Vägen tillbaka. Kriminologiska institutionen. En kvalitativ studie om återintegrering till arbetsmarknaden efter avtjänat fängelsestraff

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Vägen tillbaka En kvalitativ studie om återintegrering till arbetsmarknaden efter avtjänat fängelsestraff Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2014 Josephine Lavebäck

2 2

3 Sammanfattning Kriminalitet är ett problem som inte endast påverkar enskilda individer utan hela samhället. Stämplingen av de före detta kriminella bidrar till en uppdelning mellan kriminella och de goda medborgarna. Detta kan tydligt ses i arbetslivet. Möjligheterna för en före detta kriminell att återintegreras till arbetslivet är överlag små. Studiens syfte är att redogöra för hur situationen ser ut idag för före detta kriminella på arbetsmarknaden, samt att belysa vad som behövs göras för att det ska bli en förbättring. Metodvalet var kvalitativa intervjuer, de utfördes på tre KRIS-respondenter som alla hade avtjänat fängelsestraff. De hade också lyckats komma ut på arbetsmarknaden efter avtjänat straff. En fjärde intervju utfördes på en respondent från Arbetsförmedlingen, hon jobbade bland annat på avdelningen Rehabilitering till arbete, där fokus är på att hjälpa kriminella på anstalter och fängelser att strukturera upp en arbetssökarplan. I studien diskuteras materialet från respondenterna utifrån Beckers teori om stämpling och Goffmans teori om stigmatisering. Resultatet visar tydligt att det är svårt för en före detta kriminell att återintegreras till arbetsmarknaden. De har redan placerats i ett fack, vilket bidrar till att det nästan är omöjligt att söka jobb på samma sätt som en icke-kriminell. Jobbalternativen är färre och man upplever sig stämplad av samhället i stort och av arbetsgivarna. Om valet står mellan en icke-kriminell och en före detta kriminell väljs i majoriteten av fallen den icke-kriminella. Som tillägg till fördomar och förutfattade meningar har de tidigare straffade ofta brist på utbildning och arbetslivserfarenhet, vilket ytterligare försvårar situationen. Det ska dock framhållas att det även finns arbetsgivare som vill ge före detta kriminella en chans. Det finns idag hjälp till de tidigare dömda för brott, bland annat verksamheter som KRIS och även Arbetsförmedlingen. De finns tillgängliga redan på anstalten, detta för att försöka lägga upp en plan på hur de ska gå tillväga efter avtjänat fängelsestraff. Trots denna hjälp krävs det väldigt mycket från individen, egen motivation och en stark vilja är en grundförutsättning för att man skall lyckas. Behandlingsprogram på fängelserna, som t.ex. kognitiv beteendeterapi och drogbehandlingar är också viktiga inslag. Sammanfattningsvis är det mycket som bör förändras och utvecklas för att öka möjligheten att återanpassa de som avtjänat sina straff, det är givetvis upp till individen men även samhället har ett stort ansvar. 3

4 Nyckelord: Före detta kriminell, Återintegrering, Arbetsmarknaden, stigmatisering, stämplingsteorin, KRIS, Arbetsförmedlingen. 4

5 Innehållsförteckning 1. Introduktion Bakgrund och inledning Syfte Frågeställningar Disposition Tidigare forskning Relevant teoribildning Stämplingsteorin - Howard Becker Stigmatisering - Erving Goffman Metod Vetenskaplig utgångspunkt Fenomenologisk ansats Förförståelse Val av metod Semistrukturerade intervjuer Urval Individuella intervjuer Procedur Validitet Reliabilitet Etiska överväganden Tillvägagångsätt för analysen Resultat och analysdel Hur ser situationen ut idag, vad görs? KRIS Arbetsförmedlingen Vilken syn och fördomar finns på de före detta kriminella? KRIS

6 5.2.2 Arbetsförmedlingen Vad bör göras mer? KRIS Arbetsförmedlingen Diskussion Återkoppling till tidigare forskning och teori Slutsats Förslag till framtida forskning Litteraturförteckning Webbsidor Böcker Bilagor Bilaga Bilaga

7 1. Introduktion 1.1 Bakgrund och inledning Enligt Brås statistik är det störst risk att återfalla i kriminalitet direkt efter frigivningen, för en femtedel av återfallen händer detta inom två månader (Brå, 2012). Varför ser statistiken ut som den gör och vilka faktorer skulle kunna utvecklas för att minska återfallen? För många brottslingar som suttit av sitt straff och ska ut i samhället igen är det största problemet att de inte har något att komma ut till. Kriminalvården har olika behandlingsprogram som brottslingar kan genomgå när de sitter inne som ska ge klienterna nya kunskaper, färdigheter och insikter för att minska återfallen och komma tillbaka in i samhället och arbetslivet (Kriminalvården, 2014). Kognitiv beteendeterapi, Brottsbrytet och 12-stegsprogram är några av dem. Detta är dock bara ett steg i kedjan för att återintegreras. Två av de viktigaste faktorerna för före detta kriminella är att få tag på en bostad och framförallt ett jobb. KRIS (Kriminellas Revansch i Samhället) är en ideell verksamhet som finns över hela Sverige och i andra länder, verksamheten arbetar med att hjälpa kriminellt belastade (även individer som kommer direkt från gatan) in i samhället igen. Medlemsantalet är idag runt 5000 personer, inklusive stödmedlemmar. Genom att ha nolltolerans mot droger och alkohol har individerna en chans att börja om från noll men med bättre förutsättningar. KRIS jobbar bland annat med så kallad muckhämtning, vilket innebär att personer från KRIS möter upp den frigivna vid häktet eller anstalten efter avtjänat straff, sedan åker man till direkt till verksamheten och firar. Det är många som bara har instabila kontakter kvar, genom denna metod undviker individen att komma i kontakt med dåligt umgänge direkt efter frisläppandet. KRIS jobbar även med att kontakta individerna på häktet och anstalterna, där de informerar om sin verksamhet. Kurser och utbildningar erbjuds samt så kallade visionsrum, vilket är särskilda rum på Frivården eller anstalten där de intagna får stöd och hjälp med att planera sitt liv i frihet (Kriminalvården, 2014). Man kan även ge individer hjälp med skyddad identitet, på verksamheten kan man börja jobba med lönebidrag på KRIS dvs. att man arbetar för lägre lön på grund av att man bland annat har varit ifrån arbetsmarknaden under en längre tid eller har egenskaper som bidrar till att man har svårare att hitta anställning, så som kriminellt förflutet. KRIS 08 har till och med en secondhand affär där medlemmar kan få arbete. Medlemmar kan även få möjlighet att föreläsa på olika skolor och event, där de kan berätta om sina livshistorier och förmedla en positiv inställning till unga. För att denna ideella verksamhet ska 7

