Det nya. Glasriket. Samverkan Tradition innovation

Transkript

1 Det nya Glasriket Samverkan Tradition innovation

2 Innehåll Förord... 3 Sammanfattning... 4 Inledning... 5 Bakgrund... 7 Utmaningar och fokusområden Lokal och regional ledning...16 Miljö och energi Det levande kulturarvet Glasriket Besöksnäring Incitament för utveckling Forskning, utveckling och utbildning Förslag på åtgärder Förutsättningar för Glasrikets framtid Referenslista

3 Förord I och med denna rapport överlämnar vi första delrapporten inom regeringsuppdraget för glasrikeregionens utveckling. Ett gränsöverskridande samarbete har redan nu påbörjats mellan de två länen och fyra kommunerna i glasrikeregionen vilket föranleder att samtliga parter undertecknar rapporten. Nästa steg blir att tillsammans med lokala, regionala och nationella aktörer prioritera och finansiera förslagen i rapporten. Tillväxtverket har för avsikt att bistå parterna i uppdraget att utveckla näringslivet och besöksnäringen i Glasriket genom att tillsätta en arbetsgrupp internt på myndigheten och en särskild kontaktperson för den fortsatta dialogen. Syftet är att se hur Tillväxtverkets program och de verktyg myndigheten förfogar över, i form av kompetens, kunskapsöverföring och finansieringsmöjligheter, kan bidra till att förslagen i rapporten på kort och lång sikt kan realiseras och skapa förutsättningar för hållbar tillväxt. Kristina Alsér Landshövding Kronobergs län Stefan Carlsson Landshövding Kalmar län Roland Gustbée Regionstyrelsens ordförande Regionförbundet södra Småland Harald Hjalmarsson Regionstyrelsens ordförande Regionförbundet i Kalmar län Monica Widnemark Kommunstyrelsens ordförande Lessebo kommun Ann-Marie Fagerström Kommunstyrelsens ordförande Emmaboda kommun Åke Carlson Kommunstyrelsens ordförande Uppvidinge kommun Markus Lund Kommunstyrelsens ordförande Nybro kommun 3

4 Sammanfattning Denna första delrapport till regeringen i samband med regeringsuppdraget kring Glasriket gör inte anspråk på att vara en fullständig djupanalys. Fler analyser kommer att vara nödvändiga under arbetets gång. Under uppdragets första månader har en förstudie genomförts, som belyser historik och nuläge. Förstudien konstaterar att de fokusområden som är nödvändiga att arbeta med för glasrikeregionens utveckling är: Lokal och regional ledning Miljö och energi Det levande kulturarvet Glasriket Besöksnäring Incitament för utveckling Forskning, utveckling och utbildning Inom varje fokusområde presenteras ett antal förslag på åtgärder. Förslagen inom lokal och regional utveckling är direkt avgörande för genomförandet av övriga åtgärder, då det handlar om att skapa nya strukturer för samverkan och gemensamma mål. För att utveckla glasrikeregionen krävs också förbättrade fysiska och kulturella förutsättningar. Åtgärder såsom sanering av samtliga deponier i glasrikeregionen är förutsättning för att skapa möjlighet för kommande investeringar och en attraktivare besöksdestination. Energibesparande åtgärder kan förbättra lönsamheten och leda till återinvesteringar. Paradigmskiftet från industrisamhälle till kunskapssamhälle innebär att en ny identitet behöver utvecklas. Detta kan ske genom att tillvarata och utveckla Det levande kulturarvet Glasriket. Detta kan i sin tur ge reellt nya och förbättrade förutsättningar för verksamhetsutveckling inom besöksnäring och upplevelseindustri. Här finns också förslag på åtgärder som leder till en radikalt förändrad syn på samordning av infrastrukturområdet för förbättrad tillgänglighet. För att kunna utveckla besöksnäringen krävs nya utvecklade företag och investeringar, som kan behöva samhällets stöd. Förslagen inom Forskning och utveckling leder till höjd kunskapsnivå, förstärkt identitet och möjligheter till kommersialisering av forskningsresultat. Sammantaget innebär åtgärdsförslagen stora förändringar som kräver nytänkande och leder till att Glasriket utvecklas som samhälle och näringsliv med glastraditionen som fundament. Utgångspunkten är att ett stort antal aktörer på lokal, regional och nationell nivå kommer att involveras och bära delar av ansvaret för att helheten Glasriket ska utvecklas. Arbetet kommer i nästa steg att konkretiseras ytterligare och förankras hos samtliga aktörer. 4

