Lagstiftningen för social- och hälsovårdsoch landskapsreformen

Transkript

1 Utkast under arbete kl Lagstiftningen för social- och hälsovårdsoch landskapsreformen SAMMANFATTNING AV DET CENTRALA INNEHÅLLET I LAGUTKASTEN Utkastet till regeringsproposition med förslag till lagstiftning om social- och hälsovårds- och landskapsreformen sändes för utlåtande hösten 2016 och en utlåtandesammanfattning publicerades den 9 december Regeringen överlämnar propositionen till riksdagen i slutet av januari Syftet med regeringens proposition är att den 1 juli 2017 inrätta nya landskap och att föreskriva om deras förvaltning och ekonomi. Syftet är dessutom att den 1 januari 2019 överföra ansvaret för ordnandet av social- och hälsotjänsterna från kommunerna till landskapen samt att föreskriva om landskapens finansiering, beskattningsgrunderna för att få in medel för finansieringen, ett nytt statsandelssystem för kommunal basservice, införandet av reformen, personalens ställning och egendomsarrangemang. I propositionsutkastet ingår några bedömningar av konsekvenserna för den kommunala ekonomin. De kommunvisa beräkningarna har publicerats separat. I utkastet till regeringsproposition föreslås det att det stiftas en landskapslag, en lag om ordnande av social- och hälsovård och en lag om införande av dessa lagar. I propositionen ingår dessutom de ändringar som landskaps- och social- och hälsovårdsreformen förutsätter i den övriga lagstiftningen. Propositionen innehåller ett förslag till lag om landskapens finansiering och förslag till ändring av lagstiftningen om kommunernas finansiering, skattelagstiftningen, lagstiftningen om landskapens och kommunernas personal, vallagstiftningen samt vissa lagar som gäller den allmänna förvaltningen. Hösten 2016 beredde man utöver regeringspropositionen ett nytt lagförslag till lag om valfrihet. Beredningen av lagstiftningen om valfrihet inverkar också på lagen om produktion av social- och hälsotjänster, som beskrivs kortfattat i sammandraget. Propositionen med förslag till lag om valfrihet sänds för utlåtande i januari Propositionerna med förslag till lag om valfrihet och lag om produktion av social- och hälsotjänster överlämnas till riksdagen under vårsessionen Under samordning av finansministeriet bereds vid ministerierna de uppgifter som utöver social- och hälsovården ska överföras till landskapen. De ingår inte i denna proposition. Regeringens utkast till proposition i fråga om överföring av uppgifter sänds för utlåtande våren Reformen tryggar tjänsterna för människorna Syftet med social- och hälsovårds- och landskapsreformen är att modernisera tjänsterna och göra de offentliga finanserna mer hållbara. Genom reformen skapas förutsättningarna för Finlands framtida social- och hälsovårdsmodell. Alla offentliga social- och hälsotjänster samlas under samma starka ledning, dvs. under landskapet. I de nya landskapen ska man ta i bruk de effektivaste och mest verkningsfulla verksamhetssätten, så att tjänsterna kan produceras

2 verkningsfullt och kostnadseffektivt. Tjänsterna integreras kundfokuserat i enlighet med människornas behov. Målet är att minska skillnaderna i människornas välfärd och stävja kostnadsökningen. De material som gäller utkastet till regeringsproposition har publicerats på webbplatsen regionreformen.fi. 1 Inrättandet av landskapen och deras uppgifter Landskapslagen skapar förutsättningar för ett landskaps självstyre och invånarnas möjligheter att delta och påverka i landskapet. I landskapslagen föreskrivs bland annat om landskapets uppgifter, förvaltningsstruktur, ledarskap, ekonomi och beslutsfattande. Enligt lagutkastet är ett landskap ett offentligrättsligt samfund med självstyre inom sitt område. Det finns 18 landskap på det finländska fastlandet. Social- och hälsovården och andra uppgifter som hör till landskapet överförs till dem den 1 januari 2019 (se punkten om temporär förvaltning s. 28). Enligt lagutkastet har landskapet ett landskapsfullmäktige, en landskapsstyrelse och en revisionsnämnd. Landskapet får besluta om övriga organ. Till landskapen överförs uppgifter från NTM-centralerna, arbets- och näringsbyråerna, regionförvaltningsverken, landskapsförbunden och andra samkommuner samt kommunerna. (Se Förvaltningsmodell.) Det landskap som har ansvarat för uppgifterna ansvarar enligt förslaget för tillgodoseendet av invånarens lagstadgade rättigheter och samordningen av de samlade tjänsterna för kunderna. Landskapet ansvarar även för att kunderna i landskapet får tjänster på lika villkor. Landskapet fastställer behovet, volymen och kvaliteten när det gäller tjänsterna och sättet att producera dessa. Enligt förslaget svarar landskapet även för styrningen av och tillsynen över produktionen av tjänsterna samt användningen av den befogenhet som tillkommer myndigheten. Landskapet finansierar den vård och de tjänster som landskapet ansvarar för att ordna, även om tjänsten produceras av ett annat landskap eller en privat tjänsteproducent eller en producent inom tredje sektorn. Landskapet kan ge offentliga förvaltningsuppgifter till andra än myndigheter endast om det finns särskilda bestämmelser om detta i lag. Landskapet kan producera tjänsterna själv eller i samarbete med andra landskap eller på basis av ett avtal som ingåtts köpa dem från en annan tjänsteproducent, om inte något annat föreskrivs i lag. För den offentliga tjänsteproduktionen i landskapet svarar landskapets affärsverk när det gäller uppgifter som föreskrivs separat i lagen, såsom social- och hälsotjänster och räddningsväsendet. Affärsverket är en del av landskapets organisation, men verksamhetsmässigt och ekonomiskt är det åtskilt från denna. Affärsverket leds av en direktion, som består av fackmän, och en direktör. Ledamöterna i landskapets övriga organ kan inte väljas in i affärsverkets direktion. Affärsverket har en egen budget, som är en separat del av landskapets budget. Affärsverket har även anställda tjänsteinnehavare. 2

