UTVÄRDERING AV PROJEKTET LÅS UPP. Mehek Muftee

Transkript

1 UTVÄRDERING AV PROJEKTET LÅS UPP Mehek Muftee Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier Linköpings universitet 1

2 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 3 SAMMANFATTNING... 4 INLEDNING... 7 Utvärderingens upplägg... 7 BESKRIVNING AV LÅS UPP-PROJEKTET... 8 Projektmål och syfte... 9 Projektets målgrupp Projektets innehåll Främjandet av normkritiskt perspektiv och vikten av det normutmanande arbetet Från hedersvåld och hedersnormer till begränsande normer DISKURSER KRING HEDERSRELATERAT FÖRTRYCK OCH VÅLD I SVENSK OFFENTLIGHET OCH DEBATT UTVÄRDERINGENS METOD OCH GENOMFÖRANDE Kvalitativa intervjuer med fokus på gruppintervjuer Observationer RESULTAT En plattform för givande diskussioner Vilka nås av utbildningen? Vi är ju många eldsjälar på skolan Vems ansvar? Lås Upp-materialets användningsområden Tema normkritik och spontana diskussioner Vikten av återkoppling-vart tar kunskapen vägen? Att arbeta normkritiskt, mot vems och vilka normer? Individuell självreflektion och medvetenhet Att lära de andra tänka fritt Vems begränsande hedersnormer? DISKUSSION REFERENSLISTA

4 SAMMANFATTNING Hösten 2014 gav Länsstyrelsen i Stockholms län i uppdrag till Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier (ISV) vid Linköpings universitet att utvärdera det metodstöd som erbjuds skolans personal, knutet till metodmaterialet Lås Upp. Sabine Gruber, lektor i socialt arbete, har varit projektansvarig för utvärderingen och Mehek Muftee fil.dr i barn, har genomfört utvärderingen. Lås Upp-projektet, som tidigare hette 101 tillsammans, beviljades medel från Länsstyrelsen i Stockholm sedan Det inledande uppdraget var att via workshops, riktade till tjejer i Botkyrka kommuns högstadieskolor, ge information om flickors rättigheter. Från att främst ha bedrivit ett informationsarbete är projektet idag fokuserat på att främja diskussion och reflektion om begränsande normer kring kön, sexualitet och heder, men också etnicitet, livsåskådning och funktionshinder och rådande normer kring det normer som upprätthåller strukturellt våld men också ger konsekvenser på individnivå. Ett metodmaterial har utvecklats och finns nu samlat i metodboken Lås Upp-begränsande normer, som lanserades Hösten 2011 introducerade Lås Upp-projektet ett metodstöd som erbjuds skolpersonal som är intresserade av att arbeta med metodboken och utvärderingens uppdrag handlar om att utvärdera det metodstöd skolans personal tagit del av. Föreliggande utvärderingen har genomförts inför att Lås Upp-projektet avslutas och har karaktären av en summativ utvärdering, med fokus på att erhålla kunskap och insikt om vad Lås Upp-metodstöd resulterat i samt vilken betydelse det haft för den skolpersonal som tagit del av detta stöd. Utvärderingens syfte har varit att granska det metodstöd som varit kopplat till metodmaterialet Lås Upp- begränsande normer. Mer specifikt har utvärderingen syftat till att samla in och redogöra för lärares erfarenheter och reflektioner kring den utbildning som projektgruppen för Lås Upp genomfört i olika skolor, i form av föreläsningar och/eller genomgång av olika övningar. Följande frågor har legat till grund för utvärderingen: Vilka erfarenheter har lärare av Lås Upp-utbildningen och dess metodmaterial? Varför kommer lärare i kontakt med Lås Upp-projektet? Vad upplevs som värdefullt med utbildningen och metodmaterialet? Använder sig lärare av Lås Upp-metodmaterial och i sådana fall hur? Vilka svårigheter upplevs i arbetet med metodmaterialet? Utvärderingen har genomförts med hjälp av semistrukturerade gruppintervjuer. Totalt 10 intervjuer med sammanlagt 31 informanter, varav 21 kvinnor och 10 män. Därutöver har även deltagande observationer genomförts vid två utbildningstillfällen som projektgruppen för Lås Upp genomfört på två skolor. Utvärderingen har alltså inte syftat till att ge en helhetsbild, ambitionen har snarare varit att göra empiriska nedslag för att belysa några av de erfarenheter och resonemang som förs fram av dem som tagit del av det metodstödet. Uppdragets inledande ambition, att i huvudsak intervjua ämneslärare på högstadieskolor och gymnasiets nationella program har varit svår att uppnå. Många av de rektorer eller lärare som 4

5 kontaktades avböjde nämligen, med hänvisning till tidsbrist, att medverka i en intervju. Informantgruppens sammansättning har därmed i hög grad styrts av vilka som haft tid att medverka i en intervju. De informanter som intervjuats är modersmålslärare, språkintroduktionslärare och elevvårdspersonal, men inte någon ämneslärare. Det är med andra ord skolpersonal som i regel träffar elever enskilt eller i mindre grupper, inte hela skolklasser och vars uppdrag i främst är knutet till elever med invandrarbakgrund. De utbildningar som informanterna deltagit i varierar från två till fem utbildningstillfällen och tidpunkten för när de deltagit i utbildningen varierar från en vecka till två år före intervjutillfället. Utvärderingen visar att de som intervjuats ser metodstödet som en viktig plattform för att diskutera och reflektera kring frågor som rör normer. Utbildningstillfällena upplevs ge möjlighet och inte minst tid för att diskutera och reflektera över olika normer. Något som, enligt många informanter, är svårt att hinna med och ge utrymme i skolans vardagliga arbete. Vidare visar utvärderingen att Lås Upp-materialet används i varierande utsträckning i skolans undervisning. En del lärare planerar för att arbeta med metodbokens olika teman på ett strukturerat sätt och integrerat i olika ämnen. Andra arbetar mer spontant med att integrera de övningar som presenteras i metodboken, utifrån behov som uppstår i olika elevgrupper och klasser. Modersmålslärarna påtalar dock att det kan vara svårt att bedriva ett normkritiskt arbete till följd av att de träffar sina elever under så begränsad tid, cirka 1 timma per vecka. Samtidigt tycks det i ett fall vara just modersmålslärarna som prioriterats från skolans sida och erbjudits att gå utbildningen. En annan fråga som kommer upp intervjuerna rör i vad mån det bör ses som lärarnas uppgift att bedriva ett normkritiskt arbete med eleverna och om det inte snarare är ett uppdrag för externa experter. En viktig erfarenhet som förmedlas i intervjuerna handlar om svårigheter att förankra det normkritiska perspektivet dels hos kollegor, dels hos skolledningen. Det förefaller framförallt vara lärare och elevvårdspersonal som redan sedan tidigare är intresserade av ett normkritiskt perspektiv, det vill säga eldsjälar som tar del av utbildningen och som i många fall även driver det normskritiska arbetet i skolan. Det beskrivs dock som svårt att förmedla och sprida detta arbete till kollegor om det inte ges ett aktivt stöd för detta från skolledningen. Rektorers aktiva stöd för det normkritiska arbetet understryks och verkar även vara av betydelse för såväl vilka som ges möjlighet att ta del av utbildningen som omfattningen av utbildningen. På en del skolor erbjuds samtlig personal att ta del av utbildningen, på andra skolor är det endast en viss grupp av lärare som erbjuds denna möjlighet, sås om modersmålslärare och språkintroduktionslärare. Formen och tiden för att ta del av Lås Upp-projektets metodstöd varierar kraftigt, från någon enstaka föreläsning till en serie utbildningstillfällen där det arbetas konkret med olika övningar samt reflektion och diskussion. Tillämpningen av metodstödet har med andra ord fått anspassas till och styrs snarare av enskilda skolors förutsättningar och önskemål, kopplat till vilka personalgrupper som erbjuds metodstödet samt de tidsramar som skolan ger för utbildningen. Så gott som samtliga lärare och elevvårdspersonal som medverkat i utvärderingen arbetar på skolor där flertalet elever har utländsk bakgrund. Detta reser frågor om hur Lås Upp- 5

