K.R.I.S. något mer än en förening

Transkript

1 Umeå universitet Institutionen för socialt arbete C-kurs: Socialt arbete med inriktning mot missbruk. C-uppsats, HT 2001 K.R.I.S. något mer än en förening Om Kriminellas Revansch I Samhället och dess betydelse för medlemmarna Handledare: Ulf Hyvönen Författare: Erika Nord

2 Umeå universitet Institutionen för socialt arbete C-kurs i socialt arbete med inriktning mot missbruk C-uppsats Höstterminen 2001 Författare: Erika Nord Handledare: Ulf Hyvönen Uppsatsgranskare: Lisbeth Bolin-Lundqvist Examinator: Mattias Lundberg Titel: K.R.I.S något mer än en förening om Kriminellas Revansch I Samhället och dess betydelse för medlemmarna. SAMMANFATTNING: Denna undersökning handlar om vad som får personer med kriminell och/eller missbruks bakgrund att gå med i en förening som Kriminellas Revansch I Samhället och vilken betydelse föreningen spelar i deras liv. Valet av perspektiv som ligger till grund för undersökningen är socialpsykologiskt. Undersökningen har genomförts med hjälp av halvstrukturerade, kvalitativa forskningsintervjuer med fyra medlemmar i föreningen. Till ram för undersökningen och för att tolka empirin har jag använt mig av teoretiska utgångspunkter som fokuserar på begreppen identitet, sociala världar och livsstil. Resultatet visar bl.a. att medlemmarnas motiv till att gå med i föreningen var att få använda sig av erfarenheterna från sin bakgrund på ett positivt sätt och att kunna hjälpa andra. De ser medlemskapet som ett ställningstagande där de tar avstånd från det gamla livet för att idag stå för något annat. Genom engagemanget i K.R.I.S. får medlemmarna en betydelsefull drogfri gemenskap samtidigt som de tror att deras möjligheter att bli accepterade i samhället förbättras. Engagemanget i föreningen bidrar till att skapa nytt identitetsmaterial, hemhörighet i nya sociala världar och erbjuder möjligheten till en annan livsstil. NYCKELORD: Kriminalitet, missbruk, identitet och K.R.I.S. 1

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 1.1 Problem och bakgrund Syfte Frågeställningar Avgränsningar Kriminellas Revansch I Samhället 5 2. METOD 2.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt Val av metod Urval Tillvägagångssätt Metodologiska reflektioner Etiska reflektioner 9 3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 3.1 Identitet Sociala världar Livsstil identitetens yttre ansikte EMPIRI 4.1 Life story i mikroformat Att engagera sig i K.R.I.S Livet idag Framtiden med K.R.I.S RESULTAT, ANALYS OCH TOLKNING 5.1 Resultaten en sammanfattande diskussion Hur beskriver medlemmen sitt tidigare liv Hur kom det sig att medlemmen engagerade sig i K.R.I.S Hur beskriver medlemmen sin nuvarande livssituation Vilka förväntningar har medlemmen på sitt engagemang i K.R.I.S Analys och tolkning K.R.I.S. något mer än en förening? K.R.I.S. ett identitetsskapande projekt K.R.I.S. och vägen att skapa hemhörighet i nya sociala världar K.R.I.S. en livsstil och ett ställningstagande DISKUSSION 6.1 Tankar om mitt resultat Egna reflektioner Slutord 31 KÄLLFÖRTECKNING 32 BILAGOR Intervjuguide 2

4 1. INLEDNING 1.1 Problem och bakgrund Att ändra på gamla vanor är inte lätt, det vet vi som har försökt. Även om viljan finns är det svårt att förändra sig. Det är tryggt att vara kvar i det gamla som är bekant och välkänt. För de flesta av oss handlar de ändå om ganska små områden i våra liv som vi vill förändra, sällan handlar det om hela livsstilen. För människor med kriminalitet i bagaget är vägen tillbaka långt ifrån spikrak. Även om viljan och motivationen finns att sluta med kriminalitet får dessa människor ofta kämpa i motvind. Förutom den inre förändring som måste ske för att ändra sitt liv finns det yttre faktorer som måste ändras för att förändringen ska kunna bli varaktig. Det handlar om materiella villkor så som bostad, ekonomi och sysselsättning vilket är förutsättningar för att förändra sitt liv. Många gånger finns det även ett drogproblem med i bilden vilket i sig är ett problem att lösa. Som om detta inte vore nog måste den kriminelle möta de fördomar som finns i samhället vilket gör det svårare att börja om på nytt igen I debatter i media kan man se tendenser på att svenskarna vill ha hårdare och längre fängelsestraff för att komma till rätta med brottsligheten. Det satsas mindre på vård för interner under fängelsetiden 1. Samtidigt är det samhällets långsiktiga mål att återrehabilitera kriminella till ett socialt integrerat liv. Men vad händer när fängelsestraffet är slut? Finns det stöd för den kriminelle att ta sig in i samhället igen? I många utredningar och vetenskapliga rapporter, som studerat återfall i brott, pekar man på behovet av särskilda insatser under den tid som följer strax efter frigivningen från anstalt 2. Samhället försöker genom frivården underlätta övergången från anstalt till ett hederligt liv i frihet för de frigivna. Frågan är om det räcker med utökade frivårdsresurser för att minska brottsaktiviteten hos de återfallskriminella. Många av de som friges från anstalter har byggt upp en misstro mot rättsvårdande och andra myndigheter. Detta gör att även om det erbjuds stöd och hjälp är det inte säkert att det gör så stor skillnad. Min tveksamhet inför vad samhället har att erbjuda har sin bakgrund i de erfarenheter jag fick under såväl praktik som semestervikariat vid socialtjänsten. Min uppfattning var att samverkan mellan frivården och socialtjänsten inte alltid fungerade som den borde. Den uppbackning den frigivne fick när han/hon muckade från sitt fängelsestraff var långt ifrån i relation till de behov som fanns. Många personer är klassade som hopplösa fall av myndigheter som redan anser att hon eller han fått sina chanser till hjälp. När personen sedan på allvar fattar beslutet att ändra sitt liv är hon eller han i värsta fall helt utelämnad till sig själv. Några som tagit fasta på behovet av stöd är den ideella kamrat föreningen K.R.I.S. (Kriminellas Revansch I Samhället). Det är en förening som mestadels består av före detta kriminella eller missbrukare. De finns på ett flertal orter runt om i landet och har nyligen startat upp en lokalförening i Umeå. De riktar sig till före detta kriminella eller 1 Aftonbladet 21/ Bergström

