Yttrande i mål nr M angående Northland Resources AB:s ansökan om tillstånd till gruvverksamhet i Kaunisvaara, Pajala kommun

Transkript

1 1(13) SW E D I SH E N V IR O N M EN T A L P R OT E C T IO N AG E NC Y YTTRANDE Ärendenr: NV Umeå tingsrätt Mark- och miljödomstolen mmd.umea@dom.se Yttrande i mål nr M angående Northland Resources AB:s ansökan om tillstånd till gruvverksamhet i Kaunisvaara, Pajala kommun Med anledning av mark- och miljödomstolens föreläggande om att vi ska yttra oss och ange vår inställning till ansökan liksom eventuella motyrkanden (tingsrättens aktbilaga 271) samt med åberopande av medgivet anstånd, anför Naturvårdsverket följande. 1. Inställning och yrkanden Naturvårdsverket bestrider att sökt tillstånd meddelas utifrån befintligt prövningsunderlag och yrkar att mark- och miljödomstolen avvisar eller avslår ansökan. För det fall prövningsunderlaget kompletteras vad gäller avfallshantering, efterbehandling och transport av järnslig kan vår inställning till ansökan komma att ändras. 2. Grunder Enligt Naturvårdsverkets bedömning saknar miljökonsekvensbeskrivningen de uppgifter som behövs för att uppfylla syftet enligt 6 kap. 3 miljöbalken samt de uppgifter som krävs enligt 6 kap. 7 andra stycket punkten 3 miljöbalken när det gäller avfallshantering, efterbehandling och transporter. Bristerna enligt ovan innebär även att miljökonsekvensbeskrivning saknar de uppgifter som behövs för prövningen enligt 7 kap. 28 b miljöbalken, då den B E SÖ K: ST O C K H O LM V ALH A L L AV ÄGEN 195 Ö ST E R SU N D F O R SK AR E N S V ÄG 5, HUS U B P O ST: ST O C K HO LM TEL: F AX: E-POST: R E G IST R AT O R@NAT U RV AR D SV E R K E T.SE IN T E R N E T: WWW. N AT U R V AR D SV E R K E T.SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(13) ansökta verksamheten kan antas påverka miljön i Natura 2000-området Torne och Kalix älvsystem (SE ). Det underlag som presenterats om hantering av avfall och efterbehandling har vidare sådana brister att avfallshanteringsplanen inte uppfyller kraven i 25 punkten 4 b utvinningsavfallsförordningen (2013:319). Enligt Naturvårdsverket har bolaget inte visat att verksamheten kan bedrivas på ett sådant sätt att olägenheterna för människors hälsa och miljön kan begränsas i tillräcklig utsträckning för att verksamheten ska kunna tillåtas. För det fall mark- och miljödomstolen skulle finna att miljökonsekvensbeskrivningen och avfallshanteringsplanen kan godtas, anser Naturvårdsverket att de antaganden och slutsatser om halter och påverkan på recipienten som bolaget gör inte lever upp till de krav på bästa möjliga vetenskapliga information och kunnande som EU-rätten kräver och som Högsta domstolen redogör för i NJA 2013 s. 613 (Bunge). Utifrån befintligt underlag kan det inte uteslutas att verksamheten kan komma att skada de naturtyper eller medföra störning på de arter som området är avsett att skydda. Försiktighetsprincipen innebär därför att tillstånd enligt 7 kap. 28 a och b miljöbalken inte kan ges. Därmed kan inte heller tillstånd till gruvverksamhet enligt 9 och 11 kap. miljöbalken lämnas. 3. Utveckling av talan 3.1. Allmänt Bolaget har nu gett in en uppdaterad ansökan och miljökonsekvensbeskrivning med kompletteringar. Enligt vår mening föreligger dock fortfarande allvarliga brister, främst vad gäller hanteringen av avfall, efterbehandling och transportfrågorna Avfallshantering och efterbehandling Bolaget har kompletterat underlaget med beräknade halter och belastningar i de recipienter som kommer att ta emot lakvatten från de efterbehandlade anläggningarna, såväl deponier som dagbrott. Halterna i recipienterna är beräknade för en situation där efterbehandlingen är genomförd och utläckagen har nått ett stationärt tillstånd och presenteras så vitt vi kan se i tabellerna 27, 29, 35, 36, 37, 38 och 39 i bilaga Stora osäkerheter i beräknad utlakning från efterbehandlade upplag Bolaget gör beräkningar i flera steg och under olika antaganden för att komma fram till halterna i recipienterna. Beräkningarna utgår från resultaten från ett fåtal fuktkammarförsök på små mängder material. Försöken används sedan för att beräkna utläckage från mycket stora avfallsmängder. Försöken har genomförts i laboratorium på prov från anrikningssand och gråbergsavfall som har krossats ner till mindre än 6,33 mm. Provmängden har inte angivits, men 1 Aktbilaga 265, Bilaga 4.2 Beräknade halter och belastning recipienter, Avbördning under produktion, dammbrott klarningsmagasin samt efterbehandlade avfallsupplag. Northland

