SW E D I SH E N V IR O N M EN T AL P R OT E C T IO N AG E NC Y

Transkript

1 1(12) SW E D I SH E N V IR O N M EN T AL P R OT E C T IO N AG E NC Y Hollberg Malm, Malin Tel: BESLUT Ärendenr: NV NV Stockholms ornitologiska förening Att: Sören Lindén Box STOCKHOLM Överklagande av Länsstyrelsens i Stockholms län beslut om skyddsjakt efter skarv i Östersjön inom Stockholms län under del av 2013 samt länsstyrelsens beslut om att förlänga jakttiden, länsstyrelsens dnr , , , och Beslut Naturvårdsverket upphäver länsstyrelsens beslut om skyddsjakt efter skarv i Östersjön inom Stockholms län i den del som omfattar skyddsjakt genom äggprickning. Naturvårdsverket upphäver länsstyrelsens beslut om att förlänga jakttiden för skyddsjakt genom äggprickning. Bakgrund Länsstyrelsens beslut den 16 april 2013 om skyddsjakt efter skarv Länsstyrelsen i Stockholm län beslutade den 16 april 2013 att medge Stockholms läns fiskarförbund (SLF) skyddsjakt efter storskarv och underarten mellanskarv (skarv). Av beslutet framgår bl.a. följande. Skyddsjakt får ske genom äggprickning av skarvägg så att äggen inte kläcks. Ingreppen får ske under perioden den 16 april maj 2013 i sammanlagt bon på Fälöv och Skorvan i Nynäshamns kommun, Stora äggskären och Skallbaken i Haninge kommun samt på Tallkobben (Bolvik) och Tallkobben (Evlinge) i Värmdö kommun. Ingreppen får ske vid maximalt två tillfällen per plats. Minst ett ägg per bo ska alltid lämnas oprickat. I bon med kläckta skarvungar får inga ägg behandlas. B E SÖ K: ST O C K H O LM V ALH A L L AV ÄG E N 195 Ö ST E R SU N D F O R SK AR E N S V ÄG 5, HUS U B P O ST: ST O C K HO LM T E L: F AX: E-POST: R E G IST R AT O R@NAT U RV AR D SV E R K E T.SE IN T E R N E T: WWW. N AT U R V AR D SV E R K E T. SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(12) Av beslutet framgår även att skyddsjakt efter skarv får ske vid vissa utsättningsplatser för gös, öring, lax och ål under tiden den 16 april december 2013 samt på enskilt vatten i Norrtälje, Värmdö, Österåkers, Haninge, Nynäshamn och Södertälje kommuner under tiden den 1 augusti december Vidare får skyddsjakt efter skarv i övrigt bedrivas i sex kommuner inom länet vid rörliga eller fasta fiskeredskap under vissa villkor. Länsstyrelsen motiverade beslutet med bl.a. följande. Upprätthållande av artens bevarandestatus Skarv finns idag i starka reproduktiva stammar i länet och populationens utveckling följs noggrant genom årliga boinventeringar. Länsstyrelsen gör bedömningen att upprätthållandet av artens bevarandestatus inte försvåras genom beviljad skyddsjakt. Annan lämplig lösning Arbetet med skadeförebyggande åtgärder på redskapssidan eller i form av skrämselmetoder bedrivs i mycket liten utsträckning av näringen. Fiskeriverkets projektgrupp för sälskador har integrerat skarvskydd i sitt arbete. Bedömningen är att utvecklingen av skarvsäkra redskap och skrämselmetoder i allt väsentligt är beroende av statliga medel och insatser från myndigheterna. Ytterligare krav på enskilda fiskare att utveckla sina redskap kan inte ställas. Förhindrande av allvarlig skada Olika uppfattningar finns om skarvens påverkan på fisk. Ur ornitologisk synvinkel framhålls bl.a. att det inte finns entydiga resultat som visar skarvens negativa effekter på fiskbestånd samt att äggprickning endast kan ha marginell påverkan på skarvens populationsstorlek. Behandlade kolonier har minskat, men å andra sidan har detta istället till stor del inneburit omflyttning till andra etablerade eller nybildade kolonier. Från fiskenäringen framförs att den av länsstyrelsen beviljade skyddsjakten har haft effekter på skarvpopulationer i länets kustområden. I den del av skärgården (Mysingen) där skyddsjakten bedrivits under längre tid har minskningen varit betydligt mer omfattande än för hela skärgården. Den befarade spridningen av fågeln har inte heller kunnat noteras och antalet kolonier har varit i princip oförändrat sedan år För att begränsa skarvens negativa inverkan på fiskbestånden är det därmed motiverat med skyddsjakt i form av äggprickning. Länsstyrelsen bedömer att det är rimligt att anta att predation av skarv påverkar fiskbestånden på olika sätt beroende på omgivande miljöfaktorer. Vid en samlad bedömning finner länsstyrelsen att det finns skäl till viss skyddsjakt för att lokalt påverka populationsstorleken och därmed minska skadorna för fisket. Övrigt Prickning av ägg tillåts som längst till den 15 maj 2013 för att undvika att fosterutvecklingen i äggen har gått för långt. Dessutom är det lämpligt att utföra ingreppen tidigt för att minska risken för störningar av andra häckande fåglar.