5 missbrukare som bestämt sig för att bryta med sitt gamla liv och försöka ta tillbaka en plats i samhället. Socialt arbete handlar mycket om att utöka människors valmöjligheter och sedan stödja människan i hennes förändringsprocess. Som socialarbetare kommer vi att möta personer med missbruks- och kriminalitetsproblematik som befinner sig i ett vägval att förändra sitt liv eller återgå till det gamla. Hur ska vi då på bästa sätt stödja den personen och bidra till att han eller hon kan leva ett socialt integrerat liv? Genom att undersöka vad en förening som K.R.I.S. fyller för funktion för sina medlemmar och hur de jobbar, vill jag bidra med kunskap om hur behovet av stöd kan se ut hos före detta kriminella. Är K.R.I.S. en möjlig väg till något bättre eller är det bara en förening för likasinnade utan medel att göra skillnad? 1.2 Syfte Att beskriva och tolka hur det kommer sig att personer med missbruks- och/eller kriminell bakgrund väljer att gå med i en förening som K.R.I.S., och utifrån några medlemmars berättelser undersöka vilken betydelse K.R.I.S. har i deras liv. 1.3 Frågeställningar Hur beskriver medlemmen sitt tidigare liv? Hur kom det sig att medlemmen engagerade sig i K.R.I.S.? Hur beskriver medlemmen sin nuvarande livssituation? Vilka förväntningar har medlemmen på sitt engagemang i K.R.I.S.? 1.4 Avgränsningar Intresset i denna undersökning är fokuserat på K.R.I.S. medlemmars egna upplevelser av medlemskapet i föreningen och motiven till att de gick med i K.R.I.S. Avsikten är inte att försöka förklara och förstå kriminalitet eller missbruk som fenomen eller att beskriva orsaker till varför man upphör med brott eller missbruk. Undersökningen begränsas till att endast innefatta K.R.I.S. lokalförening i Umeå. Detta är dock lite problematiskt då K.R.I.S. endast funnits i Umeå i några månader och därmed fortfarande är i uppbyggnadsskede. Nackdelen med den korta tid föreningen funnits är att det är svårt att förutsäga hur stor betydelse föreningen har hunnit få i medlemmarnas liv. Av den anledningen fokuserar undersökningen på nu situationen och förväntningarna på framtiden. För att få en bättre helhetsbild och förståelse av betydelsen av K.R.I.S. i nuet har det dock varit relevant att medlemmarna beskrivit sin bakgrund. K.R.I.S. i Umeå är en liten förening som ännu inte hunnit etablera sig vilket kanske är en nackdel i en undersökning som denna. Det hade kanske varit lämpligare att undersöka en väletablerad K.R.I.S. förening i en storstad som har fler medlemmar. Nu är dock detta inte möjligt inom ramen för denna undersökning eftersom såväl tid som ekonomi sätter gränserna. 4

6 1.5 Kriminellas Revansch I Samhället 3 K.R.I.S. startades 1997 av elva före detta interner som alla upplevt hur det känts att stå utanför fängelsegrinden utan pengar, bostad eller jobb. De hade tillbringat större delen av sitt liv inlåsta i fängelse och mötet med tillvaron utanför murarna var allt annat än angenäm. De visste hur utsatta de frigivna kände sig och bestämde sig därför att starta en kamratförening som skulle finnas på plats och ta emot vid fängelseporten och sedan vara ett stöd under den första tiden i frihet. Den första internen K.R.I.S. hämtade ut var Peter Söderlund som frigavs i augusti 1998 efter ett fyra och ett halvt år långt fängelsestraff. Peter är idag ordförande för Stockholmssektionen av K.R.I.S. en förening som idag har vuxit till 2400 medlemmar fördelade på ett stort antal orter i Sverige av medlemmarna är före detta kriminella och de övriga är stödmedlemmar. Det svenska kungaparet hör till den senare gruppen. För att få bli medlem i K.R.I.S. måste man ställa upp på föreningens motto: hederlighet, drogfrihet, kamratskap, solidaritet. Detta gäller i synnerhet när medlemmen befinner sig i lokalen. Man strävar efter att påverka medlemmarna att anamma policyn hela vägen ut. En viktig del i arbetet inom K.R.I.S., som på senare tid utökat verksamheten till att även gälla kvinnor och brottsförebyggande arbete med ungdomar, är att skapa förutsättningar för nyligen frigivna att knyta sociala kontakter utanför den destruktiva värld de tidigare tillhörde. När de fått fotfäste i tillvaron ska de även fungera som stödkamrater för andra nyare medlemmar. Enligt Peter Söderlund måste politikerna ta ett större ekonomiskt ansvar för verksamheten som K.R.I.S. bedriver. Det är märkligt att vi får så lite stöd när vi bevisligen är så effektiva i arbetet med att hjälpa kriminella tillbaka till samhället. Man brukar räkna med att omkring 80 procent av före detta grovt kriminella återfaller till brottslighet efter fängelsestraffet. Bland K.R.I.S. medlemmarna är återfallen bara 30 procent. På en del orter har brottsligheten minskat med 50 procent när kriminella knutits till vår förening 4. K.R.I.S. är prisbelönt i såväl Europa som USA för bästa brottsförebyggande åtgärd. K.R.I.S. i Umeå K.R.I.S. i Umeå har funnits sedan den 20 mars I dagsläget har de ett sextiotal medlemmar vilket till hälften består av stödmedlemmar. Föreningen befinner sig uppbyggnads skede vilket innebär iordningställande av lokalen, strukturering och planering av verksamheten samt information om att K.R.I.S. finns och vad de har att erbjuda mm. Officiell invigning av lokalen kommer att ske i januari K.R.I.S. finansieras genom bidrag och sponsring och har i all demokratisk ordning en styrelse. Samarbete sker bl. a med socialtjänsten och frivården som kommer att kunna köpa K.R.I.S. tjänster. Det K.R.I.S. i Umeå kommer att kunna erbjuda är 5 : Muckhämtning, som innebär att vid frigivningen möta upp vid fängelset och sedan tillbringa dagen tillsammans. Den nyss frigivne personen får en madder om det gäller en tjej, eller en fadder om det gäller en kille. Maddern eller faddern fungerar som stöd 24 timmar om dygnet, och verkar för att få den nyss frigivne att börja hjälpa till i föreningen, för att sedan så småningom bli tilldelad något ansvarsområde, som t.ex. idrottsansvarig eller aktivitetsansvarig. K.R.I.S. är ute och informerar om att de finns Platsjournalen Stockholms län v Informationsblad K.R.I.S. Umeå 5

