Från Västindien till Väderöarna

Transkript

1

2 Från Västindien till Väderöarna Utanför Sveriges västkust härskar i huvudsak två strömsystem vilka på olika vis påverkar växt- och djurlivet i havet. Den ena kallas Jutlandsströmmen -en avlänkning från golfströmmen -för med sig salt, syre- rikt bottenvatten in i Skagerrak, ner genom Kattegatt och in i Östersjön. Den andra- Baltiska strömmen flyter ovan på Jutlandsströmmen norr ut längs västkusten med utsötat, lätt Östersjövatten. Dessa två strömsystem gör våra nordiska vatten oerhört speciella och ekologiskt intressanta. Salthalten har stor betydelse för växt- och djurriket. I Bohusläns yttre skärgård där salthalten ligger omkring 300/00 eller strax under, finns cirka 1150 marina arter. Öster om Bornholm där salthalten sjunkit till 100/00 har antalet arter minskat till 84. Läderkorall Havets skogar Algernas växtproduktion utgör grunden tör allt högre liv i havet. I likhet med landväxterna innehåller algerna klorofyll, med vars hjälp ljusenergi och oorganiska ämnen omvandlas till växtmaterial fotosyntes. Grönalgerna finns närmast havsytan där ljuset är starkast. Längre ner hittar vi brunalgerna, vilka i sin tur avlöses av rödalgerna (i svenska farvatten ner till 30 meters djup). Brun - och rödalgerna har förutom klorofyll, färgpigment som möjliggör fotosyntes vid svaga ljusförhållanden. Röd hornkorall Havsanemon Väderöarna- havsvattnets temp och salthalt vid normal väderlek

3 Berggylta Utseendet varierar från mikroskopiska, encelliga planktonalger till gigantiska "jättar", som den meter långa kaliforniska Kelpen. En del alger har förmåga att lagra in kalk och kan få ett "koralliknande" utseende eller bilda hårda krustor. Till skillnad från landväxterna har inte algerna något kärlsystem eller rötter. Näringen tages upp direkt ur det omgivande havsvattnet över algens hela yta, b ålen. Ett lysande exempel på hur havets växtpotential kan ge ett tillskott i vår föda med mineraler, vitaminer och spårämnen åskådliggörs i en jämförelse mellan purpurtången på västkusten vanlig rödalg och spenat. Förutom att jod som förebygger sjukdomen struma saknas i spenat, innehåller purpurtången 5-7 gånger mer järn och kalcium. Vitaminhalten är dessutom ca 8 gånger högre. Algerna har även stor betydelse inom läkemedels-, färg-, pappers- och byggnadsindustrin. Havsnejlikor och läderkorall - Havets barnkammare En av de få blomväxter som finns i havet är Ål gräset (Zostera marina). Ålgräset växer i täta bestånd i skyddade vikar med sand, grus eller lerbotten och har stor betydelse som "barnkammare" åt andra havsorganismer.

4 Nässelkapsel Aj, den bränns! Foto: Inge Lennmark Ett gemensamt drag hos nässeldjuren är att dom "bränns". Nässeldjuren utgör en stor och viktig grupp i havet och indelas i olika klasser. I nordiska farvatten har vi många arter fördelade på tre klasser -koralldjur, maneter och hydroider. Många är kolonibildande, medan andra är solitära = ensamlevande. Sitter nässeldjuret fast kallas det polyp, medan frisimmande kallas medusa. En del arter växlar generationsvis mellan polyp och medusastadie, så kallad generationsväxling. De nässelförsedda fångstarmarna är starka nog att förlama eller döda mindre by- tesdjur. En del arter kan även svårt bränna oss människor. Nässelkapselns attack går ofattbart snabbt. Det tar endast 5 tusendels sekund från utlösaren retas till att nässeltråden har slungats ut, trängt in i offret och sprutat ut sitt gift. Hårstjärna Solstjärna Djuren Många av djuren i havet är under sin levnad helt eller delvis knuten till någon typ av hårdbotten. Hårdbottnarna är havets artrikaste miljö. Mjukbottensamhällen är inte lika artrika, men är i stället mycket individtäta. Av havets drygt olika djurarter lever endast två procent hela sitt liv i de fria vattenmassorna. Djurens fångstmetoder varierar mycket beroende på hur dom lever. Fastsittande t ex filtrerar ofta plankton eller andra organiska ämnen ur havsvattnet eller använder nässelceller. Djuren på mjukbotten är ofta sedimentätare, dvs äter organiskt material som regnar ner från produktionszonen högre upp. Snabbhet och vassa tänder kan vara gångbart om man är rovlevande. Förutom salthalten påverkas havsdjurens utbredningsområde och artsammansättning av en rad faktorer; syrgashalt, temperatur, näringsförhållande, typ av botten m m. Samt i allt högre grad mänsklig miljöpåverkan. Långtaggig sjöborre Stor havsnål

5 Rikt Fågelliv Väderöarna avsattes 1966 som fågelskyddsområde, vilket på senare tid också har utökats till sälskydd- Landstigningsförbud -vissa öar är undantagna - gäller för norra Väderöarna året om, och södra öarna 1/4-15/7. Ejder, tobisgrissla, storskarv och labb är karaktäristiska arter här ute. Många andra fåglar sät - ter också sin prägel på arkipelagen. Bland dessa hittar vi strandskata, gravand, fiskmås, fisktärna, småskrake, korp, skärpiplärka, stenskvätta, havstrut, silltrut, gråtrut m fl. Kaprifol Väderöarna en gammal utpost i Västerhavet Väderöarna, sju distansminuter väster om Fjällbacka, består av ca 200 holmar och skär. Namnet är ingalunda omotiverat, då ögruppen är en av Sveriges mest utsatta lokaler. Fyren på Väderöbod tändes 1867 och var bemannad fram till 1964, då en ny helautomatisk fyr togs i bruk. De sista bofasta flyttade från Storön 1965, då lotsverksarnheten upphörde efter drygt 200 år. Förkastningsspricka Berggrunden -Oslognejs är av sarnma geologiska ursprung som Kosteröarna. Området är skilt från den östliga Bohusgraniten av en förkastningsspricka, Kosterrännan. Den vanligaste jordarten utgörs av svallgrus med hög skalinblandning, vilket möjliggör att kalkgynnade växter kan trivas. Floran är därför på skyddade ställen förvånansvärt artrik och frodig. Näringstillskott från tångvallar och fågelspillning är härvidlag en bidragande orsak. Knubbsälar Ejder Knubbsäl Knubbsälskolonin här ute är mycket känsliga för störningar i juni-juli då honorna föder. Kutarna som vid födseln väger kg och är omkring 90 cm långa, diar 4-6 veckor.

6