Ministrar kommer och går Föreningen JAG består ett stormigt år för alla assistansberättigade

Transkript

1 Medlemstidning för föreningen JAG och Brukarkooperativet JAG. Nr ett stormigt år för alla assistansberättigade Ministrar kommer och går Föreningen JAG består

2 JAGAREN Nr Lyft fram non-profit alternativen! JAGs medlemmar, liksom medlemmarna i andra ideella assistanskooperativ, slipper vara en handelsvara som andra har makt över och kan berika sig på. JAGs medlemmar slipper vara kunder i en affärsplan. JAG är enbart medlemmarnas, inte personalens, inga anhörigas. Det lilla årliga överskott som varje seriöst företag måste ha går tillbaka till verksamheten och används för att utveckla och höja kvaliteten på medlemmarnas personliga assistans, bland annat genom erfarenhetsspridning, utbildning och kamratstöd. JAGs mål är att medlemmarna ska få bästa möjliga personliga assistans för sin assistansersättning och håller därför nere de administrativa kostnaderna till ett minimum. Tango tillsammans med min assistent Lena Holting i samband med en föreställning med JAG-center. I den ideella Föreningen JAG kämpar vi fullvärdiga medlemmar tillsammans för att få leva som andra i samhället och kunna ha ett gott liv på våra egna villkor. Trots våra omfattande funktionsnedsättningar är vi i högsta grad livsbejakande och aktiva medborgare som ställer höga krav på våra personliga assistenter. JAG kan erbjuda marknadsmässiga löner till assistenterna, ett gediget fortbildningsprogram för både assistenter och arbetsledare, ersättning för assistansomkostnader och personalomkostnader liksom försäkringar och friskvårdsbidrag till alla anställda. Framförallt får varje medlem ett starkt stöd av en dedikerad och arvoderad servicegarant som hjälper till med en individuell och nära arbetsledning av assistenterna. JAGs assistansmodell möjliggör självbestämmande i assistansen även för oss med intellektuella funktionsnedsättningar, som alltför ofta betraktas som att vi sitter i baksätet i stället för att vara både förare och kartläsare för att citera en nyutkommen antologi om personlig assistans. Brukarkooperativet JAG anordnar personlig assistans till närmare 430 personer och är därmed den största privata assistansanordnaren i Sverige som inte är riskkapitalägd. Och vi växer. Alltfler av de övriga ca assistansanvändare med intellektuella funktionsnedsättningar som finns i Sverige inser nämligen att man kan få en individuellt utformad personlig assistans utan kommunala pekpinnar och utan att anlita en anordnare vars största drivkraft är att maximera vinsten per kund. Föreningen JAG har kämpat hårt för valfrihet för assistansanvändarna. Vi slogs redan när LEDARE lagen skulle utformas för rätten att få välja sin assistansanordnare själv, och att kunna välja att gå ihop med andra i kooperativ som utför assistansen. Att få välja sin assistansanordnare blev också en av grundstenarna i det svenska assistans systemet. Det dröjde så mycket som ett decennium innan detta resulterade i riskkapitalisternas intåg i assistansen. Vi tycker till skillnad från deras ägare och företrädare inte att de tillfört något till assistansreformen. Deras uppköp av små anordnare har drivit på utvecklingen mot stordrift och generella kvalitetsbegrepp istället för individuella. Dessutom bidrar deras grundläggande drivkraft, att tjäna pengar, i sig till en växande misstänksamhet mot hela assistansreformen. Föreningen JAG har trots det inte ändrat uppfattning när det gäller valfriheten. Vi vet nämligen också att valfrihet förutsätter mångfald. Och utan möjlighet till vinst för assistans anordnare minskar troligen mång falden och därmed valfriheten för alla assistansberättigade. Däremot saknar vi initiativ för att främja de assistansverksamheter som inte har vinst som drivkraft. Och även annan service till personer med funktionsnedsättningar. Vi som har andra målsättningar med våra verksamheter är numera i minoritet. Men var är vårt perspektiv i debatten? Varför anses non-profit plötsligt vara en omöjlig lösning? När tog finansdepartementet initiativ för att lyfta fram kooperativen som en attraktiv företagsform? När föreslogs åtgärder för att underlätta för personer som behöver stöd och service att själva organisera sitt stöd? Var är projektpengarna för att hjälpa personer att starta kooperativ för att organisera sin dagliga verksamhet? Lösningen är nog inte att förbjuda vinstuttag. Men man kanske istället kan hitta sätt att underlätta och uppmuntra de verksamheter som har andra drivkrafter? Magnus Andén genom Cecilia Blanck Innehåll Från 120 timmar per vecka till ingenting 4 Tvåårsomprövningen förändrade allt Stefan Nilsson fick tillbaka sina natt-timmar 6 Försäkringskassan ändrade sitt beslut Så ska vi framtidssäkra assistansen! 8 Hoppfullt på JAGs framtidskonferanser Gott & blandat 22 Positiva nyheter och notiser Personlig assistans är rätt insats 24 Per Helenius har byggt upp sin personlig assistans med hjälp av sina gode män Linda Österberg från finska JAG i Bryssel 31 Berättade om livet på institutionen På omslaget Teo Lindgren Ansvarig utgivare Cecilia Blanck Produktion Föreningen JAG Tryck Allduplo Offsettryck AB JAGAREN förbehåller sig rätten att redigera och korta insändare och annat insänt material. 2 3

3 Försäkringskassan drog in Karin Therns assistans Från 120 timmar per Karin Thern njuter av solen på sin balkong våren 2012 ovetande om att hon snart ska mista sin assistansersättning. vecka till ingenting Första halvåret 2012 fick närmare 200 personer sin personliga assistans indragen i samband med tvåårsomprövningen. En som också drabbats är JAG-medlemmen Karin Thern, 26. I augusti förra året, efter en tvåårsomprövning, beslutade Försäkringskassan att Karin Thern, som bor i Lerberget i Skåne, inte har rätt till personlig assistans. Karin överklagade och Försäkringskassan gjorde en omprövning men kom fram till samma beslut. Orsaken till den indragna assistans ersättningen är att Karin inte längre bedöms ha minst 20 timmar grundläggande behov per vecka. Enligt Försäkringskassans nya bedömning uppgår Karins grundläggande behov endast till 11,7 timmar per vecka. Vill kunna göra som sina bröder Karin har haft personlig assistans i snart tio år och inrättat sitt liv efter det. För fem år sedan flyttade hon till en egen lägenhet, några hundra meter ifrån föräldrahemmet. Det var en stor sak för Karin, dels att flytta hemifrån men även att göra det innan lillebror. Karin har alltid jämfört sig med sina bröder. När bröderna fick sina egna husnycklar och kunde gå hem från skolan när de ville, så ville även Karin kunna göra det. Lösningen blev