7 på fängelset och häktet, sedan är det upp till individen att själv ta kontakt med föreningen om han eller hon vill bli hämtad vid muck. Föreläsningar på högstadiet. Utifrån materialet Life story, en film med frågor som sedan används i efterföljande diskussion. Konsekvensbeskrivningsprogram. Ett program som går ut på att hjälpa unga förstagångsförbrytare att förstå konsekvenserna av sina handlingar. Det innehåller följande steg: 1. Samtal med medlemmarna i K.R.I.S. för att lära känna varandra, och samtal kring deras problematik. 2. Träffar med sjukvårdspersonal som berättar vad som händer vid exempelvis en misshandel och visar bilder på detta. 3. Träff med ett brottsoffer som berättar om hur deras liv har påverkats, och kanske ändrats, efter brottet. T.ex. att inte våga gå ut när det är mörkt, skilsmässa, handikapp etc. 4. Ett besök på Kumla, Tidaholm för en träff med en livstidsdömd (ej tidsbestämt straff) som berättar hur deras liv har sett ut och hur det kan komma sig att de sitter där de idag sitter. 5. Utvärdering: Vad har de unga fått ut av programmet och vilka känslor som väckts. Samtal med präst (fängelsepräst Ulf Franzén) kring känslor och andra saker som dykt upp. Lokalen. Verksamheten i lokalen erbjuder TV, ljudrum, datakafé, pilkastning, lektionsrum och kafé. Lokalen är belägen på Slöjdgatan 8. Kvinnogrupp. Denna verksamhet håller på att struktureras. Tanken är att detta ska bli en mötesplats för tjejerna, och på olika vis stödja kvinnorna i föreningen. Figur 1. K.R.I.S. logotype 6

8 2. METOD 2.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt Vetenskapsteori är enkelt uttryckt vetenskapen om vetenskaperna och består av ett antal olika filosofiska inriktningar. Dessa bygger på olika grundantaganden av filosofiskt, ideologiskt och kunskapsteoretiskt slag om hur man på bästa sätt skaffar sig kunskap om den sociala verkligheten. Beroende på vilket kunskapsteoretiskt perspektiv man anammar använder man olika principer för vad som ska gälla som giltig kunskap om den sociala verkligheten och hur man skapar sådan kunskap. En av de filosofiska strömningar som kommit att influera samhällsvetenskaplig forskning är hermeneutiken 6. Det centrala i hermeneutiken är förståelse och tolkning av meningsfulla fenomen. En grundtanke är att vi alltid förstår något mot bakgrund av vissa förutsättningar som kan betecknas som förförståelse. Inom hermeneutiken anser man därför det viktigt att tolkaren redogör för sin förförståelse eftersom det påverkar tolkningen av meningsfulla fenomen. En annan tanke inom hermeneutiken är att meningsfulla fenomen bara kan förstås i det sammanhang de förekommer i. Undersökningen har inspirerats av ett hermeneutiskt synsätt i dess syfte att tolka och förstå den mening K.R.I.S. har för medlemmarna. När en vetenskaplig undersökning tar sin utgångspunkt i empirin för att därefter bygga teoretiska antaganden kallas tillvägagångssättet induktion 7. Utifrån vetenskapsteoretiska begrepp är processen i denna undersökning mer att betrakta som abduktion 8. Även abduktion tar sin utgångspunkt i empiri men föregås av teoretiska studier, i detta fall utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv. Detta skulle man utifrån ett hermeneutiskt synsätt benämna som en del av förförståelsen. 2.2 Val av metod Enligt Kvale ska undersökningens primära frågor, vad och varför, besvaras innan frågan hur besvaras 9. Den metodologiska frågan är med andra ord på vilket sätt forskningsuppgiften kan genomföras på bästa sätt. Syftet med undersökningen är att beskriva och förstå vad det kan betyda för en medlem att vara med i K.R.I.S. Det innebär att den metod som används måste ha kapacitet att fånga medlemmarnas subjektiva upplevelser, personliga erfarenheter och medvetna föreställningar. För att uppnå forskningsuppgiften var den mest lämpliga metoden en kvalitativt inriktad metod. Då intresset var att fånga den enskilde medlemmens subjektiva upplevelse har det empiriska materialet insamlats genom enskilda intervjuer. Valet av metod har också påverkats av det socialpsykologiska perspektivet i vilket undersökningen har sin teoretiska utgångspunkt. Detta perspektiv kan sammanfattas i de kända och kärnfulla orden människan i samhället och samhället i människan. Ett sådant perspektiv i undersökningen kommer till rätta på bästa sätt med kvalitativ metod Gilje och Grimen Merriam Alvesson och Sköldberg Kvale Kristiansen

9 Det teoretiska perspektivet har fungerat som ram för undersökningen och som hjälp i tolkning av empirin. 2.3 Urval Urvalet av intervjupersoner i denna undersökning består av en kvinna och tre män som alla är engagerade medlemmar i K.R.I.S. De har varit med och startat upp föreningen från början och hör till den mer aktiva kärnan i K.R.I.S. Umeå. Rekryteringen av intervjupersonerna skedde genom att ordförande kontaktades och tid för besök bokades i föreningens lokal. Väl på plats träffade jag fyra medlemmar vilka tillfrågades om de kunde tänka sig att delta i undersökningen. De var positiva till att bidra och tackade ja utan någon betänketid. Att det blev just dessa fyra kan motiveras med såväl praktiska som mer genomtänkta skäl. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken betydelse engagemanget i K.R.I.S. har för den enskilde medlemmen. Min tanke var då att rekrytera intervjupersoner som varit med från början och som hör till de mer aktiva i föreningen. På det viset hoppades jag att intervjupersonerna mer sannolikt skulle kunna belysa betydelsen av föreningen då både tid och grad av engagemang talade för det. Av praktiska och kvalitetsmässiga skäl såg jag det dessutom som en fördel att genomföra intervjuer med personer jag redan träffat och därmed påbörjat en relation med. Min tanke innan undersökningen påbörjades var att uppnå en jämn könsfördelning mellan intervjupersonerna, d.v.s. två kvinnor och två män. I kontakten med K.R.I.S. blev jag dock medveten om att andelen kvinnor i föreningen var låg vilket innebar att urvalet kom att bestå av endast en kvinna. 2.4 Tillvägagångssätt Kontakt med intervjupersonerna etablerades redan innan själva intervjun då jag besökte K.R.I.S. lokal under några timmars tid för att få information om föreningen. Innan intervjuerna informerades intervjupersonerna om syftet med undersökningen och att deras medverkan hela tiden var fullständigt frivillig. Jag informerade också om att de skulle få läsa igenom intervjuutskrifterna innan materialet publicerades och att deras medverkan var konfidentiell. Intervjuerna genomfördes i intervjupersonernas hem och tog mellan 1.5 timme till 2.5 timme. Intervjuerna spelades in på bandspelare och var till sin form mer ett samtal än en direkt utfrågning. För att uppfylla syftet med undersökningen har jag under intervjuerna utgått från fyra tematiska frågeställningar. Varje frågeställning har sedan brutits ned i del frågor. Till min hjälp under intervjuerna har jag använt mig av en intervjuguide 11 för att checka av att det inte fanns några teman som hade missats under samtalets gång. Både före och efter intervjuerna fanns gott om tid för att småprata vilket gjorde att stämningen blev avspänd. När intervjuerna var klara skrev jag ut de avsnitt som var relevanta för undersökningen. Det var framförallt de delar av intervjuerna som rörde medlemmarnas bakgrund som jag valde att redan i utskriftsstadiet begränsa till de mest basala händelserna. Intervjupersonerna fick därefter läsa igenom och godkänna innehållet innan analysarbetet tog vid. Analysen gick till så att intervjun kodades i meningskategorier utifrån centrala teman ur både empiri och teori växelvis. 11 Se bilaga 1 8