3 NATURVÅRDSVERKET 3(13) uppgifter finns om att en mängd på ca 1 kg är vanligt vid den aktuella typen av försök 2. Försöken ser ut enligt följande. Fyra försök har gjorts på gråberg från Sahavaara, varav två försök på gråberg som inte betecknas som potentiellt syrabildande och som ska representera 224 miljoner ton gråberg. Två försök har gjorts på gråberg som betecknas som potentiellt syrabildande, med vardera sulfidhalt på 2,4 respektive 20,8 procent. Dessa försök ska i sin tur representera 83 miljoner ton gråberg. Av dessa två försök representerar det ena, det med lägre sulfidhalt, mer än 90 procent av mängden 3. Fyra försök har även gjorts på gråberg från Tapuli, men där används även resultat från tre av försöken på material från Sahavaara (dock inte försöket på material med den högsta sulfidhalten). Gråbergsmängderna vid Tapuli uppgår till 203 miljoner ton varav 10 miljoner ton anges vara potentiellt syrabildande 4. Trots att olika antaganden görs om hur gråberg med olika svavelhalter, kornstorlek och blandningar kommer att bidra med vittringsprodukter till lakvattnet har inga försök genomförts för att undersöka hur avfallen kommer att uppträda under faktiska förhållanden. Bolaget gör antagandet att det är möjligt att genom modelleringar förutsäga lakvattenhalter från olika blandningar av gråberg med olika egenskaper, utan att basera detta på några försök i större skala och med större representativitet för de stora avfallsmängderna där effekterna verifieras. Inga kolonnförsök, fältförsök eller undersökningar av redan uppkommet gråberg eller med blandningar av gråberg med högre och lägre sulfidhalter eller undersökningar av haltfördelningar i olika fraktioner har gjorts. Att sådana försök behövs för att klarlägga primära mineralreaktioner och utfällningar samt upplösning av sekundära mineral rekommenderas i såväl MEND prediction manual för drainage chemistry from sulphidic geologic materials 5 som i den tekniska rapporten från CEN om kinetiska tester för att undersöka syraproducerande potential 6. Vid fuktkammarförsök simuleras inte upplösning och utfällning av sekundära vittringsprodukter vilka ofta bestämmer lakvattenkemin under fältförhållanden 7. Sammantaget anser vi att avsaknaden av verifierande undersökningar och fältförsök gör att det är mycket osäkert om de framräknade halterna är realistiska och representativa för verkliga förhållanden. 2 MEND prediction manual for drainage chemistry from sulphidic geologic materials, MEND Report , December Aktbilaga 268, bilaga 7.2 Hydrogeokemisk modellering av syreintrång och utsläpp av lösta ämnen från ett övertäckt gråbergsupplag, Sahavaara, Sverige, SRK 2014 sid Aktbilaga 268, bilaga 7.1 Hydrogeokemisk modelljämförelse av strategier för gråbergshantering vid Tapuli. SRK 2014, sid. 4,14. 5 MEND prediction manual for drainage chemistry from sulphidic geologic materials, MEND Report , December Kinetic testing for assessing acid generation potential of sulphidic waste from extractive industries (CEN/TR 16363:2012). 7 MEND prediction manual for drainage chemistry from sulphidic geologic materials, MEND Report , December 2009.

4 NATURVÅRDSVERKET 4(13) Ytterligare exempel på brister I modellen görs antaganden om att endast partiklar som är mindre än 30 mm deltar i vittringsreaktionerna, men utan att något underlag presenteras för hur stor denna mängd kommer att vara för de gråbergsavfall som uppkommer vid Sahavaara respektive Tapuli dagbrott eller om innehållet i dessa fraktioner. Antagandet att 20 procent av gråberget utgör de fraktioner som oxideras kommer från erfarenheter från en gruvverksamhet i Finland. Bolaget har i modellen antagit att halterna av svavel är lika i olika partikelstorleksfraktioner, men har inte gjort några undersökningar som stöder detta antagande. Vi ser anledning att ifrågasätta detta antagande, då en större andel sulfider i normalfallet förväntas finnas i de mindre partiklarna än i mineral som förekommer i hårdare berg 8. Om man i modellering av lakningen utgår från att de mindre partiklarna innehåller medelhalten av sulfider i det aktuella avfallet kan därför tillförseln av vittringsprodukter till lakvattnet underskattas. Halterna av neutraliserande mineral i de mindre partiklarna är heller inte redovisade. Bolaget har inte genomfört vittringsförsök med de partikelstorlekar som faktiskt kommer att förekomma i upplagen och som man menar kommer dominera utlakningen av vittringsprodukter. Vi anser därför att det inte går att avgöra om antagandet om andelen och egenskaperna i det gråberg som deltar i vittringsreaktionerna är rimligt vilket i sin tur innebär osäkerheter när det gäller mängden vittringsprodukter som kommer att tillföras recipienten när anläggningen efterbehandlats och stängts. Bolaget har även utgått ifrån att järnhydroxid fälls ut vid vittringsreaktionerna och att 25 procent av järnhydroxiden bidrar till adsorption av metaller i lakvattnet vad gäller Tapuli, men bolaget anger även att det vare sig är en refererad eller tidigare beprövad