Gnällandets semantik En ramsemantisk analys av gnälla och närbesläktade ord

Transkript

1 UPPSALA UNIVERSITET C-UPPSATS Institutionen för lingvistik (Lingvistik C) Ht 2002 Jenny Öhman Rackarbergsgatan 12: UPPSALA tfn , Gnällandets semantik En ramsemantisk analys av gnälla och närbesläktade ord Handledare: Åke Viberg Institutionen för lingvistik

2 Sammanfattning I min uppsats utgår jag från den ramsemantiska analysmodellen som presenteras av grundarna av FrameNet-projektet och analyserar de svenska verben 'gnälla', 'klaga', 'skälla', 'tjata', 'kvida', 'gny' och 'gnissla'. Det språkliga materialet är hämtat från den svenska korpusen Parole. Det ord som ligger bakom upplägget av analysen, och som ligger i fokus genom hela uppsatsen, är 'gnälla'. Utifrån detta ords tre ramtillhörigheter - kommunikation/sättsramen, kommunikation/lätesramen och perception/lätesramen- görs en ramsemantisk beskrivning, dels genom en allmän presentation av ramarna, dels genom kontrastering av de olika orden. Denna beskrivning visar att ord som tillhör samma ram oftast realiserar ramelementen på liknande sätt, och att den syntaktiska kodningen bär på semantisk information vilken gör att valet mellan olika syntaktiska realisationer är ickearbiträra. T.ex. delar alla studerade medlemmar av kommunikation/sättsramen egenskapen att kunna realisera en kombination av ramelementen Adressat och Ämne som en prepositionsfras inledd av 'på'. Analysen visar också att ord som uttrycker ett sätt att framföra klagomål, som av andra ses som omotiverade, i mindre utsträckning realiserar ramelementet Ämne än ord som uttrycker den motiverade motsvarigheten. Vid ett närmare påseende av meningarna i korpusen hittas ett mönster i fråga om vilket kön Talare till ord med olika värdemässig laddning har. Kvinnor tenderar oftare än män att inneha denna rollen som Talare i satser där målordet uttrycker en sätt att tala som av andra anses som negativt eller omotiverat. Detta gäller dock endast för de verb som tillhör kommunikation/ sättsramen, och resultatet stöds inte där av 'gnälla'. Jag undersöker även hur ordens positiva eller negativa laddning har samband med hur deras textuella omgivning är värdemässigt laddad. Ord med negativ laddning tenderar i högre grad än sådana med positiv eller neutral laddning att förekomma i omgivningar som färgats negativa med hjälp av bl.a. negationer och vissa konjunktioner. 2

3 Innehållsförteckning Sammanfattning Inledning Presentation av FrameNet och ramsemantiken FrameNet-projektet Presentation av ramsemantiken Koppling till kasusgrammatiken Annoteringsprocessen Material och metod Analys Presentation av ramarna Analys av orden Gnälla Klaga Skälla Tjata Kvida Gny Gnissla Sammanfattande diskussion av analysresultaten Diskussion av den ramsemantiska analysmodellen Referenslista Bilaga

4 1. Inledning Det huvudsakliga syftet med min uppsats är att använda den semantiska modellen för att analysera hur ordet 'gnälla', samt ord som liknar detta, är semantiskt och syntaktiskt uppbyggda. Analysen grundar sig på det språkliga materialet i korpusen Parole, vilken består av naturligt språk hämtat från bl.a. dagstidningar och romaner. Förutom 'gnälla' kommer jag att beskriva den semantiska och syntaktiska strukturen hos ord som hittas inom samma semantiska ramar, detta för att visa på de viktigaste och mest utmärkande dragen hos de aktuella ramarna. Jag kommer bl.a. att se om olika syntaktiska realisationer av samma ramelement bär på någon semantisk eller pragmatisk information som är gemensam för flera medlemmar av samma ram. Jag kommer även att titta på hur förekomsten respektive frånvaron av vissa ramelement är kopplad till de olika beskrivna ordens inneboende semantiska egenskaper. Jag ämnar även att, utöver den rent ramsemantiska beskrivningen av gnälla och dess semantiskt närbesläktade ord, ta reda på om det går att finna något mönster i vilka som i användandet av språket ges rollen som Talare. Tenderar något av könen oftare än det andra att klassas som "gnällare" eller "skällare" och om så är fallet, vilka kvaliteter hos målordet bidrar till denna skillnad? Uppstår skillnaden i alla ramar eller bara i en viss? Ett ytterligare moment i analysen kommer att bestå i en närmare granskning av den semantiska miljö som ligger utanför ramelementen men som är kopplad till det aktuella ordet. Kan man skönja någon systematik i den närliggande omgivningen i form av samförekomst med andra verb, negativt indikerande konjunktioner eller negationer, och vad beror i så fall denna systematik på? 2. Presentation av FrameNet och ramsemantiken 2.1. FrameNet-projektet FrameNet 1 (hädanefter FrameNet) är ett databaserat projekt vars mål är att skapa ett elektroniskt sökprogram över engelskans lexikon, och över de semantiska och syntaktiska kombinationsmöjligheterna kopplade till varje ord i dess olika betydelser. Ramsemantiken, såsom den används inom FrameNet, är främst ett analysverktyg tänkt att vara till hjälp för att bättre förstå och beskriva betydelserna hos ord och grammatiska konstruktioner. Projektet, som letts av bland andra Charles Fillmore, baseras på den teoretiska innefattningen av ramsemantiken och stöds av bevis från analyserade meningar hämtade från en korpus. Textmaterialet som tagits ur korpusen genomgår en manuell annotering där olika ramelement märks ut, och resultaten av annoteringen genomgår även en automatisk organisering. Genom att kartlägga de lexikala enheternas (ord i deras specifika betydelser) semantiska och syntaktiska egenskaper (valenser), och genom att koppla samman ord med liknande valensstruktur till ramar, kan man åstadkomma en databas i vilken man kan söka på ord, ram och ramelement. Sökningen efter ord i FrameNet ger information, för varje specifik betydelse av ordet, om ramtillhörighet och om de olika sätt på vilka varje ramelement realiseras syntaktiskt. 4

