Riskklassificering av Sockerbruksområdet i Lund med avseende på markföroreningar

Transkript

1 Riskklassificering av Sockerbruksområdet i Lund med avseende på markföroreningar Anneli Öhrström Examensarbete i miljövetenskap 20 poäng Höstterminen 2005 Institutionen för miljövetenskaplig utbildning, Lunds universitet i samarbete med Miljöförvaltningen i Lund

2 Riskklassificering av Sockerbruksområdet i Lund med avseende på markföroreningar Examensarbete i Miljövetenskap, 20 p Naturresurser Anneli Öhrström Januari 2006 Handledare: Per Sandgren Geologiska institutionen Lunds universitet Patric Karlsson Miljöförvaltningen Lunds kommun 2

3 Förord Det här projektet har utförts som ett examensarbete på 20 poäng i miljövetenskap med naturresursinriktning vid Lunds universitet. Projektet har utförts under hösten 2005 för miljöförvaltningen i Lund i samarbete med Salander fabriks AB. Jag vill tacka mina handledare Per Sandgren och Patric Karlsson för värdefull hjälp. Dessutom vill jag tacka alla andra som på olika sätt bidragit till att projektet kunnat genomföras. Anneli Öhrström Abstract Discharges derive from industrial activities have resulted in contaminated land and water areas. To facilitate the inventory of such areas the Swedish Environmental Protection Agency has worked out a standardized method for risk assessment. The unitary risk assessment makes it easier to give priority to objects in need for decontamination. The purpose of this project has been to evaluate the occurrence of soil contaminations in the so called Sockerbruksområdet in Lund. The present plan of Lund commune is to change the land use from industrial to residential area. It is therefore important to investigate if there is a need for further investigations or decontamination. For that reason a risk assessment has been made according to a method developed by Swedish Environmental Protection Agency to assess the level contamination of land and water areas. To enable the risk assessment, literature studies and interviews were made. Six objects were evaluated and classified to a risk range between 1-4. Three objects were refered to risk as range 2 and three to risk as range 3. One object was estimated to represent the most potential risk and was therefore picked out for additional investigations. On the basis of industrial land use history, five drilling points were investigated to identify potential land contaminations. All points proved contents of at least one substance that exceed the threshold value for sensitive land use. Very high amounts of arsenic that can cause damage to human health and the environment were found in one point. The assumption is that the high levels of arsenic have been caused by deposits of coal ash by a sugar refinery previously located to this area. Other substances that were identified in the different drilling points exceeding the threshold values for sensitive land use are lead, cadmium, copper, zinc, carcinogenic PAH s and alifatic hydrocarbons. Further investigations have to be done in the area examined with laboratory analysis to mark off the contaminations and enable to determine the decontamination. None of the objects studied in this project constitute an immediate threat to the environment. Before a change in land use, contaminations that can cause a risk for human health and the environment have to be removed. 3

4 Sammanfattning Industriell verksamhet har på många platser givit upphov till förorenade mark- och vattenområden. I Sverige pågår arbetet med att identifiera och inventera dessa områden för att motverka negativa effekter som de kan ge upphov till. För att underlätta arbetet med inventeringen har Naturvårdsverket utarbetat en metod kallad MIFO, Metodik för Inventering av Förorenade Områden. Med hjälp av MIFO inventeras alla objekt på samma sätt och bedöms till en riskklass mellan 1 och 4, vilket gör det lättare att jämföra dem med varandra. Därmed kan de objekt som innebär störst risk prioriteras för fortsatta efterbehandlingsåtgärder. Syftet med projektet har varit att riskklassificera en del av det s.k. Sockerbruksområdet i Lund med avseende på markföroreningar och därmed utreda om ytterligare undersökningar behöver göras inför ändrad markanvändning. Området är idag och har länge varit ett industriområde. Enligt den inledande orienterande studien i MIFO fas 1 som utförts genom identifiering av objekt, uppgiftsinsamling, platsbesök och intervjuer bedömdes tre objekt till riskklass 2 och tre objekt till riskklass 3. För översiktlig undersökning enligt MIFO fas 2 valdes det objekt som bedömdes innebära störst risk. Den översiktliga undersökningen innebär att eventuella föroreningar identifieras genom provtagning och på så sätt kan de antaganden som gjorts under den orienterande studien verifieras alternativt förkastas. Prover togs på olika djup i fem borrpunkter. Borrpunkternas lokalisering valdes utifrån de industrihistoriska uppgifter som framkommit under MIFO fas 1. Analysresultaten visade på överskridande av riktvärden för känslig markanvändning i samtliga punkter. Mest anmärkningsvärt var de mycket höga halter av arsenik som påträffades i en borrpunkt. Troligtvis har stenkolsaska från ett sockerraffinaderi deponerats på området och givit upphov till dessa höga halter. Andra ämnen som påträffades inom objektet i halter som överskrider riktvärdet för känslig markanvändning är bly, kadmium, koppar, zink, cancerogena PAH och alifatiska kolväten. Marken på objektet som undersökts enligt fas 2 ska saneras innan ändrad markanvändning. För att avgränsa föroreningarnas utbredning och volym behöver en detaljerad markundersökning genomföras. Med hjälp av resultatet från denna kan sedan saneringsmetoder bestämmas. De objekt som endast riskklassificerats enligt MIFO fas 1 bör inför en ändrad markanvändning markundersökas för att identifiera eventuella föroreningar. Inget av objekten som ingått i projektet bedöms dock utgöra någon akut risk för människors hälsa och miljön. Det föreslås att en eventuell marksanering genomförs innan nybyggnation. Genom att upptäcka föroreningar innan nya hus står på plats kan framtida problem undvikas. Dessutom underlättas en sanering om den kan ske innan området bebyggs. 4

5 Innehållsförteckning 1. INLEDNING SYFTE METODIK AVGRÄNSNINGAR BAKGRUND MILJÖMÅL Nationella miljömål Regionala miljömål Lokala miljömål MIFO (METODIK FÖR INVENTERING AV FÖRORENADE OMRÅDEN) Föroreningarnas farlighet Föroreningsnivå Känslighet och skyddsvärde Spridningsförutsättningar Samlad riskbedömning ANSVAR FÖR FÖRORENINGAR I MARK FÖRORENINGARS FÖREKOMST OCH SPRIDNING I MARK SANERINGSMETODER In-situ Vakuumextraktion Bioventilering Elektrokinetik Ex-situ Biologiska metoder Kompostering Bioslurryreaktor Fysikaliska/kemiska metoder Jordtvätt Stabilisering och solidifiering Deponering Termisk behandling Termisk avdrivning Förbränning RESULTAT ORIENTERANDE STUDIE Områdesbeskrivning Geologi Inventerade fastigheter Raffinaderiet Sockerbiten Sockerbiten Sockertången Innerstaden 1: Lerbäck Branschinformation för berörda verksamheter Bilvårdsanläggningar Gummifabriker SJ:s verkstäder Förbränningsanläggningar med kol Riskklassificering enligt MIFO fas 1, orienterande studie Bensinstation Sockertången Lundamattor Sockerbiten Vianor Express Sockerbiten Magasinsbyggnad Raffinaderiet Speedy Auto Service AB, nordöstra hörnet av Raffinaderiet Banverkets område, del av Innerstaden 1: MIFO FAS 2, ÖVERSIKTLIG UNDERSÖKNING Markundersökning

