Är jobbet för tungt?

Transkript

1 KAROLINSKA INSTITUTET ARBETS- OCH MILJÖMEDICIN SYD Är jobbet för tungt? Företag och anställda bör nu klara av mätningen själva test av ny precis och kostnadseffektiv kartläggning i städbranschen Mikael Forsman, Vanda Barkstedt, Xuelong Fan, Ida-Märta Rhén Karolinska Institutet Camilla Dahlqvist, Henrik Enquist, Lotta Löfqvist, Catarina Nordander Arbets- och miljömedicin Syd Slutrapport AFA-projekt Dnr

2 Förord I städbranschen är det vanligt med påfrestande/låsta och/eller extrema arbetsställningar och rörelser som ger höga belastningar på kroppen. Muskuloskeletala diagnoser är vanligt bland städare och många blir långtidssjukskrivna. Detta projekt syftar till att på ett objektivt sätt kartlägga fysisk arbetsbelastning i delar av städbranschen samt att testa en ny mätstrategi då de anställda själva kan mäta belastningen. Med hjälp av objektiv data skapas nya förutsättningar för diskussion med städbranschen om vad som är rimlig belastning vilket förhoppningsvis leder till att risken med städarbete minskar. Projektet är finansierat av AFA Försäkring (Dnr ) och vi vill framföra vårt varma tack till AFA Försäkring som har möjliggjort detta projekt. Vi vill också tacka alla hotell, städföretag och städare som har deltagit i projektet. Projektet har pågått mellan februari 2015 och oktober 2017 och har skett i samarbete mellan Karolinska Institutet, Stockholm och Arbets- och miljömedicin Syd, Lund. Stockholm i oktober 2017 Mikael Forsman, Vanda Barkstedt, Xuelong Fan, Ida-Märta Rhén Karolinska Institutet (KI) Camilla Dahlqvist, Henrik Enquist, Catarina Nordander Arbets- och miljömedicin Syd, Lund (AMM Syd) Denna rapport citeras enligt följande: Dahlqvist C, Barkstedt V, Enquist H, Fan X, Rhén I-M, Löfqvist L, Nordander C, Forsman M Är jobbet för tungt? Företag och anställda bör nu klara av mätningen själva test av ny precis och kostnadseffektiv kartläggning i städbranschen. AFA slutrapport dnr Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, Stockholm 1

3 Innehåll Förord... 1 Sammanfattning... 3 Abstract... 4 Bakgrund... 5 Projektets syfte... 7 Material och metoder... 7 Deltagare... 7 Tekniska mätningar av fysisk arbetsbelastning... 8 Mätmetoder... 9 Ny mätstrategi- egenmätning av fysisk arbetsbelastning... 9 Elektromyografi (EMG) Inklinometri Goniometri Belastningsmått Pulsmätning Resultat Ny mätstrategi egenmätning av fysisk arbetsbelastning Arbetsbelastning avseende arbetsrörelser, arbetsställningar och muskelansträngning under en arbetsdag Arbetsbelastning under olika arbetsuppgifter Relativ pulsbelastning (HRR) under en arbetsdag Diskussion Ny mätstrategi egenmätning av fysisk arbetsbelastning Arbetsbelastning vid hotellrums- och sjukhusstädning Arbetsbelastning avseende arbetsrörelser, arbetsställningar och muskelansträngning Pulsbelastning Har städarbetet förändrats i linje med tidigare rekommendationer? Rekommendationer baserade på projektets resultat Spridning av resultat Sammanfattande slutsatser Referenser

4 Sammanfattning I städbranschen är det vanligt med påfrestande/låsta och/eller extrema arbetsställningar och rörelser som ger höga belastningar på kroppen. Städare drabbas i stor utsträckning av besvär/sjukdomar i muskuloskeletala systemet och blir ofta långtidssjukskrivna. Det finns behov av att objektivt bedöma arbetsbelastningen i städbranschen och tekniska mätningar är överlägsna när det gäller att bedöma den fysiska arbetsbelastningen. Metoden för heldagsmätningar av arbetsställningar och rörelser har blivit mycket enklare. Hittills har dock alla mätningar utförts av forskare och ingen har ännu testat att låta anställda själva administrera mätningarna. Syftet med projektet var att testa en ny mätstrategi (egenmätning) för att objektivt kvantifiera den fysiska belastningsnivån för en yrkesgrupp. Projektet syftade också till att kvantifiera belastningen i olika delar av städbranschen (hotellrums- och sjukhusstädning), och att jämföra den uppmätta fysiska belastningen med tidigare mätningar. Den fysiska arbetsbelastningen (arbetsrörelser, arbetsställningar och muskelaktivitet i övre delen av kroppen) mättes under en hel arbetsdag på 14 hotellrumsstädare och 12 sjukhusstädare. Utöver det genomfördes det pulsmätningar på 12 sjukhusstädare. När det gäller egenmätning av arbetsställningar och rörelser i överarmen var det totalt 28 städare (24 hotellrumsstädare och 4 kontorsstädare) som deltog. Vi fann att både hotellrums- och sjukhusstädare har hög arbetsbelastning i övre delen av kroppen, vad gäller rörelsehastighet, arbetsställningar och muskelansträngning. Båda typerna av städning överskred nio av de elva åtgärdsnivåer för ergonomisk belastning som tagits fram av AMM Syd. Arbetsbelastningen var allra högst hos hotellrumsstädarna. Vi testade också den nya mätstrategin, dvs. egenmätning av arbetsställningar och arbetsrörelser. Det visade sig att resultaten för arbetsställningarna var jämförbara med mätningarna som forskarna utfört på gruppnivå. För rörelsemätningarna däremot, så var resultatet precis samma som forskarnas och alltså helt jämförbara på både grupp och individnivå. Städarna själva upplevde i överlag att mätningarna fungerade bra. Pulsmätningar på sjukhusstädare visade att pulsbelastningen ligger under den rekommenderade högsta nivån (rekommendation från International Labour Organisation (ILO)). Resultaten i det här projektet visar att både hotellrums- och sjukhusstädare har hög arbetsbelastning i övre delen av kroppen vilket innebär hög risk för att drabbas av belastningsskador. Det har också visat sig att de anställda själva kan klara av att genomföra mätningar av arbetsställningar och arbetsrörelser i överarmen. Detta innebär att egenmätningar kan bli en kostnadseffektiv mätstrategi också i andra branscher samt att de till en högre grad kan användas i framtida forskningsprojekt. 3