5 FrameNet ger även en sammanfattning av varje lexikal enhets valensmönster, genom en listning av alla de kombinationsmöjligheter som funnits attesterade i korpusen. I FrameNet 2, som sedan december 2002 finns tillgängligt på FrameNets hemsida, har man ytterligare fyllt den språkliga databasen med rambeskrivningar och exemplifierande annoterade meningar till varje ram. Denna utvidgning har gjorts bland annat genom att man, förutom ord som tillhör någon av de innehållstunga ordklasserna, börjat beskriva användningen av grammatiska ord såsom prepositioner och konjunktioner. I denna andra fas av projektet har man även som ambition att testa analysresultaten genom att använda dem som grund för bland annat datamaskinell översättning Presentation av ramsemantiken Ett grundantagande inom ramsemantiken är att man, för att förstå betydelsen av ett språk och av ord i språket först måste besitta kunskap om de konceptuella strukturer (semantiska ramar) vilka utgör bakgrunden och motiveringen för deras existens i språket och för deras användning i diskursen. Varje lexikal enhets betydelse och funktion antas ha sin grund i den bakomliggande semantiska ramen, och antas vidare ta sig uttryck i ramelementen och de syntaktiska realisationen av dessa. De språkliga strukturerna anses således vara det konkreta yttrandet av ramens semantiska uppbyggnad och karaktäristika. De lexikala enheterna förstås mot ramen som bakgrund. Grunden för den ramsemantiska analysen är indelningen av ord med liknande betydelse i olika ramar. Varje ram är ett kluster av ett ibland stort, ibland mycket litet antal lexikala enheter med jämförbar semantisk och syntaktisk struktur. Ramarna är schematiska och intuitivt framtagna representationer av för rammedlemmarna typiska situationer. Dessa innefattar typiska deltagare och argument, vilka uttrycks i form av ramelement. Ramelementen kan sägas utgöra ramens semantiska kontext. I den ramsemantiska beskrivningen av ett ord söker man identifiera vilken ram som ligger till grund för en viss specifik betydelse, för att sedan studera hur ramelement, och kombinationer av ramelement, realiseras syntaktiskt. Ett exempel på en ram är kommunikation/ åtaganderamen, vilken har som medlemmar bl.a. lova, hota, svära och förbinda. Gemensamt för medlemmarna av denna ram är att en Talare gör ett åtagande gentemot en Adressat att utföra en handling eller åstadkomma en förändring, som antingen kan vara önskad (jfr. lova ) eller oönskad (jfr. hota ). Ramelementen som i denna ram optionellt eller obligatoriskt realiseras är Talare (den som åtar sig någonting), Adressat (den till vilken åtagandet görs), Meddelande (det åtagna), Ämne (Meddelandets innehåll) och Medium (den kanal genom vilken åtagandet framförs). Ovan de enskilda, specifika ramarna finns domäner med mer generell innebörd. Domänerna är större och mer omfattande än ramarna och karaktäriserar på ett mer översiktligt sätt olika typer av händelser, aktiviteter, saker etc. De är användbara grupperingar av semantiska ramar på så vis att de organiserar dem efter kategori, men de har i övrigt begränsad teoretisk signifikans. Av större praktisk betydelse är övergripande ramar med generell betydelse som ibland nedärvs av de mer specifika ramarna eller ibland av hela domäner. Ramarna på denna nivå överlåter till underramarna sin grundläggande struktur avseende händelser och relationer. Ett exempel på en sådan 5

6 vittomfattande ram är perceptionsramen, vars underramar alla delar den grundläggande strukturen att en medvetande varelse förnimmer eller reagerar på en förändring i omgivningen. Arv är således en relation mellan två ramar, eller en ram och en domän, där den ena har alla egenskaper hos den andra samt någonting utmärkande och särskiljande. Detta arvsband markeras redan i ramarnas namn, där det första ledet i namnet anger den ärvda generella ramen (ex. kommunikation/x) och det senare ledet anger den specifika ramen (ex. y/läte). En och samma lexikala enhet kan ofta spåra sitt arv till flera olika bakomliggande generella ramar. Ett ord som gräla har från kommunikationsramen ärvt den grundläggande strukturen av att en eller flera Kommunikatörer framför ett Meddelande om ett Ämne till en Adressat. Gräla har även från Reciprocitetsramen ärvt egenskapen av att karaktärisera en händelse där två eller flera Protagonister med lika stort deltagande påverkar varandra genom sitt handlande. Ordets valensmönster utgörs av beskrivningar av de ramelement som typiskt kopplas till en semantisk ram, samt information om hur och om dessa uttrycks syntaktiskt. Till detta förs även information om frastyper och grammatiska funktioner som vanligt hittas i den syntaktiska omgivningen och som innebär generaliseringar av den syntaktiska realisationen av ramelement. Alla ord som ärver en generell ram behöver dock nödvändigtvis inte realisera varje ramelement på det för denna typiska sättet, utan kan ge ramelementen sina egna idiosynkratiska grammatiska funktioner eller frastyper. Inom kommunikationsramen är det vanligaste sättet att uttrycka ramelementet Ämne genom en prepositionsfras, men med verbet diskutera uttrycks Ämnet hellre som ett nominellt objekt: 2.1. Kvinnorna diskuterade [planeringen] 2.2. *Kvinnorna diskuterade [om/över planeringen] 2.3. Koppling till kasusgrammatiken I den klassiska kasusgrammatiken, såsom den introducerats av Charles Fillmore (1968), finns ett begränsat antal underliggande semantiska relationer (även kallade tematiska roller) representerade. Dessa tematiska roller, som används för att beskriva ords semantiska och syntaktiska karaktär, innefattar bland annat Agent, Patient, Instrument och Mål. Vid en semantisk analys utgående från en kasusgrammatisk modell söker man placera in de roller och relationer man finner attesterade i ett språkligt material i de redan existerande tematiska rollerna. Den kasusgrammatiska analysmodellen utgår således från att alla satser går att beskriva utifrån de givna tematiska rollerna, vilket snabbt visar sig vara problematiskt. I satser tagna ur en korpus bestående av material från ett naturligt språk finns otaliga svårdefinierbara semantiska roller som inte på ett självklart sätt tycks falla innanför någon av de givna kasusrollernas ramar. För att alla roller i alla satser ska kunna beskrivas utifrån mallarna av de tematiska rollerna krävs att dessas avgränsningar är relativt flytande. I både 2.3 och 2.4 nedan skulle bollen definieras som Patient, trots att det i det första exemplet handlar om en tillfällig formförändring och i det senare exemplet rör sig om en fullständig utplåning av bollens fysiska form. (Saeed 1997:150) 6