5 Inledning Regeringen tog i mars 2012 beslut om ett särskilt uppdrag för Länsstyrelserna i Kalmar respektive Kronobergs län gällande Glasriket, där även regionförbunden i de båda länen erbjöds att delta. Uppdraget innebär att för regeringens räkning genomföra insatser för industriell utveckling och stärkt besöksnäring i Glasriket till och med Länsstyrelsen i Kronoberg utsågs till samordnare. Uppdraget tar sin utgångspunkt i befintliga resurser på nationell, regional och lokal nivå och ska ske i samverkan med berörda aktörer. Tillväxtverket ska bistå länen i deras arbete. VisitSweden AB ska ges möjlighet att delta i uppdraget. En första redovisning av uppdraget ska ske till regeringen senast den 31 augusti 2012 och slutredovisas senast den 31 december Detta utgör därmed den första rapporteringen enligt beslut. Definition Med Glasriket menas den region som består av kommunerna Nybro och Emmaboda, i Kalmar län och kommunerna Lessebo och Uppvidinge i Kronobergs län. I texten nedan används glasrikeregionen. Med AB Glasriket menas den samarbetsorganisation som består av de ovan nämnda kommunerna samt representanter från 14 glasföretag i dessa kommuner. Förstudiens genomförande Under uppdragets första månader har en förstudie genomförts, för att identifiera utmaningar och ge förslag till framtida insatser. Förstudien har genomförts genom sammanställning av tidigare rapporter och forskning, dokumentstudier, observationer och kulturanalys. Ett stort antal intervjuer har genomförts med representanter från industri, handel, akademi och besöksnäring samt med kommunala och regionala tjänstemän som på ett eller annat sätt har en relation till glasrikeregionen. Dessutom har samtliga politiska ledningar i berörda kommuner och regionförbund intervjuats. Kontakter har även tagits med andra regioner och branscher för att göra jämförelser. Därefter har analys, reflektion och idégenerering tagit vid. Uppdraget är unikt i den mening att samordningsuppdraget sträcker sig över två län och fyra kommuner, varför förankring och samverkan är avgörande. Arbetet har letts av en styrgrupp bestående av Kronobergs läns landshövding Kristina Alsér, Kalmar läns landshövding Stefan Carlsson, regionstyrelsernas ordförande Roland Gustbée och Harald Hjalmarsson, regiondirektörerna Peter Hogla och Håkan Brynielsson samt länsantikvarie Heidi Vassi och planeringsdirektör Peter Ekholm från de båda länsstyrelserna. Arbetet har utförts av beteendevetarna Krister Jönsson (Ledning & Logistik) och Jessica Karlsson, (Fyrtornet Konsult och Utveckling AB), Erika Lagerbielke (adjungerad professor i glasdesign vid Linnéuniversitetet) samt Olle Fält (Stolleprover AB) som processledare. 5

6 De åtgärder som föreslås i rapporten, har p.g.a. tidsbegränsningen avseende rapportering, ännu inte förankrats hos samtliga organisationer. Medfinansiering av insatser och ansvar är frågor som behöver diskuteras ytterligare. Detta arbete kommer att ta vid efter rapportens insändande. Djupare och bredare analyser av relevanta frågor kommer också att ligga i det framtida arbetet. Glasriket-frågan kommer särskilt att lyftas på den planerade Innovationshelgen i Växjö 9 oktober, där delar av dagen samt kvällen kommer att vikas för presentation av och diskussion kring rapporten och nästa steg. Rapportens innehåll Detta är en första delrapport av uppdraget till regeringen, som samlar förstudiens slutsatser. Rapporten beskriver nuläget och ger förslag på åtgärder som kan stärka regionens utveckling, men har inte som ambition att vara en fullständig utredning. Avgränsningen har gjorts till att endast gälla glasindustrin i glasrikeregionen, och inte i Sverige i stort, vilket stämmer överens med regeringens uppdrag. Rapporten fokuserar på den generella näringslivsutvecklingen i regionen analysen visar att glasindustrin består av få företag, varför generella insatser som kan komplettera befintlig industri och skapa nya arbetstillfällen har prioriterats. Rapporten inleds med en bakgrundsbeskrivning av regionens förutsättningar samt glasbranschens utveckling och förändrade konsumtionsmönster. Därefter beskrivs utvalda fokusområden, inom vilka förstudien visat att insatser inom ramen för regeringsuppdraget bör ske. Rapporten fokuserar på att beskriva nuläget inom dessa områden samt de utvecklingsmöjligheter som finns. Avslutningsvis ges förslag på konkreta åtgärder, där ansvar för genomförandet fördelas på nationell, regional eller lokal nivå. 6

7 Bakgrund Regionala förutsättningar Glasriket består av de fyra kommunerna Emmaboda, Lessebo, Nybro och Uppvidinge. Nedan följer några nyckeltal gällande i kommunerna: Kommun Invånarantal (2011) Arbetslöshet (2011) Antal nya företag per 1000 invånare (2011) Företag per 1000 invånare (2011) Andel av befolkningen med eftergymnasial utbildning Emmaboda ,10% 24,6 23,6 23 % (2008) Lessebo ,70% 20,1 21,4 23 % (2010) Nybro ,10% 20,7 24,7 24 % (2010) Uppvidinge ,20% 24,9 35,2 21 % (2011) Statistik från ekonomifakta.se, Arbetsförmedlingen samt SCB:s kommunfakta Som synes i tabellen är kommunerna små - tre av kommunerna har idag under invånare. Sedan 1990 har befolkningsstrukturen i de båda länen förändrats negativt. Detta är en trend som kommunerna delar med andra landsbygdsområden. I samtliga fyra kommuner har tillverkningsindustrin en dominerande ställning på arbetsmarknaden % av arbetstillfällena i kommunerna återfinns här att jämföra med riksgenomsnittet på 14 %. Som brukligt i regioner med hög andel tillverkningsindustri, ligger också utbildningsnivån under riksgenomsnittet. I samtliga kommuner har mindre än ¼ av befolkningen eftergymnasial utbildning, att jämföra med rikets c:a 35%. Den tysta kunskapen syns dock inte i statistiken. Specialiseringen inom den manuella glasindustrin bygger mer på erfarenhet och skicklighet än på eftergymnasial utbildning. Arbetslösheten har ökat under senare år. Lessebo är den kommun som har de största utmaningarna. Under 2011 var arbetslösheten 9,7 % men i juli 2012 hade arbetslösheten ökat till 11,9% och ungdomsarbetslösheten var samtidigt 30 %. Orrefors Kosta Boda lade varsel i slutet av 2011 vilket förklarar åtminstone en del av siffrorna. Totalt har arbetstillfällena inom glasindustrin minskat med 85 % under de senare 35 åren. 7