3 Det föreskrivs att beslutsfattandet i tillstånds-, anmälnings- och tillsynsärenden som förutsätter rättslig prövning samt social- och hälsovårdsärenden som berör individer ska vara en uppgift för landskapet och affärsverkets tjänsteinnehavare. Landskapsindelning I den lag som gäller införande av reformen föreskrivs det om antalet landskap i Finland och deras namn och om placeringen av kommunerna i landskapen. Indelningen i landskap enligt förslaget baserar sig på de nuvarande 18 landskapen med små undantag. Statsrådet kan besluta om ändringar av landskapsindelningen enligt de kriterier som fastställts i lagen om landskapsindelning. En utredning om en sammanslagning av landskapen (utredning om landskapsindelning) kan inledas utöver utifrån landskapens eller kommunernas eget förslag även utifrån ett utvärderingsförfarande. Förvaltningsmodell Social- och hälsovårds- och landskapsreformen minskar betydligt på antalet förvaltningsorganisationer av olika slag, då cirka 190 organisationer både mellan kommunerna och av andra slag ersätts av 18 landskap. I den nya förvaltningen, som har tre nivåer, ingår 1. kommunen, som ansvarar för lokala uppgifter och är en sammanslutning för lokal delaktighet och påverkan samt för främjande av befolkningens hälsa och välfärd 2. landskapet, som ansvarar för att social- och hälsotjänster ordnas och för andra regionala uppgifter samt är en sammanslutning för delaktighet och påverkan i anknytning till dessa 3. staten, som ansvarar för riksomfattande uppgifter samt tryggar de grundläggande frioch rättigheterna, rättsstaten och den allmänna säkerheten. På alla dessa nivåer fattas besluten om förvaltningens verksamhet och ekonomi av de högsta beslutsfattarna, som också ansvarar för verksamheten och ekonomin och som väljs genom val. Enligt lagutkastet är ett landskap ett offentligrättsligt samfund med självstyre inom sitt område. Landskapen grundas när lagarna träder i kraft den 1 juli Social- och hälsovården och andra uppgifter som föreskrivs dem blir landskapens ansvar den 1 januari Till landskapets uppgiftsområden hör social- och hälsovården räddningsväsendet miljö- och hälsoskyddet jordbruket och utvecklingen av landsbygden utvecklingen av områdena och deras näringsliv, ordnandet av företags- och arbetstjänster och näringslivstjänster samt integrationsfrämjandet planeringen och styrningen av områdesanvändningen, landskapsplaneringen och främjandet av byggverksamheten fiskerinäringen och vattenhushållningen, planeringen av vattentjänster samt vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen planeringen av trafiksystem samt den regionala väghållningen 3

4 främjandet av landskapets identitet samt kulturen, kompetensen och idrotten den regionala beredskap som ingår i samhällets säkerhetsstrategi de övriga regionala uppgifter som landskapet åläggs med stöd av lagen. I detta skede fastställs endast social- och hälsovårdens andel av landskapets uppgifter. Senare föreskrivs det om landskapets övriga uppgifter som en del av landskapsreformen. Enligt lagutkastet inrättas det gemensamma riksomfattande servicecenter för landskapen och i dem samlas stödtjänster som landskapen behöver. Servicecentren är aktiebolag som ägs gemensamt av landskapen och som staten kan ha delägarskap i. Servicecentren producerar stödtjänster för alla landskap (bl.a. lokaluthyrningstjänster, IKT samt personal- och förvaltningstjänster). Vidare kan landskapen ordna gemensamma stödtjänster med kommunerna eller med vissa andra samarbetspartner inom den offentliga sektorn (se Servicecenter) Landskapen har fem samarbetsområden. De finns till för samordning och samarbete på regional nivå inom social- och hälsovården. Varje samarbetsområde har en universitetssjukhusenhet och specialtjänster inom socialvården. Vilka landskap som hör till samarbetsområdena föreskrivs genom förordning av statsrådet. Universitetssjukhus upprätthålls av landskapen Birkaland, Norra Österbotten, Norra Savolax, Nyland och Egentliga Finland. För ett samarbetsområde upprättas ett samarbetsavtal mellan landskapen, genom vilket områdets social- och hälsotjänster sammanpassas. Landskapen Birkaland, Norra Österbotten, Norra Savolax, Nyland och Egentliga Finland sköter de förvaltningsuppgifter som förutsätts för att ett samarbetsavtal ska kunna upprättas. Landskapens uppgifter och den nya social- och hälsovårdsstrukturen

5 Lagutkast: Utkast till lag om ordnande av social- och hälsovård Utkast till landskapslag Utkast till lag om landskapsindelning Utkast till lag om införande av landskapslagen och lagen om ordnande av social- och hälsovård Sakkunniga: Ilkka Turunen, regeringsråd, finansministeriet, tfn (landskapslagen) Eeva Mäenpää, regeringsråd, finansministeriet, tfn (landskapslagen, lagen om landskapsindelning) Teemu Eriksson, finansråd, finansministeriet, tfn (landskapsindelningen) Auli Valli-Lintu, regeringsråd, finansministeriet, tfn Pekka Järvinen, regeringsråd, social- och hälsovårdsministeriet, tfn (lagen om införande av landskapslagen och lagen om ordnande av social- och hälsovård) 2 Deltagande och demokrati i landskapet Invånarna i landskapet och användarna av tjänster har enligt förslaget rätt att delta och påverka landskapets verksamhet. Landskapsfullmäktige och landskapsstyrelsen har den högsta beslutanderätten i landskapen. Landskapsfullmäktige har till uppgift att se till att det finns mångsidiga och effektiva möjligheter att delta. Landskapsfullmäktige För landskapets verksamhet och ekonomi ansvarar landskapsfullmäktige, som utövar den högsta beslutanderätten i landskapet. Landskapsfullmäktige väljs genom landskapsval för fyra år i sänder. Landskapets verksamhet leds i enlighet med en landskapsstrategi som godkänts av landskapsfullmäktige. Landskapets verksamhet, förvaltning och ekonomi leds av en landskapsstyrelse. En landskapsdirektör, som valts av landskapsfullmäktige och är underställd landskapsstyrelsen, leder landskapets förvaltning, ekonomi och övriga verksamhet. Landskapsval och invånarnas deltagande Enligt förslaget ska det första landskapsvalet genomföras i samband med presidentvalet år Valdag är söndagen den 28 januari Det ska föreskrivas om landskapsvalet i vallagen. År 2021 och därefter ska landskapsvalet förrättas i april samtidigt med kommunalvalet. Varje landskap deltar i valet som ett valdistrikt. Som ny valmyndighet inrättas landskapsvalnämnder. Landskapsvalet genomförs som direkt, hemligt och proportionellt. Vid landskapsvalet har samtliga röstberättigade lika rösträtt. Antalet fullmäktigeledamöter påverkas av landskapets invånarantal så att antalet fullmäktigeledamöter är minst 59 och högst 99. Landskapsfullmäktige kan dock också besluta att antalet fullmäktigeledamöter överskrider minimiantalet. 5