7 2.3. Mannen kramade [bollen] PAT i sina händer 2.4. Flickan trampade sönder [bollen] PAT Om graden av påverkan på Patienten är så stor, finns då någon mening i att sammanföra dem till samma grupp? Är kategorin användbar och relevant när spridningen på dess medlemmars karaktär är så stor? Ett sätt att lösa detta problem är att införa ett stort antal olika tematiska roller, där t.ex. skillnaden i påverkan på det som i den klassiska kasusgrammatiken kallas Patient skulle ge upphov till olika mer specificerade roller. Detta skulle i förlängningen kunna leda till att varje enskilt verb fick sina egna tematiska roller, så att Agenten till krama skulle vara Kramare medan den till trampa skulle vara Trampare. Det säger sig självt att detta skulle vara en oerhört tidskrävande kategorisering, som dessutom skulle vara till liten praktisk användning, då ord och de syntaktiska omgivningarna till ord endast skulle vara jämförbara med sig själva. Indelningen i tematiska roller skulle således förlora sin kategoriserande funktion, och skulle endast vara relevant i ett strikt studium av enskilda ord. Ett annat sätt att lösa problemet på är att först dela in ord i undergrupper där medlemmarna har liknande betydelse, för att sedan till dessa grupper lägga mer specifika roller. Detta är vad man gjort inom ramsemantiken som legat som teoretisk grund för det av bl.a. Fillmore uppstartade FrameNet-projektet. Den ramsemantiska analysen går till på så vis att man samlar semantiskt lika ord till ramar. Forskaren, i egenskap av infödd talare av det undersökta språket, gör vid detta första stadium i forskningsprocessen en intuitiv bedömning om att vissa konceptuella mönster på ett systematiskt vis ligger bakom de till ramen lagda lexikala enheterna. I detta initiala skede då kategoriseringen ännu inte har några formellt fastställda belägg är indelningen relativt grovkorning och onyanserad. Vid en närmare undersökning av de ord som forskaren önskar lägga till den nya ramen görs ändringar och preciseringar i rambeskrivningen, vilket gör att vissa ord utesluts som medlemmar av ramen. Analysen stöds av belägg hämtade ur en korpus. De ord som finns kvar i den modifierade versionen av ramen analyseras genom att passande ramelement, som de semantiska rollerna kallas, tas fram. Genom denna induktiva metod stryks vissa av de till en början föreslagna rammedlemmarna medan vissa andra läggs till. Ramarna med tillhörande ramelement som efter analysen finns kvar består av ett kluster av lexikala enheter med jämförbar semantisk och syntaktisk struktur. Ramelementen, vilka motsvarar kasusgrammatikens tematiska roller, är tillräckligt specificerade för att på ett tillfredsställande sätt inrymma den aktuella ramens typiska valensstruktur, men är fortfarande så pass generaliserande att de lämpar sig för en kontrastiv analys ord emellan. Konceptuellt sett är ramelementen typiska för varje specifik ram, men i praktiken kan detta innebära att olika ramar delar ramelement med samma namn Annoteringsprocessen Annoteringen av meningarna som tagits ur korpusen syftar till att till dessa lägga information om deras semantiska och syntaktiska uppbyggnad. De annoterade meningarna kan sägas utgöra grundstommen i FrameNets databas, då det är genom belägg och exemplifiering från dessa som slutsatser om ordens semantiska och 7

8 syntaktiska struktur dras. Varje exempelmening visar på målordets valensstruktur, genom att namnge och lägga grammatisk funktion till de attesterade ramelementen. Typiskt sett annoteras ca 20% av meningarna i korpusen, detta för att det intressanta är variationen av realiseringen av ramelement snarare än den totala mängden meningar. I FrameNet är meningarna märkta i XML, vilket möjliggör sökning efter ord, ram, ramelement eller kombinationer av dessa. När man väljer ut vilka delar av den studerade ramens textuella omgivning som ska få status som ramelement måste man först identifiera karaktären hos de meningar i vilka ramens medlemmar förekommer. När ett mönster hittas sätter man namn på de roller som kan ses som typiskt kopplade till ordet. Endast de argument som man anser vara konventionellt associerade med den aktuella ramen taggas som ramelement. (Johnson et al. 2002:12) Inom t.ex. placeringssramen, som har som medlem bl.a. 'ställa', är Lokalisering ett ramelement, då förflyttning och placering tillhör en den grundläggande semantiska och syntaktiska strukturen hos denna ram. Således; 2.5. Han ställde vasen [på bordet] lok Inom andra ramar, t.ex. kommunikationsramen, till vilken bl.a. 'skrika' hör, är Lokalisering en högst produktiv och optionellt associerad del av omgivningen, och räknas således inte som ett ramelement inom denna ram. Konceptuellt sett är ramelementen specifika för varje enskild ram, då valensstrukturen är utarbetad för en ram i taget och då det ofta är inom ramarna som jämförelser ord emellan är ger relevanta och intressanta resultat. Ramar inom samma domän och med arv från samma generella ram har dock även de stora likheter med varandra och av denna anledning har man i så stor utsträckning som möjligt strävat efter att återanvända och överföra ramelement mellan ramar inom samma domän. Förutom den semantiska annoteringen som identifierar ramelement taggas meningarna som förs in i databasen med syntaktisk information om frastyper och grammatiska funktioner. Denna information läggs inom FrameNet till automatiskt under klassificeringsprocessen. De frastyper som används inom FrameNet är drygt 20 till antalet och beskriver olika former av åtta huvudtyper av fraser; nominalfraser, prepositionsfraser, verbfraser, komplementsatser, bisatser, adjektivfraser, adverbialfraser och citat. Dessa används tillsammans med de grammatiska funktionerna för att visa på den syntaktiska valensen hos olika målord. De grammatiska funktionerna beskriver inte de positioner som hittas på ytan av de undersökta meningarna, utan beskriver alltid meningsstrukturen utifrån målordet. Klassificeringssystemet är således mer abstrakt och tydligare utgående ifrån meningens semantiska innebörd än den traditionella grammatiken. Anta t.ex. att följande mening valts för att beskriva de grammatiska egenskaperna hos 'tiga': 2.6. Mannen tvingade pojken att tiga 'Mannen' är subjekt i meningen som helhet, men detta är inte intressant i sammanhanget och markeras överhuvudtaget inte i annoteringen. Det egentliga subjektet till 'tiga', vilket markeras med den grammatiska funktionen externt objekt, är istället 'pojken'. Denna 8