metod 9. Det finns heller inga modelleringar gjorda utan denna utfällning, men känslighetsanalysen visar att en minskning av järnhydroxid som bidrar till adsorption från antagna 25 procent till 10 procent medför en inte oväsentlig ökning av halterna av t.ex. krom, koppar, nickel och uran i de modellerade lakvattnen 10. Samtidigt som bolaget gör antaganden om utfällning och adsorption vid modellering av halterna i lakvattnen, anges att hänsyn inte tas till minskning av ämnesutfällning med tiden 11. När det gäller modelleringarna för Sahavaara är det också oklart hur stor andel adsorption på järnhydroxid som bolaget har använt i beräkningarna 12. Det framgår inte heller om eventuella järnhydroxidutfällningar kommer att vara bestående, eller om det finns risk att de kommer lösas upp genom reduktion av trevärt järn till tvåvärt järn med tiden på olika nivåer i upplaget, allt eftersom det byggs upp. I det senare fallet skulle eventuellt adsorberade metaller återföras till 8 MEND prediction manual for drainage chemistry from sulphidic geologic materials, MEND Report , December 2009, sid Aktbilaga 268, bilaga 7.1 Hydrogeokemisk modelljämförelse av strategier för gråbergshantering vid Tapuli. SRK 2014, sid Aktbilaga 268, bilaga 7.1 Hydrogeokemisk modelljämförelse av strategier för gråbergshantering vid Tapuli. SRK 2014, sid Aktbilaga 268, bilaga 7.1 Hydrogeokemisk modelljämförelse av strategier för gråbergshantering vid Tapuli. SRK 2014, sid Aktbilaga 268, bilaga 7.2 Hydrogeokemisk modellering av syreintrång och utsläpp av lösta ämnen från ett övertäckt gråbergsupplag, Sahavaara, Sverige, SRK 2014 sid. 56.

5 NATURVÅRDSVERKET 5(13) lakvattnet och bidra till högre koncentrationer. Naturvårdsverket anser att bolaget inte har presenterat belägg för att detta antagande kan göras vid modellering utgående från resultat från fuktkammarförsök. I känslighetsanalyserna för Tapuli redovisas endast beräkningar för olika antaganden om adsorption på järnhydroxid och olika infiltrationshastighet. Det går därför inte att dra några slutsatser om hur osäkerheter i övriga antaganden som berörts ovan påverkar vilka beräknade halter av vittringsprodukter som tillförs de olika recipienterna. För driftsfasen vid Sahavaara gråbergsdeponi för potentiellt syrabildande gråberg kommer halterna att vara högre och bolaget förutsätter att lakvattnen kommer att samlas upp och behandlas under driftsfasen 13. Det finns dock inte redovisat att en sådan uppsamling säkerställs och därmed riskerar lakvatten med höga metallhalter att läcka ut från deponin. Bolaget antar vidare att lakvattnen från det potentiellt syrabildande gråberget och det nettoneutraliserande gråberget vid Sahavaara blandas fullständigt innan de når Kaunisjoki. Det är dock inte uppenbart att så kommer att ske. Det är heller inte säkert att deponeringen av gråberg kommer att kunna ske så att ett bestående och heltäckande torvlager kommer att finnas under deponin. Ett brott i torvlagret eller undantryckning av torvlagret medför risk för att lakvatten från deponin transporteras ner i underliggande lager av morän, vilket har påtalats av domstolens sakkunnige Sven Knutsson 14. Uttransport av lakvatten till Kaunisjoki under olika förhållanden har heller inte beskrivits. Den låga temperaturen i området anges reducera oxidationshastigheten till en fjärdedel av reaktionshastigheten i fuktkammarförsöken vid rumstemperatur och hastigheten antas vara konstant över året. Detta innebär att det i redovisningen inte finns någon årsvariation i bildandet av och efterföljande utlakning av vittringsprodukter. Det finns enligt vår bedömning skäl att ifrågasätta om oxidationshastigheten inte påverkas av den högre temperaturen under den varmare delen av året Sammanfattande bedömning Naturvårdsverket anser sammantaget att det har gjorts ett flertal antaganden som sänker beräknade halter i recipienterna, utan att det finns belägg för att dessa antaganden skulle vara rimliga. Mot denna bakgrund bedömer vi att miljökonsekvensbeskrivningen saknar de uppgifter som behövs för att uppfylla syftet enligt 6 kap. 3 miljöbalken samt de uppgifter som krävs enligt 6 kap. 7 andra stycket punkten 3 miljöbalken i fråga om avfallshantering och efterbehandling. Underlaget har vidare sådana brister att avfallshanteringsplanen inte uppfyller kraven i 25 punkten 4 b utvinningsavfallsförordningen. Enligt den bestämmelsen ska avfallshanteringsplanen innehålla en redogörelse för hur 13 Aktbilaga 268, bilaga 7.2 Hydrogeokemisk modellering av syreintrång och utsläpp av lösta ämnen från ett övertäckt gråbergsupplag, Sahavaara, Sverige, SRK 2014 sid Aktbilaga 126, Sven Knutsson: Granskning och bedömning av dammstabilitet och dammsäkerhet mm rörande dammarna för Kaunisvaara gruvverksamhet, Pajala kommun.