först ledsagarservice men något år senare ansökte hon om personlig assistans och beviljades detta. Assistansen har bidragit till Karins personliga utveckling och har gjort det möjligt för henne att flytta hemifrån, jobba tre dagar i veckan som teckenspråkslärare på särskolan, gå på särvux och att leva ett självständigt vuxenliv. Karin tillsammans med sin assistent Heike. Bilden togs förra året. Praxis ändrat inte stödbehovet Vid en tvåårsomprövning görs en helt ny, förutsättningslös prövning av rätten till assistansersättning. Att inget i Karins livssituation eller funktionsnedsättning förändrats spelar ingen roll eftersom Försäkringskassan ändrat sin praxis blir beslutet ett annat trots att stödbehovet är det samma som förut. Beslutet var en överraskning. En nedskärning hade man kunnat tänka sig, men inte att det skulle dras in helt. Från 120 timmar per vecka till ingenting, säger Marianne Thern, Karins mamma och tidigare servicegarant för Karins assistenter. Karin kan själv inte berätta om hur hon upplever den nya situationen, men Marianne tror att Karin, på sitt sätt, förstår det som händer. Karin är envis och har en stark egen vilja. Hon visar vad hon vill och det är något hon alltid har gjort, säger Marianne Alternativen inte billigare Karin har ansökt hos kommunen om personlig assistans, men något beslut har ännu inte fattats. Kommunen har erbjudit Karin mer tid på daglig verksamhet med förstärkt resurs i form av en handledare. Men Karin vill fortsätta arbeta på särskolan. Hon vill inte tvingas till att vara på daglig verksamhet för att få det stöd hon behöver och mer kostnadseffektivt än personlig assistans kan det knappast heller vara. Karin vill kunna leva som andra och bo i sin egen bostad, som det står att man ska kunna i LSS. Med en assistent kan Karin åka vanlig buss vart hon vill, nästan när hon vill. Hon kan besöka vänner och släktingar, säger Marianne. Vid förra omprövningen 2008 beviljades Karin assistansersättning med 120 timmar per vecka. Försäkringskassan motiverade då sitt beslut så här: På grund av ditt funktionshinder är du i behov av kvalificerade motivationsinsatser som bedöms ingå i de grundläggande behoven och som klart överstiger 20 timmar i veckan. Till detta kommer tid för bland annat aktiviteter, medicinering, ögondroppar och läkarbesök. Du har med hänsyn till ditt funktionshinder behov av hjälp under all din vakna tid. Du kan inte lämnas ensam nattetid utan möjlighet att påkalla hjälp. Karins förstaspråk är teckenspråk. Hon använder tecknad svenska, som följer det svenska språkets grammatik. I det nya beslutet ansågs Karin endast behöva assistans med kommunikation fyra timmar i veckan. Det känns hopplöst. Det är ju stöd med kommunikationen som Karin är i störst behov av och det duger inte med vem som helst. Det är inte en tolk som behövs. Karin är speciell på sitt sätt och för att hjälpa henne med kommunikationen så behövs god kännedom om hennes vardag både framåt och bakåt i tiden. Detta är återkoppling som assistenterna behöver mycket stöttning med, säger Marianne. Karin har överklagat Försäkringskassans beslut. I väntan på besked från kommunen och på att ärendet tas upp i Förvaltningsrätten har Karin två assistenter hos sig som föräldrarna betalar ur egen ficka. Jag vet inte hur länge vi har råd med det. Det kan ju inte vara meningen att vi ska behöva gå från hus och hem, säger Marianne. Vad händer om Karin inte får tillbaka sin personliga assistans? Det blir institution. Hemtjänst ser jag inte som någon lösning, säger Marianne. Folk ska inte behöva gå igenom det här. Det är ohållbart. Men vem ser till den lilla människan? Vem lyssnar på den som inte kan säga något själv? Sedan artikeln skrevs har kommunen beviljat Karin personlig assistans 90 timmar per vecka i väntan på Förvaltningsdomstolens beslut. 4 5

4 Försäkringskassan har ändrat sina jour-regler Stefan Nilsson får tillbaka sin assistans på natten I oktober 2011 tog Försäkringskassan bort Stefan Nilssons aktiva assistans på natten och beviljade honom istället jourersättning med ca fyra timmar per natt trots att hans behov inte förändrats. Försäkringskassan ansåg att Stefan Nilsson inte hade så stora behov att han hade rätt till aktiv assistans under hela natten. Med hjälp av rådgivare på JAG begärde Stefan att Försäkringskassan skulle ompröva sitt beslut. Men inte heller då fick Stefan rätt. Försäkringskassan skrev i omprövningsbeslutet att de personliga assistenterna skulle vara vakna trots att Stefan endast beviljats joursersättning. Enligt Försäkringskassans egen vägledning ska jourersättning ges till personer som har ett mindre hjälpbehov på natten där assistenten kan sova. I Stefans fall ansåg dock Försäkringskassan att assistenterna skulle vara vakna. Stefan överklagade Förs äkringskassans beslut till Förvaltningsrätten och begärde samtidigt att få muntlig förhandling för att få möjlighet att förtydliga sin situation och berätta om sina behov för domstolen. I maj förra året berättade Stefan i TV4 om hur Försäkrings kassans beslut påverkat hans liv och hans assistenters arbetsvillkor. TV4 intervjuade även Försäkringskassan som sa att beslutet kunde vara felaktigt och att Försäkringskassan nu skulle gå igenom rättspraxis för att hitta vägledning i hur man ska bedöma skillnaden mellan jourersättning och aktiv tid. Sent i höstas, efter mer än ett år utan full ersättning nattetid, möttes Stefan och Försäkringskassan på muntlig förhandling i Förvaltningsrätten i Stockholm. Försäkringskassan medgav att det beslut de fattat angående Stefans assistans nattetid varit felaktigt. Det innebär att Stefan får tillbaka all sin vakna nattassistans men också att de ändrar i sin vägledning. Försäkringskassan har gjort en omtolkning av jourbegreppet. Man har förtydligat att jour, eller väntetid som Försäkringskassan döpt om det till, handlar om tid då den försäkrade under sin dygnsvila behöver ha en personlig assistent tillgänglig i väntan på att ett hjälpbehov uppstår utan att det är fråga om tillsyn i form av grundläggande eller andra personliga behov. Har man behov av tillsyn under natten så ska man få full assistansersättning, säger JAGs verksamhets jurist Johanna Gustavsson. Topp-politiker på JAG-besök I januari besökte nye ordföranden i riksdagens socialutskottet JAGs kansli. Det är centerpartisten Anders W Jonsson som efterträtt Kenneth Johansson (C) på den mycket viktiga posten som ordförande i socialutskottet. Anders, som bor i Gästrikland, arbetade som överläkare och verksamhetschef på Barnkliniken vid Gävle sjukhus innan han blev riksdagsledamot. Anders W Jonsson träffade bland andra Sandro