FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

Transkript

1 GEMENSAMMA PARLAMENTARISKA AVS EU-FÖRSAMLINGEN Utskottet för politiska frågor ACP-UE/ /B FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om utmaningar för EU och AVS-gruppen med avseende på den politiska och humanitära krisen i Somalia Medföredragande: Ali Soubaneh (Djibouti) och Véronique De Keyser DEL B: MOTIVERING DR\ doc 1/5 PE /B

2 Sedan mer än 20 år tillbaka har det ständigt pågått beväpnade konflikter i Somalia. Dessutom har landet praktiskt taget ingen samhällsstyrning och det råder brist på hälso- och sjukvård. Förra årets torka har ytterligare försvårat somaliernas situation. Den gav upphov till en svår livsmedelskris och massiva strömmar av fördrivna personer och flyktingar. Vi har blivit påminda om Somalia till följd av piratdåd till sjöss. Detta land, som är splittrat sedan 1990 och bortglömt sedan det amerikanska fiaskot vid slaget om Mogadishu i oktober 1993 och FN-soldaternas skyndsamma tillbakadragande i mars 1995, vittnar om det internationella samfundets misslyckande. FN kom tillbaka först i januari 2012, efter sjutton år av frånvaro och likgiltighet. Eftersom den rådande politiska och humanitära anarkin gjorde det omöjligt att tillsätta en federal övergångsregering fattade Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd 2007 beslut om att inrätta Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) bestående av trupper från Uganda och Burundi. Uppdragets syfte är att stödja den federala övergångsregeringen för att återupprätta en konstruktiv dialog mellan somalierna och slutligen inrätta en rättsstat. Amisom har sedan bildandet haft många problem. Uppdraget är underutrustat, underfinansierat och underbemannat och står dessutom inför ett ännu större hinder, nämligen den instabilitet som råder i Mogadishu på grund av närvaron av den somaliska islamistgruppen al-shabab, som härrör från den strängaste fraktionen av de islamiska domstolarnas förbund. Genom resolution 2036 (2012), som antogs av FN:s säkerhetsråd och ratificerades under Londonkonferensen den 23 februari 2012, godkändes en ökning av Amisoms styrkor från till militärer. I nuläget är det många bitar som måste falla på plats för att situationen i Somalia ska lösas. Eftersom det inte funnits någon central regering sedan president Siad Barre störtades i januari 1991 har klanerna och krigsherrarna delat upp landet mellan sig. De många dagliga sammandrabbningarna har lett till att Somalia drabbats av en katastrofal humanitär kris. Den ständiga konflikten har medfört att landet delats upp i tre olika områden: den självutnämnda republiken Somaliland, den delvis självstyrande delstaten Puntland och området i södra och centrala Somalia (där huvudstaden Mogadishu finns), som hyser den federala övergångsregeringen. I dagsläget kontrollerar Amisom 98 procent av Mogadishu. Al-Shabab har förlorat alla sina strategiska positioner och har tvingats dra sig tillbaka till centrala Somalia. Sammanfattning av den politiska situationen och säkerhetsläget Amisom har utfört ett anmärkningsvärt arbete under särskilt svåra förhållanden. I och med den kommande förstärkningen av dess styrkor och budget kommer Amisom att kunna påskynda landets stabilisering genom att frita nya områden och stärka den federala övergångsregeringens auktoritet. PE /B 2/5 DR\ doc

3 Tre väsentliga nya omständigheter har påverkat fredsprocessen i Somalia avsevärt: För det första fastställdes under den andra rådgivande konferensen i Garowe vilka åtgärder som skulle vidtas för att avsluta övergångsperioden i augusti 2012 och inrätta en ny parlamentarisk politisk struktur där Puntland och Galmudug erkänns som delstater i ett federalt system. Denna struktur kommer att omfatta ett underhus med 225 ledamöter (för närvarande har underhuset 275 ledamöter), med minst 30 procent kvinnor, och en konstituerande nationalförsamling med ledamöter, varav 30 procent kvinnor även i den. För det andra antog FN:s säkerhetsråd resolution 2036 (2012), där en ökning av Amisoms styrkor godkänns och det föreskrivs att tillräckliga resurser ska beviljas för detta. Slutligen beslutades under Londonkonferensen i slutet av februari 2012 att uppdragets militära styrkor skulle utökas från till man, och där framhölls även den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten Igads och Afrikanska unionens insatser för att lösa problemet med al-shabab. Inre och yttre utmaningar Piratdåd EU och AVS-länderna är allvarligt oroade över det hot som piratdåden och överfallen längs de somaliska kusterna utgör. Överfallen inträffar allt längre från kusten, ibland uppemot kilometer från den afrikanska kusten, med mycket sofistikerad logistik som bland annat erhållits genom lösensummor (snabba båtar, moderna kommunikationsmedel och modern GPS). Den somaliska armén, som består av begränsade markstyrkor (anställda av en övergångsregering som endast kontrollerar en del av Mogadishu), kan inte heller direkt påverka förekomsten av piratdåd, som för närvarande endast kan bekämpas till sjöss och inte på land. Operation Atalanta, ledd av EU och godkänd av rådet till och med december 2014, har trots allt gjort det möjligt att eskortera konvojer från Världslivsmedelsprogrammet och Amisom. Befolkningsrörelser och flyktingar till följd av torkan Den allt större otryggheten i landet och bristen på nederbörd under 2011 i de centrala delarna och längs den etiopiska gränsen har lett till befolkningsrörelser. I slutet av juli 2011 fanns det omkring internflyktingar, asylsökande och flyktingar i Somalia. Mer än somaliska flyktingar beräknas bo i Kenya, Etiopien, Djibouti och Jemen. Särskilt Etiopien och Kenya måste hantera allt större flyktingströmmar. Nu bor mer än människor i de etiopiska flyktinglägren i Dolo Ado. I flyktinglägret i Dadaab i norra Kenya har hjälpen till de flyktingarna, som till största delen är somalier, minskats till punktinsatser för att rädda liv. Detta är en direkt följd av de bortrövanden och attentat som begåtts i området. Återuppbyggnad av jordbruksproduktionen och förbättrad hälso- och sjukvård DR\ doc 3/5 PE /B

