GIS-data. Arbetsdokument

2 2 (19)

3 Innehåll Bakgrund... 5 Syfte... 5 Skred, ras och erosion... 5 Vad innehåller databasen?... 6 Metod för framtagning av databasen... 7 Algoritmen... 7 Noggrannhet... 8 Förhållande till MSB:s översiktliga undersökningar... 9 Vem ska använda kartdatabasen? Hur ska databasen användas? Översiktlig planering Detaljerad planering Arbetsgång och relevansbedömning Jordartsgeologi Landskapets utveckling Jordarter Effekter av klimatförändringen Exempel på användning Kompletterande kartdatabaser Åtkomst, format och á-jourhållning Referenser (19)

4 4 (19)

5 Bakgrund Detta dokument är ett komplement till den produktbeskrivning som medföljer digitala kartprodukten Förutsättningar för jordskred som förvaltas och ges ut av Sveriges geologiska undersökning (SGU). Produkten, produktbeskrivningen och vägledningen är framtagen i samverkan mellan Statens geotekniska institut (SGI), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), SGU, och Uppsala universitet. Målsättningen med denna beskrivning är att sätta kartprodukten i sitt sammanhang genom att beskriva framtagningsmetodiken och innehållet i kartdatabasen, hur och av vem det ska användas samt belysa skredproblematiken med flertalet exempel från kartan. Beskrivningen ger även en generell bakgrund till översiktliga stabilitetsutredningar för att läsaren ska förstå när i arbetsgången kartprodukten gör nytta vid stabilitetsutredningar. Syfte Syftet med kartdatabasen Förutsättningar för jordskred är att skapa ett underlag för översiktlig planering inom såväl bebyggda som obebyggda områden för att risken för skred i ler- och siltjord skall kunna uppmärksammas i tidiga planeringsskeden. Databasen kan användas vid såväl fysisk planering som riskplanering och för infrastrukturplanering. Databasen är framställd i ett format (GIS-skikt) som medger att data över skredförutsättningarna kan kombineras och samköras med andra typer av information, t.ex. tidigare inträffade skred och påverkande faktorer som förändrad markbelastning (ingrepp), översvämning och erosion (förhöjda risker). Skred, ras och erosion Skred och ras är massrörelser i jord- eller i bergslänter. De kan orsaka stora skador, dels på mark och byggnader inom det direkt drabbade området, dels inom nedanförliggande markområden. Ett skred eller ras är i många fall en följd av en naturlig erosionsprocess, men kan också utlösas av mänskliga ingrepp i naturen. En gemensam nämnare är att både skred och ras kan inträffa utan förvarning. Jordskred är en jordmassa i rörelse, som åtminstone till en början är sammanhängande. Jordskred förekommer i finkorniga silt- och lerjordar, s.k. kohesionsjordar, men även i andra jordar med inslag av ler och silt, exempelvis morän (Figur 1a). a) Skred b) Ras Figur 1. Schematisk illustration av a) skred (rotationsskred) och b) ras. För att skred skall kunna inträffa krävs att jorden består av lera och/eller silt och att marklutningen är tillräcklig stor. Skred kan även uppstå på flack ler- och siltmark genom belastning (pålastning), avschaktning, erosion och underminering, muddring, höga portryck, kraftiga markvibrationer och hållfasthetsminskning genom kemiska processer. Sådana aktiviteter är inte möjliga att kartlägga i förväg. 5 (19)