8 kunna gå runt har KRIS sponsorer, bland annat Bostaden Umeå, Competens, Björka Halvvägshus, SB Maskinservice (KRIS, 2014). Arbetsförmedlingen har också en viktig roll när det gäller att återintegrera före detta kriminella in i samhället. Arbetsförmedlingen har en avdelning som jobbar just med dessa frågor, den heter Rehabilitering till arbete och inom ramen för avdelningen samarbetar man med olika myndigheter, tex. Försäkringskassan, Socialtjänsten, skolan, sjukvården och Kriminalvården (Arbetsförmedlingen, 2014). Syftet med detta samarbete är att på bästa sätt hjälpa kriminellt belastade att få tillgång till resurser inom rehabiliteringsområdet och att få en chans till att komma ut på arbetsmarknaden. Jag vill skriva om före detta kriminellas väg tillbaka till arbetslivet för att jag känner att dessa frågor är väldigt viktiga för att ett samhälle ska fungera. Man måste fokusera på att hjälpa dessa människor in i arbetslivet och samhället igen, eftersom stigmatiseringen av dem som begått kriminella handlingar bidrar till en vi och dom uppdelning i samhället. Uppdelningen påverkar i sin tur till ett utanförskap där många kriminella väljer att fortsätta sin kriminella livsstil på grund av att det är för svårt att ta sig in i samhället igen. I subgruppen har de en gemenskap där kriminella handlingar är normativt, men de avviker från resterande samhälle. Vilket i sin tur blir en ond cirkel. Jag tror att man bryter detta mönster bäst genom att erbjuda program inom behandling som hjälper att motivera individerna till att se det positiva att vilja jobba och att de samtidigt får hjälp av verksamheter och myndigheter med bland annat att söka jobb. Att ha ett jobb eller sysselsättning, att försörja sig själv, att vara del av samhället och att känna att man är med och bidrar är i mina ögon en av de viktigaste faktorerna för en före detta kriminell, eftersom risken för återfall minskar och möjligheten till att få en inkomst och bli oberoende av andra ökar. Alla har rätt till en andra chans och till den hjälp de behöver. 1.2 Syfte Syftet med denna studie är att belysa hur arbetsmarknadssituationen ser ut för före detta kriminella efter avtjänat fängelsestraff och vilka möjligheter de har att återintegreras in i arbetslivet. 1.3 Frågeställningar Hur uppfattar de intervjuade före detta kriminella att situationen i relation till arbetsmarknaden ser ut för före detta kriminella i allmänhet efter avtjänat straff? 8

9 Hur uppfattar en arbetsförmedlare att situationen ser ut för före detta kriminella efter avtjänat straff? Vad menar de före detta kriminella borde göras för att förbättra situationen? Vad menar Arbetsförmedlingen borde göras för att förbättra situationen? 1.4 Disposition I nästa kapitel presenteras relevant tidigare forskning samt de två teorier som används under tolkningsdelen i arbetet. I kapitel tre diskuteras och presenteras metodval, urval, vetenskapsteoretiska utgångspunkter samt reliabilitet och validitet. De etiska övervägandena tas även upp och det diskuteras hur de är kopplade till studien. Kapitlet därefter är resultat-och analys där materialet från respondenterna analyseras utifrån den tidigare forskningen samt de utvalda teorierna. Arbetet avslutas med en diskussion där analys- och resultatdelen utvecklas med personliga reflektioner och slutsats samt idéer om framtida forskning. 2. Tidigare forskning När jag sökte efter tidigare forskning som skulle kunna vara användbar i min studie använde jag mig av databaserna Refworks och Criminal Justice. De sökord som användes var Återintegrering, Employability, Former prisoner, Före detta kriminell, Arbetsmarknaden, stigmatisering, stämplingsteorin, KRIS, Arbetsförmedlingen. Där fick jag fram en del tidigare studier, jag fann bland annat Devah Pagers (2003) studie The Mark of a Criminal record som handlar om på vilket sätt ett kriminellt förflutet påverkar framtidsmöjligheterna i samhället. Jag kom även över Nilsson, Bäckman och Estradas (2013) studie Involvement in crime, individual resources and structural constraints under min sökning. Christel Backmans (2011) studie Vocabularies of motive among employers conducting criminal background checks handlar om hur utdrag ur belastningsregister vid jobbsökningar har ökat i Sverige de senaste åren. Hon analyserar hur ett utdrag av belastningsregistret kan påverka relationen mellan den som ska anställas och arbetsgivaren. Vilka orsaker som ligger bakom att det har blivit vanligare på i Sverige på senare år. Jag ansåg att Backmans studie inte skulle tillföra något mer relevant för min studie men det fanns två studier som hon hade använt sig av som passade bra för mig. Det var Graffman m.fl.(2007) och Davis m.fl. (2012), deras studier var inriktade på vilka möjligheter som ges till de kriminellt belastade och vad som behövs göras mer. Brås artikel (2012) Två av fem återfaller i brott tar upp hur statistiken för hur återfall ser ut för kriminella individer under Det belyser vikten av att hjälpa kriminella när de frisläpps och hur viktig 9

10 återintegreringen är. Nu när problemet är framtagit genom statistiken kan man lättare åtgärda dessa problem. I Anders Nilssons (2002) avhandling Fånge i marginalen förklaras utifrån ett flertal teorier varför individer begår brott och även återfaller. Nilsson diskuterar bland annat teorierna självkontroll och rational choice, där de kombinerat med sämre levnadsförhållande kan leda till återfall. Den följer upp Brås statistik, där man både kan förklara att det är mycket återfall men även varför. När man har klarlagt dessa fakta kan man lättare förstå samhällets syn och varför arbetsmarknaden är svår för kriminellt belastade. Graffman m.fl. (2007, sid. 673) har som syfte att undersöka hur möjligheterna ser ut för en före detta kriminell att få en anställning och lyckas behålla den. Författarna har i The perceived employability of ex-prisoners and offenders granskat tre olika frågor. De berör hur brottets grovhet påverkas av hur de uppfattas av arbetsgivarens, vilka egenskaper som påverkar anställnings möjligheterna negativt samt vilka kunskaper och kännetecken som är viktiga för anställningsmöjligheter (ibid. sid. 673). Studien undersökte attityder hos fyra grupper, det var arbetsgivare, anställda vid Arbetsförmedlingen, Socialtjänstemän och tidigare dömda. Utifrån studien kan man sammanfattningsvis säga att det är svårt att se vilka faktorer hos en före detta kriminell som påverkar anställningsmöjligheterna mest. Det som man kunde ta fram konkret i undersökningen var att en individ med ett brottsligt förflutet rankades som den fjärde gruppen av fem, till att få ett jobb och behålla det (ibid., sid. 682). De andra grupperna var individer med fysiska funktionsnedsättningar, kommunikationsproblem och kroniska sjukdomar. De individer som visserligen hade en kriminell bakgrund, men som hade gått med i ett behandlingsprogram hade större möjligheter att få ett jobb, därför att de visade att de ville förändra sin tidigare livsstil. Enligt denna studie bör möjligheten förbättras så att det finns fler behandlingsprogram på fängelserna, där man kan arbeta med viktiga faktorer som återintegrering, anställning, alkohol- och drogbehandling och socialt nätverkande. Fokus bör ligga på att hjälpa individen till att få bättre egenskaper, egenskaper som behövs på arbetsmarknaden. Det som bör göras är specifika program för den enskilda individen, där före detta kriminella förändrar sitt beteende (ibid. sid. 683). Det är även viktigt menar författarna (ibid. sid. 682) att visa samhället att tidigare straffade och fångar är kapabla att återintegreras och att även det ger fördelar för samhället, på så sätt att samhället sparar pengar, samt att det leder till bättre sammanhållning i samhället istället för stigmatisering. 10

