 3. Kostnaden för åtgärden reduceras alltså till ca en tredjedel i de fall utbyggnaden sker i samband med en planerad nyinvestering. 55

60 värdet av kvävet. Detta torde innebära att kostnaden som redovisas ovan av detta skäl inte överskattas. Konsekvenser för lantbrukets produktion av de ökade kostnaderna som åtgärderna medför har inte kunnat bedömas. Om man slår ut kostnaderna i tabellen på antalet djurenheter för vilka åtgärder föreslagits, hamnar kostnaderna kring 140 kronor per djurenhet vilket ger en indikation om storleken av kostnaderna. En djurenhet för svin motsvarar 10 stallplatser vilket innebär att kostnaden utslaget per kg kött med en grov uppskattning varierar mellan 5 och 10 öre per kg kött. Motsvarande för mjölkkor blir ca 2 öre per kg mjölk. Effekterna vid nybyggnation blir, som tidigare nämnts, mindre. Även om åtgärderna på längre sikt knappast påverkar jordbruket kan man inte utesluta att de tillfälligt påverkar takten av strukturomvandlingen genom att lantbrukare slutar tidigare än planerat. Möjligheterna till investeringsstöd motverkar dock till viss del en sådan utveckling. Kostnader av föreslagna åtgärder utöver lagringsåtgärder har inte beräknas. Dessa är svåra att beräkna. Kostnaderna för dessa åtgärder bedöms dock som marginella i jämförelse med kostnaderna för föreslagna lagringsåtgärder. 56

61 10 Återkoppling till åtgärdsprogrammet 10.1 Sveriges åtgärdsprogram Arbetet med att minska kväveförlusterna från jordbruket i Sverige har bedrivits under en längre tid. I juni 1988 beslutade Sveriges riksdag om ett särskilt åtgärdsprogram för minskat kväveläckage från jordbruket. Programmet har sedan dess utvidgats till att omfatta även åtgärder mot ammoniakförluster från jordbruket. I samband med att åtgärdsprogrammet upprättades sattes ett mål om att uppnå en halvering av kväveutlakningen från jordbruket fram till år 2000, med utgångspunkt från förhållandena Det målet har inte uppnåtts. Den av människan förorsakade kvävebelastningen från jordbrukssektorn till vatten beräknades ha minskat med drygt 25 % från 1985 till Under hösten 1999 lämnade Jordbruksverket en utredning till regeringen där verket föreslog nya mål och åtgärder för att minska växtnäringsförluster från jordbruket fram till Lagstiftning är en av åtgärderna inom programmet. De övriga åtgärderna är ekonomiska styrmedel, rådgivning och information samt försöks och utvecklingsverksamhet Lagstiftning Som en del i åtgärdsprogrammet för att minska växtnäringsförluster från jordbruket ingår lagstiftning. Nuvarande bestämmelser finns i förordningar och föreskrifter till miljöbalken. I Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1999:79) om miljöhänsyn i jordbruket finns mer detaljerade regler om krav på spridningsareal, spridningsregler samt regler om grön mark Ekonomiska styrmedel I Sverige har det funnits miljöavgifter för att minska användningen av gödselmedel sedan Nuvarande skatt på kväve (år 2002) är 1,80 kr per kg kväve. Sedan 1996 finns miljöstöd för jordbruket för att minska bl.a. växtnäringsförluster. Stöden är till viss del finansierade av EU. De omfattar numera stöd för skyddszoner, fånggrödor, vårbearbetning samt våtmarker och småvatten. Särskilt stödet för fånggrödor har fått en mycket hög anslutning i de län där stödet kan sökas, dvs. i Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands och Västra Götalands län Rådgivning och information Sedan mitten av 1980 talet har länsstyrelserna erbjudit kostnadsfri miljöinriktad rådgivning till lantbrukarna. Utbildning har erbjudits både som individuell rådgivning och som utbildning i grupp, t.ex. kurser eller fältvandringar. Vid individuell rådgivning har miljömässigt bra lösningar, baserade på det enskilda företagets behov och förutsättningar, kunnat utformas för hantering av stallgödsel och övrig växtnäring. Vid gruppvisa sammankomster har länsstyrelser och andra rådgivare informerat om och demonstrerat hur stallgödsel och handelsgödsel på bästa sätt kan utnyttjas för att reducera riskerna för växtnäringsförluster. Rådgivningsverksamheten ingår sedan mitten av 90 talet som en del i det svenska miljö och landsbygdsprogrammet (tidigare det svenska miljöprogrammet för jordbruket). 57