5 Abstract In the cleaning industry, it is common with stressful/constrained and/or extreme postures and movements with high physical loads on the body. The cleaners are affected by disorders/diseases of the musculoskeletal system and have prolonged sick leave periods. There is a need to objectively assess the workload in the cleaning industry and technical measurements are superior when it comes to assessing the physical workload. Methods for fullday measurements of postures and movements have become much easier. So far, however, all of the measurements are carried out by scientists and no one has yet tried to let the employees themselves administer the recordings. The aim of the project was to test a new measurement approach (self-measurement) to objectively quantify the physical load during work. The project also aimed at quantifying the workload in different parts of the cleaning industry (hotel housekeeping and hospital cleaning), and to compare the measured physical load with a previous study. The physical workload (movements, postures and muscle activity in the upper part of the body) was recorded over a full working day on 14 hotel housekeepers and 12 hospital cleaners. In addition, heart rate measurements were performed on 12 hospital cleaners. A total of 28 cleaners (24 hotel housekeepers and 4 office cleaners) participated in the self-measurements of postures and movements of the upper arm during three working days. We found that both hotel housekeepers and hospital cleaners have high workload in the upper part of the body, in terms of postures and movements as well as muscle activity. Both groups exceeded nine of the eleven action levels for ergonomic load proposed by Occupational and Environmental Medicine, Lund (OEM South). The hotel housekeepers had the highest physical workload. In the comparison of the self-measurements with the measurements that the researchers performed, the results for the postures were comparable at group level. For the movements, the results were identical, and hence comparable for both groups and individuals. The hotel housekeepers experienced that it was fine to perform self-measurements and that it did not interfere with their work. In heart-rate measurements on hospital cleaners the heart-rate was below the recommended maximum level (recommendation from the International Labour Organization (ILO)). The results of this project show that both hotel housekeepers and hospital cleaners have high workload in the upper part of the body, which means a high risk of musculoskeletal disorders. It has also been shown that the employees themselves can perform self-measurements of postures and movements of the upper arm. This means that self-measurements can be a cost effective measurement strategy and be used in other occupational areas and to a higher degree in future research projects. 4

6 Bakgrund Enligt Arbetsmiljöverkets statistik (AV, 2016) har 22 procent av samtliga sysselsatta (26 procent av kvinnorna och 19 procent av männen) arbetsorsakade besvär. Fysisk belastning, som påfrestande arbetsställningar, tung manuell hantering och/eller korta upprepade arbetsmoment orsakar besvär för 9 procent av kvinnorna och 7 procent av männen. När det gäller fysiska besvär i hals, nacke, axel/arm, hand/handled, fingrar till följd av arbetet är siffrorna cirka 14 procent för kvinnorna och 7 procent för männen. Besvären leder ofta till nedsatt arbetsförmåga, nästan 30 procent av de med besvär blir också sjukskrivna (AV, 2016). Städare är en yrkesgrupp som är överrepresenterade i besvärs- och sjukskrivningsstatistiken. Långa sjukskrivningar bland städarna har ökat sedan 2010-talet och det är sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven som dominerar bland orsaker till de långa sjukskrivningarna (AFA Försäkring, 2017). Enligt rapporten Arbetsmiljön 2015 har 47 procent av städare ont i övre delen av rygg/nacke, axlar eller armar varje vecka (AV, 2015). Drygt 14 procent av städarna uppger att de har besvär på grund av påfrestande arbetsställningar (AV, 2016). I städbranschen är det vanligt med påfrestande/låsta och/eller extrema arbetsställningar och rörelser som ger höga belastningar på kroppen. Särskilt påfrestande är arbetsuppgifter där man måste arbeta i vridna och böjda ställningar på svåråtkomliga ställen i trånga utrymmen, som till exempel städning av toalettstol och badkar. Enligt rapporten Arbetets betydelse för uppkomst av besvär och sjukdomar från Statens beredskap för medicinsk utvärdering (SBU, 2012) innebär den typen av arbete, d.v.s. arbete med böjd eller vriden bål samt repetitivt arbete, en ökad risk för besvär i nacken och övre rörelseapparaten. Även dammsugning under möbler och bäddning av sängar, som är sedvanliga arbetsmoment vid hotellstädning, innefattar att städaren böjer sig och/eller sträcker sig långt ut beroende på hur inredningen ser ut. Det förekommer också arbete med händer över axelhöjd vid damning/torkning av vertikala ytor eller när man trär på påslakanet på täcken eller filtar (Hägg et al., 2008). Det finns andra arbetsmoment som inte är direkt påfrestande i sig men det kan ge besvär i längden om de upprepas många gånger under en arbetsdag (Nordander et al., 2009). Detta kan till exempel gälla moppning. Arbete som utförs under lång tid utan vila innebär också en belastning på kroppen, då musklerna inte får möjlighet att återhämta sig (Nordander et al., 2000; Østervik, Veiersted & Nilsen, 2009). Dessa ständigt återkommande arbetsställningar innebär risk för att drabbas av besvär och skador i rörelseapparaten och flera forskningsstudier har rapporterat om städares besvär (Hägg et al., 2008; Krause, Scherzer, & Rugulies, 2005; Kumar & Kumar, 2008; Unge et al., 2007). I ett AFA-projekt om belastningar i städyrket har man tagit fram en rad rekommendationer för att begränsa städarnas arbetsbelastning, bl.a. rekommenderar man varierade arbetsuppgifter, moderna städmetoder, bra redskap, utbildning i arbetsteknik etc. (Hägg et al., 2008.). Utöver rekommendationerna har projektet resulterat i en webbplats Allt om städ som innehåller information om hur man kan förbättra städarnas arbetsmiljö (Prevent, 2009). Informationen 5

