FÖRSLAG TILL RESOLUTION

Transkript

1 Euro-Latin American Parliamentary Assembly Assemblée Parlementaire Euro-Latino Américaine Asamblea Parlamentaria Euro-Latinoamericana Assembleia Parlamentar Euro-Latino-Americana PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA Utskottet för politiska frågor, säkerhet och mänskliga rättigheter PRELIMINÄRT FÖRSLAG FÖRSLAG TILL RESOLUTION Kampen mot narkotikahandeln och den organiserade brottsligheten i Europeiska unionen och Latinamerika Medföredragande Europaparlamentet: Medföredragande Latinamerika: Bogusław Sonik (PPE) Sonia Escudero (Parlatino) RF\ doc AP v03-00

2 Kampen mot narkotikahandeln och den organiserade brottsligheten i Europeiska unionen och Latinamerika Parlamentariska församlingen EU Latinamerika utfärdar denna resolution med beaktande av världsrapporten för 2011 från FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (ONUDC), med beaktande av förklaringarna från de sex toppmöten mellan Latinamerikas, Västindiens och EU:s stats- och regeringschefer som hållits i Rio de Janeiro (28 29 juni 1999), Madrid (17 18 maj 2002), Guadalajara (28 29 maj 2004), Wien (11 13 maj 2006), Lima (15 17 maj 2008) och Madrid (17 18 maj 2010), med beaktande av Madridhandlingsplanen ( ), som antogs under toppmötet mellan EU och Latinamerika/Västindien i Madrid den 18 maj 2010, med beaktande av de förklaringar som antagits inom ramen för de interparlamentariska konferenserna mellan EU och Latinamerika/Västindien mellan juli 1974 (Bogotákonferensen) och maj 2005 (Limakonferensen), med beaktande av samordnings- och samarbetsmekanismen för narkotikabekämpning mellan Europeiska unionen, Latinamerika och Västindien och i synnerhet Port of Spainförklaringen, antagen under mekanismens nionde högnivåmöte (22 23 maj 2007), Quitoförklaringen, antagen under dess elfte högnivåmöte (27 maj 2009) och Madridförklaringen, antagen under dess tolfte högnivåmöte (27 april 2010), med beaktande av programmet för narkotikapolitiskt samarbete mellan Latinamerika och EU (COPOLAD), som syftar till att bidra till ökad samstämmighet, balans och effekt inom denna politik, med beaktande av programmet för förebyggande av spridning av narkotikaprekursorer i Latinamerika och Västindien (PRELAC), med beaktande av EU:s narkotikahandlingsplan för , med beaktande av årsrapporten från Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk om situationen i fråga om narkotikaproblemet i Europa (2010), med beaktande av narkotikarapporten från Global Commission on Drug Policy från juni 2011, med beaktande av den centralamerikanska säkerhetsstrategin av den 8 april 2011, med beaktande av de debatter som den parlamentariska församlingens utskott för politiska frågor, säkerhet och mänskliga rättigheter hållit om det globala narkotikaproblemet den 4 5 november 2010 i Cuenca, Ecuador och den maj 2011 i Montevideo, Uruguay, samt det högnivåseminarium om kampen mot narkotikahandeln AP v /11 RF\ doc

3 och den organiserade brottsligheten i EU, Latinamerika och Västindien som anordnades i Mexico City den februari 2012, med beaktande av det arbetsdokument om kampen mot narkotikahandeln och den organiserade brottsligheten i EU och Latinamerika som Europaparlamentsledamoten Bogusław Sonik lagt fram i utskottet för politiska frågor, säkerhet och mänskliga rättigheter i parlamentariska församlingen EU-Latinamerika, med beaktande av det arbetsdokument om kampen mot narkotikahandeln och den organiserade brottsligheten i EU och Latinamerika som Sonia Escudero (Parlatino) lagt fram i utskottet för politiska frågor, säkerhet och mänskliga rättigheter i parlamentariska församlingen EU-Latinamerika, och av följande skäl: A. Det främsta målet för en global narkotikapolitik bör vara att skydda hälsan, den offentliga och privata säkerheten och mänsklighetens välbefinnande. B. Problemet med illegal narkotika är en komplex fråga där olika aspekter av folkhälsan, den sociala utvecklingen och den offentliga säkerheten (där särskild tonvikt läggs vid de enskildas säkerhet