Laktationen. Djurhälso- & Utfodrings konferensen. Uppsala augusti Betydelsefull för kon och lönsamheten.

Transkript

1 Sammanfattningar Laktationen Betydelsefull för kon och lönsamheten FOTO: LISBETH KARLSSON Djurhälso- & Utfodrings konferensen Uppsala augusti 2012 Föredragshållarnas sammanfattande artiklar

2 Innehållsförteckning Om konferensen Program... 4 Medverkande företag Sammanfattande artiklar»repromanagement sund fornuft«specialist advisor Marie-Louise Ancker, Knowledge Centre for Agriculture, Cattle... 6»Stor potential för bättre fruktsamhet på svenska mjölkgårdar«emma Löf,... 9 Smittskydd - har vi råd att låta bli? Anna Ohlson, Samma celltal, nya bakterier? Veterinär Håkan Landin, AB & Djurhälsan i Härjedalen HB Keeping up good udder health in automatic milking Mari Hovinen, Department of production animal medicine, University of Helsinki Efficient Protein Feeding G. A. Broderick and M. Åkerlind Att utfodra full- och blandfoder och sköta korna för optimala resultat Annica Hansson och Margareta Båtelsson, Växa Sverige Kokontrollen. Varför då? Annica Hansson, Växa Sverige Ny djurskyddslag föreslagen hur påverkar den mjölkgården? Jonas Carlsson, Avdelningen för Djurvälfärd, MjölkRasKorsning för robustare kor? Emma Carlén När, var, hur antibiotika i praktiken. Hur når vi dit? Ylva Persson, VMD, SVA/ Webbrapport fruktsamhet ett uppdaterat verktyg för rådgivaren! Hans Gustafsson, DJURVÄLFÄRD Varje år arrangerar Djurhälso- & Utfodringskonferensen (D&U). Konferensen riktar sig till rådgivare och veterinärer. Första D&U-konferensen hölls I år handlar D&U om laktations perioden. Dessutom belyses hur rådgivare/veterinärer når ut till mjölkföretagare med kunskap, energi och verktyg till stöd för gårdens djurvälvärd, effektivitet och lönsamhet. Här hittar du fördjupad dokumentation: Porträttfotografier: Lisbeth Karlsson 2

3 Välkommen på synkontroll testa ditt koöga! Louise Winblad von Walter och Anna-Lena Hegrestad, Hur kan vi använda oss av Lean och standardrutiner i ladugårdarna Lotta Christvall och Susanna Berg, Ratta Rätt i Robot Håkan Landin, & Djurhälsan i Härjedalen HB, och Mats Gyllenswärd, Jakten på den hemliga doften Kristina Nordéus, VMD Kryptosporidier parasiter som angår oss alla! Camilla Björkman & Charlotte Silverlås Mastit infektionsmönster hos nykalvade kor Åsa Lundberg, SVA Bakterier du inte vill ha i tankmjölken Karin Artursson, Eva Olsson Engvall Förebygg kalvningsförlamning med rätt sintidsfoderstat Cecilia Kronqvist, institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU Kan glukogena substanser i foderstaten rädda fruktsamheten? Hanna Lomander, Institutionen för Husdjurens miljö och hälsa, SLU i Skara Närproducerat foder fullt ut Anders H Gustafsson, Mjölk på bara vall och spannmål Rolf Spörndly, Inst. för husdjurens utfodring och vård (HUV), SLU Utnyttjande av robotdata för avelsvärdering av kornas mjölkbarhet Caroline Carlström, HGEN, SLU Tillskott av vitaminer behövs det? Hanna Lindqvist, Elisabet Nadeau, Karin Persson Waller, Søren Krogh Jensen and Birgitta Johansson Skräddarsydd mjölk för olika mejeriprodukter Frida Gustavsson, Civ. ing. i Bioteknik. Doktorand inom Livsmedelsteknik, Lunds Universitet Aktuellt från Nytt smittskyddsprogram ska ersätta frivilliga Salmonellaprogrammet... 8 Antibiotikaanalyser på gården Instrumentpanelen för styrning av mjölkföretag Ungt företagande ger växtkraft Husdjur Tema Mjölk i varje nummer Juverhälsokampanjen rullar vidare AMS-link förenklar provmjölkningen Genomisk avelsvärdering... 53»Handbok för djurskötare inom mjölkproduktion«på flera språk Driftsledningsutbildning Mjölk

4 Program dag 1 Tema: Laktationsperioden Moderator: Charlie Söderberg, Balansekonomi KAFFE Välkommen »ReproManagement sund fornuft«, a user friendly and effective tool for troubleshooting reproduction in dairy herds (föredraget hålls på engelska) Marie-Louise Ancker, Dansk Kvæg Stor potential för bättre fruktsamhet på Svenska mjölkgårdar! Emma Löf, LUNCH Smittskydd har vi råd att låta bli? Anna Ohlson, Samma celltal nya bakterier? Håkan Landin, »Keeping up good udder health in Automatic Milking«(föredraget hålls på engelska) Mari Hovinen, Helsingfors Universitet KAFFE Efficient protein feeding how to use modern feed evaluation systems (föredraget hålls på engelska) Glen Broderick, US Dairy Forage Research Center, University of Wisconsin Madison Att utfodra full- och blandfoder och sköta korna för optimala resultat Annica Hansson och Margareta Båtelsson, Växa Sverige Att nå fram med råd på gård Charlie Söderberg, Balansekonomi Mingel Middag och dans 4