8 Företagandet är också generellt lågt i tre av de fyra kommunerna. Gällande nyföretagandet, så ligger kommunerna spridda både under och över riksgenomsnittet på 23,5 nya företag per 1000 invånare. Tre av kommunerna i glasrikeregionen har anmärkningsvärt låga siffror i förhållande till landet (Sverigemedel 28,1) i övrigt då det gäller antal företag per capita. Uppvidinge kommun avviker från övriga kommuner genom att uppvisa ett högre antal än rikssnittet. Denna struktur tyder emellertid på att det privata näringslivet i de flesta kommuner behöver diversifieras, för att minska sårbarheten och skapa nya möjligheter för sysselsättning. Sammantaget ger nyckeltalen ovan förutsättningarna för regionens utveckling. Utmaningen ligger i att klara strukturomvandlingen, och skapa fler sysselsättningstillfällen inom fler branscher. New Wave Group med dess ägare Torsten Jansson, står, tillsammans med Lessebo kommun, för de senaste årens större investeringar i Glasriket. Det har byggts en större outlet samt Kosta Boda Art Hotel. Investeringarna uppgår till ca 350 MSEK. Det har funnits förhoppningar om att det skulle uppstå nya etableringar i regionen efter det att outlet och hotell byggts. De stora investeringarna har dock inte lett till att så många nya entreprenörer vågat satsa. Därmed har synergieffekterna av satsningarna uteblivit. Glasbranschens utveckling Paradigmskiftet Den svenska glasindustrins historia följer och påverkas av utvecklingen i industrin och i samhället i övrigt i västvärlden. Generellt har arbetsintensiv industriell produktion minskat drastiskt under sista delen av 1900-talet, samhället har utvecklats från industrisamhälle till kunskapssamhälle. Det påverkar människors liv och människors värderingar, vilket i sin tur påverkar konsumtionsmönster. De första svenska glasbruken eller hyttorna anlades i mitten av 1500-talet. Glasindustrins utveckling är svag fram till 1700-talets andra hälft då en viss stabilitet uppnås. Runt 1830 börjar den hittills enkla driften rationaliseras, ugnar utvecklas, nya dekortekniker tas upp och pressglaset utvecklas. Utvecklingen är en del av ett sammanhang med industrialismens framväxt och socioekonomisk och -kulturell utveckling. Under 1800-talet anlades 91 nya glasbruk, under samma period lades 34 glasbruk ned. I motsats till 1800-tals-utvecklingen inom utländsk glasindustri undergick den svenska tillverkningen knappast någon företagskoncentration. I utlandet såg ju 1800-talet uppkomsten av ett fåtal stora glasföretag med arbetarantal upp till ett par tusen. I Sverige gick utvecklingen i stället mot en ökning av antalet relativt små företag. (Steenberg och Simmingsköld 1958) 8

9 Glashantverkets roll Traditionellt är svensk konstglasindustri hantverksbaserad. De traditionella småhyttorna blev under 1800-talets andra och 1900-talets första hälft till större glasbruk, men tillverkningen förändrade ändå inte karaktär speciellt mycket. Den hantverksmässiga produktionen har varit grund för det konstnärliga uttrycket och präglar bilden av glasbrukens verksamhet. Betydelsen av konst och design I början av nittonhundratalet knyter glasbruken konstnärer till sig för att arbeta med design. Formgivarna tillförde genomtänkt form och funktion och laddade artefakterna för hemmet med starka emotionella värden. Den konstnärliga utvecklingen inom glasindustrin byggde varumärkena och unika produkter skapades. Den ideologiskt drivna marknaden Konstglasindustrins utveckling i början av 1900-talet påverkades starkt av ideologier som drevs av medlemsföreningen Svenska Slöjdföreningen, vilken etablerade tanken att god form skulle göras tillgänglig för en bred allmänhet genom industriell tillverkning och god design. Man drev också en idé om smakfostran som en sorts medborgarutbildning. Ideologin om den demokratiska designen fanns även i andra länder, det var en internationell rörelse. Tanken fick tidigt genomslag i svensk konstindustri, vid tiden för sekelskiftet 1900 samarbetar Kosta glasbruk med konstnären Gunnar G:son Wennerberg och Reijmyre Glasbruk med arkitekten Ferdinand Boberg. De arbetar med utveckling av konstglas och inte med design av hushållsglas eller servisglas. Många modeller tas fortfarande från tyska mönsterböcker, stilen är traditionell, modellerna är överlastade med mycket dekorslipning eller är tillverkade i pressglasteknik. På den Baltiska utställningen i Malmö 1914 utsätts de traditionella glasföremålen för skarp kritik i bred press, föremålen ansågs som varken vackra eller funktionella. Debatten leder bland annat till att Svenska Slöjdföreningen inrättar sin Förmedlingsbyrå genom vilken Orrefors 1914 får kontakt med Simon Gate och snart därefter Edvard Hald. Ett flertal andra glasbruk följer så småningom efter. Glasbruken utvecklar nya uttryck och modeller vilka visas på utställningar och uppmärksammas i media. Den konstnärliga utvecklingen sker i tätt samarbete med hantverksutvecklingen. Konstnärerna utvecklar hushållsglaset estetiskt och funktionellt med fokus på enkla funktionella former och det munblåsta glasets möjligheter, men driver också en innovativ utveckling av konstglasets uttryck. Utvecklingen sker parallellt och kombinationen skapar en stark ställning för svenskt glas både nationellt och internationellt. På utställningar i Göteborg 1923 och i Paris 1925 firar Orrefors stora framgångar. Ledande kulturpersonligheter visar sitt intresse för svenskt glas och inspirerar en bred allmänhet till inköp. En marknad uppstår och utvecklas, glas designat i modern stil för olika ändamål i hemmet blir en åtråvärd produkt. Slöjdföreningens initiativ fick i fortsättningen direkt eller indirekt betydelse för hela det svenska konsthantverkets förnyelse. (Steenberg och Simmingsköld 1958) Genom fascinerande hantverk och inspirerande design i förening skapas produkter som blir 9