11 Davis m.fl. (2012) utförde studien: The process of offender reintegration: Perceptions of what helps prisoners reenter society. De fokuserar på vilka faktorer som anses mest relevanta för återintegreringen in i samhället i stort. Min studie har i syfte att studera hur de före detta kriminella återintegreras in i arbetslivet, vilket denna studie inte har som huvudmål men det är en viktig del i processen anser Davis m.fl. (ibid. sid. 451). Undersökningen inkluderade 16 kriminella och forskarna undersökte deras återintegrerings process in i samhället. Man ville granska vad som hade bidragit och vad som hade motverkat återintegreringen. De fann sex faktorer som var avgörande, drogmissbruk, anställning, familjestöd, olika typer av vänner, motivation att förändras och ålder (ibid. sid. 450). Författarna kom fram till att ett program för alkohol- och drogmissbruk bör sättas in då majoriteten av respondenterna hade brukat dessa substanser under sin kriminella tid och för att inte återfalla efter fängelsetiden ansågs det viktigt att lägga resurser på behandling. Behandlingsprogram generellt i fängelset bör formas i större utsträckning än det redan gör, där den kriminella kan utvecklas i rätt riktning med att förbättra sina egenskaper för att sedan vara redo att återvända till samhället. Ett av programmen som anses vara effektiv är tex. kognitiv beteendeterapi (ibid. sid. 465). Det är lätt att återfalla om man inte har något att komma ut till efter avtjänat straff eller att man faller tillbaka till gamla umgängen. Stöd när individen kommer ut är därför en viktig faktor att lägga resurser på. Författarna menar också att stigmatisering är en bidragande faktor till att den kriminelle fortsätter sitt kriminella liv. För att förändra sin tidigare livsstil måste de få möjligheten till hjälp med utbildning, anställning, bostad m.m. Finns inte de faktorerna brister hela återintegreringen. Studier i Storbritannien och USA visar på att en anställning är viktigt för att inte återfalla i kriminaliteten (ibid. sid. 452). Genom att ha en inkomst finns möjligheter till bostad och ökad trygghet, med dessa förutsättningar, med rätt motivation och inställning kan det positiva beteendet upprätthållas hos individen. En nyckelingrediens till att den här processen ska fungera är motivationen hos den tidigare belastade, att hen vill förändras och att det finns något som driver individen till att välja bort sitt tidigare beteende och bryta gamla kontakter. Det jag finner särskilt intressant med Graffman m.fl. (2007, sid. 681) studie och tar med mig till min egen studie är att författarna menar att det finns egenskaperna hos individen som spelar en stor roll vid en anställning. Egenskaperna som de granskar är kommunikationen, arbetsegenskaper och även personligheten hos den arbetsökande. Enligt författarna (ibid. sid. 11

12 678) har före detta kriminella en väldigt liten chans att återintegreras in i arbetslivet jämfört med individer med kommunikations problem, kroniska sjukdomar eller fysiska funktionsnedsättningar. Det relevanta jag finner med denna studie är att Graffman m.fl. (2007, sid. 683) har granskat vad som behövs göras mer för de tidigare belastade, fokus bör ligga på individhjälp där bland annat behandlingsprogram är viktigt. Författarna påpekar också att samhällets syn påverkar återintegreringen i arbetslivet, något jag har i avsikt att undersöka. Den andra studien fokuserar mer allmänt på hur en före detta kriminell återintegreras in i samhället och forskarna pekar på de viktigaste faktorerna (Davis m.fl. sid. 448). Det jag tyckte var intressant för min studie är att dessa faktorer påverkar varandra och författarna undersöker på vilket sätt de gör det. Anställningen är en väldigt viktig faktor för att kunna återintegreras in i samhället, genom detta kan individen bli självständig och försörja sig själv, få en stabilitet och förhoppningsvis en permanent bostad. Men för att detta ska fungera måste individen ha motivationen och ändra sin attityd till livet. Anställningen skulle jag säga är en av de viktigaste delarna i processen för att återintegreras in i samhället, då många andra faktorer måste ha bearbetats och kommit plats för att uppnå en fast anställning. 3. Relevant teoribildning 3.1 Stämplingsteorin - Howard Becker Den dominerande teorin inom kriminologi på 1960-talet var stämplingsteorin (Williams & McShane, 1998, sid. 181). Becker menar inte att kriminellt beteende är naturligt utan att samhället konstruerar det. En avvikande handling hos en person beror inte på personlighetsdrag utan det handlar om hur personer runt omkring reagerar på handlingen och uppfattar den som avvikande (ibid. sid. 182). Deviance is a quality attached by an outside reaction (ibid. sid. 183). Becker (ibid. sid. 184) talar även om att statusen hos individer har en hierarkisk ordning. Master status är den mest kraftfulla statusen. Doktor är ett typexempel, där det inte spelar någon roll i vilket sammanhang titeln används, utan den kommer alltid att ha samma status. Detsamma gäller för kriminella och före detta kriminella. Skillnaden med dessa master statusar är att doktor har en positiv status medan kriminell status alltid är negativa. Det blir därför svårare för personer med kriminell bakgrund att hitta ett jobb eller kunna ha en normal relation med personer menar Becker (ibid. sid. 184). Statusen avgränsar möjligheterna när den associeras till något negativt av människorna i samhället. 12