9 uppfyller en semantisk roll som är associerad med 'tiga' och som i en deklarativ huvudsats skulle realiseras som satsens subjekt. De grammatiska funktionerna är begränsade till sitt antal, och är i meningar med verb som målord endast tre till antalet; objekt, komplement och externt argument. Objekt är alla normala objekt samt alla objekt som uttrycks genom frågeord. Komplement är en generell grammatisk funktion som läggs till olika frastyper och som täcker det mesta som objektet inte täcker. Externa argument är alla subjekt till finita verb. 3. Material och metod Textmaterialet som ligger till grund för min analys är taget från Parole, som är en korpus insamlad inom ramen för EU-projektet LE-PAROLE. Projektet, som avslutades 1997, hade som mål att bygga upp ett europeiskt nätverk av språkliga resurser. Utgående från samma konceptuella och formella modell för lexikal morfologisk, syntaktisk och semantisk beskrivning, skapades lexikon för tolv EU-språk (svenska, katalanska, danska, holländska, engelska, finska, franska, tyska, grekiska, italienska, portugisiska och spanska). Det svenska textmaterialet, som insamlats och utvecklats av Språkdata (Göteborgs universitet) omfattar 19 till 19,4 miljoner löpande ord (beroende på vad man räknar som ord), och lexikonet ger morfologisk och syntaktisk information om ord. Texterna som ligger till grund för korpusen är insamlade från och fördelade enligt följande: Tabell 1 Spridningen hos de källor som ligger till grund för Parole Textkategori Texter Tid Textomfång Romaner Bonniers Grafiska ,4 miljoner löpord Industrier Dagstidningar Dagens Nyheter ,6 miljoner löpord Svenska Dagbladet Göteborgs-Posten Arbetet Tidskrifter Forskning och ,4 miljoner löpord Framsteg Övrigt Webbtexter miljon löpord Fritt efter informationen på Paroles webbsida Analysen i FrameNet grundas på material ur The British National Corpus, som består av 100 miljoner ord insamlade från olika typer av språkliga källor och som är konstruerad för att utgöra exempel på ett brett spektrum av språkstilar. Texterna är hämtade från såväl skriftliga som talspråkliga källor, vilket ytterligare breddar representativiteten hos korpusen. Den korpus jag i min uppsats använt mig av, Parole, består enbart av skriftligt material hämtade från redan nämnda källor. Detta innebär följaktligen att korpusens representativitet är lägre om man ser till den totala språkanvändningen, då det är möjligt att det i talspråket går att hitta andra varianter på den syntaktiska framställningen av olika ramelement än de som finns i skriftspråket. 9

10 En av fördelarna med att använda sig av en korpus bestående av språkligt material taget från ett naturligt språk är att man inte är utelämnad till den enskilda forskarens språkliga auktoritet, vilket är fallet när man använder sig av påhittade exempel. En annan fördel med att hämta sina exempel från en naturlig korpus är att man kan studera kontexten och hitta mönster i kontexten, vilket man med påhittade exempel omöjligt skulle kunna göra. (Sinclair 1991:5) Med hjälp av den omkringliggande kontexten kan man studera pragmatiska faktorer som t.ex. prototypikalitet. Genom att se på exempel baserade på faktisk användning av språk kan man således få en uppfattning om vilka konstruktioner som är vanliga och ovanliga, markerade och omarkerade eller om den semantiska omgivningen är relevant för valet av syntaktisk konstruktion etc. Den ramsemantiska metod som FrameNet förespråkar är dock öppen för en språklig bedömning gjord av forskaren som infödd talare av det undersökta språket. Detta gäller särskilt verb om talande, då variationen gällande ramelement och syntaktisk realisering av dessa är så stor inom domänen. (Johnson et al. 2002:16) Vid denna typ av verb krävs således att kombinationsmöjligheterna som finns attesterade i korpusen stöds eller kompletteras av forskarens intuitiva omdöme. Detta innebär att även roll- och ordkombinationer som inte finns representerade i korpusen kan tas i beaktande i analysen, dock markerade som otillräckligt attesterade. Syftet med FrameNet-projektet är att skapa en databas som beskriver språket genom att dokumentera de semantiska och syntaktiska valenserna hos olika ramar och olika målord. Klassificeringen utgår i projektet från olika ramar, till vilka man lägger olika ord eller betydelser hos ord. I min uppsats utgår jag istället från ett ord ( gnälla ) och beskriver dess olika betydelser som tillhörande olika ramar. Målet är således inte att göra en uttömmande redogörelse för en hel ram (vilket skulle kräva många månaders arbete), utan snarare att göra en ramsemantisk beskrivning av gnälla i alla dess betydelser, genom att kontrastera dem mot ord som tillhör samma ramar. Min uppsats skiljer sig även från FrameNet-projektet på så vis att min annotering är gjord i Word, medan deras är gjord i XML. Anledningen till att de använt sig av XML är att man på det viset kan göra sökningar i databasen efter ramar, ramelement och ord. Då jag inte strävar efter att skapa en databas och då mitt annoterade material är betydligt mindre än deras, fungerar det lika bra att använda Word. 4. Analys 4.1 Presentation av ramarna Syftet med min uppsats är att beskriva och försöka dra generella slutsatser från vissa ordgruppers uppbyggnad och betydelse med hjälp av den ramsemantiska modellen. Analysen är utarbetad utifrån den semantiska strukturen hos det svenska kommunikationsverbet gnälla, och det är detta ord som ligger till grund för valet av beskrivna ramar och för valet av de verb som illustrerar ramarna bland annat genom att kontrasteras mot varandra. Jag har utifrån i korpusen uppvisade skillnader gällande semantisk och syntaktisk uppbyggnad hos gnälla placerat in verbet i tre olika semantiska ramar. Två av dessa ramar ärver sin grundläggande struktur från den 10

11 generella kommunikationsramen. Det är kring dessa huvuddelen av analysen kommer att kretsa, då jag i min uppsats främst är intresserad av att studera verb som på olika sätt uttrycker någon form av kommunikation. Den tredje ramen som jag placerat 'gnälla' i ärver egenskaper från den generella perceptionsramen, och kommer i första hand att användas i syfte att ytterligare belysa och nyansera de två andra ramarna. Denna ram kommer således att ges en mindre uttömmande beskrivning än de övriga, som kommer att beskrivas mer i detalj. Den första av dessa tre ramar är kommunikation/sättsramen, vilken har den grundläggande uppbyggnaden av att beskriva ett karaktäristiskt sätt på vilket en verbal kommunikation framförs. Några av medlemmarna av denna ram är tjata, skälla, muttra och klaga. Kommunikation/sättsramen har, liksom alla ramar som ärver den generella kommunikationsramen (kommunikation/gest undantaget), en obligatorisk plats för Talaren, dvs. den person eller, mer allmänt, det kommunicerande subjektet som framför talet. Talaren uttrycks typiskt i form av ett externt argument till målordet, då detta är ett verb. Det av Talaren framförda stycket av kommunikation uttrycks i ramelementet Meddelande, vilket för samtliga av medlemmarna av denna ram kan yttras i form av ett direkt citat. Meddelandets tematiska bakgrund hittas i ramelementet Ämne, vilket oftast realiseras syntaktiskt i form av en prepositionsfras. Då det av Talaren anförda Meddelandet eller Ämnet riktas till någon eller några påförs dessa ramelementet Adressat. Adressaten kan, som vi senare i analysen ska se, ibland vara nära förknippad med Ämnet för det kommunicerade, och uttrycks vanligtvis som en prepositionsfras. När en närmare specifikation av det vis på vilket talandet framförs finns uttryckt kallas detta ramelement Sätt, och syntaktiskt realiseras detta oftast i form av en adverbialfras. Ytterligare ett ramelement kan optionellt fogas till meningar styrda av ord ur denna ram. Detta ramelement benämns Medium, och utrycker till exempel på vilket språk det sagda framförs eller i vilken typ av informationskanal Meddelandet förekommer. Mediet uttrycks vanligen som en prepositionsfras. Den andra ramen, kommunikation/lätesramen, består av ord som uttrycker kommunikation karaktäriserad av olika typer av läten och ljud. Exempel på medlemmar av denna ram är gnälla, kvida, gny, pipa och skrika. Till skillnad från medlemmarna av kommunikation/sättsramen, vilka har sitt ursprung i kommunikationsdomänen, härstammar kommunikation/lätesramens ord även från perceptionsdomänen. Inom denna domän ryms verb som används för att beskriva ljud, även sådana som producerats av icke-mänskliga ljudkällor, såsom djur och inanimata objekt. Då kommunikation/lätesramen ärver sina strukturella egenskaper i form av ramelement och relationer mellan dessa från kommunikationsramen, är dock endast människor eller objekt som givits mänskliga egenskaper möjliga producenter av ljud. Från den generella kommunikationsramen ärver ramen ramelementen Talare, Adressat och Medium, vilka har samma semantiska och typiska syntaktiska struktur som de likalydande ramelementen som uppträder inom kommunikation/sättramen. En skillnad är att Adressaten av skäl som är sammankopplade med den semantiska uppbyggnaden hos ramen, är betydligt mer sällsynt förekommande inom denna ram än inom den närbesläktade kommunikation/ sättsramen. En annan skillnad är att Mediet inom denna ram, vilken innehåller ord som beskriver kommunikation bestående av oartikulerade läten, snarare än verbal 11