7 riktas mot städare själva, arbetsgivare och företagshälsovården. Det finns även flera aktörer, d.v.s. kunder som upphandlar städtjänster, brukare av lokaler som städas, byggherrar, inredare och arkitekter, som också påverkar städarnas arbetsmiljö och behöver samverka för att minska belastningen på städarna (Hägg et al., 2008). Dock är det oklart vilka effekter rekommendationerna och webbsidan har haft. Den växande städbranschen dras fortfarande med stort antal arbetsskador och långvariga sjukskrivningar bland de anställda (AFA Försäkring, 2017). Tyvärr är det inte alltid enkelt att avgöra om arbetsbelastningen är för hög, speciellt när det handlar om belastande arbetsställningar och repetitivt arbete. För att undvika låsningar och otydlighet vid diskussioner mellan fackliga organisationer, arbetsgivare och anställda om huruvida jobbet verkligen är för tungt kan objektiva mätningar av arbetsbelastningen vara till stor nytta. Tidigare forskning om belastningar i städyrket har dock oftast inkluderat observationer, intervjuer och/eller frågeformulär, och inte direkta mätningar av arbetsställningar och rörelser (Hägg et al., 2008; Krause et al., 2005). Direkta tekniska mätningar är överlägsna observationsmetoder, när det gäller att få fram exakta data över lång arbetstid (Trask et al., 2014). Tekniska mätningar för bedömning av fysisk arbetsbelastning har gjorts sedan länge, fast med dyr och komplicerad utrustning, (Hansson et al., 2010). Nu finns det små, billiga mätare (inklinometrar med integrerat minne), med vilka man enkelt kan utföra heldagsmätningar av arbetsställningar (Dahlqvist et al., 2016). Mätarna har validerats i ett tidigare AFA-projekt Ny förenklad metod för heldagsmätningar av arbetsställningar och rörelser för huvud, nacke, rygg och överarmar validitet och användbarhet (Forsman et al., 2015). Den här typen av mätare används även i Danmark där 250 heldagsmätningar av arbetsställningar har genomförts på personer som arbetar inom olika yrken (Palm et al., 2015). Våra forskargrupper använder dessa mätare och AMM Syd har tidigare utfört belastningsmätningar på sjukhusstädare och uppmätt en relativt hög fysisk belastning (Unge et al., 2007). Därmed kommer resultaten från det här projektet kunna jämföras med de tidigare belastningsmätningarna från sjukhus, samt med flera andra yrken. Idag finns det inga officiella gränsvärden för vilka kroppsvinklar och rörelsehastigheter kan innebära risk för att utveckla besvär/skador i rörelseorganen. Däremot har forskargruppen vid AMM Syd tagit fram en rad olika så kallade åtgärdsnivåer som beskriver vilka belastningar som anses utgöra risk för belastningsskador. Dessa åtgärdsnivåer är baserade på mätningar och kliniska undersökningar på en lång rad olika yrkesgrupper samt på befintlig litteratur och specialistkompetens. Dessa åtgärdsnivåer finns beskrivna i en rapport från AMM Syd (Hansson et al., 2016). I denna rapport kallas åtgärdsnivåerna riktvärden. Vi har bytt term för att tydligare betona att det krävs insatser och åtgärder om dessa överskrids. Hittills har dock alla mätningar utförts av forskare, och ingen har ännu testat att låta anställda själva administrera mätningen. I det tidigare nämnda AFA-projektet Ny förenklad metod för heldagsmätningar av arbetsställningar och rörelser för huvud, nacke, rygg och överarmar - 6

8 validitet och användbarhet, har en metod tagits fram med vilken företagshälsovården (FHV) nu enkelt kan mäta arbetsställningar över hela arbetsdagar (Dahlqvist et al., 2016, Forsman et al., 2015). Mätningarna har blivit så enkla att arbetstagare själva bör kunna utföra mätningarna. Det bör kunna fungera att anställda samlar in data för flera dagar, för att sedan skicka de små mätarna till FHV eller till forskare för analys. Då finns det också möjlighet att utöver medelvärden för de anställda få ett mått på hur mycket arbetet varierar från dag till dag. Med hjälp av objektiv data skapas nya förutsättningar för diskussion med städbranschen om vad som är rimlig belastning vilket förhoppningsvis leder till att städarbetet blir mer gynnsamt. Projektets syfte Syftet med projektet var att testa en ny mätstrategi (egenmätning) för att objektivt kvantifiera den fysiska belastningsnivån för en yrkesgrupp. Projektet syftade också till att kvantifiera belastningen i olika delar av städbranschen (hotellrums- och sjukhusstädning), och att jämföra den uppmätta fysiska belastningen med tidigare mätningar. Projektets frågeställningar: 1. Fungerar metoden, att arbetstagare själva utför mätningar och skickar data för analys? a) Ser data ut som när forskare utför mätningarna? b) Vad tycker arbetstagare om mätmetoden? c) Vad tycker arbetstagare och arbetsgivare om resultatpresentationens tydlighet och användbarhet? 2. Hur hög är den fysiska arbetsbelastningen hos städare? a) Vid hotellstädning? b) Vid sjukhusstädning? c) Hur hög är den uppmätta fysiska belastningen jämfört med tidigare mätningar vid sjukhusstädning? d) Har städarbetet förändrats i linje med rekommendationerna i rapporten från AFAprojektet avseende belastningar i städyrket (Hägg et al., 2008)? Material och metoder Deltagare Fysiska belastningsmätningar genomfördes på fjorton hotellrumsstädare från sju olika hotell i södra Sverige samt tolv sjukhusstädare i Stockholm. Undersökningen pågick från februari 2015 till oktober Bland hotellrumsstädarna fanns både de som var anställda av städföretag och de som var anställda av hotell. Samtliga sjukhusstädare var anställda av städföretag. Majoriteten av deltagarna var kvinnor, nio var kvinnor och tre av sjukhusstädarna var män, 7

9 vilket är approximativt representativt för städyrket som är starkt kvinnodominerat. Alla utom en sjukhusstädare var högerhänta. När det gäller egenmätning av den fysiska arbetsbelastningen i överarmen var det totalt 28 städare (24 hotellrumsstädare, varav 20 kvinnor och 4 män samt 4 kvinnliga kontorsstädare) som deltog i undersökningen. Nio kvinnor, av de 24 hotellrumsstädarna, städade också andra utrymmen såsom korridorer, konferensrum, poolutrymmen och matsalar. Kontorsstädarna städade kontorsrum, men även toaletter, omklädningsrum, korridorer och lunchrum. Tekniska mätningar av fysisk arbetsbelastning Den fysiska arbetsbelastningen (muskelaktivitet, arbetsställningar och arbetsrörelser i övre delen av kroppen) registrerades under en vanlig arbetsdag för hotellrums- och sjukhusstädare. Städarnas arbete observerades sedan under hela arbetsdagen med syfte att tidsregistrera (start- och sluttider) samtliga arbetsuppgifter för att sedan kunna jämföra belastningen vid de olika arbetsuppgifterna. Följande arbetsuppgifter tidsregistrerades för hotellrumsstädarna: 1) bäddning avresa (dvs. gästen har checkat ut) 2) bäddning stanna (dvs. gästen stannar till nästa dag) 3) städning av badrum 4) damning 5) dammsugning 6) övrigt (plocka undan glas, flaskor och skräp, fylla på förbrukningsmateriel, bära iväg smutsiga sängkläder, tömma papperskorg, fylla städvagn, sortera sopor, dra ifrån gardiner osv.) 7) moppning För sjukhusstädarna tidsregistrerades följande arbetsuppgifter: 1) moppning 2) dammsugning 3) damning 4) bäddning 5) städning av badrum 6) trappstädning 7) sophantering 8) övrigt (fylla på förbrukningsmateriel, plocka undan glas och skräp osv.) 8