5 Program dag 2 Moderator: Erik Pettersson, Kokontrollen. Varför då? Annica Hansson, Växa Sverige Ny djurskyddslag föreslagen hur påverkar den mjölkgården? Jonas Carlsson, MjölkRasKorsning för robustare kor? Emma Carlén, När, var, hur antibiotika i praktiken. Hur når vi dit? Ylva Persson, KAFFE SEMINARIER FRUKTSAMHETSRÅDGIVNING I PRAKTIKEN Moderator: Hans Gustafsson, SimHerd a tool to point out a herd specific reproduction strategy Marie Louise Ancker, Dansk Kvæg How to monitor if the strategy is being followed Marie Louise Ancker, Dansk Kvæg Webrapport fruktsamhet ett uppdaterat verktyg för rådgivaren? Hans Gustafsson, RAST SEMINARIER RÅDGIVNING SOM LEDER TILL FÖRÄND- RING OCH NYTTA PÅ GÅRDEN Moderator: Kerstin Wikmar, Peter Samuelsson, Nova HUR FIXAR VI EGET KRAFTFODER OCH ÄR DET LÖNSAMT? Moderator: Christian Swensson, Torsten Hörndal, LBT, SLU och Erik Engelbrekts, VÄLKOMMEN PÅ SYNKONTROLL TESTA DITT KOÖGA Moderator: Anna-Lena Hegrestad, Louise Winblad von Walter, LUNCH HUR KAN VI ANVÄNDA OSS AV LEAN OCH STANDARDRUTINER I LADUGÅRDARNA? Moderator: Annika Engqvist, Lotta Christvall och Susanna Berg, RATTA RÄTT I ROBOT MJÖLKNING, JUVERHÄLSA, HYGIEN Moderator: Ylva Persson, Mats Gyllenswärd och Håkan Landin, TOLV KVARTAR OM NY MJÖLKFORSKNING DJURHÄLSAN Moderator: Emma Löf, Jakten efter den hemliga doften Kristina Nordeus, KV, SLU Kryptosporidier parasit som angår oss alla Camilla Björkman, KV, SLU Mastit infektionsmönster hos nykalvade kor Åsa Lundberg, SVA Bakterier du inte vill ha i tanken Karin Artursson, SVA FODRET Moderator: Christian Swensson, Svensk Mjölk Förebygg kalvningsförlamning med rätt sintidsfoderstat Cecilia Kronqvist, HUV, SLU Kan glykogena substanser i foderstaten rädda fruktsamheten? Hanna Lomander, HMH, SLU Närodlat foder fullt ut Anders H Gustavsson, Mjölk på bara vall och spannmål Rolf Spörndly, HUV, SLU MJÖLKEN Moderator: Helena Lindmark Månsson, Utnyttjande av robotdata för avelsvärdering av kornas mjölkbarhet Caroline Carlström, HGEN, SLU Tillskott av vitaminer behövs det? Hanna Lindqvist, HMH, SLU Skräddarsydd mjölk för olika mejeriprodukter Frida Gustavsson, SLU/Lunds Universitet Är genetik en genväg till bättre mjölk? Monika Johansson, LMV, SLU STUDIEBESÖK PÅ LÖVSTA NATIONELLT FORSKNINGSCENTRUM FÖR LANTBRUKETS DJUR 5

6 »ReproManagement sund fornuft«a user friendly and effective tool for troubleshooting reproduction in dairy herds Specialist advisor Marie-Louise Ancker, Knowledge Centre for Agriculture, Cattle Among other things, the dairy farmer s economical profit depends on whether the reproductive organs of the cows are functioning normally. Any reproductive problems result in a prolonged calving interval, involuntary culling and expenses on purchases of heifers, inseminations and veterinary treatments. When reproductive problems occur in a herd, causes are often a combination of several factors, since female fertility is affected both by breeding, nutrition, health and management. By introducing an advising concept, which makes the best possible use of the competence of different advisers for troubleshooting, a basis is created to turn / counteract the marked negative development in reproductive results, which has appeared concurrently with an increasing milk yield per cow. Moving quickly from thought to action The advising concept ReproManagement sund fornuft is a practical guide which can be used by both dairy farmers and advisers. The material holds 6 chapters, which correspond to the different steps in an advising process 1. Strategy 2. Identify fields of efforts 3. Prioritize fields of efforts 4. Lay down aims for fields of efforts 5. Decide concrete items for a programme for action 6. Programme for action follow up on plan and aims The aim of using the guide is to improve pregnancy rate in the individual herd. At the same time it was an important element, when developing the material, to bring possible co-operation between feeding/production adviser, veterinarian, breeding adviser and AI-technician into view. Who are not interested in increasing pregnancy rate? Calculations from the Danish national cattle database (2008) show that the herd average pregnancy rate is 0,15, and that there is a difference of 0,07 between the best and the poorest quarter of Danish dairy herds. Taking these results as a starting point, in 2009 economical calculations were performed using the tool Sim-Herd. These results show that the difference in pregnancy rate between the best and the poorest quarter of the herds, equals a difference in contribution margin per cow per year of 578 Dkr.. When comparing the 10 pct. best herds and the 10 pct. poorest herds, the difference is 1,263 Dkr. per cow per year. So it is worth considering moving to the best fourth of the herds! Overall, a herd s pregnancy rate covers the biological characters of the cow as well as the management-wise abilities of the farmer. It is a joint number for how many inseminations are performed out of the possible 3-week-periods, and how large a proportion of these inseminations are resulting in a pregnancy. So, pregnan-cy rate is obtained by insemination rate x conception rate, and several factors are affecting these two key numbers. Require that the advisers pull together Improving pregnancy rate, therefore requires a systematical approach in the individual herd. If insemination rate is low is it because one does not see the heats? Or is it because the cows / heifers do not show heat? If conception rate is low is it because conditions for inseminations are not acceptable? Or is it because cows / heifers are not maintaining pregnancy? It is very important to stop right here, asking which one of these four tracks should be followed. In order to assist a systematical approach to point out necessary initiatives in the herd, a number of check lists and fact sheets to match were developed. By means of this material, it is possible to expose which factors are causing insemination rate and / or conception rate to be too low in the individual herd. The programme for action is focused on which concrete items / activities should be carried out in the herd, but also focused on the communication among the involved parties dairy farmer, employees, AI-technician, breeding advisor, feeding/production adviser and veterinarian. 6

7 There is no doubt that it becomes easier to obtain the aims which have been laid down for the herd s repro-duction, if everybody have a common picture of the concrete items which need improvement. Definition: Reproduktionseffektivitet (Danish) could be called Reproduction efficiency (In international literature is often used the term Pregnancy rate ) = Insemineringspct. x drægtighedspct. (Danish) (In international literature is often used the term insemination rate x conception rate) Covers the biological characters of the cow as well as the management-wise abilities of the farmer. Marie-Louise (Søs) Ancker has since 2005 been working at the Danish Knowledge Centre for Agriculture, Cattle, Team Reproduction & Breeding as a specialist advisor in reproduction. During the first 2,5 years, Marie-Louise Ancker worked as part of a team developing a pro-active Herd Man-agement System for the milk producers (Herd Navigator), by which it is possible to predict the reproductive status of the cows. Apart from this, Marie-Louise Ancker has been examined Project Manager in 2006, and has been responsi-ble for a number of different reproduction projects regarding strategy, daily management and evaluation of reproductive efficiency in dairy herds. Since 2008, appointed peer reviewer of articles in Reproduction in Domestic Animals. The author of several articles and reports published on Temaside Reproduktion. Landbrugsinfo aspx She graduated M.Agr.Sc. in 1997, and her former professional positions were at The Danish Agricultural Advisory Centre, National Department of Danish Cattle Husbandry, Section for Production systems, working with production economy and data analyses from Subsequently, from , she was em-ployed at LandbrugsRådgivning Østjylland A/S (LRØ), Cattle Department, as an advisor regarding nutrition, health and production systems at dairy farms. 7