12 kommunikation, sannolikt inte tillhandahåller en bestämning av vilket språk kommunikationen sker på. Även inom kommunikation/lätesramen har Sättet på vilket det kommunikativa lätet framförs en optionellt realiserad plats, och liksom inom den tidigare beskrivna ramen uttrycks detta ramelement normalt som en adverbialfras. Ett ytterligare ramelement som finns kopplat till denna ram är Orsak, vilket beskriver grunden för utstötandet av lätet beskrivet av målordet. Syntaktiskt realiseras Orsaken oftast som en prepositionsfras inledd av av. I presentationen av kommunaktion/lätesramen som FrameNet ger finns skillnader från den av mig nyss framförda presentationen, beträffande såväl den allmänna beskrivningen av ramen som vilka ramelement som ses som aktuella. Enligt FrameNet innehåller denna ram ord för olika sorters ljud vilka används för att karaktärisera verbal kommunikation. (ibid s.121) Som jag tidigare nämnt har orden inom denna ram ursprung i perceptionsdomänen, vilket innebär att de används för att ge en beskrivning ljudet genom vilket kommunikationen framförs. Kommunikation/sättsramen, som grundar sig i kommunikationsdomänen, har som medlemmar ord som beskriver det sätt på vilket kommunikationen sker. Skaparna av FrameNet placerar alla användningar av whine (frånsett de där subjektet är inanimat och således icke-kommunikativt), den närmaste engelska motsvarigheten till gnälla, i kommunikation/lätesdomänen. Detta innebär att även meningar byggda kring whine där Meddelande och Ämne är närvarande ramelement anses som i första hand läteskaraktäriserande. Ingen skillnad i ramtillhörighet för whine anses således föreligga mellan användningen i dessa två meningar: 4.1. Kim whined that it wasn t fair 4.2. Kim whined silently when the ball hit her I den uppdelningen jag gör mellan ramarna skulle whine i den första av dessa två meningar läggas till kommunikation/sättsramen, medan det i den andra meningen skulle tillhöra kommunikation/lätesramen. Jag vill hävda att uppdelningen de gör mellan ord som härstammar från perceptionsdomänen och sådana som härstammar från kommunikationsdomänen, är mindre fruktbar och relevant än en uppdelning mellan ord som uttrycker rena läten framförda i ett kommunikativt syfte och ord som karaktäriserar ett sätt, eller ett läte, som karaktäriserar en verbalt framförd kommunikationshandling. Skillnaden mellan whine i de två ovan nämnda meningarna är således enligt min mening större än vad skillnaden mellan whine och mutter ( muttra ), eller för den delen mellan scream ( skrika ) och shout ( ropa ), där skaparna av FrameNet i båda fallen placerat den förstnämnda i kommunikation/lätesramen och den sistnämnda i kommunikation/lätesramen. I stället för den närmast etymologiska uppdelningen som de brukar sig av, har jag valt att göra uppdelningen mellan oartikulerade, men kommunikativa läten och sättskaraktäriserande och verbal kommunikation. Som en följd av detta finns ramelementen Meddelande och Ämne inte attesterade inom kommunikation/ lätesramen, men inom kommunikation/sättsramen. Perception/lätesramen innehåller ord som på ett eller annat vis beskriver ljudproduktion i icke-kommunikativt syfte. Exempel på rammedlemmar är gnissla, tjuta, vina och 12

13 knarra. Ramen har den grundläggande innebörden av att beskriva hur ett fysiskt föremål (Källa) ger ifrån sig ett ljud, eller hur två eller fler föremål (Källa-1 och Källa-2) genom kontakt med varandra frambringar ett ljud. Källan uttrycks syntaktiskt som ett externt argument till målordet, eller i vissa fall som en prepositionsfras. I kausativa satser får en inanimat kraft (Orsak) eller en animat kraft (Orsakare) Källan att ge ifrån sig ljudet. Orsaken och även Orsakaren, som är de som driver fram ett ljud men som inte själva är Källan till ljudet, uttrycks vanligen som till målordet externa objekt. Ramelementet Sätt används för bestämningar av det producerade ljudet som sådant eller som en modifierare till målordet då detta är ett verb, och realiseras oftast som en adverbialfras. För att förklara och exemplifiera kommunikation/sättsramen har jag förutom 'gnälla' valt att beskriva användningen av 'klaga', 'skälla' och 'tjata'. Dessa ord har gemensamt med 'gnälla', förutom egenskapen att beskriva det sätt på vilket något talat framförs, den grundläggande betydelsen "att framföra missnöje". Orden skiljer sig dock från varandra i fråga om t.ex. värdeladdning och användningsfrekvens, vilket ger utslag i den syntaktiska och semantiska omgivningen. Den andra ramen som 'gnälla' tillhör, kommunikation/ lätesramen belyses med hjälp av verben 'kvida' och 'gny'. Dessa delar med 'gnälla' innebörden att utstöta ett oartikulerat, klagande läte, men har även de en något annorlunda värdemässig laddning. Den tredje och sista beskrivna ramen, perception/ lätesramen, exemplifieras med hjälp av 'gnissla', vars betydelse ligger nära den för det 'gnälla' som tillhör samma ram. Att kommunikation/sättsramen upptar huvuddelen av utrymmet i analysen motiveras genom den frekvens med vilken 'gnälla' i dess olika betydelser förekommer i korpusen. Då den sättsbeskrivande användningen står för mer än fyra femtedelar av de i korpusen attesterade förekomsterna av verbet anser jag denna betydelse vara den mest grundläggande och således den viktigaste att ytterligare beskriva genom att bl.a. konstrastera mot liknande ord. Utgångspunkten för min analys ligger i följande hypoteser. Dessa är allmänt hållna och anger var jag, utöver den rent syntaktiska beskrivningen, kommer att lägga fokus då jag studerar de olika verben. Negativt laddade ord drar till sig en negativ omkringliggande miljö, eller snarare, en negativ miljö skapar underlag för användandet av ord med negativt innebörd. Kvinnor tenderar oftare än män att vara Talare till målord som uttrycker kommunikation som hålls för omotiverad och oönskad. Olika inledande prepositioner vid prepositionsfraser som uttrycker t.ex. Ämne eller Adressat, samt de olika frastyper som kopplas till olika ramelement, är inte slumpmässigt valda, utan uttrycker egenskaper associerade med målordet. De ord som uttrycker ett av andra sett som ett omotiverat sätt att framföra klagomål kommer mer sällan än de som ses som motiverade att realisera ramelementet Ämne, då de i första han används för att karaktärisera Talaren Analys av orden Gnälla Att gnälla beskrivs i Nationalencyklopediens ordlista (hädanefter NE) som att ge ifrån sig ett utdraget, oartikulerat, upprepat läte vanl. som tecken på plåga av ngt slag. Detta 13