10 viktiga för många svenska hushåll när man vill visa och bekräfta vem man är och vill vara i sin tids moderna samhälle. Förmodligen får glaset en stark ställning i det svenska medvetandet genom att det uppfattade behovet inte är endast funktionellt utan också starkt idébaserat och emotionellt. Självklart hade även generella faktorer som industriell logik, affärsmannaskap och marknadskunnande stor betydelse för såväl branschen som enskilda företag. Strukturomvandling i glasindustrin I slutet av 40-talet börjar behovet av glasföremål i hemmet minska, bland annat på grund av introduktionen av plast för produktion av bruksföremål, men också på grund av kontinuerliga sociala förändringar och värderingar. Glasproduktionen vid denna tidpunkt, mätt i antal producerade ton, börjar då gå tillbaka. Den goda utvecklingen i Sverige under åren efter andra världskriget, i kombination med en stark svensk designutveckling under samma period, ger positiva möjligheter men volymerna kommer inte tillbaka. Helsingborgsutställningen 1955, H55, är ur designsynpunkt en viktig händelse för konstindustrin då man åter manifesterar sig omfattar den svenska glasindustrin ungefär 40 glasbruk och anställda, fram till 1980 minskade antalet glasbruk med mer än hälften. I början av 1980 sysselsatte den manuella glasindustrin 2050 personer i Glasriket. Kosta Boda AB drev 5 glasbruk och AB Orrefors Glasbruk 3 glasbruk. Därutöver fanns 10 fristående glasbruk. Samtidshistoria är komplext att analysera och svårt att sammanfatta, en djupare och bredare analys skulle kunna göras. Under 80-talet genomförs en hel del strukturförändringar med nedläggning av ytterligare bruk och nya ägarkonstellationer. Exempelvis köper en grupp hantverkare gemensamt Målerås Glasbruk av Kosta Boda Orrefors börsintroduceras talets högkonjunktur och periodens stora designintresse förvaltas väl av glasindustrin. Ett synnerligen stort intresse för konstglas under 80-talets sista år drar med sig ett starkt intresse även för övriga produkter. Orrefors köper 1989 Kosta Boda. Kuwaitkrisen och den lågkonjunktur som följer skapar en svacka för konstglaset och helkristallen som man har svårt att ta sig ur även om försäljningen i övrigt repar sig i viss mån tack vare exempelvis satsningar på färgat glas. Orrefors Kosta Boda visar god omsättning och lönsamhet några år under 90-talets första hälft men efter 1996 försvåras läget och nya strukturförändringar initieras förändras huvudägarskapet för Orrefors Kosta Boda och efter en turbulent period köper så småningom Royal Copenhagen 1997 det totala aktieinnehavet i Orrefors Kosta Boda och den skandinaviska konstindustrikoncernen Royal Scandinavia bildas. Under 90- talet förändras också handelns strukturer med sammanslagningar och utveckling av egna varumärken, och en ny trend med minimalistisk design och fokus på pris uppstår, se vidare avsnittet Konsumtionsmönster. Alla dessa faktorer har stor betydelse för utvecklingen och för med sig en ny situation för glasindustrin, som man har svårt att anpassa sig till stängs Sandviks glasbruk. New Wave Group förvärvar 2005 Orrefors Kosta Boda. 10