62 Under 2000 startade ett nytt rådgivningsprojekt inom växtnäringsområdet. Projektet har fått namnet Greppa Näringen och är den enskilt största satsningen som gjorts i Sverige för att minska förluster av näringsämnen till luft och vatten från jordbruket. Projektet är en kunskaps och rådgivningskampanj och namnet syftar på att ta ett helhetsgrepp om flödena av näringsämnen på gården. Individuell rådgivning där man följer upp de råd som givits är kärnan i Greppa Näringen. Bakgrunden till projektet är de nationella miljökvalitetsmålen och projektet har startats i de län där växtnäringsförlusterna till sjöar, vattendrag och hav har bedömts vara störst. Greppa Näringen är ett samarbete mellan Jordbruksverket, länsstyrelserna, LRF och en mängd företag inom lantbruksnäringen. Som stöd till rådgivare i länen har Jordbruksverket regionalt placerade rådgivare på fyra platser i landet. Rådgivarna ska verka för att åtgärdsprogrammet ska kunna genomföras på ett effektivt sätt. Det innebär att den regionala verksamheten inom växtnäringsområdet ska bedrivas så att: användningen av växtnäring behovsanpassas. spridningen av all växtnäring som används i odlingen sker på ett sådant sätt att växtnäringen utnyttjas optimalt och negativa effekter på miljön undviks. sådana odlingssystem och sådan odlingsteknik används som kombinerar ekonomisk lönsamhet från samtliga produktionsfaktorer med minimal inverkan på miljön. tillförseln av växtnäring sker på ett sätt som inte äventyrar en allsidig flora och fauna i odlingslandskapet. En viktig del av arbetet är att föra ut resultat från forskning och försöksverksamhet på växtnäringsområdet och annan viktig information t.ex. lagstiftningen till rådgivare inom regionen. Jordbruksverket publicerar kontinuerligt broschyrer och annat informationsmaterial för rådgivare och lantbrukare. Det publiceras också ett flertal rapporter som används som underlag för rådgivning och tillsyn av miljölagstiftningen. Jordbruksverket har även utarbetat ett dataprogram kallat STANK, stallgödsel näring i kretslopp, som är ett hjälpmedel för att bedriva miljöinriktad växtnäringsrådgivning Försöks och utvecklingsverksamhet (FoU) I samband med att åtgärdsprogrammet introducerades inleddes också en försöks- och utvecklingsverksamhet för att ta fram metoder som kan leda till minskade växtnäringsförluster från jordbruket. Verksamheten inriktade sig i första hand mot att minska förlusterna till vattenmiljön. Avsikten var att påskynda den tekniska utvecklingen främst i fråga om hantering av stallgödsel och i odlingssystem med fånggrödor. Forskning tillsammans med försöks och utvecklingsverksamhet utgör en viktig och väsentlig bas vid utformning och val av åtgärder och styrmedel i syfte att nå miljömålen. I Jordbruksverkets rapport Sektorsmål och åtgärdsprogram för reduktion av växtnäringsförluster från jordbruket, rapport 2000:1 anges behovet för försöks och utvecklingsverksamhet till 15 miljoner kr per år. Fr. o.m. budgetåret 2003 har dock tillgången av medel starkt begränsats. 58