8 Nytt smittskyddsprogram ska ersätta frivilliga Salmonellaprogrammet Foto: Studio Spirit DJURVÄLFÄRD har fått medel från Jordbruksverket för att utveckla ett nytt smittskyddsprogram för nötkreatur. Detta ska på ett kostnadseffektivt sätt minska risken för smittspridning mellan och inom besättningar med nötkreatur. Motsvarande projekt genomförs av Svenska Djurhälsovården för gris. Programmet ska ersätta det nuvarande frivilliga salmonella programmet. Projektet sträcker sig över en treårsperiod med målsättningen att ett nytt program skall införas Sofie Andersson på är projektledare och i projektgruppen finns representanter från Svenska Djurhälsovården och SVA (Statens Veterinärmedicinska anstalt). Till projektet har även en referensgrupp med bland annat djurägarrepresentanter knutits. Det frivilliga salmonellaprogrammet är specifikt inriktat på att förebygga salmonella medan det nya programmet ska vara inriktat på att bryta smittvägar generellt och alltså förebygga spridning av smittämnen av olika slag. Målsätt-ningen är att minska smittspridningen inom och mellan besättningar och på det sättet bidra till bättre djurhälsa, minskad antibiotika förbrukning, bättre folkhälsa och lägre kostnader för sjukdomsutbrott. Genom att utforma ett program med flera nivåer ska det vara möjligt att successivt förbättra smittskyddet utifrån gårdens förutsättningar och djurägarens ambition, samt på olika sätt premiera de som uppnår ett gott smittskydd. Programmet ska bygga på en kombination av kompetensutveckling, rådgivning och kontroll i syfte att anpassa smittskyddsrutinerna till den enskilda gårdens förutsättningar och behov. Grunden i programmet är att identifiera gårdens smittskyddsrisker genom en web baser ad inventering. Utifrån inventeringen kan en handlingsplan upprättas med de åtgärder som har störst effekt för den specifika gården. Inventeringen kompletteras för djurägare som vill komma till en högre nivå med vissa krav, till exempel provtagning vid inköp av djur, samt med en veterinär kontroll på gård. Denna del av programmet ska testas i samarbete med husdjursföreningarna på cirka 50 gårdar under hösten Kompetensutveckling kommer att vara en viktig del och webbaserad utbildning inom smittskydd planeras. Även kurser med praktiska tillämpningar planeras som underlättar att kunskap omvandlas till praktisk handling på gårdarna. Fokus ska vara att skapa fungerande smittskyddsrutiner som ingår som en naturlig del i gårdens verksamhet. Sofie Andersson 8

9 »Stor potential för bättre fruktsamhet på svenska mjölkgårdar«emma Löf, Grunden för mjölkproduktionen baseras på att kvigor och kor blir dräktiga och föder kalvar regelbundet. Ingen kalv ingen mjölk! Detta betyder att fruktsamheten hos mjölkkorna i stor utsträckning påverkar det ekonomiska utfallet för mjölkföretaget. För att mäta fruktsamhetseffektiviteten i mjölkkobesättningarna används olika fruktsamhetsnyckeltal (t.ex. hur långt det är mellan två kalvningar, hur många inseminationer som krävs). Fruktsamhetsnyckeltal används sedan för att kunna se var det finns problem, men även var det finns förbättringsmöjligheter. Optimal fruktsamhet kännetecknas av att kvigor visar tydlig brunst och blir dräktiga med hjälp av få inseminationer och att de får en inkalvningsålder runt månader. Kvigan ska sedan föda en levande kalv och därefter snabbt återhämta sig efter kalvningen. Därefter ska hon återfå sin äggstocksaktivitet och visa tydlig brunst så att hon kan bli inseminerad på den först brunsten efter den frivilliga väntetiden (FVT, som bör vara cirka dagar) efter kalvning och helst bli dräktig på första brunst och med en enda insemination och således få ett kalvningsintervall på 12 12,5 månader. Vi har tidigare i statistikredovisningar använt oss av de olika nyckeltalens medeltal när vi ska beskriva fruktsamhetsutvecklingen. Detta ger inte en fullständig bild av fruktsamhetsläget. När man jämför nyckeltalen på besättningsnivå mellan besättningar uppstår ett mönster, liknande en normalfördelning, där man kan se spridningen mellan olika besättningar vilket ger betydligt mer information. I Kokontrollens årsredovisning för kontrollåret 2010/2011 visar t.ex. inkalvningsåldern en spridning på 3,6 månader mellan de besättningarna med 25 procent lägst inkalvningsålder (lägsta kvartilen) och besättningarna med 25 procent högst inkalvningsålder (högsta kvartilen). Medianbesättningen hade 27,8 månader i inkalvningsålder. För varje månad man förlänger inkalvningen skjuter man upp tidpunkten för när kvigan blir en produktiv mjölkande förstakalvare; fram till detta datum uppstår bara kostnader. Schablonkostnaden är satt till 300 kronor för varje förlängd månad och kviga Kalvningsintervallet visar samma sorts mönster, med en spridning på 1,3 månader mellan besättningar i den högsta och lägsta kvartilen. Kalvningsintervallet är beräknat som ett medelvärde för hela besättningen och man skall komma ihåg att det kan finnas stor spridning inom en besättning. Måtttet kan också bara beräknas på kor som fått minst två kalvar. Medianbesättningen 2010/2011 hade ett kalvningsintervall på 13,4 månader. Potentialen ligger i att det tycks vara möjligt att uppnå bättre resultat eftersom det finns besättningar som kan uppnå mycket bra fruktsamhetsresultat. Det finns alltså möjligheter för besättningar med låga resultat att komma upp i medelbesättningens utfall på nyckeltalen eller tom nå upp till de 25 procent bästa besättningarnas värden och i en förlängning tjäna in pengar. Det finns beräkningar som visar på ökade kostnader om 490 kronor per förlängd månad över ett kalvningsintervall på 12,5 månader. Det finns alltså goda skäl att försöka flytta eller trycka ihop normalfördelningskurvan så att fler besättningar uppnår den goda fruktsamhet som medianbesättningen idag uppvisar. För kalvningsintervallet är det rimligt att anta att många besättningar skulle kunna uppnå åtminstone medianbesättningens resultat med ett kalvningsintervall på 13,4 månader eller kanske till och med 12,8 månader som den 25 procent bästa besättningen förmår. Vad är det då som orsakar skillnaderna i nyckeltal mellan de jämförda besättningarna? Det som bestämmer både inkalvningsåldern hos kvigan och kalvningsintervallets längd är i huvudsak tre parametrar: frivillig väntetid (FVT), brunstpassningens effektivitet mätt som andel brunster som blir föremål för insemination (inseminationsprocent), samt andel djur som blir dräktiga per insemination (DR%). Olika besättningar har olika strategi för när man skall börja seminera efter kalvning dvs. hur lång FVT är. I en enkätstudie gjord 2006 i cirka 500 besättningar fann man att olika besättningar angav olika längd på FVT. När den uppgivna tiden jämfördes med den beräknade (då 5 procent av korna i besättningen fått en första insemination) var korrelationen bara 0,51. Data från 2008/2009 från besättningar med fler än 50 kor visar att spridningen på FVT mellan den lägsta och högsta kvartilen 9

