Vad innebär det att vara koncentrerad?

Transkript

1 Vad innebär det att vara koncentrerad? Att koncentrera sig innebär att öppna sig för och ta in omvärlden; att med sina sinnen registrera intrycken från allt som finns omkring. Men omvärlden ger så ofantligt många intryck att man inte kan ta in allt. I varje ögonblick måste man välja ut vissa aspekter för att kunna förstå vad man är med om. Vissa intryck är användbara och viktiga för människan att reagera på medan andra är irrelevanta och man blir splittrad om de får styra ens handlande. Koncentrationsförmåga är en mental process där man värderar och sorterar vilka intryck som får tränga in respektive stängas ute. Att t ex koncentrera sig på en uppgift betyder att man kan: - rikta sin perception, sina tankar, sina känslor mot uppgiften - utesluta ovidkommande (i sammanhanget oviktiga) stimuli - komma igång med, hålla fast vid och avsluta uppgiften (Kadesjö, Barn med koncentrationssvårigheter). För att ett barn ska vara koncentrerat måste det ske ett möte mellan barnets yttre verklighet och inre liv. Det viktigaste är dock att det finns en känslomässig och betydande överenskommelse mellan intrycken från omvärlden och barnets egna förutsättningar, både utvecklingsmässigt och känslomässigt. Vilka intryck barnet tillåter att tränga in eller stänger ute bestäms av flera element, varav de viktigaste är följande: - Barnets tidigare erfarenheter, kunskap och intellektuella nivå. - Barnets känsloliv, dvs. vilka emotionella reaktioner som intrycken från omvärlden väcker hos barnet. - Barnets motivation till att vilja närma sig den konkreta uppgiften. (Kadesjö, Barn med koncentrationssvårigheter) Det är inte svårt att se om ett barn är koncentrerat. Om aktiviteten motsvarar barnets sätt att arbeta med verkligheten, dess erfarenheter, kunskap och intellektuella nivå visar det med sin kroppshållning och sitt sätt att röra sig. Att dess psykiska och intellektuella energi är inriktad på uppgiften. Om en uppgift är lockande och intressant är det lättare för ett barn att koncentrera sig. Men uppgifter som påminner om tidigare motgångar och ger associationer till obehagliga erfarenheter kan få barnet att undvika att engagera sig i uppgiften. Barn uppfattas kanske som okoncentrerade om det i en inlärningssituation inte finns någon överenskommelse mellan barnets motivation och den vuxnes syften. Men i själva verket kan barnet vara koncentrerat på andra sidor av denna situation, t ex på de andra barnen, andra ljud, på att inte misslyckas osv. Typiska problem hos barn med koncentrationssvårigheter Gruppaktiviteter som kräver uppmärksamhet, samspel och förmåga att hålla sig till regler fungerar dåligt. Deras uppmärksamhet pendlar från det ena till det andra. De har svårt att få ordning på det som de skall göra. De håller inte reda på de saker de behöver, utan tappar tråden och verkar ofta lätt förvirrade.

2 De har det svårt att få ett begripligt sammanhang i vad de är med om, svårt att förstå vad situationen innebär och svårt att lära sig saker. De upplever sig ofta som utlämnade till händelseförlopp som de inte kan påverka. De hamnar ofta i konflikter med andra barn och förstår inte varför de andra blir arga på dem. En del av dessa barn söker stimuli. Detta gör de för att aktivera sitt centrala nervsystem som fungerar långsamt. De är som radarskärmar som ständigt söker signaler från omgivningen och när de inte hittar några sådana skapar de nya intryck genom att t ex röra sig eller prata. De verkar inte höra tillsägelser och håller sig inte till de regler som man kommit överens om, vilket gör att det är svårt att lita på dem. De lyder inte, verkar inte höra vad man säger till dem, sätter upp sina egna regler, förstår inte att de går över gränsen och får hela tiden egna idéer om vad som ska göras i leken. Det finns en del barn som har svårt att komma igång med lek eller skolarbetet och måste puffas på för att få något gjort. De undviker och avvisar till en början allt nytt; nya människor, ny mat, nya rutiner osv., särskilt om man tvingar dem. De kallas ofta för dagdrömmare. Barn med koncentrationssvårigheter har svårt att utveckla och behålla nära och ömsesidiga kamratrelationer. Detta beror på att en kamratrelation förutsätter först och främst att båda parter kan ge (det gäller i känslor, förmåner, uppmärksamhet och ansvar) och ta i relationen. Kamratrelationen kräver att man måste kunna förstå vad en social situation ställer för krav och anpassa sitt beteende efter det. Men ett barn med koncentrationssvårigheter har varken tålamod eller förmåga att kunna tolka vad som är viktigt eller vad som pågår i en situation där många barn är samlade. För att bli vän med någon måste man acceptera att det tar tid att bygga upp en kamratrelation. Barn med koncentrationssvårigheter är otåliga har svårt att försiktigt närma sig andra barn. Deras intensiva önskan att få en vän får barnet att uppvakta kamraten på ett sätt som upplevs av den andra som påträngande. (Kadesjö, Barn med koncentrationssvårigheter, 2002) Inom senare forskning utgår man från att utvecklingen om rolltagande sker i samspel med andra barn och vuxna. T ex när barn leker rolleken kan konflikter uppstå men de måste lära sig integrera sina egna uppfattningar med andras för att leken ska kunna fortsätta (Evenshaug & Hallen, 2001). Passiva barn med koncentrationssvårigheter När man diskuterar barn med koncentrationssvårigheter tänker de flesta av oss i första hand på dem som är överdrivet aktiva. Men det är också viktigt (angeläget) att uppmärksamma de passiva och motoriskt stillsamma barnen. De är inte lika krävande för de vuxna i sin omgivning men även de behöver extra stöd och förståelse för att utvecklas. Olika typer av koncentrationssvårigheter Som pedagog är det vanligt att man säger att ett barn har koncentrationssvårigheter, vilket är en vanlig formulering för att benämna olika beteenden. Just därför är det viktigt att analysera vad man egentligen menar med det eftersom begreppet inrymmer ett brett spektrum av beteenden. Man brukar säga att det finns primära (1) och sekundära (2) koncentrationssvårigheter.