6 NATURVÅRDSVERKET 6(13) anläggningen kommer att stängas med de uppgifter om högsta värden för utsläpp av förorenande ämnen som har betydelse för bedömningen av vad som krävs för att säkerställa att det område som påverkas av anläggningen kan återställas till ett tillfredsställande skick och användas utan att medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Bristerna i detta avseende har vi redogjort för ovan. Det kan inte uteslutas att ytterligare, platsspecifika undersökningar och utredningar skulle kunna läka dessa brister genom att verifiera rimligheten i de antaganden som har gjorts, men det kan även vara så att en fördjupad utredning skulle kunna visa att högre halter än vad som modellerats skulle uppkomma. Enligt vår bedömning är de brister vi har påtalat inte möjliga att läka innan planerad tid för huvudförhandling, då detta förutsätter laboratorie- och fältförsök som tar längre tid att genomföra. Enligt Naturvårdsverket har bolaget inte visat att verksamheten kan bedrivas på ett sådant sätt att olägenheterna för människors hälsa och miljön kan begränsas i tillräcklig utsträckning för att verksamheten ska kunna tillåtas. Sammantaget innebär detta att sökt tillstånd inte kan meddelas utifrån befintligt prövningsunderlag och att ansökan därför bör avvisas eller avslås. För det fall prövningsunderlaget kompletteras kan vår inställning till ansökan komma att ändras. I avsnitt 4, nedan, redogör vi för förutsättningarna att ge Natura 2000-tillstånd. Mot bakgrund av vad som anförts ovan, samt de högt ställda beviskrav som gäller vid en prövning enligt 7 kap 28 a och b miljöbalken, är kvaliteten på indata och verifiering av de antaganden som ligger till grund för modelleringen av föroreningsbelastningen i efterbehandlingsfasen av stor betydelse för bedömningen av om förutsättningarna för att kunna lämna Natura 2000-tillstånd är uppfyllda. 4. Tillstånd enligt 7 kap 28 a och b miljöbalken 4.1. Ansökan De halter som räknats fram i modelleringen enligt ovan används för att bedöma om miljökvalitetsnormerna för vatten kommer att klaras för de berörda vattenförekomsterna, samt för att bedöma påverkan på bevarandestatusen för utpekade arter och naturtyper i Natura 2000-området Torne och Kalix älvsystem, där flera av de huvudsakliga recipienterna ingår. 15 Bolaget ansöker om tillstånd enligt 7 kap 28 a och b miljöbalken. Som Naturvårdsverket framhållit tidigare innefattar nu gällande tillstånd från Gränsälvskommissionen inte något Natura 2000-tillstånd. Bolaget har därför utformat sin ansökan om sådant tillstånd så att den gäller hela verksamheten, 15 Aktbilaga 268, Bilaga 8. MKB Natura 2000,

7 NATURVÅRDSVERKET 7(13) d.v.s. både den befintliga Tapuligruvan och den tilltänkta gruvverksamheten i Sahavaara Förutsättningar för prövningen För att Natura 2000-tillstånd ska kunna lämnas måste det enligt 7 kap. 28 b miljöbalken efter en samlad bedömning stå klart att verksamheten eller åtgärden inte kan skada de livsmiljöer som avses skyddas i området, eller på ett betydande sätt störa de utpekade arter som området utpekats för att skydda. Bedömningen av en verksamhets eller en åtgärds konsekvenser ska göras med beaktande av målsättningen för bevarandet av området 16. Det är här fråga om en restriktiv bedömning, där redan risken för negativ påverkan på bevarandestatusen för någon av de utpekade arterna eller naturtyperna innebär att tillstånd inte kan lämnas. EU-domstolen har i det så kallade Waddenzeemålet 17 redogjort för hur osäkerheter när det gäller påverkan från en verksamhet ska hanteras i samband med skadebedömningen i samband med tillståndsprövning enligt art- och habitatdirektivet (motsvarande 7 kap. 28 b miljöbalken). Enligt EU-domstolen får de behöriga nationella myndigheterna godkänna en verksamhet endast efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada. EUdomstolen anger att detta förutsätter att det ur ett vetenskapligt perspektiv inte föreligger några rimliga tvivel om att verksamheten inte kan ha en skadlig inverkan. Enligt EU-domstolen måste därför bästa möjliga vetenskapliga information användas vid bedömningen av hur området påverkas. 