Rapport Jämlik psykiatrisk vård Med förslag till inriktningsbeslut

Transkript

1 REGION JÖNKÖPINGS LÄN Rapport Jämlik psykiatrisk vård Med förslag till inriktningsbeslut

2 Ulf Grahnat, utredare, Region Jönköpings län, Region Jönköpings län, Box 1024, Jönköping Region Jönköpings län

3 Innehåll Inledning... 4 Hur står det till med specialistpsykiatrin i Region Jönköpings län?... 5 Prioriterade utvecklingsområden... 9 Samverkan med patient och närstående... 9 Resursfördelningssystem... 9 Strategisk kompetensförsörjning Struktur och satsning på forskning, utbildning och utveckling (FoUU) Prioritera de svårast sjuka Teamarbete Kliniska program Allas del i helheten Patientsäkerhet Kontinuitet en grundbult i specialistpsykiatrin Öppenvården är basen i specialistpsykiatrin Psykiatrisk akutmottagningsverksamhet Inriktningsbeslut för specialistpsykiatrin i Region Jönköpings län...14 Utveckling av ledningsorganisation...15 Bilagor...17

4 Inledning Följande rapport utgår från utredningsuppdraget Jämlik psykiatrisk vård, RJL2016/2043. Uppdraget innebar att utreda hur specialistpsykiatrin i Region Jönköpings län kan erbjuda en jämlik och resurseffektiv psykiatrisk vård med hög patientsäkerhet, medicinsk kvalitet och tillgänglighet. Uppdraget har genomförts i samarbete med referensgrupper för vuxenpsykiatri, barn och ungdomspsykiatri, fackliga organisationer, patienter och primärvård. Informations- och erfarenhetsutbyte har genomförts med Polismyndigheten, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, patient- och brukarråd, kommunpsykiatrin, kommunernas beroendevård, socialchefer, barn- och ungdomsmedicinska enheter och elevhälsovården. Arbetsplatsbesök har genomförts vid i princip samtliga enheter inom Region Jönköpings läns specialistpsykiatri. Dialogkonferenser har genomförts vid sex tillfällen dit samtliga medarbetare bjudits in. Uppdraget har genomförts i samarbete med sakkunniga i en resursgrupp: verksamhetsstrateg Signe Axelsson, inflytandesamordnare Annika Sköld Landberg, chefläkare Elin Roos af Hjelmsäter, kommunikatör Frida Halvardsson, administratör Katarina Öman, controller Håkan Nyman Svensson med Ulf Grahnat som samordnare och ansvarig. Denna rapports slutsatser ansluter till det så kallade 14-punktsprogrammet; Ett föredöme inom svensk psykiatri samt Budget med verksamhetsplan 2017 och flerårsplan

