NEWS. Många heta projekt på väg ut FOTO: BO BJÖRKDAHL. Aktiva metaller smälts i ny anläggning. SVAFO-hus under rivningskulan

Transkript

1 NEWS En tidning från Studsvik AB om Studsvikkoncernen April 2000 Waste & Decommissioning Aktiva metaller smälts i ny anläggning Den nya smältanläggningen är redan i full drift. Den gamla anläggningen som blivit om- och tillbyggd har redan väckt ett stort intresse, en av få med smältkom-petens av radioaktivt material i Europa. Stål, koppar, mässing och aluminium är metaller som smälts för att senare återanvändas inom industrin. SID 3 SVAFO-hus under rivningskulan Van de Graaff-anläggningen, ett stycke nukleär forskningshistoria på Studsvikområdet, har insomnat - men inte lugnt och stilla. Rivningskulan fick gå hårt åt de tjocka väggarna innan huset till slut gav vika. SID 4 Industrial Services Ringhals vågar tänka okonventionellt Saneringen på Ringhals har genomgått stora förändringar de senaste åren. Mycket beroende på att beställare och leverantörer utvecklats tillsammans i nya samarbetsformer. SID 7 Studsvik AB Många heta projekt på väg ut FOTO: BO BJÖRKDAHL En hemlighet släpper loss i TV Cardigans känner väl alla till, men Carstigans? De är faktiskt Studsviks egen hemlighet, men inte så länge till. Snart rockar de loss i TV som gjort ett program om dem. SID 8 Antalet utvecklingsprojekt inom Studsvik är mycket stort. En del av dem är snart färdiga att möta externa behov, andra är fortfarande under utveckling men så intressanta att de förtjänar en presentation. Det är produkten som kan rädda biobränslepannorna från korrosion vid eldning av sopavfall. Det är försöket att spåra framtidens halvledare genom att dopa kiselkarbid med neutronbestrålning. Och det är det hemliga receptet bakom tekniken att separera kontaminerat uran från stål. Bland annat. SIDORNA 4-6 Studsvik NEWS april 2000

2 Bra utgångsläge inför börsnoteringen Värdet på våra kunders verksamheter ska öka. Det är Studsviks affärsidé. Naturligtvis ska vi också tillfredsställa våra ägares krav på avkastning. Med en blick bakåt på 1999 har vi lagt en god grund för att uppfylla våra främsta målgruppers krav. Resultatet efter finansnetto har ökat med 26 procent jämfört med föregående år till 59,1 MSEK. Då representerar ökningen ändå inte normal vinstkapacitet eftersom vi gjort kraftfulla investeringar i intrimningen av Erwin-anläggningen i USA och satsat stora pengar på olika utvecklingsprojekt som vi kommer att få stor glädje av de kommande åren. Vi arbetar med ett antal olika strategier som ska leda till det gemensamma syftet att börsnotera företaget i kombination med en nyemission av aktierna. Kompetensutbudet ska breddas genom produkt- och tjänsteutveckling samt förvärv, organisationen ska utecklas, vi ska ta marknadspositioner och etablera oss som den ledande globala aktören inom våra verksamhetsområden med förbättrad lönsamhet. En börsintroduktion gör att vi får extra kraft bakom våra expansionsplaner. Koncernens största investering någonsin sedan R2- reaktorn i Studsvik är Erwinanläggningen i USA. Den bygger på en egenutvecklad pyrolysteknologi som rönt stort intresse över världen eftersom den kan reducera slutproduktens massavolym upp till femtio gånger. Intrimningen är i full gång enligt principen; skynda långsamt och arbeta systematiskt. Smältanläggningen står snart färdig och ger oss ökad kapacitet och ökade möjligheter. Förvärv är också en viktig strategi för att nå våra tillväxtmål. Tre viktiga förvärv gjordes förra året. BMS ger oss bättre möjligheter att erbjuda kompletta lösningar vid saneringsuppdrag. En minoritetspost förvärvades också i tyska WTI som tillsammans med SINA ger oss en stark position på den tyska nukleära marknaden. Vi förvärvade