på grund av den stora mängden brott och mord med kopplingar till narkotikahandeln och till andra illegala varor) smälter samman, varför alla politiska narkotikaåtgärder kräver ett synsätt som täcker en mängd olika aspekter och områden. C. Narkotikahandeln existerar på grund av sin höga lönsamhet, särskilt för de stora mellanhänder som drar lika stor nytta av produktens låga elasticitet som dess beroendeframkallande, och den illegala narkotikans väg följer generellt sett det klassiska asymmetriska relationsmönstret mellan länderna, eftersom efterfrågan har ökat explosionsartat i länder som är betydligt rikare än produktionsländerna. D. Narkotikahandeln utgör ett hot mot regionernas säkerhet och det behövs därför en mer enhetlig rättslig ram för att harmonisera och underlätta ländernas narkotikabekämpning inom ramen för en gemensam och mer heltäckande strategi. E. Narkotikabrotten och den organiserade brottsligheten utgör ett allvarligt problem i världen och kan destabilisera offentliga institutioner och till och med vissa stater. Den organiserade brottsligheten trotsar myndigheterna öppet och lyckas med hjälp av sina stora inkomster, som lockar till korruption, ibland infiltrera statsapparaten och göra den till en brottspartner. Konsekvensen av detta är en okänd mängd våldsbrott, tiotusentals dödsfall varje år och en exponentiell ökning av antalet interner i fängelserna och situationen kräver ökad säkerhet, medför extra produktionskostnader, avskräcker från projekt som skulle kunna skapa sysselsättning och välstånd för hela samhället och skrämmer bort utländska investeringar. F. Grupperingarna inom den organiserade brottsligheten håller på att utvecklas till allt mer komplexa och strukturerade företagsorganisationer som kan ta sig in på de ekonomiska och finansiella marknaderna och snedvrida dem i jakten på lagliga ekonomiska sfärer genom vilka de kan kanalisera sina olagligt intjänade pengar, ofta genom sofistikerad penningtvätt. Den internationella narkotikahandeln drar nytta av förekomsten av skatteparadis och av möjligheten till elektroniska betalningar. RF\ doc 3/11 AP v03-00

4 G. Det finns ett samband mellan mord, eldvapen, människohandel, korruption och narkotikahandel, eftersom narkotikan finansierar inköp av de vapen som används i de krig som brottsorganisationer och brottsligor för med varandra för att vinna kontrollen över områden och handel, och subventionerar ibland även terrorverksamhet. H. Det är inte bara terroristgrupper som ofta använder sig av pengar från narkotikahandeln för att finansiera sina aktiviteter. I. De globala brottsliga verksamheterna håller på att förändra den internationella organiserade brottsligheten och ställer spelreglerna på ända genom att skapa nya aktörer och omstrukturera tillträdet till och tillgängligheten hos makten inom den internationella politiken och ekonomin. Nätverk av enskilda personer som drivs av ett starkt vinstintresse, vilka saknar kopplingar till något konkret land och vars makt ökar genom globaliseringen, en allt mer central roll i detta sammanhang. J. Amerikanska samarbetsorganisationen definierade år 2003 den organiserade brottsligheten tillsammans med terrorismen som det största hotet mot den regionala säkerheten. K. En oavsiktlig konsekvens av liberaliseringen av statsgränserna som är ett resultat av regionaliserings- och globaliseringsprocesserna är i många fall att brottshoten sprids över landsgränserna, bland annat penningtvätt och spridning av illegal narkotika och svarta pengar, handel med migranter och vapen samt diverse verksamheter där lagliga och olagliga aktiviteter överlappar varandra och som till och med kan användas för att finansiera politisk verksamhet. L. När legala verksamheter bedrivs med hjälp av narkotikapengar hamnar de i en ekonomisk beroendeställning. M. Fattigdom och social utestängning, avsaknad av eller bristande utbildning, brist på möjligheter och urholkandet av samhälls- och famljevärderingarna i kombination med möjligheten till snabba pengar gör