6 Jordras är en jordmassa i rörelse där de enskilda partiklarna rör sig fritt i förhållande till varandra. Jordras uppkommer i jordslänter bestående av block, sten, grus eller sand eller blandningar därav. Normalt är det endast det ytliga lagret som rasar. I slänter som gränsar mot vattendrag sker rasen i många fall återkommande i en slänt och betydande markarealer kan på så vis försvinna under årens lopp (Figur 1b). Lutningskriteriet som används är 1:10, dvs 5,7, och beräknas genom släntens tvärsnittsvinkel (se vidare under Metod för framtagning av databasen) för att ta hänsyn till områden ovanför släntkrön (Figur 2). a) Erosion innebär att rinnande eller svallande vatten för med sig material från en slänt eller botten. Rasen orsakas t ex av vattendrags och vågors underminerande erosion, utläckande grundvatten, tjällossning, ytvattenerosion och markvibrationer. Normalt förekommer flera av dessa orsaker samtidigt. b) 50 m Rinnande vatten är den dominerande faktorn när det gäller erosion, men erosionshastigheten styrs även av väder (vind) och markanvändning, t.ex. förekomst av vegetation och hållning av betesdjur etc. Erosionen kan pågå successivt och äta sig inåt land avsevärda sträckor. Erosionen kan också underminera en slänt så att skred och ras plötsligt utlöses. Sand och silt är de mest erosionskänliga jordarterna. Om vattenföringen eller vågkraften blir tillräckligt stark kan även grövre jordarter som grus och morän undermineras och eroderas. För ytterligare information om ras och skred hänvisas till respektive hemsida på MSB ( SGI ( och SGU ( Vad innehåller databasen? Databasen över förutsättningar för jordskred innehåller endast data om förutsättningar för ras och skred i finkorniga jordar på så sätt att den kombinerar information om skredbenägna jordarter med kritisk marklutning. De skredbenägna jordarterna kan sammanfattas i grupperna lera, silt och älvsediment (svämsediment) samt kombinationer därav. För en komplett lista på de jordarter som metoden använder, se Bilaga 1. LERA/SILT Figur 2. Släntparier som i kartdatabasen markkeras som yta med förutsättning för skred (mango). a) Illustration av skillnaden mellan marklutning och tvärsnittsvinkel. Själva marklutningen 1:10 utgörs av zon A från släntfot till släntkrön, medan tvärsnittsvinkeln 1:10 sträcker sig över zon B. b) Schematisk bild av typisk tvärsektion av terrängen. Förutom lutningskriteriet, uppfylls vilkoret för markering om finsediment förekommer inom 50 m från vattendrag oavsett lutning. Detta för att ta hänsyn till vattendragets djup. Kartan pekar således inte ut områden med förutsättningar för morän- och bergsskred. Kartan visar heller inte risken för skred. Databasen baseras enbart på beräkningar av karterade förhållanden och har inte genomgått några systematiska fältkontroller. Anledningen till denna avgränsning är att markförhållanden med förutsättningar för skred normalt är svåra att upptäcka i naturen. I lera och silt kan större markområden glida ut på kort tid till synes utan förvarning och utan att tidigare markrörelser skett. Kartan över skredförutsättningar ger signal om var sådana förutsättningar förekommer genom ett yttäckande datalager (Figur 3). 6 (19)

7 Förutsättningar för jordskred i finkorniga jordar Figur 3. Utsnitt ur kartdatabasen med förutsättningar för jordskred (mango) här tillsammans med terrängskuggning av Lantmäteriets höjddata (nationella höjddatabasen, NH). Andra markrörelser i sand, grus, morän och berg är däremot betydligt lättare att upptäcka med blotta ögat. I dessa bildningar är det ofta endast ett ytligt liggande lager som rasar ned för en slänt. Ras och erosion har i många fall föregåtts av tidigare händelser och man känner på så vis till var ytterligare rörelser är att vänta. Färska eller gamla rasoch erosionssår utgör varningstecken för kommande rörelser. Data i databasen gäller för de jordarts- och höjdförhållanden som rådde vid karteringstillfällena. Dessa mark- och stabilitetsförhållanden kan senare ändras genom t. ex. uppfyllning och avschaktning. Det är viktigt att sådana förändringar uppmärksammas, särskilt då uppdateringar av databasen sker successivt och inte alltid täcker snabba förändringar av markförhållandena. Metod för framtagning av databasen Framtagningen av kartdatabasen Förutsättning för jordskred bygger på SGU:s jordartsdatabas och Lantmäteriets digitala höjddata och vattendrag i kombination med en lutningsanalys utvecklad vid Uppsala universitet. Jordarterna från SGU:s urspungliga kartering har slagits samman så att de representerar två olika scenarion; best case, bc och worst case, wc, se Bilaga 1. Det är wc som levereras om inget annat anges vid beställning av kartdatabasen. För forskningsändamål och utveckling kan även bc beställas. De två versionerna skiljer sig på så sätt att wc klassar ett antal fler jordarter som skredbenägna än bc. Detta gäller sådana jordarter som befinner sig i gråzonen mellan obestridligt instabila jordar och fast mark. Exempel på denna gråzon är torv, gyttjor, postglacial sand, fyllning, älv- och svallsediment samt material som tidvis står under vatten. Erfarenheter pekar på att skred förekommer även i dessa material om än under mycket speciella förhållanden så modellen utesluter inte den möjligheten. Lutningsanalysen av de ingående jordarterna baseras på en modifierad version av NA- KASE-algoritmen som finns beskriven i sitt första utförande i Fallsvik (2007) och som modifierad version i Tryggvason et.al. (2015). Jordartsklassningen och lutningsanalysen utförs helt med automatik, och det betyder att vissa jordarters förekomst och utbredning under ytjordarten bedöms enbart där data är tillgänglig. I områden med t.ex. svall- och älvsediment som ofta underlagras av lera eller silt kan klassificeringen bli missvisande p.g.a. bristfälligt underlag (jordarternas djuplager). Därför är det viktigt att tolkningen av kartdatabasen sker av eller i samråd med geolog eller geotekniker. Algoritmen Algoritmen baseras på en lokal siktlinjefunktion som används för att upptäcka om ett områdes tvärsnittsvinkel överstiger ett givet tröskelvärde. Siktlinjefunktionen används iterativt tills en global lösning är funnen för hela området i fråga. Vid varje iteration testar funktionen om en specifik nod, inom potentiellt ostabila jordar, har en större tvärsnittsvinkel än någon av dess närliggande noder. Om detta vilkor uppfylls, sänks nodens värde till den högsta beräknade tvärsnittsvinkeln är lika med det kritiska tröskelvärdet. Om information om djup till berg används, sänks nodens höjdvärde (för att mostvara den kritiska tvär- 7 (19)

