Idrottsforskningens framtid i vårt land

Transkript

1 CIF genomförde hösten 2005 en framtidskonferens om idrottsforskning vid slottet Steninge. Foto: Artur Forsberg CIF arrangerade hösten 2005 en konferens med temat - Idrottsforskningens framtid i vårt land. Till konferensen hade ett 50-tal intressenter inbjudits. Dessa var de ledande idrottsforskarna i landet, RF, SISU, SOK samt representanter från de större forskningsråden VR, FAS och RJ. Dessutom deltog två representanter för Regeringen. Syftet var att diskutera idrottsforskningens framtid i Sverige i en tid av förändring, dess inriktning, de vita fläckarna, forskningsinformation, finansieringsfrågor och vilka möjligheter idrottsforskarna har att få stöd från andra forskningsråd. Konferensen var indelad i olika teman som inleddes med kortare presentationer för att ge tankar, synpunkter och underlag till en längre öppen diskussion. Var och en av de ovan nämnda organisationerna höll dessutom varsin presentation om sin organisation och dess syn på idrottsforskningens framtid. De olika teman som diskuterades var: Strategier för att utveckla idrottsforsk ningen. Idrottens betydelse i samhället och fram tida behov av forskning. Vita fläckar inom idrottsforskningen. Framtida prioriteringar. Konferensen genomfördes på Steningeviks konferensanläggning vid en vacker vik av Mälaren. Här följer fem av de presentationer som CIFs styrelseledamöter höll. Artur Forsberg 15

2 PER RENSTRÖM Ordförande i CIF Professor i idrottsmedicin Karolinska Institutet (KI) Idrottsforskningens framtid i vårt land Inledande tankar vid CIFs forskningskonferens augusti 2005 på Steninge slott Många utvecklade länder anser att en satsning på forskning är viktig. Det finns de som menar att ett lands framsteg är direkt relaterat till landets stöd till forskningen. I vår regerings regeringsförklaring konstateras att Sverige skall vara en ledande forskningsnation där forskning bedrivs med hög vetenskaplig kvalitet att detta är en överlevnadsfråga för välfärdslandet Sverige samt att växelverkan mellan grundforskning och tillämpad forskning är viktig för tillväxten Samtidigt tycker många (bl.a. KIs rektor) i vårt land att forskningsfrågorna behövs lyftas fram mycket starkare politiskt som tex i Storbritannien, där man har en minister i Science and innovations eller som i Danmark och Finland. Forskningen anses ha en framträdande plats i Sverige, som bl.a. av många anses vara ledande inom biomedicinsk och teknisk forskning och utveckling. Sett som andel av BNP satsar Sverige fortfarande mest på forskning i ett internationellt perspektiv, men när det gäller den offentliga delen av forskningsfinansieringen halkar Sverige efter vilket enligt KI: s rektor inte är en myt som forskarvärlden odlar. Vägen mot vidgad kunskap skapas genom fria och öppna diskussioner där alternativ prövas och förkastas. Detta nås inte genom att bekräfta det man redan vet utan genom att ständigt ifrågasätta etablerade sanningar och lösningar. Man bör utmana traditionella uppfattningar (Ahlenius 2005) Det måste vara viktigt att garantera forskarens frihet och oberoende eftersom forskningens frihet är beroende av forskarens oberoende. Det finns en del varningstecken i skyn, som att professorernas särskilda anställningsskydd avskaffades av Thams reformer även om tex. Uppsala universitet behåller ett förstärkt anställningsskydd. Våra universitet förändras kontinuerligt hela tiden. Forskningens frihet var tidigare markerad bl.a. genom att det var lärare och studenter, som utsåg universitetens rektor och rektorn var ordförande i styrelsen. De skäl som angivits till förändring inkluderar önskan om ökad effektivitet och undvikande av akademiskt käbbel. Det finns tyvärr idag de som anser att det är riskfyllt att forska fritt det kan vara säkrare är att forska rätt. Vilken inriktning skall svensk forskning ha? Internationella bedömare är överens om att biomedicin och bioteknik kommer att betyda mycket för samhällsutvecklingen och till- växten. Det må så vara, men samhällsutvecklingen visar att det får inte betyda att man lämnar övriga områden helt åt sidan. Finns det plats för Idrottsrelaterad forskning? Det finns det absolut eftersom idrotten är landets största folkrörelse, idrottsutövning och fysisk aktivitet är den sannolikt viktigaste faktorn för människans hälsa och välmående i alla åldrar, samtidigt som idrotten skapar stor social gemenskap. Påpekas bör att elitidrotten har stort underhållsvärde och betyder mycket för många. Skapandet och bibehållandet av CIF är ett tecken på det stora behovet av idrottsforskning! Viktiga år för svensk idrottsvetenskap kan anses vara: 1941 Erik Howu Christensen kom till GCI i Stockholm. Bland hans elever märks Per-Olof Åstrand och senare Bengt Saltin och Björn Ekblom 1952 Svensk Idrottsmedicinsk Förening bildas 1970 Idrottens forskningsråd (IFR) skapas 1988 Centrum för Idrottsforskning (CIF) inrättas Riksdagen beslöt att CIF skall fungera som ett forskningsråd Ny förordning för CIF med GIH som huvudman. Centrum för Idrottsforskning har som uppgift att samordna, stödja och informera om forskning inom idrotten genom att Dela ut anslag till idrottsforskning. För närvarande fördelas ca mkr årligen. Sprida information och upplysning om idrottsforskning och forskningsresultat. Ge utbildning genom t.ex. konferenser. Verka policyskapande t.ex. genom att stödja nya grenar i ämnet bevaka och säkerställa nya professurer. Ansvaret för verksamheten ligger hos en styrelse, som består av representanter utsedda av rikets utvalda universitet och högskolor. Styrelsen består år av Görel Granström, juridik, Umeå, Peter Hassmèn, psykologi, Örebro, Ronny Lorentzon, ortopedi, Umeå, Tomas Peterson, sociologi, Malmö Lärarhögskola, Eva Holmström, sjukgymnastik, Lund, Eva Janson, 16

