Brukares röster om försörjningsstöd

Transkript

1 Brukares röster om försörjningsstöd FoU i Väst/GR anordnade måndagen den 12 november 2007 ett seminarium i Göteborgs Stadsmuseum med rubriken Brukares röster om försörjningsstöd. Elisabeth Beijer var dagens programvärd och inledde seminariet med att läsa några rader ur en FoU-rapport skriven av ett antal personer från SDF Biskopsgården tillsammans med Peter Dellgran, Göteborgs universitet ( Det möjligas konst, 2005). Peter Dellgran skrev om arbetet i Biskopsgårdens Utredningsgrupp: Verksamheten har genomgående präglats av regelbunden och mycket systematisk uppföljning av mål och resultat. Detta har både varit ett sätt att låta resultatuppföljningar bli en självklar del av det vardagliga arbetet, men också något som varit viktigt i förhållande till förvaltningsledning och organisationen i övrigt. ( ) Som utifrånkommande kan man inte låta bli att ta intryck av något som man skulle kunna kalla för en besjälad inre kultur och ett besjälat ledarskap, som bland annat tar sig i uttryck i en ständigt pågående diskussion inom gruppen om vad man håller på med och vart man är på väg. Arbete med fokusgrupp för brukarmedverkan Birgitta Lindkvist och Christian Brunsson från Utredningsgruppen berättade om sitt arbete med att förbättra brukarnas upplevelse av Biskopsgårdens försörjningsstöd. Det hela startade med att man efter att ha tittat på sina nöjd klientenkäter insett att 30 % av de svarande låg på en skala som motsvarade att man var mindre nöjd med socialsekreterarens förståelse. Detta ville man förändra och började därför arbetet med att diskutera och fundera kring hur man skulle gå tillväga. Birgitta och Christian visade på att det finns flera argument till varför man ska ha brukarmedverkan i verksamheten. Bland annat får man veta om man gör rätt saker, man tar vara på brukarnas önskemål och legitimiteten för verksamheten ökar. Christian förklarade att man på så vis kan försöka se mer i samma bilder och bryta sina ensidiga klientbilder och samtidigt kanske förändra klientens bild av socialtjänsten. Birgitta Lindkvist och Christian Brunsson Man kom så småningom fram till att det bästa sättet att ta vara på brukarnas synpunkter var genom att genomföra fokusgrupper. För att hitta brukare som skulle medverka i dessa fokusgrupper skickades personligt undertecknade brev ut till 131 personer. Eftersom man inte ville att klienterna skulle känna att deras medverkan skulle kunna påverka deras handläggning bjöds Iréne Jansson och Christer Jonasson från Nätverkslaget in för att påbörja arbetet som cirkelledare i fokusgruppen. Fokusgruppen bestod av 17 deltagare, varav 9 av dessa var en fast grupp som deltog på alla tre tillfällen. Det var en varierad grupp människor med representanter från alla olika typer av brukare som träffades under de tre timmar som träffarna varade. Många av dem som blivit