6 4.2.2 Resultat från markundersökning Skrotplats Grönområde Lagringsplats Bränslecisterner Spilloljelagring Riskklassificering enligt MIFO fas 2, översiktlig undersökning DISKUSSION ORIENTERANDE STUDIE ÖVERSIKTLIG UNDERSÖKNING SANERINGSMETODER HANDLINGSPLAN FÖR FORTSATT ARBETE MED FÖRORENAD MARK INOM LUNDS KOMMUN SLUTSATSER OCH FÖRSLAG PÅ ÅTGÄRDER REFERENSER Bilaga 1. MIFO-blanketter A-E Bilaga 2. Riskklassificering enligt MIFO fas 1, Bensinstation Sockertången 1 Bilaga 3. Riskklassificering enligt MIFO fas 1, Lundamattor Sockerbiten 3 Bilaga 4. Riskklassificering enligt MIFO fas 1, Vianor Express Sockerbiten 6 Bilaga 5. Riskklassificering enligt MIFO fas 1, Magasinsbyggnad Raffinaderiet 1 Bilaga 6. Riskklassificering enligt MIFO fas 1, Speedy Auto Service AB, nordöstra hörnet av Raffinaderiet 1 Bilaga 7. Riskklassificering enligt MIFO fas 1, Banverkets område, del av Innerstaden 1:1 Bilaga 8. Tillståndsindelning enligt MIFO Bilaga 9. Analysresultat, Skrotplats Bilaga 10. Analysresultat, Grönområde Bilaga 11. Analysresultat, Lagringsplats Bilaga 12. Analysresultat, Bränslecisterner Bilaga 13. Analysresultat, Spilloljelagring Bilaga 14. Riskklassificering enligt MIFO fas 2, Magasinsbyggnad Raffinaderiet 1 6

7 1. Inledning Tack vare flera decenniers miljöarbete är utsläppen från dagens industrier i Sverige under kontroll och ingen omfattande förorening sker därför i dessas närområden. Miljöproblemen idag beror i huvudsak på användningen av olika produkter då kemiska ämnen sprids diffust i miljön samt vid spridning i avfallsledet. Trots att föroreningar inte uppstår i någon större omfattning kring dagens industrier har det under många år förekommit olika typer av industriell verksamhet som har givit upphov till förorenade mark- och vattenområden. 1 Detta har i Sverige resulterat i uppskattningsvis områden som är eller kan vara förorenade. 2 Enligt Naturvårdsverkets definition utgörs ett förorenat område av en deponi, mark, grundvatten eller sediment som är så förorenat av en punktkälla att halterna påtagligt överskrider den lokala eller regionala bakgrundshalten. 3 Förorenade områden är en viktig källa för miljöföroreningar. 4 Från flera förorenade områden sker idag ett läckage till omgivningen som kan hota människors hälsa och miljön. 5 Gamla industritomter och deponier kan via dräneringsvatten läcka ut föroreningar som hamnar i yt- eller grundvattnet. Via avrinning, nedfall eller direkta utsläpp ansamlas föroreningar i bottensediment i sjöar och kustområden. Dessa kan sedan via olika processer frigöras och tas upp av växter och djur. 6 Från vissa områden går spridningen långsamt eftersom marken har en förmåga att hålla kvar föroreningarna, men de kan innebära en risk i framtiden om de sätts i rörelse eller exponeras i större omfattning t.ex. genom ändrad markanvändning. Vissa förorenade objekt kan genom naturlig nedbrytning med tiden få ett förbättrat tillstånd medan vissa genom spridning och omvandling till mer giftiga ämnen än de ursprungliga kan bidra till ett sämre tillstånd för området. 7 Innan miljöskyddslagen infördes 1969 utfördes rening av utsläpp till omgivningen i liten omfattning. Kunskapen om föroreningarnas påverkan på miljön var liten och därför skedde oftast utsläpp av rester från produktionen direkt till omkringliggande mark eller vatten. Avfall utnyttjades ofta som fyllnadsmaterial för att jämna ut mark. Vid avfallsupplag förekom inte tätning eller täckning. Jämfört med idag användes primitiva, öppna system vid industriell produktion. Dessutom var kontrollen bristande och säkerhetsutrustning saknades till stor del. 8 Vid samhällsplanering är det viktigt att ta hänsyn till markens tidigare användning. På många platser har gamla industritomter bebyggts utan att marken har undersökts eller sanerats. Om byggnation sker på sådana områden kan det leda till förhöjda föroreningshalter i omgivningen samt i vattentäkter. Även gasformiga föroreningar kan tränga in i byggnader via ledningar eller grunder. Exponering av föroreningar kan leda till negativa effekter på människors hälsa samt skada växter och djur. 9 1 Naturvårdsverket, 2003b 2 Naturvårdsverket, 2003a 3 Naturvårdsverket, 2002a 4 Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån, Naturvårdsverket, 2003a 6 Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån, Naturvårdsverket, 2003a 8 Naturvårdsverket, Naturvårdsverket,