3 1. Vissa barn har svårigheter i de flesta situationer som de befinner sig i, vilket skapar stora och bestående koncentrationssvårigheter i barnets vardag. Men i dessa fall berörs även föräldrar, förskollärare, fritidspedagoger och lärare. De typiska problem som barn med primära koncentrationssvårigheter brukar ha är följande: - uppmärksamhetsstörning - impulsivitet - svårigheter med att finna lämplig aktivitetsnivå - svårigheter med att uppfatta och följa instruktioner och regler. Det är inte ovanligt att ett barn med primära koncentrationssvårigheter har en psykosocialt påfrestande uppväxtsituation. Även om det inte är förhållandena i uppväxtmiljön som är orsaken till koncentrationssvårigheterna kan de ha en avgörande betydelse för hur svår problematiken är. 2. I andra fall kan koncentrationssvårigheterna vara en följd av eller en reaktion på förhållanden i barnets miljö, t.ex. brister eller stressfaktorer i barnets uppväxt. Om man skulle avlägsna dessa, skulle barnet inte längre ha några specifika svårigheter. Dessa kallas för sekundära koncentrationssvårigheter eller situationsbundna koncentrationssvårigheter. Lässvårigheter och koncentrationssvårigheter Har ett barn stora koncentrationssvårigheter av något slag påverkas förstås barnets förmåga att lära sig sådant som kräver ansträngning och koncentration. Om ett barn inte orkar vara uppmärksamt på en sådan arbetsuppgift mer än den korta stund då läraren lyckas fånga barnets intresse får det förstås svårt att lära sig läsa. Om det sedan är så att de flesta andra i gruppen går snabbt framåt i sin inlärning och detta barn inte hänger med när uppgifterna efterhand blir svårare och kräver mer av koncentration och ansträngning, kan onda cirklar uppstå. Barnets nätverk Alla situationer i hem, skola och närmiljö där barnet befinner sig i direkt samspel med människor eller saker omfattar mikrosystemet. Det som utspelar sig mellan mikrosystemen är viktigare för ett barns utveckling än det som försiggår i dem, vilket man vet från nätverksforskning. Barnet är en del av mikrosystemet och det är där som han/hon gör sina erfarenheter och skapar sin verklighet. I ett bra nätverk är det viktigt med bra förbindelser med olika mikrosystem. Relationer mellan flera mikrosystem omfattar mesosystemet. Det är relationer mellan familjen och andra personer i barnets närmiljö som detta system består av. Exosystemet omfattar olika sociala strukturer som indirekt påverkar barnets utveckling. T ex samspelet inom familjen och familjens samspel med den närmiljö som påverkar barnets utveckling. Makrosystemet omfattar normer, värderingar, traditioner, politik osv. Bronfenbrenner har genom en rad undersökningar visat hur faktorer på alla nivåer påverkar och påverkas av samspelet inom familjen (Evenshaug & Hallen, 2001). Barnets utveckling är beroende av föräldrarnas roll som förmedlare av påverkan från större system som nätverk, grannar, skola, arbetsplatsen, andra myndigheter. När familjen som system får möjligheter att fungera i en relativt stöttande miljö, kan den ta till vara de