Grip som berättade om JAG-bladet. I början av december 2012 publicerade Expressen en debattartikel signerad Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på SACO. Under rubriken Passning dygnet runt uttryckte han att personer som behöver personlig assistans dygnet runt istället skulle erbjudas rum på ett gruppboende. Cecilia Blanck skrev ett svar som publicerades på debattsajten Newsmill. Båda artikarna finns att läsa i sin helhet på JAGs hemsida. Institutioner är inget alternativ till personlig assistans När Sacos samhällspolitiske chef förespråkar institutioner istället för personlig assisstans tar han ställning mot mänskliga rättigheter. Den goda instutionen finns nämligen inte. Det vet de tusentals svenskar som har egna erfarenheter av institutionsboende. Min bror är en av dem. Jag har ägnat en stor del av mitt vuxna liv åt att kämpa mot institutioner för personer med funktionsnedsättningar. Ja, en del av min barndom också faktiskt, eftersom min familj tidigt fick känna på fenomenet. Min bror Magnus Andén hade otur när han föddes och fick hjärnskador som ledde till att han behöver assistans med det mesta i livet. Det var på sextio- och sjuttiotalet skäl nog för att skilja barn från sina familjer och spärra in dem utom synhåll på obestämd tid. Magnus period på barnvårdhem innan han som sjuåring kunde flytta hem igen var förödande. Och hans erfarenhet av att bo i ett kommunalt gruppboende ett tjugotal år senare var nästan lika förfärlig. Sverige hade på 1970-talet över personer med utvecklingsstörning boende på institutioner. Nästan lika många som idag har personlig assistans. Institutionerna avvecklades i slutet av 80-talet, främst för att de som bodde där for oerhört illa, men också för att det var en dyr och ineffektiv form av stöd. Den goda institutionen finns nämligen inte. Alla institutioner kännetecknas av att individen underordnas gruppen. Jag har många vänner, utöver min bror, som har bott på olika varianter av förment goda institutioner. För den som har stora behov av kvalificerad service är priset högt. Frihet, självbestämmande och gemenskap med andra i samhället är där bara vackra ord. Personalens behov går alltid först. Några har fått betala med sitt liv, när omvårdnaden eller bemanningen varit så dålig att en lunginflammation inte behandlats i tid, eller ett epilepsianfall nattetid inte uppmärksammats utan personen kvävts till döds. Ytterst få som inte har funktionsnedsättningar väljer ett livslångt kollektivt boende med personer man inte valt själv. Ändå är det vad somliga tycker att personer med funktionsnedsättningar ska göra. För att de inte ska bli isolerade, brukar det heta. För deras egen skull, alltså. Så konstigt att det bara är just personer med funktionsnedsättningar som förväntas må bäst där. Att hävda att institutioner är rimlig standard för funktionshindrade är så bakåtsträvande att det i det sammanhanget kan jämföras med att vilja avskaffa kvinnlig rösträtt. Jag är sedan 20 år medlem i SACO. Men idag har jag begärt utträde. Gunnar Wetterbergs ställningstagande går över gränsen. Jag kan inte vara medlem i en organisation vars företrädare hävdar att vissa människor inte är värda att leva i samhällets gemenskap. 6 7

5 Paneldebatter på JAGs framtidskonferenser, från norr till söder: Hur kan vi framtids säkra assistansreformen? Stefan Cederholm antog Tony Samils utmaning i Malmö. I en rafflande kockduell tävlade de om att göra den godaste smothien. Första duellen gick av stapeln i Umeå med en koncentrerad Anna Stenman i huvudrollen. Även i Göteborg bjöds det på kockduell. Här tävlade Simon Johansson mot Tony Samil. Ovan till vänster: Kristina Edvall med god man Ewa Sahlström deltog i panelen i Göteborg. Ovan: Delar av panelen i Stockholm: Riksdagsledamöterna Lennart Axelsson (S) och Maria Lundqvist-Brömster (FP) samt KFOs chefsförhandlare Anita Fink Knudsen. Till höger: Anna Ingren berättade om sitt liv med stöd av god man Kerstin Ingren. Paneldeltagarna vid JAGs framtidskonferenser var eniga. Bästa argumentet för att bemöta dem som ifrågasätter assistans reformen är att påminna om att det handlar om människovärde inte pengar. Men hur kan vi prata om värderingar, alla människors lika värde och friheten med personlig assistans när alla andra bara pratar om fusk? Cecilia Blanck: Assistansreformen har varit hotad sen den kom men kostnaden är samhällsekonomiskt motiverad det finns inget bättre sätt att organisera stöd till personer med omfattande funktionsnedsättningar. Assistansreformen var en revolution i makt som vände upp och ned på maktpyramiden. Nu ser vi experternas återtåg de vill ta tillbaka makten från brukarna. När det gäller Billums utredning så var det en fuskutredning på flera sätt. Den innehåller uppskattningar och procenttal som saknar grund. Lennart Axelsson (S): Fuskdebatten är till stor del uppblåst av media. Varför säger man fusk om något som är grov kriminalitet? Maria Lundqvist Brömster (FP): Det finns en oro över assistans reformens framtid. Jag känner den också. Gerd Andén: Idag ifrågasätts inte människovärdet öppet. Men rätten till stöd för de som har störst behov ifrågasätts ständigt. Jamie Bolling, ENIL: När jag flyttade till Sverige lärde jag mig ordet lagom. Efter att jag fått min skada har jag lärt mig att lagom för personer med funktionsnedsättning alltid är lite mindre än vad andra människor har. Sven-Olov Edvinsson, överläkare, norrlands universitetssjukhus och ledamot i Statens medicinsk-etiska råd (SMER): Jag önskar att handikapp rörelsen orkar ta värdegrundsdiskussionen en gång till. Ovan till höger: Riksdagsledamot Eva Olofsson (V) medverkade i Göteborg. Till höger: Efter framtids konferensen i Stockholm gavs en före ställning av Fett bra på dieselverkstaden i Nacka med bland andra Clara Nilsson på scenen. 8 9

