MASSHANTERING. Att återanvända schaktmassor Upprättad av: Magnus Dalenstam Granskad av: John Sjöström och Jenny Forsberg

Transkript

1 MASSHANTERING Att återanvända schaktmassor Upprättad av: Magnus Dalenstam Granskad av: John Sjöström och Jenny Forsberg

2 MASSHANTERING Att återanvända schaktmassor KUND Sveriges Bergmaterialindustri Box Stockholm KONSULT WSP Sverige AB Stockholm-Globen Besök: Arenavägen 7 Tel: Fax: WSP Sverige AB Org nr: Styrelsens säte: Stockholm KONTAKTPERSONER Magnus Dalenstam, , magnus.dalenstam@wspgroup.se 2 (9)

3 INNEHÅLL BAKGRUND OCH SYFTE 4 ÅTERVINNING AV AVFALL 4 KUNSKSKAPSLÄGE 6 Inom Sverige 6 Internationellt 7 CEN TC/SIS 8 FÖRSLAG TILL FORTSATT ARBETE 8 3 (9)

4 BAKGRUND OCH SYFTE I hela Sverige pågår stora satsningar på bostäder, arbetsplatser och infrastruktur. Särskilt i storstadsregionerna pågår stora projekt och bygg- och konstruktionsverksamheter enbart i Stockholms län genererar omkring 5-15 miljoner ton jord- och schaktmassor per år 1 Dessa schaktmassor transporteras ofta till mottagningsanläggningar belägna långt ifrån platsen där de uppkommer och stora mängder naturmaterial används för återfyllnad. För att nå ett mer resurseffektivt samhälle behöver insatser göras på flera håll. Enligt den gällande principen för avfall (avfallshierarkin) ska man i första hand förebygga att avfall uppstår och i andra hand arbeta för att förbereda för återanvändning på platsen de uppkommit eller annan plats. I sista hand finns alternativet bortskaffning, till exempel genom deponering. Många av de stora deponierna i framförallt storstadsregionerna har i dagsläget brist på plats och kanske framförallt för schaktmassor som klassificeras som ej förorenade eller måttligt förorenade. För att effektivisera masshanteringen är det centralt att öka återanvändningen av schaktmassor samt att minska transporterna och hitta nya platser och användningsområden för att återvinna och återanvända schaktmassor. SBMI och dess medlemmar strävar efter att kunna bidra till en ökad återvinning av schaktmassor, till exempel som material för efterbehandling av täkter men även för konstruktioner såsom bullervallar och vägkonstruktioner inom och i anslutning till medlemsföretagens verksamheter. SBMI har därför efterfrågat en kunskapsgenomgång av vilka krav och regler som finns för återanvändning av massor men även en översiktlig inventering av vilka initiativ som pågår inom området, främst inom Sverige men även internationellt. Syftet med föreliggande rapport är att: översiktligt beskriva vilka krav och möjligheter som finns gällande återanvändning av schaktmassor översiktligt kartlägga status på pågående initiativ inom masshantering i Sverige och internationellt. ÅTERVINNING AV AVFALL Definition på avfall enligt Avfallsförordningen (2011:927) är alla föremål, ämnen eller substanser som innehavaren vill göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med och som ingår i någon av de avfallskategorier som finns i bilaga 4 till Avfallsförordningen (2011:927). Utifrån detta kan konstateras att schaktmassor så gott som alltid betraktas som avfall när avsikten är att avlägsna massorna från platsen där de uppkommer. För transport och omhändertagande av schaktmassor på deponi gäller kraven i avfallsförordningen, deponiförordningen samt Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall (2004:10). Om man istället för att se massorna enbart som ett avfall som ska kvittblivas (deponeras) och istället ser det som en resurs kan avfall under vissa omständigheter användas för återvinning i anläggningsändamål. Användningen av avfall för anläggningsändamål är enligt miljöbalken en miljöfarlig verksamhet, definitionen av miljöfarlig verksamhet kan ses i 9 kap1 miljöbalken. 1 Jord och schaktmassor i Stockholms län - Ecoloop intern rapport Hållbar materialförsörjning i Stockholms län 3, 4 (9)