10 2.5 Metodologiska reflektioner När man använder sig av kvalitativa forskningsintervjuer med öppna frågeställningar ställs man inför ett problem när det gäller frågor om metodens reliabilitet, dvs. dess tillförlitlighet. Det är inte rimligt att tro att exakt samma resultat skulle uppnås om en annan forskare, med samma syfte och frågeställningar, skulle intervjua samma personer. Detta av skälet att innehållet i intervjuerna är beroende av karaktären på den sociala interaktionen i intervjusituationen. Däremot har jag försökt uppnå reliabilitet genom att redogöra för min förförståelse och hur jag gått tillväga. Angående undersökningens validitet, dvs. om jag undersökt det jag avsett undersöka, blir i detta sammanhang en fråga om jag på ett trovärdigt sätt återspeglat medlemmarnas egen självförståelse. Det handlar inte om vad som är faktisk sanning, utan om vad som är deras sanningar om sina liv. Jag har inspirerats av Kvale genom att validera redan i intervjuprocessen genom att ställa ledande frågor som t.ex., så du menar att 12 Genom att medlemmarna läst igenom intervjuutsagorna har de haft möjlighet att korrigera hur jag uppfattat deras berättelser vilket också leder till ökad validitet. När det gäller generaliserbarhet är det inget jag strävat att uppnå med min undersökning. Däremot tror jag det finns allmängiltiga spår i medlemmarnas beskrivningar som kanske inte skiljer sig nämnvärt mellan K.R.I.S. medlemmar i såväl Umeå som Stockholm. Generaliserbarhet kan också ses som en fråga om tolkningarna upplevs som meningsfulla och relevanta för de som läser undersökningen 13. Det skulle i så fall innebära att undersökningen berör fenomen som läsaren tror eller vet finns i verkligheten. Detta har givetvis varit något jag strävat efter och som jag hoppas på att jag lyckats uppnå. Hur jag uppfyllt mitt mål är det upp till läsaren att avgöra. 2.6 Etiska reflektioner Det kräver ett stort ansvar att intervjua människor om deras liv med avsikten att sedan publicera det i en text. Detta ansvar kräver ett etiskt förhållningssätt för att minimera risken att de som deltar i undersökningen skadas av intervjun eller publicerandet av undersökningen. Utgångspunkten för detta etiska förhållningssätt har varit att intervjupersonerna ställt upp frivilligt. De har informerats om undersökningens syfte och att de när som helst kunnat dra sig ur undersökningen. Deltagarna har informerats att intervjuerna kommer att behandlas konfidentiellt och att de kommer att vara anonyma gentemot läsarna av undersökningen. Problemet i denna undersökning är att K.R.I.S. i Umeå är en liten förening med få medlemmar. Trots att jag har utelämnat sådana uppgifter som skulle kunna leda till att de blir igenkända är det svårt att garantera att detta inte skulle kunna hända. Ett alternativ hade varit att inte namnge att det var Umeå K.R.I.S. förening som var föremål för undersökningen. Detta diskuterade jag dock med intervjupersonerna inledningsvis för att få ta del av deras åsikter i frågan. De såg inget problem i att namnge Umeå utan såg det istället som en fördel för att synliggöra föreningen. Intervjupersonerna har genom medlemskapet i K.R.I.S. valt att stå upp för vilka de har varit och vilka de är idag och kunde inte se några problem med att namnge Umeå i undersökningen. Jag har däremot i hänsyn till närstående valt att utesluta uppgifter som gäller andra än 12 a.a. 13 Merriam

11 medlemmarna i deras berättelser. Jag har mött en vilja hos mina intervjupersoner att berätta sin historia och de har delat med sig av sitt liv på ett generöst sätt. Min upplevelse av intervjusituationen har varit positiv och jag har uppfattat att intervjupersonerna har delat den upplevelsen. Intervjupersonerna lämnar till viss del ut sig, vilket kan ge en dålig eftersmak om inte intervjusituationen görs till något positivt och man upplever att man får något tillbaka. Inledningsvis i undersökningen var min ursprungliga tanke att endast fokusera på nu situationen och inte presentera medlemmarnas bakgrund. Detta för att undvika identifiering och att undersökningen skulle kunna innebära negativa konsekvenser för intervjupersonerna. I samband med rekryteringen av intervjupersonerna diskuterade vi dock detta, och samtliga ansåg det högst relevant att deras bakgrund skulle presenteras för att inte förståelsen av nuet skulle gå förlorad. Medlemmarna har genom K.R.I.S. valt att stå för sin bakgrund och har/kommer att öppet berätta sin life story vid föreläsningar etc. Av den anledningen ansåg jag det inte etiskt tveksamt att presentera intervjupersonernas bakgrund i undersökningen. 10

12 3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER De teoretiska utgångspunkterna i det här arbetet grundas på socialpsykologiska teorier om identitet, livsstil och sociala världar. Utgångspunkten är att människan är en intentionellt handlande varelse som formar sitt liv utifrån hur hon tolkar sin sociala och samhälleliga position 14. Jag har inte som avsikt att presentera ett uttömmande och fullständig redogörelse för de teoretiska perspektiven utan har istället valt relevanta avsnitt för att belysa undersökningens syfte. 3.1 Identitet Identitetsbegreppet är ett mångfasetterat begrepp som har olika innebörd beroende på vilket perspektiv man väljer. Betydelsen av ett begrepp handlar om vad man tillskriver begreppet och inte vilken betydelse begreppet har. Såväl teorier och begrepp är bara verktyg, förenklade och klumpiga, för att förklara något så svårfångat som en människas identitet. Min strävan är inte heller att leverera några sanningar utan istället ett förslag på ett alternativt synsätt. Utgångspunkten för betydelsen av identitetsbegreppet i denna undersökning är att grunden för hur människan väljer att handla och forma sin livsstil är hennes identitet 15. För att rama in identitetsbegreppet kan man beskriva identiteten som individens mötesplats för inifrån och utifrån kommande erfarenheter. Hur sedan individen upplever sin identitet beror på hur hon tolkar och kodar dessa erfarenhetsmaterial 16. Giddens 17 ser identiteten som något av mer tillfällig struktur som hela tiden skapas och omskapas av individen i det som man upplever sammanhängande i det dagliga livet. Det som är det unika med att vara människa är att ha förmåga att reflektera över sin val och handlingar. Människan är därmed medveten om sitt själv vilket är kärnan i det Giddens benämner som självidentitet. Detta självmedvetande innehåller såväl bilden av sig själv idag, bilden från sin livshistoria och bilden av sig själv i framtiden. Han menar att självidentiteten är kopplad till människan förmåga att hålla igång berättelsen om sig själv. Vilket innebär att individen hela tiden måste sortera in nya händelser i sitt vardagsliv i den fortsatta historien om självet. För att kunna ha en känsla av vilka vi är måste vi ha en uppfattning om hur vi blivit det vi är och vart vi är på väg. Människan ses som aktiv i konstruerandet av sin egen identitet. Vi är inte det vi är, utan det vi gör oss till. Detta innebär inte att självet är helt tomt och saknar innehåll eftersom det finns såväl psykologiska processer och behov som formar självet. Men vad individen blir utöver detta beror på rekonstruerande ansträngningar från individen själv. Dessa tankegångar är av mer existentiell karaktär genom att de beskriver människan som aktör och skapare av sin egen verklighet. Då människan först och främst är att betrakta som en social varelse måste identitetsskapandet sättas in i sitt sociala sammanhang. Asplunds 18 syn på människan är att hon är socialt responsiv till sin natur och att hon hela tiden kommunicerar med omgivningen för att skapa mening i tillvaron. Han menar att individens strävan i livet är att skapa, vidmakthålla, ompröva och utveckla 14 Kristiansen a.a. 16 Börjeson Giddens Asplund