8 snittsvinkeln) bara om den nya höjden inte ligger i/på berget. Om så är fallet, sänks noden till höjden på bergsytan vid denna nod. Algoritmen testar 16 angränsande celler (Figur 4), vilket betyder att sökvinkelsteget är För maximal effektivitet utförs beräkningarna i programspråket C. Noggrannhet Geometrisk noggrannhet bestäms av motsvarande noggrannhet i SGU:s och LM:s databaser. Den geologiska karteringen utförs med olika karteringsmetoder vilket ger olika detaljeringsgrad i informationen. Höjddata levereras av LM i ASCII-gridformat (raster) och dess noggrannhet bestäms grovt av skanningsplattformens flyghöjd samt terrängens brutenhet. En starkt kupperad terräng har i regel större mätfel än t.ex. en plan yta. Dessutom används data som är interpolerad och omsamplad till planupplösning om 2x2 m. Nedan följer ett kort utdrag ur SGU:s produktbeskrivning för Förutsättning för jordskred: Figur 4. Princip för den lokala siktlinjefunktionen (Denna fig. måste kanske bytas ut, höra med Ari). Vid varje iteration testas varje cell i modellen (svart punkt) inom "känsliga jordarter" (gula celler) för kritisk tvärsnittsvinkel i förhållande till angränsande celler (noder). Om värdet är högre, sänks cellen till det värde som motsvarar tröskelvärdet för vinkeln till närliggande cell. I detta fall indikerar sträckan till A den största lutningen, även om B ligger lägre än A. Notera att den inre ringen (tunna svarta pilar) blockerar siktlinjen till cellerna i den yttre ringen (röda pilar). Detta medför att cellerna C och C' testas, även om cell D (okänslig jordart) faktiskt blockerar siktlinjen till både C och C'. Anledningen till att inte testa för lokala barriärer är för att snabba upp beräkningstiden. Att ignorera denna "blockeringseffekt" i siktlinjefunktionen har inte visat på några effekter för riktiga data som testats vid framtagandet av algoritmen. Antalet beräkningar för att nå en stabil lösning är av magnituden NxPxQ där N utgör antalet celler i modellen, P är antalet närliggande celler som skall testas för tvärsnittsvinkelns tröskelvärde, och Q är antalet iterationer. För standardmetoder av vinkelfunktioner krävs vanligtvis NxN beräkningar. I vårt fall är P=16 och Q överstiger sällan några få hundra, beroende på höjdintervallet i studieområdet. Antalet beräkningar i ett "typiskt" område med N=2.5x10 7 reduceras alltså med i storleksordningen 4-5 magnituder jämfört med standardmetoden (jfr respektive ). Lägesnoggrannheten styrs till stor del av jordartskartan, vars noggrannhet varierar i intervallet ca 25 m till m beroende på karteringsmetod. För Information om Jordarts kartans noggrannhet hänvisas till produktspecifikation för SGU-produkten Jordarter 1: : Vattenytor kommer från jordartskartan och kan avvika geometriskt från aktuella data från Lantmäteriet Noggrannheten i Lantmäteriers höjdmodell är i höjdled 0,1 meter och i planet 0,5 meter. I områden med starkt sluttande terräng eller tät skog kan noggrannheten dock bli betydligt lägre. Skillnad i noggrannhet mellan jordartskarta och höjdmodell får effekter som måste beaktas vid användning av produkten. Falska klassificeringar kan skapas eller verkliga kan ha förbisetts p.g.a. lägesfel i jordartskartan. Objekt som vägbankar, mindre fyllnader o dyl. ingår normalt inte i jordarts kartan utan får samma klass som omgivande jordart. Om dessa objekt uppfyller lutningskriteriet kommer de att falla ut som skredförutsättningsområde om omgivande jordart är klassad som potentiellt skredkänslig. Stabiliserande effekter från kaj konstruktioner, stöd- /motfyllning, sponter och andra förstärkande åtgärder minskar inte klassificeringens avgränsning. Batymetriska data (vattendjup) har inte används i modelleringen. Det betyder att strandnära mark där skredförutsättning finns p.g.a. bottenlutning inte har kunnat identifieras. Detta är viktigt att beakta eftersom 8 (19)