att många människor, särskilt ungdomar, lockas in i den lukrativa narkotikahandeln. N. Narkotikahandel, korruption och organiserad brottslighet är några av de främsta hindren för ländernas produktivitet och ekonomiska tillväxt. O. Odlingen av växter som kan bearbetas till narkotika har bidragit, och fortsätter att bidra, till att skapa inkomster för fattiga jordbrukare. Denna produktion skulle inte vara av något omfattande ekonomiskt värde om det inte fanns några köpare eller någon bearbetning i laboratorier. P. Det förekommer allt fler kvinnor inom narkotikahandeln, vilket beror på att allt fler kvinnor på grund av fattigdom försöker förbättra sin egen och sina familjers socioekonomiska situation genom att smuggla och langa narkotika. Dessa kvinnor utgör kedjans svagaste länk, då 60 procent av de kvinnliga internerna i Latinamerika har dömts för narkotikalangning. AP v /11 RF\ doc

5 Q. Ungdomar integreras redan från en tidig ålder i narkotikahandelns nätverk på grund av brist på möjligheter, fattigdom, familjens sönderfall och brist på värderingar. R. Narkotikahandel är ett brott som överskrider landsgränserna och som inget land därför kan lösa med uteslutande nationella och isolerade strategier. Tvärtom behövs det politiskt, polisiärt och rättsligt samarbete på internationell nivå för att få bukt med denna handel, med beaktande av den nationella och internationella rätten. S. Drogkartellerna organiserar och utövar kontroll över de brottsligor som sysslar med smuggling, vapenhandel, människohandel, prostitution, ungdomsligor, bilstölder och finansiering av verksamheter inom den informella ekonomin, vilket har lett till att den vanliga brottsligheten har smält samman med den organiserade brottsligheten, något som gjort det svårt för de behöriga rättsstrukturerna att bekämpa var och en av dessa verksamheter. T. Narkotikapolitiken, som har förändrat bekämpnings- och skademinskningsparadigmerna, har inte alltid önskad effekt. Därför behövs det nya innovativa tillvägagångssätt som inbegriper en helhetssyn på problemet, till exempel förstärkning av staten och dess institutioner, skapande av anständiga arbeten, fattigdomsbekämpning, ökad och bättre utbildning och strategier för social utveckling. U. Narkotikapolitiken har inte alltid haft önskad effekt: kokaodlingarna har inte minskat till ytan, de negativa miljöeffekterna är ofta stora, odlingar har flyttats, varken utbudet eller konsumtionen har minskat, konsumenterna har valt att använda andra framför allt syntetiska och till och med medicinska droger och traditionella produktions- och transitländer har blivit konsumtionsländer, där konsumtionen framför allt koncentreras till substanser av dålig kvalitet och restsubstanser. Samtidigt fortsätter det att växa fram en omfattande kriminell svart marknad, finansierad genom de vinster som görs genom att man tillgodoser efterfrågan på illegala preparat, en efterfrågan som till största delen finns i de mest utvecklade länderna. V. Tillämpningen av dessa traditionella synsätt har gjort att diskussionerna om den allmänna säkerheten koncentrerats till svåra brott såsom mord, rån, stölder eller överfall, trots att narkotikahandeln i själva verket också har kopplingar till hälsoskadlig och ekonomisk brottslighet, det vill säga penningtvätt och förekomsten av skatteparadis utan kontroll eller reglering. W. Vissa av de främsta produktionsländerna av opiater och kokain är de som sedan 2001 står i centrum för kriget mot terrorismen, men trots detta har man inte lyckats minska produktionen av dessa två substanser i någon nämnvärd utsträckning. Denna produktion har tvärtom legat på en relativt jämn nivå under de senaste åren. X. Kriminaliseringen av producenter, smålangare och konsumenter av illegal narkotika har medfört att oerhört stora offentliga medel har anslagits till åtgärder som ökat stigmatiseringen och den sociala fragmenteringen och gjort att fängelserna fyllts till bristningsgränsen utan att tillgången till illegal narkotika eller narkotikaorganisationernas makt minskat, eftersom mellanhänderna lätt kan ersättas utan att narkotikatillförseln avbryts och narkotikans lagliga status, risken för upptäckt eller preventiva budskap inte har någon större påverkan på den enskilda personens beslut att börja använda narkotika RF\ doc 5/11 AP v03-00