10 är 50 och 62 dagar. Skillnaden är således 12 dagar, vilket måste anses liten. FVT är således inte i sig själv främsta orsaken till spridningen för kalvningsintervallet. Om man däremot tittar på skillnaden mellan beräknad FVT, och när den första insemineringen sker så visar det sig att de 25 procent bästa besättningarna har 27 dagar från FVT till den första insemineringen medan de 25 procent sämsta har 44 dagar, skillnaden blir då 17 dagar. Det visar att många besättningar vill seminera tidigare än de lyckas med. Det finns två huvudsakliga orsaker till det att djuren inte startat sin äggstockscyklicitet efter kalvning eller att brunstiga djur inte upptäcks. Medianbesättningen hade en inseminationsprocent på 37, det vill säga 37 procent eller bara drygt var tredje brunst efter FVT blev föremål för en första insemination. Spridnigen mellan den lägsta och högsta kvartilen var mellan 27 procent och 46 procent. Längden på inseminationsperiodens, det vill säga skillnaden mellan den första insemineringen (KFI) och den sista (KSI), beskriver dels hur väl man lyckas få djuren dräktiga (DR%) men även hur effektiv brunstobservationen i besättningen är (inseminationsprocent). Skillnaden mellan de 25 procent kortaste och 25 procent längsta inseminationsintervallen är 22 dagar. Brunstpassningseffektiviteten efter den första insemineringen beräknas som andelen inseminationsintervall, dvs. tiden mellan första och andra insemineringen, som ligger mellan dagar. Medianbesättningen hade en brunstpassningseffektivitet efter första insemineringen på 50 procent, det vill säga 50 procent av andra inseminationerna skedde inom dagar vilket i praktiken innebär att man missade varannan brunst. Spridnigen mellan den lägsta och högsta kvartilen var mellan 41 procent och 60 procent. Andel dräktiga kor i besättningen 30 dagar efter FVT (FVT30) är ett nytt nyckeltal som tar hänsyn både till FVT (som räknas fram enligt ovan), brunstkontrollen (inom 30 dagar efter FVT borde korna ha visat minst en brunst och seminerats) och dräktighetsprocenten per insemination. Måttet kombinerar således de tre viktigaste parametrarna till ett nyckeltal relativt tidigt i laktationen. I en simuleringsstudie visade det sig att detta nyckeltal bäst beskrev både reproduktiv fysiologi och reproduktiv management jämfört med nyckeltal som kalvningsintervallet och fruktsamhetsindexet. För besättningar med 50 kor eller fler 2008/2009 hade medianbesättningen ett värde på FVT30 om 23 procent, det vill säga 23 procent av korna i besättningen var dräktiga 30 dagar efter FVT. Spridnigen mellan den lägsta och högsta kvartilen var mellan 17 procent och 29 procent dräktiga. I tabell 1 visas resultat från en studie där samband mellan riskfaktorer och dräktighetsresultat vid den frivilliga väntetiden plus 30 dagar studerades. T.ex. så visades det att kor från besättningar med hög brunstobservationseffektivitet hade högre chans att vara dräktiga vid denna tidpunkt jämfört med kor från besättningar med låg brunstobservationseffektivitet vilket man kan förvänta sig. Hur kan då besättningar utnyttja potentialen och förbättra fruktsamheten? De flesta riskfaktorer känner vi till sedan tidigare och stöds också väl av de senaste undersökningarna enligt tabellen ovan. Det handlar om god tillväxt hos kvigorna, semineringsstart av kvigan vid 15 månaders ålder, undvikande av djup negativ energibalans efter kalvning genom goda rutiner under transitionsperioden, bra brunstpassning gärna genom användning av hjälpmedel (till exempel Heatime ), god allmän djurhälsa genom förebyggande hälsoarbete (till exempel HPM) och bra inseminationsrutiner hos den växande skaran djurägarseminörer. Tyvärr saknar många besättningar helt en strategi för fruktsamheten och här har husdjursföreningarna och dess rådgivare stora viktiga framtida arbetsuppgifter. Projekt Semin 2.0, djurförsörjningsrådgivningen och introduktion av SOPar är aktiviteter i rätt riktning. Tabell 1. Samband mellan riskfaktorer och chans för dräktighet vid den frivilliga väntetiden plus 30 dagar Riskfaktor Jämförelse Chans för dräktighet Stalltyp Lösdrift vs. uppbundet % större Ras SRB vs. SLB % större Längd FVT >51 vs. <51 dgr % större Brunstpassningseffektivitet Hög vs. Medel % större Reprod sjukdom Sjuk vs. Ej sjuk % lägre Annan sjukdom Sjuk vs. Ej sjuk % lägre Kvot mj.fett/protein* >1.400 vs. < % lägre Celltal >400 vs. < % lägre *är ett mått på negativ energibalans Referenser Löf, E., U. Emanuelson, and H. Gustafsson Voluntary waiting period do dairy farmers make an active choice? Page 12 in An International Conference Fertility in Dairy Cows bridging the gaps. Liverpool Hope University, UK. Löf, E., H. Gustafsson, and U. Emanuelson Evaluation of two dairy herd reproductive performance indicators that are adjusted for voluntary waiting period. Acta Vet. Scand. 54(1):5. Löf, E., H. Gustafsson, and U. Emanuelson Factors influencing the chance of cows being pregnant 30 days after the voluntary waiting period. Manuskript för publicering. 10

11 Emma Löf är agronomie doktor och husdjursagronom och var företagsdoktorand hos Svensk Mjölk och vid Inst. för kliniska vetenskaper, SLU. Hon disputerade i maj 2012 med avhandlingen Epidemiological Studies of Reproductive Performance Indicators in Swedish Dairy Cows. Efter grundutbildningsexamen 2003 gjorde hon praktik vid Europeiska Kommissionen i Bryssel och jobbade där med djurvälfärdsfrågor och ekologiskt lantbruk. Därefter hade hon anställning som handläggare vid Jordbruksverket. Under grundutbildningen gjorde hon examensarbete vid Inst. för husdjurens utfodring och vård och studerade effekterna av social rangordning hos mjölkkor i robotstall. 11

