Befolkningstillväxt: Knappt 3 procent per år (2011)

Transkript

1 Telemeddelande Sid. 1(6) Abuja Lundgren/Kromann-Dragsted Amnr ABUJ Togo- basfakta 2012 Yta: Befolkning: 6 miljoner (2012) 56,785 kvadratkilometer (lika stort som halva Lappland) Befolkningstillväxt: Knappt 3 procent per år (2011) Huvudstad: Lomé Statsskick: Togo är en enhetsrepublik och blev självständigt Militären började redan efter ett par år att blanda sig i politiken och 1967 blev general Eyadema Gnassingbé statschef. Han satt kvar på posten fram till sin död Landets nuvarande president, Faure Gnassingbé- Eyademas son, tillträdde 2005 och vann omvalet till president i mars I parlamentet, som är unikameralt, har presidentens parti RPT dominerat sedan Runt årsskiftet 2012/13 kommer ett nytt parlamentsval att anordnas. BNP: Drygt 3,1 miljarder USD (nominellt 2011) BNP/invånare: Inflation: 2,8 procent (2012) Drygt 505 USD, eller 898 USD köpkraftskorrigerat (2011) Ekonomisk tillväxt: 4,2 procent (2012, 4,5 procent prognosticerat för 2013) Mänskligt utvecklingsindex: 0,435/plats 162 av 187 (UNDP 2011) Största handelspartners: Kina, Frankrike, Benin, Ghana och Burkina Faso. Den informella handeln är dock omfattande.

2 2(6) Viktigaste exportprodukt: Viktigaste importprodukter: Medlemskap i internationella organisationer: Cement, livsmedel, bomull, fosfat, kaffe och kakao. Maskiner, bränsle och livsmedel. ACP, FN, WTO, AU, västafrikanska samarbetsorganisationerna ECOWAS och UEMOA. Handel med Sverige: Under 2011 uppgick Sveriges export till 209 miljoner SEK, främst verkstadsprodukter. Importen från Togo uppgick till endast SEK Utvecklingssamarbete: Sverige bedriver inget utvecklingssamarbete med Togo. Det samarbete som bedrivs genom multilaterala organisationer, framförallt EU, fokuserar på styrning och stöd till ekonomiska och institutionella reformer, i synnerhet för att stärka rättsstaten och demokratin. Allmänt Togo är en stat i Västafrika som gränsar till Ghana i väster, Benin i öster och Burkina Faso i norr. I söder har landet en kort kustremsa där huvudstaden Lomé ligger. Landet blev självständigt från Frankrike I flera århundraden har det område där Togo idag ligger varit omstritt. Före kolonialtiden befann sig området på gränsen mellan det mäktiga Ashantiriket i väst och Dahomey i öst. På talen anlände ewe-folket från nuvarande Nigeria. Portugiser kom till området i slutet av 1400-talet och upprättade fort och handelsstationer. Tyska missionärer och köpmän anlände och koloniserade Togo på 1840-talet. De grundlade stora plantage och byggde upp ett väl fungerande utbildningssystem slöts ett avtal mellan Tyskland och lokala ledare. Tyskland gjordes till skyddsmakt, i praktiken kolonialmakt, över Togoland. Efter första världskriget delade Frankrike och Storbritannien upp den tyska kolonin i två delar. Frankrike tog den östra delen, det område som idag utgör Togo, och Storbritannien den västra delen som idag utgör Ghanas östra del. Landets befolkning, varav de flesta återfinns i söder, består av minst 20 olika etniska grupper. De två största etniska grupperna är Ewe i söder och Kabye i norr. Kabyes (cirka 16 procent av befolkningen) lever traditionellt på mer