14 motsvarar i en ramsemantisk analys den användningen av ordet vilken jag placerat i kommunikation/lätesramen. Två från denna överförda betydelser är utvidgat om föremål som ger ifrån sig likn. ljud, samt att framföra klagomål på ett kverulantiskt sätt, där den förstnämnda tillhör perception/lätesramen och den sistnämnda kommunikation/ sättsramen. Den första av dessa tre betydelser, som beskrivs som begreppets prototypiska, har i korpusen ca 20 attesterade fall, att jämföra med den betydelse som motsvarar kommunikation/sättsramens, vilken i korpusen förekommer i 125 fall. Resterande 10 förekomster av gnälla faller under perception/lätesramens användningsområde. Med hänsyn taget till den frekvens med vilken olika betydelser av ordet förekommer i den faktiska användningen av språket, såsom den representeras av materialet i korpusen, är kommunikation/sättsramens gnälla det mest grundläggande. I denna betydelse uttrycker gnälla hur någon framför sitt missnöje med någonting eller någon på ett grinigt eller grälsjukt sätt, vilket ofta av andra betraktas som omotiverat eller onödigt. Den som gnäller ses ofta som jobbig och besvärlig, och anses ofta klaga eller motsätta sig någonting i onödan. Genom att beskriva någons framförda klagomål som gnäll söker man därför att karaktärisera Talaren som påfrestande eller att förringa innehållet i hans eller hennes klagan, snarare än att enbart beskriva det sätt på vilket Talaren framför sitt Meddelande eller talar kring sitt Ämne. Detta visar sig i den syntaktiska framställningen på så vis att ramelementet Ämne realiseras i mindre utsträckning i meningar med gnälla som målord, än i meningar som har som målord t.ex. klaga, som är en mer neutral och mindre karaktärsbeskrivande term för samma fenomen. Ämne förekommer i ungefär två femtedelar av de attesterade fallen av gnälla, att jämföra med i ungefär två tredjedelar av meningar med klaga som målord. Ämnet realiseras oftast syntaktiskt som en prepositionsfras inledd av över, följd av antingen ett nominellt objekt eller av en bisats inledd av att. Ämnet kan även uttryckas genom en prepositionsfras inledd av om. Skillnaden mellan dessa två är inte helt tydlig, men generellt sett uttrycker konstruktionen med över som inledande preposition ett mer allmänt Ämne än den med det inledande om. Jämför följande meningar: 4.3. Hon gnällde [om vädret] 4.4. Hon gnällde [över vädret] I den första av dessa uppfattas det som om Talaren uttryckligt talar om just vädret, medan vädret i den andra meningen snarare är en sorts bakgrund för Talarens gnäll. Meddelande realiseras syntaktiskt i ungefär lika stor utsträckning i meningar med gnälla som målord som i meningar där det värdemässigt mer neutrala klaga står i fokus. Detta borde, enligt ovanstående resonemang kring realiseringen av Ämne, inte vara, då det alltför tydligt målar upp en negativ och närmast nedsättande bild av Talaren. En anledning till att det ändå förhåller sig på det viset kan vara att gnälla främst förekommer i romantexter, där direkta citat följda av karaktäriserande anföringsverb är vanliga. Gnälla förekommer även i sportrelaterade tidningstexter, men där aldrig med Meddelande realiserat. 14

15 Ett ytterligare sätt att uttrycka Ämnet är genom en prepositionsfras inledd av på. Denna konstruktion används för att uttrycka Ämnet och samtidigt Adressaten. Väldigt ofta är den som gnälls på samma person som genom handling eller varande givit upphov till gnället. Ibland anger konstruktionen ett rent Ämne, ibland är distinktionen mellan vad som är Ämne och vad som är Adressat svårare att göra. Jämför följande två meningar, där prepositionssatsen i den första anger Ämne, och i den andra en blandning av Ämne och Adressat Nu kommer hon att gnälla [på det också] 4.6. Många gnäller [på oss], berättar hon Det nära sambandet mellan Adressat och Ämne i konstruktionen med på märks ytterligare i att Ämnet aldrig uttrycks explicit på något annat sätt i meningar där en prepositionsfras inledd av på anger Adressaten *Den gamle mannen gnällde på frun [över/om trafiken] I de meningar där ett Ämne eller ett Meddelande finns syntaktiskt realiserat uttrycks Adressaten inte med den tvetydiga konstruktionen med på, utan hellre som en prepositionsfras inledd av till, hos eller för ; 4.8. Jag klarar inte av den här rollen, gnällde hon [till en av assistenterna] Den användning av gnälla som placeras inom kommunikation/lätesramen har inga egentliga semantiska eller syntaktiska hinder mot att realisera ramelementet Adressat. Då det gnällande lätet utstöts i kommunikativt syfte är en åhörare en naturlig del av omgivningen. I exemplen förekommer dock inte i något fall realisation av Adressaten i meningar med gnälla i denna betydelse. Detta kan bero på att materialet är för litet, och att en större förekomst av ordet skulle ge exempelmeningar med Adressat realiserat. Det kan även bero på att Adressatens roll är mindre framträdande i de fall där den kommunikation som riktas mot honom eller henne enbart består i ett läte, än när han eller hon faktiskt nås av ett verbalt uttryckt Meddelande. I meningar där det lätesbeskrivande gnälla står i fokus realiseras aldrig ramelementen Ämne eller Meddelande, varpå även Adressatens roll som mottagare försvagas. Ett desto viktigare ramelement inom denna ram är Orsak, som anger varför Talaren gnäller. Ofta sker gnällandet som en reaktion på en yttre eller inre påverkan. Orsaken uttrycks som en prepositionsfras inledd av av Men just då vaknade Shara och började röra sig i Kelderks famn och ynkligt gnälla [av rädsla och hunger] Då gnälla används för att beskriva det sätt på vilket en verbal kommunikation framförs är Talaren väldigt ofta generisk eller obestämd. Talaren är utpekad som en speciell person i endast hälften av de attesterade meningarna med gnälla i denna betydelse. Då gnälla används i betydelsen av att beskriva ett kommunikativt läte förekommer endast ett fåtal 15