5 Hur står det till med specialistpsykiatrin i Region Jönköpings län? Den allmänna uppfattningen och känslan är att specialistpsykiatrin i Region Jönköpings län generellt sett är ganska bra. Det finns flera källor att hämta data ifrån men samtliga har sina begränsningar. Merparten av de mätetal som finns nationellt och regionalt är kvantitativa. Därför är det svårt att dra några långtgående slutsatser om kvaliteten på den vård som erbjuds. Framför allt är det svårt att hitta jämförelser som visar på skillnader mellan länsdelarna. Kostnaderna för psykiatrin i länet ligger något under rikssnittet. Stockholm har högst kostnad i landet men både Skåne och Västra Götalandsregionen har lägre kostnader än Jönköping. Det kan säkert finnas flera förklaringar, som skillnader mellan vad som räknas in i specialistpsykiatrin och hur den är organiserad i olika landsting och regioner. Inom Region Jönköpings län utgör specialistpsykiatrisk vård 9 procent av den totala budgeten, och så har det varit de senaste 10 åren. Prognosen för 2016 är ett överskott för specialistpsykiatri på ca 10 mkr. Fördelning av budget mellan de tre länsdelarna bygger på äldre beräkningar och beslut av länsdelarnas tidigare sjukvårdsdirektörer. Enskilda chefer upplever överlag inte att man att man inte har kunskap om vad som ligger till grund för den egna budgeten. Det finns inte några aktuella fastställda principer för hur budget fördelas. Från Höglandet och Värnamo framförs en del synpunkter om att det finns en snedfördelning av resurser till Jönköpings fördel. Sett till vårdkonsumtion kan vi konstatera att länsdelsresurserna används proportionerligt i förhållande till befolkningsunderlag. De länsgemensamma resurserna används något mer av invånare i Jönköpings, Habo och Mullsjö kommuner vilket kan förklaras av att Jönköpings kommun har en befolkningssammansättning som påminner om storstad. Antalet vårdplatser i Region Jönköpings län är 0,42/1000 invånare. Det är något under rikssnittet men strax över vår granne Östergötland som har 0,37 (siffrorna avser vårdplatser belägna i respektive landsting/region och inkl. rättspsykiatri). En tänkbar anledning till det låga antalet heldygnsplatser i Östergötland kan vara en väl utbyggd mobil verksamhet inom psykiatrin i Motala. Läkarbesök i Region Jönköpings län ligger vid nationell jämförelse lågt vilket åtminstone delvis kan förklaras av vakanser, alternativt ett mer konsultativt arbetssätt. Men det låga antalet läkarbesök motsvaras inte av högt antal besök hos annan yrkeskategori.

6 Vården i siffror visar på en del mindre skillnader mellan länets kliniker men underlaget är litet och det är därför svårt att dra slutsatser utifrån detta. Klinikernas uppdrag skiljer sig åt. Exempelvis har vuxenpsykiatrin på Länssjukhuset Ryhov alla länsresurser inom sitt område. Alla fyra klinikerna klarar de krav på tillgänglighet som fastställts av staten. De tre psykiatriska akutmottagningarna arbetar dock på olika sätt, vilket kan förklaras av att de har olika uppdrag, varierande vårdinnehåll och olika arbetsbelastning. För Polismyndigheten, som har frekventa kontakter med samtliga, blir detta uppenbart i samband med till exempel handräckningsärenden och transporter. Nationell patientenkät 2014 visar på genomsnittliga värden eller värden strax över rikssnittet för länets psykiatri. Den psykiatriska öppenvården i Värnamo ligger 2014 genomgående något bättre än övriga länet. Höglandet ligger bäst till i nästan samtliga indikatorer för heldygnsvården I vår egen referensgrupp för patienter och från möten med de tre brukarråden framkommer kritik mot heldygnsvårdens innehåll. Man beskriver en väntanskultur och ger en bild av ett torftigt vårdinnehåll. Vårdplaner saknas generellt, i både öppenvård och heldygnsvård. Jönköping utmärker sig när det gäller kritik mot allmänpsykiatrin, i synnerhet om bristande kontinuitet i läkarkontakter. Överlag efterfrågas högre grad av delaktighet i vården från både patienter och närstående. Det krävs registreringar av olika slag för att kunna jämföra och utvärdera. Det som kanske kan säga något om kvalitet är antalet DRG-registreringar (diagnosrelaterade grupper) och antalet registreringar i kvalitetsregister. Staten har stimulerat registreringen i kvalitetsregister genom att under åren ställa särskilda krav när det gäller registreringsnivå samt målvärde på vissa indikatorer för att få del av stimulansmedel. I länet finns skillnader, både mellan kliniker och mellan enheter. Skillnaderna är inte genomgående till någon enhets eller kliniks fördel och det är därför inte möjligt att dra någon slutsats om kvalitet utifrån det. Utmaningen är att höja registreringsnivån, att använda och att följa resultaten. Medarbetarperspektivet tas upp bland annat i AT-rankningen där länets psykiatriska kliniker rankas över medelvärdet av AT-läkare. Höglandet ligger bäst till i länet och på andra plats i landet. I senaste medarbetarenkäten utmärker sig Höglandet i positiv bemärkelse inom samtliga områden. Sjukfrånvaron är dock lägre i Värnamo, 5,2 %, medan Höglandet och Jönköping ligger på samma nivå: 7,3 % respektive 7,2 % (till och med september 2016). Den fackliga referensgruppen ser stora bekymmer med arbetsmiljön inom både barnoch ungdomspsykiatrin (BUP) och vuxenpsykiatrin (VP) i Jönköping framför allt på grund av en hög personalomsättning. Den fackliga referensgruppen är särskilt orolig för bemanningssituationen men även för ledning och styrning av verksamheten inom vuxenpsykiatrin i Jönköping. Höglandet lyfts fram som ett föredöme.

