SVENSKA LANTBRUKSPRODUCENTERNAS CENTRALFÖRBUND SLC r.f.

Transkript

1 1 (14) SVENSKA LANTBRUKSPRODUCENTERNAS CENTRALFÖRBUND SLC r.f. Helena Ålgars Gemensamt ansvar Östersjön SLC Bakgrund De finlandssvenska jordbrukarna lever och verkar nära våra kuster och har ett nära förhållande till Östersjön. Östersjön är ett hav som är hårt drabbat av miljöproblem. Framför allt påverkas detta hav, även långt utanför kusterna, av alla 85 miljoner människor som bor inom avrinningsområdet. Det är tung industri, stora städer och mycket trafik samt jordbruket och annan diffus belastning som ger ifrån sig både näringsämnen och gifter som slutligen hamnar i Östersjön och orsakar skador på viktiga livsmiljöer. Hårt fisketryck och omfattande exploatering av kustområdena är andra allvarliga hot mot Östersjöns miljö. Övergödningen, eller eutrofieringen, är ett allvarligt problem i Östersjön. Eutrofieringen beror på ett stort överskott av näringsämnen i havet och även jordbruket spelar en roll i det sammanhanget. Näringsbelastningen i Östersjön är uppskattningsvis 4-8 gånger större än under den förindustriella tiden. Miljöfrågorna ligger i tiden och Östersjön och dess tillstånd har redan under många år ofta behandlats i bland annat massmedia. Ofta sker det här under sommaren när de blågröna algerna blommar. Jordbruket får kritik för att belasta Östersjön med fosfor och kväve, och i olika sammanhang stöter man ofta på uppfattningen att algblomningen uttryckligen är jordbrukets fel. Det pågår projekt och andra aktiviteter på olika håll med syfte att förbättra Östersjöns tillstånd. Ett av de senaste tillskotten är städerna Helsingfors och Åbos utmaning till andra aktörer att delta i åtgärder som stöder det gemensamma målet om att rädda Östersjön för kommande generationer. Städernas utmaning hittas på även på svenska. I det dokument där städernas utmaning ingår nämns givetvis också jordbruket och bland andra MTK-Uusimaa och Varsinais- Suomi utmanas direkt vid namn. Avsikten är att alla som

2 2 (14) antar utmaningen utarbetar ett eget åtgärdsprogram. SLC har som centralorganisation beslutat att gå in för kampanjen Gemensamt ansvar Östersjön Av SLC: s medlemsförbund har Nylands Svenska Producentförbund och Åbolands Svenska Producentförbund beslutat att anta städernas utmaning. SLC jobbar redan nu aktivt med både miljö- och markpolitiska frågor. Vi har haft ett eget miljöprogram sedan 1990 som senast har uppdaterats SLC:s miljöprogram hittar man på I övrigt har SLC:s miljöarbete skett mera i form av deltagande i arbetsgruppen och genom kontakter till myndigheter och samarbetspartners. Av de enskilda medlemmarna har största delen varit med i jordbrukets basmiljöstödsprogram sedan SLC bör dock emellanåt arbeta på ett mera synligt sätt med miljöfrågor för att ytterligare öka intresset för och kunskapen om vattenvårdsfrågor bland medlemmarna och även för att profilera sig gentemot konsumenterna och andra aktörer samt öka allmänhetens medvetenhet om det vattenvårdsarbete som redan görs inom jordbruket. Därför har SLC beslutat gå in för en satsning på vattenvårdsfrågor under år Såsom i andra företag i dagens värld är miljömedvetenheten i jordbruksföretaget en imagefråga för hela näringen. Satsningen Gemensamt ansvar Östersjön 2008 bottnar också i en insikt om att det inte finns någon enskild enkel åtgärd som snabbt kan åtgärda jordbrukets näringsurlakning. Jordbruket bedrivs i en omgivning där många olika och varierande faktorer påverkar näringsurlakningen och en och samma lösning leder nödvändigtvis inte till resultat på alla gårdar. De enskilda jordbrukarnas intresse för vattenvårdsfrågor på den egna gården har därför en avgörande betydelse. För att få mera kunskap om ämnet ordnade SLC ett expertseminarium om Östersjöfrågor den 13 februari i Helsingfors. Under våren kommer sedan vattenvårdsfrågor att behandlas på organisationens lokalavdelningsmöten. I Landsbygdens Folk kommer fler artiklar än tidigare att behandla vattenvårdsfrågor. En informativ hemsida för temaåret Östersjön & jordbruket 2008 hittas på Materialet till lokalavdelningarnas hjälp hittas på SLC:s extranät, under värt att veta och Östersjö. Fakta om Östersjön Havsområdet Östersjön består av havsområdena Bottniska viken, Ålands hav, Egentliga Östersjön, Finska viken, Rigabukten m.fl bukter och vikar. Ibland räknar man med att även de danska sunden, Kattegatt och Skagerrak hör till Östersjön. Östersjöns totalyta är km2 och dess vattenvolym km3. Vattnet är brackvatten med en låg salthalt på 5-10 promille. Senaste stora inflöde av salt bottenvatten genom de danska sunden kom vintern 2003 efter en paus på 10 år. Östersjön har ett medeldjup på endast 56 m. Det djupaste stället är 459 m och heter Landsortsdjupet. Östersjön har ett stort avrinningsområde med en yta på 1.7 miljoner km2 och en befolkningsmängd på 85 miljoner människor. Avrinningsområdet omfattar så gott som hela Finland, Sverige, Danmark, Polen och Baltikum samt delar av Tyskland, Vitryssland, Ryssland, Norge, Tjeckien, Slovakien och Ungern.