6 eller att börja ägna sig åt smuggling eller distribution, vilket medför en ständigt ökad efterfrågan. Y. Enligt FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå kan färre än 10 procent av narkotikaanvändarna klassificeras som problematiska eller som personer som stör den sociala ordningen, varför man bör se över den repressiva synen på konsumenterna och lyfta fram problemets folkhälsoaspekt. Z. Synen på narkotikaanvändarna bör förändras så att den sociala stigmatiseringen och kriminaliseringen av dem upphör. I stället bör man prioritera skademinskning, skydd av folkhälsan och respekt för de mänskliga rättigheterna. De enskilda personerna längst ner i odlings-, produktions- och distributionskedjan bör få en annan rättslig behandling än de som tillhör våldsamma grupper inom den organiserade brottsligheten och de ansvariga för människo- och vapenhandel och penningtvätt. AA.En repressiv politik och social stigmatisering och vissa fall kriminalisering av narkotikaanvändare kan försvåra folkhälsoinsatserna för att minska hiv/aids, dödsfall på grund av överdoser och andra negativa konsekvenser av narkotikaanvändning, till exempel misslyckad skolgång och många ungdomars sociala apati. AB. Det behövs större sociala investeringar för att förbättra levnadsförhållandena för stora delar av befolkningen i de berörda länderna och transitländerna, samt ökade mänskliga, sociala och ekonomiska resurser för förebyggande, behandling och rehabilitering av narkotikamissbrukare. AC. Förekomsten av empiriska, vetenskapliga och systematiska belägg som kan kontrolleras är en förutsättning för att man ska kunna utforma lämpliga strategier, det vill säga tillvägagångssätt som minskar de negativa hälsoeffekterna och säkerhetsproblemen och ökar välbefinnandet i hela samhället. AD.Den gällande internationella klassificeringen av illegala substanser gjordes för över 50 år sedan och måste därför ses över och anpassas till nutiden, på grundval solida vetenskapliga belägg och med hänsyn till de kulturella traditionerna. AE. Utvecklingen och genomförandet av dessa strategier bör stödjas av multilaterala specialiserade organ och utgöra ett gemensamt och delat ansvar för alla länder, oavsett om de är produktionsländer, transitländer eller destinationsländer, även om skillnaden mellan dessa håller på att suddas ut eftersom de olika etapperna i brottsprocessen allt oftare sker inom ett och samma land. AF. Det civila samhället kan bidra med omfattande erfarenheter av vissa specifika aspekter av narkotikapolitiken, till exempel förebyggande arbete, informationsspridning, stöd till personer som vill ta sig ur sitt missbruk och social återintegration. 1. Den parlamentariska församlingen begär att man enas om grunderna för ett globalt övergripande system som skapar välbefinnande för mänskligheten genom kontroll över potentiellt skadliga substanser, men som är tillräckligt flexibelt för att staterna ska kunna utforma specifika åtgärder, något som är av central betydelse för att man ska kunna AP v /11 RF\ doc

7 undersöka effektiviteten hos olika tillvägagångssätt som tar hänsyn till de kulturella traditionerna. 2. Den parlamentariska församlingen beaktar därför den icke medicinska och icke vetenskapliga användningen av vissa substanser, på grund av uråldriga kulturella traditioner, trosuppfattningar och traditionell medicin. 3. Den parlamentariska församlingen konstaterar att det eskalerande våld som narkotikahandeln orsakar i vissa regioner i Latinamerika har nått alarmerande nivåer och förvärrats av korruption, fattigdom och ojämlikhet, enligt årsrapporten från FN:s internationella narkotikakontrollstyrelse. 