13 olika sidor av sin personlighet på ett kreativt och lekfullt sätt. Han hävdar att upplevelsen av identiteten är en tillfällig operationsbas för människans socialitet. Enligt Asplund 19 är en naturlig drivkraft hos individen socialiteten eller sällskapligheten. Den får oss att ständigt leta situationer där vi upplever att vi är någon och att vi hör hemma någonstans. Bekräftelser är inte något vi får utan något som vi aktivt söker och skapar. Det är i samspelet med andra människor i bestämda sociala situationer som identiteten växer fram och konstrueras. Förutsatt att människan samspelar med andra i olika sociala situationer kommer hon att skapa olika bilder av sig själv 20. Stig-Arne Berglund 21 hänvisar i sin avhandling till Thomas Scheffs tankegångar om upprätthållandet av sociala band som det grundläggande motivet bakom mänskliga handlingar. Varje möte med en annan människa innebär ett ömsesidigt bekräftande där känslan av att vara respekterad och erkänd både inåt och utåt ger känslor av stolthet. I motsats till stolthet kan individen uppleva känslor av skam om hon inte upplever bekräftelse och respekt i mötet med den andre. Berglund 22 menar vidare att känslor av stolthet är grunden för en hygglig självkänsla och en möjlighet att bygga upp ett sitt självförtroende. Viljan att söka situationer som ger respekt och känslor av stolthet samt att förbättra sina möjligheter är något som finns hos individen oavsett social situation och position i samhället. Utifrån detta kan man se människan identitetsutveckling som en ständigt pågående process som påverkas av hennes sociala relationer och därmed vilket liv hon väljer att leva. Nu är det trots allt så att social interaktion inte befinner sig i ett tomrum utan påverkas av det samhälle den sker i. Såväl konkreta levnadsvillkor som har att göra med materiella levnadsvillkor och kulturellt förankrade föreställningar påverkar människan identitetsutveckling och sätt att leva 23. Kristiansen 24 sätter fokus på sammanlänkningen mellan människans handlingar och den mening hon ger sitt liv. Han skriver 25 : Eftersom människans identitetsuppfattning är en del i hennes strävan att ge mening åt sitt liv ligger intentionerna bakom hennes handlingar inom ramen för vad som är möjligt utifrån hur hon eller han uppfattar sin livssituation. Detta innebär att jag utgår ifrån att i princip alla mänskliga handlingar är möjliga att göra begripliga utifrån hur människan upplever sig själv och sin position i tillvaron. Vidare hänvisar Kristiansen 26 till Bergmark och Oscarssons begrepp diskontinuerliga handlingar för att belysa förändring av identiteten. En diskontinuerlig handling innebär att människan handlar på ett sätt som hon inte brukar göra. Med andra ord innebär det att människan väljer att vara någon annan än den hon varit. 19 Asplund Hilte Berglund a.a 23 Berger och Luckmann Kristiansen a.a sid a.a sid 63 12

14 3.2 Sociala världar Bengt Svensson 27 använder sig i sin avhandling av Shibutanis begrepp sociala världar för att belysa narkomaners vardagliga liv. En social värld kännetecknas av ett gemensamt språk, symboler, normer om uppträdande och ett gemensamt synsätt gentemot livet. Denna ordning fungerar som den arena där varje deltagare försöker upprätthålla och förbättra sin status och skapa sig en karriär. Varje social värld är i viss mån avskild och har olika skarpa gränser och kräver olika mycket lojalitet av sina medlemmar. De gemensamma perspektiven som finns inom en social värld är inte statiska utan förändras hela tiden eftersom de upprätthålls av mänskliga relationer. När livsvillkoren ändras så kan också sociala relationer förändras och världar försvinna. Varje social värld består av människor som har vissa centrala aktiviteter gemensamt vilket kan bestå av t.ex. att vara en troende kristen, studera på socionomprogrammet, arbeta på dagis eller gå på NA möten. En människa deltar i flera sociala världar samtidigt men det är bara där hon har sin hemhörighet hon även utvecklar en social identitet. Om vi av en eller annan anledning slutar att befinna oss i en social värld bleknar sakta den sociala identiteten bort. Utifrån samma resonemang skriver Svensson 28 : För att etablera en ny social identitet måste man göra sig hemmastadd i nya sociala världar, uppleva nya situationer som medför tillgång till identitetsmaterial, socialt material, umgängesrelationer, överhuvudtaget social samvaro med människor som har en annan social identitet En social identitet innehåller individens uppfattning av hur omgivningen i en viss grupp ser på honom. Dessutom innehåller den gemensamma värderingar och uppfattningar om hur man ska handla i olika situationer. Ett annat centralt inslag i den sociala identiteten enligt Svensson är att erhålla en kompetens inom det som är gemensamt i den sociala världen. Är man en troende kristen innebär det att kunna sin bibel och för en förskollärare att ha ett pedagogiskt förhållningssätt mot barnen. Den sociala identiteten kan också avspegla sig i en persons utseende. Genom sitt sätt att klä sig uttrycker man sin sociala tillhörighet, vem man är. Klädseln kan användas för att förstärka en social identitet som man vill framhäva 29. Med andra ord handlar social identitet och sociala världar om att vara någon och höra hemma någonstans. En strävan som alla människor har gemensamt oavsett hur den aktuella livssituationen ser ut. 3.3 Livsstil identitetens yttre ansikte Livsstil är ännu ett svårdefinierat och luddigt begrepp. Då begreppet sociala världar handlar mer om hemhörighetsaspekter kan man säga att livsstilar mer är en fråga om uttrycksaspekter. Däremot skulle man kunna sätta likhetstecken mellan begreppet social identitet och begreppet livsstil. Livsstil kan ses som de förhållningssätt, handlingar och aktiviteter (där vissa aktiviteter är att betrakta som centrala) som 27 Ref. i Svensson a.a sid a.a. 13