7 Fördelning av kompetenser mellan olika yrkesgrupper varierar över länet. Det gäller även tjänster som verksamhetsutvecklare, kliniska lektorer, postdok och så vidare. Vad som är rätt eller fel fördelning går inte att säga då klinikerna valt att inte ha några regionövergripande fördelningstal för bemanning av olika yrken och tjänster. Det är dock uppenbart att utvecklingsresurser av olika slag i högre grad är koncentrerade till Jönköping jämfört med länet i övrigt. Det ligger en mycket stor utmaning i att både behålla och rekrytera medarbetare. Tidigare har det gällt vissa yrkesgrupper, men enligt verksamhetsföreträdare blir det allt svårare inom samtliga yrkesområden som är aktuella inom psykiatrin. För närvarande sker rekryteringssatsningar på olika håll men verksamheterna efterfrågar betydligt mer av strategisk samordning. Samverkan med kommunerna är strukturerad enligt ett reviderat övergripande ledningssystem. Verksamhetscheferna anser överlag att vi har bra strukturer för samverkan men att innehållet kan utvecklas. Kommunpsykiatrin är av samma uppfattning men det finns en hel del synpunkter på vad specialistpsykiatrin gör och inte gör. Sannolikt behöver det nya ledningssystemet tid på sig att fungera, så att man i framtiden kan fokusera mer på innehållet. Överlag förefaller upplevelsen av samverkan vara mer positiv i de länsdelar där det finns ett flertal mindre kommuner att samarbeta med. Inom barn- och ungdomspsykiatrins område upplever samverkanspartner att trösklarna för samverkan är högre i Jönköping jämfört med Värnamo och Höglandet, där de beskriver ett smidigt informellt samarbete med barn- och ungdomspsykiatrin, både när det gäller utredning, behandling och uppföljning. Vuxenpsykiatrins samverkan med primärvården regleras i Faktadokument. Av detta framgår primärvårdens uppdrag för första linjens psykiatri och kroniskt sjuka. Det råder dock en hel del olika uppfattningar om hur samverkan fungerar och vem som ska göra vad, i synnerhet för den senare gruppen. Samverkan inom den egna enheten sker genom teamarbete. Graden av teamarbete varierar mellan barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin, psykosvård/beroendevård och allmänpsykiatri. Genom intervjuer och arbetsplatsbesök framkommer att allmänpsykiatrin har ett begränsat teamarbete. Möjligheten för patienten att få bedömning, behandling och uppföljning av flera kompetenser är mer eller mindre begränsad. Det gäller inom både öppenvård och heldygnsvård. Avvikelser i Synergi är ett mätetal som kan bidra till att ge en bild av exempelvis patientsäkerhet och arbetsmiljö, men även här krävs det försiktighet i tolkningen. Få Synergiärenden är inte nödvändigtvis ett tecken på hög patientsäkerhet och god arbetsmiljö. Istället kan många avvikelserapporter vara ett tecken på hög medvetenhet om patientsäkerhetsarbete. Klinikerna har hittills inte samarbetat kring hur eller vad som registreras och hur man klassificerar. Sedan 1 maj 2016 finns en länsgemensam synergisamordnare anställd på 10 %, en funktion för hela verksamhetsområdet. Uppgiften är att stödja arbetet och utvecklingen av Synergi. Skillnad i antal ärenden rapporterade