3 NATURVÅRDSVERKET 3(12) Länsstyrelsens beslut den 15 maj 2013 om att förlänga jakttiden Efter ansökan från Stockholms läns fiskarförbund den 14 maj 2013 beslutade länsstyrelsen den 15 maj 2013 att förlänga tiden för prickning av skarvägg till och med den 22 maj 2013 på Fälöv, Skorvan och Skallbaken. Av beslutet framgår bl.a. att det högsta antalet bon som ingrepp får göras i är sammanlagt stycken och att något ingrepp inte får göras om några ungar redan har kläckts i kolonin. Länsstyrelsen motiverade beslutet med bl.a. följande. Enligt telefonsamtal med representant för Stockholms läns fiskarförbund så fanns det den 10 maj 2013 på en plats skarvbon. I endast ett bo hade skarv börjat värpa och där fanns det ett ägg. Vid första besök för prickning av skarvägg den 10 maj 2013 konstaterades att det var bon som det inte fanns några ägg i alls och att många endast hade ett par tre ägg i och endast ett fåtal var fullvärpta. Enligt uppgifter från en oberoende observatör så fanns det den 10 maj bon på en plats och 300 bon på en annan. Några kläckta ungar sågs inte. Det fanns några bon med ett ägg och några med fem. Länsstyrelsen gör bedömningen att ansökan om förlängning kan medges då skarvens häckning kommit igång senare än normalt. Stockholms ornitologiska förenings överklagande av länsstyrelsens beslut den 16 april 2013 om skyddsjakt efter skarv Stockholms ornitologiska förening (StOF) överklagar beslutet den 17 april 2013 och yrkar inhibition och att Naturvårdsverket ska upphäva den delen av beslutet som omfattar äggprickning. StOF yrkar att Naturvårdsverket ska pröva om skyddsjakt genom äggprickning kan tillåtas eller inte. Till stöd för sitt överklagande anför StOF bl.a. följande. Länsstyrelsen skulle inte ha beviljat äggprickningen. Metoden i sig är olämplig och innebär djurplågeri. Som skäl för decimering av populationen av storskarv anges i beslutet att minska skadorna på fisket. Länsstyrelsen anger inte vilka skadorna är eller vad de omfattar. Det är ett minimikrav för att kunna besluta om skyddsjakt. Beslutet är fattat utan underlag som visar att storskarven har någon påvisbar effekt på fiskbestånd i skärgårdsmiljö. Svensk aktuell forskning utförd av bl.a. Fiskeriverket visar närmast entydigt att skarv inte påverkar fiskbestånd generellt. Länsstyrelsen väljer att bortse från detta och stödjer sig på resultat från två undersökningar utförda i andra länder, istället för den forskning som utförts i Sverige och i Svealands skärgård. Genom att bevilja äggprickning fram till den 15 maj 2013 kommer man medvetet att utsätta nästan kläckningsfärdiga eller helt kläckningsfärdiga skarvfoster för grovt onödigt lidande då dessa genomborras av nålstickande verktyg. StOF påvisade och polisanmälde ett sådant förhållande beslutat av länsstyrelsen år I år känner StOF till att många skarvar befunnit sig i sina bon under den första veckan av april månad vilket innebär att beräknad kläckning för dessa fåglars äggkullar kommer att ske i månadsskiftet april maj alternativt i första veckan av maj.