15 karaktäriserar individens sätt att leva 30. Mest centralt i en individs livsstil är attityder som i sin tur bygger på individens värderingar 31. Giddens 32 ser livsstil som rutiniserade mönster som tar sig uttryck i klädvanor, matvanor, handlingssätt och umgängesmiljöer. Rutinerna är förändrings bara utifrån identitetens rörliga karaktär. Det är alla små och stora beslut i vardagen som bidrar till att skapa dessa mönster som t.ex. vilka kläder individen tar på sig, vad han eller hon äter eller hur hon eller han uppträder på jobbet. Alla dessa val (liksom större och djupare val) är inte bara beslut om hur man ska handla utan också om vem man vill vara. Livsstilen är inget man ärver eller blir tilldelad utan något som individen väljer att skapa menar Berglund 33. Han skriver vidare att livsstilsval är rutiniserade rörelsemönster för att upprätthålla den mening och det innehåll man vill ge sitt liv. Utifrån dessa tankegångar runt begreppet livsstil kan man fråga sig om människan verkligen är så fri att skapa sin egen verklighet? På vilket sätt begränsar omständigheter och livsvillkor de möjligheter människan har att välja? Berglund menar att valet av livsstil måste förstås i sitt sammanhang där familjehistoria, uppväxtmiljö, relationserfarenheter, klasstillhörighet och könstillhörighet spelar in. Individens omständigheter och livsvillkor blir till både svårigheter och möjligheter för denne. Valet av livsstil för individen innebär att förhålla sig till och hantera situationer med begränsade valalternativ. Berglund 34 skriver: att mänskliga handlingar i första hand ändå styrs av rationella val och förmågan att aktivt reflektera över det man gör och det man väljer att inte göra. Vi är inga löv som blåser för vinden utan är rationella, kreativa och skapande utifrån de livserfarenheter och den historia vi bär med oss och den verklighet vi har framför oss. Däremot är rationaliteten inte alltid synlig eller ens medveten utan döljs i viljans självklara överväganden, symbolhandlingar, intuition, spontanitet och lek samt enkla beslut och överväganden i vardagen 35. Människans sätt att leva, eller med andra ord hennes livsstilsval, är nära förknippat med hennes identitet och därmed den mening hon vill ge sitt liv. Då identiteten skapas utifrån hur människan tolkar sitt förhållande till människor i sin omgivning och sin plats i samhället kan människan förändra sina handlingar då dessa förhållanden ändras 36. Dessa teoretiska resonemang om identitet, sociala världar och livsstil har jag valt att presentera som en ram för undersökningen och som bakgrund till empirin som följer. Med hjälp av teorin och medlemmarnas berättelser hoppas jag kunna bidra med ökad förståelse av betydelsen för den enskilda medlemmen att engagera sig i K.R.I.S. 30 Kristiansen Johansson och Miegel Giddens Berglund 1998 s a.a 35 a.a. sid Kristiansen

16 4. EMPIRI Samtal med medlemmarna Här nedan kommer jag att redovisa det viktigaste ur intervjuerna och det som har relevans för uppsatsen. Att redovisa intervjuerna i sin helhet skulle tyvärr bli allt för omfattande. Framförallt är det medlemmarnas bakgrund som jag endast presenterar som en life story i mikroformat då detta annars skulle ha fyllt hela uppsatsen. Jag har valt att redovisa intervjuerna i en tematiserad form istället för att presentera varje intervju var för sig. Detta för att bättre lyfta fram likheter och skillnader mellan medlemmarna. Jag har valt att kalla medlemmarna för Johan, Erik, Jenny och Peter. De är alla i års åldern. 4.1 Life story i mikroformat Johan Johan växte upp tillsammans med mamma, styvpappa och halvsyskon. Hans äldre bror som växt upp med pappa, flyttade hem till mamma när Johan var år. Vid den åldern drack Johan alkohol och umgicks med äldre kompisar. Jag var jämt med där det hände saker, berättar Johan. Under sommarlovet efter nian började han röka hasch. Han hoppade av i gymnasiet och började istället jobba tillsammans med sin bror. Relationen till broder beskriver Johan som bra men säger sedan: vi hade en gemensam grej och det var att förstöra så mycket som möjligt för oss själva. Det blev en tid av brott och droger vilket nu även innefattade amfetamin, tabletter och dessutom provade han heroin. Mellan år satt han på häktet i närmare ett år. Därefter dömdes han till vård enligt LVU och bodde på X- hemmet i tre års tid där han utbildade sig till möbelsnickare. Under en försöksutskrivning fick Johan beskedet att brodern har dött av en överdos, vilket tog hårt på Johan. Innan han återvände till X- hemmet hann Johan med ett apoteksinbrott där han kom över ca 1000 tabletter som han smugglade med sig. De följande 3-4 månaderna kom jag inte ihåg något av jag kanske behövde det. Johan hade träffat en kvinna på X-hemmet och flyttade tillsammans med henne till hennes hemstad. Han hade stora planer på att göra sig pengar på droger men det blev upp som en sol ner, som en pannkaka, berättar Johan. Efter ett tag fick de barn tillsammans men på grund av missbruket dröjde det inte länge förrän sonen blev omhändertagen och placerad i familjehem. I samband med detta ökade missbruket och blev kraftigt destruktivt, berättar Johan. När han satt på häktet fick han veta att kvinnan träffat en annan man och Johan bestämde sig för att ordna upp sitt liv. Efter han genomgått behandling utbildade han sig till kock samtidigt som han hade umgänge med sonen. Johan fick jobb och sonen hade flyttat hem till honom, men omställningen var stor. Arbetsbelastningen var hög och sonen krävande, men av rädsla för att förlora sonen vågade inte Johan be om hjälp hos socialtjänsten. När det hela blev för mycket slutade Johan sitt jobb och kände sig misslyckad över att han inte fixat det. Johan körde ganska snart igång med missbruket igen och förlorade vårdnaden om sonen. Missbruket accelererade och Johan använde och sålde heroin. Efter en period av ständigt påpassande av polisen fick Johan nog. Han lade själv in sig på avgiftning och såg till att få komma i behandling, vilken avslutades för ca 8 månader sedan. När vi pratar om hur Johan såg på sig själv under missbrukstiden, 15