13 Grupper och samhällen bestämmer regler och applicerar dem. Reglerna kan skilja sig i olika grupper, det som de har gemensamt är att när de bryts, då reagerar samhället och personen i fråga stämplas. Regler i ett samhälle kan uppkomma på två sätt, 1) lagar och 2) normer som uppkommer ur tradition. Vare sig en individ bryter mot en lag eller norm stämplas hen för att ha gått emot samhällets regler (Williams & McShane, 1998, sid. 187). Social groups create deviance by making the rules whose infraction constitutes deviance (ibid. sid. 192). De sociala reglerna är anpassade efter majoriteten i samhället och de bestäms och styrs av de personer som har ekonomisk eller politisk makt i samhället (ibid. sid. 195). Men i samhället finns det även mindre sociala grupper som avviker med sina egna regler och de kan skilja sig i olika sociala klasser, etniciteter, yrken eller kulturer. 3.1 Stigmatisering - Erving Goffman Erving Goffman, som är grundaren till teorin om stigmatisering, menar att grupper eller individer som avviker från samhällsnormen kan stigmatiseras. Det finns tre typer av stigma; 1) Kroppsligt, vilket innebär att man har en fysisk funktionsnedsättning, 2) Gruppstigma, innebär personer eller grupper som stigmatiseras på grund av sin religion, klass, etnicitet eller kön. 3) Karaktärsstigma, där individer avviker från normen tex. för att de är arbetslösa, alkoholister, kriminella eller missbrukare (Goffman, 2007, sid. 12). Goffman (ibid. sid. 152) menar att en individ som avviker från samhällsnormen kan finna andra individer som också gör det och att dessa kan tillsammans bilda en grupp. Kriminalitet anses av samhället som något avvikande, men i grupper där det är flera som har dessa attribut anses de som norm och accepteras därför. Gruppen i sig har egna mål och värderingar, tex. kan det inom gruppen klassas som normalt att begå kriminella handlingar, medan detta beteende däremot stigmatiseras av det omgivande samhället. Min studie bygger på att undersöka vilka svårigheter samt möjligheter som uppstår när en före detta kriminell ska ut i arbetslivet efter avtjänat straff. Anledningen till att jag använder dessa två teorier är att jag personligen uppfattar att de är små möjligheter för före detta brottslingars på arbetsmarknaden främst på grund av de förutfattade meningarna samhället har när det gäller före detta kriminella. Teorierna liknar varandra till viss del men varför jag valde att ha med båda och inte bara en beror på att jag anser att de går in i varandra. Det går inte att tala om stigmatiseras utan att använda sig av begreppet stämpling. Men det går att tala om stämpling utan att tala om stigmatisering. I grund handlar båda begreppen om att de avviker mot normen och därmed stämplas och stigmatiseras. Jag uppfattar att det som skiljer dem åt är 13

14 att individer som blivit stigmatiserade har avvikit helt från samhällets normer, då de först stämplats och sedan hamnat i en subgrupp som skiljer sig från resterande samhälle. Individer som stämplas har även de avvikit från samhällets norm men de är fortfarande en del av samhället om det inte går så långt att de stigmatiseras. Båda teorierna tillsammans med resultaten från intervjuerna ska i min diskussion kunna förklara vilken påverkan stämpling och stigmatisering har haft på de personerna jag intervjuat och hur de har upplevt det under sin arbetssökandeprocess. Det ska bli intressant att undersöka respondenternas uppfattning om hur stämplingen och stigmatiseringen har påverkat dem och vad de anser bör göras för att få bort det. 4. Metod 4.1 Vetenskaplig utgångspunkt Fenomenologisk ansats Uppsatsen har utgått från den fenomenologiska ansatsen. Kvale och Brinkmann (2009, sid. 68) menar att en fenomenologisk ansats innebär att intervjuerna fokuserar på respondenternas livsvärld och egna erfarenheter, där deras egen syn och förutfattade meningar är det korrekta svaren. Forskarens förkunskaper om ämnet tonas då ner och fokus hamnar på respondentens uppfattningar och erfarenheter. Sociala fenomen kan uppfattas på olika sätt beroende på vem som intervjuas. Subjektivitet blir en huvuddel i intervjuerna (ibid. sid. 43). Denna utgångspunkt passar till denna studie då syftet är att undersöka respondenternas egna uppfattningar, dvs. deras egna erfarenheter och verkligheten ur deras perspektiv Förförståelse Aspers (2006, sid. 38) menar att det är svårt för forskaren att helt och hållet vara neutral när intervjuer utförs. Det beror främst på att alla är människor och har sin egen personliga uppfattning om världen. Förförståelsen för forskaren är något som är svårt att undvika, grunden till det är från forskarens vardagsförståelse och egna erfarenheter i livet (Karlsson & Pettersson, 2006, sid. 62). Förförståelsen påverkar forskarens val av frågor, hur frågorna ställs och sedan hur de tolkas och analyseras tillsammans med utvald tidigare forskning samt teorier. Den teoretiska förförståelsen som blir ett resultat av inläsning på teori innebär en insocialisering i forskarvärlden. Den fenomenologiska ansatsen innebär en strävan efter att forskarens förförståelse ska vara så minimal som möjligt, men som tidigare nämnts är detta svårt att uppnå då forskaren är en människa som har med sig erfarenheter och fördomar 14