4 grundläggande utvecklingsbehoven hos sina medlemmar (Klefbeck & Ogden, Barn och nätverk) Barnets individuella utveckling hänger nära samman med familjens utveckling i den s.k. familjecykeln. För att förstå utvecklingspsykologi i ett samspelsperspektiv bör man alltså ha kunskap om familjecykelns normala biologiska och psykosociala förlopp. Varje familj upplever en rad förändringar under sin utvecklingscykel. Detta sker både i biologisk och i psykosocial bemärkelse, t ex genom födslar, dödsfall, skolstart, flytt osv. Vid liknande händelser sätts samspelet mellan familjemedlemmarna ibland på svåra prov på grund av att många stressfaktorer kan samlas inom en kort tidsperiod (Liljegren, 2000). Vardagens påfrestningar är så stora att dessa påverkar deras beteende och utveckling. Många barn tvingas under sin dag att växla mellan aktiviteter på ett sätt som motverkar lusten och möjligheten till fördjupning. Man ändrar rutiner utan att fråga sig vad det kan betyda för barnen i gruppen. I dagens värld utsätts barn och ungdomar för en massa intryck och det händer saker runt omkring dem nästan hela tiden; under sin dag i förskolan eller skolan möter de massor av människor, utgör en del i flera grupper, erfar omväxlande händelser i olika miljöer. Men allt detta har inte bara positiva konsekvenser utan detta bombande med intryck medför att de tidigt får ta del av händelser i en orolig värld genom t.ex. otäcka tv-bilder och tillspetsade rubriker i tidningar. Om man som vuxen är otydlig i sin styrning och i den struktur som man erbjuder barnen utlämnar man många barn till att bli splittrade. Barn och ungdomar har idag möjlighet att pröva på och delta i en mängd olika aktiviteter och man kan lätt få det intrycket av att barn ges möjligheter till utveckling och framgång bara de tar tillvara på utbudet. Dock klarar inte alla det och det finns risk för att en ny ojämlikhet dyker upp: mellan de som kan utnyttja allt detta och de som inte kan det. Det finns barn och ungdomar som känner att de själva inte kan påverka sin egen livssituation och då är risken stor att de blir osäkra individer med många skol- och kamratmisslyckanden som söker efter något som kan ge tillvaron en mening. Idag är vardagens påfrestningar så stora att de tenderar att framkalla koncentrationssvårigheter hos fler barn än de som man arbetar med. Inriktning av stöd till barn med koncentrationssvårigheter Det är många förväntningar som riktas mot ett barn i varje vardagssituation. Om förväntningarna inte överensstämmer med barnets förmåga anses det vara ett problem. Om man har en målsättning med olika insatser för ett barn med stora koncentrationssvårigheter bör detta minska konflikten mellan vad omgivningen förväntar sig och vad barnet faktiskt förmår. Detta kan ske genom att antingen anpassa kraven, anpassa miljön eller genom att hjälpa barnet utveckla sina färdigheter. Det viktigaste i bemötandet av ett barn med primära koncentrationssvårigheter är att rätta sina krav till vad barnet förmår genom att förstå dess hinder. Förändringar i miljön kan dessutom göra det lättare för barnet att klara det som omgivningen väntar sig av dem. Man minskar också konflikten mellan omgivningens förväntningar och barnets förmåga om barnet får hjälp att utveckla sina färdigheter inom viktiga områden såsom språk, inlärningsförmåga, motorik, uppmärksamhetsförmåga och sociala färdigheter.

5 Det är viktigt att förhindra negativa följder. Trots olika insatser kommer barn med stora koncentrationssvårigheter alltid att ha svårt med saker, vilket får negativa följder för självförtroendet. Därför är det viktigt att man hela tiden söker nya vägar för att stärka deras självförtroende. Det är också viktigt att bygga en helhetssyn på barnets utveckling. Genom detta kan man se hur de olika utvecklingsområdena det motoriska, kognitiva, emotionella och sociala hänger samman och bildar en helhet där de olika delarna är beroende av varandra. Helheten kan inte bildas utan delarna, men det är inte självklart att de delar som man identifierar tillsammans bildar en helhet. Ett barn har rätt att uppfattas och bemötas som en kännande, tänkande individ med egna upplevelser av vad det är med om. Barnet behöver mötas av uppmuntran för att han/hon skall få en chans att utveckla ett gott självförtroende och för att dess fina sidor skall komma till sin rätt. Man måste förstå barnets speciella svårigheter för att kunna berömma och uppmuntra istället för att tjata och kritisera samt veta vad barnet klarar av. Barn med stora koncentrationssvårigheter har svårt att skapa struktur i sin kaotiska värld. De behöver hjälp med att organisera och skapa sammanhang i sin tillvaro och att forma en sammanhållen verklighet av vardagens många intryck som det förstår och upplever sig kunna påverka. Man ska vara så tydligt som möjligt för att visa vad det är som gäller. Vad kan vi vuxna göra för att hjälpa barn som har koncentrationssvårigheter? Varken tjat, varningar eller bestraffning har någon större effekt. Det är inte nyttigt att bli irriterad eller arg på barnet. Om man istället förstår och inser det som ligger bakom ett beteende eller speciellt handlingsmönster och inser att det inte handlar om ovilja eller olydnad hos barnet brukar det vara lättare att bemöta situationen. Man kan förhindra en del av misslyckandena om man ser ett mönster i svåra situationer och kan ana när de kommer att uppstå. Som vuxen måste man utgå från barnets förmåga när man tar ställning till vad man tycker att barnet skall klara av. Vid långa förklaringar, prat-pedagogik, stänger dessa barn successivt av sin uppmärksamhet Text & bild: Sabiha Otlu lärare 4-9 Källförteckning Kadesjö B. (2002) Barn med koncentrationssvårigheter Evenshaug & Hallen, (2001) Barn- och ungdomspsykologi Klefbeck & Ogden, (2001) Barn och nätverk Liljegren B. (2000) Elever i svårigheter