12 Smittskydd - har vi råd att låta bli? Resultat från forskning kring RS- och Coronavirusinfektioner i mjölkbesättningar Anna Ohlson, anna.ohlson@svenskmjolk.se Bakgrund Varje år drabbas ett stort antal besättningar av infektioner med bovint respiratoriskt syncytialt (RS) virus och bovint coronavirus. Infektioner med RSvirus drabbar i första hand kalvar och ger upphov till hosta och lunginflammationer. I hårt drabbade besättningar kan även RS-virusinfektionen orsaka att kor dör i akuta lunginflammationer. Coronavirus kan ge diarré (vinterdysenteri) hos vuxna kor och även diarré och lunginflammationer hos kalvar. Några bevisat säkra och effektiva vacciner finns för närvarande inte tillgängliga (Larsen et al., 2010; Saif, 2010). En vanlig uppfattning är att det inte går att förhindra spridningen av RS- och coronavirus mellan gårdar. Ett doktorandprojekt genomfördes på Sveriges Lantbruksuniversitet mellan 2006 och 2010, med syfte att få ökad kunskap om hur dessa infektioner påverkar djurhälsan på längre sikt och om det går att kontrollera smittan. Projektet Cirka 280 mjölkbesättningar från Halland, Gotland, Kalmar, Öland, Uppland, Jämtland och Västerbotten ingick projektet. Samlingsprover på mjölk från fem förstakalvare inhämtades före och efter stallsäsongen under tre års tid ( ). Proverna analyseras på förekomsten av antikroppar mot RS- och coronavirus. Efter varje provtagning fick djurägarna ta del besättningens antikroppsstatus tillsammans med smittskyddsråd. I samband med vårprovtagningen 2008 genomfördes en enkätundersökning om smittskyddsrutiner. Våren 2007 och 2008 svarade djurägarna i Uppland även på en enkät angående eventuella utbrott av hosta och/eller diarré under den gångna vintersäsongen. Djursjukdata inhämtades från Kokontrollen () och geografiska koordinater från Jordbruksverket. De statistiska analyserna korrigerades för relevanta parametrar såsom besättningsstorlek, ras, geografiskt läge och typ av inseminering. Påverkan på djurhälsa I den första delstudien undersöktes om det fanns samband mellan antikroppsstatus och hälso- och reproduktions parametrar på besättningsnivå (Ohlson et al., 2010a). Tio besättningar som var antikroppsnegativa mot både RS- och coronavirus jämfördes med 69 besättningar som var positiva mot RS- och/eller coronavirus. De fria gårdarna hade lägre celltal i tankmjölken (median celler/ ml och celler/ml). De fria besättningarna låg konsekvent bättre till på alla analyserade hälso- och reproduktionsparametrar, jämfört med de antikroppspositiva besättningarna, men skillnaden var inte tillräckligt stor för att vara statistiskt säker. I den andra delstudien analyserades produktionsdata på individnivå i 65 besättningar (Beaudeau et al., 2010). Kor i besättningar som nyligen haft en RS-infektion hade signifikant lägre mjölkproduktion jämför med antikroppsnegativa gårdar (0,7 liter per dag och ko mätt över en 7-månaders period). I besättningar där djurägaren noterat kliniska symptom på RS-infektion hade korna en signifikant högre cellhalt i mjölken jämfört med kor i besättningar utan rapporterade symptom ( celler/ml högre i snitt vid varje mätning, över en 7-månaders period). Smittspridning Delstudie ett visade att 88 procent av besättningarna som var antikroppsnegativa mot coronavirus använde externa seminörer istället för egen semin, detta var en signifikant högre andel jämfört med av de positiva besättningarna (61 procent). Detta visar att seminörerna arbetade med ett gott smittskydd men kan också spegla att de besättningar som använde sig av professionella seminörer var mer noggranna med sina skötselrutiner, inklusive smittskydd. Resultatet visar att det är möjligt att hålla sig fri från infektion trots regelbundna besök. I den tredje delstudien identifierades riskfaktorer för infektion, genom att jämföra rutiner mellan antikroppsnegativa och antikroppspositiva besättningar (Ohlson et al., 2010b). I denna studie ingick 257 gårdar från alla områden. Att tillhandahålla stövlar för besökare som alltid används var en skyddande faktor för både RS- och coronavirus, detta speglar sannolikt en hög nivå av smittskydd. Den geografiska spridningen undersöktes genom spatial analys, 12

13 med resultatet att smittade gårdar inte bildade kluster jämfört med negativa gårdar. Detta fynd indikerar att luftburen och lokal smittspridning inte är av den viktigaste vägen för överföring av RS- och coronavirus mellan gårdar. I den fjärde delstudien undersöktes infektionsdynamiken under tre år (Ohlson et al., 2012). Här ingick besättningarna från Jämtland och Västerbotten i norr samt Halland och Gotland i söder. I de två södra landskapen var det kontinuerligt hög andel av gårdarna som var antikroppspositiva ( procent), medan det i norr varierade; för RS 0-80 procent och coronavirus procent. Bland de jämtländska besättningarna sjönk förekomsten av antikroppar mot RS-virus under studieperioden och Jämtland bedömdes vara fritt från cirkulerande RS-virus vid sista provtagningen våren Slutsatser Resultaten visade att besättningar som är fria från RS- och coronavirus har ett bättre hälsoläge jämfört med smittade gårdar. Det kan delvis bero på att de har generellt bättre management och därmed även ett bra smittskydd. Frihet från infektion dock är sannolikt en bidragande faktor till dessa resultat. Projektet visade att går att undvika introduktion av smitta då det fanns fria besättningar som låg geografiskt nära antikroppspositiva, och det var även ett helt område som var fritt från RS-infektion under en längre tid. Det skulle därmed vara möjligt att organisera ett frivilligt kontrollprogram mot RSoch även coronavirus till en låg kostnad, baserat på antikroppsanalys i mjölkprov. Vetskapen om besättningens antikroppsstatus tillsammans med information om infektionerna leder sannolikt till ett ökat intresse för smittskydd och mottaglighet för nya rutiner hos alla aktörer i fält. En minskad förekomst av dessa infektioner skulle förbättra djurvälfärden, vara ekonomiskt viktigt för djurägaren och minska användningen av antibiotika. Ett stärkt smittskydd skulle inte bara förhindra spridningen av RS- och coronavirus utan också minska spridningen av andra smittämnen. Referenser Beaudeau, F., Ohlson, A., Emanuelson, U. (2010). Associations between bovine coronavirus and bovine respiratory syncytial virus infections and animal performance in Swedish dairy herds. Journal of Dairy Sciences 93 (4), Larsen, L.E., Stockmarr, A., Grauman, A.N. & Trinderup, M. BRSV-vaccination av slagtekalve resultater fra et danskt projekt. Svenska Djurhälsovårdens Konferens, Ohlson, A. Emanuelson, U., Tråvén, M., Alenius, S. (2010a). The relationship between antibody status to bovine corona virus and bovine respiratory syncytial virus and disease incidence, reproduction and herd characteristics in dairy herds. Acta Veterinaria Scandinavica 53:37. Ohlson, A., Heuer, C., Lockhart, C., Tråvén, M., Emanuelson, U., Alenius, S. (2010b). Risk factors for seropositivity to bovine coronavirus and bovine respiratory syncytial virus in dairy herds. Veterinary Record Aug 7; 167(6): Ohlson, A. Tråvén, M., Emanuelson, U., Alenius, S. (2012). A longitudinal study of the dynamics of bovine coronavirus and bovine respiratory syncytial virus infections in dairy herds (inskickad för publikation). Saif, L.J. (2010). Bovine respiratory coronavirus. Vet Clin North Am Food Anim Pract 26(2), Anna Ohlson arbetar sedan i maj 2012 på på avdelningen för djurvälfärd. Hon tidigare arbetat som forskare på kliniska vetenskaper på Sveriges Lantbruksuniversitet där hon också disputerade i veterinärmedicin Avhandlingen handelade om RS- och coronavirusinfektioner i mjölkbesättningar. 13