3 CIF:s vetenskapliga råd bedömer alla ansökningar och ger underlag till styrelsen, som sedan fattar beslut. CIF vill prioritera skapandet av forskartjänster och har därför under de tre senaste åren utdelat anslag till Studiestöd till forskarstuderande. CIF stödjer 27 doktorander med kr per månad under 2+2 år. Detta räcker till en ½-tids doktorandanställning. Målet är stöd till 32 tjänster. Vad gäller postdoc tjänster stödjer CIF nu ett par tjänster på halvtid. Dessa tjänster prioriteras i CIF s äskande till regeringen för kommande år. Från idrotten finns ett uttalat önskemål att forskningen skall kunna omsättas i praktisk idrott. Foto Artur Forsberg. fysiologi, Karolinska Institutet, Stockholm, Alf Thorstensson, biomekanik, GIH, Stockholm, Jan Lindroth, historia, Stockholms Universitet, Eva Nylander, fysiologi, Linköping, Jon Karlsson, ortopedi, Göteborg, Göran Patriksson, pedagogik, Göteborg, Ingmar Eriksson, RF, vice ordförande, Umeå, Kristina Thuree, RF, Linköping. Som ordförande utsedd av regeringen är Per Renström, Karolinska Institutet, Stockholm CIF:s kansli inkluderar föreståndare: Artur Forsberg, kanslibiträde: Anne-Britt Olrog, kanslist: Ann Schmalholz Vad är idrottsforskning? Idrottsforskning är det vetenskapliga studiet av idrottskulturen och dess roll i samhället, individens relation till denna kultur, hur individen påverkas socialt, psykiskt och kroppsligt av idrott, människans motoriska och fysiska prestationsförmåga, förändringar i och påverkan på idrottslig förmåga. Idrottsforskningen är tvärvetenskaplig och innefattar Invärtes medicin, fysiologi -biomekanik med prestations ökande, hälsofrågor tex nutrition och nyttan av fysisk aktivitet och motion Ortopedi och rehabilitering med omhändertagande av skador inkl titthålskirurgi, rehabilitering och snabb återgång till idrott samt förebyggande åtgärder Samhällsvetenskap och humaniora med historia, pedagogik och psykologi Teknik tex. funktionshindrade rullstol Nya områden som ekonomi, juridik, management, statsvetenskap mm. Forsknings ansökningar för 2006 Totalt inkom 232 ansökningar för år 2006 varav 165 projektansökningar, 35 ansökningar om studiestöd for doktorander, 26 postdoktorala forskartjänster s.k. forskarassistenter, 7 organisationsstöd. Totala söktrycket var ca 80 mkr. Maximalt belopp som fördelas är kr. Vad vill CIF? Detta framgår i CIF s äskande Väsentliga områden för CIF att utveckla anser vi vara rekrytering av forskare på post doc nivå, projektmedel för att klara det nuvarande stora sökintresse och nya områden såsom, idrottsekonomi, idrottsjuridik, idrottsledarskap och teknisk idrottsforskning samt kurser och seminarier motsvarande forskarutbildningsnivå Målsättningen är att de med studiestöd skall försvara en avhandling. En svensk avhandling är en fin tradition. I Sverige har åren publicerats över 560 avhandlingar i ortopedi. Patrick Haglund Karolinska var den första Av dessa är över 65 idrottsortopediska och ca 20 starkt idrottsmedicinskt relaterade. Många kända disputerade före 1980-talet i andra ämnen. Sverige har rankats som nummer ett-tre i världen i ortopedisk idrottsmedicin under talen. Nu dalar vi... Önskemål från svensk idrottsrörelsen, som stödjer bl.a. CIF inkluderar att idrottsforskningen bör vara tillämpad så att idrottsrörelsen kan tillgodogöra sig densamma CIF skall sprida information om idrottsforskning genom konferenser, tidskriften Svensk Idrottsforskning, årsrapporter, böcker, SISU s boktitlar En förbättrad integrering av forskning, utbildning och medicinsk service i idrotten bör ske Integrering av forskning, utbildning och medicinsk service i idrotten Det borde enligt min mening vara självklart att t ex 3-5 % av de medel som omsätts inom elitidrotten borde avsättas för få bättre service och ökad forskning om prestationsförmåga, skaderisker, förebyggande åtgärder etc. Det är min övertygelse att det land som förstår detta och vågar göra en omfattande satsning på idrottsvetenskap och idrottsmedicin kommer att få ett avgörande försprång inom inte bara inom elitidrotten utan även en förbättrad folkhälsa. Detta kommer i sin tur landets hela idrottsrörelse tillgodo. Forskningens resultat bör vara grunden i framtidens behandling Grundforskningen är grunden för den behovsstyrda forskningen och bör ges stora resurser så att behövlig kritisk massa säkerställs. Behovsstyrd, tillämpad, klinisk forskning är arbetskrävande och tar i regel lång tid, är resurskrävande, bör ha praktisk betydelse och bör få mycket större resurser Effekt av fysisk aktivitet -Vad är bevisat? Fysisk aktivitet ökar prestationsförmågan, förbättrar glukos toleransen, ökar HDL-cholesterol-nivåer, minskar triglycerider och LDL kolesterol, stimulerar stress- och viktreduktion, förbättrar blodtrycksnivåer och kardiovaskulär funktion, 17

4 minskar arteriosklerostisk hjärtsjukdom. Idrottsvetenskapen lär att man mår bra av att vara fysiskt aktiv!!!!! Idrottsmedicinsk forskning har visat att fysisk aktivitet är viktigt som friskvård i alla åldrar, rörelse stärker all kroppens vävnader, träning är ofta behandlingsalternativet vid överbelastningsskador. Titthålskirurgi har medfört att nya diagnoser har framkommit, titthålskirurgi är mindre kirurgi och tillåter ofta tidig och snabb mobilisering. Den tidiga mobiliseringen har stor betydelse för tidig rörelse efter skada och kirurgi. Sammanfattningsvis kan sägas att fysisk aktivitet är nyttig för alla kroppens strukturer. Forskningen bör så mycket som möjligt integreras i kliniken. Den framtida sjukvården ställer krav på evidensbaserad behandling. Evidensbaserad baserad behandling (EBM) grundas på en systematisk och kritisk litteraturgenomgång av olika behandlingsmetoder. I första hand bör metoder användas, som vetenskapligt har visat sig göra nytta och för vilka kostnader och risker är acceptabla Innebär evidensbaserad vård att man bör upphöra med allt som inte är veteskapligt utvärderat? Fel!!! Brist på bevis är ej detsamma som brist på effekt. Mänsklig omsorg kan vara en verksam del i behandlingen. Budskapet är att modern sjukvård skall baseras på bästa tillgängliga vetenskapliga underlag men det är viktigt att begreppet EBM sätts in i sitt sammanhang. Orosmoment inom forskningen Hässle giganten Ivan Östholm (DN 2005) anser att en hel del aspekter kan ge anledning till oro som bristande anslag, utspridningen av anslag till över 30 högskoleorter ger Foto Artur Forsberg. svårigheter att få unika forskningsmiljöer med kritisk massa, anslag som sägs gå till forskning används allt mer till utbildning, lokalhyror och växande administration samt det faktum att ekonomiskt skolade företagsledningar förstår ej vad som driver forskare. Den bästa och mest innovativa forskningen bör prioriteras ur ett nationellt perspektiv dvs projektstödet måste öka, stödet till främsta forskargrupper stärkas, rekrytera och tillgodose återväxten av forskare inklusive ökat stöd till post doc tjänster. Man får emellertid ej glömma att alla forskning startade smått vilket medför att stöd skall utgå till en bred basforskning för att bli större till den forskning som är accepterad internationellt. Forskningsstrategier för framtiden bör inkludera att skapa kreativa forskningsmiljöer genom att stimulera till gränsöverskridande och nätverksbyggande, samverka och samordna resurserna nationellt och internationellt samt förbättra den kliniska och tillämpade behovsstyrda forskningens villkor. Center of excellence (CE) De 30 % mest citerade forskarna kommer från 20 institutioner. Storleken varierar på ca personer på ett universitet eller nätverk med stark ledarfunktion. Finansieringen av ett CE är ofta omkring 5-10 mkr per år i 5-10 år. CE i de nordiska länderna är