18 Vid modellering av lakning finns oundvikligen osäkerheter i såväl indata gällande avfallets egenskaper som yttre faktorer som påverkar vittringsprocesserna i efterbehandlade upplag. Vid en tillståndsprövning enligt miljöbalken måste dock dessa osäkerheter minimeras för att verksamhetens miljökonsekvenser ska anses redovisade på ett godtagbart sätt. I de fall recipienten för lakvattnet utgörs av ett skyddat vattenområde enligt Natura 2000-bestämmelserna ställs särskilt höga krav på redovisningen av miljökonsekvenser. Det EU-rättsliga kravet på bästa möjliga vetenskapliga information och kunnande innebär till exempel att indata om avfallets egenskaper måste grunda sig på ett välgrundat och gediget underlag. Kravet på att prövningsmyndigheten ska kunna försäkra sig om att området inte påverkas innebär att antaganden om övriga faktorer som kan påverka beräknade halter, och där osäkerheter föreligger, måste vara konservativa. Vid ansökt verksamhet utgör Kaunisjoki och Aarejoki med biflöden primära recipienter för lakvatten från efterbehandlade avfallsanläggningar. Vattendragen ingår i Natura 2000-området Torne och Kalix älvsystem och utgörs av den utpekade naturtypen 3260 mindre vattendrag 19. En central förutsättning för att gynnsam bevarandestatus ska kunna upprätthållas för naturtypen är att en god 16 Se MÖD 2006:68 samt EU-kommissionens vägledning Skötsel och förvaltning av Natura 2000-områden. Artikel 6 i art- och habitatdirektivet 92/43/EEG, 2000, s. 39 och Se punkterna i C-127/ Jämför Högsta domstolens avgörande NJA 2013 s. 613 (Bunge). 19 Fullständigt namn: Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor

8 NATURVÅRDSVERKET 8(13) vattenkvalitet säkerställs. Enligt Naturvårdsverkets vägledning för aktuell naturtyp 20 och områdets bevarandeplan 21 kan kriteriet anses motsvara att hög eller god ekologisk status enligt vattenförvaltningen uppnås Konsekvenser av redovisad belastning på berörda recipienter Bolaget har med stöd av IVL tagit fram förslag på platsspecifika långtidsriktvärden för koppar, zink, nickel, kobolt och uran. Detta har skett med utgångspunkt i modellering av platsspecifik biotillgänglighet utifrån vattenkemiska data från berörda recipienter, samt utvärdering av riktvärden använda i andra länder. I modelleringen har nederbördsmönster samt framtida vattenkemi antagits vara densamma som idag avseende ph och löst organiskt kol (DOC). Detta är parametrar vars framtida utveckling är osäker, men som samtidigt enligt IVL har stor inverkan på framräknade platsspecifika värden. Vidare konstateras när det gäller zink, koppar och nickel att det finns osäkerheter när det gäller hur vattenkemin varierar över året, eftersom data saknas för fler månader, bland annat under vintern. Vi går här inte närmare in på de osäkerheter som de föreslagna långtidsriktvärdena är behäftade med, men konstaterar att det enligt Havs- och vattenmyndighetens bedömning inte kan anses klargjort att de föreslagna platsspecifika långtidsriktvärdena säkerställer att negativ påverkan på vattenlevande organismer i Natura 2000-området inte uppstår. Havs och vattenmyndigheten redogör i sitt yttrande för vilka långtidsriktvärden som enligt deras uppfattning bör gälla för sulfat, kobolt och uran. Dessa ligger i flera fall avsevärt lägre än de värden som föreslagits av bolaget. Bolaget har sedan utifrån nya modelleringar av utlakning från efterbehandlade upplag redovisat beräknade halter och belastningar på de recipienter som ingår i Natura 2000-området. Halterna i recipienterna av ett antal ämnen (t.ex. uran, antimon, nickel, kobolt och sulfat) kommer enligt resultaten från genomförd modellering att öka avsevärt jämfört med befintliga bakgrundshalter. Flera av de halter (zink, kobolt och uran) som redovisas för efterbehandlingsfasen ligger nära, eller över, de riktvärden som enligt Havs- och vattenmyndigheten bör tillämpas för att säkerställa att negativa effekter inte ska uppstå i vattenekosystemet. Naturvårdsverket gör mot bakgrund av detta bedömningen att den belastning som i underlaget redovisas för efterbehandlingsfasen innebär risk för negativ påverkan på naturtypen 3260 mindre vattendrag Osäkerheter och antaganden vid modellering av belastning Naturvårdsverket kan konstatera att de brister som vi har påtalat när det gäller modelleringen av utlakning från efterbehandlade upplag medför betydande osäkerheter i fråga om föroreningsbelastningen på de recipienter som ingår i Natura 2000-området Torne och Kalix älvsystem. Dessa osäkerheter är så stora att kravet på att skingra varje rimligt vetenskapligt tvivel avseende den planerade verksamhetens påverkan på området enligt vår mening inte kan anses vara uppfyllt. Tvärtom bedömer vi, med utgångspunkt i nu tillgängligt underlag, att det finns en risk att halterna i recipienterna blir högre än vad som redovisats. Då 20 Naturvårdsverket Vägledning för 3260 Mindre vattendrag. 21 Länsstyrelsen i Norrbotten Bevarandeplan Natura Torne och Kalix älvsystem SE