63 Beräknade effekter av åtgärdsprogrammet I augusti 1998 fick Jordbruksverket ett regeringsuppdrag att lämna förslag till sektorsmål för jordbruket för att uppnå miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. I uppdraget ingick även att lämna förslag till förstärkta åtgärdsprogram för minskade växtnäringsförluster från jordbruket. I direktiven till utredningen angavs målet vara att den av människan orsakade kvävebelastningen på omgivande vatten ska minska med 40 % i förhållande till 1995 års nivå. I december 1999 redovisade Jordbruksverket förslag till sektorsmål liksom åtgärder för att minska växtnäringsförlusterna från jordbruket (rapport 2000:1). Huvudalternativet som föreslogs innebär en minskning av kväveutlakningen med ton kväve fram till år Föreslagna åtgärder har beslutats av riksdagen och innebär i korthet rådgivninginsatser som ev. kombineras med restriktioner för att minska stallgödselspridningen inför höstsädessådd, uttagen areal (träda) samt införande av vissa miljöstöd, se vidare kapitel

64

65 11 Åtgärdernas bidrag för att uppnå målet Ingen övergödning Som nämnts i kapitel 10 pågår ett omfattande arbete genom ett antal åtgärder som syftar till att minska växtnäringsförlusterna från jordbruket. Dessa åtgärder har riksdagen fattat beslut om. För att kunna sätta de förväntade effekterna av åtgärderna som föreslås i nuvarande uppdrag i relation till de tidigare inleds detta kapitel med en kort sammanfattning av beslutade åtgärder. I utredningen som Jordbruksverket redovisade 1999 beräknades åtgärderna kunna minska kväveutlakningen med ton. De beslutade åtgärderna innebär följande: Rådgivning/restriktioner för att minska stallgödselspridning inför höstsädessådd. Åtgärden med rådgivning eller vid behov regler för att minska spridning av stallgödsel inför sådd av höstsäd har beräknats minska utlakningen med ton kväve. Intensifierad rådgivningssatsning (har senare fått namnet Greppa Näringen) Genom att starta en särskild satsning på individuell rådgivning har utlakningsminskningen beräknats bli ca ton kväve. Utökning av uttagen areal till 100 % i vissa fall Genom att tillåta 100 % s.k. uttagen areal i de kustnära områdena i Halland, Skåne och Blekinge har utlakningsminskningen beräknats till 500 ton kväve. Införande av vissa miljöstöd Miljöstöd till fånggrödor, utebliven höstbearbetning och till anläggning av våtmarker föreslogs i utredningen från De två först nämnda stöden antogs kunna leda till en minskning av kväveutlakningen med ca 870 ton kväve och våtmarksstödet med ton kväve. Anslutningen till fånggrödestödet och stödet till utebliven höstbearbetning har dock varit över förväntan. I nuläget beräknas utlakningen ha minskat med mellan ton kväve enbart genom dessa stöd. Nollalternativet i 1999 års utredning skattades ge en minskad utlakning på ton kväve. Merparten, ton, antogs bero på minskad areal öppen växtodling och resterande del tillskrevs något sänkt gödslingsintensitet även på areal som inte direkt berörs av aktiva rådgivningsinsatser. I utredningen antyddes även att gödselräkenskaper skulle kunna sättas in under den senare delen av programperioden för att nå målet. Utöver rådgivningseffekten bedömdes det vara möjligt att minska utlakningen med 750 ton kväve genom att tillgripa detta kraftfulla styrmedel. Om övriga åtgärder lyckas något bättre än planerat behöver inte gödselräkenskaper komma ifråga. Den goda anslutningen till miljöstöden ger en signal om att detta kan bli fallet. De åtgärder som Jordbruksverket föreslagit i nuvarande utredning består av utökade regler om krav på lagringskapacitet samt åtgärder som främst är anknutna till att Sverige ska uppfylla kraven enligt nitratdirektivet. För de föreslagna lagringsåtgärderna har åtgärdernas bidrag i antal ton minskad utlakning beräknats till ca 65 ton. 61

66 För de senare åtgärderna har inga beräkningar gjorts för hur dessa förväntas bidra till minskad utlakning. Anledningen till detta är att det för dessa åtgärder är mycket svårt att beräkna deras bidrag i antal ton minskat kväve till vatten. 62