i Danmark: -- 25% -310 milj. SEK till CE, i Norge milj. SEK till 13 CE, i Finland --6% av samtliga medel- 270 milj. SEK till 42 CE, samt i Sverige milj SEK. Kritik mot CE innefattar alltför starka top down krafter vad gäller valet av centra och dess inriktning samt forskningsverksamhetens inriktning. Många enskilda forskare riskerar att förlora sina anslag, rättviseargument, kan inverka konserverande genom att satsa på redan etablerad forskning. Svårare att identifiera innovativa projekt med hög framtida potential. Stora förändringar pågår inom den akademiska världen, som påverkar idrottsforskningen. Generationskifte av idrottsforskare pågår i Sverige eftersom de flesta idrottsprofessorerna pensioneras inom de närmaste åren. Återväxten är blandad men i stort ej god, universiteten är numera autonoma och vill idag satsa på spetsforskning. Idrottsvetenskapen har svårt att hävda sig. Vad är spetsforskning?? Räcker det med att man är ledande inom sitt ämnesområde i världen?? För tillämpad forskning måste det nog vara så. Effekter av dessa förändringar leder till färre tjänster relaterade till idrottsvetenskap. Därför har CIF valt att utlysa många studiestöd till doktorander, försöka öka stödet till post doc tjänster samt att påpeka vikten att det ageras för professorer i ämnet. Svensk idrottsforskning är fortfarande god pga att stort engagemang och intresse för fältet samt personlig kompetens och engagemang finns inom forskningsfält där Sverige har en ledande ställning. Svensk idrottsforskning är emellertid under stark förändring. Flera nya universitet och högskolor har startat nya typer utbildningar inom idrottsrelaterade områden. De redan etablerade har stark tillströmning av elever till sina kurser. Detta innebär att nya studie- och potentiella forskarmiljöer är under uppbyggnad. Detta ökade intresse avspeglas också av antalet ansökningar till CIF ökar. Sammanfattning. Viktiga framtidsfrågor för svensk vetenskap Sverige skall vara en ledande forskningsnation Forskarens frihet och oberoende måste garanteras CIF s stöd till svensk idrottsforskning är vital för denna forskning Forskning och utbildning bör bättre integreras i idrotten Konsensus råder i Sverige om vikten av att kraftsamla stödja excellens, våga satsa på kvalitet, ge ordentliga resurser till de duktiga forskarna. Den breda forskningen behöver också stöd initialt för att kunna utvecklas. Behov av fler tjänster relaterade till idrottsvetenskap Behov av utveckling mot starkare miljöer och nätverk Forskning är ofta stimulerande om man har ett intressant idrottsrelevant ämne och har bra medarbetare Budskapet är att svensk idrottsforskning måste kraftsamla och skapa miljöer med god kritisk massa samtidigt som det måste brytas nya banor och vägar. 18

5 Historia JAN LINDROTH Ledamot i CIF Professor i idrottshistoria DStockholms Universitet en vetenskapliga idrottsforskningen inom rubricerat ämnesområde bör bedömas utifrån den sena starten. Från institutionaliserad akademisk synpunkt fick ämnet fast fot först på 1990-talet genom att en professur i historia, särskilt idrottshistoria tillsattes vid Stockholms universitet (1992) liksom ett lektorat i idrottshistoria vid Idrottshögskolan (1999). Dock har idrottshistoriska doktorsavhandlingar lagts fram från 1970-talet. Dessutom har fritidsforskning utan direkt akademisk anknytning men på vetenskaplig nivå bedrivits sedan sekelskiftet De vita fläckarna kan utmålas utifrån skilda utgångspunkter. En utgår från de olika akademiska disciplinerna. Hittills är det kärnämnet historia som dominerat kraftigt. Kanske är det naturligt. Men idrottens historia kan även beforskas inom en rad andra discipliner: ekonomi, etnologi, juridik, konstvetenskap, litteraturvetenskap, pedagogik, religion, språk (nordiska, engelska m fl), sociologi, statsvetenskap osv. Så har delvis skett, exempelvis inom etnologi, pedagogik och sociologi. Men luckorna är mycket stora. Hittills har forskningen huvudsakligen koncentrerats kring linggymnastiken, idrotten som folkrörelse (idrottsrörelsen), skolidrotten och fotbollen. Att peka ut särskilda delar av idrottslivet som ter sig särskilt vita ur forskningssynpunkt kan inte ske utan viss godtycklighet. Kronologiskt är fokuseringen på och 1900-talen påtaglig. Kroppsövningskulturen i vad som brukar benämnas tidigmodern tid (före 1700-talets slut) är i stort sett obeaktad. Men även efterkrigstiden har försummats. Tyngdpunkten ligger på den korta perioden från 1800-talets slut till omkring Tematiskt kan man peka på en rad vita fläckar. En gäller internationella komparationer. Hur förhåller sig den svenska idrottsmodellen (folkrörelseidrotten) till andra länders idrottsliv? I detta sammanhang finns det anledning att beakta den sedan länge avsomnade linggymnastiken, landets särklassigt märkligaste bidrag till den globala idrottskulturen. Vidare har vi stora luckor inom den lösare organiserade eller oorganiserade idrotten: det rörliga friluftslivet, spontanidrotten, befolkningens egna motionsvanor (eller frånvaron av sådana). Fysiska aktiviteter för hälsa, prestation och rekreation som led i personliga livsstilar. Man kan också peka på behovet av att studera de etablerade idrottsgrenarnas utveckling från skilda synpunkter (utöver fotboll och boxning). Vilka faktorer har skapar tävlingsidrottslig framgång och motgång, relation topp-bredd, vinnar-och försvinnargrenar, etableringen av nya grenar/ fysiska aktivitetstyper? Idrottslivet på lokalt gräsrotsnivå är otillräckligt känt, eftersom riksperspektivet hittills dominerat. Lokalt finns myriader av amatörmässiga jubileumsskrifter, få mer djupgående vetenskapliga studier. Två andra exempel, fortfarande märkligt försummade, gäller dels den allt aktuellare ekonomiska aspekten på idrottslivet, dels relationerna idrott-massmedia. På ett annat plan ligger behovet av att nå ut med forskningsresultaten till utomnordisk forskning, något som försvåras av vanan att producera sig på svenska. Det behövs både översättningar och direkt publicering på engelska. CIF kan här göra en insats. Den historiska forskningen har hitills koncentrerats till Linggymnastiken. Men intressanta områden är bl.a. folkrörelseidrotten, friluftslivet, relationen idrott-massmedia. Foto GIH-arkivet 19