8 som iakttagelse eller risk är oväntat stor; Höglandet 95, Värnamo 76 och Jönköping 58. Likaså ärendetypen informationssäkerhet. Där är antalet ärenden i Jönköping 45, Värnamo 2 och Höglandet 4. Patientnämnden registrerade under år 2015 totalt 653 ärenden. Av dessa berörde 78 ärenden psykiatrisk specialistvård. För att kunna göra en djupare analys behövs mer detaljerad data kring ärendena. De flesta av dessa ärenden är vidareförda till kliniken på ärendenivå. Det händer då och då att patient eller anhörig kontaktar både patientnämnden och berörd klinik. Vissa ärenden kan därför förekomma både i patientnämndens sammanställning och i klinikernas synergistatistik. Ett anmärkningsvärt resultat i den senaste patientsäkerhetsenkäten gäller informationshantering mellan enheter inom vuxenpsykiatrin. Samtliga tre kliniker har ett resultat som är sämre än övriga hälso- och sjukvården. En sammanfattning av frågan hur det står till med länets psykiatri, är att det inte finns grund för slutsatsen att tillståndet är sämre än övriga landet. Enligt Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare på Sveriges Kommuner och Landsting, finns det stora utmaningar i hela landet att få helheten inom specialistspsykiatrin att fungera. Delar av specialistpsykiatrin kan fungera utmärkt lokalt, men helheten, systemet för specialistpsykiatrin, brister på många håll i landet. Det innebär att de prioriterade utvecklingsområden som beskrivs i nästa kapitel, inte är resultat av allvarliga brister i vår verksamhet, utan snarare vilka områden som är särskilts angelägna att satsa på om vi ska bli bland de bästa i landet.

9 Prioriterade utvecklingsområden Samverkan med patient och närstående För vems skull ska vi ha inflytande? Det ligger i patientens intresse att kunna vara med och påverka så att vården blir bättre genom att dela med sig av sina erfarenheter. Det ligger i vårdens intresse att ta tillvara patienternas erfarenheter för att förbättra verksamheten och för att göra rätt saker i så stor utsträckning som möjligt. Det gäller till exempel allt vi tillsammans kan göra för att minska olika tvångsåtgärder inom psykiatrin. Arbetet med patientinflytande behöver därför struktureras. Exempel på viktiga insatser för samverkan med patient och närstående är: Inflytandeplaner på enhets-, kliniks- och verksamhetsområdesnivå som följs upp och utvärderas. Stödja utbildning av nya peers (person med egen erfarenhet som resurs) som kan vara med och bidra med sin kompetens på olika sätt, till exempel på avdelning, referensgrupper och i fokusgrupper. Detta görs idag med PRIO-medel tillsammans med FoUrum. Låta patientrepresentanter ingå i utvecklingsarbete som görs. De kan också medverka i uppföljning av kvalitetsregister. Utbilda patienter och personal tillsammans i förbättringskunskap Införa patientforum för inflytande på enheter med långa vårdtider (LRV). Införa barnronder inom barn- och ungdomspsykiatrin. Ta fram tydliga riktlinjer för brukarråden med syfte, mål, rutiner, ansvar samt kontinuerlig utvärdering och uppföljning. Resursfördelningssystem Vi behöver utveckla och införa resursfördelningssystem inom specialistpsykiatrin för de tre länsdelarna. De ska utgå från demografiskt underlag (ålderssammansättning, psykosociala förhållande, antal invånare, geografi och så vidare). Med andra ord handlar det om behov, inte om produktion eller prestation. En jämlik psykiatrisk vård förutsätter att resurser fördelas på ett strukturerat och ordnat sätt i de tre länsdelarna. Det behöver även finnas en logik och acceptans hos chefer och medarbetare för hur resurser fördelas.