4 NATURVÅRDSVERKET 4(12) Naturvårdsverkets beslut den 23 april 2013 Naturvårdsverket beslutade den 23 april 2013 att avslå StOFs yrkande om inhibition gällande skyddsjakten. Stockholms ornitologiska förenings överklagande av länsstyrelsens beslut den 15 maj 2013 om att förlänga jakttiden StOF överklagar beslutet den 15 maj 2013 om att förlänga jakttiden och yrkar inhibition. Till stöd för sitt överklagande anför StOF bl.a. följande. Genom att bevilja äggprickning under perioden den maj 2013 har länsstyrelsen beslutat om en skyddsjakt som kommer att innebära att utvecklade ungar kommer att skadas/avlivas och få en långsam/plågsam död när de spetsas på de nålar som används för jakten. Detta kommer att orsaka djur lidande under jakt. Häckning av skarv är vid denna tidpunkt så pass långt framskriden att utvecklade foster och ungar finns i äggen. Enligt det nu tagna beslutet ska nya besök göras i de kolonier som fått ägg dödade vid ett tidigare besök, och där finns nu både det kvarlämnade ägget (ett ägg ska enligt tidigare skyddsjaktsbeslut lämnas i varje rede) tillsammans med nylagda. Det går inte att skilja dessa ägg åt, och därför kommer det kvarlämnade ägget med utvecklat foster/unge i, riskeras att bli genomstucket. Inom tamfjäderfäuppfödning är det allmänt känt att fågelungar piper och kommunicerar genom äggskalet något dygn innan kläckningen. Detta gäller även vilda fåglar av samma storlek som tamhöns. Länsstyrelsen skriver enbart att kläckta ungar avgör om stickning av ägg ska ske eller inte. Man tar således ingen hänsyn till om utvecklade foster eller fullt utvecklade ungar riskerar att spetsas på nålarna, så länge ägget inte är kläckt. En myndighet som fattar ett sådant beslut bryter mot 27 jaktlagen (1987:259). Länsstyrelsen tycks inte ha tagit lärdom av att det år 2011 uppdagades att ca 600 ägg genomstacks i fullt utvecklat stadium på öarna Ryssmasterna redan den 8 maj, vilket ledde till ett omedelbart stopp av skyddsjakten och polisanmälan för djurplågeri. I nuläget har redan konstaterats nykläckta skarvungar i fyra kolonier, varav ungar i ca 50 bon på ön Skraken utanför Dalarö den 13 maj Ytterligare besök i de kolonier som redan utsatts för störning kan leda till negativ miljöpåverkan. Det finns även en tydlig bild som visar att skarvarna lokalt flyttar runt när de utsätts för de upprepade störningar som äggprickningen innebär. Som exempel har nu alla mindre kolonietableringar i norra Mysingen upphört och lett till att dessa skarvar samlat sig i en enda koloni utanför Dalarö. Där känner sig omkringboende störda av att så många fåglar samlat sig på en enda plats. Denna situation har skapats av kombinationen olagligt sabotage och länsstyrelsens omfattande skyddsjakt. Att ytterligare störa kolonierna i södra Mysingen (de nu för skyddsjakt beslutade öarna Skorvan och Fälöv) som är ett område där ingen människa störs, kan leda till ytterligare förflyttning till skarvkolonin vid Dalarö. Naturvårdsverkets beslut den 17 maj 2013 Naturvårdsverket beslutade den 17 maj 2013 att förordna att länsstyrelsens beslut om förlängd skyddsjakt inte får verkställas i avvaktan på att ärendet slutligen avgörs av Naturvårdsverket (inhibition) med hänvisning till risken för onödigt lidande om äggprickning får pågå efter den 15 maj 2013.