67 12 Målkonflikter Riksdagen beslutade under 1999 om 15 miljökvalitetsmål för Sverige. Målen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. Miljökvalitetsmålen syftar till att: främja människors hälsa värna den biologiska mångfalden och naturmiljön ta till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga trygga en god hushållning med naturresurserna För de åtgärder som föreslås i samband med detta utredningsuppdrag har Jordbruksverket främst sett att de eventuellt står i målkonflikt gentemot miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap Ett rikt odlingslandskap Ett rikt odlingslandskap förutsätter jordbruk i alla delar av landet, samt skötsel av kulturhistoriska miljöer, slåtter och betesmarker så att värdena bevaras. Detta kan vara svårt att förena med ett rationellt och konkurrenskraftigt jordbruk. I Sverige som helhet minskar arealen av åker kontinuerligt. Förändringstakten varierar och i vissa delar, t.ex. i Norrlands inland, Värmland och Dalarna sker förändringen snabbare än i andra områden. Ett av målen bland delmålen för att nå det nationella miljömålet Ett rikt odlingslandskap är att öka arealen hävdad ängs och betesmark. För att kunna nå detta mål är det viktigt att betande djur bibehålls på dessa marker så att landskapet hålls öppet och inte växer igen. Betande djur är ofta ett viktigt inslag på mindre jordbruksföretag där driften i större utsträckning är mer extensiv än vid stordrift. För att Sverige ska kunna klara sina åtaganden enligt konventionen om biologisk mångfald och EU:s Art och habitatdirektiv är det också angeläget att antalet betande djur, främst nöt, inte minskar utan ökar. Detta gäller för hela Sverige. En mängd rödlistade arter är beroende av t.ex. beteshävd i sin livsmiljö för att överleva långsiktigt. Åtgärder för att nå målet Ingen övergödning bör så långt det är möjligt utformas så att de inte står i konflikt med att nå andra miljömål. Detta är dock inte alltid möjligt. Förslag till regler som innebär att större investeringar måste göras för att uppfylla reglerna, kan t.ex. för vissa mindre jordbruk innebära att lantbrukaren väljer att lägga ned verksamheten. I utredningen har försök gjorts till att mildra målkonflikten mellan bevarande av ett rikt odlingslandskap och målet att minska kväveläckaget till vatten. Detta har gjorts genom att anpassa tidsperioderna för ikraftträdande av nya lagringskrav till förutsättningarna för mindre jordbruksföretag. Detta gäller främst i de områden som inte ingår i det utpekade känsliga området i Sverige. 63

68

69 13 Berörda lagrum För de åtgärder som föreslås har Jordbruksverket inte funnit att andra lagar och bestämmelser direkt berörs i någon större omfattning och därför inte kräver närmare kommentarer. Generellt bör dock nämnas att det i dagsläget råder ett överlappande regelverk för stallgödselhantering. De bestämmelser som gäller för lagring och spridning av gödsel i jordbruket återfinns enligt nu gällande regler i förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket och i Jordbruksverkets föreskrifter om miljöhänsyn i jordbruket (SJVFS 1999:79), vilka är meddelade med stöd av 12 kap. 10 miljöbalken. Regler om hantering av stallgödsel kan också ingå i villkor som meddelas i tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken och till vissa delar kan avfallsförordningen (2001:1063) tillämpas. När det gäller djurhållning utanför jordbruk finns det dessutom en avsaknad av detaljregler. Detta gör att många verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter har svårigheter att bedöma hur stallgödsel ska hanteras inom olika verksamheter. Enligt förarbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45 II s 153) skulle man lika gärna ha kunnat infoga 12 kap. 10 i balkens paragraf om generella föreskrifter (9 kap. 5 ). Anledningen till att paragrafen ändå fick stå kvar var att regeringen ansåg att reglerna som specifikt riktade sig till jordbruksverksamhet borde hållas samman. Någon grundläggande skillnad mellan de båda paragraferna finns dock inte när det gäller tillämpningen av de föreskrifter som meddelats med stöd av dem. Med denna bakgrund föreslår Jordbruksverket att förändringar sker i miljöbalken eller i förordningen om miljöhänsyn i jordbruket, så att reglerna i denna förordning i lämpliga delar även ska tillämpas för djurhållning utanför jordbruk (t.ex. hästar och minkar). En ändring enligt Jordbruksverkets förslag kommer att underlätta mycket för verksamhetsutövare och operativa tillsynsmyndigheter vid tillämpning av de regler som gäller för en enskild verksamhet. I och med att utgångspunkten är miljöpåverkan av verksamheten kommer reglerna bli mer logiska och därmed blir acceptansen och förståelsen av dem större. En ändring kommer även att utgöra en grund för att verksamheter i olika områden och verksamhetsgrenar i större utsträckning får en likabehandling genom regler om miljöhänsyn i djurhållning. Det finns några begrepp i nuvarande lydelse av förordningen om miljöhänsyn i jordbruket som ger upphov till oklarheter i tolkning för verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter. Detta har bl.a. påpekats av remissinstanserna. De begrepp som Jordbruksverket har uppmärksammats på redovisas nedan. Jordbruk Jordbruksföretag: Operativa tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare har ibland svårigheter att tillämpa reglerna om miljöhänsyn i jordbruket eftersom det är oklart vilka verksamheter om omfattas av begreppet jordbruksföretag. Detta gör rättsläget något oklart. Enligt IAKS-förordningen definieras jordbruksföretag som samtliga de produktionsenheter som jordbrukaren förvaltar och som är belägna inom en och samma medlemsstats territorium. Med jordbrukare avses: en enskild jordbruksproducent, antingen en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, oavsett vilken juridisk status sammanslutningen och dess medlemmar har enligt nationell rätt, vars jordbruksföretag är beläget inom gemenskapens territorium. Stallgödsel: En definition av stallgödsel efterfrågas ofta av tillsynsmyndigheter men även av åklagare. 65