10 Strategisk kompetensförsörjning Vi behöver förstärka med en särskild HR-resurs för specialistpsykiatrin. Denna resurs ska arbeta med strategiska frågor för hela HR-området, det vill säga sådant som befintliga HR-resurser inte hinner med idag. Vi behöver ta fram en kompetensförsörjningsplan och en strategisk kompetensutvecklingsplan för hela psykiatrin. Den senare anger vad alla medarbetare i respektive yrkesgrupp ska omfattas av, samt vad som behöver finnas i respektive länsdel. Den ska också ange vad som kan vara gemensamt för hela regionen. Inom samtliga delar måste vi ange vad som är på kort sikt och på lång sikt. Innehållet ska utgå från vad bland annat kliniska programgrupper och nationella riktlinjer anger som standard och vad vi behöver för kompetens för att klara av det innehållsmässigt. Det ska också ange vad som ligger inom ramen för specialistpsykiatrins uppdrag. Struktur och satsning på forskning, utbildning och utveckling (FoUU) Inom regionens samlade specialistpsykiatri finns en stor del FoUU-resurser (forskning, utbildning och utveckling): VFU-samordnare, studierektor, verksamhetsutvecklare, forskare (docent, lektorer, doktorander, postdok, professor). Varken de enskilda yrkesutövarna eller arbetets innehåll är dock samordnat på ett optimalt sätt. Det finns ett samarbete med Qulturum och Futurum men även detta kan förbättras. Genom att koordinera, leda och följa upp det samlade FoUU-arbetet kan ett kraftfält skapas som stärker hela organisationen: samspel mellan forskning och vardagsnära förbättringsarbete, metodstöd till kliniska programgrupper, tillämpad forskning på så kallade framtidsenheter och så vidare. Med målet att bli en godkänd universitetssjukvårdsklinik läggs en planering för hur FoUU blir en väl integrerad del av regionens specialistpsykiatri, på alla nivåer. En framstående FoUU-verksamhet gör oss även till en mer attraktiv arbetsgivare, t ex med möjlighet till kombinationstjänster. Prioritera de svårast sjuka Inom vuxenpsykiatrin ansvarar skilda team, med resursmässigt olika förutsättningar, för patientgrupper utifrån diagnos, inte utifrån sjukdomens svårighetsgrad och grad av funktionsnedsättning. Undantag är Höglandet. Detta är inte förenligt med principen om att de med störst behov, och där insatserna bedöms göra mest nytta, ska prioriteras. Varje länsdel behöver därför organisera arbetet så att kompetens, resurser och rutiner avsätts, formas och reserveras för de med störst behov. Psykiatriska intensivvårdsavdelningen bör få ett förtydligat uppdrag om att bedriva psykiatrisk intensivvård oavsett ålder. Barn- och ungdomspsykiatrins