5 NATURVÅRDSVERKET 5(12) Yttranden i ärendena Stockholms läns fiskarförbund SLF anför bl.a. följande i yttranden den 25 april 2013 och den 27 september Skyddsjakt där äggprickning är den viktigaste delen är nödvändigt för att begränsa de häckande skarvbestånden. Länsstyrelsens beslut om skyddsjakt och att förlänga den på grund av den sena häckningen är riktiga och välgrundade. För att uppnå målet om att få en märkbar minskning av skarvstammen borde det genomföras större åtgärder i tid och i antal bon och kolonier. Äggprickning är en mycket human metod med liten och kortvarig närvaro på öarna vid enstaka tillfällen. Näst oljering är äggprickning den skonsammaste metoden SLF kan finna för att begränsa antalet skarvar. Många fiskbestånd är på en mycket låg nivå, en del klassade som hotade och myndighetsbeslut har därför fattats om begränsningar i fisket. Små bestånd och fiskeregleringar gör att lönsamheten i fiskenäringen är mycket låg. Med klok förvaltning av resurserna kan bättre förutsättningar skapas för fiskbestånden och därmed fiskenäringen och möjligheten att i Stockholmsregionen kunna tillgodose behovet av lokalt producerad fisk. Vid en jämförelse mellan skarvarnas konsumtion och den mängd som fiskas är det självklart att skarvarnas påverkan är något som behöver begränsas. Skarvarna gör ett väsentligt större uttag än både yrkesfisket och fritidsfisket tillsammans. Till detta kommer deras störande effekt som får fisken att överge sina uppväxt- och födoplatser vilket skapar sämre tillväxt och överlevnad. Häckande och uppväxande skarvar är något som tillkommit de senaste två decennierna. Deras påverkan har alltså inte funnits tidigare och SLF ser det högst sannolikt att det under samma period finns ett samband med nedgången i fiskbestånden. Den 22 maj 2013 anför SLF bl.a. följande. Den utsträckta tiden med en vecka som länsstyrelsen medgav för äggprickning innebar ingen ökad störning i kolonierna eftersom totalt två prickningstillfällen medgivits och ett av dessa fick utföras till och med den 22 maj Till skillnad mot länsstyrelsens ursprungsbeslut där ingen prickning tilläts i bon med kläckta ungar fick under den utsträckta tiden ingen prickning ske på den ö där någon unge kläckts. Årets häckning är minst två veckor senare än vanligt, vilket är konstaterat och känt. Dessutom innefattade förlängningsbeslutet en mer långtgående begränsning av prickningen för att skydda äggen. Inget ytterligare prickningstillfälle skulle ha tillkommit. Den 4 juli 2013 anför SLF bl.a. följande. Havs- och vattenmyndighetens (HaV) yttrande den 13 juni 2013 är allmänt hållet och ger inte något klart svar. Det görs inte någon bedömning av en nytillkommen massiv predation på fiskbestånden eller en minskning av denna predation genom den ansökta skyddsjakten. Det är heller inte klart vad som framgår avseende benämningarna enskilda respektive allmänna fiskeintressen. De som lever av fiske är enskilda personer och känner sig därför ingå i den förstnämnda kategorin. SLF noterar att HaV bedömer att skarvpopulationen har en inverkan. Alla som fiskar eller äger och förvaltar fiskevatten är enskilda och berörs av ett försämrat fiskbestånd. Vilket det allmänna fiskeintresset skulle utgöra och varför detta inte skulle påverkas på samma sätt förstår de inte. HaV nöjer sig med att konstatera att reduktionen av

6 NATURVÅRDSVERKET 6(12) en särskild predator får svårbedömda effekter men har även bedömt att predationen påverkar fisket. Stor predation är för SLF lika med få fiskar som lever vidare. SLF:s begäran om skyddsjaktsåtgärder som överklagats och som HaV har yttrat sig över gäller att komma tillrätta med ett nytillkommet predationstryck och störning av fiskbestånden. Det gäller alltså en predation som är mycket större än fiskets uttag av de arter som det gjorts ett antal fiskebegränsningar för på grund av de senaste årtiondenas minskade bestånd. SLF har bifogat ett yttrande från Gunnar Berglund daterat den 27 september 2013, samordnare av äggprickningen