4. Den parlamentariska församlingen efterfrågar en global debatt öppen för produktions-, transit- och konsumtionsländerna som skulle möjliggöra ett bredare utbyte av idéer och leda till att man dels kunde utforma metoder för att bekämpa narkotikahandeln och den organiserade brottsligheten och rötterna till dessa fenomen (grundat på befintliga vetenskapliga rön och erfarenheter för att undvika dogmatismer), dels anta strategier för att utnyttja staternas befogenhet att genom lagstiftningsförfaranden genomföra de reformer som de anser nödvändiga. 5. Den parlamentariska församlingen anser att narkotikapolitiken bör vila på ett gemensamt arbete utfört av en bred uppsättning multilaterala organ till exempel FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå, den interamerikanska kommissionen för kontroll av narkotikamissbruk, UNAIDS, WTO, FN:s utvecklingsprogram, UNICEF, FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt, Världsbanken och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt internationella, multilaterala, regionala och nationella organ och institutioner. 6. Den parlamentariska församlingen menar att det är oerhört viktigt att skapa institutionella forum där statliga myndigheter, lagstiftande myndigheter, intellektuella, företrädare för det civila samhället, domare, poliser och forskare från båda regionerna kan mötas och föra diskussioner, så att lagstiftarna kan få kunskaper om framstegen inom medicin, biologi, sociologi, kriminologi och alla andra vetenskaper som kan bidra till välgrundade lagstiftningsåtgärder på området för narkotikahandel och narkotikakonsumtion, där de illegala preparaten delas upp utifrån sina hälso- och samhällsskador. 7. Den parlamentariska församlingen anser att det är av central vikt att narkotikapolitiken präglas av ett helhetsperspektiv där man engagerar familjen, skolan, folkhälsoexperter, lagstiftare, forskare, statliga myndigheter, domare, polisen och ledare och framstående personer inom det civila samhället, inbegripet bland annat kvinnoorganisationer, så att de kan bistå de offentliga organ som ansvarar för frågan. 8. Den parlamentariska församlingen rekommenderar att man främjar interregionala offentliga politiska åtgärder för rigorös kontroll av alla substanser som identifierats som prekursorer för framställningen av illegala preparat och att den juridiska och hälsorelaterade definitionen av dessa substanser standardiseras. RF\ doc 7/11 AP v03-00

8 9. Den parlamentariska församlingen begär att man vidtar åtgärder mot de nya hot som befintliga och framtida syntetiska droger, liksom den kemiska hanteringen och/eller bearbetningen av dem, innebär. 10. Den parlamentariska församlingen anser att det är mycket viktigt att man går från ett synsätt där narkotikamissbrukare stigmatiseras, marginaliseras och i vissa fall kriminaliseras till ett synsätt som fokuserar på skademinskning, där rättsliga påföljder ersätts av terapeutisk behandling, hälsovård och social återintegrering för dem som behöver det. 11. Den parlamentariska församlingen föreslår att det införs ett system för mätning, statistik och bevis som bygger på empiriska och vetenskapliga belägg och som möjliggör en adekvat utvärdering av narkotikapolitiken, med indikatorer såsom antalet våldsoffer på grund av narkotikahandeln, brottsnivån bland narkotikaanvändare, antalet dödsfall på grund av överdoser och antalet fall av hiv- och hepatit C-smittade narkotikaanvändare samt de rutter som också används för människohandel och de ekonomiska belopp som narkotikahandeln omsätter. 12. Den parlamentariska församlingen uppmanar staterna att, särskilt i de regioner där den organiserade brottslighetens kulturella och sociala inflytande är som starkast, främja utbildningsprojekt som syftar till att skapa en laglighetskultur i skolorna och i utsatta stadsdelar för att bekämpa den organiserade brottsligheten genom omfattande utbildning. 