11 heldygnsvård (avdelning 61) bör samordnas lokalmässigt med psykiatriska intensivvårdsavdelningen. Barn- och ungdomspsykiatrin ansvarar för att bemanna med barnkompetens. Mobila team (enligt beslut i regionens budget 2017) inrättas i varje länsdel, med ett gemensamt grunduppdrag, samt länsdelsspecifika uppdrag utifrån lokala förutsättningar Teamarbete Vi måste gå från multidisciplinärt till interdisciplinärt teamarbete. Med interdisciplinärt menar vi deltagande från flera professioner i utredning och bedömning, behandling och uppföljning av patienten. I öppenvården ska varje patient ha en fast vårdkontakt som definieras på olika nivåer utifrån behov. Övriga behandlare ger avgränsade insatser utifrån vårdplan. Arbetsterapeut, fysioterapeut, kurator och psykolog ska ingå i avdelningens vård, vara aktiva i bedömning, planering och genomförande, direkt eller konsultativt, av insatser. Dietist ska finnas att tillgå i både öppen och heldygnsvård, efter läkares bedömning. Arbetsterapeut och fysioterapeut ska ingå i verksamheten utifrån samma organisatoriska förutsättningar som övriga yrkesgrupper i specialistpsykiatri. Första linjens chef ska ha ett sammanhållet ansvar för personal, budget samt verksamhetens innehåll och resultat. Organiserad yrkesutveckling finns idag mer eller mindre för vissa yrkesgrupper men behöver omfatta samtliga och ha en tydligare struktur. Syftet är att spetsa yrkesutveckling utifrån ett interdisciplinärt perspektiv. Idag råder otydlighet i uppdrag och krav på kompetens samt vad respektive yrkesgrupp faktiskt förväntas utföra. Teamarbete kännetecknas av helhetstänkande, i vilket existentiell hälsa är en del. Existentiell hälsa ska därför vara en given del av specialistpsykiatrins vårdinnehåll enligt regionens riktlinjer. Kliniska program Det ska finnas enhetliga vårdprogram (motsvarande SVF) för definierade målgrupper som tillämpas oavsett geografi och organisatoriska skillnader samt som är i enlighet med nationella riktlinjer. För detta ska vi etablera kliniska programgrupper för respektive målgrupp, gemensamma för både vuxenpsykiatrin och barn- och ungdomspsykiatrin. Arbetet leds av sakkunniga från vuxenpsykiatrin och barn- och ungdomspsykiatrin. FoUU:s olika aspekter och dimensioner ska ingå i arbetet med kliniska program. Arbetet med kliniska program innebär en revidering och nystart av befintliga processer.

12 Allas del i helheten Varje medarbetares känsla av sammanhang och tillhörighet behöver stärkas. Medarbetarnas vi-känsla och att kunna identifiera sig som en del av regionens hela specialistpsykiatri är viktigt. Alla ska se sin roll både i det lilla och i det stora. Identitetsskapande åtgärder vi bör göra är arbetsplatsbyte, chefsträffar för första linjen, utveckling av intranätet, daglig styrning och regionövergripande arrangemang. Ledningsstabens engagemang och deltagande i verksamheten är viktig. Patientsäkerhet Patientsäkerhetsarbetet är en utmaning inom den psykiatriska vården. Det är ett komplicerat och sammansatt uppdrag med många påverkande faktorer: samsjuklighet, somatisk ohälsa, att diagnostisering och behandling är sammanflätad, att flera yrkeskompetenser är involverade, tvångsvård, rättspsykiatri, nedsatt autonomi hos den enskilde etc. Psykiatrin bör ha en gemensam chefläkare med psykiatrisk kompetens, som anställningsmässigt ligger under sektionen Chefläkare och patientsäkerhet. Det skapar en fristående roll för chefläkaren som med ett uppdrag för hela psykiatrin samlar mycket kunskap och erfarenhet inom psykiatrins patientsäkerhetsutmaningar. Det främjar verksamheterna, och ger möjlighet att arbeta mer proaktivt kring patientsäkerhetsfrågor. Varje klinik eller område ska ha en utsedd ansvarig som samarbetar med chefläkaren inom patientsäkerhetsfrågor, händelseanalyser och internutredning. Kontinuitet en grundbult i specialistpsykiatrin Alla patienter med etablerad kontakt ska ha en personlig vårdplan som är gemensam mellan öppenvård och heldygnsvård. Idag har endast 26 % av patienterna en vårdplan. För att patient och anhöriga ska kunna vara aktiva och delaktiga i vården, och att medarbetare ska kunna utföra ett professionellt teamarbete, behöver varje patient ha en uppdaterad och aktuell vårdplan (ej att förväxla med samordnad individuell plan, SIP). Det är särskilt viktigt för att upprätthålla kontinuitet när det gäller vårdens övergångar inom öppenvård, heldygnsvård och akutmottagning. Öppenvården är basen i specialistpsykiatrin Med få undantag har samtliga inneliggande patienter kontakt med öppenvården före och/eller efter heldygnsvård. Syfte och innehåll i heldygnsvården ska därför utgå från öppenvårdens planering. Tjänstgöring för läkare, kurator, psykolog, arbetsterapeut, fysioterapeut bör organiseras så att detta följer patienten mellan heldygnsvård och öppenvård. Planering och uppföljning av