6 Vilka effekter får en fuskdebatt i krisens spår? Cecilia Larbi ingick i juryn vid kockduellen i Göteborg. Rickard Kostenius framfram förande på JAGs framtidskonferens i Umeå handlade om synen på olika problemgrupper som samhället och media varit med och konstruerat. Han fick hjälp att formulera sig och hålla sitt framförande av sin syster och gode man Linda Forzelius. Jag skulle kunna beskrivas som en mycket ordningssam, tålmodig och omtänksam man. Jag hör till de som samhället grupperar som handikappade eller funktionshindrade. Det är enkelt för de flesta, för då vet man ju hur jag är. Genom att placera mig i en grupp behöver man inte försöka lära känna mig och ta reda på vem jag egentligen är. Har ni förresten tänkt på det, att när samhället och media grupperar en del av oss medborgare på olika sätt så görs det för det mesta som ett problemområde och inte alls särskilt sällsynt är det att dessa grupper också kostar samhället pengar. Ta till exempel invandrare, arbetslösa, papperslösa, hemlösa och naturligtvis funktionshindrade. Om jag absolut måste grupperas skulle jag föredra att få välja min familj som den naturliga gruppen för mig. Sverige anses vara ett av världens mest individualistiska land. I ett Rickard Kostenius och Linda Forzelius. Moderator i Umeå var Finn Hellman. individualistiskt land är du du och jag jag. Där är varje människas liv ens eget, olikheterna är ett normaltillstånd kopplat till att varje individ är unik. Där bestämmer jag om mig och mitt. Precis som intentionerna med lagen (LSS) som möjliggör för mig att kunna ha personlig assistans. Hur hänger det ihop med detta eviga grupperande av samhällets problemmedborgare? I de flesta övriga EU-länderna är idag den ekonomiska krisen ytterst märkbar. I krisens spår rasar även där en hätsk fuskdebatt i media kring personer med funktionsnedsättningar. I vissa länder förekommer till och med överfall och misshandel av personer med funktionsnedsättningar. Är det en slump att vi målas ut som fuskare på så bred front? Vad händer egentligen med ett land i en ekonomisk kris? Och vad händer med synen på de problemgrupper som samhället och media konstruerat? Vad händer med mig när resurserna är knappa? Blir jag en fuskare och en syndabock i andras ögon? Jag har flera engagerade assistenter som har lagt ner mycket tid och vilja på att lära känna mig. De är lyhörda och tolkar mina signaler och kroppsspråk och ser vad jag behöver och vill ha. De utgår från mig och min takt. Jag är och kan leva som en alldeles egen och unik individ. Personlig assistans har förbättrat mina livsförutsättningar avsevärt! Med hjälp av den tänker jag fortsätta leva mitt liv som jag vill och låta alla de människor som jag möter se MIG, inte mina funktionsnedsättningar och inte heller som någon representant för en grupp som kostar för mycket, eller för den delen, som fuskar. Karl och Siv Nilsson smakar på förmiddagsfikat i Malmö. Anita och Mia Ek, forskaren Lisbeth Nilsson och Björn Breidegard, CERTEC (Malmö). Jamie Bolling, ENIL och Vilhelm Ekensteen, IfA (Malmö). Abbas Haghjo, FUB Umeå och Sven-Olov Edvinsson, ledamot i SMER (Umeå)

7 Ministrar kommer och går Föreningen JAG består Framtidskonferenserna inleddes med en tillbakablick på föreningens första 20 år tillsammans med Magnus Andén, ordförande sedan starten 1992, och hans företrädare Gerd Andén talet var en ond tid i Europa, där vissa minoriteter lagligt föraktades, förföljdes och dödades. Personer med intellektuella funktionsnedsättningar var en sådan grupp. Även i Sverige skedde detta, men ofta i det fördolda. För att skydda samhället för oönskade individer var Sverige världsbäst på institutioner för utvecklingsstörda barn och vuxna. Där gick personer med omfattande funktionsnedsättningar, som JAGs medlemmar, under på grund av brist på kärlek, kommunikation och omvårdnad. Människovärde för alla Så sent som på 1990-talet ifrågasattes rätten till liv, för personer med de största hjälpbehoven. Press, TV och folk i allmänhet kunde tycka att våra liv var helt värdelösa. Det ropades på aktiv och passiv dödshjälp. Inte ens den traditionella handi kapprörelsen var övertygad om livets värde för alla. Då, i januari 1992, startade den ideella föreningen JAG, en medborgarrättsrörelse för och av personer med flera stora funktionsnedsättningar, varav en är nedsättning av den intellektuella förmågan. Föreningen JAG består av sina medlemmar som med stöd av sina legala företrädare utövar arbetet i föreningen. Målsättningen i JAGs stadgar innebär att varje medlem ska vara ett jag, ingen gruppvarelse på grund av funktionsnedsättningar. Man ska vara jämlik med andra människor i Sverige, få bästa möjliga personliga assistans i livets alla situationer med respekt för människovärde och integritet, få gemenskap med andra människor i samhället, kunna leva i gemenskap med sin familj som andra i samhället och få stimulerade upplevelser och erfarenheter på ett tryggt sätt. Dessutom ska den fysiska och psykiska hälsan främjas på alla sätt och övriga intressen tillvaratas. Detta blev JAGs målsättning 1992 och är det fortfarande.uppdraget är långt ifrån slutfört. Men tillsammans har vi kommit en bit på väg tack vare JAG. Assistansreformen JAGs första uppgift var att arbeta för att personer med intellektuella funktionsnedsättningar fick rätt till personlig assistans. Vi lyckades, som det enda land i världen! Genom det regeringsstödda assistansprojektet i Lund, som Föreningen JAG deltog, i fick JAGs första medlemmar personlig assistans med JAG som arbetsgivare. Några andra medlemmar fick sina kommuner att skriva avtal med JAG om deras assistans. Magnus och Gerd Andén guidar oss genom JAGs första 20 år. Vi hade täta kontakter med socialminister Bengt Westerberg och hans medarbetare som utformade assistansreformen, som trädde i kraft Beslutet togs året innan av en enig riksdag mitt i den ekonomiska krisen. Snart visade det sig att fler personer än beräknat behövde fler assistanstimmar än beräknat. Socialministern, som då var Ingela Thalén, tillsatte en utredning som föreslog katastrofala nedskärningar, som skulle drabba många, och JAGs medlemmar värst. En jättedemonstration anordnades utanför socialdepartementet. En enad handikapp- och brukarrörelse stod bakom. JAGs medlemmar och före trädare utmärkte sig. Vi räddade assistansen. JAGs assistanskooperativ startar De flesta av Föreningen JAGs medlemmar valde att ha sin assistans i JAG, men inte alla startade därför de 13 medlemmar som beviljats assistans i JAG en ideell underförening; Brukarkooperativet JAG. Brukarkooperativet växte snabbt. Nästa utredning och besparingsförslag som skulle drabba JAGs medlemmar hårt kom Varje dag vid lunchtid stod tio JAGmedlemmar med protestplakat utanför Socialdepartementet. Till slut kunde tjänstemännen inte gå på lunch, det ryktades att flera inte längre ville arbeta med förslagen. Socialministern, då Margot Wallström, kom till slut ut och bjöd in oss till samtal. Lagändringen som följde var olycklig för JAGs medlemmar. Rätten till personlig assistans i skola och daglig verksamhet försvann. Men vi hade bråkat oss till en räddningsplanka särskilda skäl. Och det har ju många av JAGs medlemmar. Nya besparingsförslag ledde till nya protester och demonstrationer. Assistans ersättningen sänktes och en schablon infördes som innebär att hälften av brukarna får för mycket ersättning och hälften för lite. Det innebar stora försämringar för JAGs medlemmar men