9 många skred uppstår just i strandnära lägen. Detta hanteras genom att, oavsett lutning, definiera all ler- och siltmark inom 50 m från ett vattedrag som skredförutsättningsområde. Eftersom noggrannheten är lägst i jordartsunderlaget är det också bestämmande för noggrannheten i klassificeringen av skredförutsättningarna. Man bör alltså räkna med ett fel på m i kartdatabasen. I skala 1: betyder det att medelfelet 50 m motsvarar 1 mm på kartan. För mer information om variation i underlaget, se SGU:s produktbeskrivning: Förutsättningar för jordskred (2015). Förhållande till MSB:s översiktliga undersökningar Som grund för kartdatabasens klassificering ligger SGI:s och MSB:s erfarenheter av den nationella översiktliga stabilitetskarteringen. MSB ansvarar, på uppdrag av regeringen (försvarsdepartementet), för den pågående översiktliga karteringen av stabilitetsförhållandena (Fallsvik & Viberg, 1998, Räddningsverket, 2004). Även då karteringen utförs huvudsakligen i MSB:s regi, finns exempel på kartering av SGI, Trafikverket och enskilda kommuner. MSB:s kartering syftar till att finna var behov finns av detaljerade stabilitetsutredningar. Arbetet, som utförs successivt kommunvis över hela Sverige, utförs enbart inom bebyggda områden. MSB:s översiktliga stabilitetskartering utförs i etapper: Etapp 1a, som visar förutsättningar för skred i form av jordarts- och marklutningsförhållanden. Undersökningsområdena delas in i tre s.k. stabilitetszoner, I, II, III, och redovisning sker i skala 1:5 000 (Tabell 2). Tabell 2. Översiktlig stabilitetskartering enligt MSB:s indelning i stabilitetszoner I, II och II. 9 (19)

10 Etapp 1b, som omfattar översiktlig fältundersökning och överslagsberäkningar av stabiliteten och visar vilka områden som är i behov av detaljutredning. Om marken inte med säkerhet kan klassas som stabil i Etapp 1, bör man gå vidare och utreda stabilitetsförhållanden detaljerat enligt Etapp 2 och 3 (Rankka & Fallsvik, 2005). Dessa detaljerade utredningar utförs inte i MSB:s regi. Ansvaret för att de ska utföras ligger på fastighetsägare och berörd kommun. Klassificeringen i kartdatabasen Förutsättning för jordskred omfattar en utredningsnivå som i princip motsvarar Etapp 1a, dock med den väsentliga skillnaden att karteringen utförs yttäckande och inte enbart inom idag bebyggda områden. Det görs dock ingen fältobservation som i fallet med Etapp 1a. Generaliseringsgraden i kartdatabasen motsvarar emellertid skala 1: och kan inte ersätta MSB:s undersökningar, som görs i skalan 1: Klassificeringen skiljer sig sålunda mot MSB:s kartering genom att den är mer generaliserad men omfattar alltså även obebyggd mark. MSBkarteringens främsta syfte är upptäcka och uppmärksamma bebyggd mark med dålig stabilitet. Klassificeringen i kartdatabasen utgör därför lämpligt underlag även vid hantering av obebyggd mark. Vem ska använda kartdatabasen? Målgrupper är: Planerare och handläggare vid kommunala tillståndsmyndigheter planhandläggare, bygglovshandläggare, handläggare för miljö- och hälsoskydd Planerare, klimatsamordnare, klimatanpassningsutredare och handläggare vid länsstyrelsernas tillståndsmyndigheter Planerare vid Trafikverket Planerare vid energiföretag Handläggare vid skogsstyrelsen Geotekniska och planerande konsulter MIFO-inventerare Fastighetsägare Exploatörer Verksamhetsutövare och entreprenörer Kurser räcker inte till för att för att ge de flesta av målgrupperna tillräcklig och bestående kunskap för att tolka kartan över skredförutsättningarna. Kartan bör därför användas av geoteknisk konsult i samarbete med berörd målgrupp. Hur ska databasen användas? Databasen över Förutsättningar för jordskred är av översiktlig karaktär och kan bara användas som underlag i översiktlig planering. För bestämning av stabiliteten och skredrisken krävs annan typ av information. Råd beträffande lämplig utredningsmetodik för att klarlägga stabiliteten finns i Skredkommissionens Rapporter 3-5:95 Anvisningar för släntstabilitetsutredningar och IEG Rapport 4:2008. Databasen är avsedd att i första hand användas vid översiktlig planering och riskplanering, se raden Översiktlig planering i Tabell 1. Med databasens hjälp kan man identifiera områden, där mer information om stabilitetsförhållandena krävs vid ingrepp i marken. Även områden som saknar förutsättningar för skred kan identifieras. Det är viktigt att området med förutsättning för jordskred inte tolkas som skredriskområde, eftersom någon statusbestämning av stabiliteten inte gjorts. Med statusbestämning avses att beräkning av en slänts stabilitet har utförts. Beräkningen resulterar i en säkerhetsfaktor som beskriver vilken säkerhetsmarginal mot brott slänten har. Det är först efter stabilitetsutredning som markens stabilitetsstatus kan avgöras. Sådana utredningar hänförs normalt till detaljplaneringsskedet. Man kan med fördel kombinera skredförutsättningskartan med annan information för att belysa dolda konsekvenser. Exempel på detta är markanvändning (ev. belastning/ 10 (19)

