CCI 2007 FI 16 2 PO 003 Målet Regional konkurrenskraft och sysselsättning. Västra Finlands ERUFåtgärdsprogram

Transkript

1 CCI 2007 FI 16 2 PO 003 Målet Regional konkurrenskraft och sysselsättning Västra Finlands ERUFåtgärdsprogram Programdokumentet har gordkänts med kommissionens beslut den 27 september 2007

2 Arbets- och näringsministeriet grundades med lagen om ändring av 1 i lagen om statsrådet och ministeriet inledde sin verksamhet Till det nya ministeriet flyttades handels- och industriministeriets och arbetsministeriets (med undantag av immigrations- och integrationsärendena) uppgifter samt uppgifterna för inrikesminsteriets avdelning för region- och förvaltningsutveckling (med undantag av region- och lokalförvaltningsenheten). I detta programdokument har man efter kommissionens beslut om godkännande lagt till de ändringar av ministeriernas namn som ministeriereformen föranlett på så sätt att tillägg inte har gjorts exempelvis i den del som gäller beredningen av programmet. ISBN Edita Prima Ab, Helsingfors 2008

3 INNEHÅLL 1 Inledning Förhandsutvärderingens centrala resultat Västra Finlands programområde och utvecklingsutsikter Befolkningsutvecklingen och flyttningsrörelsen Bruttonationalproduktens utveckling Arbetsmarknaden och arbetslivet Befolkningens utbildningsnivå Västra Finland som en del av hela landet Särskiljande drag i miljön Trafikförbindelser Väntade förändringar i verksamhetsmiljön Västra Finlands stora stadsregioner Erfarenheter från strukturfondsperioden Västra Finlands utvecklingsstrategi och dess grund Områdets svagheter och starka sidor, hot och möjligheter Västra Finlands vision 2015 och strategiska mål Programmets huvudmål och kvantitativa mätare Beaktandet av förhandsutvärderingens resultat De prioriterade områdena och deras särskilda mål (PO 1) Främjande av företagsverksamhet (PO 2) Främjande av innovationsverksamhet och nätverkande samt stärkande av kompetensstrukturer (PO 3) Förbättring av områdenas tillgänglighet och verksamhetsmiljöer (PO 4) Utveckling av de stora stadsregionerna (PO 5) Tekniskt stöd Särskilda teman Samordning av EU-programmen Finansieringsplan Uppföljning av effektivitet och resultat Programmets system för administration och verkställande Centralförvaltningsnivå Storregionsnivå Landskapsnivå Budgetering och allokering av medel Uppföljnings- och rapporteringssystemet Utvärdering av programmet Urval av projekt Framtida ändringar i förvaltnings- och övervakningssystemet

4 10 Kommunikation Sammandrag över miljöutredningen BILAGA 1 PROCESSEN FÖR BEREDNING AV PROGRAMMET LIITE 2 BILAGA 2 DEFINITIONER AV ERUF-PROGRAMMENS INDIKATORER BILAGA 3 UTGIFTSKATEGORIER BILAGA 4 MILJÖUTREDNING