2 tillfrågade att delta kände sig stolta över att få vara med. Förväntningarna i fokusgruppen sträckte sig från inga alls till att man fick en chans att vara med och förbättra verksamheten och ändra attityder. Deltagarna var dock alla överens om att det var viktigt att materialet som kom fram verkligen användes. Saker som togs upp på träffarna var bland annat känslor om att livet redan är utstakat över sitt huvud och hur viktigt det är att socialsekreterarna odlar sin empati för att kunna bemöta den som upplever ett utanförskap och är i kris. Man menade att socialsekreterare blir utslitna och måste försöka behålla den empati de hade från början. Vikten av att bli betrodd var också något som fördes på tal. Tankar brukarna hade var att det kunde kännas som en kall vägg när man kom till socialkontoret och att socialsekreteraren hade en ifrågasättande roll. Man upplevde att socialsekreterarna hade rollen att trycka ner en så att man inte ska stanna som bidragstagare längre än nödvändigt. Detta förstärkte känslor som att man var en andra klassens medborgare. Önskemål för framtiden var att man skulle ha möjlighet att byta socialarbetare om kemin inte stämde, att slippa göra ansökningar varje månad, att internet skulle vara mer utvecklat för ansökningarna, moderniserade regler och färre klienter per handläggare. För ett bra möte talade man om att det var viktigt att man kände att det fanns tid, att man mötte förståelse och uppmuntran och kunde hitta möjligheter. Som en reflektion över synpunkten att mötas av en kall vägg menade Christer att det är viktigt att tänka på att alla som arbetar på socialkontoret, från receptionist till socialsekreterare, är en del i ett stort sammanhang. Iréne förklarade att: - Små förändringar kan göra en stor skillnad. Klienterna menar att de är i kris och det måste vi förstå. Tid och utrymmen är minst lika viktigt som kunskap. Birgitta och Christian konstaterade att det var kraftfullt att få allt material som fokusgruppen hade samlat ihop och uppmanade att: - Det här är inte skolboken utan den äkta varan, det som våra klienter säger till oss. Vår uppfattning är att detta nog gäller på fler ställen än i vår stadsdel. Självkänsla, delaktighet och empati För att ta vara på all kunskap och förvalta den på ett bra sätt tillsattes en arbetsgrupp som definierade tre områden som behövde arbetas vidare med. Områdena handlade om Självkänsla, Delaktighet och Empati, vilka behandlades under en heldag på Ullevi där Iréne och Christer framförde sin presentation. På Ullevidagen delades man in i tre smågrupper som fick arbeta med varsitt område. Smågrupperna fick sedan redogöra för sitt område i storgrupp där man reflekterade och diskuterade. Mottot för dagen var att ingen går härifrån förrän vi vet hur vi ska jobba vidare. Dagen resulterade i att Självkänsla handlade om tid där man syftade på att brukaren ska veta hur lång tid som är avsatt för mötet, att man har rätt till paus och kan avbryta samt boka om mötet om man vill det. Detta tillsammans med en dagordning över det som ska hända på

3 mötet ska skapa förutsägbarhet och trygghet för brukaren. Dagordningen går in under Empatiområdet, då man menar att båda parter ska få tillfälle att ta upp det man vill och att det inte finns någon dold agenda. Delaktigheten ska tillgodoses genom att man tillsammans skapar en handlingsplan där man beskriver sin nuvarande situation, möjligheter, mål och resurser samt vad båda parter kan göra för att nå målet. En viktig punkt i handlingsplanen ansåg man var att klienten fick bedöma hur lång tid hon/han behöver ekonomiskt bistånd och att man utifrån det kom överrens om en tidsplan. Birgitta förklarade att detta var en riktig dörröppnare som fick klienterna att tänka efter samtidigt som det var en bra utgångspunkt för att gemensamt hitta en lämplig väg att nå målet. I dagsläget har man startat med frukostmöten en gång i månaden där brukarna får delta och komma fram med synpunkter. Något som kommit fram under dessa är att man anser att det behövs mer information om olika myndigheter och verksamheter som brukaren kan komma i kontakt med. Christian uppmanade att - Det kan vara saker som vi tror är självklara men som kanske inte är så lätt för en utomstående att veta. Att involvera brukaren i socialtjänsten makt och beroende Lars Uggerhøj, socionom och fil.dr. vid Aalborgs universitet, har forskat kring mötet mellan brukare och socialtjänst. Han har egen Fika och småprat i halvlek yrkeserfarenhet som socialarbetare och beskrev i sin avhandling Hjælp eller avhængighet (Hjälp eller beroende) från 1995 om hur klienter värderar samarbetet med socialtjänsten. Lars började med att kommentera hur viktigt det är med mål och att försöka uppfylla dem samt hur konstanta diskussioner och reflektioner är avgörande i arbetet med att förbättra socialtjänsten. Han lyfte också fram att Biskopsgården visade på ett bra exempel på en organisation där man hade förstått att en bestämd ram för själva mötet handlar om vilken respekt man visar brukaren. Dock poängterade Lars att arbetet man gjort i Biskopsgården ser lätt ut och verkar vara något som alla borde göra men att det inte är så enkelt. Han menade att ofta finns en oenighet i det sociala arbetet och att den verkliga viljan och entusiasmen som krävs för att förändra inte alltid är där, även om fallet är så i Biskopsgården. För att brukarens önskemål ska få genomslagskraft måste de barriärer som hindrar detta hittas och definieras. Klienterna som Lars haft kontakt med har pekat på tre viktiga komponenter för en god relation till socialsekreteraren. Den första är Engagemang som brukarna definierar som att socialsekreteraren lyssna aktivt, är koncentrerad på det aktuella fallet, säger det hon/han tänker på samt är intresserad och omsorgsfull utan att bli personlig vän. Klienterna menade att socialsekreterare hade ett inskolat sätt att lyssna där man lägger huvudet på sned