också persondosimetriverksamheten från Statens Strålskyddsinstitut som ger oss bra tillgång till system som utvärderar dosimetrar och en viktig inriktning mot sjukvård. Ett joint venture med Babcock har skapat goda marknadsmöjligheter för våra affärsområden Industrial Services och Waste & Decommissioning. Samtidigt odlar vi en kultur av entreprenörskap där våra medarbetare tolkar signaler från kunder och marknad. Det leder till många olika utvecklingsprojekt, varav en del presenteras i detta nummer. Trevlig läsning! Carsten Olsson, VD Industrial Services utvecklas i i snabb takt Affärsområdet Industrial Services utvecklas och effektiviseras nu i snabb takt. Förvärv av företag och och allt fler internationella uppdrag i Tyskland, England och Slovenien innebär expansion. Från och med första april ingår även KSAB Nuclear Teknik, i affärsområdet. Företaget med ett tiotal årsanställda är baserat i Forsmark med inriktning på mekanisk service, exempelvis interna bränsletransporter, service av ventiler, fläktar och pumpar. Kompetensen gör Industrial Services bredare inom sitt verksamhetsområde. Även i Tyskland breddas verksamheten. För några år sedan förvärvades tyska SINA, och nu har samarbeten nyligen inletts med tyska BTI, ett sanerings/dekontamineringsföretag med uppdrag i norra Tyskland. Specialister från Studsvikkoncernen finns nu på plats där. Strålskyddsuppdraget vid ånggeneratorbytet i Krsko i Slovenien är ett samarbete mellan Studsvikägda SINA och Stensand. Det kunderna efterfrågar allt mer är ett helhetsåtagande för en process, i såväl kärnkraft som övrig industri. Det kräver ökad kompetens och bredare utbud med paketlösningar och kompletterande service. Högtrycksbearbetning med vatten, där Stensand är ledande på området, blir allt intressantare för många företag. Metoden är effektiv och skonsam mot miljön, vilket säkert bidrar till det ökande intresset. Som övergripande chef för affärsområdet Industrial Services, sitter Bertil Johansson, tidigare chef för Stensand. Ny chef för Stensand, GIT, BMS och KSAB är Torbjörn Hedberg, tidigare chef för Studsvik Material. Studsvik Polymer sålt till brittisk bolag Studsvik AB sålde inför årsskiftet rörelsen Studsvik Polymer AB, världsledande på tester av polymera material, till brittiska Bodycote Materials Testing Group Ltd. Bolaget har 32 laboratorier i Europa, Mellanöstern och Amerika med huvudsaklig inriktning på metaller. Försäljningen gjordes för att renodla Studsviks inriktning på kärnteknisk verksamhet och nukleär medicin. Studsvik Polymer AB, som under lång tid varit framgångsrikt, var det enda företaget i koncernen som saknade kunder med kärnteknisk anknytning. Samtliga anställda inklusive VD Mats Ifwarson fortsätter nu i det nya bolaget som fått namnet Bodycote Polymer AB. Studsvik NEWS april 2000 sid 2

3 Cirka tjugofem miljoner kronor har investerats i den nya anläggningen som nu fått betydligt bättre funktion och större utrymmen. FOTO: JANNE HÖGLUND Full drift i nya smältanläggningen Det doftar nytt av byggmaterial i Studsvik RadWastes nya smältanläggning. I de utbyggda lokalerna trängs fortfarande elektriker, plåtslagare och snickare för att göra byggnaden klar, men i nya smälthallen som är mer än dubbelt så stor som den gamla, är det redan full drift. Cirka tjugofem miljoner kronor har investerats i den nya anläggningen som nu fått betydligt bättre funktion och större utrymmen. Två induktionsugnar, den gamla och en nyinköpt, gör verksamheten betydligt effektivare. De gör det möjligt att smälta både stål, koppar, mässing och aluminium. Metallskrotet från kärntekniska anläggningar sönderdelas och smälts innan det gjuts i karusellens kokiller. Stor vikt har lagts vid säkerhet och arbetsmiljö under