15 (Bergström & Boréus, 2012, sid. 29). Enligt Aspers (2006, sid. 38) blir den teoretiska förförståelsen en nackdel i studier men i denna studie är det tvärtom, där används teorierna som ett verktyg tillsammans med materialet från respondenterna. Innan studien startade letades det upp relevant fakta om ämnet, vilket förde med sig en teoretisk förförståelse för ämnet. Positionen som kriminologisk student har även bidragit till att det är svårt att vara helt opartisk i intervjuerna, då information om brottslighet och teorier under åren som student har tilldelats. Det betyder inte att förförståelse har varit till någon nackdel utan mer en fördel, då begrepp som kommit fram genom intervjuerna har varit förståeliga och det har lett till att passande följdfrågor har kunnat ställas och samtalet har flutit på. Den förkunskapen som funnits har varit viktig för att få en bättre förståelse mellan respondenten och forskaren. Det kan bidra till att respondenten blir mer engagerad och intresserad av att vilja dela med sig av sitt liv om forskaren har kunskap och intresse att vilja veta mer. För att undvika allt för stor påverkan från förförståelse har det i intervjuerna bland annat ställts öppna frågor där respondenterna haft möjlighet att ta upp de områden som de velat (ibid. sid. 39). Detta för att försöka vara så objektiv som möjligt i intervjuerna. 4.2 Val av metod Metoden som användes i denna studie är kvalitativ metod. Den ger en mer intim relation till respondenterna, och bidrar till att respondentens tankar, känslor och åsikter kommer fram tydligare. En kvalitativ intervju ger också en viss flexibilitet i sitt upplägg, då stimulin i kvalitativa intervjuer har tillåtelse att ändras, vilket skiljer sig mycket från en kvantitativ intervju (Bryman, 2008, sid. 340). Valet av denna metod var att på bästa sätt besvara syftet, vilket är att få arbetsförmedlarens och KRIS-medlemmarnas uppfattning om hur situationen och möjligheterna ser ut för tidigare straffade att återintegreras in i arbetslivet efter avtjänat straff. 4.3 Semistrukturerade intervjuer I studien valdes semistrukturerade intervjuer. Anledningen till det berodde på att minska uppstruktureringen av intervjuerna, istället fick respondenterna en möjlighet att komma in på andra områden och tala friare. Semistrukturerade intervjuer innebär att forskaren har en uppsättning frågor, en så kallad intervjuguide, där det finns vissa områden och frågor som forskaren vill beröra under intervjun (Bryman, 2008, sid. 205). Skillnaden på semistrukturerade och strukturerade frågor är att de semistrukturerade intervjuerna är friare och flyter på mer som ett samtal, forskaren har då möjlighet att ställa följdfrågor under tiden. Frågorna behöver inte heller komma i den ordningen som står i intervjumallen (ibid. sid. 206). 15

16 Bryman (2008, sid. 415) menar att det blir en annan flexibilitet i intervjun, oplanerad information kan komma fram när respondenten tar upp områden som hen anser relevant och intressant. Under intervjuerna är det till en fördel om forskarens påverkan på respondenterna är så lite som möjligt. Därför fick de prata på och utveckla sina svar utan forskarens hjälp, uppföljningsfrågor användes, som bland annat mm, aa och pauser för att respondenterna skulle utveckla sina svar på egen hand, men i vissa situationer användes specificerade frågor för att mer i detalj ta reda på vad de menade med vissa påståenden (Kvale & Brinkmann, sid. 151). 4.4 Urval I studien valdes det att intervjua fyra respondenter, tre individer från KRIS som samtliga var män och en kvinna från Arbetsförmedlingen. Det utfördes ett målinriktat urval, som passade studien bra då det behövdes specifika individer som kunde svara på forskningsfrågorna (Bryman, 2008, sid. 434). Med det menas att forskaren väljer de respondenter utifrån vad som anses för att kunna besvara min frågeställning. De tre individerna från verksamheten KRIS fick alla frågor som rörde deras erfarenheter av situationen för en före detta kriminell att återintegreras in i samhället, vilka möjligheter de ansåg sig ha haft. Mannen som jobbade på KRIS kontaktades, han har varit medlem i nästan ett år. När han satt av sitt fängelsestraff genomgick han olika program, så när han blev frigiven hade han byggt upp en motivation att ändra sin livsstil, vilket resulterade i att han lyckades att skaffa ett jobb och även hitta en bostad. Därför var han utifrån studiens syfte en bra respondent att intervjua. Han valde ut andra medlemmar som även de hade lyckats få jobb. Först användes ett målinriktat urval men även ett kedjeurval, mannen från KRIS var den första som kontaktades, via honom kontaktades två andra personer som var relevanta för studien (Bryman, 2008, sid. 434). Hade istället en snöbollsurval använts på verksamheten hade det varit fullt möjligt att de aktuella respondenter inte hade kommit så långt i sin process eller ens börjat fokusera på att hitta ett jobb, det hade förmodligen inneburit en helt annan information som inte hade varit lika relevant för studien. Resultatet hade troligen sett annorlunda ut om respondenterna inte haft någon tidigare kontakt med media, alla tre respondenter har varit aktiva inom media. De har varit med i inslag i tv, blivit intervjuade i tidningar samt föreläst om sina liv. Det har gett dem självförtroendet att våga dela med sig av personliga händelser som andra före detta kriminella kanske inte vågar. I intervjuerna uppfattades de väldigt självsäkra och öppna. Därför tror jag att intervjuerna med just dessa respondenter har gett studien ett bättre resultat. Respondenternas tidigare erfarenheter kan även påverka makten i intervjun, Aspers (2011, 16

17 sid. 141) menar att det är vanligt att respondenterna hamnar i underläge på grund av att det är forskaren som styr intervjun. Men i denna studie är makten väldigt jämn, nästan så att de har mer makt än forskaren, det kan i grund ligga i att de är vana att bli intervjuade och dela med sig av sitt liv. Liknande gäller för respondenten från Arbetsförmedling, hon är handläggare på avdelningen, där hon har mycket ansvar och är aktiv med många olika organisationer och verksamheter. Hennes position bidrog till att makten låg hos henne eftersom hon är expert på området och har mycket kunskap. Beroende på vilken position forskaren har jämfört med respondenten kan resultatet bli olika (Kvale & Brinkmann, 2009, sid. 49 ). Ett mejl skickades till Arbetsförmedlingen, via dem kontaktades en person som arbetade inom just det område som studien handlar om. Respondenten var också vald utifrån ett målinriktat urval. För att kunna få svar på frågeställningen kring ämnet före detta kriminellas möjligheter på arbetsmarknaden fanns det inte jättemånga alternativ på respondenter för just dessa frågor. Om intervjuerna istället hade utförts av en arbetsgivare hade resultaten troligen sett annorlunda ut och kunskapen på området hade förmodligen varit ytterst begränsad. Den utvalda respondent på Arbetsförmedlingen var som tidigare nämnt speciellt inriktad på detta område och hade väldigt bra kunskap om Arbetsförmedlingens bidrag till att hjälpa före detta kriminella att återintegreras. Därför passade denna respondent väldigt bra för studien. 4.5 Individuella intervjuer I studien användes endast personliga intervjuer därför att det skulle ge de bästa svaren. Intresset låg hos respondenternas personliga uppfattningar om hur situationen såg ut och att höra om deras egna upplevelser om hur det hade varit att återintegreras samt vilka möjligheter och fördelar man haft som medlem i KRIS. Intervjun med respondenten från Arbetsförmedlingen fokuserade på att få fram personliga upplevelser om hur situationen ser ut och vilka möjligheter Arbetsförmedlingen har att hjälpa till i återanpassningen av före detta kriminella i arbetslivet. Därför var de personliga intervjuerna bra för att få detaljerad information från varje individ, deras olika synviklar och deras specifika erfarenheter (Bryman, 2008, sid. 412). Hade gruppintervjuer istället utförts hade möjligheten att påverkas av varandra varit stor och alla respondenter hade kanske inte utvecklat sin historia så mycket som jag hade velat. Transkriberingen hade också kunnat påverkas om gruppintervjuer hade valts, det hade förmodligen blivit rörigare eftersom det är lättare att transkribera en i taget (ibid. sid. 447). 17