11 Läget 2012 är att efter strukturförändringar och sammanslagningar så har konstglasindustrin i glasrikeregionen decimerats kraftigt. År 2010 sysselsattes 425 personer (inklusive studiohyttor, gravörer etc.). Den dominerande arbetsgivaren är Orrefors Kosta Boda, som ägs av New Wave Group, vilken står för ca 85 % av branschens omsättning. Varsel lagda i slutet på 2011 har decimerat antalet sysselsatta ytterligare. Branschens lönsamhet har generellt varit låg vilket har inneburit att har få eller inga återinvesteringar har gjorts under årens lopp. Branschens företrädare ger en entydig bild av att den storskaliga produktion som tidigare funnits vid bruken inte kommer att återkomma inom överskådlig framtid. Snarare ser man att mindre hyttor med nischad produktion är framtiden. Några av de faktorer som lett till branschens tillbakagång definieras som att importen av billigare glas ökar och att ändrade konsumtionsvanor har lett till att efterfrågan på premiumprodukter har minskat. Men det finns också exempel på framgång. Företaget Mats Jonasson Målerås har, utöver den egendesignade produktionen, utvecklat konceptet "Designarenan Målerås" som möjliggör för egenföretagare att både "hyra" hytt tid och också få möjlighet att ställa ut och försälja produkter på plats. Ytterligare exempel på crossover samarbeten ligger också i sin linda. Denna rapport studerar glasbranschens omfattning i glasrikeregionen vilken som konstaterats ovan stadigt har minskat. Det finns glastillverkning i Sverige också utanför Glasriket, exempelvis förpackningsglasbruket i Limmared, konstglasbruket Reijmyre i Östergötland och ett stort antal fåpersonsföretag med studioglasprofil. I framtiden kan det vara en fördel för glasutvecklingen i Sverige att stärka samarbeten och kunskapsutbyten för att skapa en större kritisk massa. Sammantaget är det totala antalet verksamma glashantverkare och glaskonstnärer som arbetar i egen regi förmodligen upp mot ett hundratal personer och utgör en stor grupp verksamma i inom glasarbetet. Många av dem samlas inom organisationen Glasakademin. It would seem natural for there to be more organized collaboration between industry and studio glass, considering the international glass art community has pioneered many scientific and aesthetic advances in glass creation over the past half century (. ) As the glass art community continues to grow and spread, and hand blownglass industries both worldwide and in Sweden specifically, continue to shrink, it becomes increasingly imperative for these two networks to cross for the sake of the industry s survival. (Olidort 2012 ) 11

12 Konsumtionsmönster Vi upplever idag en förändring av konsumtionsmönster av glas för hemmet som har pågått länge och har komplexa orsaker. Värderingsförändringar hos konsumenterna, nya levnadsmönster, designtrender, introduktion av nya material för hemmets bruksföremål, globalisering av tillverkning och handel samt detaljhandelns förändrade struktur, glasindustrin påverkas av alla dessa och ytterligare faktorer. En undersökning som genomförts av Handelshögskolan i Stockholm 2010 beträffande porslinsbranschen visar på samma utveckling också inom den branschen. Liknande mönster kan ses också i andra länder med traditionellt glashantverk. Analys av konsumtionsmönster är som nämnts ovan komplext, en stor mängd faktorer har påverkan. När det gäller konsumtion av produkter från svensk glasindustri vid en given tidpunkt kan man reflektera över allmänna faktorer som konsumenternas vilja och förmåga till inköp, även i förhållande till andra utgifter och förvärv som konsumenten har att ta ställning till, liksom utbud och tillgänglighet. Köpmönster varierar i olika generationer. Vid varje enskild tidpunkt ser situationen olika ut, men över tid kan vissa strömningar skönjas. Flera aktörer vittnar om betydelsen av pris i förhållande till uppfattat och kommunicerat värde. Uppfattningen om vad som är en god och lämplig gåva förändras från en tid till en annan, vilket har stor betydelse för glasbranschen när (enligt branschen) en stor andel inköp är i gåvosyfte. Flera aktörer påvisar att det finns det en strömning mot lägre prispunkter när det gäller glasbranschens traditionella produkter samt en generell strömning från fysiska produkter mot upplevelsebaserad konsumtion. Industrins och handelns förmåga att möta förändringar har varierat från företag till företag och från tid till tid. Karin M Ekström, professor vid Handels- och IT högskolan, Högskolan Borås, bekräftar konsumtionens och konsumentvetenskapens komplexitet. Hon pekar på förflyttning från materiell konsumtion mot symbolisk konsumtion, att uttrycka identitet genom konsumtion, som en möjlig faktor att ta hänsyn till. Djupintervjuer med företrädare för detaljhandeln ger belägg för att marknaden har förändrats, idag prioriterar konsumenten inte glas och liknande vid gåvotillfällen. Gåvor som är upplevelsebaserade har tagit över, d.v.s. saker man gör/upplever tillsammans. Man samlar inte (vin)glas under lång tid för att få en komplett uppsättning till sig själv eller som gåva utan köper alla de glas man vill ha vid ett och samma tillfälle, vilket verkar påverka hur mycket man kan tänka sig att betala. Detaljhandelns företrädare menar också att trend och mode har haft stor betydelse för branschutvecklingen. På 80-talet och i början av 90-talet fanns det ett intresse för dekorer som följdes av en hantverksromantik. Detta innebar färger, hög bearbetningsgrad, dekorer och uttryck som gav högt förädlingsvärde och som man kunde ta betalt för. När trenden blev minimalistisk i slutet av 90-talet (släta 12

13 odekorerade glas och vitt porslin utan dekorer) så blev det svårt att motivera dyrt hantverk, eftersom det inte fanns några synliga faktorer som motiverade ett högt pris. Stora förändringar har skett i detaljhandeln med kedjor som bytt ägare och aktörer som har börjat arbeta med egna varumärken. Detta skapar svår konkurrens för svensk glas- och porslinsindustri. Det blir allt enklare med global handel med hjälp av digital kommunikation och resor, liksom en ökad aktivitet från exporterande länder. Ett flertal faktorer samverkar således och skapar en svår situation. Vissa varumärken har kunnat ta marknadsandelar, framför allt de som är duktiga på story telling, d.v.s. de som kan tillföra tydliga fysiska eller immateriella värden som konsumenten värderar högt och som man kan ta bra betalt för. Vilka produkter som kan bli populära i framtiden kan svårligen förutspås. Enskilda företag definierar själva bäst sina affärsidéer. För glasrikeregionen bör trenden med upplevelsebaserad konsumtion dock kunna innebära stora möjligheter till verksamhet och etablering av nya företag. 13