3 3(6) svårbrukligt land i norr, varför många emigrerat till städer i södra delen av landet. Ewes (cirka 21 procent av befolkningen) favoriserades på många sätt av fransmännen under kolonialtiden och är fortfarande överrepresenterade bland högutbildade, tjänstemän och affärsmän i landet. Politik Affärsmannen Sylvanus Olympio, en stark förespråkare av ewefolkets återförening, valdes till premiärminister vid landets första val 1958 och blev senare landets president när Togo blev självständigt Tre år efter självständigheten dödades Olympio i en militärkupp ledd av Eyadema Gnassingbé. År 1967 upplöste Eyadema alla politiska partier och förblev Togos president fram till sin död Mot slutet av 80-talet tilltog kraven på politiska förändringar bildades en flerpartiregering efter att politiska partier återigen blivit tillåtna året dessförinnan. En ny författning, med flerpartisystem som till viss del begränsar presidentens inflytande, antogs i en folkomröstning Presidenten ska enligt konstitutionen väljas i direkta val vart femte år. Faure Gnassingbé blev Togos president 2005 då militären gav honom makten efter att hans far Eyadema dött, trots att landets författning stipulerade att landets talman skulle ta över. Eyadema hade då suttit vid makten längre än någon annan afrikansk ledare. I ett val två månader efter Eyademas död valdes Faure formellt till president, efter en våldsam valkampanj med blodiga sammanstötningar mellan opposition och säkerhetsstyrkor. Eyadema, och hans son Faure, har båda haft sin maktbas hos det egna folket kabye, vilket inneburit att kabyes kommit att dominera armén, poliskåren och förvaltningen. Oppositionen har sitt främsta stöd bland ewe-folket. Den tidigare starka animositeten mellan regering och opposition kan illustreras av att Gilchrist Olympios (partiledare för oppositionspartiet UFC) far (det självständiga Togos förste ledare) mördades av Faure Gnassingbés far som senare gjorde årsdagen av mordet till nationella helgdag. De omfattande politiska våldsamheterna inför valet 2005 fick togoleser att fly till Ghana eller Benin. Idag har dock de flesta återvänt. I mars 2010 omvaldes Faure till en andra femårsperiod på presidentposten. Valet beskrevs av internationella observatörer som fritt och rättvist, det första presidentval sedan självständigheten som inte varit uppenbart riggat. I oktober 2007 hölls parlamentsval där partiet Rassemblement du Peuple Togolais (RPT) vann 50 av 81 platser i parlamentet. Det viktigaste oppositionspartiet, Union des Forces de Changement (UFC) fick 37 procent av rösterna jämfört

4 4(6) med 39 procent för RPT. Nuvarande regering består av både representanter från RPT och största oppositionspartiet UFC. Parlamentsvalen någon gång årsskiftet 2012/13 kommer att visa på hur starkt stöd regeringspartiets samarbete med UFC har. Om alliansen mellan UFC och RPT håller, vilket den i dagsläget ser ut att göra, så kommer den politiska skiljelinjen, som länge varit en källa till instabilitet, mellan norr (som främst stöder RPT) och söder (som främst stöder UFC) att försvagas. I koalitionsöverenskommelsen kom de två partierna överens om att genomföra en ny folkräkning, den första på 29 år, samt se över grundlagen. Togos internationella profil har höjts markant i och med att landet valdes in i FN:s säkerhetsråd från och med den första januari Togo har stigit 22 placeringar på tre år, från plats 151 till plats 129, i Economist Intelligence Units demokratiindex, men klassificeras ännu som en auktoritär regim med underutvecklade demokratiska institutioner. Ekonomi Togo är ett av världens fattigaste länderna med en bruttonationalprodukt (BNP) per capita på 505 USD (2011). Utgifter för hälsovård, utbildning och offentliga investeringar ligger långt under det regionala genomsnittet, vilket delvis har att göra med att biståndet sjunkit eller frysts under perioder av politisk instabilitet kvalificerade Togo för skuldavskrivning enligt IMF:s HIPC-program (Heavily indebted poor countries) med syfte att lätta de fattigaste u-ländernas skuldbörda och landet har fått sin skuld nedskriven från 82 procent av BNP till 17 procent. I samband med skuldavskrivningen efterskänkte också Sverige en skuld på ca 40 miljoner SEK. Jordbruket sysselsätter cirka 65 procent av arbetskraften och står för drygt 50 procent av BNP växte Togos ekonomi med drygt tre procent. Tillväxten har i år ökat till 4,2 procent och prognosticeras öka ytterligare till 4,5 procent nästa år. Bomullsproduktionen steg på årsbasis med 25 procent efter att ha ökat kraftigt även föregående år. Ett italienskt oljebolag prospekterar efter olja utanför Togos kust, något regeringen hoppas kommer att leda till välbehövliga oljeintäkter för staten. Den ekonomiska tillväxten har hämmats främst av bristande investeringar. Strukturreformer i de statsägda företagen inom bank-, fosfat-, och bomullssektorerna framskrider enligt planerna, om än något försenade, och kommer förhoppningsvis att resultera i högre tillväxt på längre sikt.