16 generiska eller obestämda subjekt. Denna skillnad grundar sig förmodligen på att den användning som tillhör kommunikation/sättsramen är mer negativt karaktäriserande och sedd som mindre önskad. Den som utstöter ett gnällande läte på grund av smärta eller liknande är visserligen ynklig men inte jobbig, och därmed oönskad, på samma sätt som den som använder gnällandet som ett sätt att prata om någonting. För att undvika att peka ut någon speciell låter man hellre Talaren vara obestämd. För båda dessa kommunikativa användningar av gnälla gäller att Talaren (då den inte är generisk eller obestämd) lika ofta är en man som en kvinna. Talaren till det gnälla som tillhör kommunikation/lätesramen är i vissa fall icke-mänsklig, dock alltid animat. I de meningar där subjektet till målordet är inanimat, och ett kommunikativt syfte med lätesutstötandet inte finns, tillhör gnälla perception/lätesramen. Dessa beskrivs då inte som Talare, utan som Källor till det ljud som produceras. Till skillnad från gny och kvida som behandlas nedan, är inte ett inanimat subjekt som beskrivs som gnällande belagt med mänskliga och kommunikativa egenskaper, utan kan vara just en vilje- och känslolös Källa till ljud. Oftast uttrycks Källan som ett till målordet externt objekt, men den kan även uttryckas som en prepositionsfras inledd av i Det gnäller [i de gamla möblerna] Detta är ett för både kommunikation/sättsramen och kommunikation/lätesramen omöjligt sätt att uttrycka Talaren, då konstruktionen har ett inbyggt element av icke-intentionalitet och inanimacitet. Följande mening; Det gnäller [i de gamla gubbarna] betyder således inte att de gamla gubbarna gnäller i ett kommunikativt syfte, utan snarare att deras kroppar på ett ofrivilligt sätt ger ifrån sig gnällande ljud och att gubbarna därmed är Källor till det gnälla som tillhör perception/lätesramen. I de meningar där det gnälla som tillhör perception/lätesramen är målord finns ingen samförekomst med negativt färgande element som negationer och vissa konjunktioner 1. Detta är inte heller ett mönster i de meningar där gnälla har den kommunikativa lätesbeskrivande betydelsen. I de meningar där ordet används i den kommunikativa och sättsbeskrivande betydelsen råder dock stor samförekomst med negativt indikerande element. Talaren uppmanas ofta att inte gnälla eller att sluta gnälla. Anledningen till att det endast är i denna bemärkelse av ordet som omgivningen är negativt färgad är att det endast är denna betydelse av ordet som är behäftad med negativa egenskaper. Som jag nämnde tidigare är det mindre önskvärt att tala gnällande kring någonting än att gnälla som en reaktion på t.ex. smärta, och denna icke-önskvärdhet hos kommunikation/ sättsverbet sprider sig till sin kontextuella omgivning. 1 Det jag sett som indikationer på en negativ miljö är negationen 'inte', konjunktionerna 'utan att' och 'istället för' samt verbet 'sluta'. 16

17 Klaga Klaga är det absolut vanligast förekommande av de här beskrivna kommunikationsverben, och finns attesterat i korpusen drygt 800 gånger. I NE:s definition finns flera betydelsenyanser hos ordet, av vilka alla utom två faller inom kommunikation/ sättsramen. Den första av dessa är klaga i betydelsen vädja (till högre myndighet) om ändring av lägre myndighets beslut som används i synnerhet i juridiska sammanhang och vars ramtillhörighet finns i ramen kommunikation/förfrågan. Den andra betydelsen, som tillhör kommunikation/lätesramen, är den som överfört på inanimata subjekt beskriver ett läte, som genom påföring av mänskliga egenskaper ses som kommunikativt. Denna underbetydelse är betydligt mindre vanligt förekommande än den sättsbeskrivande, och ska inte behandlas närmare här. Av de tre övriga betydelserna av begreppet definieras den första som att framföra sitt missnöje (över ngt) på förekommen anledning särsk. över (upplevd) felaktighet, oförätt e.d.. Detta är den vanligaste och mest prototypiska användningen av klaga. Begreppet kan även färgas av en bibetydelse av kverulans, vilket utgör dess andra här behandlade innebörd. Den sista betydelsenyansen som NE tar upp är en som i vissa fall gränsar till den lätesbeskrivande användningen, och med vilken menas att uttrycka sin sorg eller smärta på ett jämrande sätt. Klaga är den mest neutrala enskilda termen som används för att beskriva hur någon framför sitt missnöje. Till skillnad från gnälla används klaga i normala fall inte för att tillskriva Talaren kverulantiska egenskaper, utan främst som ett redskap för att föra fram Talarens missnöjda budskap. Detta visar sig bland annat i att ramelementet Ämne realiseras i högre utsträckning i meningar med klaga än i meningar med gnälla. Detta görs oftast som en prepositionsfras inledd av över. Då Ämnet uttrycks som en prepositionsfras inledd av om endast i två fall av över 800 förekomster av klaga är konstruktionssättet alltför ovanligt för att anses ge prov dess normala syntaktiska realisation. Även för klaga finns möjligheten att uttrycka Ämnet eller Ämnet och Adressaten kombinerade i en prepositionsfras inledd av på. Prepositionen följs antingen av ett nominellt objekt eller av en bisats inledd av att. Detta konstruktionssätt, som även är teoretiskt möjlig, dock oattesterat för gnälla och skälla, står för ungefär en fjärdedel av förekomsterna med den på -inledda prepositionsfrasen. Denna struktur skiljer Ämnet helt och hållet från Adressaten Vi har klagat [på att detta har blivit försenat] Då Ämnet genom denna meningskonstruktion inte längre bär spår av att samtidigt uttrycka talhandlingens Adressat, kan en Adressat i samma mening uttryckas separat genom en prepositionsfras inledd av för eller hos Fiskare klagar [hos EU] på att de får för lite bidrag Då denna preposition, hos, används är Adressaten oftast någon typ av myndighet eller liknande. Detta sätt att uttrycka Adressaten står tillsammans med konstruktionen med 17