utbyggnaden. En kokillkarusell har konstruerats för att underlätta och säkerställa tappningen av smält material. Även på ventilationssystemet har det lagts mycket kraft för Arne Larsson, nytillträdd produktionschef. att möta hårdare krav på utsläpp och skapa en god arbetsmiljö. Nu går det undan! Byggstarten blev visserligen försenad, men sedan bygget väl kom igång har det gått undan. Vissa delar i anläggningen har byggts om, andra är helt nybyggda. Snart installeras också en ny blästermaskin som förarbetar de inkommande komponenterna. Blästring dekontaminerar (tar bort) aktivitet, oxider och andra föroreningar på skrotet före smältprocessen. Att transportera in och installera den sju meter höga maskinen blir en utmaning för leverantörer och beställare. Allt avfall; slagg och stoft från smälthallen och material från blästringsprocessen, skickas liksom metallgöt som inte kan återanvändas, tillbaka till slutkunden för deponi i slutförvar. Blästringen innebär att vi kan bredda verksamheten. Det är nytt för oss och vi räknar med att maskinen kan bli användbar inom flera områden, säger Arne Larsson, nytillträdd produktionschef. En efterlängtad utvecklingshall har vi också fått i den gamla smälthallen. Tillståndet för smältverksamheten har nu ökat från 900 ton smält metall per år till ton per år. Överskottsvärmen som uppstår vid smältning tillvaratas och återvinns till ventilationsanlägg- ningen, men fortfarande släpps mycket spillvärme ut. Det är helt enkelt alldeles för kostsamt att återvinna värmen. Stärkt marknadsposition Med den här investeringen stärker vi vår marknadsposition genom att erbjuda en totallösning med recycling och avfallsminimering av värdefulla metaller, säger Bo Wirendal, projektledare för ombyggnationen av smältanläggningen. Det är många som visat stort intresse för den nya smältanläggningen, en av få i Europa med kompetens att smälta radioaktivt metallskrot. På grund av anläggningens verksamhet (hantering av smält metall) råder stränga säkerhetsrestriktioner som begränsar möjligheterna att ta emot besök i anläggningen under drift. Under de dagar smältning inte pågår finns möjlighet till besök så snart byggnationen avslutats under våren. Intresseanmälan kan lämnas till Studsviks informationsavdelning. MARIANNE RYNEFELDT-SKOG Studsvik RadWaste är numer medlem i Svenska Gjuteriföreningen, den svenska gjuteriindustrins teknik-, bransch- och utbildningsinstitut med omfattande erfarenhetsutbyten. Gjuteriföreningen har tillsammans med Studsvik RadWaste genomfört en risk- och säkerhetsanalys för den nya anläggningen. Studsvik NEWS april 2000 sid 3

4 Ny teknik kan rädda pannor från korrosion Allt mer biologiskt avfall kommer att brännas i kraftverk i framtiden vilket ökar riskerna för korrosionsskador i pannorna. Med en nyutvecklad produkt från Studsvik går det att mäta korrosionen och därigenom undvika skadorna. Korrosionsskador är ett allvarligt bekymmer för biobränslepannor. Vill det sig illa kan de kemiska reaktionerna under förbränningen förstöra överhettarna på en eldningssäsong, med reparationer för miljontals kronor som följd. Med MeltGuard som produkten kallas, kan risken för överraskande skador minskas väsentligt. Den mäter korrosionen kontinuerligt under drift vid höga temperaturer i pannans överhettare och slår larm om så behövs. På bildskärm kan man följa förloppet HETA PROJEKT och korrosionsnivån, förklarar Camilla Hansson på Studsvik Nuclear som har övergripande ansvar för vakten. Korrosionsvärdena kan även kopplas till pannornas driftdator. Därmed kan man direkt se och utvärdera hur olika bränslen och andra förutsättningar påverkar korrosionen, berättar hon. Därmed blir det lättare att undvika korrosionsskadorna. Lyckad provinstallation