Barnet mellan två föräldrar - barns bästa i umgängestvister

Transkript

1 Barnet mellan två föräldrar - barns bästa i umgängestvister (Illustration: Joanna Rubin Dranger) Fredagen den 19 oktober 2007 anordnades i Göteborg en konferensdag vilken berörde frågor om barns bästa vid umgängestvister. Dagen arrangerades av Stiftelsen Allmänna Barnhuset och FoU i Väst/GR. Det var ett stort intresse för konferensen som Anne-Marie Larsson från Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Elisabeth Beijer från FoU i Väst/GR var programvärdar för. FoU-cirkel om svåra vårdnadstvister FoU i Väst/GR genomförde under åren åtta cirkelträffar för GR-kommunerna med temat svåra vårdnadstvister. Ing-Marie Johansson, från socialt arbete vid Göteborgs universitet, var anlitad som cirkelledare och berättade om hur detta gick till och vilka intryck FoU-cirkeln gav. Cirkeln bestod av sexton deltagare från de olika GR-kommunerna som alla var kvinnor fördelade yrkesmässigt mellan individ- och familjeomsorg, skolan och familjerätten. Syftet med cirkeln var att professionella socialarbetare, som i sina olika verksamheter kom i kontakt med barn i vårdnadstvister, skulle få träffas och ta del av kunskap på området och diskutera med varandra. Detta för att på så vis ges möjlighet att utveckla sin egen kunskap men också uppmuntra till samarbete mellan olika verksamheter. Upplägget bestod av att deltagarna skulle läsa valfria vetenskapliga artiklar och böcker samt genomföra intervjuer med barn, föräldrar eller professionella som har erfarenheter av vårdnadstvister. Utöver detta fick de även se på några filmer och lyssna på ett par miniföreläsningar. Deltagarna skulle sedan analysera materialet gemensamt och utbyta erfarenheter och kunskap med varandra. Exempel på texter man tog del av var Tvärkulturella möten (Allwood CM och Franzén E), Vill vuxen veta vad barnet tycker? (C-uppsats av Linge Eriksson och Maria Sellgren från Lunds universitet) samt diverse lagtexter. Exempel på filmer man såg var Fotbollsspelare vid midnatt och I skuggan av våldet. Det fanns vissa svårigheter med att få tag på intervjupersoner och det krävdes dessutom en hel del förberedelser för detta moment. Därför var det endast fyra av deltagarna som faktiskt genomförde några intervjuer. Deltagarna var ändå nöjda med cirkeln och tyckte att det var positivt att få träffas och diskutera, någon skrev i utvärderingen att man upplevde det som vildare och friare diskussioner än på arbetsplasten. Det som Ing-Marie säger kvarstår efter cirkelträffarna är just utbytet av kunskap och erfarenheter:

2 - Jag lärde mig så himla mycket under den här tiden! Men jag kan också se i efterhand att man kanske borde ha lagt det på en mer lättsam nivå, utifrån mer egna önskningar och behov. Deltagarna efterlyste inför framtiden bland annat internationella utblickar inom forskningen, mer kunskaper om hur barn mår i svåra vårdnadstvister, nätverksarbete vid vårdnadstvister och en fortsättning på temat lära sig av brukarna. Dokumentationen från cirkelträffarna finns på FoU i Väst/GR s hemsida under fliken Publicerat ( ) Kontaktperson vid umgängestvister Kaffepaus Gunvor Andersson som är professor i socialt arbete och Maria Bangura Arvidsson som är fil.dr. i socialt arbete, båda verksamma på Socialhögskolan vid Lunds universitet, har tillsammans skrivit en rapport om barn i komplicerade umgängesärenden (Barnet mellan två föräldrar insatsen kontaktperson i umgängestvister). Detta forskningsprojekt beviljades medel av Stiftelsen Allmänna Barnhuset och rapporten finns att beställa på hemsidan under fliken Skrifter. ( ) När föräldrar skiljer sig och det uppstår svåra vårdnadstvister som parterna själva inte kan lösa avgör domstolen hur umgänget med barnen ska ordnas. Det kan då bli fråga om att en kontaktperson ska medverka, antingen i form av att hämta och lämna barnen mellan de båda föräldrarna eller att närvara under hela umgänget. Gunvor började med att berätta om insatsen kontaktperson i umgängestvister ur socialtjänstens perspektiv. Det finns idag dåligt med material och statistik kring insatsen kontaktperson och hur förhållandet mellan familjerätten och den sociala barnavården ser ut kring detta. Med det i åtanke genomfördes studien där intervjuer med yrkesverksamma jurister samt familjerätts- och socialsekreterare kombinerades med aktstudier av tjugosju fall innehållande trettiotvå barn. Studien utfördes i tre kommuner som man valt att kalla Storstaden, Mellanstaden och Småstaden. Det man fick fram genom studien var bland annat att det finns en skillnad när det gäller vilka familjer det rör sig om. Det visade sig exempelvis att av trettiotvå barn hade tjugotvå av dessa utländsk bakgrund och det var inte heller ovanligt att det förekom våld och tidigare domar på faderns sida. Att kontaktpersonen var med under hela umgänget var också vanligare än man trodde då det i hälften av fallen var på detta vis. Just att många barn blir vittne till våld var något som Gunvor ansåg behövdes diskuteras mer tillsammans med vilken effekt detta får för barnen. Man kunde också se vissa uppfattningar om att det inte är socialtjänstens roll att ifrågasätta domstolens beslut utan endast att fastställa de fattade besluten. Kommunikationen både inom

3 den egna organisationen och mellan domstol och socialtjänst verkade vara brisfällig i kommunerna. Man menade till exempel att domstolen från sin sida måste följa lag om likabehandling och förälders rätt till umgänge och på så vis pratade om barns bästa utifrån det. Detta kan skapa frustrationer när man inte håller med i domstolens beslut då man från socialtjänstens sida mer ska agera i den enskilda situationen. Vissa pekade också på att domstolen ibland beslutade om kontaktperson för att sedan helt lägga ansvaret på socialtjänsten att ordna med detta, utan att först se efter om resurserna för insatsen fanns. Gunvor visade också på att det ibland kan vara bättre för ett barn att inte ha umgänge med en förälder, exempelvis om det har förekommit våld eller sexuella övergrepp, men att uppfattningen är att domstolen inte vågar motsätta sig rätten till umgänge. Det finns en grundtanke att det ändå är bra att ha kontakt med föräldern så att det finns något att bygga på fram tills när barnen själva får bestämma hur de vill ha det. Kanske blir kontaktpersonen en kompromiss mellan umgänge och samtidigt ett försök att försäkra barnets trygghet. Här pekade Gunvor på att barnets rätt till umgänge med förälder inte finns på det sätt som förälders rätt till umgänge med barnet, lagen utgår från ett föräldraperspektiv. Tidigare fanns en 12-årsregel vid hänsynstagande till barns vilja. Denna har nu tagits bort men ändå kunde man i akterna utläsa att regeln fortfarande lever kvar. Gunvor nämnde en redovisning som Socialstyrelsen och Rädda Barnen publicerat, vilken berör hur barn och föräldrar ser på insatsen kontaktperson; Innerst inne var man rädd... - Barns och föräldrars röster om att ha umgänge tillsammans med kontaktperson. Här kan man konstatera att av trettiosex fall där domstolen beslutat om umgänge är det 4 år senare endast fem av dessa barn som fortfarande har umgänge. Gunvor uppmanade att: - Allt arbete och så lite händer. Vi måste göra fler uppföljningar och se var insatserna landar. Maria fortsatte med att berätta om insatsen ur kontaktpersonens perspektiv. Detta var den tredje delen i studien där man genomfört intervjuer med tretton personer som arbetat eller arbetar som kontaktperson i de tre undersökta kommunerna plus ytterligare en kommun. Intervjuobjekten bestod av tio kvinnor och tre män i åldern år med yrken som exempelvis socionom, lärare, fritidsledare och personlig assistent. Tidsperioden som personerna har varit kontaktpersoner varierade mellan 1-10 Maria Bangura Arvidsson års tid. Motiven till varför de ställde upp som kontaktpersoner var bland annat att man älskar att arbeta med människor, att det var personlighetsutvecklande, en viktig insats för barnen och att man ville ge tillbaka till samhället. Rollen som kontaktperson beskrevs som att se till barnets bästa, skapa trygghet och att skydda barnet genom att vara extra ögon och öron. Detta samtidigt som man ska försöka vara neutral och objektiv. Kontaktpersonerna uppgav att de inte upplevde att det var svårt att hålla sig till att barnet ska vara i fokus men man poängterade också att man inte hade rollen som samtalsterapeut, varken för barnet eller för föräldern. Man markerade också tydligt att man inte skulle umgås med någon av dem som kompis. Det fanns en undantagsperson som uppgav att hela konceptet ingår i rollen där man även måste stödja föräldrarna i sin roll och vara en länk i familjerätten.