3 3 (14) Vattnets omloppstid i Östersjön är ca 30 år. Därför sker vattenvårdsarbetet på mycket lång sikt och gjorda satsningar märks först efter många år. Östersjön lider också av en så kallad inre belastning som innebär att näringsämnen som sedimenterats i bottenskikten börjar lösas i syrefria förhållanden.

4 4 (14) Det finländska jordbruket och Östersjön Jordbruk har bedrivits i Finland redan över tusen år. Den allmänna samhällsutvecklingen från senare hälften av 1800-talet och framåt har medfört att också jordbruksproduktionen har blivit allt effektivare. Den här utvecklingen har varit påtaglig i synnerhet sedan 1940-talet. Under olika tidsperioder har man odlat enligt då kända bästa odlingsmetoder, och lantbruket har långt utvecklats utgående från produktions- och ekonomiska synpunkter, inte från miljösynpunkter. Lantbrukets roll i belastningen av vattendragen identifierades inte förrän på talet. Utvecklingen inom lantbruket med dess effektivitetskrav har förutom positiva effekter även fört med sig en del negativa följder, såsom den att kväve- och fosforbelastningen som orsakar övergödning i synnerhet i våra kustvatten och i Skärgårdshavet delvis har sitt ursprung i vårt eget jordbruk. Det finländska jordbruket kan ändå inte sägas stå för någon särskilt stor belastningsandel då man ser till hela Östersjön. För hela Östersjön räknar man med att Finlands andel av både fosfor- och kvävebelastningen är ca 14 procent. Det finländska lantbrukets andel beräknas vara 5 procent för kvävets del och 8 procent för fosforns del. Finlands totalandel av belastningen motsvarar på ett ungefär vår andel av arealen på Östersjöns avrinningsområde, men är klart högre än vår andel av befolkningen på avrinningsområdet (6 procent). Gällande Östersjöns olika delar varierar Finlands andel av belastningen. I till exempel Finska viken beräknar man att ca 10 procent av belastningen härstammar från Finland och Estland, då Finlands andel i de andra delarna är större. Av belastningen från hela Finland beräknas jordbrukets andel under åren ha varit 52 procent av kvävet och 60 procent för fosforn. Jordbrukets påverkan i de olika havsområdena varierar så att den är störst i Skärgårdshavet där 75 procent av fosforn och 70 procent av kvävet som kommer från Finland beräknas härstamma från jordbruket. En orsak bland andra till det här är att det inom Skärgårdshavets avrinningsområde finns endast ett fåtal sjöar som kan binda näringsämnen. Nämnas kan att i egentliga Finland har lantbruksproducenterna och miljöcentralen startat ett intensifierat samarbetsprojekt med syfte att minska näringsurlakningen från jordbruket.