8 På Sveriges länsstyrelser har arbetet med att identifiera förorenade områden pågått i ungefär tio år, vilket inte är särskilt lång tid jämfört med flera andra industriländer där arbetet pågått under flera decennier. Länder som anses ligga långt framme när det gäller arbetet med förorenade mark- och vattenområden är USA, Tyskland, Nederländerna och Danmark. Orsaker till att Sverige inte börjat lika tidigt med ett omfattande arbete beror på att landet är relativt glesbefolkat och därför har inte dessa områden behövt bebyggas i samma utsträckning som i tätbefolkade länder. Exploateringstrycket på mark i tätbefolkade områden bidrar till att mark i allt större utsträckning måste saneras Syfte Projektet syftar till att, som en del i Lunds kommuns arbete med förorenad mark, bedöma om det förekommer markföroreningar inom det s.k. Sockerbruksområdet i Lunds stad och om området behöver undersökas mer detaljerat inför ändrad markanvändning. Riskbedömningen har gjorts med hjälp av Naturvårdsverkets MIFO (Metodik för Inventering av Förorenade Områden). En beskrivning av MIFO-metodiken, miljömål, lagstiftning som rör förorenade områden samt en branschbeskrivning av de verksamheter som berörs kommer att finnas med. Dessutom behandlas olika föroreningars uppträdande i mark och olika saneringsmetoder för förorenade markområden. Förslag på eventuella saneringsåtgärder för det objekt som inventerats enligt MIFO fas 2 presenteras också. Syftet med projektet är även att ta fram en handlingsplan för hur Lunds Kommun bör fortsätta arbetet med förorenade områden. 1.2 Metodik Projektet inleddes enligt MIFO fas 1, d.v.s. med insamling av data om nuvarande och tidigare verksamheter inom de utvalda fastigheterna. Detta genomfördes genom kart- och arkivstudier, litteraturstudier, platsbesök och intervjuer. Därefter gjordes en riskbedömning utifrån insamlade data för sex objekt där verksamheter förekommit som kan ha bidragit till markföroreningar. Utifrån riskbedömningen valdes sedan ett objekt ut för fortsatta studier enligt MIFO fas 2 där risken för markföroreningar bedömdes som störst. På detta utvalda objekt genomfördes en markundersökning för att identifiera eventuella föroreningar och därmed säkerställa eller förkasta de antaganden som gjorts i fas 1. Utifrån analysresultaten på jordprover gjordes sedan en riskbedömning och en bedömning om behov av ytterligare undersökningar föreligger. Dessutom diskuterades förslag på eventuella saneringsmetoder. Avslutningsvis har en handlingsplan för hur kommunen ska fortsätta arbeta med förorenad mark tagits fram. Den har bl.a. grundats på regionala och lokala miljömål, kommunens utbyggnadsplaner och nämndbeslut. 1.3 Avgränsningar Projektet syftar till att göra en riskbedömning av vissa delar av Sockerbruksområdet samt att ta fram en handlingsplan för Lunds kommuns fortsatta arbete med förorenad mark. Därför kommer en bedömning om ansvar för efterbehandling inom Sockerbruksområdet inte att ske. Kapitlet (2.3) om ansvar för föroreningar i mark 10 Naturvårdsverket, 2003b 8

9 syftar endast till att ge en bakgrund till hur förorenade områden regleras i lagstiftningen. Provtagning har endast skett av mark och någon undersökning av grundvatten har inte gjorts. Avgränsningen har ansetts rimlig eftersom området består av tät moränlera som motverkar en snabb spridning till grundvattnet. Dessutom bedöms grundvattnet i området inte ha något stort skyddsvärde eftersom det inte används som dricksvatten. Vid riskklassificeringen som grundats på resultat från markundersökningen har varje ämnes enskilda egenskapers miljöfarlighet vägts in utan att någon bedömning av eventuella synergistiska effekter gjorts. Undersökningen är inriktad på markföroreningar. Därmed baseras riskbedömningen på föroreningar som bedöms finnas utanför byggnader och därmed inte i dessa. För riskklassificering enligt MIFO fas 1 valdes sex objekt ut där risken för markföroreningar bedömdes som störst. I denna avgränsning av objekt ingick inte den södra delen av fabriksbyggnaden på fastigheten Raffinaderiet 1. Denna del av fastigheten valdes inte ut för riskklassificering eftersom den södra delen av fabriksbyggnaden i huvudsak användes till kontor och bostäder när sockerbruket bedrev sin verksamhet. Detta innebär att riskerna för eventuella markföroreningar i den södra delen av fabriksbyggnaden inte berörs i någon större omfattning i detta projekt. 9

10 2. Bakgrund 2.1 Miljömål Nationella miljömål I regeringens proposition om miljö från 1998 formulerades generationsmålet. Det innebär att vi till nästa generation ska överlämna ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. För att uppnå generationsmålet antog riksdagen nationella miljömål som beskriver natur- och kulturmiljöns egenskaper då samhällsutvecklingen är ekologiskt hållbar. 11 Målet är att de nationella miljömålen ska vara uppnådda år Att identifiera och inventera förorenade markområden är ett steg mot att uppnå miljömålet Giftfri miljö. Miljömålet lyder som följer: Miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. 13 I Sverige finns ett stort antal områden med förorenad mark. För att en giftfri miljö ska uppnås krävs bland annat att dessa saneras. Eftersom dessa områden utgör en mycket stor area är det inte möjligt att sanera alla områden. Därför kommer inte miljömålet om en giftfri miljö att kunna uppnås inom en överskådlig framtid eftersom det på dessa platser under lång tid kommer att pågå nedbrytning och utspädning. 14 För att sträva mot att nå de nationella miljömålen antog riksdagen 2001 delmål som förtydligar miljökvalitetsmålen samt riktlinjer för hur delmålen ska uppnås. Miljömålet Giftfri miljö har delats upp i sex delmål varav ett gäller för förorenade områden och lyder: Förorenade områden skall vara identifierade och för minst 100 av de områden som är mest prioriterade med avseende på riskerna för människors hälsa och miljön skall arbetet med efterbehandling ha påbörjats senast år Minst 50 av de områden där arbete påbörjats skall dessutom vara åtgärdade. 15 Det är inte bara miljömålet Giftfri miljö som påverkas positivt av att förorenade områden åtgärdas. En förutsättning för att uppnå flera andra miljömål är att förorenade områden åtgärdas. Detta gäller i första hand för målen God bebyggd miljö, Levande sjöar och vattendrag och Grundvatten av god kvalitet Regionala miljömål Länsstyrelsen i Skåne län har under en tid arbetat med att identifiera och inventera förorenade områden. Arbetet utförs branschvis och har i Lunds kommun i huvudsak handlat om identifiering av förorenade objekt. 17 För att de nationella miljömålen ska 11 Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån, Naturvårdsverket, 2003b 13 Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån, Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån, Naturvårdsverket, 2003a 16 Naturvårdsverket, 2003a 17 Wigh muntligen,