för SLF. I yttrandet bemöter SLF det som StOFs anför i yttrande den 29 augusti 2013 och behandlar bl.a. situationen vid Ryssmasterna år 2010, häckningar i skarvkolonier och varför bon i skarvkolonier kan försvinna. Stockholms ornitologiska förening StOF anför bl.a. följande i yttrande den 28 april 2013 bl.a. följande. SLF visar att de påtagligt vill decimera populationen av storskarv genom formuleringen För att uppnå målet om att få en märkbar minskning av skarvstammen. Eftersom länsstyrelsen har beslutat om att ge tillstånd till att 2-3 ägg i bon får dödas kan det leda till en regional nedgång av populationen, vilket kan leda till negativ miljöpåverkan. Beslutet har fattats på felaktiga grunder och i brev från SLF framgår ingen dokumentation som styrker deras påstående om att det är skarven som är orsaken till vissa fiskbestånds nedgång. Skador på yrkesfiskarnas fångster och redskap har aldrig visats upp under de drygt tio år som skyddsjakt har beviljats i Stockholms län. SLF och länsstyrelsen har missat skarvens häckningsbiologi genom att bevilja och utföra äggprickning fram till den 15 maj. Detta år konstaterades minst skarvar fram till den 8 april ha anlänt till tio skärgårdskolonier synliga från fastlandet. Skarvarna anländer varje år med en förtrupp tidigt (redan i mars). Därefter fylls kolonierna på fram till mitten av maj med senare anländande skarvar. Under resterande maj och juni sker omflyttningar mellan kolonier på grund av störningar. Samtidigt sker även omläggning av skarvar som utsatts för predation eller äggprickning. StOF fann mellan den 26 april 2012 den 17 juli 2012 skarvkolonier i Stockholms skärgård där det fanns nykläckta skarvungar. På ön Tallkobben, Bolvik, konstaterades nykläckta skarvungar i flera bon den 9 maj 2011 och den 14 maj Äggprickning utförd fram till den 15 maj år 2013 kommer att innebära att långt utvecklade skarvfoster (20 28 dagar) utsätts för djurplågeri. StOF har konstaterat att det fanns liggande/ruvande skarv i 16 bon på denna ö den 8 april detta år. Normal utvecklingstid för skarvägg är 28 dygn vilket gör att dag 20 inträffade söndagen den 28 april. Den 29 augusti 2013 anför StOF bl.a. följande. Enligt 27 jaktlagen får vilt som jagas inte utsättas för onödigt lidande. SLF anser att det är helt i sin ordning att lägga tillbaka genomstuckna ägg i skarvbon där skadade foster är så stora att de är kläckningsfärdiga. De anser därmed att jaktlagen inte ska gälla för denna skyddsjakt. År 2010 utförde SLF äggprickning på öarna Ryssmasterna. Drygt 600 ägg genomstacks i en koloni där många ungar redan kläckts fram. Då uppdagades att ett flertal ägg innehöll kläckningsfärdiga ungar, vilka spetsats på nålar och lämnats att dö. Länsstyrelsen avbröt det årets äggprickning med

7 NATURVÅRDSVERKET 7(12) omedelbar verkan och händelsen polisanmäldes. Trots denna händelse framhärdar nu SLF att om detta upprepas ska det inte anses vara felaktigt. StOF anser att händelsen visar hur omöjlig äggprickning är som skyddsjaktsmetod. Under de senaste åren har de funnit nykläckta skarvungar mellan den 26 april 25 juli i Stockholms skärgård. Att spridningen är hela tre månader beror på omfattande störningar i olika kolonier som gör att skarvarna tvingas flytta runt och förskjuta häckningstidens förlopp. Flest störningar utförs av människor genom nedrivning av bon och äggplundring och därefter kommer predation utförd av örn, trut, kråka och korp. StoF har kontrollerat häckningsförloppet på de av äggprickning utsatta öarna Skorvan och Fälöv den 12 maj 2013, den 3 juni 2013, den 20 juni 2013, den 12 juli 2013 och den 20 augusti StOF redogör i sitt yttrande för de iakttagelser de har gjort vid dessa tillfällen. StOF har den 21 augusti 2013 även kontrollerat situationen efter äggprickningen på öarna Tallkobbarna. Iakttagelserna rör sig bl.a. om antalet bon, åldern på kläckta ungar, antalet bon med nylagda ägg och antalet skarvpar som har övergivit kolonierna. SLF visar att de inte förstår HaVs uppdelning på enskilda