5 5 (14) Totalbelastning på Östersjön: Av människan orsakad fosforbelastning på Östersjön 2000 (t/år) Punktbelastning Diffus belastning Seppo Knuuttila, SYKE Av människan orsakad kvävebelastning på Östersjön år 2000 (t/år) Nedfall från luften t/a Punktbelastning Diffus belastning Seppo Knuuttila, SYKE

6 6 (14) Fosforbelastningen på Östersjöns avrinningsområde år 2000 Diffuse phosphorus belastning Point source Punktbelastning phosphorus Germany 3.7 % Belarus 6.3 % Denmark 4.0 % Sweden 11.8 % Germany 0.3 % Belarus 7.6 % Denmark 2.4 % Sweden 2.5 % Finland 1.8 % Russia 13.8 % Finland 17.2 % Estonia 0.8 % Latvia 1.7 % Poland 42.6 % Lithuania 2.2 % Estonia 4.1 % Latvia 3.6 % Russia 4.5 % Poland 66.6 % Lithuania 2.5 % Seppo Knuuttila, SYKE Beräknad belastning från Finland på Östersjöns olika delar:

7 7 (14) Skillnaderna mellan lantbrukets andelar i de olika delarna av Östersjön (jämför exempelvis Österbotten och södra Finland) beror enligt MTT:s rapport Maatalous Itämeren kuormittajana på att dominerande produktionsinriktning och markens egenskaper varierar i de olika delarna av landet. Inom Finska vikens och Skärgårdshavets avrinningsområde består åkrarna till 60 procent av lerjordar på vilka man odlar spannmål. Spannmålsodlingen resulterar i tilltagande erosion och en ökning i jordens näringshalt, vilket i sin tur leder till ökad fosforbelastning. I södra Finland finns även ställvis relativt sluttande åkrar eller åkerbranter som vetter mot åar och där erosionsrisken är stor. Mängden mångårig vall som effektivast minskar erosionen och därmed fosforbelastning är liten i de södra delarna av Finland. I Österbotten är åkrarna i regel grovkornigare och mullrikare. Dessutom är terrängen där jämnare, vilket gör att erosionen inte är av avgörande betydelse med tanke på näringsbelastningen. På grund av det stora antalet mjölkgårdar är en betydande del av åkerarealen täckt av mångårig vall i Österbotten. Inom det finländska jordbruket har man redan i många år satsat på vattenvårdsåtgärder. Från 1995 och framåt har jordbruket haft ett eget miljöprogram som har utgjort en del av den lantbrukspolitiska helheten. Målen med jordbrukets miljöprogram är att minska den belastning som riktas mot miljön, yt- och grundvattnet samt luften. Programmet är indelat i en basdel och i en specialmiljöstödsdel. För närvarande har ca jordbrukare förbundit sig till miljöprogrammets basdel med dess tilläggsdelar, vilket utgör ca 90 procent av jordbrukarna och 96 procent av åkerarealen som är 2,3 miljoner ha.

8 8 (14) Specialmiljöstödsförbindelser har ingåtts av ca odlare på en åkerareal på sammanlagt ha. År 2006 var situationen följande gällande specialmiljöstödsavtalen: skyddszoner ha våtmarker och sedimenteringsbassänger ha, 370 st effektiverad stallgödselanvändning kontrollerad dränering ha ha Jordbrukets miljöstödsprogram har överlag resulterat i miljövänligare odlingsmetoder och minskad gödsling. Spridning av stallgödsel på vintern har helt upphört och på gårdar har gödselstäderna reparerats och utvidgats. Eventuella läckage från gödselstäderna har täppts till och hela vinterns gödselproduktion kan lagras. Spridning av stallgödsel på vintern och på tjäle har upphört, vilket medför en avsevärt mindre risk för avrinning. Allmänt sett har jordbrukets näringsbalanser har gått ner. Försäljning av gödselmedel kg/ha Källa: TIKE År Kväve Fosfor ,6 20, ,3 16, ,0 11, ,0 11, ,0 11, ,2 10, ,2 10, ,5 10, ,0 9, ,5 9, ,0 9, ,9 8,6 Utspridd stallgödsel kg/ha (beräknat) åren , JSM År Kväve Fosfor ,1 6, ,9 6, ,9 6, ,0 6, ,6 6, ,8 6, ,3 5, ,2 5, ,0 5, ,2 5, ,4 5,7