6 metodmaterial kan spridas så att det omfattar olika kategorier av skolor avseende elevernas sociala bakgrund. Lås Upp är ett ambitiöst projekt som syftar till att motverka och förebygga diskriminering, våld, kränkningar och mobbning. För att uppnå dessa mål krävs ett kontinuerligt arbete, vilket återspeglas i att många av de intervjuade ger uttryck för ett behov av fortsatt stöd från Lås Uppgruppen, i form av återkoppling eller handledning, för att kunna utveckla sitt normkritiska arbete. 6

7 INLEDNING Hösten 2014 gav Stockholms länsstyrelse i uppdrag till Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier (ISV) vid Linköpings universitet att utvärdera det metodstöd som erbjuds skolans personal, knutet till metodmaterialet Lås Upp. Sabine Gruber, lektor i socialt arbete, har varit projektansvarig för utvärderingen och jag, Mehek Muftee fil.dr i barn, har genomfört utvärderingen. I föreliggande rapport redogör jag för utvärderingen och dess resultat. Utvärderingen har syftat till att utvärdera det metodstöd som varit kopplat till metodmaterialet Lås Upp, som skolans personal erbjudits och tagit del av. Mer specifikt har utvärderingen syftat till att samla in och redogöra för lärares erfarenheter och reflektioner kring det metodstöd som projektgruppen för Lås Upp genomfört i olika skolor. Metodstödet har genomförts i form av föreläsningar och övningar och kommer i denna rapport att omtalas som en utbildning, alternativt Lås Upp-utbildningen. Utvärderingens övergripande fråga handlar om i vad mån den genomförda utbildningen, baserad på Lås Upp-metodmaterial, ger stöd och verktyg till skolans personal för att förebygga hedersrelaterat förtryck och våld samt om den främjar ett normkritiskt tänkande och arbetssätt. Följande frågor har legat till grund för utvärderingen: Vilka erfarenheter har lärare av Lås Upp-utbildningen och dess metodmaterial? Hur och varför kommer lärare i kontakt med Lås Upp-projektet? Vad upplevs som värdefullt med utbildningen och metodmaterialet? Använder sig lärare av Lås Upp-metodmaterial och i sådana fall hur? Vilka svårigheter upplevs i arbetet med metodmaterialet? Utvärderingens upplägg De resultat som presenteras i denna rapport är i huvudsak baserade på intervjuer med lärare som genomgått utbildningen. I nästa avsnitt ges en grundligare presentation av Lås Upp-projektet, dess utveckling, mål och målgrupp. Efter detta redogör jag för utvärderingens metodologiska förutsättningar. Därefter följer fyra kapitel där jag presenterar och diskuterar utvärderingens resultat. Resultatdelen organiseras i följande fyra teman: En plattform för givande diskussioner, Vilka nås av utbildningen?, Lås Upp-materialets användningsområden och Att arbeta normkritiskt mot vilka och vems begränsande normer. I rapportens avslutande del belyser jag även några av de dilemman som framträder i utvärderingen. Utöver detta är det min förhoppning att utvärderingen även ska kunna fungera som ett givande diskussions- och reflektionssunderlag för att utveckla Lås Upp-projektet. Att den ska ge ett bidrag till projektets arbete med att skapa en inkluderande skola och att dess kritiska reflektioner ska inspirera till en fortsatt diskussion om normkritiskt arbete i skolan och hur ett sådant arbete kan utformas. 7

8 BESKRIVNING AV LÅS UPP-PROJEKTET I detta avsnitt ges en kort överblick av Lås Upp-projektets framväxt, mål och syfte. Denna beskrivning är baserad på material som erhållits via tidigare studier (Brett 2012), intervjuer med Lås Upp- medarbetarna samt Lås Upp-metodmaterial. År 2009 beviljades Botkyrka Kvinnojour medel från Länsstyrelsen i Stockholm för att arbeta förebyggande mot hedersrelaterat förtyck och våld i skolor inom Botkyrka kommun. Projektet, som då hette 101 tillsammans, syftade till att, via workshops riktade till unga tjejer i högstadieskolor i Botkyrka kommun, ge information om flickors rättigheter och att ge stöd för att kunna leva ett självständigt liv (Brett 2012:7). Lås Upp-projektet har med åren genomgått en succesiv förändring där projektmedarbetarna utifrån erfarenheter från workshops med ungdomar vidareutvecklat syftet, metoderna och olika arbetsområden. Från att ha varit ett informationsorienterat projekt handlar arbetet idag mer om främjande av diskussion, reflektion och kritisk granskning av begränsande normer kring kön, sexualitet och heder. Även normer kring etnicitet, religion och funktionshinder tas upp som ett led i att synliggöra hur olika normer samverkar och kan skapa olika förutsättningar för olika människor i samhället. Lås Upp-workshop och utbildning är baserat på ett metodmaterial som utvecklats i workshops med ungdomar och utbildningar med lärare. Materialet finns samlat i metodboken Lås Upp-begränsande normer och lanserades Boken innehåller förslag på övningar som används som diskussionsunderlag vid både workshop och utbildning. Ambitionen med detta material beskrivs som följer: Materialet öppnar upp för samtal kring genus, sexualitet, och heder utifrån ett normkritiskt förhållningssätt med de mänskliga rättigheterna i fokus [ ] Syftet är att bearbeta attityder och vidga perspektiven hos både pedagoger och ungdomar genom att ifrågasätta begränsande normer och visa på strategier som kan ge ökat handlingsutrymme. (Holmberg m.fl. 2012:3) 1 Lås Upp-projektets arbete grundar sig på mänskliga rättigheter. I metodboken kan man läsa om både mänskliga rättigheter samt barnkonventionen där dess innebörder diskuteras i relation till dess betydelse för ungdomar i Sverige. Förutom detta har projektet en tydlig förankring i skolans styrdokument, det vill säga läroplanen för grundskolan och gymnasiet samt skollagen, där skolans ansvar för en realisering av mänskliga rättigheter, jämställdhet och mångfald är framskrivet (Holmberg m.fl. 2012:3). 1 Lås Upp-metodbok skriven av Lås Upp-medarbetare. 8