4 På frågan hur man ska agera som en kontaktperson beskrev de intervjuade personerna att man ska ligga lågt och hålla sig på sin kant så att umgänget blir i fokus. Samtidigt måste man anpassa sig till den specifika situationen. Någon sa att man ska vara medvetet aktiv och omedvetet passiv, för även om umgänget är i fokus måste man vara på alerten och se till att inget opassande sker. Uppfattningen om insatsen generellt var att det är väldigt viktigt för barnen oavsett vilken situation det handlar om och att insatsen behövs. I specifika fall skiljde sig dock uppfattningarna mellan att vara väldigt positiva till att man upplevde att det var fel och bedrövligt för barnen och inte alls för deras skull. Slutligen tog Maria upp några svårigheter och dilemman som kom upp under studien. Det handlade om att veta var man ska sätta gränserna för att kunna skydda barnet, hur man ska klara av balansgången mellan olika myndigheter och olika parter samt svårigheterna med att fokusera på själva umgänget och inte bli för involverad. Det var flera av kontaktpersonerna som berättade om barn som slängde sig runt halsen på kontaktpersonerna och tyckte mycket om dem. Kontaktpersonerna efterlyste mer kunskap om familjerna, exempelvis om det förekommit våld och sexuella övergrepp. Detta för att de lättare ska veta hur de ska agera i de olika fallen. De ville också ha någon form av utbildning och mer handledning i sitt arbete. Maria avslutade med orden: - Kontaktpersonerna är vanliga medmänniskor men med komplicerade uppgifter! Diskussion I Deltagarna fick efter Gunvor och Marias föreläsning diskutera i 20 minuter i smågrupp utifrån tre frågor som lades upp på OH: Diskutera insatsens för- och nackdelar. Vad vet ni om insatsen ur barns perspektiv? Vilka kvalifikationer bör en kontaktperson ha och hur motsvarar detta era erfarenheter? Diskussion i smågrupper Smågruppsdiskussionen följdes upp av återföring i storgrupp. Saker som kom upp här var exempelvis en deltagare från rättsväsendet som sa att hon inte kände igen bilden av domstolen. Hon blev förvånad över uppfattningen om att domstolar kommer fram till att kontaktperson ska tillsättas utan att först ha undersökt om resurserna för detta finns.