14 Samma celltal, nya bakterier? Veterinär Håkan Landin, AB & Djurhälsan i Härjedalen HB hakan.landin@svenskmjolk.se Celltalen är högre än förr i Sverige. Samtidigt får vi veta att nygamla juversmittor har fått en renässans och att helt nya bakterier omnämns som förmodat bakomliggande orsaker. Vad beror detta på och vad behöver vi göra för att förebygga en negativ juverhälsoutveckling? Celltalen Det senaste decenniet har celltalen i svensk mjölk uppvisat en stigande trend. Åren steg således celltalet i levererad mjölk i Sverige med 18 procent. Samtidigt har mastitbehandlingarna gradvis minskat så att vårt land 2010 hade en internationellt sett mycket låg behandlingsincidens på under 15 procent. Av detta kan vi dra slutsatsen att antingen så upptäcker vi inte alla mastiter längre eller också orsakas en allt större del av celltalen av subkliniska mastiter, så kallade celltals- kor, som inte är synligt sjuka. I bägge fallen indikerar emellertid celltalen en oönskad juverhälsoutveckling i landet. De stigande celltalen är bakgrunden till att Svensk Mjölk för ett år sedan startade projektet Friska Figur 1: Celltal i levererad tankmjölk över tid i Nordiska länder (NMSM statistik). Juver i tanken. Möjligen som en följd av detta bröts den stigande celltalstrenden i levererad mjölk det senast året och minskade istället med 1,5 procent (Figur 1). Frågan om det är samma celltal kan därmed på sätt och vis besvaras med nej. Celltal är visserligen alltid celltal och en korrekt värdering av juverhälsan i besättningarna. Men celltalen i Sverige har inte varit likadana över tid utan stigit kontinuerligt åren Bakterierna Fördelningen mellan olika juverbakterier som orsakar mastiter och celltal undersöks regelbundet en gång varje årtionde av SVA i Uppsala. Hittills har mönstret inte överraskat och även i de senaste kartläggningarna framgår att svenska kor i stor utsträckning fortfarande drabbas av kobundna juverinfektioner (Figur 2 och 3). Kobundna, eller smittsamma, juverbakterier kalllas så eftersom de smittar från ko till ko, oftast i anslutning till mjölkningen. Smittan kan bli kvar under lång tid i besättningen i tidigare infekterade kors juver. Vid kobundna smittor kan smittrycket och celltalet minskas genom utslaktning av kroniskt infekterade kor. Typiska kobundna juverbakterier är Staphylococcus aureus (S. aureus) och Streptococcus agalactiae (SRA). De miljöbundna juverbakterierna kallas så eftersom de smittar från omgivningen i besättningen till kon, oftast mellan mjölkningarna. Smittan överlever i det här fallet i besättningsmiljön, som i strömedel, smuts, träck, foder och vatten. Vid miljöbundna smittor kan smittrycket och celltalet minskas genom att ha en torrare och renare miljö överallt där kor ligger, mjölkar, dricker och äter. Näringsför- 14

15 Figur 2: Bakteriefördelning vid akut klinisk mastit i Sverige (Ericsson-Unnerstad et al 2009). Figur 3: Bakteriefördelning vid subklinisk mastit i Sverige (Persson et al 2011). sörjning och mineralbalans är också viktigt eftersom dessa bakterier företrädesvis angriper kor med nedsatt motståndkraft. Typiska miljöbundna juverbakterier är Klebsiella och E. coli. Figur 4 kan tjäna som stöd när man väljer vilka riskfaktorer som i första hand bör angripas utifrån vilka smittämnen som dominerar i besättningen. Ingen bakterie är bara det ena eller det andra och specialfall förekommer. I princip gäller att ju längre till vänster i figuren som bakterien återfinns desto högre sannolikhet för kobunden smittspridning och ju längre till höger desto högre sannlikhet för att miljön är smittans reservoar. Nya bakterier? Det har nog inte undgått någon att flera svenska gårdar drabbats av celltalsproblem till följd av infektioner med den mycket smittsamma Streptococcus agalactiae (SRA). Trots det är bakterien inte alls ny i landet, vilket också framgår av Figur 2 och 3. SRA var faktiskt en av de allra första identifierade juverbakterierna och sannolikt den allra vanligaste orsaken till akut mastit i Sverige för år sedan. Men med tillgång på penicillin och möjlighet till juverhälsogruppering kunde den relativt lätt kontrolleras. Det som nu har inträffat är att bakterien sprids på en gård utan att orsaka akut mastit och därför lyckas infektera en stor mängd av korna innan detta upptäcks. Inte minst i lösdrifter med eller utan robotmjölkning har detta varit fallet i Sverige. Fortfarande är SRA mycket känslig för penicillin, starkt kobunden och mycket smittsam vilket betyder att den i princip går att kontrollera effektivt med hjälp av fyra strategiska åtgärder: Identifiering av smittbärare. Utslagning av kroniskt infekterade kor. Behandling och isolering av nyinfekterade kor. Smittskyddsgruppering av mjölkning och kalvningsutrymme. och SVA har genomfört en första kartläggning av hur omfattande spridningen av SRA är på robotgårdar och bland stora lösdrifter med hjälp av tankmjölksprover och PCR-analyser. Prevalensen på besättningsnivå befanns ligga på knappt 8 procent (Figur 5). Eftersom ett enstaka prov kan vara falskt negativt är den verkliga prevalensen sannolikt något högre. 15

