Protokoll (2017:1) från Kungliga bibliotekets forskarråd

Transkript

1 Enhet Enheten för kunskapsuppbyggnad Handläggare Jonas Nordin Datum Dnr Protokoll (2017:1) från Kungliga bibliotekets forskarråd Tid: 22 februari 2017, kl Plats: Kungliga biblioteket, Humlegården, Rydbergrummet Närvarande: Elisabeth Elgán (ordf.), Stockholms universitet Anna Dahlgren, Stockholms universitet Rasmus Fleischer, Stockholms universitet Hillevi Ganetz, Stockholms universitet Ylva Hasselberg, Uppsala universitet Jussi Karlgren, KTH Erika Kihlman, Stockholms universitet Marie Lennersand, Riksarkivet Jonas Nordin (sekr.), KB Jan Olsson, Stockholms universitet Johannes Rudberg, KB, adjungerad Adjungerad 6: Eva-Maria Häusner, bibliotekarie, KB Adjungerad 7: Göran Konstenius, verksamhetsutredare, KB Anmält förhinder: Joacim Hansson, Paula Henrikson, Anja Hirdman, Lars Ilshammar, Ola W. Jensen, Olof Sundin 1. Mötets öppnande Ordförande Elisabeth Elgán förklarade mötet öppnat. Det meddelades att Lars Ilshammar tvingats lämna återbud i ett sent skede av personliga skäl. POST / MAIL BESÖK / VISITS TEL / PHONE FAX E-POST / MAIL / WEB Box 5039 SE Stockholm Humlegården, Stockholm kungl.biblioteket@kb.se SWEDEN Karlavägen 100, Stockholm Org.nr

2 2. Dagordningens godkännande Av praktiska orsaker kastades åtskilliga punkter om i den förutskickade dagordningen, som i övrigt godkändes med tillägg av en informationspunkt (8b). 3. Protokoll från föregående möte Mötet konstaterade att frågan om rådets mandat och uppgifter hade blivit grundligt diskuterad ( 5) och förhoppningsvis fått en nöjaktig lösning. Ganetz hade invändningar mot sammanställningen bok-, biblioteks- och medievetenskaplig forskning ( 5, stycke tre). Efter diskussion enades mötet om att tvetydigheten minskar utan att innebörden går förlorad om ordet medievetenskaplig stryks. 4. Ersättare till Gruppen för pliktrelaterad och strategisk insamling På grund av nya arbetsuppgifter har Peter Aronsson tvingats lämna Gruppen för pliktrelaterad och strategisk insamling. Gruppens sekreterare Boel Larsson har bett om forskarrådets hjälp med att finna en lämplig ersättare Flera förslag lämnades vid sittande möte: Anders Burman, Institutionen för historia och samtidsstudier, Södertörns högskola Peter Josephson, Institutionen för historia och samtidsstudier, Södertörns högskola Solveig Jülich, Institutionen för idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet Kristina Lundblad, Institutionen för kulturvetenskaper, Lunds universitet Mattias Lundberg, Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet Maria Ågren, Historiska institutionen, Uppsala universitet 2 (17)

3 Det beslutades att denna namnlista lämnas till Boel Larsson utan rangordning. Nordin kan redogöra för rådets överväganden. 5. Forskarrådets verksamhetsberättelse Elgán påminde om att det ingår i forskarrådets uppdrag att framställa en årlig verksamhetsberättelse som kan meddelas riksbibliotekarien och KB:s myndighetshandläggare på Utbildningsdepartementet. Eftersom mandatet för de flesta ledamöterna går ut till sommaren 2017 finns det dessutom anledning att göra en mer samlad beskrivning av de senaste årens verksamhet. Elgán föreslog att hon till april månad skriver ett utkast som kan cirkulera bland ledamöterna och diskuteras vid nästa möte i maj. Detta gillades av mötet. Elgán lät frågan gå runt bordet om det fanns särskilda uppfattningar om vad en sådan verksamhetsberättelse skall innehålla. Ganetz: Det som upptar min hjärna mest är dialogen med och återkopplingen till KB:s övergripande verksamhet. Skälet till att vi är här är att för att vi hoppas kunna bidra till att göra den bättre utifrån vårt perspektiv. Olsson: Det viktiga är att vara en diskussionspart rörande strategiska överväganden. Vi är alla representanter för forskarvärlden även om det finns svårigheter med just representativiteten. Dahlgren: Jag har bara deltagit i ett tidigare möte, men jag uppfattar det på samma sätt som Olsson. Det är inte för våra specialkunskaper om biblioteksfrågor vi är här utan för att vi är forskare med våra respektive specialintressen. Lennersand: Jo, de strategiska frågorna är viktiga och det är bra om våra synpunkter kan tas tillvara, men jag vill också 3 (17)