5 5(6) Togos export uppgick till cirka 894 miljoner USD 2011 och bestod främst av cement, bomull och fosfat. Så kallad re-export, vilket innebär att kapitalvaror importeras för att direkt därefter exporteras till grannländerna, spelade också en viktig roll för exportintäkterna. Importen uppgick till 1,49 miljarder USD samma år och bestod främst av livsmedel, bensin och kapitalvaror. Främsta exportländer var Benin, Burkina Faso och Ghana, medan importen främst kom från Kina och Frankrike. I många länder är utländska direktinvesteringar mycket viktigare än remitteringar från utlandet. I Togo är dock remitteringarna nästan sex gånger större än de utländska direktinvesteringarna och motsvarade ,3 procent av BNP, den näst högsta andelen efter Lesotho i hela Afrika söder om Sahara. Det tyska bolaget Heidelberg planerar emellertid en stor investering på 250 miljoner USD i en cementproduktionsanläggning som kommer att få direkt effekt på landets export och tillväxt. Togo är rankad på plats 162 av totalt 187 länder i FN:s Human Development Index (HDI) för Den relativt dåliga placeringen kommer av att medellivslängden är 63 år, knappt hälften av befolkningen är läs- och skrivkunnig och drygt 40 procent lever på mindre än 1,25 USD per dag. Togo är rankad 162 av 183 länder på listan Doing Business (2012). Det är med andra ord relativt svårt att starta och driva ett företag i Togo. En analys av världsbanken visar att det idag är lättare att göra affärer i Togo än för fem år sedan, men fortfarande återstår betydande utmaningar, bl a vad gäller investerarskydd. En förbättring på senare tid är att regeringen upprättat en one-stop shop vid Chambre de commerce et d industrie du Togo (CCIT) för företagare intresserade av den togolesiska marknaden. Den omfattande korruptionen försvårar affärsklimatet ytterligare. Enligt Transparency International låg Togo 2011 på plats 143 av 182 länder, med samma dåliga betyg, 2,4 av 10, som Nigeria. Togo blev dock 2010 upptaget som kandidatland i Extractive Industries Transparency Initiative (EITI), ett globalt initiativ med syfte att förbättra styrningen av råvaruproduktion, i Togos fall främst fosfatproduktion. Förhoppningsvis kommer kandidaturen att förmå Togo att öka transparensen, med mindre korruption som följd, vad gäller råvaruinkomster och -kostnader. Svensk-togolesiska relationer

6 6(6) Förbindelserna mellan Togo och Sverige är begränsade liksom det officiella besöksutbytet. Sveriges ambassadör i Togo är sidoackrediterad från Abuja. Under 2011 exporterade Sverige varor till Togo för 260 miljoner SEK, främst verkstadsprodukter. Importen från Togo uppgick till endast SEK samma år. KILANDER