9 NATURVÅRDSVERKET 9(13) de beräknade halterna dessutom saknar betryggande säkerhetmarginaler till de effektnivåer som Havs- och vattenmyndigheten anser bör tillämpas vid prövningen, bedömer vi att det finns en påtaglig risk att halterna av flera ämnen kan komma att nå sådana nivåer att betydande negativ påverkan kan uppstå på vattenlevande organismer i Natura 2000-området. Mot denna bakgrund är vår slutsats att det råder stor osäkerhet om verksamhetens påverkan på Natura 2000-området Torne och Kalix älvsystem. Utifrån befintligt underlag går det inte att utesluta att verksamheten kan komma att skada de naturtyper eller medföra störning på de arter som området är avsett att skydda. Underlaget är därmed inte tillräckligt för att kunna göra en sådan fullständig, exakt och slutlig bedömning som krävs för att tillstånd ska kunna lämnas. Bolagets yrkande om tillstånd enligt 7 kap. 28 a kan därmed inte bifallas. Därmed kan inte heller tillstånd enligt 9 och 11 kap. miljöbalken ges. 5. Transport av järnslig 5.1. Tillåtlighet och brister i miljökonsekvensbeskrivningen Naturvårdsverket vidhåller att en fungerande transportlösning med acceptabla konsekvenser ur miljö-, hälso- och naturvårdssynpunkt under hela brytningstiden är en förutsättning för verksamhetens tillåtlighet. 22 Under skriftväxlingen i målet har frågan om hur uttransporten av den producerade järnsligen ska hanteras i nu aktuell prövning diskuterats. Transporterna från Kaunisvaara till Pitkäjärvi kommer att medföra mycket stora tillkommande trafikflöden som kommer att utgöra den helt dominerande delen av den tunga trafiken på hela sträckan. Även om flödena av tunga vägtransporter i absoluta tal inte är exceptionellt höga i ett nationellt perspektiv, kan ändå betydande konsekvenser för boendemiljön uppstå, eftersom bebyggelsestrukturen längs vägen inte är anpassad för de trafikflöden som gruvverksamheten medför. Transporterna kan, utifrån den beskrivning som lämnats av bolaget, beskrivas som systemtransporter, där en enda kontrakterad entreprenör trafikerar samma sträcka med specialfordon i ett trafikflöde jämnt fördelat över hela dygnet. Det faktum att trafikflödet inte minskar nämnvärt nattetid innebär att störningarna för närboende blir avsevärt större än vad som är normalt vid aktuell årsdygnstrafik. Naturvårdsverket vidhåller mot denna bakgrund att det finns skäl att ställa mer långtgående krav på redovisning och reglering av transporternas miljöpåverkan än vad som är normalt för miljöfarliga verksamheter. Vi anser att transporternas och de nödvändiga förstärkningsåtgärdernas miljökonsekvenser måste beaktas i prövningen och att som nämnts ovan en fungerande transportlösning med acceptabla konsekvenser ur miljö-, hälso-och naturvårdssynpunkt under hela brytningstiden är en förutsättning för gruvverksamhetens tillåtlighet. Trots att den nu aktuella transportlösningen överhuvudtaget inte var aktuell i samband 22 Jämför vårt yttrande den 6 maj 2013 (tingsrättens aktbilaga 146).

10 NATURVÅRDSVERKET 10(13) med Gränsälvskommissionens prövning av Tapuliverksamheten har bolaget inte redovisat miljökonsekvenserna av olika transportalternativ. En miljökonsekvensbeskrivning ska enligt 6 kap 3 och 7 miljöbalken innehålla de uppgifter som behövs för att bedöma verksamhetens samlade miljökonsekvenser, inklusive de som orsakas av följdföretag. Av 6 kap. 4 miljöbalken framgår att samråd ska genomföras så att sakägare och andra som är särskilt berörda kan ta del av relevant information och lämna synpunkter på planerad verksamhet. Enligt Naturvårdsverkets bedömning saknar miljökonsekvensbeskrivningen i dess nuvarande form de uppgifter i fråga om transporternas miljökonsekvenser som behövs för att uppfylla syftet enligt 6 kap. 3 miljöbalken och de uppgifter som krävs enligt 6 kap. 7 andra stycket punkten 3 miljöbalken. Miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller därmed inte kraven i 6 kap. miljöbalken och kan därmed inte ligga till grund för prövningen Genväg Kaunisvaara-Junosuando Ett byggande av den s.k. Genvägen mellan Kaunisvaara och Junosuando skulle enligt vår bedömning innebära en stor risk för betydande negativ påverkan på sammanhängande våtmarksområden av riksintresse för naturvården och förekomster av skyddade och hotade häckande våtmarksfåglar. Den nuvarande planeringsinriktningen är att Genvägen ska byggas, men vägens förenlighet med miljöbalkens bestämmelser har ännu inte prövats. Vi har i yttrande till Trafikverket 23 meddelat att vi utifrån nu tillgängligt underlag gör bedömningen att inget av de redovisade sträckningsalternativen är förenliga med