10 Mätmetoder Ny mätstrategi- egenmätning av fysisk arbetsbelastning Syftet med undersökningen var att se om arbetstagare själva kan mäta sin arbetsbelastning (hotellrumsstädning). Detta utfördes genom att låta arbetstagarna utföra mätningen på egen hand, inklusive en förenklad referensposition (positionen som sen används som noll grader). För att utvärdera kvaliteten på mätningarna som deltagarna gjorde själva, analyserades varje mätning två gånger. En gång i förhållande till den förenklade referenspositionen och en gång i förhållande till en standardiserad referensposition som vi vanligtvis använder. Dessa två mätningar jämfördes sedan med varandra. Med hjälp av instruktioner i ett protokoll startade och monterade deltagarna en inklinometer på sin överarm för att mäta arbetsställningar och rörelser under tre dagar. Inklinometern klistrades fast med dubbelhäftande tejp och Tegaderm (genomskinlig plastfilm, Figur 1). I protokollet ingick också att hotellrumsstädarna skulle göra en förenklad referensposition (ett nolläge, som sedan upprepades varje morgon, Figur 2). En försöksledare fanns till hands under tiden ifall de behövde hjälp, och som även instruerade deltagarna att göra den standardiserade referenspositionen (Figur 2). Fastsättning och förenklad referensposition utgående från protokollet tog minuter per person att genomföra. Figur 1. Inklinometer på höger överarm Deltagarna bar inklinometern under tre arbetsdagar, utan att ta av den emellan arbetsdagarna. Varje morgon gjorde de den förenklade referenspositionen. De fick fylla i en dagbok under de tre dagarna, där de skrev in tiden för den förenklade referenspositionen, vilka tider de började och slutade sina arbetsdagar och vilka tider de hade rast. Efter tre dagar plockade försöksledaren av inklinometern och städarna fick svara på några frågor, bland annat om hur de upplevt att bära inklinometern under flera dagar. Figur 2. Förenklad referensposition till vänster och standardiserad referensposition till höger 9

11 Elektromyografi (EMG) Mätningar av muskelbelastning gjordes med hjälp av elektroder som registrerar den elektriska aktiviteten i muskulaturen, s.k. elektromyografi (EMG). Muskelaktiviteten mättes i skuldermuskulaturen (m trapezius) och i höger underarmsmuskulatur (mm extensor carpi radialis brevis och longus). Två små elektroder klistrades på huden ovanför respektive muskel (Figur 3). Elektroderna anslöts till en bärbar förstärkare och datalogger där informationen från elektroderna lagrades. Dataloggern fästes i ett skärp runt midjan. Före själva mätningen fick deltagaren spänna sina skulder- respektive underarmsmuskler maximalt. Aktiviteten under arbetet relaterades sedan till den muskelaktivitet som registrerats vid det maximala testet (procent av maximal aktivitet = procent av maximal förmåga). Figur 3. EMG elektroder (grå) för mätning av muskelaktivitet i skulder- (till vänster) och underarsmuskulatur (till höger) Inklinometri Arbetsställningar och rörelser för huvud, övre delen av ryggen och båda överarmarna mättes med hjälp av inklinometrar (X16-mini, Gulf Coast Data Concepts, LLC, Waveland, MS, USA). Inklinometrar registrerar vinkeln i förhållande till lodlinjen. X16-mini har ett integrerat minne som lagrar data på enheten. Inklinometrarna sattes fast på kroppen med dubbelhäftande tejp; i pannan, på övre delen av ryggen (C7) och på båda överarmarna (just nedanför fästpunkten för axelmuskelns (m deltoideus) fästpunkt (se Figur 4). Figur 4. Inklinometrar för mätning av arbetsställningar och rörelser 10

12 Goniometri Handledsvinklar (framåt- och bakåtböjning) och -rörelser (vinkelhastighet) mättes för båda händerna med hjälp av goniometrar. En goniometer består av två plastblock som är sammanbundna med töjningsgivare inuti en mjuk sju centimeter lång spiralfjäder. Blocken på goniometrarna sattes fast med dubbelhäftande tejp på ovansidan av handen respektive strax ovanför handleden (Figur 5). Signalerna från goniometrarna lagrades i en bärbar datalogger. Figur 5. Goniometrar (gröna) för mätning av ledvinklar och rörelser i handleder, samt elektroder (blåa, fasttejpade på underarmsmusklerna) för muskelaktivitetsmätningar. Belastningsmått Tre olika belastningsmått räknades ut: 1. Medianbelastning (50:e percentilen) för arbetsställningar (grader) och arbetsrörelser (grader per sekund) samt muskelaktivitet (procent av maximal förmåga, %MVE). Nivån vid medianbelastningen överskrids under halva tiden. 2. Toppbelastning (90:e percentilen) för arbetsställningar (grader) samt muskelaktivitet (procent av maximal förmåga, %MVE). Toppbelastnings nivå överskrids under sammanlagt tio procent av tiden. 3. Tid för återhämtning (vila, procent av tiden). Tid för återhämtning är andel tid av arbetsdagen då muskeln är i vila. 11

13 Medianbelastning, toppbelastning och tid för återhämtning räknades ut både för hela arbetsdagen (exklusive raster) och specifikt för de olika arbetsuppgifterna. Till sist räknades gruppmedelvärdena ut för vart och ett av belastningsmåtten. Den uppmätta fysiska belastningen hos hotellrums- och sjukhusstädare jämfördes med varandra samt med tidigare belastningsmätningar på sjukhus (Unge et al., 2007). Dessutom jämfördes belastningen med andra yrkeskategorier samt med rekommendationerna som har utarbetats på Arbets- och miljömedicin i Lund (Hansson et al., 2016). Pulsmätning Pulsen registrerades med hjälp av en pulsmätare bestående av en analysenhet med minne och ett elastiskt bröstband (Polar Team2 System, Polar Electro Oy, Kempele, Finland) som spänns runt bröstkorgen. Bröstbandet och dess placering visas i Figur 6. Pulsmätaren sattes på strax innan arbetspasset påbörjades och togs av direkt efter. Mätaren sparade ett pulsvärde var 5:e sekund i minnet som lästes av efter mätningen. Forskning har visat att mätning av puls ger en bra approximation av syreförbrukning under arbete och lämpar sig därmed för bedömning av arbetets fysiska krav (Montoye, Kemper, Saris, & Washburn, 1996; Åstrand, Rodahl, Dahl, & Stromme, 2003; Bernmark, 2011). För att kunna jämföra arbetsbelastning mellan olika personer brukar man räkna ut relativa pulsbelastning (på engelska Heart Rate Ratio, HRR) i förhållande till individens kapacitet över en arbetsdag. Den anges i procent och definieras enligt följande: Figur 6. Pulsmätare HRR = 100 x (puls under arbete vilopuls)/(maxpuls vilopuls) Den individuella maxpulsen kan tas fram genom att man utsätts för hård belastning, t.ex. på en motionscykel. Om man, som i det här projektet, inte gjort en maxpulsmätning kan man uppskatta maxpulsen med formeln (Bruce, Fischer, Cooper, & Grey, 1973): Maxpuls = 210 (0,662 x ålder) Exempelvis kan maxpuls för en 40-årig städare beräknas enligt följande: Maxpuls = (0,662 x 40) = 183 Om medelpulsen under arbete för samma städare till exempel är 108 slag per minut och vilopulsen 60 slag per minut blir den relativa pulsbelastningen 39 procent (HRR = 100 x (108-60)/(183-60) = 39%). För varje enskild städare sattes vilopulsen till den lägsta uppmätta puls under heldagsmätningen vilken förutom eventuella raster inkluderade sittande under en viloperiod i början av mätningen. 12