14 Utmaningar och fokusområden Förstudien har tagit sin utgångspunkt i de slutsatser som OECD:s rapport Territorial review för Småland och Blekinge, genomförd 2011, lyfter fram. Den belyser näringslivsutvecklingen inom regionen som helhet, den socioekonomiska nivån och demografins förutsättningar. Med regeringsuppdragets fokus på näringsliv och besöksnäring framtonar ett antal områden från OECD-rapporten som centrala - näringsliv, kommunernas och länens möjligheter, utbildning och kompetensnivåer. Näringslivet karakteriseras av många små och medelstora företag. Rapporten visar på de möjligheter det medför som hög grad av förmåga och kunskap att anpassa sig till konjunktursvängningar och att det är en styrka som kan underlätta omställningen av näringslivet. Samtidigt visar det sig att glasnäringen har svårt för att följa konjunktursvängningar och att besöksnäringen inom glasrikeregionen hittills inte utvecklats som den omställare tjänstenäringen i andra delar av landet utgjort. OECD-rapporten belyser sårbarheten i näringslivet inom länen, som grundar sig i ett relativt lågt kunskapsinnehåll i varor och processer. Behovet är tydligt - näringslivet måste förflytta sig i den s.k. värdekedjan för att bibehålla sin konkurrenskraft. En sådan förflyttning ger en bredare och närmare bas till kunden och därmed möjligheter till en följsamhet emot kundbehov och betalningsvillighet för de varor och tjänster som produceras i Glasriket. Andelen nyföretagsamma per invånare i glasrikeregionen ligger i de flesta kommuner lägre än snittet i landets kommuner i övrigt. Andelen nyetablering av företag i glasrikeregionen ligger i paritet med snittet för kommuner i landet. Ser man till företagandet som Svenskt Näringsliv mäter i antalet företag per invånare ligger enbart Uppvidinge kommun över rikssnittet. I jämförelse med Åre som en inlandskommun med ca invånare bär glasrikeregionen låga jämförelsetal inom samtliga områden. Summeras jämförelsetalen och analysen från OECD framtonar att utvecklingspotentialen för glasrikeregionen som småföretagarsamhälle med ett varierat näringsliv är stor. Betydelsen av att öka kunskapsinnehållet i befintliga företag och utveckla nyföretagande är stort och tjänsteleveransen måste utvecklas för att skapa unikitet. På så sätt skulle glasrikeregionen kunna förflyttas i värdekedjan för en förbättrad konkurrenssituation. OECD-rapporten tydliggör ökade behov i ett modernt samhälle av kommunöverskridande samarbeten samt att förbättrade regionala samverkansformer ger effektivare hantering och utveckling av regionala utvecklingsstrategier. Häri 14

15 ligger också behovet av mer utvecklade strategier i sig som ger initiativ till lokalsamhällena och regionen som sådan. Det berör fyra kommuner och två län, där ingen har fullt mandat att besluta om regionala utvecklingsinsatser. Den begränsade samordningen gör insatserna fragmenterade och mer enskilda. I Kalmar och Kronobergs län finns Linnéuniversitetet med campus i Kalmar och Växjö. OECD-rapporten lyfter de möjligheter som finns för forskning- och kunskapsutveckling i samverkan med lokalt näringsliv, men där metoder och miljöer för samverkan behöver stimuleras. Vidare behöver banden mellan utbildningssystemen och näringslivet stärkas, för att därmed utveckla tillgängligheten till kunskapsutveckling för näringslivet. Det finns också behov av att utveckla en matchning mellan utbildningssystemet och lokalt näringsliv. Baserat på OECD:s resultat och för att kunna ta vara på faktorer som driver på en regional värdeutveckling och effektiv resurshantering mellan kommunerna och länen, har följande fokusområden valts ut för förstudien: Lokal och regional ledning Miljö och energi Det levande kulturarvet Glasriket Besöksnäring Incitament för utveckling Forskning, utveckling och utbildning 15

16 Lokal och regional ledning Glasrikeregionen har en gränsöverskridande karaktär som ger en utmaning när det gäller ledning och utveckling. Gränssnitten mellan fyra kommuner och två län ger upphov till spänningar när en gemensam samverkan och samordning ska utvecklas. Avgörande för glasrikeregionens utveckling är den lokala ledningen, som har och har haft en stor betydelse för hur regionen som företeelse har utvecklats i varje kommun och på varje ort. Den lokala och regionala ledningen står inför tydliga behov av samordning och samverkan kring glasrikeregionen som företeelse, bas för näringslivsutveckling och varumärke. Det finns värden, kulturella, näringslivsmässiga och varumärkesmässiga, som kan utvecklas mer positivt om lokal och regional ledning arbetar utifrån en gemensam bas för samverkan. Näringslivsfrågor lokalt Konkret vilar det övergripande ansvaret för näringslivsfrågor i Glasriketkommunerna genomgående på kommunalråden. De har samtliga en mycket central roll för dessa frågors hantering. Det är också kommunalråden som driver näringslivsfrågorna inom respektive kommun, med stöd av tjänstemannaorganisationen. Den lokala politiska styrningen av näringslivsfrågorna kan betecknas personbunden, även om den utgår från lokala strategiska dokument tagna i kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Därmed har näringslivsfrågorna en mer lokal- och personbunden funktion idag, än som ett systematiskt regionalt och kommunövergripande intresse. För en effektiv samverkan över formella gränser finns i landet exempel som knyter ihop kommuner kring arbete med utveckling av attraktiv region och tillväxt. Därmed får näringslivsfrågorna en annan bas och dessa olika typer av samverkansformer samordnar resurser och skapar gemensamma strategier och insatser för tillväxt. Samverkansformerna initieras av de lokala politiska organisationerna och kan vara mer eller mindre långsiktiga, men med fokus på att skapa handling och effektiv resurshantering. Gränsernas påverkan på näringslivet I glasrikeregionen uppstår ett flertal gränssnitt mellan alla de lokala och regionala ledningarna och deras sätt att hantera näringslivsfrågor. Dessa gränssnitt påverkar utveckling och tillväxt inom regionen. Det faktum att man är flera organisationer inom olika gränssnitt tenderar att leda till olika tolkningar, i viss mån olika myndighetsutövning, olika speglingar och perspektiv på tillväxtfrämjande och utvecklingsbehov. De olika organisationerna har också olika praktiska förutsättningar gällande att stötta utvecklingen i regionen. Som exempel kan nämnas fördelningen mellan befogenheter och statliga medel mellan länsstyrelse och regionförbund, som skiljer sig åt mellan de 16