5 För vissa miljöfarliga verksamheter finns utöver gemensamma krav även bestämmelser om när verksamheten kräver anmälan eller tillstånd från tillsynsmyndighet. Bestämmelser om när det krävs anmälan eller tillstånd finns i Miljöprövningsförordningen (29 kap. Avfall). För schaktmassor finns tre relevanta fall: Tillståndspliktigt. Gäller för användning för anläggningsändamål av avfall på ett sätt där användningen bedöms medföra mer än ringa risk för förorening av mark, vattenområde eller grundvatten. Detta styrs av kap Miljöprövningsförordningen och benämns med verksamhets kod och klassificeras som en tillståndspliktig verksamhet (B verksamhet). Tillståndsansökan görs normalt till aktuell länsstyrelse. Anmälningsplikt. Gäller för användning för anläggningsändamål av avfall på ett sätt där användningen bedöms medföra ringa risk för förorening av mark, vattenområde eller grundvatten. Detta styrs av kap Miljöprövningsförordningen och benämns med verksamhets kod och klassificeras som anmälningspliktig verksamhet (C verksamhet). Anmälan görs normalt till den lokala miljöförvaltningen. Användning utan föregående anmälan eller tillståndsansökan. För verksamheter som bedöms medföra mindre än ringa risk för förorening krävs varken anmälan eller tillståndsansökan. Dessa verksamheter klassificeras som U verksamheter. Observera att om en verksamhet klassificeras som en B eller C verksamhet betyder detta inte att anläggningen där avfall planeras att användas inte kan uppföras. Däremot så kommer det att krävas en anmälan eller tillståndsansökan inför uppförandet. I beslut från tillsynsmyndigheten kan sedan villkoras om vilka typer av avfall som får användas, skyddsåtgärder för skydd av omgivningen eller tredje man eller andra kriterier för hur anläggningen ska uppföras. Det är också viktigt att beakta att en anmälan ska lämnas in minst sex veckor innan arbetet påbörjas och att en tillståndsansökan kan ta relativt lång tid. Det är därför viktigt att man påbörjar arbetet med att återanvända massor i god tid innan det planerade utförandet för att undvika att få stopp i pågående projekt. Om anläggningen planeras inom detaljplanelagt område kan det även behövas marklov. Om anläggandet innebär väsentlig påverkan på naturmiljö ska det ske samråd med berörd tillsynsmyndighet enligt 12 kap 6 miljöbalken. Observera att detta kan gälla även om anläggningen inte kräver anmälan eller tillstånd enligt ovan. Exempel på väsentlig påverkan på naturmiljön kan till exempel vara: Anläggandet av viltvatten, dammar och biotopförbättrande åtgärder Vägar, dikning Anläggning av leder för friluftsliv Tippningar och upplag av schaktmassor (som inte är anmälnings- eller tillståndspliktiga enligt miljöprövningsförordningen ovan). För att förtydliga begreppet mindre än ringa risk och ge förutsättningar för att bedöma när återvinningen av avfall i anläggningsändamål kan antas medföra mindre än ringa risk publicerade Naturvårdsverket 2010 handboken Återvinning av avfall i anläggningsarbeten (2010:1). I handboken ges riktlinjer för att bedöma när återvinningen av avfall för anläggningsändamål kan bedömas utgöra mindre än ringa risk. I handboken finns ett antal kriterier specificerade för bedömning av när användningen medför mindre än ringa risk, t.ex. risk för grumling av vattendrag, påverkan på grundvatten, användning inom skyddade område m.fl. För 13 av några av de vanligast förekommande föroreningarna har även riktvärden räknats fram för återanvändning som deponitäckning och för övrig användning. 5 (9)