13 insatser i heldygnsvård bör samordnas med gemensamt deltagande från öppenvård och heldygnsvård med hjälp av till exempel videolänk. Daglig styrning mellan mottagning och avdelning ska ske utifrån ett patientperspektiv. Psykiatrisk akutmottagningsverksamhet Akutmottagningarnas verksamhet är viktig för hur det fortsatta vårdförloppet lyckas. För närvarande varierar uppdrag, vårdinnehåll och arbetsbelastning mellan regionens tre psykiatriska akutmottagningar. De tre akutmottagningarna behålls eftersom de utgör en viktig del av vårdkedjan lokalt, men uppdrag och verksamhetens innehåll ska vara enhetligt. Därför måste gemensamma ordningar och rutiner etableras. Länsuppdraget för akutmottagningen i Jönköping ska vara enhetligt i förhållande till samtliga länsdelsuppdrag. Innehåll och rutiner för remisser och bedömning (ROB) ska vara enhetligt och i överensstämmelse med etablerad modell utifrån Höglandet.

14 Inriktningsbeslut för specialistpsykiatrin i Region Jönköpings län Med vår gemensamma vision som utgångspunkt; För ett bra liv i en attraktiv region, och våra 13 grundläggande värderingar, är specialistpsykiatrins målbild: Psykiatriska klinikerna i Region Jönköpings län erbjuder invånare med specialistpsykiatriskt vårdbehov jämlik och bästa möjliga vård i sin närhet. Basen är vår öppenvård. Vi ska hjälpa dem med störst behov, dem som ingen annan kan hjälpa. Vi tar ett helhetsansvar för specialistpsykiatrin i regionen, där varje medarbetare ser till helheten samtidigt som man har ett överblickbart ansvar för sin del Vi arbetar i ett interdisciplinärt teamarbete, med fokus på personcentrerad vård, hög tillgänglighet och stor delaktighet från patienter och närstående Vi står för evidensbaserad och säker vård som utgår från nationella riktlinjer och andra styrdokument, anpassade utifrån lokala förutsättningar och behov Kunskap och fakta genomsyrar vår verksamhet, vi har en bred och djup kompetens som vi alla ansvarar för att utveckla i syfte att ständigt förbättra vårt arbete och vara en lärande organisation. Vi följer samhällets utveckling och arbetar proaktivt. Vi medverkar till att skapa evidens inom psykiatrin, vår personal är med och samlar forskningsdata, alla patientgrupper är med i forskningsstudier Med denna målbild, och de prioriterade utvecklingsområdena som underlag, kommer specialistpsykiatrin att ta fram Handlingsplan Jämlik psykiatrisk vård med målet att bli bland de bästa i landet inom 5-6 år. Uppföljning sker med hjälp av de kvalitetsmått för specialiserad psykiatrisk vård som sedan några år tillbaka är gemensamma i regionen: suicidriskbedömning vid inläggning, suicidriskbedömning i anslutning till utskrivning, återinskrivning inom 28 dagar efter vård för schizofreni, överföringssamtal, barnoch ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin, vårdplan, KVÅ- och diagnoskodning.