9 (14) Kväve- och fosforbalans på finska åkrar: Balans= näringsmängd tillsatt som gödsel av skörden upptagen näringsmängd N-tase P-tase Källa: MTT Förutom miljöstödsprogrammet används även lagstiftningen och jordbrukets stödpolitik (bland annat de så kallade tvärvillkoren) som instrument i jordbrukets miljöarbete. Helt frivilligt miljöarbete görs också inom producentorganisationen och SLC har till exempel haft ett helt eget miljöprogram sedan år Trots att till exempel användningen av gödselmedel inom vårt lantbruk har minskat betydligt de senaste decennierna syns effekterna av de gjorda satsningarna inte särskilt mycket ännu. Det här beror på orsaker som den enskilda jordbrukaren har svårt att påverka: Vattnets långa omloppstid i Östersjön, den inre belastningen, förändringar i åkeranvändningen (trädes- och vallarealen minskat, spannmålsareal ökat), åkers bearbetning har ändrat koncentration av lantbruket, klimatförändringen, åtgärderna har inte riktats rätt och den långsamma effekten av olika åtgärder. Nyare forskning visar till exempel att fosforbelastningen kan komma från ett relativt litet område av den totala avrinningsarealen:

10 10 (14) Belastningen av fosfor kan komma från en relativ liten area av den totala avrinningsarealen Ojaveden valumapainotteinen liuenneen fosforin pitoisuus 0,10-0,31 mg/l <0,01-0,24 mg/l 0,08-1,31 mg/l Maan fosforiluku, Ala Kuorma mg/l ha kg/v < , , , ,3 > ,0 Tex. 50 % av fosforbelastningen till Rehtijärvi i Jockis kommer från en mindre area än femtedel av arealen Kartta: Närvänen, A. & Jansson, H Källa: MTT Kontrollen av belastningen från spridda källor såsom lantbruket och glesbygden är också betydligt svårare än från punktbelastare såsom industri och samhällen. Vad kan den enskilde jordbrukaren göra för att förbättra Östersjöns tillstånd? Tyvärr finns det ingen enkel och entydig patentlösning som minskar den diffusa belastningen. Inom åkerodlingen inverkar bland annat följande faktorer på belastningens storlek: antalet åkrar på avrinningsområdet, åkrarnas läge i förhållande tillvattendragen, åkrarnas lutningsgrad, jordarten, användningen av åkrarna, odlingstekniken, mängden gödselmedel och spridningssättet samt åkrarnas vattenhushållning. Av näringsämnena är fosforn den mest betydande belastaren av vattendragen. Vattenskyddsmetoder som kan användas inom jordbruket är: preciserad gödsling lättare bearbetningsmetoder grönträda minska användningen av bekämpningsmedel, bekämpa enligt behov och med beaktande av skyddsavstånd god markstruktur och optimala skördar täckdikning och underhåll av befintliga täckdiken kontrollerad dränering