11 uppnås har länsstyrelsen i Skåne län utarbetat regionala miljömål. Dessa antogs av länsstyrelsen i november För Skåne innebär det nationella miljömålet för förorenad mark att: Förorenade områden skall vara identifierade och riskklassade senast Sanering och efterbehandling av sju områden i riskklass 1 och 2 skall ha påbörjats senast Minst tre områden skall vara slutligt efterbehandlade vid utgången av Lokala miljömål Miljönämnden i Lunds kommun tog inför 2005 fram en verksamhetsplan för året. Målet för kommunen är en god markanvändning vilket under 2005 innebar att arbetet med förorenad mark skulle påbörjas. Under året skulle även en plan för kartläggningen och dess genomförande tas fram. Markfrågorna ska dessutom alltid vara med vid beslut om nybyggnation eller planförnyelse. Senast vid utgången av 2006 ska områden med förorenad mark i Lunds kommun ha identifierats. 20 Verksamhetsplanen för 2006 har tagits fram utifrån riksdagens och länsstyrelsens miljömål. Enligt 2006 års verksamhetsplan ska arbetet med förorenade områden utvecklas under året. Ett utökat samarbete med Stadsbyggnadskontoret i planeringsskedet, inför exploateringar och framtagande av översiktsplaner, ska skapas MIFO (Metodik för Inventering av Förorenade Områden) För att på ett enhetligt sätt kunna inventera och riskklassificera förorenade områden tog Naturvårdsverket år 1998 fram en metod, MIFO (Metodik för Inventering av Förorenade Områden). I MIFO finns bedömningsgrunder som ett hjälpmedel för att kunna bedöma risken av enskilda objekt. Genom att använda en enhetlig metodik kan olika objekt jämföras och på så sätt underlätta vid prioritering av fortsatta undersökningar och åtgärder. Som hjälpmedel för riskbedömningen används blanketterna A-E, se bilaga 1. Riskklassificeringen är en samlad bedömning av föroreningarnas farlighet, föroreningsnivå, spridningsförutsättningar samt objektets känslighet och skyddsvärde. Resultatet av den samlade bedömningen är att objektet delas in i en av fyra riskklasser: Riskklass 1, mycket stor risk Riskklass 2, stor risk Riskklass 3, måttlig risk Riskklass 4, liten risk MIFO består av två olika faser: orienterande studier och översiktliga undersökningar. I de orienterande studierna (fas 1) sker identifiering av objekt, uppgiftsinsamling, platsbesök och intervjuer. I fas 1 ställs hypoteser om vilka föroreningar som kan förväntas, deras möjliga utbredning och hur människor och miljö kan exponeras. De orienterande studierna avslutas med sammanställning, utvärdering och rapportering. Med hjälp av resultatet från fas 1 kan sedan de objekt som kräver översiktliga 18 Länsstyrelsen i Skåne län, 2005a 19 Länsstyrelsen i Skåne län, 2005b 20 Lunds kommun- Miljöförvaltningen, Lunds kommun- Miljöförvaltningen,

12 undersökningar prioriteras. Hypoteserna från fas 1 verifieras eller förkastas sedan i de översiktliga undersökningarna (fas 2). Fas 2 inleds genom framtagning av en provtagningsplan. Provtagning genomförs och relevanta parametrar analyseras. Även fas 2 avslutas med sammanställning, utvärdering och rapportering. Dessutom ingår information om kvalitetssäkring, skyddsutrustning och säkerhetsfrågor Föroreningarnas farlighet Vid riskbedömning enligt MIFO tas hänsyn till föroreningarnas farlighet. Därför har Naturvårdsverket bedömt vissa ämnens, produkters och blandningars farlighet. Metaller har bedömts som om de förekommer i den mest toxiska formen. Tabell 1 visar den bedömning av olika ämnens farlighet som görs enligt Naturvårdsverket. 23 Tabell 1. Exempel på bedömning av föroreningars farlighet för vissa ämnen, produkter och blandningar. 24 Exempel på bedömning av föroreningars farlighet för vissa ämnen, produkter och blandningar Låg Måttlig Hög Mycket hög Järn Aluminium Kobolt* Arsenik* Kalcium Metallskrot Koppar* Bly* Magnesium Aceton Krom* (om Cr VI inte Kadmium* Mangan Alifatiska kolväten förekommer) Kvicksilver* Papper Träfiber Nickel* Krom (VI)* Trä Bark Vanadin* Natrium (metall) Zink* Ammoniak Bensen* Aromatiska kolväten* Cyanid* Fenol* Kreosot*,** Formaldehyd Stenkolstjära Glykol PAH* Konc. syror Dioxiner* Konc. baser Klorbensener* Lösningsmedel Klorfenoler* Styren Oljeaska Klorerade lösningsmedel Petroleumprodukter Organiska Flygbränsle Eldningsolja Spilloljor klorföreningar PCB* Tetrakloretylen* Smörjoljor Trikloretan* Väteperoxid Trikloretylen* Färger Bekämpningsmedel Skärvätskor Bensin Diesel Trätjära * förekommer på listan över generella riktvärden för förorenad mark ** avser gammal kreosot, innehåller höga halter PAH (polycykliska aromatiska kolväten) Föroreningsnivå För att avgöra föroreningsnivån på ett objekt vad gäller halt, mängd och volym förorenad massa bedöms varje förorening separat i alla de medier där den 22 Naturvårdsverket, 2002a 23 Naturvårdsverket, 2002a 24 Naturvårdsverket, 2002a 12

13 förekommer. För att göra en bedömning av föroreningsnivån behövs information om vilken volym som är förorenad, vilken mängd som finns av varje förorening inom objektet samt halten av respektive ämne i de olika medierna. Föroreningsnivån kan oftast inte fastställas förrän i fas 2 där provtagning och analys sker. I vissa fall kan gamla provresultat eller syn- och luktintryck bidra till att en haltbestämning kan göras under fas Naturvårdsverket har tagit fram generella riktvärden som gäller för förorenade områden i Sverige. Riktvärdena grundar sig på information från andra länder där dessa värden funnits under en längre tid, däribland Nederländerna, USA och Kanada. Riktvärdena har utarbetats för tre olika typer av markanvändning: Känslig markanvändning (KM), där markkvalitén inte ska begränsa markanvändningen. Marken kan t.ex. användas till bostäder, daghem, odling, djurhållning och grundvattenuttag. Mindre känslig markanvändning med grundvattenskydd (MKM GV), t.ex. mark som används för kontor, industri eller vägar. Mindre känslig markanvändning utan grundvattenuttag (MKM), som ovan men inget grundvattenuttag sker inom påverkansområdet. 26 Riktvärdena för KM innebär att under dessa halter finns ingen risk för att negativa effekter på människa eller miljö ska ske vare sig nu eller i framtiden. 27 Värdena har tagits fram för respektive ämne och det har inte tagits hänsyn till eventuella synergistiska effekter. Därför kan i vissa fall riskbedömningar krävas för att utreda vilka konsekvenser som samverkan mellan olika ämnen kan få på miljön. 28 I MIFO har utifrån de generella riktvärdena en indelning av tillstånd för förorenad mark tagits fram. Tillståndsindelningen ska fungera som ett hjälpmedel vid tolkning av markundersökningens analysresultat och för att kunna bedöma föroreningsnivån. De olika tillstånd som enligt MIFO kan förekomma är mindre allvarligt, måttligt allvarligt, allvarligt och mycket allvarligt (se bilaga 8). Riktvärdet för KM är gränsen mellan mindre allvarligt och måttligt allvarligt. I MIFO görs även en bedömning av avvikelse från ett jämförvärde, vilket innebär att en bedömning görs huruvida objektet är påverkat av punktkällor. Detta görs genom att jämföra uppmätta halter på objektet med ett jämförvärde som motsvarar den halt av ämnet som skulle förekomma om ingen punktkälla förekom. Som jämförvärden för detta projekt har använts 90:e percentilen av Naturvårdsverkets tätortsprovtagning. Där har metaller och organiska ämnen analyserats i nio tätorter för att få fram bakgrundshalter i den urbana miljön Känslighet och skyddsvärde Känslighet och skyddsvärde innebär hur människor, flora och fauna exponeras för föroreningarna både i nuläget och hur exponeringen kan tänkas bli i framtiden. För att bedöma vilken exponering som sker är det viktigt att veta föroreningarnas lokalisering samt vilken spridningsförmåga de har. Det är även viktigt vid 25 Naturvårdsverket, 2002a 26 Swedish environmental protection agency, Naturvårdsverket, 2002a 28 Swedish environmental protection agency, Naturvårdsverket, 2002a 13