Sedan i höstas har tekniken körts i provinstallation i Händelöverket i Norrköping. Det har fungerat över förväntan, enligt Camilla Hansson. Den har nu utvecklats så långt att den lanserats som färdig produkt. Tekniska verken i Linköping blir den första referensanläggningen där MeltGuard installeras på kommersiella villkor. Vi har märkt ett stort intresse, säger Camilla Hansson. Det finns ett flertal Camilla Hansson, Studsvik Nuclear, har varit ansvarig för den grupp som utvecklat MeltGuard. bioeldade pannanläggningar som vill få grepp om korrosionen som kommer att följa hur det går i Linköping. Lagstiftning och skatteregler för avfall och sopor talar för ökad avfallsförbränning i framtiden. Från år 2002 får inte organiska sopor och avfall läggas på deponi. Det blir en styrning mot att förbränna, menar hon. Men alternativa bränslen som sopor eller slam från reningsverk, ökar korrosionen. Nu har det blivit möjligt att visa hur mycket avfall som kan blandas i bränslet utan att korrosionen ökar, säger Camilla Hansson. BJÖRN ÅSLUND Högriskavfall kan få förkortad lagringstid HETA PROJEKT Media bevakar projektet om kärnavfall. Många har läst eller hört om det på TV den sista tiden. Om några månader samlar EU-länderna krafter för att gemensamt försöka lösa problemet med kärnavfall. Då startar ett projekt som går ut på att förkorta lagringstiden från år till år. Samordnare för projektet är KTH, Kungliga Tekniska Högskolan, men Studsvik NEWS april 2000 sid 4 många fler är involverade i det tunga projektet. Institut och företag i Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Schweiz har alla viktig kompetens att bidra med utöver Studsvik. Det handlar om en ny teknik, så kallad transmutation, som förhoppningsvis kan leda till att bränslets sönderfall går snabbare och förkortar dess lagringstid. Det är ganska avancerat och mycket intressant, säger Peter Askeljung, projektledare på Studsvik Nuclear. Vi är nog inbjudna eftersom vi är ledande på bränsletester och har lång erfarenhet av dem. Hösten år 2002 anländer ett antal bränslestavar till Studsvik; en ny typ av bränsle som utvunnits ur kärnavfall och dessutom ska kunna ge energi. Stavarna ska provbrännas i Studsvik där de bestrålas med rätt effekt och rätt temperatur vilket bland annat innebär att de ska kylas ned med flytande metall. Med transmutationsteknik skulle högriskavfallet kunna reduceras avsevärt. Tekniken finns men är väldigt dyr. Den kräver transmutationsreaktorer som är av en helt annan typ än dagens kokarvattenreaktorer som har långsamma neutroner i jämförelse med transmutationstekniken. Och i Sverige handlar det ju om avveckling snarare än planering för nya reaktorer. Det vi kan få veta efter bränsletesterna är om transmutationsteknik verkar möjligt eller omöjligt, förhoppningsvis kan man dra slutsatsen att det är värt att forska mer om tekniken, att vi faktiskt är på rätt väg för att förkorta lagringstiden, säger Peter Askeljung. MARIANNE RYNEFELDT-SKOG

5 Hemligt medel separerar uran från stål Ungefär som att skumma lingonsylt. FOTO: JANNE HÖGLUND Maria Lindberg, kemist vid Studsvik RadWaste, förklarar utan krusiduller en nyutvecklad teknik som renar och friklassar urankontaminerat stål. HETA PROJEKT Tillsatsen gör att uran och andra tillsatser i stålet lägger sig på ytan, säger Maria Lindberg. I bakgrunden syns göten med friklassat stål. FOTO: JANNE HÖGLUND Processen är så säker att stålet kan återanvändas inom den konventionella stålindustrin. Hemligheten är en tillsats. Vad den innehåller avslöjar man av naturliga skäl inte på Studsvik RadWaste. För detta, att dekontaminera rena stål från uran, är närapå unikt. Ja, i alla fall på det sättet som vi gör här, säger Maria Lindberg och pekar