9 Hösten 2011 introducerade Lås Upp-projektet ett metodstöd, i form av föreläsningar och övningar, för lärare som avser och/eller är intresserade av att arbeta med Lås Upp-metodmaterial på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan. Idag erbjuds utbildningen till en bred grupp av lärare främst i grund- och gymnasieskolan där det ges möjligheter att fördjupa sina kunskaper i normkritisk pedagogik. Även om utbildningen främst riktar sig till lärare inom skolan kan materialet även användas i andra sammanhang, exempelvis av fritidsledare verksamma på fritidsgårdar eller aktiva inom olika organisationer och föreningar (Holmberg m.fl. 2012). Utbildningstillfällena handlar främst om att skapa intresse och engagemang kring normkritiskt tänkande hos lärare. Målet är att initiera diskussioner och reflektioner kring språk och förhållningssätt vad gäller normer (Holmberg m.fl. 2012:7), att synliggöra lärarnas egna värderingar och antaganden och att stödja dem i att reflektera över dessa. Utbildningen syftar även till att verka för integrering av ett normkritiskt perspektiv i lärares arbete med elever. Detta innebär alltså att utbildningens metodövningar har en tvådelad ambition, dels att medvetandegöra lärarna om sina egna värderingar, dels att ge verktyg för ett normkritiskt arbete med eleverna. Projektmål och syfte Syftet med Lås Upp-metodmaterial formuleras så här i metodmaterialet: syftet är att bearbeta attityder och vidga perspektiven hos både pedagoger och ungdomar genom att ifrågasätta begränsande normer och visa på strategier som kan ge ökat handlingsutrymme (Holmberg m.fl. 2012:3). Vidare syftar metodmaterialet till att ge både lärare och elever träning i att diskutera och reflektera kring normer och därmed förebygga diskriminering, mobbning och kränkande behandling (Holmberg m.fl. 2012:3), Följande punkter, hämtade från ett internt projektdokument, återger målen för Lås Upp-projektet: Tydliggöra relevansen och skapa engagemang för att utmana normer i skolan. Att introducera normkritiska perspektiv som ger pedagogen verktyg att upptäcka, synliggöra och utmana begränsande normer i sin undervisning och med sina elever, spontant och planerat. Att fördjupa pedagogers förståelse och kritiska tänkande kring begränsande normer för kön, sexualitet och heder. Samt beröra andra normer kring till exempel etnicitet, religion och funktion samt förståelsen för hur olika normer samverkar. Att introducera Lås Upp som ett konkret verktyg för att integrera normkritiska perspektiv i undervisningen utifrån informativa texter samt reflektions-, diskussions- och granskningsövningar för både elever och pedagoger. Skapa en plattform för och sätta igång normkritiska samtal i pedagoggrupper, samtal som kan leva vidare i skolans vardag och driva det normkritiska arbetet på skolorna vidare. Stärka och komplettera skolornas befintliga likabehandlingsarbete genom de främjande och förebyggande metoderna i Lås Upp. 9

10 Synliggöra kopplingen mellan normer och problematik som kränkningar, våld och diskriminering som också är värdefullt i relation till skolornas likabehandlingsarbete. Projektets målgrupp Projektet vänder sig till skolan och arbetar framförallt med elever och lärare på högstadie- och gymnasieskolor. Men även andra grupper som arbetar med ungdomar uppmuntras att ta del av metodmaterialet (Holmberg m.fl. 2012:4). Projektets innehåll Lås Upp-projektet består av två centrala delar. Den ena delen utgörs av workshops med ungdomarna (se även Brett 2012). Den andra delen av Lås Upp-projektet är utbildning för lärare och det är denna del som står i fokus för den utvärdering som presenteras här. Främjandet av normkritiskt perspektiv och vikten av det normutmanande arbetet Några ord behöver redan inledningsvis sägas om normkritiskt perspektiv eftersom det idag har en central roll i Lås Upp-projektets arbete. Det normkritiska perspektivet eller det som ibland även benämns normkritisk pedagogik förklaras i Lås Upp-metodmaterial som ett arbetssätt för att medvetandegöra och synliggöra begränsande normer som inskränker på grundläggande mänskliga rättigheter (Holmberg m.fl. 2012:8). Målet med att kritiskt granska normer är främjandet av en skola där alla människor inkluderas, kan känna sig trygga och ha lika möjligheter och handlingsutrymme. I metodmaterialet samt övriga dokument där projektets syfte och mål skrivs fram används följande benämningar för normkritik: normkritiskt perspektiv, normkritiskt förhållningssätt, normkritisk pedagogik, normkritiskt arbetssätt och normutmanande arbetssätt. I materialet redogörs dock inte för begreppens teoretiska förankring eller hur begreppen kan avgränsas från varandra. Exempelvis begreppet normkritisk pedagogik; detta begrepp har en tydlig förankring i kritisk teori, men i metodmaterialet framgår inte denna förankring. Detta innebär att det är svårt att avgöra vilken förståelse, de lärare som deltar i utbildningen, tillägnar sig av normkritiskt perspektiv. Det vill säga vad väljer de att ta fasta på? Jag återkommer till denna diskussion i resultatdelen. Från hedersvåld och hedersnormer till begränsande normer En viktig aspekt som betonas både under intervjuerna med Lås Upp-medarbetare och i metodmaterialet är att dess fokus kring hedersnormer ses som en del av det som benämns begränsande normer. Lås Upp-projektet inkluderar med andra ord hedersnormer i sitt arbete med normkritiskt perspektiv, något som lyfts fram som unikt för ett normkritiskt metodmaterial (Holmberg m.fl. 2012:3). Mer konkret innebär detta att arbetet mot hedersnormer inkluderas i materialet tillsammans med normer kring genus och sexualitet. Detta arbetssätt grundar sig i en antirasistisk hållning med ambition att komma bort från stigmatisering av vissa grupper på basis av kultur och religion. Med andra ord, genom att i ingångsläget lägga fokus på begränsande 10