6 Enligt förslaget är gränsen för valfinansiering densamma i landskapsvalet som i riksdagsvalen. En kandidat i landskapsvalet får ta emot maximalt euro av samma finansiär. Invånarna i landskapet och användarna av tjänster har rätt att delta i och påverka landskapets verksamhet. Invånarna har bland annat motionsrätt i ärenden som gäller landskapets verksamhet. Landskapsfullmäktige har till uppgift att ansvara för att invånarna har tillgång till mångsidiga och effektiva möjligheter att delta. I landskapsstrategin ska man beakta och precisera invånarnas möjligheter att delta och påverka. Invånarnas möjligheter att delta och påverka kan främjas till exempel genom att ordna diskussionsmöten, invånarråd och genom att ta med invånarna i planeringen och utvecklingen av tjänsterna. Landskapsfullmäktige kan besluta att en rådgivande folkomröstning ska ordnas inom hela landskapsområdet om en fråga som angår landskapet. Enligt förslaget kan initiativ till en folkomröstning tas av minst tre procent av landskapets invånare som fyllt 15 år. Lagutkast: Utkast till landskapslag Utkast till lag om ändring av vallagen Utkast till lag om landskapsindelning Utkast till lag om ändring av partilagen Utkast till lag om ändring av lagen om förfarandet vid rådgivande kommunala folkomröstningar Utkast till lag om införande av landskapslagen och lagen om ordnande av social- och hälsovård Sakkunniga: Ilkka Turunen, regeringsråd, finansministeriet, tfn (landskapslagen) Eeva Mäenpää, regeringsråd, finansministeriet, tfn (landskapslagen, lagen om landskapsindelning) Teemu Eriksson, finansråd, finansministeriet, tfn (landskapsindelningen) Inga Nyholm, konsultativ tjänsteman, finansministeriet, tfn (demokrati och delaktighet, landskapsvalet) Arto Jääskeläinen, valdirektör, justitieministeriet, tfn , (landskapsvalet och vallagen) 3 Ordnandet och produktionen av social- och hälsotjänster Enligt lagutkasten ska landskapen ordna de offentligt finansierade social- och hälsotjänsterna. Det innebär att landskapet inom sitt område planerar, leder och finansierar den helhet som social- och hälsotjänsterna bildar. Enligt förslaget produceras tjänsterna av landskapets affärsverk. Dessutom kan tjänsterna produceras av andra offentliga och privata aktörer och aktörer inom den tredje sektorn. Landskapen ansvarar för att tjänsterna bildar fungerande helheter och service- och vårdkedjor för kunderna. Social- och hälsotjänsterna finansieras och 6

7 ordnas inte längre av kommunerna. Till kommunernas uppgifter kommer dock fortfarande att höra att främja välfärd och hälsa. Förslag som gäller ordnandet av tjänsterna I landskapslagen föreskrivs det om ordnandet av landskapets förvaltning och ekonomi I landskapslagen finns allmänna bestämmelser om ordnandet av landskapsförvaltningen och landskapets ekonomi. Landskapet svarar för att invånarnas lagstadgade rättigheter tillgodoses. Landskapet svarar också för att invånarna tillhandahålls de lagstadgade tjänsterna på lika villkor. Landskapet fastställer behovet, mängden och kvaliteten i fråga om tjänsterna och det sätt som de produceras på om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Dessutom svarar landskapet för tillsynen över produktionen och utövandet av myndigheternas befogenheter. Landskapet kan antingen självt eller i samarbete med andra landskap producera tjänsterna eller enligt avtal skaffa dem av andra tjänsteproducenter. Landskapet finansierar de tjänster som omfattas av dess ansvar i huvudsak med en finansiering som det får av staten och till en smärre del genom inflödet av avgiftsinkomster. Landskapet kan ge offentliga förvaltningsuppgifter till andra än myndigheter endast om det finns särskilda bestämmelser om detta i lag. I lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs det om hur landskapet ska ordna de lagstadgade social- och hälsotjänsterna för invånarna I lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs det om tillgången till tjänsterna. Social- och hälsotjänsterna ska till innehåll, mängd och kvalitet tillmötesgå de behov som invånarna har. Tjänsterna ska vara samordnade helheter och med hänsyn till befolkningens behov tillhandahållas nära dem som brukar tjänsterna. Produktionen av tjänsterna får sammanföras till större helheter som omfattar ett eller flera landskap om tillgången till tjänsterna och säkerställandet av deras kvalitet kräver specialkunskaper eller dyra investeringar. Detta är tillåtet även om ett ändamålsenligt, kostnadseffektivt och effektivt tillhandahållande av tjänsterna kräver det. För samarbetet mellan landskapen finns det fem samarbetsområden. Social- och hälsotjänsterna i de landskap som hör till ett samarbetsområde samordnas utifrån samarbetsavtal. I ett samarbetsavtal ingår ett investeringsprogram samt landskapens gemensamma förslag till vittsyftande eller ekonomiskt och verksamhetsmässigt betydande investeringar. Förslaget överlämnas till statsrådet. Alla landskap svarar inom sitt område för social- och hälsovårdens jourtjänster dygnet runt. Jourtjänsterna dygnet runt omfattar flera specialiteter inom sjukvården samt jouren inom socialvården. Jourtjänsterna dygnet runt kompletteras av omfattande jour dygnet runt som landskapen Södra Karelen, Södra Österbotten, Mellersta Finland, Lappland, Päijänne-Tavastland, Birkaland, Norra Karelen, Norra Österbotten, Norra Savolax, Satakunta, Nyland och Egentliga Finland har skyldighet att tillhandahålla. Denna reform inleds år Vid tillhandahållandet av social- och hälsotjänsterna ska tillgängligheten främjas. 7