17 båda länen. Det föreligger också en stor skillnad när det gäller tillgång till statliga utvecklingsmedel mellan länen. Denna situation ger olika förutsättningar för de enskilda företagen och näringslivet som helhet, beroende på inom och mellan vilka gränser de verkar. Denna form av multimyndighetsutövning påverkar också näringslivets tillväxtbeslut och ambitioner. I den spretighet som uppstår med starka lokalsamhällen, lokala mandat och lokala/regionala tolkningar finns ett i nuläget stort behov av samordning över kommun- och länsgränser för att utveckla glasrikeregionen. Strukturer för samverkan lokalt/regionalt Det föreligger en låg grad av tradition för samverkan och samarbete såväl interkommunalt som regionalt inom glasrikeregionen. Interkommunal samverkan är visserligen utvecklat i viss utsträckning, då mellan vissa av områdets kommuner, eller riktat emot andra kommuner utanför Glasriket, t ex gällande räddningstjänst. Det saknas ett tydligt ramverk för samarbete och samverkan. Ett stabiliserande ramverk med formaliserade arbetsområden, ansvarsfördelning och gränsöverskridande organisationsformer skulle kunna ge den politiska ledningen bättre strukturer för samverkan, utveckling och gemensamma beslut. Bristen på en regional övergripande resurshantering och målfokusering kring glasrikeregionen leder till lokala tolkningar och förhandlingar mellan aktörerna istället för samarbete och beslutsfattande under processernas gång. Konsekvensen av detta blir en otydlighet i de politiska organisationernas ambitioner kring näringslivs- och destinationsfrågor för företag, näringsidkare, besökare, medarbetare och medborgare. Det leder till mindre samverkan mellan kommunerna och ett mer introvert fokus på de egna för tillfället uppnådda vinsterna i den kontinuerligt pågående förhandlingen mellan kommunerna. Dilemmat i samverkan ligger i valet mellan att agera utifrån glasrikeregionen som helhet, eller att agera utifrån den egna kommunen/regionens perspektiv. För att utveckla gemensamma värden inom glasrikeregionen knutet till näringsliv - och destinationsutveckling behövs nya strukturer, där glasrikeregionen som helhet står i fokus. De olika politiska ledningarna, lokalt och regionalt, tillsammans med länsstyrelserna behöver identifiera en gemensam plattform för ledningsarbetet inom glasrikeregionen. Samordnad handling kan skapas genom gemensam vision och målbild. Strukturer för samverkan nationellt Som konstaterats är den nuvarande regionala indelningen inte uppbyggd för att möta de behov av samverkan som glasrikeregionen står inför. Det är dessutom så, att samverkan över länsgränser kan vara problematiskt att hantera av staten, som är van 17