11 normer mer generellt, istället för att explicit tala om hedersvåld och hedersnormer, avser Lås Upp-projektet att arbeta förebyggande mot kränkningar och våld i hederns namn men utan att riskera att stigmatisera eller peka ut specifika grupper. Våld och begränsande normer ses istället som något som alla kan drabbas av/ medverka till oavsett etnisk eller religiös härkomst (Holmberg m.fl. 2012:102) dock på olika sätt och i olika grader. DISKURSER KRING HEDERSRELATERAT FÖRTRYCK OCH VÅLD I SVENSK OFFENTLIGHET OCH DEBATT Lås Upp-projektet har genomgått en förändring där arbetet i början fokuserade på våld och information om rättigheter för flickor, till att idag arbeta utifrån ett normkritiskt perspektiv. Integrerat i arbetet är även ett antirasistiskt perspektiv. Här framträder dock en spänning i projektet, som både har ett normkritiskt och antirasistiskt perspektiv, samtidigt som hedersnormer specificeras utifrån specifika kulturella normer. Spänningen blir framträdande i metodboken där det framgår att projektet tillförts ett hedersperspektiv i det normkritiska arbetet och att detta saknats i tidigare normkritiska material (Holmberg m.fl. 2012:3). I metodboken finns även ett avsnitt som redogör för specifika kriterier som kan känneteckna en hederskontext (Holmberg m.fl. 2012:100). Dessa kriterier präglas av ett kulturessentialistiskt perspektiv, det vill säga en förståelse av kultur som något tämligen statiskt och fixerat, som individen bär med sig som en egenskap. Exempelvis i en diskussion om tolerans i kulturens och religionens namn (Holmberg m.fl. 2012:102). Med utgångspunkt i Maria Carbins (2010) analys kan man förstå dessa olika perspektiv som kommer till uttryck i projektet som samhällsdiskurser som konkurrerar om att namnge och definiera flickors utsatthet för hedersrelaterat förtryck. I sin avhandling, identifierar Carbin de diskurser som varit starka och tongivande i debatten kring hedersrelaterat förtryck och våld mellan 1995 och Två av dess diskurser är särskilt intressanta för detta sammanhang; värderingsdiskursen och diskursen om strukturell diskriminering. Enligt Carbin är värderingsdiskursen den mest tongivande diskursen. Denna diskurs karaktäriseras av ett fokus på utsatta flickor i patriarkala familjer från andra kulturer där statliga insatser syftar till att motverka hedersrelaterat förtryck och våld. Carbin pekar på hur denna diskurs reproducerr problematiska stereotyper om den förtryckande invandrarmannen och den förtryckta invandrarkvinnan. Diskursen positionerar flickor som antingen förtryckta av en patriarkal kultur eller som fria inom en svensk kultur och tenderar därmed att resultera i ett starkt vi och dem perspektiv. Fokus för åtgärder riktas i följd av detta mot de andra snarare än det rådande samhället. De insatser som genomförs handlar i hög grad om att frigöra kvinnan från hennes familj och en förtryckande kultur samt att arbeta för en förändrad attityd hos invandrarmän. Diskursen har varit föremål för kritik men är idag väl etablerad. Därtill har mycket uppmärksamhet och ekonomiska 11

12 satsningar riktats till frågor rörande hedersrelaterat förtryck och våld. Medel har beviljats för en mängd projekt inom området, med särskilt fokus på flickors utsatthet (Hanberger m.fl. 2008). En annan diskurs som varit tongivande i kritiken mot värderingsdiskursen är den som Carbin kallar diskursen om strukturell diskriminering. Denna diskurs uppmärksammar ras/etnicitet och maktpositioner inom samhället och där förflyttas fokus från familjen till samhällsstrukturer. Lås Upp-projektets utgångspunkt i ett normkritiskt perspektiv talar för att projektet rört sig från värderingsdiskursen mot diskursen om strukturell diskriminering, men arbetet glider fortfarande mellan de olika diskurserna. Detta skapar en spänning i projektet som även framträder i intervjuerna, vilket jag återkommer till i resultatdelen. Carbin menar att man behöver bryta de låsta positioner som formats inom den offentliga politiken vad gäller frågor relaterade till hedersrelaterat förtryck och våld. Hon argumenterar för vikten av att koppla loss heder från kulturell reduktionism, där heder enbart förstås i relation till värden som relateras till kultur. Våld behöver enligt Carbin förstås i relation till komplexa maktförhållanden såsom ras/etnicitet, klass och kön. Därmed behövs satsningar som även kommer åt de mer strukturella problemen och inte enbart fokuserar enskilda individers attityder. Intersektionalitet är en potentiellt fruktbar utgångspunkt men, som Carbin understryker, behöver man se upp så att kön inte görs till den viktigaste kategorin, till vilken andra kategorier oreflekterat adderas. Kategorierna måste snarare ses som intimt förknippade med varandra. UTVÄRDERINGENS METOD OCH GENOMFÖRANDE Utgångspunkten för utvärderingens genomförande har varit att intervjua lärare och annan skolpersonal som tagit del av Lås Upp-ubildningen, i syfte att ta del av deras erfarenheter och reflektioner. Det bör dock understrykas att den utvärdering som presenteras inte gör anspråk på att presentera ett generellt resultat av Lås Upp-projektets metodstöd. Den är snarare ett resultat av ett antal empiriska nedslag där skolpersonal berättar om sina erfarenheter av att ha deltagit i det aktuella metodstödet och av att arbeta med ett normkritiskt perspektiv. Arbetet med denna utvärdering påbörjades med att inventera och ta kontakt med lärare, rektorer, verksamhetschefer och andra aktörer som Lås Upp samarbetat med för att genomföra utbildningen i olika skolor. Från kontaktlistor, som jag fått från Lås Upp-medarbetare, kontaktade jag lärare, rektorer och kommuntjänstemän med förfrågan om att medverka i en intervju alternativt att hjälpa till med att etablera kontakt med lärargrupper som hade gått utbildningen. Många av dem jag kontaktade tackade nej till att medverka i utvärderingen. Endera med hänvisningen till tidsbrist och arbetsbelastning, eller att den utbildningen de deltagit i varit så pass begränsad i tid att de inte tyckte sig kunna säga något om den. Utvärderingens inledande ambition, att i huvudsak intervjua lärare på högstadieskolor och gymnasiets nationella program, eftersom de arbetar närmast eleverna och under längre tidsperioder, visade sig med andra ord bli svår att infria. Utöver detta 12