4 framhålla att vi har haft många intressanta föredragningar och diskussioner kring konkreta delar av verksamheten. Hasselberg: Jag har ju haft ganska ojämn närvaro, men om vi nu skall framställa någon form av sammanfattning av vår verksamhet måste jag komma med en del generella synpunkter. Rådgivande grupper tendererar att bli fler och fler inom myndigheter av KB:s slag. Skälet är att man vill ha forskarnas synpunkter, däremot vill man inte ha dem som beslutsfattare. Men för att en sådan här grupp skall vara meningsfull måste den vara beslutsfattande. Det är det mest effektiva sättet att använda vår arbetstid på. Karlgren: All makt åt rådet! Nej, men allvarligt: många intressen som vi företräder måste beaktas i KB:s verksamhet. När jag berättar att jag sitter i det här rådet får jag nästan alltid frågor om förbättrad tillgång till olika materialtyper. Information skall inte låsas in utan vara fri för att komma till bäst nytta. Nordin: I själva principfrågan finns det ingen motsättning mellan Karlgrens vision och KB:s målsättning. Däremot kan det finnas olika uppfattningar om möjligheter och tillvägagångssätt. British Library har ett Advisory Council och jag har sett att dess ledamöter ibland får lämna visionära framtidsspaningar utifrån ett personligt perspektiv. Det kan handla om hur forskningsinfrastrukturen måste anpassas till nya krav inom akademin. Den sortens framtidsspaningar, exempelvis inför KB:s ledningsgrupp, kunde vara något att ta efter. Olsson: En fråga som troligen påverkar våra respektive uppfattningar är vilka av oss som använder KB som sitt primärbibliotek och vilka som inte gör det. Dahlgren: Det vore intressant att veta hur våra synpunkter tas till vara, och också vad vi tar med oss hem till våra egna verksamheter. 4 (17)

5 Rudberg: Förutom direkt återkoppling till föredragande och att protokollen distribueras internt tas forskarrådets synpunkter upp i den så kallade NU-gruppen. Den är sammansatt av sekreterarna i alla KB:s samrådsorgan och där förs gemensamma diskussioner om de frågor som kan vara av gemensamt intresse. Hasselberg: Vilka konkreta följder kan vi peka på att rådets verksamhet haft, om några? Det bör stå i en verksamhetsberättelse. Elgán tackade för dessa synpunkter. 6. KB:s utredning om utländskt förvärv Eva-Maria Häusner, bibliotekarie vid Enheten för kunskapsuppbyggnad, informerade om KB:s pågående arbete med att ta fram en uppdaterad förvärvsplan för utländsk litteratur. Ett första steg är ett utredningsarbete, som leds av Ylva Sommerland vid Enheten för nationalbibliografin, som just i dag befinner sig på en konferens i Berlin. Sommerlands utredning skall enligt direktivet utmynna i ett par tydliga alternativ till inriktning för uppdraget att tillhandahålla en representativ samling av utländsk litteratur. Häusner förklarade att hon själv var ganska väl insatt i arbetet och kommer att framföra rådets synpunkter till Sommerland. Utredarna har redan ordnat en workshop för det informella nätverk som finns mellan KB och de stora lärosätesbiblioteken. (En sammanställning från workshopen hade i förväg tillställts forskarrådet.) Nätverkets, forskarrådets och andra intressenters synpunkter kommer att sammanställas till ett utkast som rådet kommer att få lämna synpunkter på vid nästa möte. En slutversion av utredningen skall vara färdig i början av hösten Rudberg och Nordin: Det utländska förvärvets omfattning och inriktning är en fråga som är under ständig diskussion i KB:s 5 (17)