återigen fick vi en räddnings planka; möjlighet till förhöjd ersättning med tolv procent för oss med de största behoven. Hot och demonstrationer avlöste varandra under de följande åren tillsatte dåvarande social minister Berit Andnor en parlamentarisk utredning med en översyn av personlig assistans. Föreningen JAG fick en expertplats i utredningen. Det var oerhört värdefullt. Utredningsuppdraget utökades till att gälla hela LSS, och pågick i fyra år. Tack vare JAGs medverkan kunde många katastrofala förslag förhindras i utredningen under denna tid kom Susanne Billums så kallade fuskutredning. Illvilliga, osakliga, fördomsfulla förslag som skulle krossat självbestämmandet och tryggheten för de flesta JAGmedlemmar. JAG-medlemmarna och deras företrädare demonstrerade och skrev personliga remissvar och förklarade sin verklighet, som utredaren inte alls förstått. Regeringen tog oss på allvar och utelämnade de värsta förslagen i lagändringen. JAG tycks återigen ha räddat assistansreformen. Leva i gemenskap med andra JAGs medlemmar måste fortsätta vara aktiva. Möten mellan människor är en förutsättning för att man som minoritet ska kunna få förståelse och hävda sig i en demokrati. JAG har fortfarande i uppgift att förbättra livet för medlemmarna och därmed förbättra världen. Ministrar kommer och går Föreningen JAG består. 20 år har gått men hela framtiden återstår! Gerd och Magnus Andén 12 13

8 2012 kantades av protester Föreningen JAGs 20-årsfirande överskuggades av oro över Susanne Billums fuskutredning som kom i februari och nya krav på besparingar i assistansen. Framförallt präglades 2012 av JAG-medlemmarnas kamp för att få behålla sin personliga assistans med självbestämmande. Här följer en kort resumé över det gångna året. Januari Vinterfest för barnmedlemmar med familjer på JAGs kansli. Zero-projektets årsrapport 2012 presenterar exempel på god praxis inom funktionshinderområdet från hela världen. Bland 27 goda exempel från 15 olika länder nominerade, utvalda och granskade av ett internationellt nätverk av sak kunniga finns JAG med. Februari Susanne Billum överlämnar sin utredning om assistansersättningens kostnader till Maria Larsson. I utredningen föreslås bland annat att man inte ska få ha sin gode man som personlig assistent. Mars Cecilia Blanck besöker isländska organisationen NPA för att hjälpa dem i deras assistansprojekt. Ministermöte. Några JAGrepresentanter träffar barnoch familjeminister Maria Larsson och berättar om hur bekymrad man är över Billums utredningsförslag. I januari bjuder JAG och STIL in till aktivistmöte på JAGs kansli för att diskutera hoten mot assistansen. Under våren hålls flera välbesökta JAGträffar runt om i landet där man pratar om utredningens förslag. Viktor Endom, suppleant i Föreningen JAGs styrelse, deltar i en workshop om hatbrott i Dublin, arrangerad av ENIL och OSSE. April Arvsfonden beviljar Föreningen JAGs projekt Kultur för alla i hela landet bidrag för ett tredje och avslutande år. Politikerpanelen på JAGs årsmöte. Fr v: Maria Lundqvist-Brömster (FP), Per Lodenius (C), Margareta B Kjellin (M), Agneta Luttropp (MP), Lennart Axelsson (S), Eva Olofsson (V) och Roland Utbult (KD). Årsmöte i JAG med politikerdebatt. Efter årsmötet uttalar flera av de närvarande politikerna att de övertygats av JAGs argument och tagit ställning för att man även framöver ska kunna välja en av sina personliga assistenter som god man. Maj utan assistans stannar livet. Föreningen JAG tillsammans med övriga svenska brukarrörelsen arrangerar en manifestation vid Slussen i Stockholm mot försämringar och nedskärningar i assistansen. 300 assistans berättigade och sympatisörer kommer från hela landet för att lyssna till tal och uppträdanden av bl a Magnus Andén, Jonas Franksson och Vilhelm Ekensteen. Dagarna innan sätter sig några assistansanvändare i en bur vid Mynttorget för att visa att för dem som mister sin personliga assistans blir livet ett fängelse. Sandro Grip framför egenskriven lyrik vid manifestationen 5/5, kompad av Cilla Colt. Juni JAGs sommarvecka avslutas med en karneval som ringlar sig fram genom Stockholm. Regeringen tar hänsyn till de många remissvaren och stryker förslaget om att gode män inte ska få arbeta som assistenter. De övriga ändringarna föreslås träda i kraft i juli 2013 (läs mer på nästa sida). Augusti JAG medverkar på Ung08- festivalen i Kungsträdgården i Stockholm. November Europeisk rapport om institutionsavveckling från organisationen Lumos (grundad av Harry Potterförfattaren J K Rowling) tar upp JAG-modellen som förebild. Magnus Andén delar ut flygblad på Mynttorget under aktionen Utan assistans stannar livet. Samma dag trotsar ett antal JAG- och STIL-medlemmar februari kylan för att visa sin oro inför utredningen. Demonstrationen på Mynttorget i Stockholm uppmärksammas i teve och tidningar landet runt. Socialutskottets dåvarande ordförande Kenneth Johansson (C) intervjuas i samband med JAG- och STILmedlemmarnas demonstration på Mynttorget i februari. Buraktivisterna, stöttade av Sandro Grip, Erika Norman och Magnus Andén, besöks av f d partiledaren Lars Ohly (V). Torget vid Slussen fylls med assistansberättigade och andra som vill protestera mot nedskärningarna i assistansen

9 Fuskutredningen Farligaste förslaget stoppat för den här gången Det har gått två år sedan barn- och äldreminister Maria Larsson tillsatte utredningen som skulle se hur stor del av kostnads ökningen inom den statliga assistansersättningen som utgörs av fusk, oegentligheter och överutnyttjande. Uppdraget som utredare gick till Susanne Billum, justitieråd vid Högsta Förvaltningsdomstolen. Susanne Billums förslag, som kom i februari 2012, fick hård kritik av brukarrörelsen. Många medlemmar i JAG med företrädare och assistenter kände sig kränkta och misstänkliggjorda av Billums utredning. JAGs medlemmar har med starkt stöd av sina närstående kämpat hårt för att få sina liv och sin assistans att fungera. Många medlemmar skulle inte ens levt idag om det inte vore för de anhöriga! När remisstiden gick ut hade många av JAGs medlemmar med hjälp av sina anhöriga och gode Ändringar i LSS från den 1 juli 2013 Strax före jul antog riksdagen regeringens proposition som innebär att LSS från 1 juli 2013 ändras på flera punkter. Kommunen, Försäkringskassan och Social styrelsen har rätt att göra inspektioner i hemmet hos assistansanvändare, som har närstående anställda som personliga assistenter. Assistansanordnaren måste därför meddela Försäkringskassan eller kommun om assistenter är närstående. Som närstående räknas make, sambo, barn, förälder och syskon samt syskons makar, sambor