in i hallen där de två smältungarna står. Här smälts urankontaminerat stålskrot ned till flytande form. Det hemliga medlet tillsätts, vilket separerar uran och andra slaggämnen från stålet. Tillsatsen gör att uran och andra tillsatser i stålet lägger sig på ytan, därför är det ganska enkelt att slagga av med stora slevar. Ungefär som när man kokar lingonsylt och skummar av efter att sockret hällts i, förklarar Maria Lindberg. Kvar efter avslaggningen är stål. Och friklassat sådant, vilket för uran betyder att det innehåller max 0,1 becquerel per gram. Med andra ord, fritt fram att återanvändas inom den konventionella stålindustrin. Det här är en stor poäng eftersom uran har en oerhört lång halveringstid. Ska det vara någon vits med att rena urankontaminerat stålskrot måste det kunna friklassas direkt efter reningsprocessen. Ja, för det är inte realistiskt att låta skrotet ligga och vänta på avklingning. Alla gör en vinst Metoden vid Studsvik RadWaste gynnar givetvis samhällsekonomin i stort. Men fler vinner på den nya tekniken. Alla gör en vinst. Kunden får tillbaka några fat med radioaktivt avfall och slipper hantera högvis med skrot. Mängden uran som separeras ur 3,5 ton urankontaminerat stålskrot är liten, kring ett halvt kilo. Vi behåller det friklassade stålet som vi sedan kan sälja. Det skrot som dekontamineras vid Studsvik RadWaste är lågaktivt. Det som hittills har behandlats har haft en medelaktivitet på max 45 becquerel per gram. Det urankontaminerade stålskrotet som är aktuellt för processen vid Studsvik RadWaste kommer främst från kärnbränslefabriker. I dag läggs en del bränslefabriker ned. Därför är efterfrågan på just den här typen av dekontaminering ganska stor, säger Maria Lindberg. Slagget som innehåller uran sänds alltid tillbaka till kunden efter dekontamineringen. Utvecklingen av dekontamineringsmetoden gick snabbt. Efter ett och ett halvt år av studier och undersökningar tillsammans med och professor Voicu Brabie på Bergsskolan i Filipstad, kom Maria Lindberg och kollegan Arne Larsson på hur det skulle göras. SUSANNE SAWANDER Extra fällningssteg i vattenreningen halverade utsläppen Utsläppen av radioaktiva ämnen i vätskeburet avfall från Studsvik mer än halverades 1999 jämfört med Anledningen är att avfallsvattnet från anläggningarna fälldes en gång extra beslutade Studsvik att satsa på utsläppsminimeringar och gjorde en översyn av utsläppen. Genom att införa ett extra fällningssteg i vattenreningen från reaktorn innan utsläpp sker i Östersjön, halverades utsläppen. Det är viktigt att jobba regelbundet med miljööversyner och miljömedvetande, säger Robert Hedvall, strålskyddsföreståndare på Studsvik. Det här resultatet som ligger cirka tusen gånger under myndighetsgränsen är vi mycket nöjda med. Vad gäller utsläpp i luften finns inte så mycket att åtgärda. En biobränsleanläggning på Studsvikområdet som eldas med briketter svarar för ett av de största radioaktiva utsläppen. Naturen själv dominerar alltså med bidrag av radioaktiva ämnen; radon, kosmisk strålning, mark och även sjukhus ger bidrag från diagnostik och behandling där radioaktiva ämnen används. Utsläppen från den lilla flisanläggningen på Studsvik är ändå inte i närheten av många andra fossil- och biobränsleanläggningar. Studsvik NEWS april 2000 sid 5