18 4.6 Procedur När jag hade identifierat KRIS och Arbetsförmedlingen som potentiella informationskällor för min studie startade jag med att leta upp huvudkontakter i verksamheten och organisationen. Därefter mejlade jag dem och berättade lite kort om min studie och frågade om de hade möjlighet att bli intervjuade. Både på KRIS och på Arbetsförmedlingen var man positiva till att bli intervjuade. Jag började med att intervjua två KRIS- medlemmar. Jag lät respondenterna välja plats för intervjuerna då jag ville att miljön skulle vara lugn och avslappnad där respondenterna kände sig bekväma (Skrinjar, 2003, sid. 33). Därför utfördes intervjuerna på KRIS-verksamheten och på ett café som är deras stammisställe. De föreslog att jag skulle vara med på morgonmötet som de har varje morgon, där KRIS-medlemmarna delar med sig av sina erfarenheter och känslor. Detta ansåg jag som ett bra sätt att presentera mig själv och informera om min studie men också för mig att få en inblick i deras vardag och hur deras verksamhet fungerar. Jag tror att det bidrog till att intervjuerna blev mer avslappnade. Det är väldigt viktigt då relationen mellan respondenten och forskaren är viktig anser Kvale & Brinkmann (2009, sid. 159). Jag delade upp intervjuerna på två dagar och kunde på så sätt medverka på två morgonmöten. Intervjuerna genomfördes både på verksamheten och på ett café i närheten som är deras stammis ställe. Intervjun med respondenten på Arbetsförmedlingen utfördes via telefon. Jag hade personligen velat ha en face-2-face intervju, men på grund av att respondenten befann sig i en annan stad och tiden eller pengarna inte fanns för att resa dit så blev det en telefonintervju. Nackdelar med telefonintervju är att den sociala interaktionen försvinner samt att kroppspråket, känslan och viktiga gester som kan påverka hela intervjun med svar och tolkningar inte riktigt kommer med. Bryman (2008, sid. 432) menar att tekniska svårigheter kan uppstå, vilket jag upplevde i min intervju. För det första hade jag högtalare, eftersom jag spelade in samtalet på en annan mobil och detta gjorde att jag hade svårt att höra allt som sades. Sedan hade respondenten en dialekt som jag hade svårt att tyda, vilket ledde till att det blev svårare att upprätthålla intervjun och ställa följdfrågor. Fördelarna som jag nämnde tidigare är att det är billigare för att jag slipper resekostnader samt att det även är positivt tidsmässigt (Bryman, 2008, sid. 208). Alla intervjuer spelades in med en applikation på mobilen, jag anser att det är ett väldigt bra verktyg när man gör kvalitativa intervjuer, då det blir mer som ett samtal och man blir inte distraherad eller stressad av att försöka hinna skriva ner allt som sägs eller riskerar att glömma viktiga saker, man kan alltid ta det i efterhand. Uppfattningen och synsättet från de 18

19 intervjuade personerna får en större tyngd samt att det blir mer fokus på dem som blir intervjuade (Bryman, 2008, sid. 433). Detta tillvägagångssätt bidrog även till att svaren blev fylligare och mer detaljerade. Jag använde mig även av penna och papper under intervjuerna för att anteckna kroppsspråk och annan viktig information (ibid. sid. 428). 4.7 Validitet Validitet menas att man mäter det som ska mätas (Bergström & Boréus, 2012, sid. 41). Eftersom målet med studien var att ta reda på respondenternas uppfattning och åsikter har de kvantitativ intervjuerna varit passande för att besvara syftet och frågeställningen. Om kvalitativ metod istället hade använts hade det varit svårare att mäta eftersom den metoden oftast används genom enkäter och färdigskrivna svarsalternativ. Det hade bidragit till att respondenternas egna uppfattningar och åsikter inte kommit fram då de inte haft möjlighet till att utveckla sina svar. Förutom mätmetoden så är även forskarens roll och förförståelsen betydande faktorer, genom att forskaren är mer insatt i ämnet ökar validiteten i studien (ibid. sid. 42). Innan valet av respondenter utfördes fanns utvecklades kunskap om ämnet, bland annat för att veta vilka respondenter som skulle kunna besvara frågorna. Frågeställningen var även något annorlunda beroende på om det var en intervju med en respondent från KRIS eller Arbetsförmedlingen. För att kunna ta ut likheter och skillnader i KRIS-respondenternas svar användes exakt samma frågeställning men följdfrågorna såg olika ut. Validiteten påverkas beroende på vilket verktyg som används men också på forskarens förförståelse (Bergström & Boréus, 2012, sid. 42). 4.8 Reliabilitet Reliabiliteten påverkas både av vilket mätinstrument som används och hur man analyserar materialet, det är viktigt att man kan utföra studien igen och få liknande resultat (Bergström & Boréus, 2012, sid. 57). I kvalitativa studier är det dock svårt att få exakt samma resultat om man jämför med en kvantitativ studie med enkäter. Trots att hela intervjuprocessen och frågorna ser liknande ut för de olika respondenterna betyder det inte att resultaten kommer att bli detsamma menar Bergström & Boréus (ibid. sid. 79). Intervjuerna och transkriberingarna utfördes av en person vilket kan påverka reliabiliteten. Skrinjar (2003, sid. 132) menar att två forskare kan styrka studiens reliabilitet då de kan hjälpa varandra genom att arbeta parallellt och sedan jämföra resultaten, tex. när det gäller transkriberingen och tematiseringen. En tematisering utfördes på studiens material från respondenterna, dvs. att huvudteman i resultaten konstanterades och den information som liknade respektive skiljde sig åt togs fram. Det hade funnits en stor chans att studiens resultat skulle sett annorlunda ut om någon annan 19