11 Tabell 1. Begrepp beträffande översiktlig planering och efterföljande byggprocesser i kommuner och infrastrukturverksamhet. Databasen över skredförutsättningar skall i första hand användas för översiktlig planering (gulmarkerat). SKEDE ÖVERSIKTLIG PLANERING DETALJERAD PLANERING BYGG- PROJEKTERING KOMMUNAL PLANERING Översiktsplan Detaljplan Bygglovhandling VÄGPLANERING Förstudie Vägutredning Arbetsplan JÄRNVÄGS- PLANERING Förstudie Järnvägsutredning Järnvägsplan Bygghandling Bygghandling Bygghandling pålastning, avschaktning), känsliga objekt såsom förorenade områden och infrastruktur med riksintresse (se vidare under Exempel på användning). Kombinationen av förutsättningar för jordskred och data relaterat till klimatförändringar (varierande vattenstånd i vattendrag, förändrad mängd nederbörd, förutsättning för erosion etc.) kan också ge värdefull information om t.ex. var skredförutsättningarna i framtiden förväntas öka. Se vidare under rubriken Arbetsgång och relevansbedömning för förslag på arbetsgång. En tänkbar användning av databasen är följande: Översiktlig planering Klassificeringen pekar ut områden där stabilitetsförhållandena måste uppmärksammas och beaktas på ett eller annat sätt. Stabilitetsklassificeringen av marken kan användas som underlag för krav i översiktliga planer och förstudier på att stabiliteten utreds i mer detaljerade skeden eller att områden med stabilitetszon I kan undvikas. Eftersom klassificeringen baseras på den metod som används i MSB:s riksomfattande stabilitetskartering, Etapp 1a (se Förhållande till MSB:s översiktliga undersökningar), dock med den väsentliga skillnaden att karteringen utförs yttäckande och inte enbart inom idag bebyggda områden, utgör kartdatabasen ett lämpligt underlag för att bedömmma om ett område bör utredas. Detaljerad planering Kartan över förutsättningar för jordskred har princip spelat ut sin roll i detta skede om den använts i översiktliga planer. I annat fall kan den användas på samma sätt som i översiktlig planering, d v s områden där stabiliteten skall beaktas pekas ut. Vid planläggning av områden markerade som Stabilitetszon I måste stabiliteten kartläggas. Vid detaljerad planering är det viktigt att stabilitetsförhållandena inom stabilitetszon I verkligen bedöms/utreds så att eventuella områden med låg säkerhet upptäcks. I de fall tidigare utredningar finns görs en utvärdering av dessa. Geotekniker med erfarenhet av stabilitetsfrågor i aktuell region kan många gånger göra bedömningar relativt enkelt. I svårare fall kan omfattande undersökningar och beräkningar erfordras. Arbetsgång och relevansbedömning Kartdatabasen beställs i samband med översiktsplanering/fördjupad översiktsplanering som rör frågor om markens stabilitet (nybyggnation, förändrad belastning, förändringar i grundvattennivå, annan exploatering). Förslag på arbetsgång ges i Figur (19)

12 Etapp 1a Etapp 1b Figur 5. Förslag på arbetsgång/beslutssteg vid användning av kartdatabasen Förutsättning för jordskred (BÄTTRE/TYDLIGARE BILD). Signaler i kartunderlaget identifieras och bedöms i relation till föreliggande ärende handläggaren kontrollerar om exploateringen/bygglovet/ärendet berör (eller ligger intill) ett område med förutsättning för skred. Om nej gå vidare enligt normal rutin Om ja Handläggaren gör en första relevansbedömningenligt nedan baserad på lokalkännedom, jordartskarta, ev. geotekniska arkiv och höjdmodell. Denna relevansbedömning förutsätter grundläggande kunskaper om geologi/geoteknik samt kunskap om hur kartdatabasen förutsättning för jordskred tagits fram. 1) Är slänthöjden så stor att stabilitetsproblem kan föreligga? 2) Man måste beakta att jordartskartan är generaliserad för presentation i skalområdet 1: till 1: Noggrannheten är i många fall inte bättre än ca 50 m. Områden med förutsättningar för skred nära jordartsgränser, t.ex. gräns mellan lera och berg eller morän, måste därför värderas med försiktighet. 12 (19)