13 har det varit svårt att få kontaktpersonernas hjälp med att organisera gruppintervjuer. Vid något tillfälle hänvisades jag även till att kontakta skolhälsovården, istället för lärarpersonalen. Detta trots att skolans lärarpersonal deltagit i utbildningen. Sammansättningen av informanter som medverkat i utvärderingen har därmed i hög grad styrts av vilka som varit tillgängliga för en intervju när jag kontaktat skolorna, En konsekvens av dessa omständigheter är att den grupp som intervjuats omfattar få ämneslärare. De informanter som slutligen deltagit i intervjuerna är framförallt modersmålslärare, språkintroduktionslärare och elevvårdspersonal. Omfattningen av den utbildning som det intervjuade genomgått varierar från fem utbildningstillfällen till två timmar, exempelvis en föreläsning för hela personalen på en skola. Samtliga är verksamma inom grundskolans senare år eller gymnasieskolan. Elevvårdspersonalen, projektansvarig samt verksamhetsutvecklare som intervjuats har genomgått utbildningen alternativt haft nära samarbete med Lås Upp. Tidpunkten för när de intervjuade deltagit i utbildningen varierar från en vecka till två år före intervjutillfället. Vid två tillfällen har även Lås Upp-medarbetare (som i denna rapport kallas Lås Uppmedarbetare eller Lås Upp-gruppen) intervjuats i syfte att ge en bakgrund och orientering om projektet. Utvärderingens resultat är dock baserat på intervjuer med skolpersonal och det är i huvudsak deras utsagor som presenteras i resultatet. De benämns antingen utifrån yrkeskategori eller som informanter i texten. En svårighet har varit att informanterna ibland inte verkade minnas den specifika utbildningen de tagit del av. Vid ett intervjutillfälle sa en grupp lärare att de inte riktigt mindes utbildningen i sig eftersom det var ett par år sedan de tog del av den. Däremot hade de många tankar kring de teman som tas upp i Lås Upp-metodmaterialet. En följd av detta är att det är svårt att säga vilken roll just utbildningen spelat i lärarnas arbete. Kvalitativa intervjuer med fokus på gruppintervjuer För att undersöka lärarnas erfarenheter från Lås Upp-utbildningen har jag använt mig av intervjumetod. Intervjuer ger tillgång till människors tankar och förståelse av olika fenomen och ämnen (Kvale 1997). Viktigt att ha i åtanke är att intervjuer inte ger underlag för att veta hur informanterna faktiskt arbetar med metodmaterialet. Intervjuer kan endast fånga informanternas reflektioner och berättelser om utbildningen och hur denna fått betydelse för deras arbete. Utvärderingens kvalitativa ansats syftar inte heller till ett objektiv resultat, utan snarare till att belysa några av de erfarenheter och resonemang som förs fram av de medverkande informanterna. Sammanlagt genomfördes tio intervjuer, varav två enskilda intervjuer och åtta gruppintervjuer. Gruppintervjuerna genomfördes med tre till sex informanter i varje grupp. Det totala antalet informanter som deltagit i rapporten är 31 varav 21 kvinnor och 10 män. Nedan ges en översikt över antalet deltagare utifrån yrkeskategori: 13

14 Lås Upp-medarbetare 3 Kurator 2 Skolsköterska 1 Specialpedagog 1 Språkintroduktionslärare 8 Modersmålslärare 14 Verksamhetsansvarig för projekt 1 Verksamhetsutvecklare på kommun 1 Intervjuerna har varit semistrukturerade. Detta innebär att jag använt mig av en intervjuguide, som anpassats till det specifika intervjusammanhanget och de teman som visade sig vara viktiga för informanterna. De flesta intervjuer har genomförts i grupp därför att gruppintervjuer både är en fruktbar och effektiv metod för att inom en begränsad tidsperiod fånga flera informanters erfarenheter och åsikter (Morgan 1997). Gruppintervjuerna har också varit bra för att få tillgång till hur informanterna diskuterar utbildningen och normkritiskt perspektiv med varandra. En svårighet med gruppintervjuer kan dock vara att hantera gruppdynamiken, vilket kan resultera i att en del informanter pratar mer än andra eller att informanterna pratar och svarar på ett visst sätt. Att informanter tenderar att svara på ett visst sätt är dock inte enbart relaterat till dynamiken inom gruppintervjuer. Detta är snarare en generell utmaning i arbete med intervjuer, där det kan finnas en tendens att informanter anpassar sina svar till vad de tror intervjuaren vill höra. Intervjuernas längd har varierat mellan minuter. Samtliga intervjuer spelades in på band efter informanternas samtycke. Citaten i resultatdelen är lätt redigerade från talspråket. Observationer Förutom intervjuer har jag även genomfört observationer vid två utbildningstillfällen, på två olika skolor. Detta har gett en inblick i hur materialet används under utbildningen, men även vilka diskussioner som kan uppstå och innehållet i dessa. Observationerna utgör därmed ett bra komplement till intervjuerna, men har inte varit den centrala metoden för utvärderingen. Emellertid kunde det ha varit värdefullt att kombinera intervjuer med observationer i större utsträckning för att få en djupare insyn i hur lärare mer konkret jobbar med den kunskap de erhåller genom utbildningen om normkritik och vad de tar fasta på från utbildningen. Detta har dock inte varit möjligt inom tidsramen för denna utvärdering. Viktigt är att denna utvärdering genomförts inför projektets avslutning och därmed inte är en processutvärdering. Det är med andra ord inte själva projektets genomförande och dess aktiviteter som stårtt i centrum (Bekkengen 2007). Utvärdering har snarare karaktären av en summativ utvärdering, där fokus ligger på att erhålla förståelse för vad Lås Upp-projektstöd resulterat i och vilken betydelse det haft för den skolpersonal som tagit del av det (Bengtsson 1997). 14