6 HETA PROJEKT Dopad kiselkarbid framtidens lösning? Kiselkarbid anses vara framtidens material i halvledarkretsar för kraftöverföring. Studsvik försöker nu finna en metod att med hjälp av neutronbestrålning dopa kiselkarbiden så att den kan fungera som halvledare. Kiselkarbid har utsikter att bli det nya halvledarmaterialet för kraftkomponenter i morgondagens elenergisystem. Kiselkarbid klarar kraftigare ström, högre spänning och högre temperaturer än dagens kiselkomponenter. Det kan dessutom ge påtagliga vinster i kraftöverföringssystemen. Bara i Sverige kan miljardbelopp sparas årligen. För att kunna använda kiselkarbiden i halvledarkretsar krävs en tillsats av andra ämnen, som tillförs genom så kallad dopning, men det är svårt att dopa kiselkarbiden. I dagens kraftkomponenter används kisel som dopas med neutronbestrålning, men den metoden är svår att tillämpa på kiselkarbiden eftersom den lätt får defekter av strålningen. Utvecklingen går framåt. Snart finns lösningen på framtidens halvledarmaterial. Vissa framsteg har nu nåtts inom projektet vid Studsvik Nuclear. Man har utvecklat en process där kiselkarbiden bestrålas med en neutrondos som är trettio gånger lägre än den dos som tidigare använts, vilket minskar strål- FOTO: LASSE SKOG/BILDTJÄNST skadorna i kiselkarbidmaterialet i motsvarande grad. Men ännu återstår strålskador, säger professor Kurt Sköld som leder kiselkarbidprojektet vid Studsvik Nuclear. Men vi tror på detta, annars skulle vi inte ägna kraft och pengar på det. Försöken ska kartlägga de faktorer som bidrar till strålskadorna och därigenom kunna undvika dem. Att det finns mycket att vinna för den som lyckas visas av att ett svenskt storföretag satsat tre fjärdedels miljarder kronor på egen kiselkarbidforskning, uppger Kurt Sköld. Studsviks egen satsning är visserligen blygsammare, men inte mindre intressant. Lyckas Studsvik Nuclear med projektet väntar troligen en produkt med större betydelse än den halvledarkisel som idag neutronbestrålas vid Studsvik. Kiselkarbiden kan förmodligen bli viktigare för Studsvik i framtiden än dagens kisel, menar Kurt Sköld. Vi siktar på att ha svaren till slutet av detta år. Då vet vi om vi lyckas. BJÖRN ÅSLUND Fotnot: Halvledare är huvudmaterialet inom elektroniska kretsar som dioder, transistorer, m m, och har elektrisk ledningsförmåga mellan ledare och isolatorer. Rigorös kontroll när SVAFO-hus revs Ett stycke nukleär forskningshistoria har gått ur tiden. Kvar finns bara en slät plan som snart är täckt av grön, frodig gräsmatta. Under noggrann övervakning har Van de Graaff-anläggningen på Studsvikområdet rivits. Den var i drift mellan Byggnaden stod tom i många år och mådde inte väl av det. I sin glansperiod användes den för neutronfysikaliska experiment. Bland annat innehöll huset en Van de Graaffaccelerator, därav namnet på huset. Fastighetsägaren AB SVAFO, (ett bolag ägt av kraftindustrin med ansvar för omhändertagande av äldre avfall) fattade förra året beslutet att riva Studsvik NEWS april 2000 sid 6 byggnaden. Den var inte klassad som kärnteknisk anläggning, men vid kontroll upptäcktes den vara kontaminerad med tritium. Börje Johnsson på Studsvik RadWaste fick uppdraget av AB SVAFO att ansvara för rivningen med alla de tillstånd och inspektioner som krävs för en byggnad av sådan karaktär. Efter tvättning och putsning avlägsnades kontamineringen steg för steg och huset kunde friklassas innan rivningsfasen vidtog. Detaljer ur huset har plockats ut och återanvänts eller gått till återvinning. Källaren har fyllts igen med betongmassor och täckts med ett tjockt lager jord och grus. Den tjockaste väggen i byggnaden var 1,40 meter. Det tog rivningskulan åtskilliga timmar att få väggen att darra eftersom sprängning var uteslutet. Den omfattande dokumentationen av rivningen ger en antydan om hur viktig övervakningen av dylika rivningar är. Det har gett oss viktiga erfarenheter. Det är inte bara att riva, det krävs en mängd tillstånd och anmälningar och noggrann dokumentation över var avfallet tar vägen, säger Börje Johnsson. Många nukleära byggnader står snart inför rivningsbeslut där Studsvik RadWaste hoppas bli involverade.