14 Resultat Ny mätstrategi egenmätning av fysisk arbetsbelastning Gruppmedelvärdet (för de som genomförde egenmätningar över tre dagar) för medianen av armelevationen belastningen var 30 grader både när den förenklade referenspositionen användes av städarna själva och när den standardiserade referenspositionen användes. Även för toppbelastningen var de två medelvärdena, alltså med förenklad, respektive standardiserad referensposition, mycket lika, 64 och 65 grader. Värdena visas i Tabell 1. Medelvärdet för skillnaden mellan mätningarna (avsett tecken) med den förenklade referenspositionen och med den standardiserade referenspositionen var 5 grader (vilket kan benämnas den absoluta skillnaden av medianbelastningen för armelevationen). Motsvarande siffra för toppbelastningen var också 5 grader. Gruppmedelvärdet av medianen av den beräknade rörelsehastigheten i höger överarm, som är oberoende av referenspositionen, var: 70 grader per sekund för samtliga 28 deltagare (24 kvinnor och 4 män) som utförde städning av hotellrum och andra utrymmen på hotell eller kontorsstädning. 72 grader per sekund för de 20 kvinnorna som utförde städning av hotellrum och andra utrymmen på hotell. De allra flesta deltagarna klarade att starta och montera inklinometern och att utföra referenspositionen. Några av deltagarna behövde dock bli påminda om att inte glömma referenspositionen och några fick viss hjälp med att till exempel starta inklinometern. Sammantaget tyckte de att det fungerat bra att ha den på sig inklinometern i flera dagar, den störde dem inte, förutom hos en av deltagarna som inte vågat sova på höger sida (Tabell 2). Tabell 1. Median- och toppbelastning för armelevation och rörelsehastighet i överarmen (grader och grader per sekund) under tre dagar hos 28 hotellrumsstädare. Jämförelse på gruppnivå mellan mätning där den förenklade referenspositionen användes som referens och mätning där den standardiserade referenspositionen användes som referens. Förenklad referens Standardiserad referens Medel Min Max Medel Min Max Medianbelastning Armelevation a Rörelsehastighet Toppbelastning Armelevation a a hur högt armen är lyft, i grader, i förhållande till lodlinjen 13

15 Tabell 2. Frågeformulär efter mätning av den fysiska belastningen (arbetsställningar och -rörelser i överarmen) under tre dagar. Antal deltagare (procentandel inom parentes) som svarat på frågorna. Hur tyckte du att det var att bära inklinometern under tre dagar? (24 svarande) Hur tyckte du att det var att sova med inklinometern på överarmen? (23 svarande) Dåligt Ganska dåligt Ganska bra Bra (17%) 20 (83%) (22%) 18 (78%) Arbetsbelastning avseende arbetsrörelser, arbetsställningar och muskelansträngning under en arbetsdag Följande gruppmedelvärden beräknades på hela arbetsdagen och visas i Tabell 3: Medianbelastning Arbetsrörelser Hos hotellrumsstädare var medianbelastningen för överarmens rörelser 92 grader per sekund och för handleden var den 36 grader per sekund. Medianbelastningen avseende överarmens och handledens rörelser var lägre hos sjukhusstädare, 68 respektive 26 grader per sekund. Arbetsställningar Medianbelastningen för huvudets och övre ryggens framåtböjning hos hotellrumsstädare var 30 respektive 19 grader. Medianbelastningen för överarmens elevation var 28 grader. När det gäller sjukhusstädare var medianbelastningen för huvudets och övre ryggens framåtböjning något lägre, 26 respektive 11 grader. Överarmens elevation hos sjukhusstädarna var 31 grader. Muskelaktivitet Medianbelastningen för underarmens muskler hos hotellrums- och sjukhusstädare var 17 respektive 14 procent (av maximal förmåga). Toppbelastning Arbetsställningar Toppbelastningen för huvudets och övre ryggens framåtböjning hos hotellrumsstädare var 60 respektive 59 grader. Motsvarande belastning för sjukhusstädare var 53 och 36 grader. När det gäller toppbelastningen för överarmens elevation var den 61 grader hos hotellrumsstädare och 57 grader hos sjukhusstädare. 14

16 Muskelaktivitet Toppbelastningen för skuldermuskeln och underarmsmuskeln hos hotellrumsstädare var 21 respektive 46 procent av den maximala förmågan. Hos sjukhusstädare var motsvarande muskelaktivitet 30 och 38 procent. Tid för återhämtning Andel tid av arbetsdagen som skuldermuskeln hade möjlighet att återhämta sig var hos hotellrumsstädarna 2 procent. Motsvarande siffra för underarmens muskulatur var 1 procent. Tiden för återhämtning hos sjukhusstädarna var 3 procent för skuldermuskeln och 2 procent för underarmens muskulatur. Tabell 3. Den fysiska arbetsbelastningen under en vanlig arbetsdag för 14 hotellrumsstädare (14 kvinnor) och 12 sjukhusstädare (9 kvinnor, 3 män). Medelvärde, minimum och maximum värden för medianbelastningar, toppbelastningar och tid för återhämtning, samt AMM Syds åtgärdsnivåer för ergonomisk belastning. Hotellrumsstädare Sjukhusstädare AMM Syd Medel Min - Max Medel Min - Max Åtgärdsnivå Medianbelastning Arbetsrörelser Överarm (grader per sekund) Handled (grader per sekund) a Arbetsställningar Huvud, framåtböjning (grader) Rygg, framåtböjning (grader) Överarm, elevation b (grader) c Muskelaktivitet Underarm (procent av max) Toppbelastning Arbetsställningar Huvud, framåtböjning (grader) Rygg, framåtböjning (grader) Överarm, elevation b (grader) Muskelaktivitet Skuldra (procent av max) Underarm (procent av max) Tid för återhämtning Muskulär återhämtning Skuldra (procent av tiden) Underarm (procent av tiden) a Gäller när det som i detta fall är ett arbete som kräver mycket kraft, annars 20 grader per sekund b Hur högt armen är lyft i förhållande till lodlinjen (=noll grader lutning, armen hänger rakt ner) c Gäller om armarna inte är avlastade mot till exempel ett bord 15