5 En annan deltagare från familjerättsbyrån i Göteborg uppgav att man i deras organisation har en egen budget för kontaktpersoner och att man tycker sig ha ett ypperligt samarbete med domstolen: - Jag kan inte riktigt se de problemen som ni pratar om i Stockholm, här i Göteborg. Marias svar på detta var att de i sin studie har sett att organisationerna ser väldigt annorlunda ut i olika kommuner, men att det i deras fall var en stor brist i fråga om kommunikationen. Barn i kläm Efter lunch fortsatte dagen med en föreläsning av Ingrid Höjer som är fil. dr. i socialt arbete och Karin Röbäck som är doktorand, båda från Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. De har tillsammans skrivit en rapport, också den utifrån ett forskningsprojekt som beviljats medel från Stiftelsen Allmänna Barnhuset, med titeln Barn i kläm - hur uppmärksammas barn i mål om verkställighet av umgänge. Även denna rapport kan beställas på Allmänna Barnhusets hemsida (se ovan). Rapporten syftar till att undersöka hur principen om barns bästa definieras i verkställighetsmål, samt på vilket sätt barns egna erfarenheter och åsikter uppmärksammas i sådana mål. Anne-Marie Larsson, Karin Röbäck och Ingrid Höjer Bakgrunden till studien var en hearing i Göteborg 2002 som hette just Barn i kläm, vilken arrangerades av Bona Via, Brottsofferjouren i Göteborg, Half Way House, Enastående föräldrar och tidskriften Socialpolitik. Under denna hearing konstaterade man att: Rättssäkerheten för barn behöver stärkas Lagstiftningens konsekvenser för barn, dess tillämpning samt olika lagrums inbördes förhållanden behöver synliggöras Forskning om barns upplevelser vid umgängestvång behöver initieras Utifrån detta genomfördes studien där man gjorde aktstudier av arton ärenden varav fjorton av dessa innehöll vårdnadsutredningar. Urvalet gjordes utifrån de fyrtiosex ärenden Länsrätten i Göteborg avgjorde genom dom år Utöver detta genomfördes intervjuer med domare, nämndemän, medlare och familjesekreterare samt en enkätstudie hos hundrafjorton föräldrar. I de utvalda fallen var det tjugofyra barn, tio flickor och fjorton pojkar, de flesta mellan 6-11 år gamla. Det man kunde se var att det i stor utsträckning rör sig om utsatta familjer, det var endast i två fall som inga anklagelser riktades mot någon av parterna. I sju av arton fall fanns missbruk med i bilden, varav fem av dessa var allvarliga, långvariga och bekräftade. Våld i familjen förekom i

6 tretton av arton fall där fadern var förövare i tio av dessa. Sexuella övergrepp beskrevs i fyra fall, samtliga anklagelser var riktade mot fadern men ingen var dömd. Slutligen fanns psykisk sjukdom hos modern med i två fall. Resultat från studien visar på att det finns ett litet utrymme för barnets bästa och barnets vilja vid verkställighetsmål och att barnen lätt försvinner i föräldrarnas konflikt. Man tar heller inte hänsyn till vilka konsekvenser våld, missbruk och sexuella övergrepp får ur barnets perspektiv. När man talar om barnens verkliga vilja visar det sig att när barnen är negativa till umgänge med en förälder ses aldrig detta som den verkliga viljan. Det är endast om barnen är positiva till umgänge som viljan inte ifrågasätts, vilket kan leda till frågan om barn har rätt att välja bort umgänge. Det är dock inte i många fall som barnens vilja ens kommer upp. I många av fallen kan man inte hitta något som refererar till vad barnen har uttryckt eller tyckt. Karin tog upp ordens betydelse vid vårdnadsutredningarna. I aktstudierna kunde man se att man väljer att förfina orden i utredningarna, exempelvis omformuleras missbruk till alkoholvanor, våld/misshandel blir bråk eller konflikter och så vidare. Detta menar Karin döljer problematiken och uppmanade att: - Orden spelar roll! Det är viktigt att sätta ord på vad som finns i fallen och använda rätt begrepp! Man kan också utifrån ett könsperspektiv se att mödrarna anses påverka barnen negativt genom att brista i sitt ansvar och sina skyldigheter medan man aldrig talar om att fäderna påverkar barnets vilja negativt. Fäderna förutsätts medverka till umgänge men avkrävs däremot inget ansvar. Karin avslutade föreläsningen med att säga: - Det krävs mod och flexibilitet för att lyssna på barnen! Det är ett viktigt arbete ni gör! Barnen är mer här och nu, försök att ha mindre för evigt lösningar och mer att man kan ändra beslut utefter att barnet blir äldre och föräldrarna utvecklas. Diskussion II Efter kaffe fick deltagarna delta i ytterligare en smågruppsdiskussion i tjugo minuter. Denna gång skulle de utgå från följande frågor: Hur gör man för att fokusera på barns bästa och inte på föräldrarnas konflikt i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge? Hur ser samarbetet ut mellan familjerätt och socialtjänst då det handlar om familjer som är aktuella i vårdnadstvister? Hur är synen på barns utsagor i tvister som rör vårdnad, boende och umgänge? En andra smågruppsdiskussion