och barn. Regeln gäller även om assistenten är någon man lever i hushållsgemenskap med. Assistans ersättningen får dras in eller sättas ner om en assistans användare vid minst två tillfällen, utan giltig anledning, vägrar att medverka till dessa besök. Den som är under 18 år, bosatt utanför EES eller som till följd av sjukdom, ålderdom eller liknande orsak saknar förmåga att utföra arbete som personlig assistent får inte arbeta som personlig assistent. När en ny män skrivit brev till Maria Larsson och politikerna i socialutskottet. Och breven, som tydligt visade den rädsla, frustration och ilska som medlemmarna och deras företrädare kände inför förslaget hade effekt! När regeringens lagrådsremiss kom i juni förra året uttalade Maria Larsson att regeringen efter remissynpunkterna avstått från att föra fram förslaget om att god man inte kan arbeta som personlig assistent till sin huvudman. Regeringen gav istället i uppdrag åt Socialstyrelsen att göra en särskild analys och bedömning av detta. Faran är alltså inte över men det står tydligt i lagrådsremissen att förslaget inte var förenligt med intentionerna i LSS om den enskildes inflytande och medbestämmande. De av utredningens förslag som regeringen tog fasta på i sin proposition och som kommer att börja gälla från den 1 juli i år redovisas nedan. assistent anställs måste anordnaren meddela Försäkringskassan eller kommunen att assistenten uppfyller kraven på att få arbeta som personlig assistent. Assistansersättning kommer inte att betalas ut för timmar då en assistent arbetat mer än vad som är tillåtet enligt arbetstidslagen och gällande kollektivavtal. Assistansanordnare ska anmäla ändrade förhållanden som påverkar assistansersättningen som man får kännedom om. Här är utdrag ur några av de många remissvaren på Billums utredning från assistansanvändare, anhöriga och andra berörda. Med den valfrihet som är i dagsläget har många valt bort kommunen p g a att brukaren måste ha en så liten grupp av assistenter som möjligt som har god kännedom om brukaren. Med den valfria assistansen har brukaren fått ett någorlunda bra liv. Många av brukarna kan aldrig få ett vanligt arbete, inte få en egen familj eller egna barn. Det gör att den befintliga familjen med föräldrar och syskon är de allra viktigaste personerna för brukaren. Att komma med dråpslag mot de många oskyldiga inom assistans sfären, vilket gör brukare, assistenter, anhöriga och medmänniskor förfärade, är sorgligt. Det borde inriktas på att stoppa grov ekobrottslighet istället för att begränsa de utsatta i samhället, som historisk sett blivit illa behandlade under lång tid av diverse instanser. Låt oss inte gå bakåt i denna hittills positiva utveckling. Att vara en del och få ta del i samhället, vilket är ett arbete som inte ännu är färdigt. Det går inte att mäta i tid eller pengar vad anhöriga, som också är anställda som personliga assistenter, gör med sina assistansberättigade. Hur de med övriga personliga assistenter tillsammans får funktionshindrade att blomma ut och leva ett fullvärdigt liv. Allt går inte att mäta i tids studier. Det är människor vi har att göra med och människor har äkta känslor. Hur mycket får kärlek kosta? Vem har rätt att gå ut och höra koltrasten sjunga? Traditionellt har man i Sverige värderat högt anhörigas ideella omsorgsarbete. Men i betänkandet ordas det inte om att anhöriga personliga assistenter utför något värdefullt arbete eller att detta betyder något för assistansanvändarna. I stället misstänkliggörs de anhöriga därför att de nu enligt 1990-talets lagstiftning på området har möjlighet att få en lön i pengar för sitt arbete. Vår bestämda uppfattning, som torde delas av de allra flesta inom handikapprörelsen, är att personer med omfattande funktionshinder som inte får hjälp och stöd av engagerade anhöriga oftare lever ett liv med mindre valfrihet och självbestämmande och med mindre rikt innehåll än personer som har aktiv hjälp från närstående. Personlig assistans innebär ökad livskvalitet inte bara för den assistansberättigade utan även för de anhöriga. Betänkandets svepande och generaliserande bild av anhöriga och gode män som ägnar sig åt rena bedrägerier för egen vinnings skull är kränkande. Den som kämpar för att assistans ska beviljas eller utökas gör inte det för att mer lön ska betalas utan för att personen med funktionshinder ska få sina lagliga rättigheter och få sina behov tillgodosedda. Utredaren visar genomgående en stor okunskap om de förhållanden som assistansanvändare och deras närstående lever under. Varför jag skriver till er är att jag inte vill att min mamma, som hjälpt mig överleva i snart 25 år, (det trodde ingen jag skulle bli) inte får gå in och arbeta om någon av mina assistenter skulle bli sjuk och inte komma på jobbet för att hon även är min gode man. Min mamma är och har alltid varit min trygghet under mitt liv. Hon känner mig bäst. Jag vill att hon både kan vara mina armar och mina ben och även hjälpa mig med mina pengar och svåra beslut som gäller min hälsa och mitt liv. Förstör nu inte detta som fungerat så väl i alla år. Det makabra i utredningen är att man inte sparar några pengar genom att införa restriktioner i assistansen. Kostnaderna hamnar någon annanstans. I sjukvården, hos kommunernas socialtjänst, hos den enskilde och anhöriga genom sjukskrivningar och ett ynkligt liv. Utredarens förslag vad gäller personlig assistans och anhöriga är stora ingrepp i assistansanvändarens självbestämmande, integritet och inflytande. När jag läste utredningen fick jag ibland känslan av att utredaren är på väg mot en ålderdomlig myndighetskultur som rådde innan LSS-lagstiftningen. Det är viktigt att de förslag som leder fram till riksdagens beslut om stöd för de personer som redan har en nedsatt autonomi på grund av sina funktionsnedsättningar, inte ytterligare berövas det självbestämmande och inflytande som LSS-lagen ger dem. Jag önskar mig ett liv där jag själv kan styra över mitt liv genom egna val, leva i lugn och ro utan ständig oro för att detta plötsligt ska tas ifrån mig