5 1 Inledning Detta program motsvarar Europeiska regionala utvecklingsfondens (ERUF) åtgärdsprogram i enlighet med Europeiska unionens strukturfonders mål Regional konkurrenskraft och sysselsättning för åren på Västra Finlands område. Med programmet verkställs EU:s sammanhållningspolitik i enlighet med unionens strategiska riktlinjer för tillväxt och sysselsättning för åren I enlighet med de godkända riktlinjerna ska resurser inom region- och strukturpolitiken målinriktas enligt följande: 1. Att öka medlemsstaternas, regionernas och städernas attraktionskraft genom att förbättra tillgängligheten, se till att tjänsterna håller en lämplig kvalitet och nivå och bevara deras ekologiska potential. 2. Att uppmuntra innovation, entreprenörskap och stimulera tillväxt i kunskapsekonomin genom att se till att det finns forsknings- och innovationskapacitet, inbegripet ny informations- och kommunikationsteknik. 3. Att skapa flera och bättre arbetstillfällen genom att locka flera människor ut på arbetsmarknaden eller till entreprenörsverksamhet, förbättra arbetstagares och företags anpassningsförmåga och öka investeringarna i humankapital. Dessa riktlinjer för sammanhållningspolitiken och den reformerade Lissabonstrategin tillsammans med åtgärdsprogrammet för Finlands nationella Lissabonstrategi och den nationella strukturfondstrategin bildar den allmänna referensramen, inom vilken betoningarna för Västra Finlands regionala utvecklingsarbete betraktas. Programmet har beretts och verkställs i enlighet med de allmänna bestämmelserna om EU:s strukturfonder (den s.k. allmänna förordningen 1083/2006), förordningen om Europeiska regionala utvecklingsfonden (1080/2006) samt kommissionens tillämpningsförordning (1828/2006). Vid beredningen av programmet har man också beaktat förordningen om Europeiska socialfonden (1081/2006) och förordningen om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (1698/2005). Vidare ska man vid verkställandet beakta strukturfondernas övriga normer som styr verkställandet, såsom konkurrenslagstiftningen samt reglerna och bestämmelserna om statsstöd. Programmet verkställs i enlighet med de ovannämnda EU-förordningarna och med Finlands nationella lagstiftning och nationella anvisningar gällande region- och strukturpolitiken. Beredningen av programmet inleddes år 2005 som en del av den beredning av landskapsprogrammen som gjordes av landskapsförbunden i Västra Finlands Allians (West Finland Alliance, WFA). Arbetet omfattande även en extern bedömning av verkställandet av landskapsprogrammen under den pågående programperioden. År 2005 gjordes en omfattande utvärdering av genomförandet och resultaten av Västra Finlands mål 2-program. Resultaten av denna utvärdering har utnyttjats vid beredningen av detta program. Programarbetet har i enlighet med landskapsförbundens beslut överlåtits åt Birkalands förbund. Arbetet har styrts av WFA:s struktupolitikarbetsgrupp, som från hösten 2005 har utöver landskapsförbundens representanter även har omfattat representanter för regionens TE-centraler och miljöcentraler samt Västra Finlands länsstyrelse. Från våren 2006 har dessutom de stora stadsregionerna och de som bereder Västra Finlands regionala del av ESF-programmet haft sina representanter i arbetsgruppen. Arbetsgruppen har sammanträtt regelbundet varje månad. Beredningen av programmet har fortskridit som en process sedan startseminariet för programmets beredningsarbete, som ordnades i januari I enlighet med principen om partnerskap har represen- 5

6 tanter för de myndigheter och socialpartner som är representerade i landskapens samarbetsgrupper (LSG) från alla landskap i regionen medverkat i arbetet. I bilaga 1 till programmet räknas upp samtliga evenemang för beredning av programmet som ordnats gemensamt på hela programområdet och i de olika landskapen. De olika versionerna av programutkasten har varit framlagda på WFA:s och landskapsförbundens internetsidor för allmänhetens kommentarer. Information om möjligheten att framföra kommentarer spreds i stor utsträckning med en kungörelse om att programarbetet inleds. Kungörelsen publicerades i de informationsblad som landskapsförbunden i regionen ger ut. Dessutom var programutkastet och den miljöutredning som gjorts upp utifrån det i enlighet med lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program offentligt framlagd i landskapsförbunden och på landskapens webbsidor. Beredningen utfördes i intensivt samarbete med beredningen av ESF-åtgärdsprogrammet för storregionen Västra Finland. Programmets mål och innehåll samt särskilt programområdets tillstånd och utsikter för utveckling behandlades på tre beredningsseminarier för ESF-programmet. På dessa seminarier medverkade representanter för regionens myndigheter, socialpartners i LSG-grupperna och läroanstalter. Beredningen av det prioriterade området 4 (Utveckling av stora stadsregioner) genomfördes i samarbete av Tammerfors och Vasa stadsregioner. Vid beredningen utnyttjades dessa städers utvecklingsstrategier och EU-kommissionens arbetsdokument "Sammanhållningspolitiken och städerna: Städernas och tätorternas bidrag till tillväxt och sysselsättning i regionerna". I beredningsarbetet beaktades utkastet till det riksomfattande programmet för utveckling av landsbygden och de utlåtanden som landskapen gett om utkastet i juni Det landsbygdspolitiska helhetsprogrammet utgör en del av grunden för utvecklingsarbetet även i Västra Finland, där det finns omfattande landsbygdsområden. Vid beredningen av programmet som helhet fördes en grundlig diskussion om beaktandet av jämlikheten och den hållbara utvecklingen i programmet. Jämlikhet, partnerskap och hållbar utveckling är principer som gäller hela programmet och de beaktas även vid genomförandet av programmet. Principen om jämlikhet behandlas som en fråga mellan könen i synnerhet i målen för det prioriterade området 1. Som ett regionalt jämlikhetsärende behandlades under beredningsprocessen frågor i anslutning till utvecklingen av landsbygdsregioner, vilka man besvarar genom att rikta finansieringen för de prioriterade områdena 1 3 till områden där utvecklingen står inför särskilda utmaningar. Vad gäller stadsdimensionen behandlas jämlikheten särskilt via främjandet av gemenskap och ungdomsverksamhet samt som en fråga som gäller mångkulturalism och integrering av invandrare. Principen om hållbar utveckling kommer fram särskilt i det prioriterade området 3 i anslutning till förbättrandet av regionens tillgänglighet och verksamhetsmiljöer. Bl.a. frågor i anslutning till värnandet om byggnadsarvet behandlas. En projektspecifik bedömning av miljökonsekvenserna ska ingå i alla projekt som har miljöverkningar. Vid bedömningen ska principen för hållbar utveckling beaktas. Före behandlingen för godkännande hade regionens miljöcentraler och andra delaktiga möjlighet att avge ett utlåtande och framföra sina kommentarer om programmet och den miljöutredning som programmet innehåller. Programmet fanns framlagt för allmänheten på WFA:s och landskapsförbundens internetsidor. Sammanlagt 14 skriftliga utlåtanden och kommentarer togs emot. Även inrikesministeriet och EU-kommissionen (DG Regio) lämnade kommentarer om programutkastet. Dessutom fördes telefonsamtal med flera myndigheter inom regionförvaltningen under programmets beredningsprocess och tiden för utlåtanden. I utlåtandena och kommentarerna framfördes i huvudsak preciseringar av grundläggande uppgifter som presenterades i programmet. Deras innehåll beaktades då programmet färdigställdes i den omfattning som det tids- och innehållsmässigt var möjligt. 6