11 11 (14) kalkfilterdikning skyddsremsor och zoner våtmarker och sedimenteringsbassänger Av dessa åtgärder ingår en del i kraven för basmiljöstödet medan andra faller inom ramen för specialmiljöstödet, som man kan ingå avtal om igen från år Förhindrade av erosion är också viktigt och att hindra avrinning av löslig fosfor. Det finns med andra ord flera olika metoder för att minska näringsurlakningen från jordbruket. Därför är den enskilda jordbrukarens intresse för vattenvårdsåtgärder av avgörande betydelse eftersom det är de utbredda gårdsvisa lösningarna som på sikt ger det bästa resultatet. Ett första hjälpmedel för den enskilda bonden är den checklista för vattenvård som har utarbetats av Nylands svenska producentförbund. Checklistan hittas både på temaårets webbsida på och på extranätet, under värt att veta och Östersjö. Framtidutsikter inom jordbrukets vattenvård Statsrådets principbeslut om riktlinjer för vattenskyddet fram till 2015 har som målsättning att minska jordbrukets näringsurlakning med en tredjedel fram till år 2015 jämfört med den genomsnittliga nivån år Vi håller som bäst på att genomföra EU:s ramdirektiv för vattenpolitiken som gäller både grundvatten och ytvatten och som har som målsättning att skydda, förbättra och återställa vattnen så att deras status inte försämras och så att vattenstatusen år 2015 är god. Medlemsländerna i HELCOM, Östersjöländernas samarbetsorgan för skydd av Östersjön, har hösten 2007 godkänt en ny aktionsplan där tydliga utsläppsgränser har fastställts och varje medlemsland åläggs en minskning av kväveoch fosforutsläpp. HELCOM har också identifierat ett antal s.k. hot spots där reduceringen av utsläpp är speciellt viktig med tanke på Östersjöns tillstånd. Det finns idag 80 hot spots runt Östersjön varav en finns i Finland och uttryckligen berör jordbruket.

12 12 (14) Karta över HELCOM hot spots: Idag och i framtiden kommer det att finnas både nationella och internationella krav samt förväntningar även på det finländska jordbruket när det gäller förbättrandet av Östersjöns tillstånd. En effektiverad vattenvård inom jordbruket kan kräva mera riktade åtgärder i framtiden. Lantbruksproducenterna bör vara beredda att möta nya krav och förväntningar på olika sätt. Genom information och rådgivning kan lantbrukets organisationer och samarbetsparter bidra till att öka denna beredskap.

13 13 (14) Sammanfattning Eutrofieringen eller övergödningen är ett allvarligt problem i Östersjön. Eutrofieringen beror på ett stort överskott av näringsämnen i havet och även jordbruket spelar en roll i det sammanhanget. Om man ser till hela Östersjön så står vårt jordbruk inte för någon särskilt stor andel av belastningen. Men gällande våra kustvatten och Skärgårdshavet spelar vårt eget jordbruk en större roll när det gäller eutrofieringen. Utvecklingen inom vårt jordbruk är positiv med tanke på Östersjön och miljön överlag. Användningen av kväve och fosfor går ner vilket leder till minskad belastning. Men på grund av vattnets långa omloppstid i Östersjön och de gamla lagren av näringsämnen som finns i marken kan det dröja årtionden innan resultaten av jordbrukets vattenvårdsarbete syns. Kraven och förväntningarna på jordbruket när det gäller Östersjön kommer inte att minska. På sina håll kan jordbrukets vattenvårdsarbete effektiveras. Rådgivning och samarbete mellan producenter och myndigheter spelar en avgörande roll vid effektivare satsningar. För att rädda Östersjön räcker det heller inte med åtgärder inom enbart jordbruket. Även andra belastningskällor, såsom industri, städernas avloppsverk, trafik, luftnedfallet från energiproduktionen, glesbygden, fiskodlingen med mera måste åtgärdas, utsläppen från våra närområden inte att förglömma. Mera information: Östersjön & jordbruket 2008 webbsida på Information för lokalavdelningar på extranätet, under värt att veta och Östersjö Miljöministeriet: Finlands program för skydd av Östersjön ( Jord och skogsbruksministeriet: Programmet för utveckling av landsbygden i Fasta- Finland ( ) Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi: Maatalous Itämeren rehevöittäjänä, Maa ja elintarviketalous 96 (finska, Statsrådets principbeslut om riktlinjer för vattenskyddet fram till 2015 ( ) Havsforskningsinstitutet: Östersjöportalen ( ) Skyddskommissionen för Östersjöns marina miljö HELCOM (

14 14 (14) Källor: Stockholms marina forskningscentrum, Maatalous Itämeren rehevöittäjänä, Maa ja elintarviketalous 96. MTT 2007 Miljöförvaltningens webbsidor HELCOM:s webbsidor Föreläsningsmaterial av Petri Ekholm, SYKE, från MTK:s och Finlands Akademis Itämerityöpaja Föreläsningsmaterial av Martti Esala, MTT, vid ÖSP:s miljö- och vattenseminarium i Vasa