10 Henrik Ståhlberg: Jag vill att min gode man ska ha känt mig länge Vem är jag? Jag heter Henrik Ståhlberg. Jag föddes 1981, 10 veckor för tidigt. Jag har en CP-skada, lätt intellektuell funktionsnedsättning och ett autismspektrumtillstånd. Jag har haft min assistans genom JAG sedan Hur lever jag? Sedan 2005 bor jag i en egen lägenhet ihop med mina två katter. Min lägenhet ligger i markplan och jag har en uteplats och en liten trädgård där jag odlar jordgubbar, smultron och krusbär. Hur är jag som person? Jag är ingen gruppmänniska. Jag vill själv kunna välja vilka jag ska umgås med. Jag har aldrig kunnat tänka mig att bo i ett gruppboende. Henrik Ståhlberg med sin syster Elinore Johansson på årsmötet Innan jag förstod att jag kunde bo på ett annat sätt tänkte jag aldrig flytta hemifrån. Jag vill själv bestämma vem som ska vara min gode man, vem som ska vara min assistent och vilka som kommer in i mitt hem. Vilken hjälp behöver jag? Vissa saker är extra viktiga för mig. Jag vill komma upp och gå med mitt gåbord många gånger varje dag för annars får jag ont i ryggen. Jag vill gå på gym och jag vill träna i varmbassäng och simma flera gånger i veckan för då mår jag bra. Jag tycker om att resa. Jag bestämmer själv vart jag vill åka och vad jag vill göra. Mina assistenter hjälper mig att planera så resan blir som jag vill. När jag är ledig fiskar jag mycket. Det är viktigt för mig att ha minst en assistent som är duktig på fiske. Jag är rädd för att vara ensam, även om det bara är en kort stund, och vill alltid ha någon hos mig. Varför vill jag ha min mamma, min pappa och min syrra som assistenter? Jag tycke att det är jättesvårt att svara på frågor. Den som jobbar hos mig måste veta nästan allt ändå, utan att behöva fråga. Blir något fel mår jag väldigt dåligt. Min familj vet bäst hur jag vill ha det utan att jag behöver säga något. De vet hur jag fungerar. De hjälper alla andra assistenter så att de också gör rätt. Varför vill jag ha min mamma som god man? Att min mamma är min gode man är jätteviktigt för mig. Hon är snäll och älskar mig och vill alltid att jag ska ha det bra. Jag är rädd för att någon annan kanske inte skulle ha tid att finnas där när jag behöver det. Om inte min mamma längre kan vara god man skulle jag vilja att min syrra eller en annan assistent som jobbar hos mig är det istället. Jag vill att min gode man ska ha känt mig länge. Varför vill jag ha min syster som servicegarant? När min mamma inte längre orkade vara servicegarant själv var det viktigt för mig att min syrra blev den andra servicegaranten. Min syrra är bra på att hjälpa mig med min autism. Min syrra är också bra på att peppa mig när jag tycker något är jobbigt. Jag tycker att det är bra att min syrra pratar med assistenterna och ser till att de sköter sitt jobb. Henrik Ståhlberg Foto: privat 18 19

11 Fritidshjälpmedel, personlig assistans och delaktighet En gång om året får riksdagsledamöterna lämna motioner, förslag, i om vad de vill. Här är några av den gångna höstens motioner som är intressanta för JAGs medlemmar. Fritidshjälpmedel för personer med funktionsnedsättning (motion 2012/13:So259) Kerstin Nilsson (S) föreslår att man ska ha rätt att få hjälpmedel för att utöva aktiviteter på fritiden. Skillnaderna mellan olika landsting är stora och oacceptabla när det gäller vilka hjälpmedel som erbjuds. Fritidshjälpmedel behövs att för barn och unga med funktionsnedsättning ska kunna delta i fritidsaktiviteter och därmed undvika att etablera onödig ohälsa, skriver Kerstin. Hon vill att regeringen tar initiativ till en översyn av landstingens förskrivning av fritidshjälpmedel så att personer med funktionsnedsättning garanteras möjlighet till en aktiv fritid och ett liv i god hälsa. Tillfällig föräldrapenning för föräldrar till barn med funktionsnedsättning (motion 2012/13:Sf291) Lars Beckman (M) föreslår att föräldrar till ungdomar med funktionsnedsättning mellan 16 och 21 år som omfattas av LSS även ska ha rätt till tillfällig föräldrapenning för sådant som är relaterat till barnets funktionsnedsättning, exempelvis att följa sitt barn till läkare, besök på barn- och ungdomshabiliteringen eller att vårda barnet efter en operation. Detta kan bli väldigt kostsamt då dessa ungdomar i större utsträckning än andra jämnåriga åker på läkarbesök, opereras etc. Förälders rätt till ledighet från arbetet är dessutom direkt kopplad till om tillfällig föräldrapenning kan beviljas. En konsekvens av nuvarande reglering blir därför att föräldrar inte har möjlighet att följa med vid sådana situationer utan att, om arbetsgivaren så medger, ta semester eller tjänstledigt, skriver Lars. Niclas Benn provar en vatten hängmatta på JAG-resan till Kreta. Assistansersättning (motion 2012/13:So459) Tolv socialdemokratiska riksdagsledamöter tar upp olika aspekter på assistansersättningen. Man skriver bland annat att föräldrar även fortsättningsvis ska kunna vara assistenter till sitt barn. För många personer med funktionsnedsättning är det betydelsefullt att ha en anhörig/närstående/förälder som assistent. Det ger en ökad trygghet, skriver man. Man har också fått signaler om att assistans med att äta med sond allt mer sällan bedöms som ett grundläggande behov, till skillnad mot om man behöver assistans med att äta via munnen. Detta skapar en känsla av otrygghet, rättsosäkerhet och orättvisa. Det bör vara självklart att assistans skall innefatta matning via sond genom bukväggen in i magsäcken. Sondmatning bör i fortsättningen vara ett grundläggande behov, skriver man. Man har också uppmärksammat att det vid ansökan till Försäkringskassan om assistansersättning blir svårare och svårare att få beviljat det antal timmar som den funktionshindrade anses vara i behov av och tror att det beror på skriverierna om fusk med assistansersättningen. Smutskastningen i massmedia har inneburit svårigheter när det gäller trovärdighet i bedömningen från Försäkringskassans handläggare, skriver man. Motionen har undertecknats av Annelie Karlsson, Anders Karlsson, Ann Arleklo, Bo Bernhardsson, Christer Adelsbo, Hillevi Larsson, Kent Härstedt, Kerstin Engle, Kerstin Nilsson, Leif Jakobsson, Marie Granlund och Morgan Johansson. Delaktighet för personer med funktionsnedsättning (motion 2012/13:So269) Vänsterpartisterna Eva Olofsson, Bengt Berg, Marianne Berg, Amineh Kakabaveh, Lars Ohly, Lena Olsson och Mia Sydow Mölleby har skrivit en motion om omfattar 13 förslagspunkter, däribland utökade krav på tillgänglighet och att LSS ändras så att intentionerna i lagen om möjligheten att leva ett liv som andra uppfylls. Man vill att möjligheten att behålla assistansersättningen vid sjukhusvistelse ska utredas och att de nya reglerna om inspektion av assistans i bostaden ska utvärderas. Vidare säger man nej till regeringens förslag att assistansanordnare ska ha ansvar att anmäla ändrade förhållanden till Försäkringskassan. Man föreslår också att Socialstyrelsen ska få i uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för förskrivning av hjälpmedel. Maria Hedlund: Jag var assistent till assistenten! A tt leva med assistans är inte alltid lätt. Att leva utan är omöjligt. Det är lite som ett extra livspussel