15 RESULTAT I denna del presenteras utvärderingens centrala fynd. Resultaten illustreras med citat från de genomförda intervjuerna som följs av analytiska reflektioner. En plattform för givande diskussioner Utbildningen baseras på övningar från metodboken Lås Upp- Begränsande normer. Övningarna genomförs som ett led i att presentera bokens utbud och för att praktisera dem tillsammans med lärarna, som efter utbildningens slut förväntas praktisera dem med sina elever. Övningarna fungerar också som ett sätt att få igång diskussioner inom lärargruppen om normer kring kön, sexualitet och heder. Ett flertal informanter framhäver att de fick många bra tips på övningar som de kunnat genomföra med sina elever för att få igång samtal. Några menar att det kändes bra att få prova på olika övningar och att få de samlade i en metodbok varifrån de kan välja övningar. En kurator beskriver hur nöjd hon är med övningarna på följande sätt: Det som jag tyckte var allra bäst och som var under den här första dagen det var bra övningar, bra sätt att angripa det. Jag tror att de flesta här vill försöka att, på nått vis få med det här i sin undervisning men det gäller ju att göra det på ett sätt så att det händer någonting. Ja men som det var med intervjun med någon som var heterosexuell. Det här med att vända på saker och ting och vi fick se små filmsnuttar av Handisam och så. Det är saker som, att man får tips, bra tips om, aa, så kan man lägga fram någonting då ger det bra resultat. Citatet ger en bra illustration av kuratorns och andra informanters återkommande uppskattande kommentarer avseende av de övningar som genomfördes under utbildningen. Något som specifikt poängteras är Lås Upp- gruppens strategi att synliggöra normer istället för att uppmärksamma det som ses som avvikande i samhället. Kuratorn minns bland annat korta filmer som visats under utbildningen. Hon ger även exempel på ett tillfälle där en lärare fått spela en heterosexuell idrottare som får svara på frågor som kan tänkas ställas till någon som är homosexuell. Angreppssättet går ut på att vända på perspektiv genom att synliggöra förgivettagna normer och är ett viktigt led i att kunna initiera diskussion och reflektion. Kuratorn vill att det ska hända något till följd av övningarna, att det ska ge resultat. Hon tydliggör dock inte vilka resultat som bör uppnås. En annan övning som flera informanter kommenterat i positiva ordalag handlar om läromedelsgranskning. I denna övning ombeds lärarna att ta med ett läromedel som de under utbildningen får granska utifrån ett antal frågor. Övningen syftar till att inspirera lärarna att granska sin egen undervisning genom att exempelvis undersöka vilka grupper som är mest synliga och vilka som inte synliggörs i undervisningsmaterialet. En annan central aspekt kopplad till övningarna under utbildningstillfällena är de diskussioner som uppkommer inom lärarlaget. Under de observationer jag genomförde blev det tydligt hur 15

16 gruppövningar med diskussioner i små grupper samt reflektioner i helgrupp var ett återkommande moment under utbildningarna. Detta är något som enligt många informanter varit givande. Språkintroduktionslärare 1: Jag tyckte första gången då byggde det mycket på att man skulle diskutera tillsammans med sina kollegor i större utsträckning än andra gången och det tyckte jag var bra. Språkintroduktionslärare 2: Tyckte jag också. Språkintroduktionslärare 1: Det tyckte jag liksom var kul och givande, att man fick diskutera tillsammans med sina kollegor. Ehh och det är egentligen det som jag tyckte var mest givande under hela passet. För många informanter fungerar utbildningen som en plattform för diskussion där de tillsammans med sina kollegor har tid och utrymme för att reflektera kring frågor som rör normer. Många betonar hur givande det är att få utbyta erfarenheter och perspektiv med sina arbetskamrater och hur dessa diskussioner även kan leda till nya infallsvinklar och tips från kollegor. Utbildningen ger lärarna möjlighet att tillsammans i arbetslaget reflektera kring ämnen som normer, mångfald och jämställdhet. Vilka nås av utbildningen? Vi är ju många eldsjälar på skolan Specialpedagog: För mig har det blivit så att jag har blivit så medveten om mina egna privilegier som inte jag har sett på samma sätt, där jag inte riktigt förstod vilken norm jag representerade i alla lägen. Där jag själv inte stod för den normen men jag representerade den normen och jag har ändå privilegier utifrån den normen. Och det har ju gjort att jag har börjat tänka utifrån ett annat sätt att se saker och det har ju till exempel gjort att jag nu går en kurs som heter bländad som jag går kring just vithetsnormen. Det hade jag inte gjort om jag inte hade mött normkritik. Sen hade jag ju läst en del och jag mötte det via Pride. Så det är ju flera ingångar. Citatet kommer från en intervju med ett skolhälsoteam på en grundskola. Informanten som jobbar som specialpedagog berättar vilken betydelse utbildningen har haft för henne. Hon resonerar kring det hon kallar normkritik och hur det fick henne att reflektera över sina privilegier och de normer hon själv representerar. Specialpedagogen visar på en medvetenhet och starkt intresse för frågor som rör normkritik. Detta blir inte minst tydligt då hon berättar om en kurs som hon går och sitt engagemang i Pride som verkar betyda mycket för henne. Engagemanget verkar vara personligt och relaterat till frågor som specialpedagogen själv tycker är intressanta, som hon genom diverse kurser och utbildningar väljer att utveckla. Citatet illustrerar hur en del informanter redan har haft ett intresse för normkritiskt perspektiv sedan tidigare och hur detta intresse tas tillvara och utvecklas genom olika kanaler. Dessa informanter 16

17 kan närmast beskrivas som eldsjälar och verkar ofta vara pådrivande i dessa frågor på de skolor där de arbetar. En annan aspekt som blir tydlig i citatet är hur specialpedagogen genom att lyfta fram olika ingångar och engagemang positionerar sig som en person som inte bara anser att dessa frågor är viktiga men som även har en medvetenhet om dessa frågor. Positioneringen av sig själv som medveten och intresserad av normkritik är något som återkommer i så gott som samtliga intervjuer. Denna positionering går oftast hand i hand med att även lyfta problemen med att kunna sprida och förankra det normkritiska perspektivet till kollegor och skolans ledning, vilket illustreras i nästa citat som också är ett taget från intervjun med skolhälsoteamet: Kurator: Vi fick en inbjudan på mejl, ett metod material som skulle presenteras och lanseras i december för två år sen. Vi blev nyfikna. [ ] Vi åkte hela teamet, rektor var inte med. [ ] Skolsköterska: Vi åkte ju dit för att vi var så intresserade av det här med heder och normer och då kände vi att det var så intressant. Vi vart ju helt eld och lågor. Specialpedagog: Aa verkligen Skolsköterska: Vi kom hit som brinnande lågor och sen är det inte så lätt att marknadsföra (skrattar) det. Att få en slagkraft på skolan, det var inte så enkelt. Därför är det bra att ha ledningen med känner jag. Kurator: Det kände jag också, har man ledningen med sig så blir det annorlunda för då förstår de, för egentligen hur man än beskriver så förstår inte riktigt ledningen vad det handlar om. Här ser vi ett uttalat intresse och engagemang hos informanterna. Det är deras tidigare intresse för frågor kring heder och normer som lett till att de blev intresserade av Lås Upp-projektet. Teamet menar att det kan vara svårt att förankra arbetet i ledningen och ger exempel på hur deras ledning inte riktigt förstod vad det hela handlar om. Medan en del behandlar svårigheten med att få med ledningen så betonar andra svårigheten med att sprida intresset vidare till sina kollegor. Det verkar därmed finnas en risk för att arbetet främst koncentreras till och drivs av enskilda personer eller lärargrupper på skolan. Som jag nämnt tidigare hänvisades jag av en rektor till skolans hälsovårdsteam när jag bad om att få intervjua lärare. I fallet med skolhälsoteamet är det denna grupp som främst verkar driva frågor kring hedersnormer och normkritik på den aktuella skolan. Flera informanter menar att det är svårt att få ledningen och andra lärare att prioritera frågor om normkritik eftersom det oftast redan finns ett planerat och fullspäckat schema för terminen. En del lärare menar att frågor kring normkritisk pedagogik tenderar att nedprioriteras i skolan till följd av detta. 17