6 Idrottspedagogik framväxt, nutid och framtid GÖRAN PATRIKSSON Ledamot i CIF Professor i Pedagogik Göteborgs Universitet U ppfostran och undervisning är en grundläggande process i alla grupp- och samhällsbildningar. Detta fenomen har intresserat filosofer och andra tänkare från antiken och framåt. Många av dem har fört fram sofistikerade idéer om uppfostran och undervisning, där fysisk fostran har utgjort en väsentlig del. Det kan räcka med att exemplifiera med namn som Platon, Aristoteles, da Feltre, Locke, Rousseau, Basedow och Pestalozzi för att ge en föreställning om detta. Uppfattningen om att kroppsövningar i olika former kan vara en värdefull komponent i en allsidig utbildning har således en mycket gammal tradition och som i Sverige inte minst Per Henrik Ling och hans lärjungar utvecklade under l800-talet. I Sverige inrättades den första professuren i pedagogik 1910 vid Uppsala universitet. Ämnet fick snart fotfäste även vid de övriga lärosätena i landet. Till en början var ämnet i huvudsak humanistiskt orienterat, men med de naturvetenskapliga ämnenas alltmer tydliga dominans och inflytande kom också stora delar av pedagogiken att få en sådan inriktning. Detta i förening med att pedagogiken utnyttjar teorier och perspektiv från andra vetenskaper som t ex historia, psykologi och sociologi gör att ämnet är en starkt mångförgrenad vetenskaplig disciplin. Trots ämnets komplexitet och mångfald lyckades företrädarna i Sverige att i stort hålla ihop ämnet under den gemensamma beteckningen pedagogik ända in på l970-talet. Därefter har ämnet successivt sprängts inifrån ; det pedagogiska fältets stora kunskapsexpansion har tvingat fram en specialisering som lett till att en rad olika inriktningar har utvecklats. En sådan specialisering blev idrottspedagogik. Den första licentiatavhandlingen med idrottspedagogisk inriktning lades fram så tidigt som 1963 av Olle Halldén. I samband med att dåvarande Skolöverstyrelsen (SÖ) i slutet av 1960-talet fick ekonomiska resurser att fördela medel till pedagogisk forskning kunde flera idrottspedagogiska forskningsprojekt med fokus mot idrottsundervisning i skolan komma igång. Från 1970 fanns det också möjligheter att söka idrottspedagogiska projektmedel från det nyetablerade Idrottens forskningsråd (IFR). Detta medförde att flera idrottspedagogiska forskningsprojekt kunde påbörjas. Med denna forskning lades grunden till de idrottspedagogiska kurser/utbildningar som startade i slutet av 1970-talet och som omedelbart blev mycket populära. De första doktorsavhandlingarna i Sverige med idrottspedagogisk inriktning kom under 1970-talets andra hälft: Lars-Magnus Engström (1975), Hans Brunnberg (1976), Bert Aggestedt och Ulla Tebelius (1977), Leif Isberg (1978) och Göran Patriksson (1979). Den ökade forskningen och utbildningen inom området ledde till inrättandet av professorstjänster i idrottspedagogik i Stockholm (Lärarhögskolan) och vid Umeå universitet och de första innehavarna tillsattes 1985 (Lars-Magnus Engström) respektive 1991 (Martin Johansson). I flera europeiska länder t.ex. i Tyskland etablerades dock professurer i idrottspedagogik redan i början av l960-talet. Aven i våra grannländer Finland och Norge var man tidigt ute. De första professurerna i idrottspedagogik inrättades 1966 i Jyväskylä och 1970 i Oslo (Norges Idrettshøgskole) med Kalevi Heinilä och Svein Stensaasen som första innehavare. Idrottspedagogikens fortsatta expansion i Sverige medförde att flera idrottspedagogiska forskare/lärare omkring 2000 kunde installeras som professorer i ämnet: Göran Patriksson, som tidigare (från 1988) innehaft professuren i idrottspedagogik i Oslo, (Göteborgs universitet), Leif Isberg (Örebro universitet) och Per Nilsson (Lärarhögskolan i Stockholm). Idrott som forskningsområde Idrott som föremål för ett vetenskapligt utforskande bör definieras brett och ses som ett spektrum från elit- och tävlingsidrott till motions- och rekreationsidrott. 1 det västerländska samhällslivet kan idrotten med dess olika funktioner sägas vara ett centralt inslag. Den stora utbredningen medför att den speglar många av de normer och värderingar som råder i samhället. Man kan därigenom hävda att idrotten bidrar till att reproducera (och kanske i någon mån förändra) tidstypiska samhälleliga värderingar, inte minst bland barn och ungdomar som möter idrotten i skolan, i föreningslivet och via ett stort mediautbud. Vad som händer under skolans idrottslektioner, i idrottsrörelsen, vad idrottsledaren gör, hur han/hon uppträder och vilka värderingar som förmedlas är i allra högsta grad pedagogiskt relevant och bör angå många av oss. Den moderna idrotten är oskiljaktigt sammanlänkad med alla centrala samhällssektorer: skola och utbildning, ekonomi, politik, familj, massmedia, religion, arbetsliv, försvar, sjukvård m m. För att få förståelse och insikt i denna samhälleliga institution i hela dess komplexitet krävs ett mång- och tvärvetenskapligt närmande. Idrott kan med fördel analyseras med utgångspunkt i de flesta vetenskapliga discipliner alltifrån humanistiskt/samhällsvetenskapliga till medicinskt/ naturvetenskapliga. Internationellt är physical education eller sport science sedan ganska länge ett etablerat forskningsfält med ett 20

7 moderdiscipliner idrottsmedicin biomekanik idrottsfysiologi idrottspsykologi IDROTTSVETENSKAP idrottshistoria idrottssociologi Pedagogik idrottsfilosofi idrottspedagogik Figur 1. Idrottspedagogikens relation till pedagogik och idrottsvetenskap stort antal egna vetenskapliga organisationer, facktidskrifter, kongresser m m. Organisering av forskning och utbildning skiljer sig dock ganska mycket inom och mellan länder. Vissa länder satsar på stora självständiga idrottshögskolor; en slags miniuniversitet med lärostolar i alla större ämnen ofta med prefixet idrott som pedagogik, psykologi, sociologi, historia, fysiologi, medicin, biomekanik m m. På andra ställen låter man idrottsområdet bilda en egen fakultet inom ett universitet (t ex universitetet i Jyväskylä) eller inrättar man specialinriktade professurer och utbildningar vid enskilda ämnesinstitutioner på universitet eller (lärar-) högskolor. Idrottspedagogik kan i analogi med andra bindestrecksämnen ses som antingen huvudsakligen en del av moderämnet pedagogik eller som en del disciplin inom idrottsvetenskap (sport science se figur 1). 