7 Ringhals: Okonventionella samarbeten gynnar både kund och leverantör Sanering på kärnkraftverk är en dyr verksamhet. Den är personalintensiv, kräver speciella kunskaper och en särskild flexibilitet i personalstyrkan vid översyner. När Ringhals lade ut sin saneringsverksamhet på underentreprenörer 1998, fanns visserligen en stark förhoppning om att kvalitets- och utvecklingsarbetet skulle förbättras, men ingen visste egentligen vad som väntade. Det har skett mycket inom sanering de sista åren, säger Ulf Andersson, chef för underhållsservice på Ringhals som omfattar reaktor 1, 2, 3 och 4. Tidigare var det mest vi som beställare som styrde leverantörernas utveckling. Idag förvaltar de sin kompetens på ett helt annat sätt. Tillsammans har vi utvecklat nya metoder för kvalitets- och utvecklingsarbete som fungerar mycket bra. Det har också betytt att statusen blivit högre på saneringsarbetet. Utvecklat kvalitetssystem I nära samarbete med största underleverantören Stensand, har Ringhals genom Ulf Andersson med personal, utvecklat ett kvalitetssystem som innebär regelbundna uppföljningar inom samtliga arbetsområden; dekontaminering, sanering, transporter och traversförare. Driftledning, strålskyddsgrupp och beställare/mekanikavdelning går tillsammans med underhållsledning och leverantör igenom kontroller, instruktioner och anvisningar. Dessutom blir ju leverantören mycket noggrann med sina egna internkontroller. Det är andra året vi arbetar så. Gruppen går också igenom utbildning BILD: HANS BLOMBERG I nära samarbete med största underleverantören Stensand, har Ringhals genom Ulf Andersson med personal, utvecklat ett kvalitetssystem som innebär regelbundna uppföljningar inom samtliga arbetsområden; dekontaminering, sanering, transporter och traversförare. av personal och diskuterar olika arbetsmetoder vilket ställer krav på leverantörerna att ligga väl framme i utvecklingen. För ett antal år sedan var leverantörsutvecklingen på verket mycket mer passiv bland annat beroende på att beställaren Ringhals agerade på sitt sätt, förklarar Ulf Andersson. Då handlade det mer om att följa beställarens befintliga krav och anvisningar. Idag ligger initiativet på ett tydligare sätt hos leverantören. Det finns även andra bevis på att det nya sättet att upphandla och samarbeta ger resultat. Det incitamentsavtal Ringhals slutit med Stensand är ett konkret exempel på hur ett nära samarbete kan utveckla okonventionella tankebanor. Avtalet utgår från ett uppdrag vi avtalat om. Kan leverantören klara det på kortare tid delar vi på vinsten. Det är så bra att vi nu är på väg att införa det med andra leverantörer. Konkurrens är alltid bra. Vi har ytterligare en leverantör här på saneringssidan. De sneglar på varandra både ifråga om maskiner och metoder vilket sporrar dem. Det här är en stor och dyr verksamhet där det är viktigt att hitta på nya, smarta metoder. MARIANNE RYNEFELDT-SKOG FOTNOT: 1998 tog Ringhalsverket beslutet att lägga ut den del av saneringsverksamheten som tidigare sköttes av verket, på en underentreprenör. Stensand inom Studsviks affärsområde Industrial Services fick uppdraget. Flera anställda följde med till Stensand, andra fick nya arbeten och en del avgick med avtalspension. Studsvik NEWS april 2000 sid 7