utanför familjens livspussel. Bara att få aktiviteter, scheman, resor och semestrar att gå ihop. Oj då, skulle man leva ett aktivt och spontant liv också? Det ställer krav på servicegaranten men även på assistenterna. Servicegaranten måste planera och arbetsleda. Assistenter behöver vara engagerade och flexibla. I den bästa av världar så flyter allt på. Att vara servicegarant är något man lär sig. Åtminstone var det så för mig. Jag har aldrig tidigare varit arbetsledare. Det hela kompliceras av att vara det i sitt hem där det finns distraherande saker som familj, husdjur m m. Det är många faktorer att ta hänsyn till. Det första året med assistans anlitades ett privat bolag. Det präglades av att jag var assistent till assistenten om man säger så. Jag plockade upp efter henne och Kenny när hon gått hem. Arbetsgivaren gav ingen handledning om vad man kunde begära av assistenten. Inte heller pratades det för den delen om nån budget eller assistans omkostnader. Med tiden fick Kenny mer timmar, så småningom dygnet runt. Vilket betyder assistenter dygnet runt. Nya assistenter anställdes som tog ansvar och gjorde vad de skulle och snart mer därtill. I början var det så skönt. Man kunde koppla av och känna sig trygg och assistenterna var duktiga. En assistent var duktig på att organisera. Vilket slutade med att hon organiserade allt. Samt hade koll på vad de andra gjort eller inte gjort. En annan hade med saker hemifrån som kunde vara bra att ha på Kennys rum. En tredje var mamma till oss allihop. Och ja, vi hade personalmöten med vin lotteri. Lite tacksam är jag för alla bråkiga assistenter. Jag har lärt mig vikten av arbetsbeskrivning och kommunikation. Givetvis brakade allt när jag såg vartåt det lutade. Mammaassistenten gick i väggen när vi inte längre visade lika stor tacksamhet för alla goda råd. Organisatören sa upp sig när hon inte längre fick organisera sina semestrar som hon ville. Det har varit en resa i självkännedom. Så lite tacksam är jag för alla bråkiga assistenter. Jag har lärt mig vikten av arbetsbeskrivning och kommunikation. JAGs rådgivare och servicegarantkurserna är verkligt bra stöd och hjälpmedel i att växa som service garant. Sedan en tid tillbaka är jag själv regional råd givare i Brukar kooperativet JAG. Det känns jätte spännande. Ett tips är att inte vänta för länge med att söka råd när assistansen kör ihop sig. Ibland räcker det att få bekräftelse på sin känsla! 20 21

12 Gott & blandat Tioårsjubileum Jag vill gärna visa er vad jag och mina assistenter Barbara, Krestine, Jolanta och Nina och mina föräldrar Elisabeth och Björn gjorde när vi firade mitt 10-åriga medlemsskap i JAG. Vi åkte till en jättemysig restaurang som ligger lite utanför Svedala där jag bor. Där åt vi en trerättersmeny som smakade underbart. Vi hade en trevlig och rolig kväll tillsammans i jubileumet. Jag vill också sända ett jättestort TACK!!!! till Solveig Tillander på JAG (som var reseledare vid JAG-resan till Gran Canaria). Jag och mina assistenter fick ett stort stöd av henne och vi kände oss verkligen omhändertagna. Det var tack vare henne som min resa till Gran Canaria blev en underbar semester. Annika Christoffersson JAPANSK utblick Miyuki Nishio från Gamagori i Japan föddes 1960 och fick en cp-skada som nyfödd. Hennes föräldrar ville att hon skulle växa upp som andra barn och hon gick i vanliga skolor. Det lärde henne att inte ge upp, även om allt tog mycket längre tid för henne än för de andra eleverna. Efter skolan började Miyuki arbeta på Toyota som också erbjöd boende för sina anställda. Där träffade hon sin framtida make. De gifte sig och flyttade till en egen bostad. För fyra år sedan gick han bort och Miyuki bor sedan dess ensam. Två gånger i veckan kommer hemtjänsten några timmar för att hjälpa henne att städa, handla och tvätta håret. För två år sedan reste Miyuki till Kina och förra året var det dags för hennes drömresa till Sverige där hon bland annat besökte JAGs kansli. Den här resan gav mig mod. Även om inget förändras av sig själv, tror jag att om alla jobbar åt samma håll kan även samhället förändras, säger Miyuki. Uppmärksammad form Idag har jag och hela min stab ätit pepparkakor gjorda med hjälp av en av formarna. De blev fantastiskt fina och skapade stor uppmärksamhet. Förra årets julklapp till medlemmarna i Brukarkooperativet JAG ett pepparkakset med en stående figur, en figur i rullstol, ett hjärta och en stjärna symboliserar föreningens tro på att det är möjligt att uppnå det goda samhället där alla människor är jämlika och alla får vara huvudperson och stjärna i sitt eget liv. Barn- och äldreminister Maria Larsson, som också fick JAGklappen, skickade bilden och hälsningen ovan som tack. TACK! Vid årsmötet 2012 gav Siv Eriksson Nilsson ytterligare en generös gåva till medlemmarna i Brukarkooperativet JAG. Checken överlämnades av Siv tillsammans med sonen och JAG-medlemmen Karl Nilsson som en födelsedagspresent vid Föreningen JAGs 20-årsjubileum. Föreningen JAGs och Brukarkooperativet JAGs årsmöteshelg går av stapeln april. I år kommer vi att vara på Clarion Hotel, på Söder i Stockholm. Marianne Hermansson vid JAGs framtidskonferens i Göteborg Stöd till anhöriga Nationellt kunskapscentrum Anhöriga i kalmar har startat ett projekt inom flerfunktionsnedsättning som är tänkt att vara ett lättillgängligt kunskapsstöd till föräldrar som har barn och ungdomar med flerfunktionsnedsättning och medicinska sjukdomar. Välkommen att kontakta: Marianne Hermansson Tel: I vår erbjuder Musikmuseet i Stockholm en musik- och sagostund baserad på Mamma Mu åker rutchbana för barn av och med JAG-medlemmen Nicklas Benn och hans personliga assistenter. Föreställningen är utformad utifrån Nicklas egna förutsättningar att röra sig. JAG flyttar in Nu är kontraktet klart för JAGs nya servicekontor i Göteborg på Vädursgatan 6, i området Gårda. I samband med Leva & Fungera-mässan i Göteborg den 16 18/4 kan intresserade komma förbi och få en förhandstitt. Prisad dansare JAGs arvsfondsprojekt Kultur för alla samarbetar regelbundet med Danskompaniet Spinn i Göteborg och deras konstnärliga ledare Veera Suvalo Grimberg. Veera fick nyligen ett pris av Sveriges Teaterkritikers förening för sitt nyfikna, oförskräckta och okonventionella arbete med att spränga dans konstens gränser för såväl uttryck och utövare som publik. Under politikerveckan i Almedalen i somras arrangerade Föreningen JAG flera föreläsningar och workshops där bland andra Agneta Luttropp (MP) och styrelseledamoten Mattias Börjesson medverkade. Sara Lack deltog i JAGs måleriworkshop och Ronny Larsson delade ut flygblad till Annie Lööf (C)