70 Stabilt svämtäcke: Så som begreppet nu står i förordningen kan det vara svårt att använda sig av juridiskt. Vi har fått information om att miljöåklagare lägger ned utredningar p.g.a detta. Eftersom det inte är definierat går det inte att avgöra vad som är stabilt och inte. Det är också många tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare som har svårigheter att tillämpa regeln där uttrycket används eftersom det är så oklart vad som avses med det. Nuvarande regler är heller inte tydliga när det gäller hur snabbt ett svämtäcke ska bildas. Så som reglerna är skrivna idag ska det, om svämtäcke inte hunnit bildas, finnas en annan täckning till dess att det bildats. Frågan är om ett svämtäcke kan bildas om det redan finns en annan typ av täckning. Förvärvssyfte: Många operativa tillsynsmyndigheter anser att det är ett problem att begreppet förvärvssyfte inte är definierat. Det går inte att tydligt dra gränsen. Det finns liknande begrepp på andra ställen i miljöbalken, t.ex. yrkesmässig och näringsverksamhet. Det är ibland oklart varför olika begrepp används. Jordbruksverket förordar även att en översyn av avfallsförordningen görs av bestämmelser som reglerar hantering av stallgödsel, så att dessa bli tydligare. 66

71 14 Andra kostnadseffektiva krav Under 1999 gjorde Jordbruksverket genom ett utredningsuppdrag från regeringen en omfattande genomgång och analys av möjliga, motiverade och kostnadseffektiva åtgärder för att minska växtnäringsförlusterna från jordbruket. Förslagen till åtgärder finns publicerade i rapporten Sektorsmål och åtgärdsprogram för reduktion av växtnäringsförluster från jordbruket, 2000:1 från Jordbruksverket. Utöver förslagen i nämnd rapport analyserades även möjligheten till ytterligare åtgärder. Dessa finns redovisade i Sektorsmål och åtgärdsprogram för reduktion av växtnäringsförluster från jordbruket tilläggsuppdrag avseende måluppfyllelse till Som en del av nuvarande uppdrag ingick att överväga om det kan finnas några andra kostnadseffektiva krav, som går utöver de som omfattas av nitratdirektivet, för att minska de vattenburna utsläppen av kväve från jordbruket. Jordbruksverket har inte funnit några sådana åtgärder som skulle vara kostnadseffektiva att införa som regler för att minska kväveutsläppen till vatten, och som går utöver de åtgärder som redan är beslutade. 67

72

73 Utpekade känsliga områden Bilaga 1

74

75 Områdesindelning Bilaga 2