8 Social- och hälsovården ska ordnas på både finska och svenska om det i ett landskap finns kommuner med olika språk eller åtminstone en tvåspråkig kommun (se Språkliga rättigheter). Om en person som får familjevård, slutenvård eller boendeservice byter hemkommun och flyttar till ett område som hör till ett annat landskap, kan han eller hon ansöka om samma tjänster hos det nya landskapet redan före flyttningen. Kommunerna ansvarar fortfarande för främjandet av invånarnas hälsa och välfärd. Detta är en uppgift som också landskapen har. Till landskapens uppgifter hör dessutom att med hjälp av sin sakkunskap stödja det arbete som utförs i kommunerna för att främja välmående och hälsa. Landskapen ska ordna social- och hälsotjänsterna så att en kund har möjlighet att välja tjänsteproducent på det sätt som det särskilt föreskrivs i lagstiftningen om valfrihet. Landskapet gör upp en servicestrategi och avger ett servicelöfte (se Styrning och Offentligt servicelöfte). Landskapet ska göra upp ett program för egenkontroll för att säkerställa verksamheten och tjänsterna som hör till ansvaret för att ordna social- och hälsovård. Landskapet ska inom sitt område följa befolkningens välfärd och hälsa, kvaliteten och effektiviteten samt kostnaderna och produktiviteten i den social- och hälsovård landskapet ordnar och hur tjänsterna för kunderna har samordnats. Landskapet ska främja invånarnas deltagande och möjligheter att påverka. Invånarnas åsikter ska beaktas när landskapet bereder servicelöftet, samarbetsavtalet mellan landskapen och samarbetsområdets förslag till social- och hälsovårdsministeriet om de rikstäckande målen. Landskapet svarar för utvecklingen av social- och hälsotjänsterna inom sitt område. Samarbetsområdena kommer överens om gemensamma riktlinjer för utvecklingen och den ömsesidiga samordningen av utvecklingsverksamheten. Finansieringen av den social- och hälsovård som landskapet ordnar fastställs på grundval av lagen om landskapens finansiering (se Landskapens finansiering och styrning). Den social- och hälsovård som ordnas av landskapen övervakas av statens tillstånds-, och tillsynsmyndighet. Landskapet ska i samarbete med kommunerna i sitt område se till att det finns beredskap inför störningar och undantagsförhållanden. När det gäller beredskapen ska landskapet säkerställa kontinuiteten i tjänsterna också när tjänster skaffas från privata tjänsteproducenter eller med hjälp av en kundsedel. Förslag som gäller produktionen av tjänsterna I landskapslagen föreskrivs det allmänt om landskapets produktion av tjänster. Landskapet kan antingen självt eller i samarbete med andra landskap producera tjänsterna eller enligt avtal skaffa dem av andra tjänsteproducenter. Landskapets affärsverk, ett aktiebolag, en sammanslutning, en förening, ett andelslag, en stiftelse eller en självständig yrkesutövare kan vara tjänsteproducent. I lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om riktlinjerna för produktionen av social- och hälsotjänsterna. Utöver landskapslagen och lagen om ordnande av social- och hälsovård bereds också en ny lag om produktionen av social- och hälsotjänsterna. Även denna proposition sändes för utlåtande hösten 2016 tillsammans med regeringens proposition om social- och hälsovårds- och landskapsreformen. 8

9 Hösten 2016 utarbetades ett utkast till lag om valfrihet. I det föreskrivs om innehållet i kundens valfrihet, de tjänster som omfattas av valfriheten, den roll som den som ordnar tjänsterna har och grunderna för ersättning till tjänsteproducenten (se Kundens valfrihet). Regeringen har i sina tidigare riktlinjer förutsatt att tjänsteproduktionen inom den offentliga, den privata och den tredje sektorn har jämlika verksamhetsbetingelser. Regeringen förutsätter att den privata och den tredje sektorn svarar för en bestämd minimimängd av tjänsteproduktionen. Den kommande modellen för valfrihet ska stödja möjligheterna för små och medelstora företag att vara verksamma på marknaden och sporra till nya, innovativa och digitala servicemodeller. Man drar nytta av konceptkonkurrensutsättningar vid reformen av tjänsterna. Bestämmelser om produktionen av social- och hälsotjänsterna i lagen om ordnande av social- och hälsovård Landskapet ska i sin egen verksamhet skilja åt ordnandet av social- och hälsovård och produktionen av tjänster. Landskapets affärsverk svarar för landskapets egen tjänsteproduktion. Affärsverket är en del av landskapets organisation, men verksamhetsmässigt och ekonomiskt är det åtskilt inom landskapet. Affärsverket leds av en direktion, som består av fackmän, och en direktör. I lagen föreskrivs det om deras kompetens och uppgifter. Affärsverket har en egen budget, som är en separat del av landskapets budget. Affärsverket både producerar tjänster och är en myndighet som utövar offentlig makt. Vid affärsverket tjänstgör även tjänsteinnehavare som kan fatta myndighetsbeslut. Affärsverket som drivs av landskapet producerar offentliga social- och hälsotjänster för invånarna också då tjänsterna inte är tillgängliga på annat sätt, t.ex. om glesbygden saknar andra tjänsteproducenter. Landskapet ska anförtro produktionen av tjänsterna åt ett bolag som ägs av landskapet eller en sammanslutning då det har hand om uppgifterna inom social- och hälsovården i en konkurrenssituation på marknaden eller då tjänsterna omfattas av kundens valfrihet (bolagiseringsskyldighet). En tjänsteproducent har ett flertal skyldigheter. Producenten ska exempelvis säkerställa att de helheter som tjänsterna bildar genomförs och att servicekedjorna fungerar på ett överenskommet sätt. Landskapet beslutar i sin servicestrategi också om målen för den minimimängd som ska upphandlas av privata tjänsteproducenter inom social- och hälsovården. Dessutom ska i servicestrategin fastställas vilken del av upphandlingarna som konkurrensutsätts i syfte att utveckla nya lösningar som förbättrar den innovativa verksamheten och kostnadseffektiviteten i fråga om tjänsterna. I servicestrategin för social- och hälsovården ska man dessutom beakta samordningen av de tjänster som omfattas av kundens valfrihet och de övriga social- och hälsotjänsterna så att de tjänster som kunderna är i behov av bildar en helhet som tillmötesgår behoven. Landskapet följer tillhandahållandet av tjänsterna. Producenterna ska också göra upp en plan för egenkontrollen. Lagen om produktion av social- och hälsotjänster I lagen om produktion av social- och hälsotjänster ska det föreskrivas om rätten att producera de social- och hälsotjänster som ingår i landskapets organiseringsansvar och 9