miljöbalkens hänsynsregler och portalparagraf. Bolaget gör å sin sida gällande att befintlig väginfrastruktur ska utgöra en grundförutsättning för tillståndsansökan 24. De bullerskyddsåtgärder som nu planeras och genomförs längs befintlig väg utgår ifrån ambitionen att klara de riktvärden 25 som anges för nybyggnad av infrastruktur. I den vägplan som är under utarbetande av Trafikverket för Genvägen finns ett alternativ med transporter längs befintlig väg med som en möjlig långsiktig lösning. En långsiktig lösning med sligtransporter längs befintlig väg skulle enligt vad som angivits av Trafikverket kräva ytterligare ombyggnadsåtgärder på stora delar av sträckan, men är i övrigt tekniskt sett förenlig med de vägåtgärder som nu planeras och genomförs 26. Ett tillstånd till den nu ansökta gruvverksamheten vid Kaunisvaara med vägtransporter på sträckan Kaunisvaara-Pitkijärvi skulle öka trycket på att bygga Genvägen. Vi bedömer trots detta att det nu står klart att sligtransporter längs 23 Naturvårdsverkets yttrande över samrådsremiss för nyanläggning av väg mellan Kaunisvaara och Junosuando, Ärendenr NV AB 138, sid Infrastrukturprop. 1996/97:53 26 Projekt Malmtransporter Kaunisvaara-Svappavaara, Genväg Kaunisvaara Junosuando. Samrådshandling Vägplan, val av lokaliseringsalternativ,

11 NATURVÅRDSVERKET 11(13) befintlig väg är en tekniskt möjlig, om än inte miljömässigt optimal, lösning. Vi anser därför att den nu aktuella prövningen hos mark- och miljödomstolen kan utgå ifrån ett scenario där befintlig väg används för sligtransporterna under hela brytningstiden. Detta leder vidare till frågan om hur dessa transporters konsekvenser bör bedömas och värderas, samt hur transportverksamheten i så fall bör regleras vid ett eventuellt tillstånd Miljöpåverkan från transporter på befintlig väg Även om miljökonsekvensbeskrivningen i fråga om transporter är bristfällig kan det konstateras att de mest betydande miljökonsekvenserna av transporterna utgörs av bullerstörningar och klimatpåverkan till följd av koldioxidutsläpp Buller För närvarande sker sligtransporter på befintligt vägnät, parallellt med att Trafikverket genomför förstärkning och breddning av vägstråket mellan Kaunisvaara och Svappavaara. Naturvårdsverket har följt Trafikverkets planering av åtgärder på befintligt vägnät, inklusive de förbifarter som planeras vid Vittangi och Masugsbyn. Som vi nämnt ovan har miljökonsekvenserna av olika alternativa transportlösningar inte utretts, men under målets handläggning har Trafikverkets utredningar för förstärknings- och bullerskyddsåtgärder inneburit att förutsättningarna för, och konsekvenserna av, planerade vägtransporter och nödvändiga vägåtgärder i flera avseenden har klarnat. Det faktum att bolaget efter avslutad prövning av Tapuliverksamheten valt att byta transportlösning har skapat stora utmaningar för infrastrukturhållaren att säkerställa en acceptabel boendemiljö i anslutning till befintligt vägnät. Om tillstånd lämnas till nu ansökt verksamhet kommer transportvolymerna gradvis att öka fram till år 2015, då full produktion förväntas vara uppnådd. Totalt bor drygt personer i byarna längs transportsträckan och 155 fastigheter bedöms bli berörda av bullernivåer överskridande riktvärden för befintlig infrastruktur 27 om inga skyddsåtgärder vidtas. I dagsläget har 90 av dessa fastigheter åtgärdats, men inga ytterligare åtgärder kommer att utföras förrän i samband med att respektive vägsträcka förstärks. Totalt fastigheter berörs enligt Trafikverket av bullernivåer överskridande riktvärden för väsentlig ombyggnad av infrastruktur 28. Klagomål angående nuvarande bullersituation har inkommit från åtminstone Kaunisvaara, Junosuando och Merasjärvi. Det är i dagsläget oklart om bullerskyddsåtgärder kommer att hinna genomföras i en sådan takt att en acceptabel boendemiljö kontinuerligt kan säkerställas för de boende längs sträckan. Den tidplan 29 som tidigare redovisats i målet har inte kunnat hållas 30. Om tillstånd lämnas, bedömer vi mot bakgrund av det anförda, att det kan finnas anledning att förskriva villkor i syfte att begränsa olägenheterna för närboende fram till dess att planerade bullerskyddsåtgärder har genomförts. Detta skulle exempelvis kunna ske genom en begränsning av det totala antalet transporter, restriktioner när det gäller transporter nattetid (22-07), sänkta hastigheter på delar av sträckan, eller en kombination av dessa. För att 27 Infrastrukturprop. 1996/97:53 28 Gun-Marie Mårtensson, projektledare Trafikverket. 29 AB 138, bilaga Gun-Marie Mårtensson, projektledare Trafikverket.