17 Rörelsehastighet (grader/s) Rörelsehastighet (grader/s) Arbetsbelastning under olika arbetsuppgifter Ett exempel på arbetsbelastningen för de olika arbetsuppgifterna vid hotellrumsstädning för ett av belastningsmåtten, rörelsehastigheten i höger överarm, visas i Figur 7. De olika arbetsuppgifterna visade inga större skillnader i belastning. Figur 7. Rörelsehastigheten i höger överarm, medianbelastning (grader per sekund). Gruppmedelvärde för hotellrumsstädarnas olika arbetsuppgifter visas som en punkt. Den heldragna linjen kring varje punkt visar osäkerheten i medelvärdet (95 procent konfidensintervall). Den streckade linjen markerar AMM Syds åtgärdsnivå för ergonomisk belastning. Motsvarande värden för sjukhusstädarnas olika arbetsuppgiftervisas i Figur 8. Inte heller här skiljer sig de olika arbetsuppgifterna åt särskilt mycket. I båda fallen ligger Rast mycket lägre, vilket förstås är naturligt, men också indikerar att analyserna stämmer Figur 8. Rörelsehastigheten i höger överarm, medianbelastning (grader per sekund). Gruppmedelvärde för sjukhusstädarnas olika arbetsuppgifter visas som en punkt. Den heldragna linjen kring varje punkt visar osäkerheten i medelvärdet (95 procent konfidensintervall). Den streckade linjen markerar AMM Syds åtgärdsnivå för ergonomisk belastning. 16

18 HRR (%) Relativ pulsbelastning (HRR) under en arbetsdag Mätning av puls under en hel arbetsdag genomfördes på 12 sjukhusstädare (nio kvinnor och tre män). Den beräknade relativa pulsbelastningen under en arbetsdag hos sjukhusstädarna var i genomsnitt 22 procent (standardavvikelsen = ±6) vilket är under det rekommenderade högsta nivån på procent (rekommendation från International Labour organisation (ILO); Bonjer, 1971). Den relativa pulsbelastningen varierade under olika arbetsmoment som t.ex. trappstädning, damning, dammsugning, moppning etc. (Figur 9). Pulsbelastningen var högst (24 procent) vid trappstädning (den var också hög vid sängbäddning, 37 procent, men det momentet utfördes endast av en städare, och visas därför inte i figuren). Det arbetsmomentet utfördes dock av få personer och under knappt 2 procent av den totala arbetstiden. Under övriga arbetsmoment var pulsbelastningen i genomsnitt procent vilket understiger den högsta rekommenderade nivån Högsta rekommenderade HRR-medelvärde över en arbetsdag Figur 9. Medelvärden, relativ pulsbelastning (HRR) i olika arbetsmoment under sjukhusstädning (n=12) 17

19 Diskussion I det här projektet testades en ny mätstrategi, s.k. egenmätning av arbetsställningar och rörelser, för att undersöka om denna har motsvarande kvalitet som de som utförs av forskare. Projektet syftade också till att kvantifiera belastningen i olika delar av städbranschen (hotellrums- och sjukhusstädning), och att jämföra den uppmätta fysiska belastningen med tidigare mätningar. Ny mätstrategi egenmätning av fysisk arbetsbelastning Resultaten från flerdygnsmätningarna som de anställda utförde själva för hotellrumsstädning och kontorsstädning jämfördes med resultaten av de mätningar som forskarna utförde. Det visade sig att resultaten för arbetsställningarna var jämförbara på gruppnivå med mycket små skillnader, men inte på individnivå. På individnivå skilde det i genomsnitt 5 grader mellan egenmätningarna av armvinklar och de mätningar som forskarna utförde. Vi skulle helst sett att de var närmre varandra, en medelskillnad på 2,5 grader hade varit godtagbart. Möjligen skulle de här resultaten kunna förbättras om man också i den förenklade nollreferenspositionen använder en vikt, t.ex. en tillgänglig plastpåse med vikt i på 1-3 kg, som när den hålls i handen hjälper armen att hänga rakt ner (i lodlinjen). I den här studien ville vi förenkla och testa kvaliteten när man inte behövde tänka på någon vikt. För rörelsehastigheten så blev resultaten samma med de två nollreferensmätningarna. Vilket var väntat eftersom hastigheten beräknas genom att men tar skillnaden mellan två efter varandra avlästa vinkelvärden och delar med tiden mellan avläsningarna. Beräkningen är alltså oberoende av nollreferensen. Egenmätningarna ger alltså motsvarande kvalitet som de som utförs av forskare när det gäller arbetsrörelser. Sammantaget tyckte städarna att det fungerade bra att själva utföra mätningarna. Några deltagare behövde dock viss hjälp med att starta inklinometern och en del behövde bli påminda om att göra referenspositionen. Eftersom de allra flesta hade utländsk härkomst (och kanske svårigheter att förstå de skrivna svenska och engelska språken) och instruktionerna bara fanns på dessa språk, tror vi detta är en av anledningarna till att de behövde en del hjälp. Vi har nu översatt instruktionerna även till spanska, så att fler har möjlighet att lättare utföra egenmätningar. I andra grupper med god språkförståelse och läsförmåga blir det troligen lättare. Studien visar att det går att låta personalen utföra mätningarna själva, men i den här studien var de vi som utförde analyserna. I vårt tidigare AFA-projekt Ny förenklad metod för heldagsmätningar av arbetsställningar och rörelser för huvud, nacke, rygg och överarmar - validitet och användbarhet, togs en metod fram med vilken t.ex. företagshälsovården (FHV) kan mäta arbetsställningar över hela arbetsdagar (och utföra analyser, Dahlqvist et al., 2016, Forsman et al., 2015). I det här projektet var det svårt att finna företag och städare som ville vara med på mätningar. Därför var det inte rimligt att också be dem att utföra analyser det hade blivit för mycket och det hade varit ännu svårare att få med företag. 18