17 säger han: Innan sonen föddes tänkte jag jag gör det här nu, men det är inte så här jag vill leva sen. Under hela mitt missbruk så har jag vetat att det jag har gjort det har jag gjort. Men jag har inte velat haft det så. Jag har velat haft ett annat liv. Erik Erik växte upp tillsammans med sina föräldrar och tre syskon i ett mindre samhälle. Skolgången gick relativt bra under låg och mellanstadiet även om det var en hel del bus av det mer oskyldiga slaget. Under högstadiet sjönk betygen successivt pga. av skolk. Det enda som gällde var Eriks stora motorintresse och han säger att han i stort sätt bodde i garaget. Erik började verkstadsmekanisk linje på gymnasiet och under den tiden drack han alkohol varje helg och började även med kriminalitet, vilket bestod i att sälja biltillbehör. På ett sommarjobb började Erik använda hasch och det dröjde bara någon månad så var han i storstaden och handlade och sålde narkotika för pengarnas skull. Trots att Erik bara var 17 år fick han fort bra kontakter med människor i den narkotiska världen. Nu följde en tid där Erik pendlade mellan hemstaden och storstaden för att sälja narkotika samtidigt som han arbetade på hemmaplan. Eriks eget narkotikamissbruk började kännas av och han berättar att han upplevde att drogerna tog kontrollen över livet. Han försökte sluta på egen hand under några månaders tid då någon hade berättat för polisen att han sålt narkotika. Erik dömdes till 5 års fängelse för narkotikabrott och fick för första gången i sitt 24 åriga liv sitta bakom lås och bom jag var inte så kaxig då, berättar Erik. När han avtjänat sitt fängelsestraff efter 2.5 år hade han varken fått vård eller behandling men däremot knutit nya kriminella kontakter och blivit beroende av heroin. Erik träffade en tjej som han flyttade ihop med i storstaden. Jag gjorde mig en del pengar och etablerade mig som langare. Heroinmissbruket blev allt tyngre. Erik hade fått ännu en dom för narkotikabrott på 2.5 år och suttit av sitt straff då han efter frigivningen körde ner sig i botten på sex månader. Han bestämde sig för att åka på behandlingskollektiv där han stannade och var drogfri under 2 års tid. Under utslussningen jobbade Erik på en motorverkstad men hade svårt med ensamheten då flickvännen studerade på annan ort. Det blev några återfall och förhållandet med flickvännen tog slut. Erik gick in i ett tungt missbruk igen och flyttade ifrån storstaden för att någonstans påverka sitt liv till det bättre. Efter flera kortare fängelsestraff och ett fyra årigt fängelsestraff för narkotikabrott träffade Erik en kvinna som han flyttade ihop med. Han bestämde sig för att ordna till sitt liv och åkte iväg på behandling. Flickvännen blev gravid och tanken var att hon skulle få plats på behandlingshemmet. Så blev inte fallet vilket ledde till en konflikt och Erik lämnade behandlingshemmet för att åka hem till sin flickvän. Efter ytterligare en period av missbruk genomförde Erik behandling för sitt missbruk vilken avslutades för ca ett år sedan. Jenny Jenny säger att hon inte minns så mycket av sin barndom. Familjen bestod förutom Jenny av mor och far och en yngre syster. Hon berättar att hon var mycket hos sin mormor eftersom hennes föräldrar jobbade nästan jämt. Skoltiden gick bra och Jenny var duktig och skötsam fram till nionde klass då det blev en hel del skolk och snatterier. Jag sökte mig ut att bli någonting. Kompisar hade Jenny hela tiden även om hon säger att hon bytte umgänge ofta. Efter grundskolan började Jenny på lanthushållsskola där hon också bodde. Hon fick dock sluta efter halva tiden eftersom hon inte hade skött sig. Åter tillbaka i hemstaden hade Jennys mamma ordnat med 16

18 en praktikplats på en tandläkaremottagning. På lunchrasterna hängde hon på stan tillsammans med narkomanerna och började i och med det använda hasch. Efter att ha gjort inbrott på sin praktikplats tillsammans med några andra slutade Jenny sin praktik. Det blev mer och mer narkotika och hon började injicera amfetamin i samband med att hon blev tillsammans med 25- årig man när hon var 16 år. Jenny berättar att missbruket gav någon slags självsäkerhet och tillhörighet. Medan pojkvännen satt i fängelse gjorde Jenny bedrägerier och fick skyddstillsyn. Hon träffade en ny man och fick tillsammans med honom sitt första barn när hon var 19 år. Jenny hade en önskan om ett annat liv men det blev inte annorlunda. Förhållandet sprack och Jenny träffade den man hon kom att gifta sig med. De köpte hus tillsammans och försökte leva ett vanligt liv även om hon missbrukade av och till. Det gick åt mycket energi till att hålla uppe fasaden. Förhållandet höll i 11 år även om Jenny beskriver det som problematiskt till och från. Efter skilsmässan följde en relativt bra period och Jenny trivdes med livet även om hon fortsatte använda droger. Hon hade köpt ett radhus där hon levde ensam tillsammans med barnen och hon hade börjat skola igen. Hon träffade en ny man och livet blev allt mer kaotiskt. Tillslut såg hela mitt dockskåp ut som en bränngrop. Jenny blev så småningom utan bostad och hon bodde hos kompisar och i bilen. Det äldsta barnet var nu placerat hos Jennys föräldrar och de yngre bodde hos sin pappa. Jenny upplevde att hela hennes liv rasade samman. Hon åkte på behandlingshem tillsammans med mannen som hon nu hade fått barn tillsammans med. Hon fick en lägenhet men situationen höll inte så länge. Därefter träffade Jenny den man hon lever med idag som hon även fick ytterligare ett barn tillsammans med. Innan dess hade hon bestämt sig för att fixa till sitt liv och lagt av med drogerna. Jenny gick i behandling som avslutades för ca 6 månader sedan. Peter Peters familj bestod under uppväxten av mamma, pappa och två äldre systrar. Han säger att han inte minns så mycket av sin tidigare barndom. Peter inledde första skoldagen med skolk. Han berättar att han inte trivdes i skolan eftersom han upplevde det som tvång. Peter tillbringade hellre tiden i pappans bilverkstad då det stora intresset var motorer. Skolgången var problematisk och i femteklass hade det helt spårat ur. Peter började röka hasch under sommarlovet innan sjuan. Han hoppade av skolan efter sjunde klass och började jobba som svarvare istället samtidigt som han sålde narkotika jag var en fullfjädrad haschlangare redan vid 14 års ålder. När Peter var 17 flyttade han hemifrån. Han var ofta tagen av polisen och satt häktad till och från. Det blev mer och mer narkotika affärer för Peter samtidigt som han skötte sitt jobb på dagarna. Efter en tid sa Peter upp sig från jobbet för att studera. Av studierna blev det inte mycket gjort då han sålde allt mer narkotika för att så småningom syssla med det på heltid. Peter träffade en tjej som han förlovade sig med, men förhållandet sprack när han vid 24 års ålder blev dömd för narkotika brott till 3,5 års fängelse. Efter fängelsestraffet fick Peter ett jobb som radioreparatör som han skötte samtidigt som han använde och sålde stora mängder heroin. När arbetsgivaren hotade om uppsägning åkte Peter iväg på behandling trots att han inte var motiverad. Behandlingen avbröts efter en månad då Peter klev av och gick in i ett tungt heroinmissbruk igen. Han saknade bostad och livnärde sig på att sälja heroin och göra inbrott. Emellanåt åkte han fast och fick sitta inne någon månad och vila upp sig. Så såg livet ut i ca 8 år för Peter som mådde allt sämre både psykiskt och fysiskt. Efter ett misslyckat självmordsförsök tog Peter beslutet att lägga av med 17