12 NATURVÅRDSVERKET 12(13) möjliggöra en ändamålsenlig och rimlig villkorsreglering vid ett eventuellt tillstånd, måste dock transporternas påverkan på boendemiljön kunna bedömas. Detta innebär att det kan vara nödvändigt för mark- och miljödomstolen att från Trafikverket inhämtaen uppdaterad tidplan för planerade åtgärder längs det berörda vägstråket, inklusive en redogörelse för hur många fastigheter som förväntas få bullernivåer över gällande riktvärden innan åtgärder genomförts Koldioxidutsläpp De omfattande vägtransporterna medför betydande utsläpp av koldioxid. Vid full produktion och trafikering med lastbilar med 90 tons bruttovikt motsvarar detta en ökning av vägtransportsektorns utsläpp i Norrbotten på i storleksordningen 6 procent. 31 Detta ska ställas i relation till regionala mål om att minska vägtransportsektorns bidrag till utsläpp av klimatgaser i Norrbotten 32. Möjligheten att genom tekniska åtgärder minska utsläppen från tunga fordon är idag begränsade, men erfarenheter visar att ett sparsamt körsätt kan minska utsläppen med i genomsnitt 10 procent 33. Enligt vad bolaget har redovisat skulle en användning av fordon med 126 tons totalvikt kunna minska utsläppen med 20 procent 34. I dagsläget saknas dock underlag för att bedöma om trafikering med sådana fordon är ett realistiskt alternativ med hänsyn till trafiksäkerhet, vägens bärighet och påverkan på maxbullernivåer nattetid. Dessutom kräver användning av tyngre och längre fordondispens från Transportstyrelsen. Naturvårdsverket anser sammanfattningsvis att det, vid ett eventuellt tillstånd, kan finnas anledning att föreskriva villkor för att minska transporternas koldioxidutsläpp, men att det i dagsläget saknas underlag för att bedöma hur en ändamålsenlig reglering skulle kunna se ut. Enligt vår bedömning utesluter Högsta domstolens avgörande NJA 2004 s. 421 (Hylte) inte en reglering (jämför MÖD 2007:5 och MÖD mål nr M ). För det fall tillstånd övervägs anser vi att bolaget bör åläggas att komplettera prövningsunderlaget med en redovisning av möjliga åtgärder för att minska transporternas utsläpp av koldioxid, samt föreslå villkor. 6. Övrigt För det fall tillstånd skulle bli aktuellt anser Naturvårdsverket, utöver vad vi anfört ovan, att bolaget inte har visat att verksamheten kan bedrivas på ett för människors hälsa och miljön acceptabelt sätt med enbart de villkor och förslag på skyddsåtgärder som presenterats. Ansökan i dess nuvarande utformning lever därmed enligt vår mening inte upp till kraven i 2 kap. 3 miljöbalken på nödvändiga skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått och användande av bästa möjliga teknik för att hindra och motverka att 31 Beräknat på ett scenario med ett årligt utsläpp från vägtransporterna på ton C02 (90- tons lastbilar), samt 2005/2006 års data för koldioxidutsläpp från vägtransporter i Norrbotten. (Hämtat från Länsstyrelsen i Norrbotten, 2008, Klimat- och energistrategi för Norrbottens län) 32 Länsstyrelsen i Norrbotten, 2008, Klimat- och energistrategi för Norrbottens län 33 Trafikverkets folder Vinst varje mil tunga förare kan spara miljoner på att köra bränslesnålt (2011) 34 AB 59, sid 46 (Tabell 5.2)

13 NATURVÅRDSVERKET 13(13) verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa och miljön. För att avhjälpa dessa brister skulle enligt Naturvårdsverkets mening åtminstone de av bolaget föreslagna villkoren angående utsläpp till luft (2), buller (3), ekonomisk säkerhet (7), avbördning (15) och kompensationsåtgärder (17) behöva justeras. Vi bedömer också att skyddsåtgärder för att hantera sligtransporternas miljöpåverkan är nödvändiga, men att bristerna i underlaget inte möjliggör en bedömning av hur ändamålsenliga villkor kan utformas i denna del, vilket vi har utvecklat i föregående avsnitt. Naturvårdsverket anser vidare att de fyra första föreslagna bemyndigandena (damning, renskötsel, efterbehandling och kompensation) inte är sådana frågor av mindre betydelse som avses i 22 kap. 25 tredje stycket miljöbalken och som kan överlåtas åt tillsynsmyndigheten att besluta om. Beslut om detta yttrande har fattats av den biträdande avdelningschefen Rikard Janson. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit sektionschefen Linda Nilsson, handläggarna Jörgen Sundin och Ann-Marie Fällman samt juristen Måns Cederberg, den sistnämnde föredragande. För Naturvårdsverket Rikard Janson Måns Cederberg Kopia till: Alrutz' Advokatbyrå AB, Mats Björk Havs- och vattenmyndigheten Länsstyrelsen i Norrbottens län