13 - Området kan helt, eller delvis upptas av icke skredkänslig jordart och det omvända kan förekomma. Det kan förekomma felklassningar i jordartskartan. 3) Vägbankar, jordhögar och andra utfyllnader inom områden där jordartskartan anger lera eller annan skredbenägen jordart kan ha en marklutning som gör att de pekas ut som områden med förutsättning med skred. - Detta gäller även fyllning som använts vid kajkonstruktion, deponier och stadscentrala som torg och andra fyllda öppna platser. Sådana områden kan man med lokalkännedom normalt bortse från. 4) De jordarter som klassificerats som skredbenägna/skredkänsliga måste ha en mäktighet av minst några meter för att skred av någon betydelse ska kunna uppstå. - I gränszonen mellan berg/moränterräng är lerlagren ofta så tunna att skredrisk inte föreligger, trots att marklutningen överstiger 1:10. - De bårder av relativt smala förutsättningsområden som uppstår i sådana lägen är därför i stor utsträckning irrelevanta. - I den bearbetade versionen av kartdatabasen har områden som ligger närmare morän eller bergområden filtrerats bort. 5) Beräkningsalgoritmen kan inte kan inte identifiera riskområden längs stränder, eftersom batymetriska data oftast saknas. Samtidigt vet vi att strandzonen ofta kan ha stabilitetsproblem. - Erosion längs stränder och vattendrag kan påverka markstabiliteten negativt. - I den bearbetade versionen av databasen har därför en buffert skapats som täcker en zon upp till 50 meter från stranden. De områden där denna zon sammanfaller med skredkänslig jordart (inkl postglacial sand och isälvssediment) har definierats som skredförutsättningszon. - Om bedömningen är att klassificeringen är relevant krävs en mer kvalificerad bedömning av en person med geologisk/geoteknisk kompetens. En sådan bedömning bör grundas på genomgång av befintlig geoteknisk/geologisk information i eller i närheten av området samt fältbesiktning där jordart, lagerföljd och jordmäktighet bedöms liksom eventuella spår av bl a markrörelser, erosion. Om relevansbedömningen gör kartmarkeringen gällande/skarp bör vidare kvalificerad geoteknisk undersökning (översiktlig stabilitetskartering, Etapp 1a och 1b i skala 1:5000 eller bättre) utföras i MSB:s regi och därefter eventuellt Etapp 2 och 3 i kommunens regi. Jordartsgeologi Landskapets utveckling Jordlagren i Sverige har bildats under den yngsta perioden i jordens utvecklingshistoria, kvartärtiden, som inleddes för 2.3 miljoner år sedan. Kvartärtiden kännetecknas av växlingen mellan istider och mellanistider. Terrängformerna är till stor del präglade av den senaste inlandsisen och dess avsmältning. En viss omdaning av landskapet har därefter skett genom landhöjningen och havsvågornas bearbetning av dåvarande stränder, vinden och det rinnande vattnet som eroderar landskapet och bygger nya landformer, torvmarker som växer och människans verksamhet som lämnar tydliga spår. När den senaste inlandsisen i norra Europa var som störst, vilket inträffade för drygt år sedan, täckte den hela Skandinavien. Istäcket var upp till 3 km mäktigt. Den tunga inlandsisen tryckte ned jordskorpan minst 800 m. När isen smälte strävade jordytan efter att återta sin ursprungliga form. landet höjde sig. Under isavsmältningsskedet intogs stora delar av den nedpressade jordskorpan av havet. De högst belägna strandmärkena kallas högsta kustlinjen. Den ligger olika högt i skilda delar av landet beroende på hur mycket jordskorpan varit nedtryckt, vid vilken tidpunkt området frilades från isen och hur mycket havsytan hunnit höjas. Jordarter Morän är en osorterad eller ofullständigt sorterad jordart som bildades när inlandsisen slipade eller bröt loss bitar av berggrunden samt krossade och blandade materialet med äldre jordarter. Isälvssedimenten har avsatts av smältvatten från inlandsisen. Smältvattnet samlades i isen till mycket strida isälvar i större eller mindre tunnlar som ledde ut till isfronten. I istunneln och vid dess mynning avsattes det 13 (19)