respektive allmänna intressen. De anför enbart att skarven försämrat fisket, lika med att vara orsak till minskade fiskbestånd. Varför nämns inget om skador på redskap, bitskador på fisk i redskap m.m.? Finns inga sådana skador? Det är enbart påståendet om att skarven orsakat svaga fiskbestånd som omnämns. Och hur vet SLF att de minskade fiskbestånden beror på skarv när de inte kan uppvisa någon enda siffra som stödjer påståendet. Varför visas ingen dokumentation över de påstådda skadorna på fisket som de säger sig ha? Den 5 november 2013 anför StOF bl.a. följande. Enligt information som förmedlats ut från olika håll under år 2012 och 2013 finns det gott om gädda, abborre och annan fisk i de inre kustvattnen som är samma områden som där skarvarnas boplatser påträffas. Detta kan man läsa i SLU:s och HaVs publikation Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten i vilken forskare skriver om de senaste undersökningarna. Naturvårdsverket och länsstyrelsen borde fasa ut äggprickning som skyddsjaktsmetod. Den etiska aspekten bör beaktas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande. De som utför skyddsjakten har över lag mycket dålig kunskap om skarvens häckningsförlopp och hur fostren utvecklas i äggen, vilket kan leta till rent djurplågeri. Äggprickning medför även omfattande onödig störning och som ett resultat av den, kan fåglarna spridas, vilket ibland medför olämpliga bosättningar nära bostäder, bad eller andra platser som vi människor gärna vill nyttja. Till yttrandet har bilagts StOFs utvärdering av skyddsjakten efter mellanskarv i Stockholms skärgård år 2010 samt StOFs redovisning av situationen vid Ryssmasterna den 10 maj Länsstyrelsen i Stockholms län Länsstyrelsen i Stockholms län har beretts tillfälle att yttra sig. Länsstyrelsen har meddelat att den inte har något att tillföra i ärendena och därmed avstår från att yttra sig.

8 NATURVÅRDSVERKET 8(12) Havs- och vattenmyndigheten HaV anför följande i yttrande den 13 juni HaV bedömer att populationen av storskarv har en inverkan på enskilda fiskeintressen i Stockholms skärgård. Beträffande populationens inverkan på allmänna fiskeintresset saknas det för närvarande underlag att bedöma denna inverkan. En reduktion av en särskild predator innebär effekter inte bara på predatorn själv utan även andra arter i predatorns diet, vilket ger svårförutsägbara effekter på ekosystemet i detta fall särskilt avseende fisk. Skäl Aktuella bestämmelser Enligt 2 jaktlagen (1987:259) ingår i begreppet jakt att ta eller förstöra fåglars ägg. Av 27 jaktlagen framgår att jakt ska bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande. Enligt 23 a första stycket jaktförordningen (1987:905) får bl.a. beslut om jakt som avses i 24 och 29 meddelas om det inte finns någon annan lämplig lösning, och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, för att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom. Av 23 a andra stycket framgår att ett beslut som avses i första stycket även får avse rätt att förstöra fåglars ägg. I 29 första stycket jaktförordningen anges att om förutsättningarna enligt 23 a är uppfyllda för andra djur än björn, varg, järv, lo, säl eller örn får länsstyrelsen ge tillstånd till skyddsjakt. Av 7 jaktlagen framgår att om det på grund av ett viltbestånds storlek finns påtagliga risker för trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt, får den myndighet som regeringen bestämmer besluta om jakt för att förebygga eller minska dessa risker. Enligt 24 första stycket andra punkten jaktförordningen får bl.a. skyddsjakt efter skarv enligt 7 jaktlagen prövas av länsstyrelsen. Av 9 b jaktförordningen framgår att det i beslut som fattas med stöd av 23 a, 24 och 29 jaktförordningen bl.a. ska anges vilka medel och metoder som får användas och vilken tid som avses. Naturvårdsverkets bedömning Naturvårdsverkets prövning Såväl länsstyrelsens beslut om skyddsjakt efter skarv som beslutet om att förlänga jakttiden av denna prövas i detta beslut.