20 hade tolkat materialet. Enligt Kvale & Brinkmann (2009, sid. 264) är det därför bra om man först tematiserar materialet och sedan väntar några dagar för att gå igenom materialet igen, det kan leda till att man hittar mer information som är relevant vilket i sin tur bidrar till en ökad reliabilitet av studien. 4.9 Etiska överväganden Innan alla intervjuer genomfördes togs de etiska kraven upp med respondenterna. Det finns fyra etiska huvudkrav; informations-, konfidentialitet-, samtyckes- och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2014). Det är väldigt viktigt att respondenten vet vad de ger sig in på och vilka rättigheter de har. Under mejlkonversationerna med respondenterna informerades de om syftet med undersökningen och vad den skulle användas till, där gavs möjligheten till dem att dra sig ur om de inte kände sig bekväma med hela processen. De tre personerna som intervjuades från KRIS anmälde själv sitt intresse för att bli intervjuade. När intervjuguide för intervjuerna med KRIS-medlemmarna strukturerades upp var målet att undvika känsliga frågor som hade kunnat väcka trauma eller påverka dem negativt, istället fick de utveckla de ämnen som de kände sig bekväma med (Kvale & Brinkmann, 2009, sid. 78). Under en av intervjuerna kom information upp som respondenten inte ville skulle vara med i studien. Som tur var så var informationen inte relevant för studien och kunde exkluderas. Om informationen däremot hade varit central för studien hade det kunnat bli problematiskt ur konfidentialitetsperspektiv (ibid. sid. 88). Respondenten från Arbetsförmedlingen informerades på samma sätt som de från KRIS vad det gäller de etiska kraven. Respondenten ville i efterhand ha transkribering av intervjun vilket hon fick, detta för att ha möjligheten att ändra något eller ta bort information som hon inte ville ha med. I uppsatsen kommer respondenterna att citeras men då med bokstäverna A, B, C och D, vilket enligt Kvale & Brinkmann (ibid. sid. 88) är en bra metod Tillvägagångsätt för analysen För att på effektivaste sätt få en översikt av intervjuerna började jag med att transkribera inspelningarna. Jag gjorde sedan en kvalitativ tematisk innehållsanalys, vilket innebär en genomläsning av materialet ett antal gånger, för att kunna identifiera enskilda delar i det större systemet som intervjun utgör, delar som kan besvara frågeställningarna och syftet (Karlsson & Pettersson, 2006, sid. 74). Jag fann tre huvudteman i respondenternas svar som stämde överrens med frågeställningarna: Det första temat är hur situationen ser ut för före detta kriminella i arbetslivet. Där vill jag främst få fram vad Arbetsförmedlingen och KRIS gör för 20

21 att hjälpa före detta kriminella till arbetsmarknaden men även se vad andra organisationer och verksamheter gör. Det andra temat handlar även den om hur situationen ser ut vid muckning, fast där vill jag undersöka vilka fördomar och förutfattade meningar de före detta kriminella möts av, både från arbetsgivare och samhället. Det tredje huvudtemat handlar om vad respondenterna anser behövs göras mer av myndigheter, organisationer och samhället för att situationen ska förändras och förutsättningarna förbättras för före detta kriminella. Jag gick igenom alla transkriberingar extra noga för att verkligen hitta likheter och olikheter i respondenternas åsikter och uppfattningar, fördelade i huvudteman med olika underteman placerades alla svar in från både KRIS och Arbetsförmedlingen, likheter och skillnader mellan dessa respondenter diskuteras sedan i diskussionen. Mina tidigare erfarenheter och kunskaper i ämnet påverkade hur jag tolkade resultaten. När jag tematiserade materialet gjorde jag det manuellt istället för att använda datorprogram detta för att få mer flexibilitet i begreppen (Bergström & Boréus, 2012, sid. 51). En risk med det manuella tillvägagångsättet under tolkningsprocessen är att det är jag som tolkar alla svaren i intervjumaterialet, jag som forskare kan tappa fokus under processen och det kan påverka resultatet (Bergström & Boréus, 2012, sid. 56). För att minimera den risken och få ett så bra resultat som möjligt gick jag igenom och granskade materialet ännu en gång några dagar efter första tematiseringen. 5. Resultat och analysdel Totalt genomfördes fyra intervjuer, tre stycken med KRIS-medlemmar, samtliga män. Den fjärde personen att intervjuas var en kvinnlig medarbetare på Arbetsförmedlingen. Alla tre respondenter från KRIS har lyckats komma tillbaka in i arbetslivet. Det kommer även att tas upp hur situationen för en före detta kriminell i arbetslivet uppfattas från olika perspektiv samt vad de olika respondenterna anser bör göras för att förbättra situationen. Resultaten från respondenterna kommer att analyseras tillsammans med två utvalda teorier och tidigare forskning. Respondenterna från KRIS har namngivits A, B, C och Arbetsförmedlaren D. 5.1 Hur ser situationen ut idag, vad görs? KRIS Alla KRIS-respondenter upplever att det varit svårt att ta sig in i arbetslivet efter avtjänat straff. Den hjälp som finns är inte alltid tillräcklig eller tillgänglig för alla. Alla tre var överrens om att för att kunna komma in i samhället igen krävs det stabilitet och ett jobb med 21

22 en fast inkomst. A berättar att han sett många som åkt in och ut i fängelse ett flertal gånger just på grund av att de är allmänt instabila och inte har något jobb eller någon säkerhet att komma ut till, vilket ofta leder tillbaka till brottslighet som enda källa för att få in pengar och överleva. Jag har ju sett många med psykiska störningar och drogproblem som har blivit ställda utanför grinden med en pappåse. Det var en kille eller äldre man, ingenstans att ta vägen och han hade en tid bokad en månad senare på Socialtjänsten. Och de går in och bokar ett vandrarhem för honom i 14 dagar men det är ändå två veckor tills han skulle på det mötet. Han var tvungen att plocka burkar på järnvägen och stan för att få ihop pengar för att betala boende i de resterande två veckorna men han klarade inte det. Så han föll ju tillbaks och idag är han död, så jag anser att det är mycket på grund av samhället. Och hur många gånger händer inte det här per år. Det är inte klokt. A. Alla tre respondenter har fått jobb genom KRIS. De kom alla i kontakt med KRIS inne på anstalten då KRIS gör regelbundna besök för att informera fångar om sin verksamhet. Arbetsförmedlingen besöker även de anstalten för att informera och hjälpa fångar att engagera sig i sin framtid. A fick först kontakt med Arbetsförmedlingen inne på anstalten vilket dock inte direkt resulterade i någon anställning men Arbetsförmedlingen tog kontakt med en representant för KRIS som i sin tur kontaktade A och erbjöd honom en anställning inom det administrativa på KRIS. Det är många steg som behöver tas innan en individ kan slussas ut i samhället, respondenterna anser att det finns problem i dessa steg och att det är mycket beroende på individens mentala styrka och starka vilja om hen ska klara sig eller inte. Frivården tar hand om de klienter som blir villkorligt frigivna eller döms till skyddstillsyn. I teorin låter Frivårdens roll väldigt bra då de ansvarar för övervakning av individer samt stöttar dem, deras mål är att minska återfallen och underlätta för individen att komma tillbaka till ett normalt liv efter avtjänat straff (Kriminalvården, 2014). Respondenterna menar istället att Frivården är väldigt kontrollerande och har inte fångarnas väg tillbaka in i samhället eller arbetslivet som huvudintresse....så då ringde hon till KRIS här till Ali och han blev eld och lågor för han behövde någon som stöttade honom administrativt och så kom han ut till anstalten två ggr och sen skrev han en lång redogörelse för vad jag skulle kunna göra tidsmässigt, men det struntade Frivården i, de har ju sina timmar och kvartar att räkna på, och resten ska vara husarrest, man ska straffas till sista dan har dom sagt, det är bara kontroll ingen utsluss. A. 22