14 grövre materialet. block, sten, grus och sand. Havs- och sjösediment. Det finkornigaste materialet silt och ler i smältvattnet avsattes på större avstånd från isälvsmynningen och betecknas som havs- och sjösediment. Det är främst dessa avlagringar som idag utgör de finsediment som ger förutsättningar för jordskred. Vid landhöjningen utsattes tidigare avsatta jordlager för vågornas påverkan, svallning, och det skedde en mer eller mindre genomgripande omlagring. Det utsvallade materialet avlagrades på andra jordarter vid och närmast utanför de dåvarande stränderna som klapper, grus och sand. De finkornigaste omlagringsprodukterna, silt och ler, avsattes långt ut från stranden. Älvsediment avsätts som bankar i älvloppen eller som deltan vid mynningen. Sedimenten är väl sorterade och fattiga på organiskt material. Svämsediment avsätts vid högvatten på sidorna av älvfåran. De har en lägre sorteringsgrad och är uppblandade med organisk material, främst växtrester. Effekter av klimatförändringen Enligt SMHI:s regionala klimatanalyser, exempelvis SMHI (2012), väntas nederbörden att öka under det kommande seklet i stora delar av Sverige. Vidare visar klimatanlyser på ökad årsmedelvattenföring under detta sekel. Flödena kommer dock också att förändras mellan olika årstider. Vårfloderna väntas bli något mindre. Detta sammanvägt ger att förändringen av erosionsintensiteten inte är entydig, men ökad nederbörd medför ökad yt- och grundvattenavrinning vilket lokalt ger förhöjda grundvattennivåer och därmed ökat vattentryck i jordens porer (portryck). Med ökad nederbörd ökar riskerna för ras och skred inom områden som har förutsättningar för skred. Det innebär också att det inom ytterligare områden kan komma att finnas slänter som inte har erforderlig stabilitet. Förändrade nederbördsförhållanden kommer således att påverka yt- och grundvattennivåer samt portryck i jordlagren. Detta betyder att områden som idag anses vara stabila, utifrån de rekommendationer som finns, kan behöva åtgärdas om samma säkerhetsnivå ska gälla. Exempel på användning Kartdatabasen kan användas som en vanlig karta för att ge information/signal om eventuella utredningsbehov föreligger enligt arbetsgången i ovan nämnda förslag. Kartexemplet i Figur 6 visar del av innehållet i databasen och belyser de områden som bör kontrolleras i förhållande till infogad (hypotetisk) planskiss. Figur 6. En tänkbar situation vid planering av nytt bostadsområde (ljusblått). Planskiss B är att föredra ur grundläggningssynpunkt då Planskiss A kan medföra förhöjda kostnader för geotekniska utredningar och ev. markstabilisering enligt kartdatabasens klassificering av jordar med förutsättning för jordskred. Exploatering och/eller byggnation i någon form inom ett markerat område kan medföra fördyrande grundläggningsarbeten, men inte nödvändigtvis. Därför ska områden med förutsättningar för skred betraktas som områden med utredningsbehov. I kombination med andra GIS-underlag kan man erhålla förstärkt information och beslutsunderlag i förhållande till t.ex. klimatförändring, ev. konsekvenser för befintlig bebyggelse, befolkning eller infrastruktur, förorenade områden etc (Tabell 3). A B 14 (19)

15 Jim Hedfors, Tabell 3. Exempel på Förutsättningar för jordskred i kombination med andra GIS-underlag ( Lantmäteriet, 2015). Översvämning infrastruktur Vid Tappströmmen är det tydligt att ev. översvämning kan påverka släntstabiliteten i ett område med förutsättning för jordskred - med risk för ras och brutna kommunikationer. Erosion Finns det förutsättningar för erosion (svarta pilar) längs kust kan släntstabiliteten förändras så att följden blir ras/skred inom ett område med förutsättning för skred (förvärrande faktorer). Exploatering LOVÖN Trafikverkets tänkta framtida vägnät över Lovön passerar ett antal områden som kan innebära fördyrande geotekniska förstärkningsåtgärder. 15 (19)

16 Samhällsfunktioner Forts. Tabell 3 Reningsverk som ligger nära både område med förutsättning för jordskred och högvatten. Kombinationen översvämning skredförutsättning kan utlösa markrörelser som påverkar reningsverket. (Förvärrande faktorer) RENINGSVERK Befolkning Befolkningstäthet >10 personer/100 m 2 som bor inom ett område med skredförutsättningar (rött). Bör man åka ut och titta efter spår av markrörelser? Har någon rapporterat markrörelser, sprickor i mark/grund? Vart tar regnvattnet vägen efter ett skyfall i dessa områden? Samhällsfunktioner SKOLA VÅRDCENTRAL Sjukhus, skolor och brandstationer som är belägna i områden med skredförutsättningar (rött). Har någon rapporterat markrörelser, sprickor i mark/grund? Vart tar regnvattnet vägen efter ett skyfall i dessa områden? 16 (19)