18 vid att koppla insatser mot enskilda kommuner eller län. Uppdraget kring glasrikeregionen skulle därmed kunna användas som ett sätt att utveckla metoder för samverkan också med staten. Det krävs en effektivare resurshantering framöver för att optimera effekterna av de insatser som görs. De åtgärder som behövs, berör flera olika departement och myndigheter. Samordning måste ske mot en gemensam målbild, så att insatser kan koncentreras till de områden där de behövs mest. Idag upplevs ofta statliga satsningar som splittrade, vilket kan skapa kontra-produktiva åtgärder. Det är därför viktigt att skapa en förenklad kommunikation, både mellan regeringen, dess departement och myndigheter samt mellan den statliga nivån och glasrikeregionen. Det finns ett behov av en specifik dedikerad kontaktpunkt på nationell nivå, som kan agera samordnare i de insatser som görs inom regeringsuppdraget för Glasriket. Det är också av högsta vikt att glasrikeregionens kommunikation sker på samma tydliga sätt, genom en samordnande organisation. Detta ger glasrikeregionens företrädare en möjlighet att göra sig hörda på ett enkelt sätt, och ger en bättre möjlighet att hålla fast vid en gemensam målbild. På så sätt kan medel kanaliseras så att de överensstämmer med de regionala behoven, och solitära insatser kan undvikas. Enskilda insatser De båda länsstyrelserna och regionförbunden i Kronoberg och Kalmar har under perioden betalat ut 43 MSEK i 166 stödinsatser riktade till aktörer i Glasriket. Summan är endast baserad på medel utbetalade av regionförbund och länsstyrelse och omfattar således inte eventuell medfinansiering från kommun, EU eller andra aktörer, som oftast förekommer. I den redovisade summan ingår inte heller de kommunala medel som delvis finansierar basverksamheten i AB Glasriket. Summan bör därmed totalt vara flera gånger större än angivet ovan. Stödinsatser har framförallt bestått av olika utvecklingsprojekt, inom bl.a. besöksnäring och kultur. I somliga projekt kan det upptäckas såväl samsyn mellan länen, som långsiktighet. Aktiviteter som t.ex. Musik i Glasriket har stöttas gemensamt och under en längre tid. Det projektet kan anses vara framgångsrikt och har inneburit att glasrikeregionen nått ut till en ny målgrupp av besökare. Dock kan det konstateras att projektet troligen inte lyckats att uppnå (eller haft krav på att uppnå) en egen ekonomisk bärighet då arrangemanget reducerats rejält när projektmedlen inte längre delats ut. Många av stöden framstår dock som enskilda insatser, där resultat och effekter är svårbedömda. I de resultatuppföljningar som genomförts för en del stödprojekt uttrycks emellanåt en osäkerhet om de målsättningar som satts upp har varit antingen realistiska eller mätbara. 18

19 Bland de stöd som utbetalats ingår också arbetet med att kartlägga och bevara kulturhistoriska miljöer. De investeringarna kommer att kunna visa sig bli speciellt lönsamma då Det levande kulturarvet Glasriket blir ett av de fundament som kan bära en produktutveckling inom såväl upplevelseindustri och kunskapscentrum. Sammantaget uppskattas stödåtgärder för glasindustrin och besöksnäringen uppgå till 100 MSEK. under perioden Under samma period har industrin haft en nedgång. Besöksnäringen noterar dock ökande besökssiffror. Det kan dock inte bortses från att Kosta Boda Art Hotell uppfördes under perioden vilket, i sig, bör ha bidragit till att öka besöksantalet. En utmaning då det gäller framtida stödinsatser är, som konstaterats ovan, att de båda länen hanterar olika stora medel och därför kan göra olika prioriteringar. Ytterligare en utmaning är att skapa nya rutiner för gemensamma kvalitetsutvärderingar och målbildsjämförelse samt effektiva resultatuppföljningar. En enhetlig hantering mellan länen behöver också utvecklas, så att insatser av solitär karaktär kan undvikas och gemensamma strategiska satsningar göras. Det finns anledning att vidare studera om en koncentration av stödmedlen till ett fåtal större och mer långsiktiga projekt kan ge ett bättre resultat i förhållande till fler mindre insatser. 19

20 Miljö och energi Förorenad miljö och hög energiförbrukning skapar utmaningar för Glasriket. Nyetableringar omöjliggörs inom såväl traditionell som ny tillverkningsindustri. Attraktiviteten för besöksnäringen hotas och produktutveckling inom besöksnäringen i historiska miljöer försvåras. Sammantaget är det avgörande utmaningar som bör hanteras för att ge goda förutsättningar för näringslivet. Sanering av glasbruksområden Kartläggning av föroreningar vid 22 glasbruk har genomförts av de bägge länsstyrelserna och redovisas i rapporten Slutrapport-Glasbruksprojektet Den sammanlagda mängden deponerat glas vid de undersökta glasbruken har uppskattats till c:a m³, innehållande 310 ton arsenik, 19 ton kadmium och 1600 ton bly. Motsvarande uppskattning av mängden förorenade jordmassor på bruksmark uppgår till m³ innehållande 112 ton arsenik, 8 ton kadmium, 1500 ton bly. Samtliga bruk utom Boda anses vara i riskklass 1 enligt Naturvårdsverkets metod Mifo fas 2. En uppskattning har gjorts för kostnaden att sanera hela glasrikeregionen (totalt 50 glasbruk), vilken hamnar på 890 MSEK. Det är emellertid problematiskt att genomföra den sanering som skulle behövas i glasrikeregionen p.g.a. resursbrist och ansvarsförhållanden för sanering. Ansvar för sanering utreds från fall till fall. Det faktum att saneringen uteblivit, har, förutom de negativa hälsoeffekter som föreningarna kan innebära, även konsekvenser för näringslivsutvecklingen i området. Nyinvesteringar eller nystart av glasbruk försvåras bland annat p.g.a. sanerings- och ansvarsfrågan. Att sanera de mest förorenade områdena skulle därför bidra positivt till miljön, samtidigt som näringslivet får bättre förutsättningar. En sanering skulle också kunna generera ökad sysselsättning, samt öka attraktionskraften för besökare. Energieneffektivisering Energi är en av de stora utgifterna för glasindustrin. C:a 10 % av produktionskostnaderna går till energiförbrukning. En lång tid med dålig lönsamhet inom branschen har inneburit att företagen inte haft möjlighet att investera i energieffektivisering. För nystartade, små företag innebär höga driftskostnader att stora investeringar måste göras redan vid starten för att verksamheten överhuvudtaget ska kunna starta. Genom att utveckla metoder för energieffektivisering, skulle kostnaderna både för befintliga och eventuella nya glasbruk kunna minska. Här kan också nya metoder för återanvändning av energi vara viktiga utvecklingsområden. 20