20 I projektets syfte ingick också att ta reda på vad arbetstagare och arbetsgivare om resultatpresentationen. Vi kan inte uttala oss om vad arbetstagare/städare inom hotellbranschen tyckte eftersom de, av flera olika skäl, inte deltog vid resultatpresentationerna. Dock deltog arbetstagarnas fackliga representanter, de tyckte att åtgärdsnivåerna vilka ingick i presentationerna underlättade förståelsen. De välkomnade resultaten och använder nu dessa i sin fackliga verksamhet. Även arbetsgivarna inom hotellbranschen var intresserade av att ta del av resultaten och var intresserade av att diskutera förändringsförslag och förbättringar. Arbetsbelastning vid hotellrums- och sjukhusstädning Arbetsbelastning avseende arbetsrörelser, arbetsställningar och muskelansträngning Tekniska mätningar visar att hotellrums- och sjukhusstädare har en hög arbetsbelastning i övre delen av kroppen, både vad gäller rörelsehastighet, arbetsställningar och muskelansträngning (Tabell 3). I Tabell 3 ser man att medelvärdena i båda typerna av städning överskred nio av AMM Syds elva åtgärdsnivåer för ergonomisk belastning (Hansson et al., 2016). Städare i båda grupperna arbetade med för stor framåtlutning av huvudet i jämförelse med AMM Syds åtgärdsnivåer. De hade också för hög rörelsehastighet både i överarm och i handled, och för liten andel tid för återhämtning i underarmsmuskulatur jämfört med åtgärdsnivåerna. Hotellrumsstädning innebar en högre arbetsbelastning än sjukhusstädning. En trolig förklaring till detta är att hotellrumsstädare jobbar i större utsträckning under tidspress och håller högre tempo. Vid jämförelse med andra yrken var hotellrumsstädare den grupp kvinnliga yrkesarbetare som visat högst rörelsehastighet i överarmen (Figur 10), störst framåtböjning i ryggen och högst toppbelastning i underarmsmuskulaturen (Figur 13) av alla yrken som AMM Syd hittills har mätt på. De ligger även högt i flera andra belastningsmått, både jämfört med åtgärdsnivåerna och jämfört med andra yrkeskategorier. Det gäller till exempel rörelsehastigheten i handlederna, hur högt de lyfter armarna och hur mycket de lutar huvudet framåt. Sjukhusresultaten jämfördes med våra tidigare mätningar på sjukhusstädare (se Tabell 4). Vid båda mättillfällena var rörelsehastigheten i överarmen hos städare högre än AMM Syds åtgärdsnivåer, som säger att en genomsnittlig rörelsehastighet (median) för en heldag som är över 60 grader per sekund medför hög risk för belastningsskada (Hansson et al., 2016). Även när det gäller toppbelastning för armelevation överskreds våra rekommendationer. Vi anser att risken för belastningsskada är hög vid en armelevation över 60 grader, och i den här gruppen uppmättes en elevation som i genomsnitt var 65 grader. Överlag var den uppmätta arbetsbelastningen för hög i båda undersökningarna i jämförelse med åtgärdsnivåerna. Städarna arbetade under sammanlagt halva arbetstiden med för hög framåtlutning av huvudet och för hög rörelsehastighet i handled. I de aktuella mätningarna hade sjukhusstädare högre armelevation och den uppmätta muskelaktiviteten var också något högre än förut. 19

21 Tabell 4. Den fysiska arbetsbelastningen under en vanlig arbetsdag för 14 hotellrumsstädare (14 kvinnor), 12 sjukhusstädare (9 kvinnor, 3 män) och 24 sjukhusstädare (24 kvinnor) vid tidigare mätningar (Unge et al., 2007). Medelvärde för medianbelastningar och toppbelastningar samt AMM Syds åtgärdsnivåer för ergonomisk belastning. Hotellrumsstädare Sjukhusstädare Sjukhusstädare (Unge at al., 2007) AMM Syds åtgärdsnivå Medel Medel Medel Medianbelastning Arbetsrörelser Överarm (grader per sekund) Handled (grader per sekund) a Arbetsställningar Huvud, framåtböjning (grader) Överarm, elevation b (grader) c Muskelaktivitet Underarm (procent av max) Toppbelastning Arbetsställningar Huvud, framåtböjning (grader) Överarm, elevation b (grader) Muskelaktivitet Skuldra (procent av max) Underarm (procent av max) a Gäller när det som i detta fall är ett arbete som kräver mycket kraft, annars 20 grader per sekund b Hur högt armen är lyft i förhållande till lodlinjen (=noll grader lutning, armen hänger rakt ner) c Gäller om armarna inte är avlastade mot till exempel ett bord 20

22 Figur 10 till Figur 15 visar gruppmedelvärden för kvinnliga yrkesgrupper. För sjukhusstädarna ingår endast de nio kvinnliga deltagarna. Figur 10. Gruppmedelvärde för rörelsehastigheten i höger överarm, grader per sekund. Den röda punkten (här högst upp) visar de aktuella hotellrumsstädarna, Den svarta punkten (här nummer 6) visar de aktuella sjukhusstädarna. Den heldragna linjen kring varje punkt visar osäkerheten i medelvärdet (95 procent konfidensintervall). 21

23 Figur 11. Gruppmedelvärde för rörelsehastighet i höger handled, grader per sekund. Den röda punkten (här högst upp) visar de aktuella hotellrumstädarna, Den svarta punkten (här nummer 6) visar de aktuella sjukhusstädarna. Den röda punkten (här nummer 8 uppifrån) visar de aktuella hotellrumsstädarna, Den svarta punkten (här nummer 16) visar de aktuella sjukhusstädarna. Den heldragna linjen kring varje punkt visar osäkerheten i medelvärdet (95 procent konfidensintervall). 22

24 Figur 12. Gruppmedelvärde för tid för återhämtning i höger skuldermuskel, procent av tiden. Den röda punkten (här nummer 4 från vänster, alltså med den fjärde kortaste vilotiden) visar de aktuella hotellrumsstädarna, Den svarta punkten (här nummer 6) visar de aktuella sjukhusstädarna. Den heldragna linjen kring varje punkt visar osäkerheten i medelvärdet (95 procent konfidensintervall). 23

25 Figur 13. Gruppmedelvärde för toppbelastningen i höger underarmsmuskulatur, procent av maximal förmåga. Den röda punkten (här högst upp) visar de aktuella hotellrumsstädarna. De aktuella sjukhusstädarna visas inte (pga tekniskt misstag) i figuren, deras medelvärde var 38 %MVE, och med det ligger de som nummer tre uppifrån. Den heldragna linjen kring varje punkt visar osäkerheten i medelvärdet (95 procent konfidensintervall). 24

26 Figur 14. Gruppmedelvärde för medianbelastning för huvudets framåtböjning, grader. Den röda punkten (här nummer 4) visar de aktuella hotellrumsstädarna, Den svarta punkten (här nummer 12) visar de aktuella sjukhusstädarna. Den heldragna linjen kring varje punkt visar osäkerheten i medelvärdet (95 procent konfidensintervall). 25

27 Figur 15. Gruppmedelvärde för toppbelastningen för höger överarmselevation, grader. Den röda punkten (här nummer 4) visar de aktuella hotellrumsstädarna, Den svarta punkten (här nummer 6) visar de aktuella sjukhusstädarna. Den heldragna linjen kring varje punkt visar osäkerheten i medelvärdet (95 procent konfidensintervall). De tekniska mätningarna i det här projektet gjordes på ett begränsat antal individer samt på ett begränsat antal hotell (7 st) och sjukhus (1 st). De hotell som ingick i projektet kan dock anses vara representativa för branschen då det fanns både större hotell som ingår i hotellkedjor och privatägda mindre hotell. När det gäller anställningsform för de hotellrumsstädare som ingick i projektet kan urvalet anses vara representativt för branschen. Både hotell med egen personal och hotell med personal som var anställda av städföretag var representerade. Samtliga mätningar på sjukhusstädare genomfördes på ett stort sjukhus där städarna var anställda av städföretag. 26