1 Sverige har begreppet idrottsvetenskap haft svårt att slå igenom och de flesta tongivande företrädarna för ämnen (inklusive idrottspedagogik) som beforskar idrott brukar betona kopplingen till moderämnet. Jag vill dock framhäva vikten av den dubbla anknytningen och markera att idrott har mycket tydliga tvärvetenskapliga drag, som innebär att idrottspedagogik förutom relationen till moderämnet även bör ha ett ökat samarbete med andra idrottsvetenskapliga ämnen för att söka en mer helhetlig förståelse av de problem som studeras. Nu- och framtid för idrottspedagogiken Sett i ett lite längre tidsperspektiv ( ) har idrottspedagogiken i Sverige genomgått en fantastisk utveckling. Både forskning och utbildning har ökat dramatiskt. Antalet professorer har ökat liksom de som disputerat med idrottspedagogiska avhandlingar. I dagsläget har totalt 33 personer skrivit idrottspedagogiskt relaterade doktorsavhandlingar. Göteborg, Stockholm och Umeå dominerar avhandlingsstatistiken med sammanlagt 27 disputerade. De övriga har lagts fram i Lund/Malmö (1), Linköping (1), Örebro (1), Uppsala (2) och Luleå (1). Antalet avhandlingar har accelererat kraftigt under senare år. Från år 2000 har hela 14 personer disputerat. En annan tendens är att kvinnornas andel har ökat betydligt. Tidigare var det en klar manlig dominans bland avhandlingsförfattarna. Bland de 14 senast disputerade är det 9 kvinnor. Ser man till de senaste årens idrottspedagogiska forskning kan det också konstateras att den sedan 1980-talet försummade forskningen om skolans idrottsundervisning har fått en renässans. Flera stora forskningsprojekt (inklusive den stora nationella utvärderingen av grund- och gymnasieskolans ämne Idrott och hälsa) har genomförts eller pågår. Generellt verkar också de idrottspedagogiska forskarna fått en ökad teoretisk medvetenhet; de flesta avhandlingar har en solid teoretisk bas. Ofta finns det kopplingar till etablerade samhällsvetenskapliga/pedagogiska teoretiker (t.ex. Bourdieu, Bernstein, Foucault). Andra trender som kan iakttagas är att genus/kön fått en mycket framträdande roll i den idrottspedagogiska forskningen. Metodologiskt kan man konstatera att icke-numeriska metoder har vunnit terräng på bekostnad av det tidigare dominerande kvantitativa paradigmet. Mer tolkande analyser av etnografisk karaktär liksom diskursanalyser av texter av olika slag är numera vanligt förekommande. Denna huvudsakligt ljusa bild av idrottspedagogiken förmörkas emellertid av några påtagliga problem inför framtiden. Trots att många har disputerat har flertalet gjort det vid relativt hög ålder. De nydisputerade har också delvis på grund av att studerandeantalet ökat närmast explosionsartat snabbt fått en lektorstjänst (ofta på egna lärosätet) och då helt uppslukats av undervisning och inte fått tillfälle att fortsätta med forskning. Få har fått möjlighet att docentmeritera sig, delvis också som en följd av brist på postdoktorala tjänster (forskarassistent). Följden har blivit att just nu är rekryteringsbasen alltför liten för att ersätta den första generationens idrottspedagogiska professorer (födda åren före eller strax efter 1940), som nu eller de närmaste åren kommer att avgå med pension. I detta avseende är idrottspedagogiken i en krissituation. Behovet av postdoktoral forskning är således mycket stort för idrottspedagogikens vidkommande. Vid en tillbakablick kan det konstateras att den idrottspedagogiska forskningen i stort varit ganska varierad och inom vissa områden (t.ex. breda studier av idrottsgrenar, socialisa- 21

8 Idrottsdidaktisk forskning behövs för att ta reda på bästa sätt att lära ut. Foto Artur Forsberg. Studier behövs som följer elevens utveckling. Foto Artur Forsberg. tion och skolans idrottsundervisning) har det också funnits relativt god kontinuitet och fördjupning. Inom andra områden har forskningen varit sporadisk eller nästan inte alls förekommande. Avslutningsvis presenteras kortfattat några förslag på eftersatta idrottspedagogiska forskningsområden, som behöver beforskas i framtiden. 1. Komparativa studier av idrottspedagogiska fenomen. Allmänt sett finns det mycket att vinna genom att studera en eller flera företeelser i två eller flera samhälleliga kontexter (t.ex. regioner eller länder). Man kan därigenom få en mer nyanserad bild av verkligheten vad gäller variationer (likheter skillnader) och dessutom få både en mer generell kunskap (verifiera hypoteser och teorier i mer än en kontext) och/eller specificerad kunskap (en hypotes eller teori gäller enbart i en viss typ av kontext). 2. Läroplansforskning/Läroplansutveckling är sparsamt förekommande och därför behövs det fler systematiska studier. Både historiska och komparativa undersökningar bör göras med utgångspunkt i läroplansteoretiska modeller. 3. Studier av idrottslärarutbildning och andra idrottsvetenskapliga utbildningar. Idrottsrelaterade utbildningar har ökat mycket snabbt under senare år. Det behövs mycket forskning (inklusive utvärderingar) för att ur olika perspektiv få bättre kunskap om hur dessa utbildningar fungerar. liten grad. Flera studier behöver göras för att få ett bättre kunskapsunderlag om hur situationen är för dessa barn och ungdomar och hur undervisningen bör läggas upp för att på bästa sätt aktivera dessa grupper som är i stort behov av fysisk aktivitet/idrott 5. Pedagogiska processer i elitidrotten. Generellt sett har elitidrottsrelaterade problem, med undantag av avslutningen av karriären, i Sverige haft låg prioritering. Kunskapen om pedagogiska processer (t.ex. relationen coach idrottare) behöver förstärkas. 6. Idrottsdidaktisk forskning är ett starkt eftersatt område i Sverige. Det gäller å ena sidan att studera vad som faktiskt sker i undervisningssituationen ( gymnastiksalsforskning ). Mikrobetonade studier med hjälp av observationer m.m. är angelägna för att fånga det komplexa samspelet mellan elever och mellan lärare och elever. Å andra sidan saknas även studier av hur man på bästa sätt kan lära ut olika idrottsliga aktiviteter i olika åldrar och på olika färdighetsområden (idrottens hurfrågor ). 7. Studier av svagmotiverade /fysiskt inaktiva elever. Inte sedan 1970-talet har det gjorts någon omfattande studie inom detta område. Elevsammansättningen är idag mycket mer heterogen än tidigare och det finns en mycket stor variation av t.ex. kulturell och religiös bakgrund bland eleverna. 4. Funktionshindrade i skolans idrottsundervisning. Ett angeläget forskningsområde som uppmärksammats i allt för 22

9 KARIN PIEHL AULIN Ledamot i CIF Professor i fysiologi Örebro universitet Behöver idrotten ett eget forskningsområde/ vetenskapsområde? Idrottsrörelsen är den största och bredaste folkrörelsen som på olika plan engagerar alla åldrar och båda könen. Forskningen inom detta stora område blir därför med nödvändighet bred och vittomfattande och innefattar från hälsorelaterad motion via rehabilitering till tävlingsidrott upp till elitnivå och involverar därför många olika discipliner. I CIFs programförklaring står: Idrottsforskning syftar till att ge ny kunskap och nya insikter i fråga om den idrottsutövande människan liksom av idrotten som kultur- och samhällsföreteelse... Alla fysiska aktiviteter som människan medvetet utför i syfte att bibehålla eller förbättra hälsa och prestationsförmåga, nå tävlingsresultat och få rekreation. CIF (dåvarande Idrottens forskningsråd) inrättades 1970 och administrerades initialt från RF sedan från Karolinska institutet för att i samband med inrättandet av Vetenskaprådet åter flytta till GIH. Idrottsvetenskap prioriterades inte vid bildandet av VR vilket fått till följd att idrottsrelaterad forskning minskat och drunknat i andra ämnen varför forskning med idrottsrelevans inte längre synliggörs. En kort översikt av idrottsforskningens utveckling. Under talet hade svensk idrottsforskningen högstatus med stor genomslagskraft i vetenskapsvärlden såväl nationellt som internationellt. Denna status har tyvärr med tiden bleknat och Sverige har tappat sin framträdande roll. Idrottsforskningen bestod till övervägande del av fysiologisk forskning och dess vagga stod till stor del i Köpenhamn i slutet på 30-talet. Med tiden flyttades forskningens tyngdpunkt till Stockholm och bland annat till GIH. Under talet var förutom GIH även flera av Stockholms sjukhuskliniker för tex klinisk fysiologi, farmakologi, klinisk kemi och ortopedi också med i forskningstäten och spred varumärket svensk idrottsforskning över värden. Under 80-talet har inriktningen på forskning med idrottsrelevans breddats och är heller inte längre så entydigt lokaliserat till ett fåtal institutioner i huvudstaden utan finns representerad vid flera av landets lärosäten. Idrottsforskningen med medicinsk/fysiologisk/biomedicinsk inriktning spänner idag över ett stort område från ren grundforskning (avancerad molekylärbiologi), över till mer tillämpad forskning. Vidare har förutom de beteendevetenskapliga ämnena pedagogik, psykologi, nya ämnen/ämnesområden tillkommit som tex ekonomi, juridik, sociologi, samhällsvetenskap, folkhälsa, histora etc. Idrottforskningen är därför idag markant mångvetenskaplig med inte bara en breddad och utökad forskarkader utan även med en spridning till flera av landets lärosäten. Detta kan låta enbart bra men det är nu fler som skall dela på en osäker och krympande kaka vilket kan få konsekvenser för såväl kvantitet som kvalitet. Vad är då idrottsvetenskap? År 2000 blev idrott ett akademiskt ämne dvs ett ämne inom vilket möjlighet gavs att bedriva forskarutbildning att utfärda doktorsexamen. Ämnesområdet är starkt mångvetenskapligt, något av modeord inom akademin, och det finns många åsikter om och synpunkter på begreppet. Djupa kunskaper inom ett ämne får inte offras till förmån för mer bred ytlig kunskap inom många ämnen, är ett vanligt förekommande argument. Risken finns och måste hela tiden beaktas. Mångvetenskap i syfte att skapa starka forskningsmiljöer, där flera forskare samtidigt beforskar ett område, tilltalar idag stora forskningsfinansiärer vilket innebär att de små om än produktiva forskargruppernas tid är passé. Hur skall Sverige kunna damma av varumärket Idrottsforskning och återerövra sin forna tätposition inom idrottsforskningens område? CIFs arbetsmiljö i dagsläget: 1. CIF tillförs idag ca 13 miljoner från RFs spelpengar vilket är ett oerhört värdefullt bidrag. Tilldelning sker årsvis och bidragets storlek är starkt beroende av RFs spelinkomster och önskemål från fler konkurrerande intressenter, varför CIFs huvudsakliga ekonomiska bas känns något osäker såväl vad gäller storlek som långsiktighet. 2. CIF tillförs ca 6 miljoner från utbildningsdepartementet ett likaledes mycket välkommet bidrag. Även här sker tilldelning på årsbasis med en osäkerhet vad gäller långsiktighet i satsningar. 3. Vid sidan av CIF har staten ytterligare tillskjutit ca 10 mil- 23

10 Sverige har tappat sin ledande plats inom idrottsrelaterad forskning. Foto Artur Forsberg. Sammanfattningsvis: flera skall dela på kakan i ett land med önskemål om såväl bredd som elitidrott och med ett stigande ohälsotal i stor utsträckning relaterat till sjunkande fysisk aktivitet i befolkningen och en ökning i andelen livsstilsrelaterade sjukdomar. Vilken strategi skall CIF ha i fortsättningen för att idrottsrelaterad forskning skall synliggörs och utvecklas och därmed ges möjlighet att återerövra en ledande position nationellt och internationellt? FÖRSLAG att diskutera under dessa två dagar: 1. Skall CIF begränsa sin tilldelning till några få ämnesområden en föga tilltalande tanke men ändå helt realistisk. Om inte så blir varje kakbit så liten att en kost-benefitanalys av ansökningsinsatsen mot utfaller av ansökan blir negativ. Dessutom går en icke oväsentlig del av erhållna medel till univ. förvaltningskostnader vilket ytterligare minska summornas storlek. 2. Forskningsutveckling inom det idrottsrelaterade området är beroende av statsmakternas förståelse och intresse och kanske framför allt långsiktighet i satsningarna. En ökning av medel från departementet för att uppnå en balans i medelstilldelning från Dep RF skulle innebära inte bara utökade medel utan även en möjlighet för CIF att göra starkare långsiktiga satsningar. joner till IHS interna forskningsbudget. Pengar som alltså inte är åtkomliga för andra än IHSs forskande personal 4. Vidare har ca 6 miljoner tilldelats NCFF (Nationellt centrum för främjande av fysisk aktivitet ) placerat vid Örebro universitet. Centret styr här över tilldelning av medel till olika projekt. Vid fördelning av medel använder CIF tre ämnesområden fysiologi/medicin/biomekanik humanistisk/samhällsvetenskap traumatologi Det område som ökar mest vad gäller antal ansökningar och antal discipliner som söker är hum/sam området vilket innefattar allt från disciplinerna pedagogik och psykologi till sociologi, ekonomi, juridik, historia och folkhälsovetenskap etc. Att andelen ansökningar inom hum/sam området ökar beror sannolikt på att flera lärosäten i landet byggt upp forskning inom detta område. Andelen ansökningar inom det ursprungligt största området fys/med/biomek minskar, mycket sannolikt förklarat av att denna typ av forskning är mer kapitalintensiv jämför med hum/samområdet och därigenom inte kan växa på samma sätt. Inom traumatologi är antal ansökningar rel. konstant över tiden. 3. Forskning/forskarutbildning inom ramen för statligt finansierade nationella forskarskolor. Detta begrepp innebär att personer från fler discipliner samtidigt beforskar ett problemområde och därmed belyser problemet ur olika synvinklar. Det gamla något slitna uttrycket 1+1=3 kan sägas passa in här. Studier i forskarskolor kan också göra det mer attraktivt att ägna sig åt idrottsrelaterad forskning genom att uppbyggnad av kontaktnät, internationalisering etc kan underlättas Konkurrensen om forskningsmedel, såväl externa som interna har ökat dramatiskt och krav på bildande av starka forskningsmiljöer för att få vara med och konkurrera på denna arena finns redan. Inrättande av forskarskolor skulle starkt bidra till framväxten av starka miljöer. Utvecklingen går även mot att lärosätena endast får lämna in ett på förhand angivet antal ansökningar till de stora finansiärerna tex VR. Detta betyder att lärosätena måste prioritera bland flera egna sökande. Detta leder med nödvändighet till en profilering av de olika lärosätena vilket ställer än högre krav på samarbete ex-vis inom ramen för forskarkolor. Här måste idrottsforskningen vara med och markera plats. Sammanfattningsvis så har Sverige tappat sin ledande plats inom idrottsrelaterad forskning och det är därför nödvändigt att återta den positionen genom olika åtgärder. Vilken roll CIF ska och kan spela i detta arbete kommer nu ytterligare att diskuteras idag och i morgon. 24

11 TOMAS PETERSON Ledamot i CIF Professor i sociologi Malmö Högskola Humanistisk och samhällsvetenskaplig idrottsforskning har i Sverige dominerats av pedagoger, psykologer och historiker, som i mångt och mycket tagit sin utgångspunkt i den ideella idrottsrörelsen, eller i idrott som fysisk aktivitet eller i idrottens fostran och dess dygder. Men i takt med idrottens tilltagande professionalisering, kommersialisering och globalisering har även andra forskningsdiscipliner kommit att intressera sig för idrotten och dess utveckling som fysisk aktivitet och socialisationsarena, men även som underhållningsindustri vilket är ett sent tillägg i gängse idrottsforskning. Vad som därmed behövs för att studera och analysera en idrott i förändring är ett brett samhällsvetenskapligt perspektiv, vari inryms kunskaper från områden som sociologi, kulturstudier, etnologi, socialpsykologi, rättssociologi, statskunskap, juridik, företagsekonomi och medievetenskap, vid sidan av de mer traditionella historiska, psykologiska och pedagogiska studierna. Idrottsvetenskapen kan härvidlag ta sin utgångspunkt i ett brett samhälls- och kulturvetenskapligt förhållningssätt till idrotten och dess struktur och dess förändringsprocesser, byggd på flervetenskaplig forskning. I analysen av idrottens utveckling kan ämnesdiscipliner, tillsammans med traditionella idrottsvetenskapliga ämnen som idrottspedagogik, idrottspsykologi och idrottshistoria, bidra med en förståelse av idrotten som å ena sidan grundar sig på att den representerar ett avgränsat socialt fält, identifierbart genom sin verksamhetslogik. Samtidigt är detta fält, å andra sidan, bestämt av det omgivande samhällets dominerande institutioner som stat, medier och marknad, av strukturella faktorer som klass, genus och etnicitet samt av processer som globalisering, kommersialisering och professionalisering, vilket i högsta grad påkallar ett samhälls- och kulturvetenskapligt perspektiv på idrotten och dess utveckling. Det är möjligt att tänka sig ett samhälle utan idrott, men inte idrott utan ett samhälle. Idrotten har, så långt vi kan följa den bakåt i tiden, skapats ur sociala relationer, vilka i sin tur förutsätter någon form av samhällelig organisation. Såväl idrottens uppbyggnad som dess utformning, dess aktörer såväl som dess resultat kan och bör relateras till det samhälle den tillhör. Många av dagens rekordnoteringar vore otänkbara utan samhällets teknologiska utveckling tänk bara på stoppuret, glasfiberstaven, Formel 1-motorerna, kikarsiktena och plastskidorna. Dessutom har den sociala organisationens utveckling möjliggjort lagidrotternas effektivitetsutveckling. Men idrotten lever också sitt eget liv, mitt i samhället. Den har sina egna regler, normer och värderingar. Det vägs, mäts och klockas, det tävlas och rangordnas. Till idrottslivet hör också samvaro, resor, och täta relationer mellan barn, mellan barn och vuxna och mellan vuxna. Kring träning och tävling Idrottsvetenskap i ett samhälls- och kulturvetenskapligt perspektiv skapas ett helt miniatyrsamhälle och en kultur med sina egna förutsättningar. Denna inre miljö blir viktig att analysera utifrån ett kulturvetenskapligt perspektiv, varvid tyngdpunkten ligger på begrepp som föreningsfostran, maskulinitet och supporterkulturer. Relationen mellan idrott och samhälle bör därför studeras med hjälp av ett ständigt fokuseringsskifte. Desto tydligare ett fokus blir, desto mer angeläget blir det att flytta detta fokus för att även se det andra, och relationerna dem emellan. En samhälls- och kulturvetenskaplig forskning om idrott är till för att sannfärdigt producera kunskap med retorisk kraft som utvecklar idrottsvärldens aktörers professionella förmåga till kontinuerlig självexamination av det egna vardagliga tänkandet och handlandet så att deras och deras olika medaktörers roller blir alltmer medborgarlika, d v s att i idrottens anda verka för såväl föreningsfostran som idrottsutövande på högsta tänkbara konkurrensnivå för alla individer som obehindrat velat och öppet inviterats till att pröva att utveckla sina idrottsförmågor tillsammans med andra som erbjudits lika glädjande möjligheter att göra det. Detta oavsett om idrotten har en ideell eller kommersiell struktur. Idrott i en ny tid: kommersialisering och professionalisering Idrotten präglades under 1900-talets första del av den principiella amatörism som gav de nordiska ländernas idrottsrörelser deras speciella identitet och karaktär. När Riksidrottsförbundet avskaffade amatörreglerna 1967 öppnade sig den gamla folkrörelseorganisationen mot det moderna samhällets två centrala aktörer staten och marknaden. Två djupgående processer som därefter allt starkare har kommit att påverka idrotten är kommersialisering och professionalisering. En intressant fråga är huruvida idrotten i framtiden kommer att behålla sin unika plats och funktion i det civila samhället, eller om den kommer att föras ännu närmare samhällets produktions- och reproduktionspraktiker; till marknaden och dess rationalitetsoch utvecklingsformer? Vissa delar av svensk idrott är idag starkt kommersialiserad, medan andra delar lever kvar på i stort sett samma villkor som rådde för hela idrottsrörelsen fram till dess att amatörbestämmelserna avskaffades. Det är en jämförelsevis liten del av hela idrottsrörelsen som kan karakteriseras på detta sätt de översta lagren av de stora lagidrotterna, friidrotten och grenar som exempelvis tennis och golf. Å andra sidan är starka krafter i rörelse, krafter som tränger ned i och på olika sätt påverkar verksamheten i rörelsens breda och djupa lager. I kommersiell form blir idrotten till en vara, producerad för en marknad, men i egenskap av ett passionsvarumärke. Det innebär att den kommersiella idrotten bygger i större utsträckning på bytesvär- 25