15 Utveckling av ledningsorganisation De fyra verksamhetscheferna svarar idag för sitt eget ansvarsområde. Gemensamma frågor, både strategiska och operativa, hanteras av ledningsutskottet för psykiatri (LUP). Det finns därmed ett delat, kollektivt ansvar för att helheten fungerar. Formellt har sjukvårdsdirektören ytterst ansvaret för verksamheten. Storleken på klinikerna varierar i hög grad, från 55 till över 400 medarbetare. Länsresurserna är samorganiserade med länsdelspsykiatrin i Jönköping. Barnoch ungdomspsykiatrin är i Värnamo och på Höglandet en del av vuxenpsykiatrin medan det i Jönköping är en egen klinik. Specialistpsykiatrins uppdrag går inte att subspecialisera i någon större utsträckning. Verksamhet behöver bedrivas i alla tre länsdelarna med hög kvalitet, nära hemmet och närstående. Samverkan med socialtjänst, primärvård och andra lokala aktörer är en förutsättning för att nå goda resultat. Ett nära, lokalt starkt och tydligt ledarskap är därför en stor fördel. Det ger också fördelar i form av korta, snabba informations- och beslutsvägar. Samtidigt står specialistpsykiatrin inför utmaningar som kräver ett tydligt helhetsperspektiv: Vad krävs av en framtida struktur för att vi ska bli bland de 5-6 bästa i landet? Vilka strategiska satsningar och vägval ska göras? Hur förbereder vi psykiatrins framtid i frågor om samverkan på nationell nivå och i samverkan med våra grannlandsting/regioner? Vem tar i praktiken beslut då oenighet råder mellan verksamhetscheferna? Var ligger mandat och befogenheter vid ansvarsutkrävande? Specialistpsykiatrin är också föremål för stort intresse från allmänhet, massmedia och politik. Förväntningarna på vad specialistpsykiatrin ska åstadkomma är mycket stora. Specialistpsykiatrin behöver därför även ha ett tydligt och enhetligt ledarskap i externa kontakter men också i relation till regionledning och förtroendevalda. Vi föreslår därför att den framtida strukturen för ledning, styrning och uppföljning ska vara ett nära, lokalt ledarskap med långtgående delegering, kombinerat med en chefsnivå som svarar för regionövergripande strategiska utmaningar och frågor.

16 Ledningsutskott psykiatri (LUP) övergår till att vara specialistpsykiatrins egentliga ledningsgrupp. Här ingår stabsfunktioner. Ordförande för ledningsgruppen är den som ytterst svarar för gemensamma strategiska, regionövergripande frågor och har ett tydligt övergripande mandat. Som ordförande i gruppen föreslås sjukvårdsdirektören inom verksamhetsområde psykiatri och rehabilitering. Vuxenpsykiatrin i Värnamo, på Höglandet och i Jönköping föreslås även i framtiden utgöra egna kliniker. Barn- och ungdomspsykiatrin samlas i en klinik. Barn- och ungdomspsykiatrins roll förstärks därmed i förhållande till vuxenpsykiatrin och regionen får ett sammanhållet och länsövergripande ansvar för utbildning, metod- och programutveckling och bemanning inom detta område. Länsresurserna inom vuxenpsykiatrin bildar en klinik och blir därmed en angelägenhet, på lika villkor, för alla tre länsdelarna, och är inte längre en del av psykiatrin i Jönköping. Detta betyder att fördelningen av antal medarbetare kommer att vara mellan per område vilket innebär mindre behov av mellanchefer. Prioriterat utvecklingsområde Kliniska program ska också ses om en mycket viktig del av hur vi utvecklar ledningsorganisationen. Kliniska program innebär att vi lägger en sk linje-matrisorganisation och därmed en ordning för hur ledningen styr, leder och följer upp det kliniska innehållet och resultat.

17 Bilagor Bilaga 1: En psykiatrisk akutmottagning för framtiden, Pär Strindhall Bilaga 2: Förslag avseende jourverksamhet specialistpsykiatri, Region Jönköpings län, Elin Roos af Hjelmsäter