18 Vilka som tar del av Lås Upp-projektet verkar delvis hänga samman med vilka lärare som bedöms ha tid och möjlighet att kunna arbeta med dessa frågor. Tiden verkar därmed vara en viktig faktor för i vad mån Lås Upp-gruppen bjuds in, hur många gånger de bjuds in samt vilken personal som ges möjlighet att avsätta tid för utbildningen. Detta innebär också att tiden är en central faktor för hur långa utbildningarna är, vilket får betydelse för omfattningen av innehållet. Tiden blir dessutom väsentlig när det gäller vilka som driver frågorna vidare på sin skola. I fallet med skolhälsoteamet verkar denna grupp ses som ansvarig för arbetet mot hedersnormer på skolan. En angelägen aspekt, som redan berörts i metodavsnittet, rör sammansättningen av utvärderingens informanter. Samtliga informanter som deltagit i utvärderingen tillhör yrkeskategorier som inte har regelbunden kontakt med flertalet elever på skolan. Sannolikt är de alltså inte de mest centrala personerna i elevernas skolvardag. Sammansättningen av informanterna bör inte generaliseras alltför mycket, men är ändå intressant att beakta och kan även tänkas säga något om vilka grupper som haft mest kontakt och samarbete med Lås Uppprojektet. Att döma av Lås Upp-projektets tidigare årsredovisningar verkar lärare på gymnasiet och klasslärare på högstadiet vara en underrepresenterad grupp bland dem som tagit del av längre Lås Upp-utbildningar. Detta reser frågor om vilket genomslag Lås Upp får på enskilda skolor, vilket kan vara av betydelse att uppmärksamma i framtida diskussioner om projektet. En genomgång av intervjumaterialet och Lås Upp-projektets årsrapporter talar för att projektet når en bred grupp av professioner såsom lärare, fritidsledare, kuratorer, modersmålslärare, språkintroduktionslärare mm. De flesta informanter som deltagit i Lås Upp-utbildning jobbar på skolor med barn och ungdomar som har annan etnisk bakgrund än svensk. Detta är kanske inte så överraskande med tanke på att Lås Upp-projektet har sin startpunkt i Botkyrka kommun, där en stor andel av skolorna har en etniskt heterogen elevgrupp. Samtidigt är det intressant att notera hur en utbildning som arbetar mot hedersnormer verkar förknippas med vissa bostadsområden och med lärare som främst arbetar med elever som har annan etnisk bakgrund än svensk. Jag återkommer till detta under rubriken Att arbeta normkritiskt mot vilka och vems begränsande normer. Vems ansvar? En grupp informanter som tagit del av utbildning är modersmålslärare, samtliga av dem jobbar inom samma kommun. Till skillnad från det föregående citatet som visar på svårigheter att förankra Lås Upp-projektets arbete hos ledningen verkar fallet inom denna kommun vara att det är just ledningen som initierat och beslutat att samtliga modersmålslärare ska ta del av fem utbildningstillfällen med Lås Upp. Modersmålslärarna var positiva till utbildningen. De menade att den påminde dem om vikten av att vara uppmärksam på vilka normer de själva är bärare av i sin lärarroll och vilka förgivettagna normer som kan finnas bland eleverna. Samtidigt ger flera av modersmålslärarna uttryck för en fundering kring hur mycket de kan ta sig an frågor av detta slag under den korta tid de faktiskt har med sina elever. 18

19 Mehek: Kändes det här relevant för er? Modersmålslärare 1: Eh vi är i skolan så här en timme. Vi kommer till skolan en timme och sen åker till nästa skola. Så eleverna pratar inte så mycket det här med oss. Aa kanske med kompisar. Modersmålslärare 2: Det är väldigt svårt för oss som modersmålslärare att hinna med elever och jobba med såna frågor för vi har en timma här och där. Informanterna menar att det kan vara svårt att diskutera dessa frågor med eleverna eftersom de bara träffar dem en timme per vecka. Samtidigt är det viktigt att ha i åtanke att samtlig skolpersonal, oavsett hur lite eller mycket de träffar och arbetar med eleverna, gynnas av att få diskutera och reflektera kring normkritiskt perspektiv. Modersmålslärarna var överlag positiva till utbildningen och fann den intressant, men få av dem hade använt sig av metodmaterialet. Några av modersmålslärarna berättade om erfarenheter av att deras profession marginaliserats alltmer och upplevelser av att de sällan ses som likvärdiga med andra lärargrupper på skolan. Här synliggörs med andra ord något av en organisatorisk paradox, där det görs satsningar för att utbilda modersmålslärare i normkritiskt tänkande, samtidigt som modersmålslärares arbetssituation ter sig som en marginaliserad lärarposition i skolan. Informanterna återkommer till diskussioner om vems ansvar det är att arbeta med frågor som rör normkritik, hedersnormer och jämställdhet. Medan eldsjälarna visar sitt intresse och engagemang för dessa frågor verkar andra informanter mer fundersamma över huruvida det alls är deras ansvar att arbeta med dessa frågor. I förra citatet diskuterade modersmålslärarna detta i relation till tidsaspekten medan andra resonerar kring vad som kan tänkas ingå i deras yrkesroll. Språkintroduktionslärare: Jag ska lära de [eleverna] svenska och inte prata om sex och då kanske de kan öppna sig för dem [Lås Upp-gruppen] och inte för mig. Jag är lärare och ska lära er svenska. Det är min uppgift. Denna lärare ingår i en lärargrupp som haft nära samarbete med Lås Upp-gruppen och där man regelbundet bjudit in Lås Upp till sina elevgrupper. Lärarens uppfattning är att eleverna hellre bör öppna sig och prata med Lås Upp-gruppen än med henne eftersom hennes roll är att vara lärare och lära ut svenska. Här kan vi skönja hur ett normkritiskt perspektiv verkar ses som något som är frikopplat från t.ex. svenskundervisning och att läraren är mån om att klargöra att det inte ingår i hennes arbetsuppgift att prata om sex. Om vi summerar detta tema kan vi se att flera informanter verkar ha ett intresse för frågor kring normkritik och hedersnormer sedan tidigare, särskilt de nyckelpersoner som bjudit in Lås Uppgruppen till sin skola eller lärarlag. Många informanter positionerar sig som medvetna om normkritiskt tänkande under intervjuerna samtidigt som man talar om problemen med att förankra Lås Upp och normkritiskt perspektiv hos skolledning och kollegor. Är det så att det framförallt är eldsjälarna som driver arbetet med normkritiskt perspektiv inom sin undervisning 19