6 verksamhet. Något färdigt svar kommer vi aldrig att komma fram till, men det gäller att uppdatera fortlöpande enligt genomtänkta och någotsånär transparenta kriterier. Häusner ställde en rad konkreta frågor till rådets ledamöter: Om och hur använder ni KB:s utländska samling? Vilka resurser nyttjar ni: böcker, tidskrifter, e-resurser? Vad bör KB fokusera på i sitt utländska förvärv? Utifrån den sammanställning som skickats ut i förväg, vilken roll ser ni för KB? Hur bör KB:s utländska förvärv se ut i framtiden? Om och hur använder ni KB:s utländska samling? Vilka resurser? Böcker, tidskrifter, e-resurser? Svaren varierade, men med något undantag sade sig alla ha stor nytta av KB:s utländska samlingar. Ganetz: Jag skönjer ett intressant mönster. Jag har till skillnad från majoriteten aldrig använt KB:s utländska samlingar. Jag företräder två yngre akademiska discipliner medievetenskap och genusvetenskap. Kan det vara så att dessa inte är så väl representerade i KB:s samlingar? Fleischer: Ja, det kan ligga något i Ganetz iakttagelse. Mitt intryck är också att de utländska e-resurser som finns kunde presenteras bättre. Dahlgren: Jag finner oftare relevant material här än på Stockholms universitetsbibliotek (SUB). Kihlman: SUB tänker inte längre samlingsbyggande och det finns inte längre några ämnesbibliotekarier som bevakar enskilda discipliner. För den enskilda forskaren kan det vara bra med användarstyrt förvärv, men biblioteken kan inte bara ta 6 (17)

7 hänsyn till den forskning som bedrivs i dag, de måste också planera för den forskning som kommer att bedrivas om tjugo år. Häusner: KB är i princip ensamt bland forskningsbiblioteken med den uttryckliga linjen att förvärva forskningslitteratur på originalspråk. Högskolebiblioteken förvärvar i enlighet med de flesta studenters språkkunskaper, vilket i praktiken innebär engelska översättningar. Anser ni att KB gör en riktig värdering? Lennersand: Styrkan i KB:s bestånd är kontinuiteten i samlingarna; att man kan följa den relevanta litteraturen inom ett forskningsämne från 1960-talet och framåt Hasselberg: Mina behov fylls av Uppsala universitetsbibliotek, vars samlingar jag uppfattar som likvärdiga med KB:s. Skulle en bok inte finnas där köper jag den hellre än beställer fjärrlån, vilket bara är förenat med krångel. Elgán: Just kontinuiteten och kalkylerbarheten är viktig. När jag om femton år vill skriva om den arabiska våren känner jag större förtroende för att det relevanta materialet kommer att finnas på KB än på universitetsbiblioteken. Dahlgren: Jag upplever att KB har ett bättre bestånd av de relevanta specialencyklopedierna än vad universitetsbiblioteken har. På fråga om Dahlgren använder dessa encyklopedier i tryckt eller i elektronisk form svarade hon övervägande tryckt. Vad bör KB fokusera på vad gäller stödjande utländskt förvärv? Häusner visade en lökringsmodell för KB:s förvärv där det pliktlevererade svenska materialet utgör centrum, därpå kommer Suecana (förvärvat utländskt material med svensk anknytning) och längst ut utländsk litteratur till stöd för studier i KB:s 7 (17)