10 de privata social- och hälsotjänsterna. Genom lagen vill man säkerställa patienternas och klienternas säkerhet samt tjänster av hög kvalitet. Dessutom är avsikten att främja företagsamheten genom att minska företagarnas administrativa börda. Enligt lagförslaget ska man slopa den nuvarande tillstånds- och anmälningspraxisen som är beroende av tjänsteproducentens verksamhetsform. I stället för den ska man övergå till en registrering som gäller alla tjänsteproducenter på lika villkor och till en fungerande egenkontroll som utgår från ett ömsesidigt förtroende mellan tjänsteproducenten och myndigheterna. Tjänsteproducenten ska registrera sig i ett register över tjänsteproducenter inom socialoch hälsovården. I registret ingår också en öppen och offentlig informationstjänst om tjänsteproducenterna. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) och regionförvaltningsverken är register- och tillsynsmyndigheter. I merparten av fallen räcker det med att uppgifter om t.ex. personal och lokaler lämnas till myndigheterna. Myndigheterna kan vid behov granska verksamhetsbetingelserna för tjänsteproducenten mer ingående och göra en förhandsinspektion. Tjänsteproducenterna ska uppfylla de registreringskriterier som bestäms i lagen. Tillsynsmyndigheten godkänner eller tillbakavisar en producent. Kriterierna preciseras efter det att regeringen har dragit upp riktlinjerna för valfriheten. Enligt förslaget ska tjänsteproducenten säkerställa att tjänsterna är av god kvalitet, utgår från kunden och är trygga och ändamålsenliga. Tjänsteproducenten ska också övervaka tillhandahållandet av dem. Tjänsteproducenten ska ha en övergripande plan för egenkontrollen. I lagen föreskrivs om metoder för tillsyn som görs i efterhand på ett sätt som i regel motsvarar den nuvarande regleringen. Den nya lagen fråntar kommunerna deras nuvarande uppgifter i anslutning till tillstånds- och anmälningsförfarandet i fråga om de privata social- och hälsotjänsterna. Utkastet till lag om produktion av social- och hälsotjänster hänger samman med beredningen av lagstiftningen om social- och hälsovårds- och landskapsreformen och lagstiftningen om valfrihet. Lagen kommer särskilt att komplettera lagstiftningen om valfrihet när det gäller social- och hälsotjänster. Enligt planerna ska den nya lagen träda i kraft den 1 januari Den nya lagen ersätter de nuvarande lagarna om privat socialservice och privat hälso- och sjukvård. Lagutkast: Utkast till landskapslag Utkast till lag om ordnande av social- och hälsovård Utkast till lag om produktion av social- och hälsotjänster Sakkunniga: Tuomas Pöysti, projektchef, understatssekreterare, social- och hälsovårdsministeriet och finansministeriet, tfn Liisa-Maria Voipio-Pulkki, direktör, social- och hälsovårdsministeriet, tfn Pekka Järvinen, regeringsråd, social- och hälsovårdsministeriet, tfn Riitta-Maija Jouttimäki, regeringsråd, social- och hälsovårdsministeriet, tfn Kirsi Varhila, överdirektör, social- och hälsovårdsministeriet, tfn

11 4 Främjande av välfärd och hälsa i social- och hälsovårdsreformen Kommunens uppgifter inom främjande av välfärd och hälsa Kommunerna har även i fortsättningen ansvar för att främja befolkningens välfärd och hälsa. Kommunens uppgifter i fråga om detta förblir de samma som hittills, dvs. att bevaka kommuninvånarnas välfärd och hälsa och de faktorer som påverkar dessa inom varje befolkningsgrupp att varje år lämna till kommunfullmäktige en rapport om kommuninvånarnas välfärd och hälsa och om de åtgärder som har vidtagits att en gång per fullmäktigeperiod ta fram en mer omfattande välfärdsberättelse för kommunfullmäktige att ställa upp mål för främjandet av välfärd och hälsa som baserar sig på lokala förhållanden och behov och att fastställa åtgärder som stöder målen att när det gäller främjande av välfärd och hälsa samarbeta inom kommunens olika sektorer samt med de offentliga och de privata sammanslutningar som är verksamma i kommunen att på förhand bedöma och beakta hälso- och välfärdskonsekvenser att observera effekterna av åtgärder som genomförts inom den kommunala servicen att utse ansvariga för främjandet av välfärd och hälsa. En naturlig plats för samordning av uppgifterna inom den hälso- och välfärdsfrämjande verksamheten är kommunernas centralförvaltning. Då kan man säkerställa att verksamheten fortgår över förvaltningsgränserna även under omställningsskedet. Dessutom ska kommunernas och landskapets samarbete genomföras så att det social- och hälsovårdskunnande och den kunskapsbas som finns i landskapen stöder kommunernas arbete att främja välfärd och hälsa. Landskapets uppgifter inom främjande av välfärd och hälsa Landskapets uppgifter inom främjandet av välfärd och hälsa görs till en del av ledningen av landskapet. Främjandet av välfärd och hälsa i landskapen utgörs av följande delområden: Strategisk ledning av hälso- och välfärdsfrämjandet i landskapsorganisationen o sätta upp mål, fastställa åtgärder och ansvariga samt i förväg bedöma och beakta konsekvenserna av beslut o utarbeta en regional välfärdsberättelse i samarbete med kommunerna i området. Förebyggande social- och hälsotjänster o med dessa avses bl.a. rådgivningsbyrån, skol- och studerandehälsovård, hälsorådgivning och hälsokontroller, företagshälsovård, främjande av de äldres funktionsförmåga och förebyggande av olycksfall hos äldre samt förebyggande och främjande verksamhet i enlighet med socialvårdslagen, t.ex. förhindrande av att människor marginaliseras eller hamnar utanför arbetslivet samt främjande av sysselsättning och social välfärd. Landskapens stöd till kommunerna för främjande av välfärd och hälsa samt preventivt alkohol- och drogarbete, t.ex. 11

12 o o stöd och utbildning för arbetet med välfärdsberättelsen och förhandsbedömningen framtagning av välfärds- och hälsodata för kommunerna samt tolkningen av dessa data stöd för genomförande av riksomfattande program och riktlinjer. Styrning av och incitament för främjande av välfärd och hälsa Målet är att kommunerna, landskapen, producenterna av social- och hälsotjänster och befolkningen uppmuntras att fatta beslut och göra val som främjar välfärd och hälsa. Landskapens styrning av främjandet av välfärd och hälsa inkluderas i den allmänna styrningen av social- och hälsotjänsterna. Styrningssystemets delområden: 1. Förhandlingar mellan staten och landskapen samt samarbetsavtal om organiseringen, med bl.a. de riksomfattande målen som grund 2. Offentliga jämförelseuppgifter från landskapen och tjänsteproducenterna (inkl. kostnader för tjänsterna samt verksamhet, resultat och kvalitet) 3. En andel som knyts till landskapens statliga finansiering (hälso- och välfärdskoefficient) 4. Landskapets servicestrategi och servicelöfte 5. Avtal mellan landskapen och tjänsteproducenterna samt incitament knutna till de ersättningar som betalas till tjänsteproducenterna (t.ex. betalningsgrunder som fastställs utifrån hälso- och välfärdskoefficienten). Lagutkast: Landskapslag Lag om landskapens finansiering Lag om ordnande av social- och hälsovård Lag om statsandel för kommunal basservice Sakkunniga: Taru Koivisto, direktör, social- och hälsovårdsministeriet, tfn Heli Hätönen, konsultativ tjänsteman, social- och hälsovårdsministeriet, tfn Integration Syftet med social- och hälsovårdsreformen är att integrera de offentliga social- och hälsotjänsterna till kundorienterade helheter. Denna integration av social - och hälsotjänsterna för att förbättra servicens effekt är ett av social- och hälsovårdsreformens viktigaste mål. Integrationen av social- och hälsotjänsterna innebär att alla tjänster samlas så att de lyder under landskapet och landskapet ansvarar för ordnandet av tjänsterna. Även all finansiering går via landskapet till tjänsteproducenterna. Landskapens och tjänsteproducenternas 12