14 bedömning av exponering att veta om föroreningarna ligger vid ytan eller i djupare jordlager. Bedömning av känslighet hos människa sker på individnivå. För att kunna genomföra en bedömning av känslighet och skyddsvärde vid riskklassificeringen ger Naturvårdsverket vägledning enligt tabell 2 och Tabell 2. Vägledning för bedömning av känslighet för det förorenade området. 31 Principer för indelning av känslighet (K) Liten Måttlig Stor Mycket stor - där människor inte exponeras, t.ex. ett litet inhägnat område där ingen verksamhet pågår - där yrkesverksamma exponeras i liten utsträckning - där grundvatten inte används som dricksvatten, t.ex. ett inhägnat industriområde - där yrkesverksamma exponeras under arbetstid, t.ex. ett kontorsområde - där barn exponeras i liten utsträckning - där grundvatten eller ytvatten används som dricksvatten - där åkerbruk eller djurhållning sker - områden med stor betydelse för det rörliga friluftslivet, t.ex. grönområden. - där människor bor permanent - där barn exponeras i stor utsträckning - där grundvatten eller ytvatten används som dricksvatten, t.ex. en villatomt, ett daghem, ett bostadsområde. Tabell 3. Vägledning för bedömning av skyddsvärde för ekosystem och arter inom det förorenade området. 32 Principer för indelning av skyddsvärde (S) Litet Måttligt Stort Mycket stort - av föroreningar starkt påverkade områden - av annan verksamhet förstörda naturliga ekosystem, t.ex. en deponi, ett sandmagasin eller ett asfalterat område. - områden med något störda ekosystem - områden med ekosystem som är mycket vanliga i regionen, t.ex. normala skogs- och jordbruksområden. - områden med ekosystem som är mindre vanliga i regionen - områden där exponering sker av enskilda arter eller ekosystem som i naturvårdsplaneringen regionalt eller lokalt utpekas ha stort skyddsvärde t.ex. strandområden och känsliga vattendrag, rekreationsområden och parker i stadsmiljö. - områden med enskilda arter eller ekosystem som i naturvårdsplaneringen på riksnivå, regionalt eller lokalt utpekats ha mycket stort skyddsvärde, t.ex. landets naturskyddade områden; nationalparker, naturreservat, naturvårdsområden, marina reservat, djurskyddsområden och områden med andra biotopskydd, övriga områden där hotade arter finns samt de områden som utpekats som riksintressanta för naturvården. 30 Naturvårdsverket, 2002a 31 Naturvårdsverket, 2002a 32 Naturvårdsverket, 2002a 14

15 2.2.4 Spridningsförutsättningar Vid riskbedömning av ett objekt är det viktigt att veta områdets spridningsförutsättningar för att kunna bedöma hur snabbt föroreningar kan medföra negativa effekter i olika medier. Syftet är att bedöma om spridning pågår eller kan ske i framtiden, samt att uppge storleksordningen på spridningshastigheten. För att bedöma detta krävs information om områdets geologi, hydrogeologi och kemiska markegenskaper. Dessutom behövs information om föroreningens lokalisering, hur föroreningen uppträder i miljön samt anläggningar och tekniska installationer Samlad riskbedömning Genom att väga samman resultatet från föroreningarnas farlighet, föroreningsnivå, spridningsförutsättning, känslighet och skyddsvärde kan en samlad bedömning göras, vilket resulterar i en riskklassning av objektet. Riskklassningen berör människor och miljö både i nuläget och i framtiden. MIFO-blanketten E (se bilaga 1) används som hjälpmedel vid den samlade bedömningen. I blanketten finns en figur som åskådliggör vilken riskklass som objektet hamnar i (figur 1). Figuren visar ett exempel där resultatet från en inventering lagts in (rött i figuren). En horisontell linje dras för att visa objektets spridningsförutsättning i olika medier. Därefter placeras F (föroreningarnas farlighet), N (föroreningsnivå), K (känslighet) och S (skyddsvärde) ut för respektive medie. Sedan kan objektet hänföras till den riskklass där flest bokstäver hamnat. 34 I exemplet bedöms därmed objektet till riskklass 2. Figur 1. Riskklassningsdiagram med ett exempel på hur det används Naturvårdsverket, 2002a 34 Naturvårdsverket, 2002a 35 Naturvårdsverket, 2002a 15