8 Studsviks hemliga vapen rockar snart loss i TV Utveckling, testförsök och nya projekt i all ära. Utan ett gott internt arbetsklimat orkar inga medarbetare ägna tid och kraft åt krävande utvecklingsarbeten. Studsviks eget hemliga vapen heter Carstigans och snart blir de rikskändisar i TV. När Carstigans river av sina låtar finns det nog ingen på Studsvikbolagen som kan låta bli att ryckas med. Förra året vann personalbandet Företagsrocken i Studsviks hemkommun Nyköping. Det var andra gången till publikens och arbetskamraternas ohejdade jubel. Engagemanget och bandet på Studsvik är faktiskt så intressant i sig, att Sveriges Television förra hösten bestämde sig för att spela in ett program om just Carstigans. Det skildrar deras jobb, deras spelningar och arbetskamraternas stöd. I höst visas programmet på TV. I Nyköpings största dansbandslokal var de pausband till populära dansbandet Arvingarna när TV filmade. Det var så stort att lite nerver faktiskt var i omlopp. Men valet var inte självklart på något sätt. TV-serien Det goda arbetet ville skildra betydelsen av personalfrämjande insatser för personals arbetslust och stimulans. Ett antal mycket duktiga band fanns på en lista hos redaktionen. Vi hamnade på listan, säger Tjalle alias Clas-Göran Sandström, gitarrist i bandet. Eftersom de inte ville ha några Sveriges Television spelade i höstas in ett program om Carstigans Studsviks eget rockband. som nästan var professionella, så valde de nog oss, säger han ödmjukt. Carsten gav namnet Studsviks VD Carsten Olsson har all anledning att känna sig hedrad. Det är han som fått ge namn till Carstigans som spelar bra och gärna, ungefär en gång i veckan. Mer hinner de inte. Däremot spelar de allt utom punk och hårdrock. Bandet har bytt medlemmar några gånger och även musikinriktning. De flesta i bandet har varit anställda på Studsviks bolag med något undantag. Det är inte alltid så lätt att få ihop rätt sättning i bandet. Då är de tvungna att importera. Det har hänt att de exporterat också. När av killarna i bandet bytte jobb till CTT System AB fortsatte han att spela i Carstigans. Det födde en idé som ingen räknat med. De båda bolagen kom på att de gemensamt kunde abonnera puben en kväll för sin personal. Det lirades och dansades halva natten, och det lär finnas några som är nöjda att inte TV var där och filmade... MARIANNE RYNEFELDT-SKOG FOTO: FREDRIC ERICSSON NEWS Studsvik NEWS ges ut av Studsvik AB för fortlöpande information om koncernens verksamhet. Studsvik NEWS april 2000 sid 8 I koncernen ingår: Studsvik AB (publ) (moderbolag), Studsvik Nuclear AB, Studsvik Scandpowergruppen, Studsvik Eco & Safety AB, Studsvik RadWaste AB, Studsvik, Inc., WTI Studsvik Rosyth Nuclear Services Ltd, Stensandgruppen, SINA Industrieservice GmbH, Studsvik Instrument AB, Studsvik Japan Ltd. Studsvikkoncernen ägs av Atle AB (publ). Minoritetsägare är Euroventures Nordica II BV och M N Developments Inc. Ansvarig utgivare: Carsten Olsson Redaktör: Inger Wahlström Text: Prima Vera Kommunikation & PR, Marianne Rynefeldt-Skog Tryckning: Studsvik Tryckeri Adress: Studsvik AB, Nyköping Telefon: vx Fax: Internet: e-post: studsvik@studsvik.se