28 Man har i många tidigare studier visat att arbete i obekväma och besvärliga ställningar, hög rörelsehastighet i handlederna, låg andel tid för återhämtning och överdriven och/eller långvarig muskelbelastning är riskfaktorer för att utveckla smärttillstånd i nacke/skuldror och i armar och händer (da Costa and Vieira, 2010; Nordander et al., 2013; van Rijn et al., 2009; Østensvik et al., 2009). Det här projektet visar att både hotellrums- och sjukhusstädare har en hög arbetsbelastning och därför har en mycket hög risk att drabbas av belastningsskador. När det finns en hög risk för skada eller sjukdom i ett arbete måste arbetsgivaren erbjuda personalen hälsokontroll som är inriktad mot sådan sjukdom (AFS 2005:6). För ergonomisk belastning finns det råd om detta på (Jonker et al., 2015). Pulsbelastning Resultaten från våra pulsmätningar visade att den relativa pulsbelastningen hos sjukhusstädare (n=12) låg under det rekommenderade högsta nivån på procent (rekommendation från International Labour organisation (ILO); Bonjer, 1971). I genomsnitt var pulsbelastningen 22 procent (SD = ±6). Den varierade under olika arbetsmoment och var högst vid bäddning av sängar (dock endast en person som utförde detta moment) och vid trappstädning, i genomsnitt 37 procent respektive 24 procent. Dessa arbetsmoment utfördes dock av få personer (det var bara en städare som bäddade sängar) och under knappt 2 procent av den totala arbetstiden. Under övriga arbetsmoment var pulsbelastningen i genomsnitt procent vilket understiger den högsta rekommenderade nivån. Den rekommenderade nivån på procent gäller också medelvärdet för en 8-timmars arbetsdag, vilket man alltså i den här studien låg tydligt under. Pulsmätningarna ingick i den här studien endast för sjukhusstädarna, mätningarna hade inte planerats att ingå från början och lades till efter att hotellmätningarna hade inletts. Man kan misstänka att hotellrumsstädarna, som generellt låg över sjukhusstädarna i rörelsehastighet, hade visat högre pulsbelastning. Våra tidigare mätningar på svenska sjukhusstädare (n=24) visade betydligt högre pulsbelastning, i genomsnitt 32 procent. Samma studie visade även att pulsbelastningen varierade beroende på hur städarnas arbete var organiserat. Pulsbelastningen var betydligt lägre, i genomsnitt 23 procent, hos en annan grupp städare (n=22) vars arbete hade organiserats om. Bland annat arbetade städarna i mindre grupper, de fick andra arbetsuppgifter än bara städning och de var mer delaktiga i planering av det dagliga arbetet (Unge et al., 2007). Flera forskare har rekommenderat att pulsbelastningen i förhållande till individens kapacitet över en arbetsdag inte bör ligga över procent (Åstrand et al., 2003). International Labour organisation (ILO) har också rekommenderat den gränssättningen (Bonjer, 1971). I Sverige finns det inga specifika gränsvärden när det gäller pulsbelastning. Dock skall teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter utformas så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall (AFS 2012:2). Risken med att ligga högre är att kroppen och dess metabola system inte hinner återhämta sig innan det är dags för nästa arbetsdags belastning. Samtidigt är det viktigt att notera att även 27

29 om man håller sig under den rekommenderade belastningsnivån finns det fortfarande risk för lokal överansträngning och trötthet (Jörgensen, 1985). Har städarbetet förändrats i linje med tidigare rekommendationer? Tidigare forskning om belastningar i städyrket resulterade i en rad rekommendationer i hur belastningarna kan minskas. Enligt Hägg et al. krävs det följande åtgärder: mer varierande arbetsuppgifter; moderna städmetoder, svabbning och våtmoppning är direkt olämpliga och bör användas endast i undantagsfall; bra städredskap som är anpassade till arbetsuppgiften; en organisation som inte överbelastar städare och som fördelar tunga arbetsuppgifter på flera; att städare har utbildning i och tillämpar god arbetsteknik; att lokalernas inredning är städvänlig; att lokalernas utformning är städvänlig; att städare och deras arbetsledare och chefer uppmärksammar när någon börjar få ont och vidtar åtgärder för att minska belastningen. En viktig slutsats i denna rapport var också att många aktörer behöver samverka för att minska städarnas belastning (Hägg et al., 2008). Projektet resulterade i en webbplats Allt om städ som skapades i samarbete med Prevent. Webbsidan är tänkt att användas som motivation för och stöd i arbetsmiljöarbetet, inspiration, underlag för information, introduktion och utbildning samt som uppslagsbok, när man stöter på ett arbetsmiljöproblem (Prevent, 2009). Tanken var att webbsidan skulle användas av många städföretag men också av olika aktörer som påverkar städarnas arbete, t.ex. företag som upphandlar städtjänster, byggherrar osv. Webbsidan har blivit en populär informationskälla och enligt användarstatistiken från Prevent, som vi har tagit del av, ökade antal besökare på webbplatsen stadigt fram till år 2013 då genomsnittliga antalet besökare per månad var Efter år 2013 började dock antal besökare minska - hittills i år (jan-okt) har webbplatsen haft i genomsnitt 1030 besökare per månad. Minskningen beror antagligen (enligt kommunikation med Prevent) på att man, när man uppdaterade hemsidan, också gav den en ny adress, till vilken en del tidigare besökare inte hittat. Det pågår nu en ökning - jämfört med oktober 2016, hade antalet besökare nu i oktober (2017) ökat med 70 procent. Arbetet med projektet om belastningar i städyrket har fortsatt och genererat ytterligare kunskap om fallolyckor, fönsterputsning, hemstädning, maskinstädning och hot och våld (Antonsson et al., 2016). Det har i sin tur resulterat i utökning av information på Allt om städ om hur man kan arbeta med fönsterputsning, fallolyckor samt hot, våld och sexuella trakasserier. Den tidigare mätningen på sjukhusstädare visade hög arbetsbelastning. Arbetsbelastningen var dock lägre hos de städare som arbetade i en organisation där städarna fick bland annat möjlighet att arbeta i mindre grupper, med mer varierande arbetsuppgifter, de fick vidareutbildning och regelbunden återkoppling osv. (Unge et al., 2007). Dessa organisatoriska förändringar ligger i linje med de rekommendationer som gavs i det ovanstående projektet (Hägg et al., 2008). Resultaten från detta projekt visar dock att mycket arbete med att minska arbetsbelastningar i städyrket kvarstår. De städare som deltog i våra mätningar arbetade på ett traditionellt sätt och hade hög arbetsbelastning. Med tanke på den ogynnsamma arbetsbelastning vi fann hos både hotellrums- och sjukhusstädare bedömer vi att städarna har hög risk för att drabbas av belastningsskador. 28