16 2.3 Ansvar för föroreningar i mark Miljöbalken (MB) reglerar ansvaret för efterbehandling av förorenade områden. Det 10:e kapitlet handlar enbart om förorenade områden och ska tillämpas på mark- och vattenområden samt byggnader och anläggningar som är så förorenade att de kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön (10 kap. 1 ). 36 Verksamhetsutövare och markägare är de två grupper som har ansvar för utredning och efterbehandling av förorenade områden. De kan delas in i första respektive andra ansvarskretsen. Det är i första hand verksamhetsutövaren som är ansvarig för efterbehandling av föroreningar som uppstått i och med dennes verksamhet. Vid bedömning av ansvarets omfattning ska en skälighetsbedömning göras enligt MB 10 kap. 4. Efterbehandlingsåtgärderna ska ske i skälig omfattning så att skador på människors hälsa och miljön motverkas. När ansvarets omfattning avgörs ska faktorer som tid sedan föroreningarna uppkom, den ansvariges skyldigheter att förhindra skadeverkningar, i vilken omfattning verksamheten är skyldig till föroreningen samt omständigheterna i övrigt beaktas. Om flera verksamhetsutövare är ansvariga till att en förorening har uppstått delas ansvaret solidariskt och vad som anses skäligt mellan dessa (MB 10 kap. 6 ). Skyldigheten att sanera ett förorenat område upphör inte förrän det har återställts eftersom dessa inte berörs av preskriptionslagen För att enligt MB kunna utkräva ett efterbehandlingsansvar för äldre verksamheter som fortfarande orsakar skador eller andra olägenheter krävs att verksamheten varit i faktisk drift efter den 30 juni 1969 och att föroreningar från verksamheten ska orsaka skada den 1 januari 1999 eller senare. Det ska även finnas ett behov av att minska de skador och olägenheter som verksamheten bidragit till. 39 I de fall då ingen i den första ansvarskretsen, d.v.s. verksamhetsutövaren kan ställas till svars för efterbehandlingen kan ansvaret hamna hos fastighetsägaren förutsatt att denne vid förvärvet kände till eller borde ha känt till föroreningen (MB 10 kap. 3 ) Efterbehandlingsansvaret gäller vid förvärv av privatbostad endast om ägaren vid köpet känt till föroreningen. 42 Även vid utredning av fastighetsägarens ansvar ska en skälighetsbedömning göras. För att denne ska anses som ansvarsskyldig ska fastigheten ha förvärvats efter MB:s ikraftträdande, d.v.s. efter den 31 december 1998 (MB 10 kap. 15 ) Trots att den som äger fastigheten står utan efterbehandlingsansvar kan ägaren ändå i skälig utsträckning tvingas stå för de kostnader som motsvarar den värdeökning av marken som efterbehandlingen medför. 45 I MB 10 kap. 8 regleras ansvaret för utredning av ett förorenat område. Den som är fastighetsägare kan trots frihet från ansvar enligt balkens 2 eller 3 förpliktas att svara för utredningskostnader som rör fastigheten i den utsträckning det är skäligt med hänsyn till den nytta ägaren kan antas få av utredningen, de personliga ekonomiska förhållandena och omständigheterna i övrigt. 46 Eftersom MB:s Naturvårdsverket, 2002b 37 Naturvårdsverket, 2002b 38 Naturvårdsverket, 2003c 39 Rubenson, Naturvårdsverket, 2002b 41 Naturvårdsverket, 2003c 42 Rubenson, Naturvårdsverket, 2002b 44 Naturvårdsverket, 2003c 45 Naturvårdsverket, 2002b 46 Naturvårdsverket, 2002b 16

17 kapitel endast kan tillämpas på konstaterat förorenade områden kan tillsynsmyndigheten tillämpa de allmänna reglerna om utredningsansvar i MB:s 26 kapitel vid utredning av områden där misstanke om förorening finns. 47 Om den som äger eller bedriver verksamhet på en fastighet upptäcker en förorening som kan skada människor eller miljön omfattas de av upplysningsskyldighet, d.v.s. att de omedelbart ska meddela tillsynsmyndigheten. 48 Även exploatörer och andra som endast arbetar tillfälligt på fastigheten är upplysningsskyldiga. 49 Om det vid exploatering vidtas sådana åtgärder att föroreningar kan exponeras eller spridas pågår miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap MB. Krav om att vidta skäliga försiktighetsåtgärder kan då ställas på exploatören. Om området som ska exploateras är detaljplanerat har kommunen gjort ett ställningstagande om att marken är lämplig att bebygga. Om okända föroreningar hittas under byggnation kan vissa krav ställas på exploatören, dock ska dessa krav inte leda till en avsevärd ökning av kostnaderna för projektet. Om så blir fallet måste planen ändras. 50 Förorenade områden berörs även av MB:s 2 kap. om de allmänna hänsynsreglerna. Där framgår av 2 kap. 1 att även den som har bedrivit verksamhet som kan antas ha orsakat skada eller olägenhet för miljön berörs av de allmänna hänsynsreglerna. Den 3, 7 och 8 i balkens 2 kap. är av störst intresse då det gäller förorenade områden. Försiktighetsprincipen berörs i 2 kap. 3 och innebär att försiktighetsåtgärder ska vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. För efterlevnad av de allmänna hänsynsreglerna i MB:s 2 kap. 2-6 ska dock en skälighetsbedömning göras enligt 2 kap. 7. Kostnaden för vidtagna åtgärder ska inte vara orimliga jämfört med den miljövårdsnytta som de för med sig Alla verksamhetsutövare som har bedrivit eller bedriver en verksamhet eller som vidtagit åtgärder som bidragit till förorenad mark är enligt huvudregeln i 2 kap. 8 MB ansvariga för att skador eller olägenheter som uppstått i samband med verksamheten återställs i den omfattning det kan anses skäligt, d.v.s. förorenaren ska betala Föroreningars förekomst och spridning i mark Föroreningar kan spridas i miljön med vatten, som egen fas, med damm eller i gasform. Det som avgör hur spridningen sker är faktorer som rör den geokemiska och hydrogeologiska miljön samt vilket klimat som råder på platsen. Ämnets egenskaper påverkar i vilken fas som det förekommer. Ett ämne med ett lågt ångtryck och hög vattenlöslighet förekommer framförallt i vattenfasen medan ett med högt ångtryck och låg vattenlöslighet förekommer i gasfasen. Det är svårt att förutse något speciellt spridningsmönster för föroreningar i mark eftersom förhållandena oftast är heterogena. Hur spridningsmönstret till slut ser ut för olika objekt beror på markens sammansättning samt på människans påverkan på marken, såsom t.ex. ledningsgravar Naturvårdsverket, 2003c 48 Naturvårdsverket, 2003c 49 Rubenson, Naturvårdsverket, 2003c 51 Naturvårdsverket, 2002b 52 Naturvårdsverket, 2003c 53 Rubenson, Naturvårdsverket,

18 Ämnen med högt ångtryck sprids från högre till lägre koncentrationer och oftast upp mot markytan. Exempel på dessa är eten, bensen, xylen och trikloretylen. 55 Enkla organiska föreningar som t.ex. fettsyror, alkoholer och vissa lösningsmedel samt negativa joner som nitrat och klorid befinner sig vanligtvis i vattenfasen och har därmed lågt ångtryck. 56 I marken är utbytet mellan katjoner och anjoner en mycket viktig process både för växter och djur. Detta utbyte sker på ytan av kolloida fraktioner av både organiskt (humusämnen) och oorganiskt material (lerpartiklar). 57 De flesta kolloider är mindre än 2 µm i diameter. 58 De har vanligtvis en negativt laddad yta och därför attraherar det yttre skiktet positivt laddade katjoner. 59 För att adsorption av negativa joner ska ske krävs positivt laddade ytor. Partiklarnas laddning beror på porvattnets ph. Positiv laddning uppstår vid lågt ph vilket då leder till att anjonerna kan adsorberas. Vid högt ph gynnas katjonsadsorptionen. 60 Ytladdningen på organiska partiklar och lerpartiklars ytterkanter kan vara både positivt och negativt laddade. 61 Desto starkare positiv laddning som katjonen har ju starkare binds den till markens kolloider, med undantag för vätejonen som binds mycket hårt till partiklar. 62 Om fria katjoner förekommer i kolloidernas omgivning kan ett byte ske mellan fria och bundna joner. Katjoner adsorberas tills laddningsneutralitet uppnåtts. Om marken är försurad frigörs katjoner som är bundna till marken och ersätts istället av vätejoner. Detta bidrar därmed till att metaller överförs till vattenfasen, sätts i rörelse och börjar spridas. 63 Vid vilket ph-värde som adsorptionen av metaller minskar p.g.a. surhetsgrad beror på metallens egenskaper. Det vill säga en metall som har starkare bindningar till partikeln har större möjlighet att konkurrera med vätejonerna än vad en med svagare bindningar har. 64 Andelen humusämnen i marken påverkar fastläggningen av föroreningar eftersom de har en förmåga att binda till sig metaller och de flesta organiska ämnen 65 (ej fenoler) 66 då de bildar komplex med tillgängliga ämnen som passerar. 67 Både metaller och högmolekylära ämnen som polyklorerade bifenyler (PCB) och polycykliska aromatiska kolväten (PAH) 68 har en förmåga att ansamlas i markskiktet genom att de binds till lerpartiklar och organiskt material genom kolloider. 69 Kolloiderna håller kvar och sköter även utbytet av essentiella ämnen för växter och djur i marken, såsom t.ex. kalcium, kalium och svavel Naturvårdsverket, Naturvårdsverket, Naturvårdsverket, Brady, Nihlgård, Naturvårdsverket, 1998a 61 Naturvårdsverket, 1998a 62 Nihlgård, Baird, Regnell, Baird, Naturvårdsverket, Baird, Naturvårdsverket, Baird, Nihlgård,