19 missbruket. Han åkte på egen hand iväg på behandlingshem där han fick låna en utslussningslägenhet där han avgiftade sig. Eftersom Peter hade varit bostadslös under så lång tid och dessutom var klassad som ett hopplöst fall var det ingen kommun som ville betala för behandlingen. Efter många om och men löste sig detta och Peter genomgick behandling. Sedan den 20 augusti 2000 har han varit absolut drogfri. 4.2 Att engagera sig i K.R.I.S. Johan Under behandlingstiden kom Johan kontakt med en kille som precis höll på att starta upp K.R.I.S. lokalförening i Umeå. Han fick frågan om han ville gå med i föreningen och tackade ja. Johan berättar: Under den tid det har funkat bättre har jag tänkt att jag skulle vilja att mina kompisar skulle komma över det där (missbruket) så att man kunde umgås. Så jag såg att om jag engagerar mig i K.R.I.S. så gör jag det dels för att hjälpa andra, och genom att hjälpa andra hjälper jag mig själv. Johan berättar att tanken med att gå med främst handlar om att göra något positivt av de erfarenheter han fått under flera år av kriminalitet och missbruk. Genom att engagera mig i K.R.I.S. kan jag använda dom åren och vända det till något positivt. De erfarenheter jag fått, som har varit dyrköpta, kan jag vända till något positivt och förhoppningsvis hjälpa andra. På frågan vad Johan lägger i orden att ta revansch i samhället säger han: Revanschen är att för sig själv framförallt kunna komma tillbaka och ta en plats i samhället. Gentemot sig själv och andra visa att jag duger jag fixar det här. Erik Erik berättar att han hade hört talas om K.R.I.S. förut och fattat att det var en bra grej. Jag har ju själv stått utanför fängelsegrindarna med två kassar och ingenstans att ta vägen och inga pengar och ingenting vad gör man? Man kan ha väldigt sunda och positiva tankar att nu när jag muckar ska jag fixa mitt liv. Jag ska ordna det här med boende, familjen och arbete. Men sen när du står där utanför grinden rasar allt så snabbt Han blev tillfrågad av en kompis som skulle starta upp en lokalförening i Umeå om han ville vara med. Erik tackade ja, och beskriver att tanken med att engagera sig handlar om att göra något positivt av alla år som han kastat bort. Min bakgrund är en belastning i det vanliga samhället, men inom K.R.I.S. är helt plötsligt mina erfarenheter en tillgång. Erik berättar att det liv han har levt har gjort att det växt fram ett socialt engagemang, och genom att engagera sig i K.R.I.S. hoppas han kunna göra en samhällelig insats. För Erik innebär revanschen i samhället att återta en plats i samhället av egen kraft, både för sig själv och för samhället. Att bevisa att de hade fel. Man har varit helt utdömd av samhället som ett hopplöst fall, klassificerad inom kriminalvården som samhällsfarlig. Att man är ett hot mot samhället för att man är en sån dålig människa. Och då att bevisa för omvärlden att man är en fullvärdig medborgare Jenny Jenny berättar att hennes tankar när det gäller yrkesval har kretsat kring socionom eller behandlingsassistent, då hon känt att det legat nära till hands. När jag fick erbjudande att gå med i K.R.I.S. så tänkte jag att det vill jag göra. Använda mig av alla de här bortslösade åren till någonting vettigt. Kontakten med K.R.I.S. fick Jenny 18

20 genom sin sambo som redan hade tillfrågats om att vara med i föreningen. På frågan vad Jenny lägger i begreppet att ta revansch i samhället säger hon: Det handlar mycket om att bli tagen på allvar och att man förhoppningsvis ska kunna göra något för andra. Dessutom upplever Jenny att om hon kan föra budskapet vidare att man kan leva nyktert och drogfritt så är även det en slags revansch. Man känner att man gör nåt bra behovet finns ju. Just det här med ungdomar. Jag är jätterädd att mina barn ska välja den väg som jag har gått. Jenny tycker att det känns jättebra att få vara med från början i föreningen. man känner sig ju viktig. Peter Peter blev tillfrågad av killen som startade upp K.R.I.S. i Umeå om han ville vara med. Han säger att han inte hade några tankar eller motiv till att engagera sig. Han tänkte bara kliva i och se vad som hände. Peter beskriver vad han lägger i orden att ta revansch i samhället Har man varit utslagen som jag i 25 år i missbruk och dom sista 15 åren bara knarkat stenhårt. Avståndet mellan dig och samhället blir väldigt stort. För det första tog jag avstånd från samhället och sen tog samhället avstånd från mig. Och då att försöka hitta tillbaka i det här gyttret i samhället och sen bli accepterad det går inte. Det är ett jävla jobb som tar lång, lång tid. Jag är övertygad om att jag inte hade kommit så långt om jag inte fått äran att jobba med K.R.I.S. Genom att engagera sig i K.R.I.S. menar Peter att man får stor hjälp att ta sig in i samhället igen. Detta eftersom mycket av arbetet i föreningen sker ute i samhället. Det handlar om att vara ute och informera i skolor och att möta personer från olika myndigheter. Man börjar känna folk redan där på rätt hög nivå. Och hur det än är så blir man ju vän med många. För Peters egen del började revanschen redan när han fick visa socialtjänsten som inte ville betala hans behandling att han ville bryta med sitt gamla liv. 4.3 Livet idag Johan Johan jobbar för K.R.I.S. och håller för närvarande på med att ordningsställa föreningens lokal. På fritiden går han på Bridge kurs. Johan har umgänge med sonen som bor hos honom en gång i månaden och när han har skollov. Jag tror jag är på väg in i samhället helt enkelt. Via K.R.I.S. och alla träffar vi har haft har man bemötts på ett bra sätt. Det känns jättebra. Det som Johan känner är viktigast för honom idag är att hålla sig drogfri. Ut ifrån det öppnas det möjligheter hela tiden. Han upplever att han stöd från sin familj och andra. Johan säger också att kompisrelationer är viktiga och han känner att han har kompisar och människor han litar på runtomkring sig. Johan upplever att han ser på sig själv med helt andra ögon idag. Idag kan jag faktiskt se folk i ögonen och säga, det här gör jag och det här står jag för och jag behöver inte ha dåligt samvete på samma sätt. Även om jag förföljs av ett dåligt samvete över saker jag har gjort och slår på mig själv emellanåt. Det kan jag kanske inte komma ifrån, men det blir bättre och bättre. Johan tycker det är svårt att svara på vilken betydelse engagemanget i K.R.I.S. har i dagsläget. Jag tror att det har en väldigt stor betydelse. Så till vida att vi är flera stycken som kämpar för att det ska gå bra, både för oss själva och för andra. Johan säger att han inte har en aning vart engagemanget i K.R.I.S. leder, men att det inte 19