16 En bakterie som också låtit tala om sig den senaste stallsäsongen är Mycoplasma bovis. I december isolerades den för första gången på en mjölkgård i landet vid en rutinkontroll i samband en PCR-analys vid smittsanering för SRA. Eftersom bakterien våren och sommaren 2011 ledde till ett allvarligt sjukdomsutbrott med mastiter och ledinflammationer på kor i Danmark togs detta första fall på stort allvar. Trots att ett par tusen prover nu är tagna med PCR-teknik som kan detektera bakterien i mjölk har emellertid hittills under 2012 inga ytterligare fall påträffats. Att Mycoplasma bovis inte hittats tidigare i Sverige kan bero på att bakterien är mycket svår att odla på konventionellt sätt. Det troligaste är trots allt smittämnet funnits i landet sen tidigare men att det normalt inte förorsaker sjukdom på i övrigt friska och livskraftiga kor. För närvarande pågår en undersökning i samverkan med Svenska Djurhälsovården och SVA eftersom Mycoplasma bovis också isolerats hos kalvar med svår lunginflammation. Det kan vara så att bakterien finns subkliniskt hos svenska kalvar och därmed utgör en smittreservoar som under särskilda omständigheter kan ge mastit hos vuxna kor och lunginflammation hos kalvar. Så även på frågan om det invandrat några nya mastitbakterier till Sverige blir svaret faktiskt nekande. Att vi nu känner till att ganska många av AMS-gårdarna och de stora lösdrifterna faktiskt har SRA-kor i besättningen beror främst på införandet av den nya och känsligare PCR-tekniken som kan identifiera förekomsten av en smittad ko på 100 i ett tankmjölksprov. Sammanfattning och slutsatser Celltalen i Svenska besättningar har uppvisat en stigande trend under en tioårsperiod. Det är inga nya riskfaktorer som ligger bakom, bara välkända rutiner som behöver göras bättre i de större lösdrifterna med eller utan robot. Den till synes ökande förekomsten av ovanliga och nya smittämnen beror främst på förbättrade och känsligare analysmetoder. Hörnstenar för att vända juverhälsoutvecklingen: Optimerad mjölkning. Torrt och rent överallt kring spenarna. Skydd av friska kor längs hela livslinjen. Foderbalans och mineralförsörjning. Fokus på tiden kring kalvning. Figur 4: Olika mastitbakteriers smittspridning (Landin 2011 e. Cook 2005) 7,6 % Figur 5: Streptococcus agalactiae (SRA) i Sverige, prevalens på besättningsnivå (Landin 2012) Håkan Landin är expert på juverhälsa och djurvälfärd vid. Han blev veterinär 1982 och har arbetat som både distriktsveterinär och som chefveterinär. Från 2001 har Håkan jobbat på AB, det senare övergick i anställning Han var fältansvarig för Projekt Djurvälfärd och projektledare för KULM Skötsel för Djurvälfärd och Ekonomi. Specialistkompetens i nötkreaturens sjukdomar erhölls För närvarande leder Håkan projekten Friska Juver, Ny Veterinär Roll och FOKUS Mjölkkons Välfärd och Produktion. På fritiden är Håkan känd som en manisk skidåkare på alla ledder och en bolltokig racketsportare som gillar att bli trött. 16

17 Keeping up good udder health in automatic milking Mari Hovinen, Department of production animal medicine, University of Helsinki Automatic handling of the cow during milking requires successful completion of many different procedures. Besides that, we need to understand the complex nature of the interaction between the cow, environment, management and milking. Why is udder health situation not the best in AMS and why? According to several studies, udder health has deteriorated at the first year or longer after the introduction of AM. This has happened despite improvements to the milking process, like quarter based milking, more frequent milking, less waiting in front of the milking stall and analysis of milk in every milking. After the introduction of AM herd size usually increases and cows move to a free-stall barn, with typical problems. These include high infection pressure, problems with hygiene and cow traffic, poor barn design, intense feeding and in cases of overstocking high stress level of cows. Time staff spends per cow decreases, which leads to a need to group cows according to age, state of lactation and health. Also detection methods for diseases change. Solutions for these are well-known. Barn design and cow comfort have a great impact, meaning for example that there are enough comfortable and clean stalls for every cow to lie down. In addition, AMS poses challenges of its own. For example, lack of grouping of cows with no milking order may lead to transmission of infection through robot or stalls. It would be best to have at least the possibility of having a group of 60 cows per robot. Insufficient milking hygiene may cause invasion of the teat canal with teat skin bacteria or transmission of infection through liners or teat cleaning device. Infrequent and low number of milkings causes mastitis and high number of milkings leads to deteriorated teat condition and mastitis. Cow traffic should be fluid. Poor detection of mastitis may cause transmission of infection. How do you keep up good udder health in AMS farms? Some differences between the AMS brands exist, but what makes the difference in milk quality and health of cows is management. 1. Ensure reasonable number of milkings (2-3(4)) with regular intervals of (6)8-12h according to cows state of lactation and milk yield. When this fails, you should check cow traffic including reasons for fetching the cows to the robot and grounds for giving milking permission. 2. Ensure fluency of milking. If more than 3 percent of milkings are unsuccessful, find out whether this concerns many cows or only few cows. Reasons for unsuccessful milkings include dirty laser, failure in robot function, mastitis, restlessness of cows, dirty udders with long hair, unsuitable udder conformation or changes in it due to infrequent MIs, and too high switch level in relation to milk flow rate. 3. Ensure good milking hygiene-observe milking procedure. If less than 95 percent of teat cleanings fails check for the same explanations that cause unsuccessful milkings. Teats should be reasonable clean before teat cleaning (1-2 on the scale 1-4), because cleaning methods are not adequate for very dirty teats. In AM clean environment with no cows lying on the alleys is of utmost importance. Teat cleaning device should be clean and length of teat cleaning procedure adjusted properly. Teat tip and skin should be smooth. 4. Ensure good teat condition (<3 % class III teats) with monthly follow-up to help reducing mastitis incidence. AMU settings (vacuum, pulsation, switch-level, suitable liners) should be carefully monitored and adjusted to keep the teats in good condition and avoid unpleasant or painful milking. 5. Ensure that farmer understands mastitis detection system of the robot. Milk EC and colour are insufficient indicators especially for detection of subclinical, but also for clinical mastitis. Mastitis may not be detected or milk that is 17

18 suitable for consumption may be separated or falsely alerted. However, automatic analysis of cowscc or quartercmt seems promising in mastitis detection. It is important to help the farmer to find out what is measured, and which the alert thresholds are. Results of AMS and other examinations of herd udder health should be compared. If there is much contradiction between the two, the thresholds could be changed, but never without follow-up. 6. Ensure effective udder health follow-up at the farm. This includes daily checks of general condition, udder, cleanliness of cows and BTMSCC, and checking of cows on alert lists (milkings, feed consumption, milk yield, unsuccessful milkings, mastitis alerts). Also cows should be screened for SCC monthly, and cows with SCC > should be examined with CMT. Awareness of bacterial distribution on the farm is further increased by taking bacterial samples of highscc cows particularly after calving and before drying-off, which is important for planning specific control measures. Teat condition and success of milkings and teat cleanings are also followed-up monthly by observing milking process of several cows. 7. Ensure mastitis is not transmitted by different parts of the robot. In AMS milking order is replaced by rinsing and steaming of the liners between cows, but there are observations of S. aureus found on liners after rinsing, which might pose an infection risk. Check whether liners and teat cleaning system are clean before milking. In case of S. aureus or Str. agalactiae, change, clean and disinfect teat cleaning brushes daily. Outer parts of the robot should be cleaned manually with soap and brush daily. 8. Ensure mastitis is not transmitted; use spraying of the teats after milking. Choose moisturizing teat spray that is effective against the mastitis bacteria in the farm. Always check suitability of the composition from the robot company, because some agents are detrimental to the hoses. Check whether teats are covered by the spray. 9. Ensure mastitis is not transmitted via cows and stalls. Preventing milk leakage is important, as well as grouping the cows according to udder health. Cows with ab-treatment would be best to milk in a treatment pen. If milked with the robot, this should be done under supervision 2 times/day and use system wash afterwards. 10. Ensure bookkeeping exists. What to do at udder health consultation visit as advisor or vet? Experts on animal health and welfare should be involved in the planning process when changing over to AM. Udder health work starts before introduction of AMS with checking of the suitability of cows (especially new purchased cows and heifers), culling of cows with chronic mastitis, survey of distribution of mastitis bacteria and teat condition. The aim is to have a healthy herd at introduction of AMS. After introduction of AMS, udder health visit consists of gathering information from the robot (both cow and robot based data, and information of AMS settings). Observations concerning udder health of the cows include overview of SCC and mastitis bacteria on farm. Milkings of several cows are monitored to find out the efficacy of teat cleaning, fluency of milking and teat condition. Observations of feeding, hygiene and barn design are made and finally an analysis of the situation is made and recommendations suggested. As we have learnt from experience, automatic does not indicate that the role of the herdsman is in any way diminished. With skilful management and careful observation of the cows, udder health can be maintained good or even improved in AM. This presentation was based on: Finnish Dairy Association: Good production methods in automatic milking 2007 Hygiene guideline ( Udder health of dairy cows in automatic milking, Hovinen 2009, doctoral thesis. Instructions of MTT`s (MTT Agrifood Research Finland) Milking Installations group. Oral presentation also: Grouping strategies in large free-stall barns in Finland, Department of production animal medicine, MTT, TTS (Work Efficiency Institute). Mari Hovinen är veterinär och arbetar på Helsingfors Universitet som forskare och lärare på avdelningen för klinisk produktionsdjursmedicin. Hon började som forskare år 2000 och gjorde sin doktorsavhandling år 2009 om juverhälsa i automatisk mjölkning. Nu har hon varit hemma med barn i nästan två år. Hon orienterar och sköter gärna trädgården. 18