23 Det finns inte någon vård i samhället, kriminalvården är bara förvaring. Frivården är bara en förlängd arm till Kriminalvården, som är styrd av Kriminalvården. I sin tur finns det skyddsvärnet som är halvvägshus, som köper tjänsterna av Frivården och Frivården styr skyddsvärnet, så där är kedjan. Det är bara för att kontrollera, ingen utsluss och ingen hjälp att få lägenhet eller ingenting asså. Man placerar folk i sista tiden för återanpassning och assimilation i samhället men fan det är vidrigt asså. Det är som att känna lukten av stekt grisfläsk men inte få äta det, åka ner en trappa och få punda och kröka fritt på ett försöksboende, det är inte bra alls. Men då gäller det att vara stark asså, så det har jag tränat på, det här är bara ytterligare en träning av mental träning. B Arbetsförmedlingen och KRIS gör enligt respondenterna ett bra jobb på anstalten, de ger fångarna en möjlighet att välja en annan väg i livet. Respondenterna menar däremot att Frivården och Kriminalvården inte har individernas bästa i fokus utan styrs av tankesättet, rätt ska vara rätt. KRIS och Arbetsförmedlingen har kontakt med varandra på anstalterna vilket bidrar till en möjlighet att hjälpa fångar. A jobbar inom det administrativa på KRISverksamheten, B har jobbat inom KRIS riksförbund som journalist och fotograf och även fått möjlighet till statistjobb i olika filmer och serier. C startade med lönebidrag på KRIS, jobbade även på deras secondhandaffär, föreläser om sitt liv och om KRIS, han är även nisse på en nattklubb i Stockholm, vilket innebär att han hjälper till på nattklubben och är diskplockare. Alla tre är överrens om att KRIS har varit en bra väg till jobb. Efter att ha suttit i fängelse är det inte många som söker jobb på samma sätt som en icke-kriminell, dvs. lämna ut CV till olika jobb utan alla respondenter har fått möjlighet till jobb via antingen privata kontakter, KRIS eller Arbetsförmedlingen. Förra gången jag fick ett jobb så var det ens tjejs farsa som anställde mig så han visste om min bakgrund och nu var det KRIS, jag söker ju inte kontorsjobb, jag är realistisk vilka jobb jag kan söka. C. Och sen har jag jobbat på KRIS i riksförbundet som journalist och fotograf samt jobbat på tidningen, hemsidan, Facebook sidan. (...) Det var bara ett intresse, just med att skriva har jag gjort, jag håller på att skriva en bok. Så det kan jag, det var väl därför de ville ha med mig i tidningen. Fotografera har jag gjort i många år, det är ett djupt intresse. Det gick såpass bra att jag fick ett presslegg i höstas, utfärdad av pressnämnden, det trodde jag aldrig skulle ske. Överhuvudtaget. Skitkul. Sen har jag kört på, mycket intervjuer, mycket media, sen halkade jag in i filmvärlden. I solsidan i december som statist. Sen provfilma som 23

24 hundraåringen, men fick inte rollen, två andra i KRIS fick dem. Och det har varit mycket annat. Dolda kameran på tv 5, kommer sändas i april. Brott och straff och även i Beck filmen, den håller på spelas in nu. Allt detta var möjligt tack vare KRIS. B. KRIS hjälper före detta kriminella att återintegreras in i samhället, de har en nolltolerans mot alkohol och droger och de fokuserar på att hjälpa individen mentalt, vilket i sin tur ska bidra till att individerna känner sig motiverade och förbereder sig på att starta arbeta. Det finns möjlighet för de före detta kriminella att få skyddad identitet och att starta på lönebidrag inom KRIS. Mycket handlar om tur, speciellt på vilket företag man hamnar på, A berättade att det finns företag som tar in före detta kriminella men att många av de företagen lever på individer med lönebidrag och praktiktjänster. De tar in dem medan de får lönebidrag och avskedar dem senare när det inte längre är ekonomiskt lönsamt för företaget. Men det finns även de företag som vill anställa kriminellt belastade och vill satsa på dem. Att få jobb efter avtjänat straff handlar mycket om tur anser alla respondenter men även att man visar att man vill förändras. A kom in i kriminaliteten senare i sitt liv, nu när han snart suttit av sitt straff inser han att för att komma tillbaka i samhället igen krävs ett fast jobb och en försörjning. Han är motiverad att lägga det kriminella livet bakom sig helt och har med sig en juridisk kandidatexamen och många års arbetslivserfarenhet i bagaget. Detta hjälpte naturligtvis A till arbetet inom det administrativa på KRIS. Med rätt inställning, en bra arbetsförmedlare och bra förutsättningar tror A att möjligheten till anställning finns. Jo Arbetsförmedlingen försöker, asså om man har tur och hittar rätt arbetsförmedlare som brinner för det här så finns det nåra stycken, då kan de ordna bra möjligheter till arbete. Och som i mitt fall att hon hade vänligheten att ringa hit, det hade hon inte behövt göra. Hon tyckte att de behövde mig här på KRIS. Så ja det är en slump asså, rena chokladhjulet som jag brukar säga, var man hamnar i fängelse, vilka grannar man får, hur man klarar sig och hur det blir sen efteråt och aa det är rena chokladhjulet. A. Graffman m.fl. (2007, sid. 683) anser i sin studie att behandlingsprogram på fängelserna ger individerna en möjlighet att arbeta med sig själva och sin attityd till livet. Alla tre respondenter har gått minst ett behandlingsprogram under sin tid i fängelset, C har tidigare brukat narkotika, därför var drog- och alkoholprogrammet relevant för honom. Alla tre gick också 12-stegsprogrammet, vilket de tre ansåg var väldigt givande. Graffman m.fl. (ibid. sid. 683) menar att fokus bör ligga på att hjälpa individen till att få en förbättrad attityd och arbetskapacitet. Trots att dessa program är bra är det viktigt att notera att individen själv 24