13 informationssystem integreras också. Klient- och patientuppgifter överförs mellan olika producenter via nationella register och interoperativa informationssystem. I social- och hälsovårdsreformen anknyter integrationen av tjänster till tjänsternas kvalitet, kundernas ställning och erfarenhet samt till att stävja kostnadsökningen. Genom integrationen av tjänster kan man bättre än tidigare genomföra de helheter som tjänsterna bildar. Dessutom kan man planera och genomföra förebyggande åtgärder, som kan minska välfärds- och hälsoskillnaderna mellan invånarna. Det föreslås att det i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs följande: Landskapet svarar för tillgången till social- och hälsotjänster. Tjänsternas innehåll, omfattning och kvalitet ska motsvara invånarnas behov. Landskapen ansvarar för att tjänsterna utgör integrerade helheter och att de genomförs i enlighet med befolkningens behov nära kunderna. Dessutom sköter landskapet med ansvar för att ordna tjänster att tjänsteproducenterna agerar i samråd på så sätt att kunderna har integrerade tjänster till sitt förfogande. I landskapets servicestrategi för social- och hälsovården ska integrationen av de tjänster som omfattas av kundens valfrihet och andra social- och hälsotjänster beaktas så att de tjänster som kunderna väljer bildar en helhet som motsvarar kundernas behov. Landskapet svarar för att tjänsterna integreras, dvs. samordnas till fungerande kundorienterade helheter som bildas av tjänsterna samt servicekedjor. Detta gäller alla social- och hälsotjänster för vars ordnande lanskapet svarar både på basnivå och på specialiserad nivå. I synnerhet de som använder sig av många olika tjänster ska ges rådgivning och få en omfattande bedömning av servicebehovet och en klientplan. Även tjänsteproducenter inom den privata sektorn och den tredje sektorn som hör till området för valfriheten har förpliktelser. Tjänsteproducenterna ska följa de av landskapet fastställda helheter som tjänsterna bildar och servicekedjor. Producenterna ska för sin del säkerställa att integrationen av tjänster förverkligas och agera i samråd med andra tjänsteproducenter så som integrationen förutsätter. Dessutom ska producenterna genomföra kundens tjänster i enlighet med den klientplan som utarbetats för honom eller henne. Landskapet har i uppgift att följa upp att integrationen genomförs. Ur den enskilda kundens perspektiv är det väsentliga hur de helheter av tjänster som fastställs av landskapet samt servicekedjorna och integrationen av tjänster genomförs. Att utarbeta en klientplan och ha skyldighet att följa den är också väsentligt i detta sammanhang. Bestämmelser som föreslås i lagen om valfrihet Producenten av direktvalstjänster har alltid helhetsansvaret för de samlade tjänster som den enskilda kunden får. Även i situationer där producenten skaffar eller producerar tjänster tillsammans med någon annan tjänsteproducent. Direktvalstjänsterna omfattas av en skyldighet att tillhandahålla rådgivning och handledning om dem. 13

14 Alla producenter som ingår i systemet för valfrihet ska i sin verksamhet använda riksomfattande informationssystemtjänster enligt lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården. Detta säkerställer att när tjänsterna tillhandahålls finns det alltid aktuella uppgifter om kunden, klientplanen, klient- och patientjournalen och andra faktorer som påverkar ärendet. Kunden har rätt att välja tjänsteproducent, tjänsteenhet och dess verksamhetsställe samt i möjligaste mån den yrkesutbildade person eller grupp av yrkesutbildade personer som tillhandahåller tjänster. Då har kunden bättre möjlighet att påverka den service som han eller hon får. Lagutkast: Utkast till landskapslag Utkast till lag om ordnande av social- och hälsovård Utkast till lag om produktion av social- och hälsotjänster Sakkunniga: Tuomas Pöysti, projektchef, understatssekreterare, social- och hälsovårdsministeriet och finansministeriet, tfn Liisa-Maria Voipio-Pulkki, direktör, social- och hälsovårdsministeriet, tfn Taina Mäntyranta, medicinalråd, social- och hälsovårdsministeriet, tfn Pekka Järvinen, regeringsråd, social- och hälsovårdsministeriet, tfn Kirsi Varhila, överdirektör, social- och hälsovårdsministeriet, tfn Offentlig servicelöfte Det offentliga servicelöftet är en viljeyttring från landskapets sida till invånarna om hur socialoch hälsotjänsterna ska ordnas i praktiken. Om invånares rätt till olika tjänster föreskrivs i flertalet olika lagar och ett servicelöfte kan inte begränsa denna rätt. Syftet med ett offentligt servicelöfte är att främja ordnandet av social- och hälsovården så att man samtidigt beaktar kundernas synpunkter och behov. Ett annat syfte med servicelöftet är att öka verksamhetens öppenhet och därigenom utveckla tjänsternas kvalitet, effektivitet och kostnadseffektivitet. Om landskapets servicelöfte föreskrivs följande i lagen om ordnande av social- och hälsovård: Ett servicelöfte ger landskapets invånare möjlighet att följa och bedöma hur tjänster tillhandahålls. Servicelöftet är offentligt och därigenom är det även möjligt att ge respons och lägga fram förslag som förbättrar tjänster i praktiken. Ett servicelöfte kan gälla alla tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar. Servicelöftet gäller inte social trygghet i vidare omfattning. Servicelöftet kan varken begränsa landskapets lagstadgade skyldigheter eller kundens rättigheter. Det är inte heller rättsligt bindande. 14