19 Efficient Protein Feeding How to Use Modern Feed Evaluation Systems G. A. Broderick 1 and M. Åkerlind 2 1 Research Dairy Scientist, US Dairy Forage Research Center, Agricultural Research Service, USDA, Madison, Wisconsin 53706, USA, glen.broderick@ars.usda.gov 2 Dairy Nutritionist,, Stockholm, Sverige, maria.akerlind@svenskmjolk.se Introduction Microbial protein formation in the rumen allows dairy cows and other ruminants to be moderately productive on diets containing poor quality protein or relatively large amounts of non-protein N. Thus, our old dogma in ruminant nutrition was that total crude protein (CP), rather than protein quality (amino acid pattern of metabolizable protein (MP)) was our principal concern. A huge amount of quantitative data on ruminant protein nutrition and meta bolism has been published in the last 70 years. Models incorporating this quantitative data on synthesis of microbial CP, rumen-degraded protein (RDP) and rumen-undegraded protein (RUP) began to appear about 40 years ago. The early models were very simple, applying static constants for MCP/unit digestible energy as well as RDP and RUP content of feedstuffs. Since that time, the models have evolved to more complex forms. These more advanced models include the NRC (2001) and the NorFor (2011) feed evaluation systems. The NRC-2001 and NorFor Protein Models The 7th Revised Nutrient Requirements of Dairy Cattle (NRC-2001) was greatly expanded compared to previous versions; NorFor derived from findings about 10 years more recent than NRC The general approach of both systems is to determine Net Protein (NP) requirements, which are equivalent to the amount of protein in the tissue or product formed, and to apply certain efficiency values to estimate how much MP is required to meet those specific requirements for NP. One principal exception is that NorFor computes MP made available from tissue mobilization and MP required to replace this mobilized protein in later lactation. Other differences have relatively little influence on the NP estimates. Perhaps the most important difference between the systems for estimating MP requirements is that NRC-2001 assumes a constant efficiency of 67 percent conversion of MP to milk protein, whereas NorFor computes a variable MP to milk protein conversion, which declines from 81 percent at 13 g MP/MJ NEL to 45 percent at 25 g MP/MJ NEL. Although both systems rely on in situ approaches to estimate RUP and MP supplies, NRC directly applies the Ørskov and McDonald model, using passage rates modified for different feed types. NorFor assumes a single (rapid) degradation rate for soluble protein and derives a larger number of passage rates for different feed types. Microbial protein formation is estimated in NRC-2001 using a single protein efficiency per unit of rumen energy fermentation, which estimated from total tract digestible energy. NorFor computes variable efficiencies based on DM intake per unit body weight and rumen fermentable energies, summed from various dietary substrates. A comparison of NRC-2001 predicted RUP to RUP supply measured by omasal sampling indicated that the NRC model overestimated RUP by 22 percent; a similar comparison of microbial protein production indicated that the NRC model underestimated microbial protein flows measured using omasal sampling by 26 percent. Although these errors appeared to largely cancel each other out, this finding was somewhat disconcerting. Evaluations of this type for NorFor estimates of protein supply have not been done. Performance of NRC-2001 versus NorFor We applied the 2 feed evaluation systems to see how well each predicted the production of milk and milk protein that was observed in 4 published studies and 1 unpublished study. Neither model predicted energy-corrected milk (ECM) very well. However, the NorFor model performed substantially better in predicting milk protein yield; NRC-2001 tended to under-predict protein secretion at lower levels of production. The numerically larger slope and RMSE estimates from the NRC regression reflected its poorer fit to the observed data. Based on this comparison, NorFor gives more accurate predictions of MP protein supply and utilization in lactating dairy cows. Comparisons of other outputs from the two models will be made at the meeting to assess how the 2 systems can be used to answer practical feeding questions such as: 1) when supplementing with RUP, what effect would lowering dietary CP have on milk protein yield and N excre- 19

20 tion; and 2) in times of grain shortages, how will reducing starch intake influence milk production? Summary The precision of the NRC-2001 and NorFor protein models was compared for their ability to predict the yields of ECM and milk protein observed in five different feeding studies in which 21 different diets were fed. Although the regression of NRC predictions on observed ECM yielded a significant slope, neither model was very precise for predicting observed ECM yields. However, NorFor was substantially better than NRC-2001 for predicting observed milk protein yield. These results suggest that NorFor will be more reliable for describing supply and utilization of dietary MP in lactating dairy cows. References National Research Council Nutrient Requirements of Dairy Cattle. 7th rev. ed. Natl. Acad. Sci., Washington, DC. NorFor The Nordic feed evaluation system EAAP publication no. 130, H. Volden, Ed. Wageningen Academic Publishers, the Netherlands. Glen Broderick conducts dairy cattle nutrition research at the US Dairy Forage Research Center of the Agricultural Research Service in the USDA. He received a BS in Dairy Science (1967), plus an MS (1970) and PhD (1972) as a joint major in Biochemistry and Dairy Science, all from the University of Wisconsin- Madison. Glen served as an assistant and associate professor of Animal Science at Texas A&M University in College Station from 1972 to In January 1981, he returned to Madison to begin work at the Dairy Forage Center. His research has focused on protein nutrition of the lactating dairy cow for most of his career. He did sabbatical leave at the Swedish Agricultural University in Uppsala (1997-8). 20