6 Riktvärden är framtagna både för totalhalter och för att visa på lakbarhet 2, för tabeller med riktvärden hänvisas till NV 2010:1. Viktigt att poängtera är att det inte enbart räcker att titta på de ämnen det finns riktvärden för utan en bedömning av lämpligheten av platsen som massorna ska användas på måste alltid göras. För att kunna återanvända avfall i anläggningsändamål måste även följande kriterier uppfyllas: 1. Användningen har ett tydligt syfte som kan motiveras. Detta innebär till exempel att man inte kan uppföra en högre bullervall än vad som anses motiverat för att minska bullerspridningen eller att man inte får använda mer massor än nödvändigt för anläggandet av en skogsväg. 2. Uppförandet av anläggningen ska vara definierad i tid och rum. Platsen för anläggningen ska vara känd och fastlags och tidsutsträckningen för uppförandet ska vara rimlig. 3. Användningen av avfall ska inte öka föroreningsbelastningen på platsen. Viktigt att tänka på är att även användningen av massor med låg föroreningshalt kan öka den totala belastningen av vissa ämnen på platsen där de används. KUNSKSKAPSLÄGE WSP har genom intervjuer, tidigare erfarenheter och sökningar på internet gjort en kortfattad översikt över olika initiativ och projekt som pågår inom masshantering. Främst riktat mot användningen av ej förorenade massor. Inom Sverige I Stockholms län initierades under åren i samarbete mellan Ecoloop och dåvarande regionplanekontoret projektet Hållbar materialförsörjning. Projektets mål var att skapa förutsättningar för en hållbar försörjning av material genom att 1) förbättra kunskapen om systemets påverkan på regionen och 2) skapa förutsättningar för ett fortsatt kunskapsutbyte och engagera transport-, projekt- och kommunala planeringsaktörer samt 3) inleda ett internationellt utbyte med länder runt Östersjön för att dela erfarenheter kring problem och möjligheter. Projektet hållbar materialförsörjning utvidgades senare till ett nationellt initiativ genom att Luleå Tekniska Universitet genom Formas fått forskningsanslag från Trafikverket för projektet Optimass för att forska på och utveckla hållbar materialförsörjning i storstadsregionerna i Sverige. Projektet är indelat i fyra delar/arbetspaket; 1. WP 1. Sortering och styrning på arbetsplatser. Arbetspaketet syftar till att förenkla informationsutbyte om hur massor hanteras inom projekt och möjliggöra ett effektivare utbyte av massor mellan projekt. 2. WP2. Användning, klassificering och uppgradering. Genom en uppgradering av material kan man spara resurser och arbetspaketet syftar till att ge förutsättningar för ett effektivare utnyttjande av jord- och bergmassor. Till exempel genom stabilisering och fraktionering. Inom arbetspaketet har man haft ett flertal workshops och diskuterat samverkan inom frågan. SIG har för tillfället i uppdrag att under 2 Nivåerna anger när lakbarheten från material utgör en acceptabel risk. 6 (9)

7 2015 ta fram en vägledning för hur jord- och bergmassor kan hanteras. Vägledningen planeras vara färdigställd december Vägledningen kommer att hantera: Entreprenadberg Lera Fyllnadsmassor Till vägledningen ska kopplas goda exempel på hur exempelvis fyllnadsjordar och entreprenadberg kan hanteras i forma av fallstudier som ska utföras under WP3. Privat och offentlig markförsörjning Undersöker potentialen med en effektivare hantering av massor. I samordningen är en viktig del att kunna tillhandahålla ytor där hantering av massor där man kan lagra och hantera massor för att kunna öka utbytet mellan projekt. 4. WP4. Nationell plattform och internationell samverkan I WP 4 sammanställs erfarenheter från WP 1-3 och syftar till att ta fram underlag för att ge information om projektet och masshantering i allmänhet, både nationellt och internationellt. Inom Stockholmsregionen kan Tyresö kommun lyftas fram som ett bra exempel på där man har tagit del och inspirerats av ovanstående projekt och tagit fram en plan för att säkra lokala upplagsplatser för de större byggen som sker de närmaste åren. På upplagsplatserna hanteras framförallt bergkross och asfalt. Syftet med upplagsplatserna är att kunna återanvända materialet lokalt inom kommunens egna projekt. Enligt en beräkning gjord av kommunen minskar detta byggkostnaderna i Tyresö kommun med 16,7 miljoner kronor fram till år Internationellt Många storstäder runt om Europa har motsvarande grundproblem men även egna specifika förutsättningar gällande geografiska och geologiska förutsättningar, kulturella skillnader m.m. Det har under 2000-talet funnits ett antal initiativ av olika storlek där man tittat på förutsättningarna för återanvändning av schaktmassor. WSP i Göteborg gjorde under 2011 en mindre utredning om masshantering internationellt. Inom ramen för detta arbete har studier av hur schaktmassor hanteras i andra länder gjorts och då främst med inriktning på så kallade jordbörser där handel av schaktmassor sker och man kan köpa och sälja överskottsmassor från olika projekt. I studien har man bland annat studerat masshantering i Finland, Holland och Toronto i Kanada. Handelsplatser för jord och schaktmassor av varierande storlek och framgång finns bland annat i Tyskland och Finland. I Sverige har det dock varit svårt att få till stånd något liknande initiativ, några försök har gjorts men inget har lyckats bli beständigt. I ett annat internationellt projekt har storstäder i Östersjöregionen gått samman för att utbyta erfarenheter har med hjälp av medel från SIDA, Sustainable and Innovative Material Management for Construction in Cities (SIMM-CCities). Projektet syftar till att initiera ett kunskapsnätverk där regionerna kan utbyta erfarenheter och problem genom att lyfta sina respektive nyckelfrågor, genom detta kan varje region utveckla en mer hållbar materialhantering. Under hösten 2011 hölls en internationell konferens i Stockholm där ett antal storstadsregioner presenterade sina frågeställningar och problem och projektet startades upp. Detta följdes sedan upp med ett nytt möte våren 2013 där resultatet blev att ett nätverk startades upp samt att ett nytt projekt kallat SIMM-Center med fokus på miljöteknik för återvinning startades. SIMM-Center är ett delprojekt inom det svenska projektet Optimass och målsättningen är att sprida kunskap om svensk miljöteknik med fokus på teknik som tillhandahålls av små- och medelstora företag. Parallellt med det svenska initiativet finns liknande initiativ i Finland och Estland. 7 (9)