15 Lagutkast: Utkast till lag om ordnande av social- och hälsovård Sakkunnig: Taina Mäntyranta, medicinalråd, social- och hälsovårdsministeriet, tfn Invånarnas möjligheter att delta och påverka inom social- och hälsovården Invånarna i landskapet och de som utnyttjar landskapets tjänster har rätt att delta i och påverka landskapets verksamhet. Landskapsfullmäktige ska se till att det finns mångsidiga och effektiva möjligheter att delta. Bestämmelser om invånarnas och kundernas rätt till inflytande finns i lagen om ordnande av social- och hälsovård och i landskapslagen. Enligt lagförslaget om ordnande av social- och hälsovård ska landskapet främja invånarnas möjligheter att delta och påverka. Invånarnas synpunkter ska beaktas när landskapet för social- och hälsovårdsministeriet bereder servicelöftet, landskapens samarbetsavtal och samarbetsområdets förslag om riksomfattande mål. Möjligheterna att delta och påverka kan främjas i synnerhet genom att ordna diskussionsmöten och genom att utreda invånarnas åsikter innan beslut fattas. För att garantera den unga befolkningens möjligheter att delta och påverka ska landskapsstyrelsen inrätta ett ungdomsfullmäktige eller en motsvarande påverkansgrupp för unga i landskapet. För att garantera den äldre befolkningens möjligheter att delta och påverka ska landskapet inrätta ett äldreråd, och för att garantera möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att delta och påverka ska landskapet inrätta ett råd för personer med funktionsnedsättning. Landskapens påverkansorgan ska ges möjlighet att påverka planering, beredning, genomförande och uppföljning av landskapets verksamhet i frågor som är av betydelse för barn och unga, den äldre befolkningen och personer med funktionsnedsättning och med tanke på de tjänster som dessa grupper behöver. I ett tvåspråkigt landskap ska landskapsstyrelsen tillsätta ett påverkansorgan för den språkliga minioriteten. Till medlemmar i organet väljs personer som representerar den språkliga minoriteten i landskapet. Påverkansorganet för den språkliga minoriteten har till uppgift att utreda, bedöma och fastställa behovet av tjänster för den språkliga minoriteten i landskapet och att följa upp tillgången till och kvaliteten på dessa tjänster. I ett landskap där en kommun som hör till samernas hembygdsområde ingår ska landskapsstyrelsen tillsätta ett påverkansorgan för det samiska språket. Till medlemmar i detta organ väljs personer som representerar de samiskspråkiga invånarna. Lagutkast: Utkast till lag om ordnande av social- och hälsovård Utkast till landskapslag 15

16 Sakkunniga: Pekka Järvinen, regeringsråd, social- och hälsovårdsministeriet, tfn Viveca Arrhenius, socialråd, social- och hälsovårdsministeriet, tfn Språkliga rättigheter De språkliga rättigheterna ska tryggas i den nya servicestrukturen i social- och hälsovårdsreformen. Klienterna och patienterna har rätt att använda nationalspråken, dvs. finska eller svenska, att bli hörda och att i förvaltningsärenden få handlingar på finska eller svenska. Det föreskrivs om de språkliga rättigheterna i den gällande språklagen, samiska språklagen och teckenspråkslagen samt i den lag om ordnande av social- och hälsovård som är under beredning. Social- och hälsovårdstjänster ska ordnas både på finska och på svenska om landskapet består av tvåspråkiga kommuner eller kommuner med olika språk. Om alla kommuner som hör till landskapet är enspråkiga ordnas tjänsterna och förvaltningen av dem på det språk som används i landskapets kommuner. Landskapet Södra Österbotten ska dock ordna omfattande jourtjänster på både finska och svenska. Av de föreslagna landskapen kommer sex stycken att bli tvåspråkiga. Frånsett Österbotten kommer svenska att vara minoritetsspråk i de övriga landskapen. Enligt språklagen ska myndigheterna självmant se till att individens språkliga rättigheter förverkligas i praktiken. Då tjänsterna ordnas ska verksamheten planeras för att följa språklagen. Rätten att få använda samiska gäller främst samernas hembygdsområde. Till hembygdsområdet hör Enontekis, Enare och Utsjoki kommun samt en del av Sodankyläs område. I nuläget har samerna rätt att använda samiska inom social- och hälsovården i kommunerna i hembygdsområdet och inom Lapplands sjukvårdsdistrikt. Kommunerna har ändå inte lagstadgad skyldighet att ordna social- och hälsovårdstjänster på samiska. Tolkning på samiska fyller de krav som föreskrivs i lagen. Klientens och patientens deltagande ska säkras i de situationer där klienten eller patienten och personalen inte har ett gemensamt språk eller då personen på grund av en sinnes- eller talskada eller av annan orsak inte kan göra sig förstådd. Sådana språkgrupper är det finska och det finlandssvenska teckenspråket. I situationer där klienten eller patienten och personalen inte har ett gemensamt språk ska det säkerställas att personen får en tillräcklig uppfattning om ärendet och dess betydelse och att personen kan uttrycka sin åsikt. Om det inte är möjligt att tillkalla tolk, ska man se till att förståelsen tryggas på andra sätt. Nordiska medborgare har rätt att använda sitt eget språk, finska, isländska, norska, svenska eller danska. Regionen ska då i möjligaste mån se till att nordiska medborgare får den tolknings- och översättningshjälp de behöver. Nordiska medborgares rätt att använda sitt eget modersmål grundar sig på den nordiska konventionen om social trygghet. Även behovet att få använda sitt eget språk hos de som talar andra språk beaktas. De landskap som hör till samarbetsområdet inom social- och hälsovården ska göra upp ett samarbetsavtal för regional samordning av social- och hälsovården. I avtalet ska man också komma överens om åtgärder för att säkra de språkliga rättigheterna. 16

17 Statsrådet ska vart fjärde år fastställa de strategiska målsättningar för ordnandet av social- och hälsovården som kompletterar lagstiftningen. I målsättningarna ska man också fastställa målsättningarna för att säkra de språkliga rättigheterna. Lagar: Språklag (423/2003) Samisk språklag (1086/2003) Teckenspråkslag (359/2015) Lagutkast: Utkast till lag om ordnande av social- och hälsovård Sakkunniga: Pekka Järvinen, regeringsråd, social- och hälsovårdsministeriet, tfn Viveca Arrhenius, socialråd, social- och hälsovårdsministeriet, tfn Servicecenter Enligt lagutkasten ska det inrättas gemensamma landsomfattande servicecenter som ska sköta de stödtjänster som landskapen behöver. Därutöver kan landskapen ordna gemensamma stödtjänster tillsammans med kommuner eller andra samarbetsparter inom den offentliga sektorn. Genom att inrätta ett servicecenter stärks landskapens självstyre och verksamhetsbetingelser. Det ska produceras moderna och effektiva stödtjänster för landskapen. Stödtjänsterna ger genom kunskapsutveckling och informationsledning samt utnyttjande av teknik och utökning av automatik möjlighet att förbättra effektiviteten. Målet är att åstadkomma besparingar och erbjuda samtliga landskap det bästa kunnandet och på det sättet se till att stödtjänsterna håller jämn standard i alla landskap. I november 2016 tillsattes såväl en bred ledningsgrupp som styr- och projektgrupper, som ser till att de riksomfattande stödtjänstbolag som reformen kräver bildas och har hand om beredningen och styrningen av inledningen av verksamheten. Landskapens på riksnivå organiserade stödtjänster är följande: 1. Servicecenter för lokal- och fastighetsförvaltning Ett gemensamt fastighetsbolag som producerar lokaltjänster garanterar lokaler som stöder verksamheten, ett fungerande servicenätverk och en god användningsgrad av lokalerna. Bolaget har kompetens för planering, finansiering och investeringar när det gäller specialfastigheter så att lokalerna stödjer verksamheten och beaktar framtida behov, bl.a. ny vårdteknologi och digitalisering. 2. Servicecenter för informations- och kommunikationstekniska tjänster (IKTservicecenter) Ett IKT-servicecenter producerar informationsförvaltnings-, informationssystem- och ittjänster åt landskapen och statliga myndigheter. Centret kan använda egna resurser för att producera tjänsterna eller köpa tjänsterna av externa producenter. En utredning om 17