20 på skolan? En central följdfråga blir då huruvida man lyckas nå de lärare som inte tidigare arbetat med eller haft intresse för dessa frågor? Hur sprids projektet och engagemanget till resten av skolan och till andra kommuner? En annan relevant fråga, om vi håller oss till tidsaspekten, är huruvida utbildning lyckas skapa engagemang bland andra lärare på den begränsade tid som utbildningarna hålls? Lås Upp-materialets användningsområden Intervjuerna talar för att informanterna använder materialet på olika sätt och i olika omfattning. Ett av de centrala målen för Lås Upp-projektet handlar om att introducera ett normkritiskt perspektiv för lärare så att de kan upptäcka, synliggöra och utmana begränsande normer både spontant och planerat i sin undervisning. Intervjuerna visar att medan en del använder sig av metodboken och dess övningar på ett planerat sätt använder andra inte alls metodboken. En del av informanterna pekar istället på vikten av att integrera ett normkritiskt tänkande i sin undervisning mer generellt och spontant. I detta avsnitt kommer jag att lyfta fram hur informanterna resonerar kring materialet och dess användning. Tema normkritik och spontana diskussioner Följande utsaga från en lärare som arbetar med språkintroduktion visar hur den aktuella läraren tillsammans med sina kollegor valt att arbeta tematiskt med metodmaterialet utifrån ett planerat upplägg. Språkintroduktionslärare: Vi har använt Lås Upp programmet i språkintroduktionsprogrammet. Vi är fem personer som har haft varsin grupp och sen har vi jobbat med de teman som finns i Lås Upp. Under en period har vi jobbat med de här teman (pekar på de olika teman som finns i Lås Upp-metodbok). Till exempel jag tog det här med normer och rättigheter och [namn på kollega] tog sex och samlevnad. Alla våra grupper gick runt och deltog i alla dessa teman. Denna lärare och hans kollega har ett uppdrag att arbeta med frågor om hedersrelaterat förtryck och våld inom sin kommun. Det är inom ramen för detta uppdrag som de kommit i kontakt med Lås Upp. Här har vi ännu ett exempel på hur kontakten med Lås Upp är kopplad till ett tidigare engagemang för frågor som rör hedersnormer. Dessa lärare har tidigare i intervjun berättat att det var deras arbete kring hedersproblematik som lett fram till att de blev intresserade av Lås Uppprojektet. I deras arbete ingår både att jobba med temat på sin egen skola och att åka runt i kommunen och föreläsa om ämnet. På sin egen skola har de valt att använda sig av Lås Uppmaterialet, där varje kapitel i boken utgör ett tema som deras elever jobbar med i tre veckor. Detta är det mest tydliga exemplet i hela utvärderingsmaterialet på en skola där man konsekvent arbetar med Lås Upp-materialet under flera veckor. Många informanter berättar att de inte arbetar särskilt mycket med metodmaterialet utan snarare ser det normkritiska perspektivet som det viktiga. En lärare beskriver det på följande vis: Språkintroduktionslärare 1: Jag känner nog bara rent spontant att det där att, jag i alla fall att man försöker ta upp i samband med undervisningen. Det är då liksom man sätter det lite på sin 20

21 spets och utvecklar några frågor, man gör någonting, att eleverna ska tänka till. Så känner jag att jag kan liksom inte planera utan nu dyker, händer det någonting va i det jag håller på med. Språkintroduktionslärare 2: Och då kanske man har de här övningarna och man kanske har övningarna från Dileks bok. Här kan vi se hur språkintroduktionslärare 1 berättar att hon oftast arbetar med frågor kring normer mer spontant i sin undervisning snarare än att avsätta särskild tid och arbeta med frågorna tematiskt. För henne handlar det om att vara uppmärksam när något görs eller sägs i klassrummet och att därefter, genom att ställa specifika frågor, få eleverna att tänka till. Här kan vi även se hur det normutmanande arbetet handlar om att åstadkomma en förändring hos eleverna, inte att lägga fokus på sig själv som lärare. Hur språkintroduktionslärare 1 egentligen arbetar med normkritik i sitt vardagliga arbete i klassrummet kan denna utvärdering som är baserad på intervjuer inte svara på. Men denna fråga kan vara av vikt att undersöka närmare i framtiden, avseende arbetet med Lås Upp i skolans undervisningspraktik. Hur ser det integrerade normkritiska perspektivet ut i klassrummet? En tolkning av utsagan från språkintroduktionslärare 1 är att hon arbetar normkritiskt när hon bedömer att det finns behov av detta, att hennes normkritiska arbete är relaterat till det som spontant uppstår i klassrummet. Däremot är det svårt att avgöra vilken roll just Lås Upp spelar. Citatet ovan illustrerar även en annan poäng som jag kort vill uppehålla mig vid. I slutet på citatet flikar språkintroduktionslärare 2 in att när tillfällen dyker upp, så kan lärarna antingen använda sig av metodmaterialet eller övningar från Dileks bok (en bok skriven av Dilek Baladiz 2012) som behandlar hedersrelaterat våld i relation till unga män. Liknande kommentarer som berättar att skolans personal använder sig av olika material upprepas av många informanter. I just denna grupp hade ingen använt sig av metodmaterialet, däremot talade gruppen om samarbete både med Lås Upp-gruppen och andra aktörer som bjudits in genom åren för att föreläsa för eleverna om hedersrelaterat förtryck och våld. Användandet av olika material är något som uppmuntras av Lås Upp-gruppen under utbildningarna, där man även hänvisar till andra projekt som kanske är mer inriktade mot enskilda frågor såsom hedersrelaterat förtryck och våld. Under de observerade utbildningarna lyfter Lås Upp-medarbetarna även fram hur de olika övningarna som finns i Lås Upp-materialet är hämtade från andra inspirationskällor. Detta är i sig inte något problematiskt, utan visar snarare på att det inom fältet för normkritiskt perspektiv, hedersvåld och jämställdhet finns ett tämligen stort utbud av material, som lärare kan välja mellan och kombinera på olika sätt. Vilka perspektiv väljer då lärarna att ta in? Detta är en fråga som kan ställas inte minst i relation till arbetet mot hedersvåld. Under en intervju gav en språkintroduktionslärare uttryck för hur han anser att Lås Upp tar upp för lite om hedersnormer. Han hänvisar till att det finns flera andra aktörer och projekt som man kan använda sig av. Under resterande intervjun blir det tydligt att lärarna i denna grupp talar om heder som något kopplat till andra kulturer. Deras syn på heder verkar därmed inte ligga i linje med det normkritiska perspektiv som genomsyrar Lås Upp- 21