8 samlingar. Hur kan denna lökringsmodell uppdateras för att svara mot framtida behov? Elgán: Jag tycker att det är ett bakvänt synsätt att se det pliktlevererade materialet och Suecana som kärnan i samlingarna och det utländska förvärvet som stödjande. De utgör en integrerad enhet. Forskning kan inte bedrivas i isolering och Sverige kan inte förstås som en avgränsad entitet. Hasselberg: Jag delar Elgáns uppfattning. Urvalet känns inte styrt av vetenskapliga överväganden. Som forskare är vi intresserade av frågor och problem, inte av nationella gränser. Lennersand: Förvisso, men man måste se till realiteterna och instruktionen. Det pliktlevererade materialet är sådant KB måste ha. Suecana bör KB ha och det är en någorlunda avgränsbar storhet. Det utländska förvärvet kan däremot aldrig bli fullständigt och det måste finnas vissa genomtänkta urvalskriterier. Rudberg: Det är komplicerat att skapa konsistenta och genomskinliga kriterier för förvärvet när dessutom inköpsanslaget är en rörlig storhet. Men visst är det så att det varit en tonvikt på historiska vetenskaper, med i övrigt en slagsida åt det humanvetenskapliga och enbart visst samhällsvetenskapligt förvärv. Olsson: Ganetz har en poäng med sin iakttagelse, men jag tycker mig ha sett en viss förändring vad gäller det medievetenskapliga förvärvet där det numera faktiskt införskaffas ett och annat. Utifrån den sammanställning från workshopen som skickats ut i förväg, vilken roll för KB ser ni i detta? Häusner redovisade vissa iakttagelser och frågor som framkommit som resultat av den nämnda workshopen. Workshop-resultaten pekar på att det tryckta materialet fortfarande fyller en viktig roll trots den digitala 8 (17)

9 transformationen. Bör principerna för gallring i de tryckta samlingarna samordnas mellan biblioteken? Hur det öppet tillgängliga materialet skall hanteras är också en fråga KB måste ta ställning till. Om vi tänker oss en framtid där allt är öppet tillgängligt, kommer biblioteken ändå att behöva göra ett urval? Hasselberg: Jag har starka åsikter om detta efter många år i biblioteksnämnder i Uppsala. För närvarande har de fysiska samlingarna och bevarandefrågor mycket låg status. Man kan inte bygga för framtiden genom användarstyrt förvärv. Man kan heller inte låta medietypen bestämma förvärvet. Nu står ofta digitala och tryckta medier mot varandra i en konstruerad motsättning, alldeles oavsett innehåll. Den öppna tillgången tillför ytterligare ett problem: nämligen om man väljer en öppet tillgänglig resurs för att den är fri fastän det är skräp. Lennersand: Det digitala långtidsbevarandet är ett annat problem: det är både kostsamt och osäkert. Därtill kommer svårigheten med fjärrlån. KB måste ha det långsiktiga bevarandet i fokus. Karlgren: De fria resurserna behöver enligt min erfarenhet inte alls hålla lägre kvalitet än betalresurserna, tvärtom. Det långsiktiga bevarandet är däremot ett problem. Och där har biblioteken ett ansvar att se till att dessa resurser finns kvar i framtiden. Hasselberg, som replik till Karlgren: Naturligtvis är inte fria resurser alltid skräp, men publiceringskulturen varierar väldigt mycket mellan olika discipliner och det måste göras olika strategiska överväganden för förvärvet inom varje enskilt vetenskapsområde. Återigen: medieformen kan inte styra förvärvspolitiken. Olsson: Digitaliseringen ger möjlighet att förvärva historiskt material som tidigare inte funnits i samlingarna exempelvis stora dagstidningsarkiv så det är delvis en falsk motsättning att det nya tränger ut det gamla. 9 (17)

10 Elgán: Det finns studentorganisationer på Stockholms universitet som drivit frågan om att kurslitteraturen skall vara tillgänglig i tryckt form eftersom de elektroniska upplåtelseformerna för med sig så många problem. Kihlman: Jag vet inte hur det ser ut på KB, men på SUB förvärvas de flesta elektroniska resurser som paket och det är inte bibliotekarierna som står för urvalet, utan ett kommersiellt konsortium. Just den bristande planmässigheten i förvärvet upplever jag som det största problemet. Dahlgren: Jag delar bilden av bristande planmässighet. Det användarstyrda förvärvet riktar enbart in sig på aktuell litteratur, men det är mycket svårt att få biblioteket att köpa in äldre litteratur även när den har klassikerstatus. Häusner: Man kan skönja två tendenser som möjligen kommer att existera parallellt och påverka KB:s arbete i olika riktningar: 1) Den digitala utvecklingen stänger ute de användare som inte är knutna till något lärosäte. Skall KB fylla en lucka här? 2) Den öppna tillgången ger åtkomst till material som tidigare inte varit så lätt att nå. Kanske skall biblioteken vara en resurs som hjälper till att lyfta fram dessa resurser? Till utredningen skulle vi behöva minst två personer till en referensgrupp under det fortsatta arbetet; gärna en forskare ur rådet med universitetsanknytning och en som står utanför universitetet. Det går också att rekommendera någon lämplig person ur ens nätverk. Nordin skickar ut en separat påminnelse om att anmäla sitt intresse till att medverka i denna referensgrupp. 7. KB:s pliktutredning Göran Konstenius presenterade KB:s nyligen inledda arbete med att utreda pliktbibliotekens möjlighet att, utifrån ett föränderligt medielandskap, samla in och tillhandahålla 10 (17)