19 Eftersom kolloiderna är mycket små utgör de en stor yttre area där utbyte mellan katjoner och anjoner kan ske. I lerjordar finns betydligt fler kolloider än vad det gör i sandjordar. Den yttre arean hos ett gram lerjord är åtminstone gånger större än hos ett gram sandjord. 71 Därmed ökar fastläggningen av föroreningar i marken med minskande kornstorlek på jordarten. Den mineralogiska uppbyggnaden hos jordarten påverkar även hur stor fastläggningen av föroreningar blir. Kalk, järn- och manganoxider samt järn- och manganhydroxider leder till ökad fastläggning av föroreningar. 72 Ju mindre kornstorlek en jord har desto större förmåga har den att hålla kvar vatten. Vatten binds till markpartiklarnas ytor och förekommer kapillärt i porsystemet. 73 Redoxprocesser kan påverka fastläggningen av metaller. Vid oxiderande förhållanden kan flera metaller frigöras. Krom och arsenik kan frigöras vid reducerande förhållanden. Organiska ämnen har en benägenhet att frigöras om det finns andra organiska ämnen i porvätskan. Därmed kan läckage av lösningsmedel leda till att i marken redan fastlagda föroreningar sätts i rörelse. 74 Föroreningar bestående av lösningsmedel och olja som inte kan blanda sig med vatten rör sig i marken i en separat fas. 75 Det finns två typer av dessa vätskor som uppför sig på två olika sätt i förhållande till grundvattnet. De är antingen s.k. LNAPL (light non-aqueous phase liquids) och DNAPL (dense non-aqueous phase liquids). De brukar även kallas flytare respektive sjunkare, p.g.a. deras olika densitet i förhållande till grundvattnet. Flytare har lägre densitet än grundvattnet och flyter därför ovanpå grundvattenytan medan sjunkare har högre densitet och sjunker genom grundvattenmagasinet och ansamlas när ett tätt lager nås. 76 De olika faserna sprids sedan i grundvattenytans lutning. Flytare utgörs t.ex. av bensin och diesel medan PCB och klorerade lösningsmedel som t.ex. tetrakloroetylen (PCE) är sjunkare. 77 Även om vattenlösligheten hos ett ämne är låg så kan den ändå vara så pass stor att grundvattnet får en omfattande förorening. Dessutom sker ofta nedbrytningen långsamt vilket leder till en långvarig föroreningskälla. 78 Vid nedbrytning av klorerade lösningsmedel kan det bildas mer toxiska nedbrytningsprodukter än ämnenas ursprungliga toxicitet. 79 Petroleumprodukter som har en låg vattenlöslighet och som är flytare sprids vid utsläpp till mark vertikalt och lägger sig på grundvattenytan. Om föroreningen finns i mark där kapillär vattenmättnad förekommer ovanför grundvattenytan kommer föroreningen att lägga sig ovanför den vattenmättade zonen. Petroleumprodukter bestående av lättflyktiga kolväten som finns i den omättade zonen förångas och förekommer då i porgasen. 80 Om den omättade zonen är stor kan olja till stor del 71 Brady, Naturvårdsverket, Nihlgård, Naturvårdsverket, Naturvårdsverket, 1998a 76 Naturvårdsverket, Naturvårdsverket, 1998a 78 Naturvårdsverket, 1998a 79 Naturvårdsverket, 1998a 80 Naturvårdsverket, 1998a 19

20 fylla upp porerna och stanna kvar. Grundvattnet kommer dock slutligen att nås av lösliga ämnen i oljan. 81 Spridningen av föroreningar i den omättade zonen i homogena jordar sker i huvudsak vertikalt. Transporten sker antingen i porgasen, som fri fas genom öppna porer eller löst i porvattnet. 82 Spridningen sker även genom dispersion då förorenat vatten sprids åt sidorna. I och med dispersionen minskar föroreningskoncentrationen och föroreningen sprids över ett större område. Om vattenhalten är låg i den omättade zonen är möjligheten för fastläggning av föroreningar och nedbrytning av organiska ämnen stor. 83 Genom att se till att ett vegetationstäcke finns på markytor förorenade med tungmetaller kan det förhindras att föroreningen sprids. Med hjälp av vegetationen minskas infiltrationen av vatten, bildning av damm undviks och fasthållningen ökar. 84 I ett öppet grundvattenmagasin strömmar vattnet från områden med högre till områden med lägre trycknivå och föroreningarna transporteras i rörelseriktningen. Transporten av föroreningar sker med grundvattnets hastighet eller långsammare. På grund av adsorption och andra kemiska processer såsom omvandling och nedbrytning rör sig positiva joner och organiska ämnen långsammare än grundvattnet vilket leder till en långsammare föroreningsspridning än om föroreningarna skulle spridas med grundvattnets strömningshastighet. Negativa joner rör sig dock med samma hastighet som grundvattnet. 85 Material som fungerar bra som adsorbenter är lermineral, metalloxider, metallhydroxider och organiskt material. Egenskaper som gör att dessa material är bra adsorbenter är att de har en stor specifik yta samt en stor ytladdning per ytenhet. 86 Naturvårdsverket har tagit fram sex stycken grupper av ämnen som ska prioriteras när det gäller sanering av förorenad mark. Dessa har valts med utgångspunkt från de effekter som de har på miljö och hälsa. De ämnesgrupper som har prioriterats är följande: Prioriterade metaller- Hg, Cd, As, Pb, Cr, Cu PETOX (svårnedbrytbara halogenerade organiska ämnen, t.ex. PCB) Klorerade lösningsmedel Svårnedbrytbara bekämpningsmedel (t.ex. DDT) PAH (polycykliska aromatiska kolväten), kreosot BTEX (bensen, toluen, etylbensen, xylen) 87 Förutom de prioriterade metallerna klassas även antimon, barium, kobolt, nickel, selen, silver, tallium, tenn, vanadin och zink som miljöfarliga. Om metallerna förekommer som joner kan de bli mobila och orsaka skada i miljön. Genom adsorption, utfällning och mineralisering kan deras rörelseförmåga hindras och miljöpåverkan reduceras Naturvårdsverket, Naturvårdsverket, 1998a 83 Naturvårdsverket, Rosselli et al, Naturvårdsverket, Naturvårdsverket, 1998a 87 Naturvårdsverket, 1998a 88 Naturvårdsverket, 1998a 20