17 Forts. Tabell 3 Natura2000 Nyckelbiotoper som ligger inom område med skredförutsättningar (känsliga för förändrad markanvändning?) Förorenade områden KEMISK INDUSTRI Ras och skred i kombination med förorenade områden bidrar till okontrollerad spridning av t.ex. tungmetaller, petroleum och gödningsmedel som medför risker för grundvattentäkter etc. Dessutom kan föroreningar påverka markens egenskaper kemiskt med försämrad marksatabilitet som följd. Riskklassning, potentiellt förorenade områden PLANTSKOLA Kompletterande kartdatabaser Andra kartdatabaser som relaterar till och kan ge kompletterande stöd i kombination med kartdatabasen förutsättningar för skred är: Förutsättning för erosion (SGI; kartadatabas Observerad aktiv erosion (SGI; kartdatabas SGU Översvämningsmodell (MSB; rdim, r100, Skreddatabasen, observerade händelser (SGI; Jordskred och raviner, observerade händelser (SGU; Samtliga underlag är tillgängliga genom geodatasamverkan, Dessa nyttjas med fördel för ytterligare stöd vid t.ex. överiktsplanering, prioritering och riskstudier etc. Åtkomst, format och á- jourhållning Kartdatabasen finns tillgänglig kostnadsfritt för medlemmar via geodatasamverkan ( och för icke medlemmar via SGU:s kundtjänst där individuell prissättning tillämpas baserat på storlek av geografiskt uttag (á-pris/km 2?). Leveransformat finns både som vektor (Esri ArcGIS 17 (19)

18 shape-format) och raster (GeoTiff) och levereras via ftp eller minnessticka (USB) i referenssystem SWEREF 99 TM. Vid leverans medföljer täckningskarta, symbolsättning (lyr-fil), produktbeskrivning och kompletterande vägledning (detta dokument). Kartdatabasen uppdateras m.a.p. noggrannhet då betydande förbättringar tillägnats underlaget i den digitala jordartsdatabasen. Detta är t.ex. motiverat då ett område med tidigare jordartsinformation i skala 1: har ersatts av information i skala 1: I viss mån, kan särskilda områden processeras efter önskemål om varierande inparametrar till algoritmen. Detta gäller t.ex. lutningskriterier som kan vara annat än 1:10 (normala finsediment) eller 1:15 (i kvickleraområden). För särskilda förfrågningar, kontakta SGI eller SGU. Referenser Svensk Standard, SS-EN ISO :2012, Geoteknisk undersökning och provning Fältunder sökning Del 1: Spetstrycksondering elektrisk spets, CPT och CPTU. Utgåva 1. Publ Handlingen finns för närvarande endast i engelskspråkig version. Handlingen kan beställas via: IEG Rapport 6:2008, Rev 1, Tillämpningsdokument, EN Kapitel 11 och 12, Slänter och Bankar. Handlingen kan laddas ned via länken: IEG Rapport 4:2010, Tillståndsbedömning/klassificering av naturliga slänter och slänter med befintlig bebyggelse och anläggningar, Vägledning för tillämpning av Skredkommissionens rapporter 3:95 och 2:96 (delar av). Handlingen kan laddas ned via länken: Fallsvik, J., Zonation and landslide hazard by means of LSD TM Deliverable 7. Swedish Geotechnical Institute, Linköping, Sweden, 132 pp. Lindberg, F., Olvmo, M., Bergdahl, K., Mapping areas of potential slope failures in cohesive soils using a shadow-casting algorithm A case study from SW Sweden. Comput Geotech. doi: /j.compgeo Lundström, K., Andersson, M., Hazard mapping of landslides, a comparison of three differ ent overview mapping methods in finegrained soils. In: Locat, J., Perret, D., Turmel, D., Demers, D., Lerouei, S. (editors). Comptes rendus de la 4e Conférence canadienne sur les géorisques: des causes à la gestion. Proceedings of the 4th Canadian Conference on Geohazards: From Causes to Management. Presse de l Université Laval, Québec, 594 pp. Tryggvason, A., Melchiorre, C., Johansson K., A fast efficient algorithm to map prerequisites of landslides in sensitive clays based on detailed soil and topographical information. Computers & Geosciences 75, pp Viberg, L., Landslide risk mapping in soft clays in Scandinavia and Canada. 4:th interna tional symposium on landslides. Vol. 1, Toronto SGU, Produktbeskrivning, Rankka & Fallsvik, 2005 Skredkommissionens Rapporter 3-5:95 IEG Rapport 4:2008 Ej komplett! 18 (19)

19 BILAGA 1 Klassning av skredbenägna jordarter Klassning av jordarter med avseende på skred. 3 = jordart där skred förekommer, 5 = jordart utan skredrisk, stabil jordart JG2 är jordartskod, JG2_TX är motsvarande textsträng WC är värsta fallet (worst case) och BC är bästa fallet (best case) JG2 JG2_TX WC BC 1 Mossetorv = skredbenägen jordart 5 Kärrtorv = stabil jordart 9 Svämsediment, ler--silt Svämsediment, sand Flygsand Gyttjelera (eller lergyttja) Postglacial lera Postglacial silt Postglacial finsand Postglacial sand Svallsediment, grus Glacial lera Glacial silt Isälvssediment Isälvssediment, sand Isälvssediment, grus Torv Lera--silt Vatten Sandig morän Morän Fyllning Berg Urberg Oklassat område, tidvis under vatten älvsediment, grovsilt--finsand Svämsediment, grovsilt--finsand (19)