11 relevanta publikationer. Fokus ligger på pliktlagstiftningens utformning, men utredningen ska också titta på möjligheten till alternativa insamlingsmetoder. Konstenius: Vi kan skönja vissa tendenser: Vi ser en rörelse mot att medieformer upplöses och att innehållet blir allt mer komplext och svårt att avgränsa i en pliktlagstiftning. Mängden material ökar kraftigt inom alla domäner. Detta kan betyda att det finns anledning att överväga ett utökat samarbete mellan olika kulturarvsinstitutioner, och även med andra institutioner. I de fall pliktlagstiftningen inte fungerar som insamlingsverktyg ser vi en rörelse bort från passivt mottagande till aktiv insamling av material. Sedan e-plikten infördes har vi också ett problem i att alla utgivare inte är medvetna om de leveransskyldigheter de har enligt gällande lagstiftning. Hur skall vi, utifrån forskningens behov, resonera kring urval kontra fullständighet avseende material som i dag inte omfattas av leveransplikt? Ganetz: Jag förstår att detta är jättesvårt. Skall man gå efter innehåll eller skall man gå efter form? Hur har ni tänkt där? Konstenius: Eftersom medierna konvergerar går vi mot innehåll före form, men även det är komplicerat. I dag är till exempel skillnaden liten mellan Dagens Nyheters webbplats och SVT:s. I utredningsuppdraget ligger att titta på möjligheten att utifrån digitaliseringen av den rörliga bilden se hur framtidens film kan samlas in. Men vad är film i dag? Tidigare kunde man definiera det utifrån mediebäraren, att det fanns en filmrulle, i dag måste vi kanske hitta en definiton av vad film är för slags berättande. Ganetz: Detta är precis sådant som jag undervisar på. Allt var enkelt före internet, men i dag Har ni tänkt i linje att tråla in allt material från en vecka? 11 (17)

12 Konstenius: Vi har en webinsamlingsrobot (Kulturarw3) som sedan länge trålar den svenska delen av nätet en eller ett par gånger om året utifrån ett slags helhetsambition, men tekniken bakom den insamlingen behöver uppdateras. Utredningen skall ha ett möte med en av dem som arbetar med just roboten, Daniel Jansson, nästa vecka. Men: ja, generellt tänker vi oss även fortsatt någon form av breda svep eftersom det är svårt att veta vad som kommer att vara relevant för framtidens forskning. Svepen kan däremot behöva kompletteras med mer riktad insamling. Elgán: Jag har varit föreståndare för Samtidshistoriska institutet och jag vet hur svårt det är att tänka utifrån relevanskriterier: allt är ju potentiellt relevant. Detta leder till att somliga kulturarvsinstitutioners insamlingsverksamhet liknar bulimi. Man samlar in stora mängder material med väldigt lite näringsvärde. Varifrån kommer driften till sådan insamling? Är det ett internt tryck eller forskares önskemål? Konstenius: Ja, du har rätt i att KB kanske sitter lite fast i fullständighetstänkandet. Grunden till det ligger nog i att en av grundbultarna i pliktexemplarstänket är att urval inte ska göras av enskilda tjänstemän. Det skulle riskera att urvalet kommer att spegla samtidens värderingar mer än hur samhället faktiskt såg ut. Men visst: allmänt är det så att allt material är potentiellt intressant om man bara frågar rätt forskare. Karlgren: Det är skillnad mellan data och publikationer. Samtal vare sig de är fysiska eller digitala liknar data snarare än fullständiga verk. Vi skall inte spara alla samtal. Ta Twitter som exempel. Att samla in allt material strider mot deras regler för lagring och användarkontroll. Vi skulle kunna spara alla rörelser som sker på Stureplan det vore jätteintressant! men vore det lämpligt? Tveksamt. Jag tror att man skall tänka i termer av färdigtänkt och färdigpaketerat för publicering. Allt som producerats med hjälp av ett tangentbord är inte avsett för offentliggörande det utgör data snarare än verk. 12 (17)