13. Den parlamentariska församlingen rekommenderar att man anslår ökade resurser åt förebyggande program för rehabilitering, sociala stödåtgärder och social integration som riktar sig främst till de socialt mest sårbara grupperna och som understöds av program för alternativ utveckling i de områden där narkotikan produceras och framställs. Inom dessa program bör man undvika förenklade budskap och främja inkluderande utbildningsinsatser grundade på tillförlitlig information. 14. Den parlamentariska församlingen föreslår att man anlägger ett könsperspektiv på programmen för förebyggande och sociala stödåtgärder, eftersom kvinnorna utgör en av de mest utsatta grupperna inom den illegala produktionen, distributionen och konsumtionen av narkotika och inom annan närstående illegal verksamhet, såsom människohandel, sexuell exploatering och prostitution. 15. Den parlamentariska församlingen menar att man måste prioritera genomförandet av innovativa kampanjer för utbildning, främjande av värderingar, information och prevention som särskilt ungdomar kan förstå och ta till sig, för att förhindra att de hamnar i en beroendespiral. 16. Den parlamentariska församlingen föreslår att man undersöker möjligheterna till alternativa påföljder för smålangare och gatulangare, eftersom många av dem har utsatts för våld och hot och försöker fly från misären. De investeringar som görs för att erbjuda dem alternativa sysselsättningsmöjligheter är mer effektiva är långa fängelsestraff, som dessutom är mycket kostsamma. AP v /11 RF\ doc

9 17. Den parlamentariska församlingen efterfrågar en översyn av klassificeringen av illegala substanser, som gjordes för 50 år sedan, så att nivån på kontrollen anpassas efter nivån på skadorna, grundat på vetenskapliga belägg. 18. Den parlamentariska församlingen anser att man eftersom det främsta målet är att bekämpa och undanröja narkotikahandeln måste ta hänsyn till partnerskapsländernas ekonomiska, politiska och kulturella särdrag, bland annat genom att respektera ursprungsbefolkningarna, i insatserna för att främja en heltäckande utvecklingspolitik inom ramen för det narkotikapolitiska samarbetet mellan Latinamerika/Västindien och EU. 19. Den parlamentariska församlingen efterfrågar fördjupad gränsöverskridande forskning kring narkotikabrott och de olika former som dessa antar i kombination med andra illegala verksamheter såsom vapen- och människohandel, penningtvätt och smuggling. I detta avseende är internationellt samarbete på det politiska, rättsliga och polisiära planet av avgörande vikt. Församlingen anser att man genom denna forskning bör fastställa offentliga strategier och alternativa tillvägagångssätt för att bemöta de hot och utmaningar som är resultatet av den komplexa situation som råder till följd av den allt mer omfattande gränsöverskridande organiserade brottsligheten, narkotikabekämpningen och ett oerhört stort antal illegala nätverk som inte är kopplade till någon viss stat utan verkar över gränserna. 20. Den parlamentariska församlingen anser att bekämpningsåtgärderna bör inriktas på våldsamma kriminella organisationer, både nationella och gränsöverskridande, och på olovligt och olagligt förvärvade förmögenheter, så att dessa organisationers makt och inflytande kvävs samtidigt som våldsbekämpningen prioriteras. 21. Den parlamentariska församlingen uppmanar regeringarna att tillämpa regionala strategier mot narkotikahandeln samt för kontroll av eldvapen och för rättsliga reformer samt att anslå ökade medel till folkhälsoprogram och förebyggande insatser mot narkotikaanvändning. 22. Den parlamentariska församlingen efterfrågar en mer intensiv bekämpning av skatteparadis, som fungerar som centrum för skatteflykt och är en förutsättning för penningtvätt kopplad till narkotikahandel och annan illegal handel. 23. Den parlamentariska församlingen framhåller vikten av mycket rigorösa statliga kontroller av vapenhandeln, då en av grundpelarna för den destruktiva makt som narkotikahandelns organiserade brottsstrukturer har är deras omfattande och sofistikerade vapenarsenal. 24. Den parlamentariska församlingen rekommenderar en fortsatt lagstiftningsdebatt om de utkast till ramlag som Parlatinos utskott för medborgerlig säkerhet och bekämpande och förebyggande av terrorism, narkotikahandel och organiserad brottslighet har lagt fram om olovlig handel och konsumtion av narkotika och psykotropa medel, liksom alla Europaparlamentets förslag på området. RF\ doc 9/11 AP v03-00