9 NATURVÅRDSVERKET 9(12) Tiden för den aktuella skyddsjakten har passerat. Naturvårdsverket finner ändå skäl att pröva ärendena i sak med hänvisning till det stora intresset i dessa frågor. Naturvårdsverket noterar inledningsvis att det endast är skyddsjakt efter skarv genom äggprickning och tiden för en sådan jaktmetod som har överklagats av StOF. De delar av länsstyrelsens beslut som rör skyddsjakt vid utsättningsplatser för fisk respektive vid fiskeredskap omfattas därmed inte av denna prövning. Länsstyrelsens beslut om skyddsjakt efter skarv För att skyddsjakt efter skarv ska kunna meddelas krävs i detta fall att skyddsjakten behövs för att förhindra allvarlig skada på fiske. Vidare ska det inte finnas någon annan lämplig lösning till skyddsjakt och den ska inte försvåra artens gynnsamma bevarandestatus i dess naturliga utbredningsområde. Förhindra allvarlig skada I Naturvårdsverkets riktlinjer för beslut om skyddsjakt (s 15 f.) anges att med skada bör avses påverkan av vilt på egendom som medför ekonomiska förluster eller ökade kostnader. I begreppet bör såväl förluster och kostnader på kort sikt som långsiktiga konsekvenser inkluderas. Det krävs dock att skadan är allvarlig för att skälet ska vara uppfyllt. När lokala fiskbestånd har en nedgång kan detta ha flera orsaker som t.ex. övergödning, storskaligt fiske och påverkan av arter såsom säl och skarv. För att skyddsjakt efter skarv ska kunna medges krävs att kriteriet förhindra allvarlig skada på fisket är uppfyllt. Skarvens påverkan på fisket måste således styrkas liksom att nedgången i tillräckligt stor omfattning har orsakats av skarv. I detta sammanhang är det viktigt att beakta att skarven är en generalist/opportunist när det gäller födovalet och i första hand äter de fiskarter inom ett visst storleksintervall som är vanligast förekommande på den aktuella platsen. Vidare är flertalet fiskarter som skarven prederar fiskar som saknar kommersiellt intresse. Det är därför mycket svårt att göra bedömningar i vilken omfattning skarvpredation medför en negativ påverkan för yrkesfisket och fritidsfisket. Sentida studier (Östman m.fl. 2013) visar snarast att påverkan av skarvens predation på kommersiellt viktiga fiskarter är låg. De forskningsrapporter som länsstyrelsen hänvisar till avser skarvens påverkan på fisket i olika miljöer som bl.a. kustvatten i Estland och Danmark, svenska insjöar och Kalmarsund. Liksom länsstyrelsen anser Naturvårdsverket att tillgänglig forskning inte är entydig. I vissa miljöer är skarvens negativa påverkan på fisket tydligare klarlagd. Detta gäller främst i insjöar, mindre havsvikar och åmynningar. Mot bakgrund av de studier som har bedrivits i dessa miljöer skulle det där kunna finnas ett tillräckligt underlag för att bedöma risk för allvarlig skada. Trots ett flertal studier har det inte kunnat påvisas några tydliga effekter av skarvpredation på fiskpopulationerna i våra skärgårdar och i mer öppna kustvatten. I detta fall handlar det om skärgårdsmiljöer och öppna kustvatten i Stockholms skärgård. Ett problem med flertalet predationsstudier är att resultaten är så platsspecifika att det inte är relevant att tillämpa resultaten på

10 NATURVÅRDSVERKET 10(12) andra platser. Detta beror bl.a. på att förutsättningarna och fiskpopulationernas storlek och artsammansättning varierar kraftigt mellan olika havsområden, även inom relativt begränsade geografiska områden. Frågan om skarvens påverkan på fisket är komplex och sådana samband samt eventuella skadors omfattning kan vara svåra att styrka. Som framgår av yttrandet från HaV kan skarvpopulationen ha en inverkan på enskilda fiskeintressen i Stockholms skärgård men det saknas underlag att bedöma dess inverkan på det allmänna fiskeintresset. HaV använder begreppet inverkan. Enligt Naturvårdsverkets uppfattning är inverkan inte att jämställa med risk för allvarlig skada. Naturvårdsverket bedömer därmed att det inte har visats ett tillräckligt starkt samband mellan förekomst av skarvens födosök och nedgången på kommersiella fiskbestånd i Stockholms skärgård i detta fall. För att kriteriet förhindra allvarlig skada ska visas vara uppfyllt krävs det enligt Naturvårdsverkets