13 Olsson: Hur ser det nu ut med Suecana-insamlingen av utländska medier? När Trump uttalar sig om Sverige på Fox News, sparas det materialet? Konstenius: Statens ljud- och bildarkiv, SLBA, där jag tidigare arbetade och som hade i uppdrag att samla in bland annat tvmaterial, hade inget uppdrag att samla in Suecana. Det förklarar delvis den lite märkliga diskrepansen mellan tryckt och audiovisuellt material när vi i dag samlar in Suecana på KB. Dahlgren: Jag skulle förorda så låg tolkningsnivå som möjligt i insamlingen. Den bör styras av neutrala kriterier. En annan viktig aspekt är att mycket av insamlingen och tillgängliggörandet i digital form tar sikte på texten, men inte på det helhetsintryck som är artegen för varje medietyp. För mig som konstvetare är bild och det visuella ofta en del av innehållet. Fleischer: Jag har tre funderingar: Rörande SVT-materialet, går det att göra undertexterna sökbara? Insamling av Suecana känns högaktuell i dessa dagar. Går det att samarbeta med andra myndigheter som intresserar sig för Sverigebilden i utlandet, exempelvis Svenska Institutet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap? Samlas det in material på dessa myndigheter som kunde arkiveras på KB? Jag håller med Karlgren om svårigheten att avgränsa den svenska webben. Men när vi talar om strategisk insamling finns det en källa som har mycket att erbjuda: nätförsäljningssajter. De säger en hel del om materiell kultur. Konstenius: Jag vet att vi haft kontakt med SVT om just undertexter. Jag vill minnas att ett problem var att de juridiskt 13 (17)

14 kan betraktas som manus, med de upphovsrättsliga svårigheter som följer av detta. Lennersand: På Riksarkivet upplever vi problem när institutioner i efterhand levererar digitalt material som inte samlats in med tanke på långtidsbevarande. Det innebär stora kostnader för lagring och tillhandahållande. Nordin: Karlgrens argumentation är rimlig och övertygande. Samtidigt är stora och i någon mening neutrala dataset en mycket värdefull källa för historisk forskning. Historiker använder ofta sekundär och tendensfri information i källserier som rättegångsprotokoll, värnpliktsprov eller examensuppgifter från skolan. En fråga till Dahlgren, som ju jobbar på Nordiska museet: Jag får intrycket att mycket av den folkloristiska insamling som ägt rum på museet använts till metaforskning om historiesyn, samlingsbyggande och museikultur snarare än för att studera exempelvis materiell kultur. Stämmer den uppfattningen? Och som kommentar till Fleischer: Auktionskataloger, som vi har ända tillbaka till 1600-talet, är ett material som använts just på det sätt som du nämner om sajter för andrahandsförsäljning på nätet. Det är en mycket givande källa i studiet av materiell kultur. Karlgren: Mer material är naturligtvis alltid bättre än mindre material, men det finns en besvärande integritetsaspekt här som man måste beakta. Hasselberg: Jag har en normativ syn på väldigt mycket och vi måste fråga oss: Vad är egentligen ett bibliotek? Biblioteken är projekt kopplade till samhällsbygget: det handlar om demokrati, tillgänglighet, folkbildning. Spontant håller jag med Karlgren, men det finns också stora problem med det synsättet: I dag har vi en amerikansk president som twittrar ut sin politik. För hundra år sedan hade han skrivit ett tal som hade tryckts och 14 (17)