7 Även denna smågruppsdiskussion återfördes i storgrupp. Det blev en livlig diskussion med många röster. Det handlade om huruvida barnens vilja faktiskt togs hänsyn till eller inte. Många blev förvånade över resultaten som kommit fram i studien Barn i kläm. Man pratade också om socialtjänstens ansvar att göra utredningar under tiden tvisterna pågår och inte vänta för länge, eftersom det kan vara viktig information som kommer fram i dessa och som kan påverka utfallet. - För mig är detta jätteviktigt! Det tycker jag vi alla ska fundera på, hur vi ska göra detta arbete tillsammans, tyckte Ingrid Höjer. Karin Röbäck, Ingrid Höjer, Maria Bangura Arvidsson och Gunvor Andersson Gunvor Andersson tog upp svårigheterna med att skriva utredningarna: - Det finns en kritik mot moraliserande bedömningar, men hur ska man då skriva? Det kan stå väldigt hemska saker i akterna, men samma saker går inte att hitta i utredningarna. Det finns ett dilemma hos socialtjänstemän mellan att vara diskret och inte peka ut, samtidigt som viss fakta är relevant för att barnet inte ska fara illa. Så den stora frågan är vilka ord man ska använda så att domstolen förstår samtidigt som man inte ska peka ut människor i onödan. En deltagare från publiken fortsatte med att uppmana att: - Vi borde alla exempelvis lyfta fram att det är viktiga kriterier vid vårdnadstvister när barn är med om våld och missbruk. Det ska vara lika starkt kriterium som när man pratar om misshandel i andra sammanhang. Vi borde också sätta ner foten mer. Om någon har ett aktivt tungt missbruk borde man säga att man inte borde få ha kontakt med barnen förrän man visar på att man är redo att samarbeta och förändra sin situation. Föräldrar kan ju också förändras men det drar ut på tiden ibland och vi blir handfallna. Karin Röbäck menade att: - Särskilt vid långvariga tvister kanske man borde tänka på att det inte bara handlar om familjerätt utan att fler områden i socialtjänsten behöver samspela. En förälder kanske även behöver hjälp med att till exempel ta sig ur ett missbruk.

8 Till sist Bernt Wahlsten från Familjerättssocionomernas Riksförening (FSR) tackade för intressanta diskussioner och sa några ord om ett förslag som ligger på remiss för tillfället. Det är Förslag till nya beslutsregler vid gemensam vårdnad (SOU 2007:52) som Göran Ewerlöf varit utredare för. Det handlar bland annat om att socialtjänsten ska få rätt att prata med barnen i utredningar utan vårdnadsinnehavares samtycke, att barnens behov ska vara avgörande och att socialtjänsten ska få ompröva beslut under tiden. Hela betänkandet finns att läsa på regeringens hemsida under fliken Publikationer ( ). Bernt avslutade med att säga att man gärna fick höra av sig till Gunilla Cederström, ordförande i FSR, om man hade synpunkter på förslaget. (Mail info@familjerattssocionomernas.se eller tfn ) Elisabeth Beijer avslutade dagen med orden: - Jag har fått intrycket av att det är väldigt viktigt att vi möts och samtalar om dessa ämnen. Det finns många representanter här idag och det är roligt när man kan hitta arenor för dessa diskussioner och utbyten. Låt oss fortsätta på den inslagna vägen! För anteckningarna Karin Falch FoU i Väst/GR