21 2.5 Saneringsmetoder Förorenade jordmassor kan tas omhand antingen in-situ (på plats) eller ex-situ (då jordmassorna grävts upp). Det mest önskvärda är att föroreningarna där så är möjligt destrueras så att jordmassorna i slutändan kan återföras till den ursprungliga platsen. När det rör sig om oorganiska ämnen som metaller som inte kan förstöras bör föroreningen koncentreras. Det är dock vanligt att jordmassorna grävs upp och innesluts eller deponeras. Detta beror framförallt på att behandling av förorenade massor oftast är dyrare samt att de tekniska lösningarna som finns inte alltid är tillförlitliga. Om den dessutom ska ske på plats krävs en speciell miljöprövning eftersom massorna då kanske klassas som farligt avfall. På deponier finns redan dessa tillstånd vilket underlättar en saneringsprocess. 89 Biologisk behandling är den mest förekommande behandlingsmetoden, men även jordtvätt och termisk avdrivning är vanliga. Ofta används en kombination av olika behandlingsmetoder In-situ In situ-behandling av förorenad mark är inte så vanligt förekommande i Sverige men om det används är vakuumextraktion, bioventilering eller elektrokinetik vanligast. Lämpliga föroreningar att behandla in-situ är bensin och olja. Om behandling förekommer in situ beror det vanligtvis på någon av följande faktorer: Området är bebyggt och därför är det inte möjligt att gräva upp de förorenade jordmassorna. Mängden förorenad jord är så stor att det inte är ekonomiskt försvarbart med en uppgrävning. Föroreningen ligger så djupt ner att det inte går att gräva upp den Vakuumextraktion Genom vakuumextraktion sugs gas från marken så att ett undertryck bildas. På så sätt kan flyktiga och halvflyktiga organiska föreningar sugas ut. 92 Gaserna renas sedan genom exempelvis filtrering eller förbränning. 93 För att metoden ska fungera krävs att marken är porös, d.v.s. består av grus eller sand Bioventilering Genom att blåsa in luft i marken kan nedbrytningen av enkla alifatiska och aromatiska kolväten påskyndas. Genom att tillföra bakterier, näringsämnen och vatten kan nedbrytningshastigheten ökas Elektrokinetik Elektrokinetik är en metod för rening av metallförorenad jord som kan ske både insitu och ex-situ. Reningen utförs genom att ett elektriskt spänningsfält skapas i jorden mellan elektroder. 96 Med hjälp av det elektriska spänningsfältet sätts joner i rörelse, och positivt laddade joner rör sig mot katoden medan negativt laddade joner 89 Naturvårdsverket, 2003b 90 Naturvårdsverket, 1998b 91 Naturvårdsverket, Naturvårdsverket, 2003b 93 Naturvårdsverket, 1998b 94 Naturvårdsverket, 2003b 95 Naturvårdsverket, 2003b 96 Naturvårdsverket, 1998b 21

22 rör sig mot anoden. Genom metoden sker därmed en koncentrering av föroreningarna. 97 För att den ska fungera måste alltså metallerna befinna sig i jonform. Genom att tillsätta syra kan upplösning av metaller ske så att metoden kan genomföras. 98 Elektrokinetik fungerar bäst på måttligt genomsläppliga jordar som silt-, torv- och lerhaltiga jordar Ex-situ Behandling av uppgrävda förorenade massor kan utföras på flera olika sätt och bygger antingen på biologisk nedbrytning, kemisk/fysikalisk behandling eller termisk behandling. 100 Behandlingen kan genomföras både on site (med mobila anläggningar) och off site (i fasta anläggningar). 101 Metoder som kan utföras on site är kompostering och jordtvättning medan metoder som sker off site kan vara förbränning, termisk avdrivning och solidifiering/stabilisering Biologiska metoder Ofta är en stor del av organiska föroreningar bundna till partiklar i marken eller så förekommer de i en separat fas. Detta beror på att många organiska föroreningar har en låg löslighet i vatten. Föroreningar som är bundna till markpartiklar behandlas mest effektivt med biologisk rening, dock kan en förorening som förekommer i separat fas inte renas på ett effektivt sätt genom biologisk rening Kompostering Vid kompostering sker nedbrytning av organiska föroreningar av mikroorganismer under aeroba förhållanden. Komposten placeras på en hårdgjord yta och täcks med en duk. Föroreningar i form av gas och vätska ska kunna tas omhand genom dränering och ventilering. 104 För att förhållandena ska bli så bra som möjligt för markens naturliga mikroorganismer kan de förorenade massorna vid behov blandas med bark eller träflis. På så sätt ökar massornas genomsläpplighet för luft och vatten samt att materialet kan utnyttjas som tillväxtsubstrat för mikroorganismerna. För att öka den biologiska nedbrytningen kan även vatten, syre, näringsämnen och biokulturer tillsättas. 105 Lättare organiska föroreningar som t.ex. alifatiska kolväten, enklare aromater, fenoler och 2- till 3-ringade polyaromater kan behandlas med kompostering. Metoden kan tillämpas på de flesta typer av jordar. Faktorer som kan begränsa reningseffekten är extrema ph-värden och för låga temperaturer hos de förorenade jordmassorna Bioslurryreaktor Förorenade massor kan behandlas i en sluten tank eller i en damm med tätskikt i botten där vatten tillsätts så att en s.k. slurry bildas. Behandlingen sker genom biologisk nedbrytning av organiska föroreningar. Vatten tillsätts eftersom den 97 Naturvårdsverket, Naturvårdsverket, 1998b 99 Naturvårdsverket, Naturvårdsverket, 2003b 101 Naturvårdsverket, 1998b 102 Naturvårdsverket, Naturvårdsverket, 1998a 104 Naturvårdsverket, 2003b 105 Naturvårdsverket, 1998b 106 Naturvårdsverket,