4 Internationella rödakorskommittén är en av de få humanitära organisationer som fortfarande är verksamma i Somalia. I samarbete med somaliska Röda halvmånen delar organisationen ut utsäde för livsmedel som durra, majs, vignabönor och sesam. Vid den senaste stora regnperioden fick hushåll 15 kg utsäde vardera. Internationella rödakorskommitténs mål är också att bidra till en återuppbyggnad av självständiga och självförsörjande jordbruksinfrastrukturer, för att på ett tillbörligt sätt tillgodose människors behov med hänsyn till landets varierande jordbruksklimat. Internationella rödakorskommittén stöder dessutom ett nätverk med 39 vårdcentraler och 18 näringskliniker som administreras av somaliska Röda halvmånen. I samarbete med somaliska Röda halvmånen utökar Internationella rödakorskommittén tjänsterna i den befintliga hälso- och sjukvården samt de öppna näringsklinikerna. Den turkiska regeringen har vidtagit avgörande åtgärder som bidrar till att lindra den humanitära krisen. Vid Islamiska samarbetsorganisationens möte den 17 augusti 2011 utlovades ett bidrag på motsvarande 350 miljoner US-dollar för att minska svälten i Somalia. EU är den största bidragsgivaren i Somalia. EU har förbundit sig att ge 415 miljoner euro i utvecklingsstöd från Europeiska utvecklingsfonden inom följande områden: Katastrofprogram för att bekämpa hungersnöden: Detta program (som uppgick till 77 miljoner euro 2011), omfattar bland annat distribution av hjälppaket till den drabbade befolkningen, men även en återuppbyggnad av jordbruket, som måste utökas. Hälsa och vattentillgång: Det skrämmande stora antalet svältande och undernärda barn är en angelägen fråga för EU, precis som den höga barn- och mödradödligheten. Endast 29 procent av befolkningen har regelbunden tillgång till dricksvatten och mer än hälften av befolkningen saknar fullgoda sanitetstjänster där de bor. Samhällsstyrning och säkerhet: Detta program omfattar 17 projekt till ett belopp av 48 miljoner euro. EU stöder den federala övergångsregeringens insatser för att fullgöra sitt uppdrag. EU hjälper till att utforma den nya konstitutionen och att inrätta en konstituerande församling. EU bidrar även till bildandet av en somalisk armé genom att i Uganda utbilda soldater som ska utgöra den somaliska arméns spjutspets (EUTM-projektet). Utbildning: Detta program omfattar 14 projekt till ett belopp av 32 miljoner euro. I programmet ingår införande av utbildningsprogram som bidrar till utvecklingen av ett sammanhängande och hållbart utbildningssystem. EU har antagit ett strategidokument för Afrikas horn som kretsar kring följande sju huvudfrågor: Att underlätta inrättandet av varaktiga och ansvariga institutioner genom att ge stöd till samhällsstyrning och säkerhet. Att bidra till att lösa varaktiga konflikter och förebygga potentiella framtida konflikter. PE /B 4/5 DR\ doc

5 Att bekämpa den allmänna otryggheten i regionen (kopplad till piratdåd och terrorism). Att trygga livsmedelsförsörjningen för att nå de humanitära målen i området. Att säkerställa ett livsmedelsoberoende. Att stödja ekonomisk tillväxt för att skapa nya arbetstillfällen och alternativ försörjning. Att stödja regionalt samarbete och stärka de regionala ekonomiska gemenskapernas roll. Slutet på övergångsperioden och återinförandet av en stabil demokratisk styrelseform Den federala övergångsregeringen har accepterat att tidsfristen för att inrätta nya institutioner gick ut den 20 augusti enligt överenskommelsen mellan regeringen och det internationella samfundet. Emellertid kvarstår stora utmaningar, bland annat att göra hela territoriet säkert, även till sjöss, att återupprätta en rättsstat, att utarbeta och anta en ny konstitution och att inrätta nya institutioner i landet. Rebellerna i gruppen al-shabab har nu fördrivits från landets huvudstad, men den stora merparten av det somaliska territoriet kontrolleras fortfarande av gruppen, som nu har ändrat strategi. Gruppens soldater verkar ha övergivit direkta väpnade konfrontationer till förmån för självmordsattentat, särskilt på fritaget somaliskt territorium och i vänligt sinnade länder som Kenya och Etiopien, som bekämpar al-shabab inom ramen för Amisom. På det humanitära området måste aktörerna i regionen, från den västerländska och den muslimska världen, använda sitt inflytande för att övertyga alla berörda parter om behovet av att säkerställa en ökad tillgång till humanitärt bistånd samtidigt som principerna för den humanitära rätten respekteras. Samtidigt bör givarländernas regeringar och humanitära organisationer stärka sina stödprogram och återuppbyggnadsprogram för en långsiktig hållbarhet. DR\ doc 5/5 PE /B