8 CEN TC/SIS Eftersom frågan med masshantering är en stor fråga för stora delar av Europa har det framkommit ett behov av att standardisera arbetet med utförandet av schakt och fyllnadsarbeten i anläggningsarbeten. Det har därför inletts ett standardiseringsarbete av CEN (European Comittee for Standardization), CEN/TC 396 Earthworks, vars syfte är att skapa standarder för schakt och fyllnad i anläggningsarbeten. I Sverige drivs detta arbete av SIS. Målet med arbetet är att skapa standarder som omfattar terminologi och principer, definition av processer för schakt och fyllnad, transporter, packning och stabilisering, provning, klassifikation av jord och berg, kvalitetskontroll och övervakning, samt miljöaspekter. Standardarbetet är indelat i ett flertal olika arbetsgrupper: General: Earthwork principles, design rules, environmental aspects, terminology, national practices Classification systems for earthwork purposes and characterization of excavatability Construction procedures Quality control and monitoring Hydraulic fill Inom dessa arbetsgrupper pågår just nu arbete med att ta fram standarder med tidplan enligt tabell 1. Tabell 1. Pågående arbete inom CEN. Title Initial Date Next Stage Forecasted voting date Part 4: Soil treatment with lime and/or hydraulic binders Part 5: Quality control and monitoring Part 6: Land reclamation with dredged hydraulic fill Continuous Compaction Control (CCC) Part 2: Classification of materials Part 3: Construction procedures Part 1: Principles and general rules Av tabellen framgår att arbetena är i inledande skeden just nu och ska gå in i nästa fas under sommaren Standarderna beräknas vara klara under början av För SBMIs del bedöms främst Part 1, Part 2 Part 5 vara relevanta. Inom ramen för SIS arbete pågår just nu ett projekt Continuous Compaction Control (CCC) using vibratory rollers. Detta projekt bedöms inte relevant för SBMI. Ingen information har kunnat erhållas från SIS om tidplan eller eventuellt övriga kommande arbeten. FÖRSLAG TILL FORTSATT ARBETE Det pågår för tillfället ett flertal initiativ inom masshantering och WSP har under det senaste året kontaktats av ett flertal kommuner och företag som vill ha information om frågan och hur man kan effektivisera masshanteringen inom kommunen eller ett specifikt projekt. Inom de initiativ som pågår bedöms framförallt Optimass vara relevant för SBMIs medlemmar, på sikt även den SIS standard som ska tas fram. Den vägledning som ska tas fram inom ramen för WP2 inom Optimass kan förhoppningsvis ge konkreta exempel på hur man kan hantera schaktmassor och vilka tekniker som finns tillgängliga för att kunna öka möjligheten till återvinning. För SBMIs del så kan ett förslag vara att ta fram en egen vägledning för hur medlemmarna kan arbeta med frågan. I vägledningen skulle man kunna kort förklara bakgrund i form av lagstiftning och krav men även ge konkreta exempel på hur man kan återvinna massor. Till exempel genom 8 (9)

9 att beskriva olika riktade åtgärder för att t.ex. skapa en strandzon eller arbetsyta inom befintligt arbetsområde med tydligt syfte eller hur efterbehandling av täkter kan ske. I beskrivningarna skulle man kunna ta upp vilka typer av massor som kan var lämpliga, checklistor för vad man ska tänka på och om det generellt behövs anmälan eller tillstånd och hur man då till väga för att lämna in tillståndsansökan eller anmälan. Mycket av detta finns att utläsa i NVs handbok och liknade skrifter från tillsynsmyndigheter och länsstyrelser men det kan vara svårt att utläsa relevant information ur dessa. En uppdatering av läget inom Optimass och arbetet inom CEN/SIS kan lämpligen göras i början av Stockholm, datum som ovan WSP Sverige AB Magnus Dalenstam 9 (9)