15 som vi hade sparat. På samma sätt måste vi samla på de uttryck som uttrycker dagens politik. Medieformen är inte det intressanta. KB måste följa med samhällsutvecklingen. Dahlgren: Problematiken finns sedan tidigare. Institutet för folkminnen i Uppsala har exempelvis ljudband som inte kan tillhandahållas av integritetsskäl. Konstenius: En intressant sak i sammanhanget är att Twitter samarbetar med Library of Congress, som har samlat allt deras material. Vad jag förstått är det dock inte tillgängligt, utan det kanske är så att Twitter behöver en säker plats att på lång sikt lagra sin information på. Karlgren: Möjligen, men så länge Twitter finns kvar som företag kommer biblioteket inte att kunna offentliggöra materialet eftersom det strider mot Twitters garantier till användarna. De skall alltid kunna styra över det som publiceras på Twitter, men möjligheten att avpublicera material sträcker sig inte till Library of Congress-samlingen. Olsson: När man studerar gamla SF-journalen i digitalt format går filmerna i fel hastighet. Stumfilmernas textrutor var ursprungligen så kallade flashtags, de visades på en filmruta (1/24 sekund) som frystes. I digital form flimrar de bara förbi. Går dessa problem att åtgärda? Konstenius: Ja, vi är medvetna om bägge dessa problem och försöker att lösa dem. Jag vet att det finns planer på att omdigitalisera SF-materialet. Den digitalisering som gjordes på 1990-talet som ett samarbetsprojekt mellan KB och SVT håller inte längre måttet. Det är SVT som äger SF-materialet. 8. Övriga frågor a) Demokratijubileet Nordin redogjorde för det instundande demokratijubileet. Den svenska parlamentariska demokratin med allmän och lika rösträtt fyller hundra år Detta kommer att 15 (17)

16 uppmärksammas på flera sätt och det pågår flera forskningsprojekt kring dessa frågor. I samarbete med Riksbankens Jubileumsfond kommer KB att bjuda in forskare, ABM-myndigheter och andra intressenter till ett idéutbyte den 14 mars. Syftet är framför allt att diskutera digitalisering av källmaterial från demokratins kampår. Forskarrådets ledamöter kommer att få en inbjudan till seminariet som gärna får spridas till personer som kan ha intresse av frågan. b) Turinginstitutet Karlgren berättade om The Alan Turing Institute, som sedan 2015 finns i samma lokaler som British Library, < och som arbetar med forskningsområdet data science. Området saknar ännu svenskt namn men det handlar om att samla, hantera, behandla och analysera stora mängder data på sätt som gör att de kan användas för forskning, beslutsfattande, politiska beslut och annat viktigt. Området är stort och växande eftersom tillgång till digitala och behandlingsbara data blir bättre och bättre och apparaturen för att behandla data blir mer och mer åtkomligt. Samtidigt är hantverkskompetensen för själva databehandlingen en flaskhals som försvårar möjligheterna att dra nytta av innehållet. På många sätt har dataanalytiker (statistiker, programmerare, matematiker, klassificerare) uppgifter som liknar dem som bibliotekarier och arkivarier har, det vill säga att göra material tillgängligt och begripligt för forskning och praxis; kopplingen till British Library känns därför naturlig. Institutet har grundats i ett samarbete mellan flera namnkunniga universitet och med partneravtal med flera stora företag och myndigheter med intressen i verksamheten. En sådan generalisering kan vara relevant också för KB att göra! Särskilt relevant blir kopplingen mellan datainsamling 16 (17)

17 och biblioteksverksamhet i ljuset av den diskussion som följde Konstenius presentation. Karlgren föreslog därför att en grupp från KB gör ett studiebesök vid institutet. 9. Nästa möte I den enkät som företagits före mötet hade 5 maj och 31 maj fallit ut som de datum då flest kunde närvara. Eftersom det vägde jämnt mellan alternativen beslutades att Lars Ilshammar får fälla utslagsrösten. Det slutliga datumet meddelas snarast möjligt. Vid protokollet: Justeras: Jonas Nordin Elisabeth Elgán 17 (17)