mening en tydligare koppling mellan dessa faktorer. Detta skulle t.ex. kunna visas genom studier i de aktuella miljöerna, väl underbyggda regionala förvaltningsplaner för skarv som anger särskilt utsatta skyddsvärda områden för fisket eller loggböcker från fiskares fångster. Naturvårdsverket bedömer sammanfattningsvis att kriteriet förhindra allvarlig skada inte är uppfyllt i detta fall. Med anledning av denna bedömning saknas skäl att pröva de andra kriterierna för skyddsjakt. Naturvårdsverket upphäver därmed länsstyrelsens beslut av den 16 april 2013 i den del som avser skyddsjakt efter skarv genom äggprickning. Jaktmetoden äggprickning StOF har särskilt yrkat att Naturvårdsverket ska pröva om skyddsjakt genom äggprickning kan tillåtas bl.a. med hänvisning till att jaktmetoden är olämplig och innebär djurplågeri. Trots att Naturvårdsverket upphäver länsstyrelsens beslut enligt ovan finner Naturvårdsverket att det finns ett intresse av att bedöma frågan om äggprickning som jaktmetod. För det fall att kriterierna för att bevilja skyddsjakt är uppfyllda bedömer Naturvårdsverket att äggprickning är en jaktmetod som kan tillämpas för att förstöra fåglars ägg. Detta baseras på bestämmelser i jaktlagstiftningen och bakomliggande EU-rätt. Avgörande för jaktmetoden är dock vid vilken tidpunkt den tillåts. Embryon och fågelungar i ägg kan utsättas för onödigt lidande av äggprickning då embryot eller fågelungen eventuellt kan känna smärta och det inte är säkert att de dör omedelbart av äggprickningen. Ju tidigare äggprickning kan ske desto mindre är risken för onödigt lidande. Skarvar lägger sina ägg vid olika tidpunkter. I en skarvkoloni kan det därför finnas ägg av olika åldrar och i olika grad utvecklade embryon eller t.o.m. kläckfärdiga ungar. Jaktmetoden är därmed svår att använda för arter som har detta beteende. Sammanfattningsvis bedömer Naturvårdsverket att äggprickning är en jaktmetod som kan användas vid skyddsjakt efter skarv, men att den avgörande faktorn är vid vilken tidpunkt jaktmetoden tillåts.

11 NATURVÅRDSVERKET 11(12) Länsstyrelsens beslut om att förlänga jakttiden Länsstyrelsens beslut om att förlänga jakttiden omfattar tiden från med den 15 maj 2013 till och med den 22 maj Naturvårdsverket beslutade den 17 maj 2013 att inhibera länsstyrelsens beslut om att förlänga jaktiden. Som framgår ovan bedömer Naturvårdsverket att äggprickning är en jaktmetod som kan användas vid skyddsjakt efter skarv. Användandet av jaktmetoden beror dock på när den får ske samt vilken art den avser. I detta fall anser Naturvårdsverket att skarvens äggläggning efter den 15 maj 2013 var så långt gången att det fanns risk för onödigt lidande. Naturvårdsverket upphäver därför länsstyrelsens beslut om att förlänga jakttiden. Detta beslut får enligt 58 p 1 jaktförordningen inte överklagas. Övrigt Som har nämnts ovan kan en regional förvaltningsplan för skarv bidra till att styrka kriteriet risk för allvarlig skada på fisket. En sådan plan bör peka ut särskilda områden inom vilka riktade studier lämpligast genomförs. Sådana områden kan omfatta viktiga reproduktionsområden för fisk, åmynningar med särskilt värde för reproducerande havsöring och lax, områden med hotade rödlistade fiskarter samt områden av särskild vikt för fritidsfisket eller yrkesfisket. Regionalt riktade studier kan möjliggöra utvärderingar om skyddsjakt på skarv som genomförs över längre tid har någon effekt på de fiskpopulationer som avses skyddas. Det bör dock tilläggas att utöver kriteriet risk för allvarlig skada behöver även kriterierna att det saknas annan lämplig lösning till skyddsjakt och att den inte ska försvåra artens gynnsamma bevarandestatus i dess naturliga utbredningsområde styrkas. Beslut i dessa ärenden har fattats av biträdande avdelningschefen Rikard Janson. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit Christer Pettersson, Hanna Ek, Malin Hollberg Malm samt sektionschefen Gunilla Ewing Skotnicka, den sistnämnda föredragande. För Naturvårdsverket Rikard Janson Gunilla Ewing Skotnicka

12 NATURVÅRDSVERKET 12(12) Kopia till: Länsstyrelsen i Stockholms län Stockholms läns fiskarförbund Havs- och vattenmyndigheten