18 för för ungefär en tiondel av förekomsterna av ramelementet, och de övriga nio tiondelarna av Adressaterna uttrycks genom konstruktionen med på. Adressaten kan inte uttryckas genom en prepositionsfras inledd av 'till', då denna konstruktion är förbehållen det 'klaga' som betyder att vädja om ändring av en myndighets beslut. Meddelandet uttrycks i meningar med 'klaga' som målord i de flesta fall som ett direkt citat men kan även uttryckas som en finit komplementsats, dvs. som en bisats inledd av 'att' Visserligen fick jag mitt B i ordning ändrat till stora A i avgångsbetyget sedan jag varit uppe hos rektorn och klagat [att ett B i ordning kunde jag aldrig visa upp när jag skulle ut och söka jobb] Meddelandet kan även uttryckas som ett nominellt objekt. Denna konstruktion är dock relativt sällsynt förekommande och existerar endast i ett fåtal fasta uttryck Han klagar [sin sorg] över det döda barnet Sehnsucht klagade [sin nöd] för Lutze och von Beyer när de träffades i Lindenau, en liten biergarten utanför Apia Den omkringliggande miljön till 'klaga' är negativ i något mindre utsträckning än den till 'gnälla'. Detta beror sannolikt på att 'klaga' är mer neutralt i sin betydelse och att det används för att visa på kverulantiskt beteende mer sällan än 'gnälla'. Att klaga för att uttrycka sitt (befogade) missnöje anses oftast inte som en oönskad och därmed negativ handling och drar således inte heller till sig negativa element till sin omgivning. Detta sker dock när klagandet ses som omotiverat eller som framfört på ett grinigt och grälsjukt sätt, dvs. då klagandet självt är betraktat som negativt. Den inneboende neutraliteten hos 'klaga' är också orsaken till att ordet förekommer med sådan frekvens och att det används i alla typer av texter, i såväl romantexter som sportkrönikor och nyhetsartiklar. Den neutrala laddningen är troligen orsaken till att män och kvinnor förkommer som Talare till 'klaga' i ungefär lika stor utsträckning Skälla I ungefär en tredjedel av de i korpusen attesterade förekomsterna av verbet skälla är den som skäller en hund eller ett hundliknande djur. Trots att denna användning inte till antalet är den största är den förmodligen den mest prototypiska, vilket framgår av NE:s definition; utstöta (en serie) höga korta läten vanl. om hund, men äv. om t.ex. rådjur och räv. Konstruktioner med en mänsklig kommunikativ Talare till verbet beskrivs som en från denna definition överförd betydelse, som att utvidgat ge ovett. Fokus för min analys ligger, som tidigare nämnts, på kommunikativa handlingar, och trots att en skällande hund visserligen kan ses som kommunicerande, har jag valt att bortse från de fall där subjektet till målordet är en hund, detta för att jag främst är intresserad av att se på skälla som ett verb inom kommunikation/sättsramen. Skälla har i denna användning ca 160 förekomster i korpusen, och är således ungefär lika vanligt förkommande som sin semantiska granne gnälla. Till skillnad från gnälla, som 18

19 uppfattas som en oönskad, omotiverad och ofta fördold talhandling, ses skälla som ett direkt, motiverat och ibland till och med önskat sätt att kommunicera. Genom att skälla på någon eller någonting antas man sträva efter att åstadkomma en förändring av något slag, eller åtminstone efter att tydligt och uttalat uttrycka sitt missnöje. Medan den som gnäller över någonting karaktäriseras som besvärlig och påfrestande, dock inte auktoritär, är den som skäller snarare respektingivande och ibland nästintill skräckinjagande. Talaren till skälla antas vidare ha mer fog för sitt missnöje, då denna vågar framföra sitt Meddelande eller tala kring sitt Ämne på ett sådant rättframt vis. Detta torde vara anledningen till att generiska pronomen såsom man och folk uppträder betydligt mindre ofta som Talare till skälla än till gnälla. Det är svårare att se på skällande som en ström av klagan kommande från en obestämbar massa, än vad det är att se gnällande som detsamma. Skällandets egenskap av att vara aktivt och tydligt gör det svårt att föreställa sig en vag och ospecificerad Talare såsom den som uttrycks generiskt. Skälla uppvisar gentemot gnälla ytterligare en tydlig skillnad vad Talaren beträffar. Till skillnad från gnälla där könsfördelningen mellan de attesterade Talarna var relativt jämn, visar skälla en tydlig favorisering av Talare av manligt kön. I över hälften av fallen är Talaren en man, och i endast en femtedel en kvinna. I de resterande fallen är Talaren antingen både en man och en kvinna, obestämd eller generisk. Att män hellre än kvinnor beskrivs som skällande hänger troligtvis även det ihop med att ordet uttrycker ett auktoritärt och befogat sätt att tala. Den som skäller visar, olikt gnällaren, upp styrka och pondus, egenskaper som traditionellt ses som manliga. För att våga skälla ut någon krävs eftertryck, vilket ofta kommer sig av att den som skäller uppfattar sig som havande maktövertag i förhållande till den som blir utskälld, dvs. Adressaten. Detta leder till att män, som är de vanligaste Talarna, ofta riktar sitt skällande mot kvinnor, som typiskt besitter mindre statusmässig makt än män. I de fall där en kvinna skäller på en man är detta oftast på sin partner i samband med ett äktenskapligt gräl, i vilket båda parter på grund av den intima relationen måste ses som relativt jämlika. Det maktmässiga övertaget som den som skäller har över Adressaten visar sig även i andra makthierarkier än den mellan könen. Då Talaren är en chef av något slag är Adressaten ofta en anställd, dock är förhållandet ytterst sällan det motsatta. Män skäller på kvinnor, chefer på sina anställda, lagledare på spelarna, men endast då den som skäller ska framställas som stark och ståndsmässig utöver det normala förekommer skäll som riktas nerifrån och upp. Adressaten realiseras syntaktiskt i drygt tre fjärdedelar av fallen. Ett av de två möjliga sätten att göra detta är genom att till verbet tillfoga en partikel, ut, som följs av ett nominellt objekt Han ska ringa till Susan och skälla [ut henne] Det är i synnerhet i denna konstruktion som det ojämlika maktförhållandet mellan Talaren och Adressaten är tydligt och genomgående. För att våga skälla ut någon krävs definitivt pondus och styrka, något som är lite mindre uppenbart när Adressaten uttrycks som en prepositionssats inledd av på. Att skälla ut någon innebär att ge någon en rejäl avhyvling, medan att skälla på någon kan innebära att på ett lite mildare och mindre auktoritärt sätt uttrycka sitt missnöje med någon. Liksom för gnälla och 'klaga' är en 19