4 och hummar med ibland. Detta skapar frustrationer hos klienten när man inte vet vad socialsekreteraren egentligen tänker. Man efterlyser istället en reaktion och en omsorgsfull professionell relation, ungefär som man är när en kollegas barn är sjukt. Den andra komponenten är Mänsklighet som handlar om att socialsekreteraren ska visa en bit av sig själv och vara personlig utan att för den sakens skull bli privat. Lars tog upp vikten av informellt småprat som han menade var ett bra sätt att starta och avsluta mötena för att visa att socialsekreteraren är en människa i en professionell roll: - Om jag ska träffa min bästa vän som jag vet har äktenskapsproblem öppnar jag inte mötet med att fråga Ska ni skiljas?. Man småpratar lite först innan man kommer in på allvarligare saker för att skapa en avslappnad stämning. Ärlighet, som var den tredje och sista komponenten för en god relation, innebär att socialsekreteraren ska vara tydlig. Lars Uggerhøj pratar om vad mänsklighet innebär Detta betyder att man formulerar problemet, möjligheter, mål och insats på ett tydligt sätt och tar ställning för hur man ser på situationen. Lars menade att man skulle kunna se det som att man helt enkelt använder common sence vid mötet med brukaren. Lars tog också upp hur makt är en stor del i arbetet med utsatta människor. Han menade att man inte kan tala om hjälp utan att makt existerar. Makten visar sig inte i fysiska uttryck utan är osynlig och relationsrelaterad. De som utövar makten ser ofta själva begreppet som något negativt varför man försöker dölja att den faktiskt finns där. Detta i sig blir ett hinder för att förbättra socialtjänsten. Ett annat hinder Lars tog upp var att många socialsekreterare ser sig själva som representanter för sina klienter, som en slags advokat. Klienterna å sin sida kan hålla med om att socialsekreteraren är som en advokat men är inte säkra på om advokaten representerar försvarets eller åklagarens sida. Lars pratade till sist om hur både socialsekreteraren och klienten formas till organisationens kultur genom att socialsekreteraren berusar sig i att hjälpa hjälplösa människor medan klienten anpassar sig efter det man tror att socialsekreteraren vill. Detta förstärker maktförhållandet ytterligare. För att kunna förhålla sig till och ändra på de maktförhållanden som finns menar Lars att det är viktigt att markera och synliggöra relationen mellan brukaren och de professionella. Man kan inte ändra på något genom att förneka och dölja det.

5 Avslutande diskussion Seminariet avslutades med en diskussion mellan de olika medverkande där man kom fram till att reflektion är oerhört viktigt för arbetet med brukarinflytande. Lars uppmanade att: - Man borde införa reflektion som kultur och ändra på den byråkratiska organisationen. Även om man har ett gott samarbete med ledningen är den ändå en del av byråkratin. En reflektiv organisation påverkar relationen med klienterna. Avslutande diskussion För anteckningarna: Karin Falch, FoU i Väst/GR