7 1.1 Förhandsutvärderingens centrala resultat Suomen Aluetutkimus FAR genomförde tillsammans med Fin-Auguuri Oy en förhandsutvärdering av utkasten till de EU-delfinansierade ERUF-åtgärdsprogrammen för perioden Den ansvariga organisationen för utvärderingen var Suomen Aluetutkimus FAR. Vad gäller Västra Finlands program utvärderades främst utkastet av Dessutom användes utkastet av då man besvarade följande utvärderingsfrågor, som kartlade Huruvida man ställt upp lämpliga indikatorer för programmens mål och huruvida dessa indikatorer kan fungera som en grund för uppföljning och utvärdering av programmen, Vilken kvantitativ inverkan programmen har mätt med indikatorerna, samt Huruvida det är realistiskt att vänta sig att programmens mål kommer att uppnås med beaktande av de resurser som reserverats för ändamålet. Dessutom preciserades bedömningen av hållbar utveckling utifrån det senare programutkastet. Anledningen till detta förfarande var att det tidigare programutkastet inte beredde möjlighet att svara på alla utvärderingsfrågor. Sammanfattningen uppgjordes utifrån strukturen av utvärderingsuppgiftens tre huvudsakliga helheter, som var åtgärdsprogrammens referensram, åtgärdsprogrammens mål och åtgärdsprogrammens relation till andra politiska riktlinjer. Utöver detta granskades även systemet för förvaltning och verkställande. Åtgärdsprogrammens referensram Västra Finlands program betonar behovet av ekonomisk tillväxt för att det ska vara möjligt att åtgärda de utmaningar och problem som läggs fram i programmet. Programmet skulle i ännu större omfattning kunna stöda sig på utnyttjandet av starka sidor och möjligheter på alla prioriterade områden, i synnerhet genom att rikta finansiering till branscher med tillväxtpotential. Programmet kräver att prioriteringen av regionernas behov preciseras och att deras geografiska skillnader beaktas, eftersom en storregion är internt mycket heterogen. Strategin för Västra Finlands program är på det hela taget koncis och relativt klar. Strategin behöver göras mer konkret vad gäller möjligheterna och åtgärderna för uppföljning och utvärdering av dess genomförande. Vad gäller tematiska, geografiska och finansieringsmässiga betoningar bör man hålla i minnet att det inte lönar sig att från programmen finansiera åtgärder som kan ordnas på marknadsvillkor inom dessa områden. En mer konkret identifiering av utmaningar och problem skulle ge bättre utgångspunkter för de tematiska och geografiska betoningarna. Västra Finlands program presenterar klart hur man utnyttjat resultaten av tidigare utvärderingar och observationer vid utarbetandet av det nya programmet. Det förblir emellertid oklart vilken konkret inverkan de observationer man gjort vid utvärderingarna har haft på programutkastet. Åtgärdsprogrammens mål Programmet har flera mål på olika nivåer och man borde ägna mer uppmärksamhet åt att definiera deras inbördes relationer. Målen är inte heller tillräckligt klara, vilket kommer att göra det svårare att följa upp och utvärdera hur målen nås samt att definiera och mäta indikatorer. Den stora mängden ökar belastningen på uppföljningen redan i sig. 7

8 Målen uppnås genom samverkan av de tillgängliga resurserna, optimal allokering av resurserna och de effektivaste och mest verkningsfulla åtgärderna. Programmet har ett stort antal mål, men man kommer inte att uppnå alla redan på grund av att resurserna är begränsade. Det finns behov för förbättringar i strategiarbetet. