Forskarmobilitet. Definitioner av mobilitet. Tidsbegränsade längre utlandsvistelser

Transkript

1 Datum Diarienummer 21 januari Handläggare Stina Gerdes Barriere Forskarmobilitet Utgångspunkter för diskussionen Inflöde av nya influenser, nya metoder och nya forskningsfrågor ses ofta som nödvändiga för att forskningen ska utvecklas. Att forskare verksamma i Sverige tillbringar tid i andra forskningsmiljöer är ett viktigt sätt att få nya perspektiv, kunskaper och färdigheter som kan driva forskningens utveckling framåt. På samma sätt kan besök och inflöde av forskare från internationellt framstående institutioner vara viktigt. I samtliga universitetsövergripande utvärderingar av forskning som vi har tagit del av framhålls forskarmobilitet som en av de viktigaste förutsättningarna för dynamiska och framstående forskningsmiljöer. Det finns många andra sätt att åstadkomma dynamik utöver forskarrörlighet, t.ex. deltagande i internationella konferenser, deltagande i internationella forskningsprogram eller gästforskarvistelser. Andra uppdrag, t.ex. som granskare och redaktör för vetenskapliga tidskrifter, för forskningsfinansiärer, uppdrag i lärosätets ledningsstruktur (fakultetnämnder m.m.) ger också utbyte av idéer och kunskap. Denna promemoria, och den workshop som den utgör ett underlag till, handlar främst om internationell forskarmobilitet och dess betydelse för forskarnas utveckling och forskningens kvalitet. Men vad menar vi med forskarrörlighet? I princip varje studie av forskarmobilitet definierar rörlighet på sitt eget sätt. Detta gör det svårt att jämföra resultat från olika studier och bidrar till viss förvirring i diskussionen. En utmaning är att det finns relativt begränsad statistik kring forskarmobilitet och små möjligheter att jämföra rörligheten mellan länder. Vi gör därför en ansats att strukturera olika former av forskarrörlighet inom det akademiska systemet och presentera en sammanställning av befintlig statistik kombinerat med nya analyser. Definitioner av mobilitet Tidsbegränsade längre utlandsvistelser Tidigt i karriären: Postdoktorsvistelse En av möjligheterna till internationell rörlighet är genom en tidsbegränsad anställning under de första åren efter doktorsexamen, en postdoktorsanställning eller postdoktorsvistelse. Många forskningsfinansiärer har stödformer för nationella och internationella postdoktorsvistelser. Sedan 2008 finns det en också tidsbegränsad anställningsform vid svenska lärosäten som heter postdoktor. 1 (14)

2 Senare i karriären: Sabbatstermin/forskningsbesök En möjlighet för etablerade forskare att ägna sig åt forskning under en sammanhållen period, utomlands. Fram till 1999 reglerades professorers möjlighet till forskning i högskoleförordningen. Numera regleras högskolelärares arbetsuppgifter genom kollektivavtal. Rörlighet genom byte av anställning Mellan doktorsexamen och senior forskarkarriär Flera studier har berört denna typ av rörlighet. Under senior forskarkarriär En annan aspekt på rörlighet handlar om byte av anställning, med EUspråk, job-mobility, att forskare byter anställning från en högskola till en annan, inom eller utom landet. Intersektoriell rörlighet I diskussioner kring kunskapsöverföring, innovationsstöd och relevans diskuteras ofta intersektoriell rörlighet, dvs. rörlighet mellan olika samhällssektorer, som näringsliv, högskolan och övrig offentlig verksamhet. Sådan rörlighet har stor betydelse för kunskapsöverföring och för utbyte av influenser mellan högskolan och övriga samhället. Vi har dock valt att begränsa föreliggande studie till att diskutera främst rörlighet inom det akademiska systemet. Mobilitet i internationell jämförelse Den europeiska MORE-studien 1 indikerar att mer än hälften av forskarna verksamma vid universitet och högskolor i Europa (EU27) har tillbringat minst tre månader utomlands för arbete. Sverige avviker inte från det europeiska genomsnittet. Bland de länder vi brukar jämföra oss med ligger Nederländerna högre, där har omkring 58 procent av forskarna arbetat utomlands minst tre månader, jämfört med 56 procent för Sverige. Finland har lägst mobilitet i studien, drygt 30 procent, medan Danmark och UK ligger på 44 respektive 49 procent. Från studien kan konstateras att motiven för mobilitet, liksom när under forskarkarriären man är mobil, förefaller skilja sig mycket mellan forskare i de 27 medlemsländerna. MORE-studien har genomförts genom kombination av offentlig statistik och enkätundersökningar riktade till bl.a. forskare vid universitet och högskolor. MORE-studierna har sina brister, vilket också påpekas i rapporten, men det finns idag ingen systematisk statistik eller annat sätt att följa och jämföra forskarmobiliteten mellan länder. Enligt Eurostats uppgifter för 2009, har 43 procent av de svenska forskarna studerat, arbetat eller forskat i ett annat EU-land. Uppgifterna 1 MORE-projektet, Study on mobility patterns and career paths of EU researchers, (14)

3 för länder som vi brukar jämföra oss med, som Danmark (42 procent 2006) och Nederländerna (42 procent 2006) är lika Sverige, även om det bör noteras att uppgifterna för dessa länder är från Portugal, Spanien och Österrike hamnar kring 60 procent medan Estland uppvisar en mycket hög internationell rörlighet, 81 procent. I Finland upplevs den internationella rörligheten som bristfällig och är föremål för diskussion och åtgärder, t.ex. i den nyligen publicerade The State of Scientific Research in Finland 2. I rapporten konstateras att 13 procent av forskarna vid de finländska universiteten är utrikes födda. Störst andel återfinns bland forskare på postdoktorsnivån, 18 procent, medan endast 6 procent av är utrikes födda. I Schweiz är 40 procent av personalen vid universiteten av utländskt ursprung. Bland professorerna är genomsnittet 48 procent och vid vissa lärosäten är tre fjärdedelar är professorerna utrikes födda. Även de andra lärar- och forskarkategorierna är i stor utsträckning internationaliserade med mer än hälften av personalen född i andra länder än Schweiz. Den övervägande majoriteten kommer från Europa 3. Figur 1: Andel utrikes födda bland den forskande och undervisande personalen vid Sveriges universitet och högskolor 4 25% 20% 15% Okänt/ej träff 10% Oceanien Afrika Asien Sydamerika 5% Nordamerika Europa utom EU27 och Norden EU27 utom Norden Norden utom Sverige 0% I Sverige kan vi konstatera att utrikes födda bland den forskande och undervisande personalen vid universitet och högskolor ökar, från 17 procent år 2001 till 23 procent Det är främst personer födda i Asien och EU-länderna utanför Norden som bidrar till denna ökning, medan andelen personer födda i de nordiska länderna minskar. 2 The State of Scientific Research in Finland 2012 (Publications of the Academy of Finland 7/12) 3 Personnel des hautes écoles universitaires 2010 (OFS) SCB, beställd av Vetenskapsrådet 3 (14)

4 TOTAL Unknown Oceania Asia South America North- Central America Africa Other European countries Intra EU Own country Internationell mobilitet hos doktorander En aspekt på internationalisering som har studerats på europeisk nivå är andelen internationella doktorander i de olika medlemsländerna. Omkring 80 procent av doktoranderna i Sverige har svenskt medborgarskap. Vid jämförelse med de andra EU-länderna är andelen utländska forskarstuderande något lägre än i Sverige än det europeiska genomsnittet. UK och Frankrike har hög andel doktorander från andra länder, medan Sverige och Danmark har ungefär samma andel och Finland en betydligt lägre andel utländska forskarstuderande. Tabell 1. Medborgarskap hos doktorander i procent 5 Belgium Czech Republic Denmark Estonia Spain France Italy Cyprus Hungary Malta Austria Portugal Slovakia Finland Sweden United Kingdom Den största gruppen internationella doktorander i Sverige kommer från andra EU-länder, knappt 7 procent. I Storbritannien utgör doktorander från Asien den största gruppen medan det i Frankrike är doktorander från Afrika. Siffrorna för Danmark liknar Sverige. Tyvärr finns inga uppgifter för Schweiz och Nederländerna. Internationell mobilitet i Sverige Som vi konstaterade ovan finns det endast begränsad jämförbar statistik över internationell rörlighet. De mått som man har definierat t.ex. i MORE-studien, forskat utomlands i minst tre månader, kan vi endast mäta genom enkätundersökningar, vilka är både kostsamma och svåra att genomföra. För att kunna ge en bild av den internationella rörligheten i 5 IPTS, Report on Researchers coming into the EU, Data insamlingsår okänt. 4 (14)

5 Sverige har vi därför valt att studera frågan ur några olika aspekter där vi har kunnat ta från uppgifter från SCB eller våra egna källor. Utrikes födda bland högskolans personal Från SCB har vi fått uppgifter om födelseland för hela den forskande och undervisande personalen vid Sveriges universitet och högskolor. En styrka med detta mått är att vi kan jämföra uppgifterna med data från Finland och Schweiz, som diskuterades ovan. En nackdel är att vi inte har uppgifter om vilket land dessa personar har tagit sin doktorsexamen, vilket givetvis är en svaghet när frågan rör internationellet inflöde av idéer, metoder och kunskap som skapas i forskningen. Icke desto mindre ger det en antydan om det internationella bidraget till svensk forskning. Andelen utrikes födda bland befolkningen i stort är 15 procent enligt SCB:s uppgifter för Precis som bland högskolans personal har andelen ökat under hela 2000-talet. Drygt hälften kommer från Europa, 30 procent från Asien, 9 procent från Afrika. Resterande 7 procent kommer från övriga världen. Figur 2: Andel utrikes födda av den forskande och undervisande personalen vid universitet och högskolor 2011 fördelat på tjänstekategorier. 6 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Okänt/ej träff Oceanien Afrika Asien Sydamerika Nordamerika Europa utom EU27 och Norden EU27 utom Norden Norden utom Sverige Även andelen utrikes födda bland den forskande och undervisande personalen vid Sveriges universitet och högskolor (i fortsättningen 6 I kategorin professor ingår även gästprofessorer och i kategorin lektorer ingår gästlektorer 5 (14)

6 används begreppet forskare) har ökat. År 2011 utgjorde de utrikes födda forskarna 23 procent. Det är i tjänstekategorierna Annan forskande och undervisande personal samt Forskarassistenter de utrikes födda forskarna främst återfinns, 37 respektive 30 procent. En fjärdedel av professorerna är födda i ett annat land. Figur 3: Antal individer inom kategorin forskande och undervisande personal fördelat på tre grupper av tjänstebeteckningar. Kategorin Annan forskande och undervisande personal består av en rad olika tjänstebenämningar. Baserat på tjänstebenämningen och andelen personer med doktorsexamen i de olika benämningarna har vi grupperat dem i tre olika grupper: Forskare, Postdoktor och Övriga, där gruppen övriga främst omfattar tjänstebenämningar som antyder huvudsakligen undervisande uppgifter, t.ex. amanuenser och tjänstebenämningar med en låg andel personal med doktorsexamen. Andelen utrikes födda är störst i gruppen postdoktor där ungefär hälften är födda utomlands. Totalt finns det forskare 7 i gruppen. I gruppen Forskare var 36 procent utrikes födda. Gruppen som helhet utgörs av 7 I gruppen ingår anställningsbenämningar med beteckningen postdoktor och ett antal med benämningen doktor (ca 10 procent). Fördelningen utrikes födda samt åldersfördelningen på forskarna bland doktor och postdoktor är liknande. 6 (14)

7 3 356 personer. I gruppen Övriga ingår personer varav ungefär en fjärdedel är utrikes födda. MORE-studien liksom den norska studien över alla akademiska forskares mobilitet pekar på en högre mobilitet inom det natur- och teknikvetenskapliga området (NT) än inom andra områden som humaniora, samhällsvetenskap och medicin. Är situationen den samma i Sverige? Speglas dessa skillnader i andelen utrikes födda i de olika ämnesområdena? Figur 4: Andel utrikes födda av den forskande och undervisande personalen vid universitet och högskolor 2011, fördelat på ämnesområden. 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% HS NT M Övr Okänt/ej träff Oceanien Afrika Asien Sydamerika Nordamerika Europa utom EU27 och Norden EU27 utom Norden Norden utom Sverige Mycket riktigt finns den största andelen utrikes födda forskare inom NTområdet, 30 procent. Inom medicinområdet uppgår de utrikes födda till 27 procent medan de utgör 19 procent i HS-området 8. Lägst andel, motsvarande befolkningen i stort, återfinns inom Övriga forskningsämnen. Några mindre skillnader i ursprungsland kan konstateras, medan NT och M lockar fler personer från EU-länderna och Asien har HS-området en större andel personer från europeiska länder utanför EU och Norden samt förhållandevis lägre andel från Asien. Unga forskares rörlighet Information om rörligheten bland sverigebaserade forskare genom andel med utländsk doktorsexamen och andel som har varit på internationell postdoktorsvistelse, eller andra längre internationella forskningsutbyten är svåra att komma åt i större skala. En nyligen publicerad studie från 8 Kategorin övrigt är en sammanslagning av tvåsiffernivåerna skogs- och jordbruksvetenskap (28 procent), övriga forskningsämnen (67 procent) samt saknar ämne (4,4 procent). Kategorierna har samlats i större grupper för att undvika felkällor som uppstår pga av sekretessgranskning. En sådan granskning innebär att alla datafält med mindre än tre personer sätts till noll. 7 (14)

8 män kvinnor totalt män kvinnor totalt män kvinnor totalt HSV 9 utgör dock en referenspunkt för forskarkollektivet i stort, genom att konstatera att en av tio forskarutbildade i Sverige har en utländsk forskarutbildning. Vi har studerat unga forskares internationella rörlighet genom att studera CV:n från sökande till Vetenskapsrådet och Formas utlysningar 2011 med doktorsexamen ett visst år (2005 och vissa fall även 2004). På detta sätt har vi kunnat skapa oss en uppfattning om rörligheten hos unga forskare i Sverige idag. Totalt 346 CV:n har ingått i studien 10. Tabell 2: antal ansökningar inom varje ämnesområde antal forskare PhD annat land Internationell erfarenhet, SE PhD Ämnesområde HS avslag beviljade NT avslag beviljade MH avslag beviljade Formas avslag beviljade Inom NT-området omfattades 91 sökande till Vetenskapsrådets utlysning för unga forskare 2011 med disputationsår Av dessa hade 26 en doktorsexamen från ett annat land och av de 65 som hade en svensk doktorsexamen hade 46 forskat utomlands under minst två månader, men vanligtvis ett år eller längre, efter doktorsexamen. Tre fjärdedelar av de unga forskarna inom NT-området hade alltså internationell forskningserfarenhet. Inom humaniora och samhällsvetenskap ingick 96 CV:n från sökanden med disputationsår 2004 eller 2005 i studien. Av dessa hade 8 en doktorsexamen från ett annat land. Bland de 88 sökanden med en svensk doktorsexamen hade 25 varit på en internationell postdoktorsvistelse eller motsvarande internationell erfarenhet längre än 2 månader. Totalt 9 Forskarutbildade på arbetsmarknaden, Statistisk analys och litteraturstudie, Rapport 2012:29 R, HSV 10 Detta är av samma storleksordning som antalet svenska enkät svar i MOREstudien, 343. Alla ansökningar från forskare med doktorsexamen från 2005 (i fallet HS även 2004) som antingen var beviljades eller avslagna. Återtagna och avböjda har inte medräknats. 8 (14)

9 hade alltså ungefär en tredjedel av de unga forskarna inom HS-områden internationell forskningserfarenhet. Utlysningen för unga forskare 2011 inom Medicin och hälsa omfattade 86 unga forskare med doktorsexamen Av dessa hade 12 en utländsk doktorsexamen. Av de 74 unga forskarna med svensk doktorsexamen hade 23 varit på en internationell postdoktorsvistelse eller internationell erfarenhet längre än 2 månader. Totalt har alltså omkring 40 procent av de unga forskarna kortare eller längre internationell forskningserfarenhet. I 2011 års utlysningar från Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggnad, Formas, fann vi 73 unga forskare med doktorsexamensåret , varav 11 med utländsk forskarutbildning. Av de 62 unga forskarna med svensk doktorsexamen hade 30 procent varit på internationell postdoktorsvistelse eller internationell erfarenhet längre än 2 månader. Drygt hälften av de unga forskarna hade internationell forskningserfarenhet. Sammanfattningsvis kan det konstateras att det finns ett internationellt inflödet av blivande forskare till Sverige under doktorandtiden och den postdoktorala perioden, liksom att svenska forskare framförallt inom NT-området skaffar sig internationell forskningserfarenhet under den postdoktorala perioden. Variationen är dock stor mellan ämnesområdena. Den internationella rörligheten bland unga forskare inom naturvetenskap och teknikvetenskap förfaller i stort vara tillfredställande, medan rörligheten inom medicin, humaniora och samhällsvetenskap är lägre. Nationell mobilitet hos lektorer och professorer Byte av arbetsgivare inom Sverige är en form av rörlighet som kan mätas genom den offentliga statistikens personalregister och HSV har nyligen publicerat en studie på området. Både byte av lärosäte under pågående forskarkarriär och mellan doktorsexamen och fortsatt forskarkarriär diskuteras. Studien från HSV 12 visar att 62 procent av professorerna har varit anställda vid samma lärosäte under hela den nioårsperiod som har undersökts, åren Omkring 17 procent av professorerna hade bytt lärosäte någon gång under perioden medan resten kom från en arbetsgivare utanför högskolesektorn. Kvinnorna uppvisade en något högre rörlighet än männen. Geografisk närhet mellan lärosätena förfaller bidra till ökad rörlighet. 11 Sökande till den öppna utlysningen, utlysningen för unga forskare och ett antal riktade utlysningar 12 Statistisk analys 2012/1 HSV Rörligheten mellan svenska lärosäten bland professorer, lektorer och adjunkter 9 (14)

10 Tabell 3. Andel professorer och lektorer vid lärosätet som har sin högsta examen från detsamma, de elva största lärosätena Lärosäte Professorer Lektorer Lunds universitet 70 % 81 % Göteborgs universitet 68 % 82 % Karolinska institutet 64 % 74 % Uppsala universitet 64 % 75 % Umeå universitet 63 % 83 % Stockholms universitet 55 % 67 % Sveriges lantbruksuniversitet 52 % 72 % Kungl. Tekniska högskolan 51 % 62 % Chalmers tekniska högskola 51 % 58 % Luleå tekniska universitet 48 % 67 % Linköpings universitet 47 % 69 % Vid Lunds universitet hade 70 procent av professorerna, vilket var högst andel av alla lärosäten, sin doktorsexamen från samma lärosäte. Bland de stora universiteten hade Linköpings universitet störst andel professorer med en doktorsexamen från ett annat lärosäte, 47 procent. Lektorerna var i större utsträckning än professorerna verksamma vid samma lärosäte som det de hade erhållit sin doktorsexamen ifrån, som mest i Umeå (83 procent) och som minst vid Chalmers (58 procent). En norsk studie 13 som omfattar forskare under en 20-årsperiod visar att 35 procent av alla de norska forskarna hade disputerat vid ett annat lärosäte än där de var verksamma vid när studien genomfördes. Högst andel var det inom naturvetenskapen. En bidragande orsak till detta var att det fanns många forskare verksamma inom detta fält som hade erhållit sin doktorsexamen i ett annat land. Andelen forskare som hade bytt lärosäte under perioden efter doktorsexamen var betydligt lägre, 23 procent. En större andel av samhällsvetarna och en lägre andel bland medicinarna hade bytt lärosäte under forskarkarriären. Detta speglar vår CV-studie liksom analysen av utrikes födda ibland forskarna relativt väl. Mer än hälften av de universitetsanställda forskarna i en studie av Naturvetarna 14 (och som riktade sig till de forskarutbildade medlemmarna) har inte bytt lärosäte sedan sin grundutbildning. Ungefär 34 procent har bytt sedan de tog sin doktorsexamen. Bland de universitetsanställda forskarna tycker ungefär 38 procent att man ska byta arbetsplats oftare än idag. En lägre andel av forskarna vid universitet och högskolor tycker att det är viktigt att byta arbetsplats än forskare anställda på andra ställen, visar undersökningen. 13 Are mobile researchers more productive and cited than non-mobile researchers? A large scale study of Norwegian scientists. Aksnes, Dag W. et al. 14 Jag kan inte men andra borde Mobilitetens status bland svenska forskare, Sofie Andersson, Naturvetarna (14)

11 Bland de 346 unga forskarna som sökte stöd från Vetenskapsrådet och Formas 2011 varierar den nationella rörligheten mellan ämnesområdena. Den nationella rörligheten är ungefär lika för NT och HS-områdena, där knappt hälften av de unga forskare som har en svensk doktorsexamen har angivit ett annat förvaltande lärosäte än där de försvarade sin avhandling. Bland de sökande till Formas var andelen 40 procent medan det inom medicin och hälsa var en betydligt lägre andel som hade bytt lärosäte mellan disputationen och ansökningstillfället, drygt en fjärdedel. Detta kanske inte är så förvånande eftersom det finns få lärosäten med medicinskt ämnesområde. Tabell 4. Nationell rörlighet: Antal unga forskare i CV-studien som har bytt lärosäte sedan doktorsexamen HS NT MH Formas Antal med SE PhD Kvinnor Män varav har bytt lärosäte sedan PhD Kvinnor Män Sammanfattningsvis kan vi konstatera att den nationella rörligheten är relativt låg, åtminstone när det gäller seniora forskare, medan forskare tidigare i karriären, i alla fall inom NT- och HS-området, uppvisar en högre rörlighet. Sabbatstermin Ämnesrådet för medicin och hälsa vid Vetenskapsrådet har mellan 2003 och 2011 utlyst medel för utlandsvistelse under en så kallad sabbatical med syfte att underlätta för seniora forskares mobilitet. Söktrycket har varit lågt, endast 53 ansökningar under perioden varav 36 beviljades. En studie genomfördes under 2009 för att försöka finna orsaker till detta. Bl.a. konstaterades att endast hälften av de medicinska fakulteterna har särskilda regler för sabbatsterminer. Studien visar att få seniora forskare har haft en sabbatstermin och ingen av de medicinska fakulteterna hade särskilda program för sabbaticals. Samtidigt var de forskare som hade erhållit medel för en sabbatical utomlands mycket nöjda med vistelsen. De anger att de har fått nya kunskaper, förstärkta och nya samarbeten, nya kontakter samt insyn i hur ett lärosäte i ett annat land fungerar. Är rörligheten tillräcklig? Vad säger lärosätenas forskningsutvärderingar? Under den senaste femårsperioden har många stora lärosäten genomfört utvärderingar av sin forskning. I dessa utvärderingar har utvärderingspanelerna också kommenterat rörligheten bland forskarna. Det finns en stor samstämmighet i utvärderingsrapporterna om 11 (14)

12 betydelsen av en hög rörlighet bland forskarna och aktivt internationellt utbyte på kreativiteten och kvaliteten i forskningen. Det är därför oroande att alla de utvärderingar som vi har tagit del av (KTH, SLU, UU 2011, GU, LU och KI) framhålls den låga mobiliteten bland lärare och studenter som ett stort, nationellt problem. Här talar man alltså om rörlighet genom att byta arbetsgivare, job-mobility. I flera av rapporterna konstaterar utvärderarna att den låga rörligheten är intimt sammankopplad med svagt utvecklade karriärsystem. Konsekvensen blir en företrädesvis intern rekrytering och små incitament för unga forskare att röra på sig. Vid KI konstaterade utvärderarna bl.a. att i två tredjedelar av de drygt femhundra forskargrupper som utvärderades hade forskningsledaren en doktorsexamen från KI. Av de forskare med doktorsexamen som ingick i de utvärderade forskargrupperna hade hälften genomfört forskarstudierna vid KI. Även GU kritiseras för att övervägande rekrytera internt, även om panelerna konstaterar att det finns undantag. I rapporten om forskningen vid Lunds universitet konstaterar utvärderarna också att rekryteringen är övervägande nationell och framförallt intern, och att karriärsystemet, eller snarare avsaknaden av karriärsystem, är den bidragande orsaken till detta. Utvärderarna framhåller samtidigt betydelsen på forskningens kvalitet att vara attraktivt för de främsta forskarna, oavsett var dessa är verksamma. I utvärderingen av Uppsala universitet påpekade utvärderarna särskilt den låga rörligheten inom den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen. En panel konstaterade att vid en institution hade endast en av 40 lärare ingen tidigare koppling till institutionen genom grund- eller forskarutbildningen. Rörligheten vid SLU bedömdes också som svag då utvärderarna menade att utbytet på seniorforskarnivå är allt för lågt och att få forskare använder sig av möjligheten till sabbatstermin. Likaså fanns det få gästforskare. Sammanfattningsvis bedömer de företrädesvis internationella utvärderarna att rörligheten vid de svenska lärosätena är för låg. Man antyder att avsaknaden av transparent karriärsystem med tydliga kriterier och öppet utlysta anställningar är en bidragande orsak till detta. Rörlighet och prestation Det finns få studier som kopplar rörlighet och prestation i forskning, även om några ansatser har gjorts. En norsk, en svensk och en amerikansk studie ger dock vissa indikationer. Från en studie av svenska medicinforskare kan det konstateras att det finns en koppling mellan mobilitet och excellens åtminstone i båda ändarna av skalan, så att bland de allra mest framstående forskarna är rörligheten högre medan bland de mindre framstående forskarna är rörligheten lägre. I den stora mittgruppen kunde dock inga tydliga samband konstateras. Koppling mellan rörlighet och produktivitet och genomslag studerades genom analys av CV kombinerat med 12 (14)

13 bibliometriska metoder 15. I rapporten studerades både effekter av postdoktorsvistelser och rörlighet genom att forskaren byter lärosäte någon gång mellan doktorsexamen och professorsbefordran. Vi försöker att genomföra en liknande studie bland unga forskare inom NT som har sökt stöd från Vetenskapsrådet. I en norsk studie 16 av mer än forskare konsteras att de forskare som har bytt lärosäte mellan doktorsexamen och den fortsatta forskarkarriären har en högre citeringsgrad. Detta gäller framförallt professorer. Publikationerna har också fler internationella medförfattare. Möjligen kan det senare bero på att bland dem som har bytt lärosäte mellan doktorsexamen och fortsatt forskarkarriär i större utsträckning har utländsk bakgrund. Effekterna är inte lika starka för de forskare som har bytt lärosäte senare under forskarkarriären, där enbart en något högre produktivitet ses, men inga tydliga effekter på citeringsgraden. National Science Foundations program för internationell postdoktorsvistelse har utvärderats 17. Det konstaterades att bland de unga forskare som erhållit en postdoktorsanställning utomlands genom programmet hade fler publikationer och större andel publikationer med internationella medförfattare än en kontrollgrupp. Produktiviteten var dessutom högre och de hade i större utsträckning en fast anställning vid ett lärosäte än de som hade fått avslag på ansökan (allt annat lika). De behöll i stor utsträckning kontakten med sin värdinstitution även efter postdoktorsvistelsen och fortsatte att samarbeta. När Vetenskapsrådets forskarassistentanställningar i medicin har följts upp 18 har olika faktorers inverkan på en medicinforskares karriär analyserats. Analysen visade att en genomförd internationell postdoktorsvistelse inte förbättrade möjligheten att få en forskarassistentanställning, snarare tvärtom. Inte heller några tydliga positiva karriäreffekter på längre sikt kunde konstateras. De professionella motiven i form av karriärutveckling och forskingsagenda är avgörande för rörlighet från EU till USA enligt MORE-studiens enkätundersökning kring rörligheten mellan EU och USA. De positiva effekterna för de USA-mobila forskarna uppgavs främst vara i form av immateriella fördelar som nätverk och kontakter snarare än fler artiklar m.m. De forskare som har kommit till EU från USA redogör för mindre positiva professionella effekter. Deras drivkraft för mobilitet föreföll i större utsträckning vara av familje- eller kulturella skäl. På grund av det begränsade dataunderlaget är osäkerheten stor när det gäller effekten på beviljandegraden i vår CV-studie, men en något högre 15 Combining Curriculum Vitae and bibliometrics analysis: Mobility, gender and research performance, Ulf Sandström, Research Evaluation, Are mobile researchers more productive and cited than non-mobile researchers? A large scale study of Norwegian scientists. Aksnes, Dag W. et al. 17 Evaluations of NSF s International Fellowship program: Final report, Career development and success Vetenskapsrådets rapportserie 5: (14)

14 beviljandegrad antyds bland de svenska forskarutbildade med postdoktorsvistelse inom HS och NT-områdena. Endast fem av de 73 sökande till Formas utlysning blev beviljade medel, varför det är svårt att dra några egentliga slutsatser kring den internationella erfarenhetens betydelse för beviljande. Inom medicinområdet finns en svag tendens till ökad beviljningsgrad för forskare med en utländsk doktorsexamen. För de unga forskarna inom NT och MH-området i vår CV-studie har vi även haft tillgång till citeringsdata i form av författarfraktionerad medelcitering. Variationerna mellan olika individer är dock så stor att det inte går att konstatera några signifikanta skillnader mellan de som har beviljats medel och de som har fått avslag. Några tendenser kan dock noteras: Bland de 93 studerade unga forskarna inom NT var medelvärdet för fältnormaliserade citeringar högre i gruppen som hade genomfört minst en internationell postdoktorsvistelse i jämförelse med de unga forskare som inte hade någon längre internationell forskningserfarenhet. Inom medicinområdet finns en större skillnad i medelcitering till de beviljade forskarnas fördel än inom NT-området, även om den inte heller är statistiskt säkerställd. Ingen skillnad kan noteras mellan kvinnor och män eller mellan de som har och inte har varit på internationell postdok. I en delstudie har vi kartlagt den internationella erfarenheten hos de knappt 60 unga forskare som erhöll European Research Councils Starting Grants och som har angett en svensk värdinstitution. Nästan 90 procent av dem har varit på en internationell postdoktorsvistelse. Några av dem kom till Sverige genom en postdok och blev kvar. Mer än 40 procent av dem har en doktorsexamen från ett annat land. Fem har flyttat hit efter att ansökan lämnades in. Ingen svensk har valt en utländsk värdinstitution. Sammanfattningsvis förefaller det inte finnas några starka kopplingar mellan en forskares rörlighet och genomslag av dennes vetenskapliga produktion även om ett svagt samband antyds i flera av studierna. Det är dock påtagligt att bland de som har beviljats ERC Starting Grants märks en betydligt högre andel av unga forskare med internationell erfarenhet, högre än rörligheten bland de som beviljas medel från Vetenskapsrådet och Formas i vår CV-studie. 14 (14)