18 inrättandet av centret och de tjänster som det tillhandahåller ( blev klar i september Att planera och införa nya elektroniska tjänster och verksamhetsförändringar kräver en målmedveten styrning av informationsförvaltningen samt samarbete mellan landskapen och staten. När IKT-tjänsterna utvecklas och produceras samt digitaliseringen genomförs, läggs särskild vikt vid att planera en övergångsperiod och att säkerställa att verksamheten fortsätter. 3. Servicecenter för ekonomi- och personalförvaltning Det landsomfattande servicecentret för ekonomi- och personalförvaltning producerar för landskapen enhetliga expert- och stödtjänster inom ekonomiförvaltningen, betalningsrörelsen och bokföringen samt personalförvaltningen och löneadministrationen. Servicecentrets kärna är effektiv verksamhet och personalens starka sakkännedom. Centret har flera regionala verksamhetsställen. Servicecentret utvecklar och reformerar också gemensamma servicekoncept åt landskapen samt förvaltar systemmiljön tillsammans med de andra servicecentren. Servicecentren producerar de nämnda stödtjänsterna till landskapen och landskapens andra upphandlande enheter. På vissa villkor (offentlig serviceskyldighet, en gräns för försäljning till utomstående som är anpassad till omsättningen) kan servicecentren producera tjänster till de produktionsbolag som är verksamma på landskapens marknad eller till de av den privata sektorns aktörer som omfattas av valfriheten. Servicecentren kan producera tjänster med egna resurser eller köpa dem av externa tjänstelproducenter genom konkurrensutsättning enligt upphandlingslagstiftningen. Ytterligare görs det en bedömning av organiseringen av eventuella gemensamma stödtjänster inom dessa delområden: 1) en expertbedömning av standarden, effekterna och effektiviteten av landskapets egen produktion jämfört med andra produktionssätt, 2) forskningens koordinationstjänster och 3) anordnings- och infrastrukturtjänster. Servicecentren är aktiebolag som ägs gemensamt av landskapen och som staten kan ha delägarskap i. Avsikten är att under beredningen bilda bolagen under ledning av statliga aktörer. Bestämmelser om servicecentrets uppgifter och tjänster utfärdas senare genom förordning. Landskapen måste satsa på att inbördes och tillsammans med kommunerna utveckla sitt upphandlingssamarbete för att förbättra kunskaperna om upphandling och för att inom upphandlingen uppnå betydande fördelar när det gäller volymer och specialisering. De kostnadsbesparingar som kan uppnås genom upphandlingen är betydande. Landskapens upphandling ska stödjas genom att separat föreskriva om att landskapen har rätt att använda statens enhet för kollektiv upphandling. Lagutkast: Utkast till införandelag Utkast till landskapslag Utkast till lag om ordnande av social- och hälsovård Sakkunniga: Helena Tarkka, förvaltnings- och utvecklingsdirektör, finansministeriet, tfn (lokaltjänster) Maritta Korhonen, informationsförvaltningsråd, social- och hälsovårdsministeriet, tfn (IKT-tjänster) 18

19 Tomi Hytönen, budgetråd, finansministeriet, tfn (gemensamma upphandlingstjänster) Juha Sarkio, statens arbetsmarknadsdirektör, finansministeriet, tfn (personaloch ekonomiförvaltningstjänster) 10 Landskapens finansiering och styrning I egenskap av finansiär styr staten lanskapens ekonomi. Avsikten är att skapa en styrmodell för att landskapen ska klara av sina uppgifter och för att kostnadsökningen av utgifterna för socialvården och hälso- och sjukvården ska kunna tyglas i enlighet med målen. Styrningen av landskapens ekonomi I planen för de offentliga finanserna samordnas uppgifter och finansiering De viktigaste instrumenten för landskapens ekonomistyrning är planen för de offentliga finanserna, statsbudgeten och lagstiftningen om landskapen. I planen för de offentliga finanserna ställer regeringen upp mål för de offentliga finanserna och beslutar om åtgärder för att uppnå målen. Rambeslutet för statsfinanserna ingår i planen för de offentliga finanserna. I samband med beredningen av planen för de offentliga finanserna utvärderas landskapens uppgifter och deras finansiering. Landskapens statliga finansiering justeras varje år i enlighet med lagen om landskapens finansiering. Förhandlingarna mellan staten och landskapen stöder beredningen av planen för de offentliga finanserna och beredningen av den årliga justeringen av planen. Under förhandlingarna utvärderas landskapets ekonomi, kostnadsutveckling och behovet av möjliga anpassningsåtgärder och dessutom behandlas landskapens investeringsplaner. Statens styrning gäller investeringar som är ekonomiskt betydande eller som på grund av att de är exceptionellt vittomfattande i övrigt är betydelsefulla med tanke på servicestrukturen som helhet eller för ordnandet av flera än ett landskaps tjänster. Utöver direkta investeringar styr staten också långsiktiga åtaganden som kan likställas med investeringar och investeringar som görs av landskapens gemensamma servicecenter. Landskapens finansiering regleras av finansieringslagen Genom lagen om landskapens finansiering är avsikten att föreskriva om statens finansiering till landskapen. Målet är att skapa ett finansieringssystem där landskapen klarar av att sköta de uppgifter som tillfaller dem enligt lagen. Landskapen får inte beskattningsrätt i och med reformen, vilket innebär att deras inkomstkällor kommer att vara statsfinansieringen samt klient- och användaravgifter. Landskapen har inga andra betydande inkomstkällor. I det fall att det uppstår likviditetsproblem i landskapen kan staten vid behov bevilja kortfristiga lån eller statsborgen. 19