12 desproduktion, men måste samtidigt förhålla sig till idrottens symboliska och kulturella kapital. Den produceras förvisso ytterst för att säljas på en marknad, där kommersiella intressen i form av upplevelse- och underhållningsindustri får inflytande över verksamhetens form och innehåll, men det sker i relation till tradition och kultur. Kommersialisering och professionalisering är processer som betingar varandra, men de är inte två sidor av samma mynt; en kommersiell verksamhet behöver inte vara professionell och vice versa. Men använda tillsammans kan de blottlägga många av de mekanismer som har varit i rörelse när svensk idrott omvandlats under senare decennier. En professionalisering kan sägas förvandla en verksamhet från lek till allvar. Vi har barnens spontana idrottslekar i ena änden, och elitidrottens seriositet i den andra. Professionalisering innefattar bland annat en rationell organisation och yrkesroller som är kopplade till en formell utbildningsverksamhet och utövas på heltid. För detta krävs omfattande ekonomiska resurser. Det måste samtidigt betonas att denna beskrivning i första hand gäller den manliga delen av idrotten. Idrott är en manlig konstruktion, skapad av män för män. Kvinnornas inträde i idrotten är en historiskt sett sen företeelse, och inträdet har skett på männens villkor. Även om jämställdhetsarbetet numera betonas inom RF, och mycket har uppnåtts, är idrotten fortfarande ojämlik. När det gäller organisatorisk utveckling finner vi dramatiska förändringar, som påkallar flervetenskaplig forskning. Ur folkrörelseorganisationen, som fungerade som vilken nykterhetsloge eller scoutkår som helst, växer det gradvis fram en organisation som efterhand påminner om medelstora företag (visserligen utan profitsyfte fram till 1999). Verksamheten professionaliseras, hierarkiseras och specialiseras för att möta nya behov. Det måste till rationalitet, effektivitet och förutsägbarhet både i organisationen och i själva idrottsutövandet, något som även återspeglar sig allt mer i idrottens interna reglering, varvid elitlicenser är ett tydligt tecken på en ny ekonomisk rationalitet. Det finns ett antal faktorer som påverkar idrottens kommersialisering, exempelvis idrottens globalisering. Men den starkaste kommersiella hävarmen har emellertid blivit massmedias idrottsbevakning, och framför allt TV-mediet. Genom utnyttjandet av den tekniska utvecklingen pay per view, interaktiv kommunikation och bredbandsteknik har arenaidrotten på elitnivå genomgått en mycket snabb och djupgående kommersialisering. Enorma kapital pumpas in i de stora publikidrotterna via försäljning av TV-rättigheter och allt vad som följer därav vid sidan av arenan. Idrotten är till sin karaktär internationell, och idrottsbevakningen har också fått en central roll i den globaliseringsprocess som för jordens alla hörn allt närmare varandra. En annan viktig faktor är arenans nya betydelse. Gamla arenor som Parken i Köpenhamn förvandlas till - medan nya som Globen i Stockholm redan från början byggs som - multifunktionella evenemangsarenor, där den idrottsliga verksamheten endast är en och numera sällan den mest inkomstbringande delen av utbudet. Samtidigt är arenabygget en större del av städers användning av sport as city-marketing och städers och regioners satsning på idrottsturism. Idrottens reglering och normativa utveckling Idrottsrörelsen har traditionellt ansetts vara självreglerande, och där staten förhållit sig relativt passiv. Denna typ av autonomi har även medfört en rad karaktäristiska normer och ideal, som varit speciellt viktiga för idrottens kultur och dess praxis. I ett historiskt perspektiv har idrotten vanligtvis även betraktats som en fritidsverksamhet, ändock som en viktig socialisationsarena. I dag är idrotten en global marknad. I kölvattnet av att elitidrotten fått en allt mer professionell struktur och en kommersiell och seriös prägel har även rättssystemet fått en allt större roll inom idrotten. Först kan vi nämna EU-rättens betydelse. Några exempel är Bosmandomen, EU:s momsregler och EU:s konkurrenslagar och dess sannolika konsekvenser för bl a Svenska Spel och dess spelmonopol. Andra rättsfall har berört funktionärers ansvar i skadeståndsfrågor. Det finns, för det tredje, en rad internationella rättsfall som berört könsdiskriminering och etnisk diskriminering. För det fjärde har TV-rättigheter varit föremål för prövning. Den svenska skattemyndigheten har, för det femte, visat ett allt större intresse för idrottens deklarationer. En del av dessa ärenden har även prövats i domstol. Andra svenska rättsfall har berört bl a anställningsavtal med tillhörande skiljeklausul, dopning och diskvalificering eller skadestånd i samband med golfspel. Det framgår rätt tydligt att både den globala och den lokala idrotten blir allt mer beroende av det allmänna rättssystemet och dess normativa strukturer, något som självfallet hänger ihop med idrottens tilltagande seriositet. Rättens allt större inblandning i idrotten skapar nya situationer och nya utmaningar för idrotten när det gäller dess organisering och ekonomiska förutsättningar, men även när det gäller dess normativa struktur. Tveklöst befinner sig den moderna idrotten i en tid av förändring, varvid större tonvikt läggs på dels föreningars organisering och kommersialisering, och dels på elitidrottarens professionalisering. Det är i detta sammanhang av stor vikt att analysera de normativa implikationerna i en dylik utveckling, och på vilket sätt dessa normativa mönster (moral och värden) förhåller sig till idrottens traditionella och idéhistoriska värden. Man kan ställa sig frågan huruvida professionaliseringen av idrotten samtidigt innebär en transformering från amatörideal till en professionell etik, och vad i så fall den professionella etiken har för form och innehåll, och vad har idrottens associationsformer (ideella föreningar respektive Idrotts-AB) för betydelse för idrottens normer och traditionella värden. Förändras idrottens regelverk, konflikthantering och normativa strukturer (synen på tekniska möjligheter) för att motsvara professionaliseringens och kommersialiseringens krav? Vad innebär det då för idrottens utveckling att rättssystemet blir ett allt vanligare inslag i idrottens vardag? Att rätten tar ett allt starkare grepp över idrotten kan faktiskt både vara positivt och negativt. Rätten kan framtvinga kommunikation och synlighet, i en vanligtvis förtegen värld. Hotet från rätten och dess rättsliga avgöranden (och den kommunikation som rätten tvingar fram) kan innebära att idrotten ser över och utvecklar sina egna normativa strukturer och konfliktlösningssystem, i enlighet med såväl (den moderna) idrottens förutsättningar som det moderna samhällets krav och förväntningar. Ovan nämnda processer bekräftar att idrotten allt mer integreras i samhället, men också att samhällsutvecklingen och det politiska samhällsklimatet sätter sina tydliga spår i idrotten. Men fortfarande gäller att merparten av verksamheten ingår i en traditionell folkrörelse och har unika materiella och sociala förutsättningar liksom sina egna regler, normer och värderingar. Idrotten utgör på flera sätt en viktig del av det svenska samhället. 26