10 25. Den parlamentariska församlingen rekommenderar ett fortsatt samarbete mellan EU och Latinamerika/Västindien för att stärka rättssystemen och främja stödet för en översyn och förbättring av fängelsesystemet. 26. Den parlamentariska församlingen efterfrågar en djupgående och sansad diskussion om möjligheten att legalisera narkotikaanvändning och de möjliga konsekvenserna av detta. 27. Den parlamentariska församlingen rekommenderar attdet antas lagar som underlättar förverkandet av tillgångar som konfiskerats av brottslingar och tillgångar från penningtvätt i syfte att kan förebygga och hindra narkotikahandeln, så att den blir mindre och mindre lönsam och så att det blir allt svårare att bedriva denna typ av verksamhet. 28. Den parlamentariska församlingen uppmanar till fortsatt informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna inom EU och de latinamerikanska staterna på nationell, subregional, regional och biregional nivå. 29. Den parlamentariska församlingen uppmanar till ett ökat utbyte av erfarenheter och lagstiftningsarbete mellan de nationella, subregionala och regionala parlamenten för att på ett bättre sätt fortsätta att motarbeta den organiserade brottsligheten och narkotikahandeln. 30. Den parlamentariska församlingen rekommenderar regeringarna att alltid inbegripa säkerhetsfrågor i sitt bilaterala, biregionala och multilaterala samarbete i syfte att utveckla rättsstatens demokratiska grundvalar när det gäller säkerhetssektorns struktur och funktion. Samarbetet bör omfatta utformandet av strategier, administration, rättsliga ramar och samordning av de utrikespolitiska grunderna. 31. Den parlamentariska församlingen efterfrågar samarbete kring den rättsliga harmoniseringen och ramlagar inom ramen för programmen för kapacitetsbyggnad, med målet att förverkliga de olika rättsliga reformerna med hjälp av delegater eller observatörer vid regionala och subregionala institutioner kopplade till rättssystemet, rättsliga frågor och säkerhet. 32. Den parlamentariska församlingen menar att man bör stödja punktvisa projekt och en gemensam strategi för antagandet av ett internationellt säkerhetsfördrag, vilket skulle främja ett effektivt samarbete. 33. Den parlamentariska församlingen välkomnar införandet av det nya programmet COPOLAD, som omfattar åtgärder för både efterfråge- och tillgångsminskning och som syftar till att stärka samarbetet mellan de nationella organ och andra aktörer som arbetar med narkotikabekämpning. I detta sammanhang stöder församlingen de nätverk mellan Latinamerika/Västindien och EU som inrättats för utbyte av erfarenheter och god praxis. 34. Den parlamentariska församlingen uppmanar till ett nära politiskt, rättslig, polisiärt och vetenskapligt samarbete i kampen mot penningtvätt och illegala kapitalflöden i det nationella och internationella finanssystemet, då dessa verksamheter snedvrider ekonomierna och främjar korruption. AP v /11 RF\ doc

11 35. Den parlamentariska församlingen lägger mycket stor vikt vid samarbetet mellan Latinamerika/Västindien och EU inom FN, uttryckt genom gemensamma initiativ för att bekämpa narkotikahandeln i dess helhet. * * * * * 36. Den parlamentariska församlingen uppdrar åt sina ordförande att översända denna resolution till Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen samt till EUmedlemsstaternas och samtliga latinamerikanska och västindiska länders parlament, Latinamerikanska parlamentet, Centralamerikanska parlamentet, Andinska parlamentet, Mercosurs parlament, Andinska gemenskapens generalsekretariat, Mercosurs ständiga representantkommitté och det latinamerikanska ekonomiska systemets ständiga sekretariat samt till generalsekreterarna för OAS, Unasur och FN. RF\ doc 11/11 AP v03-00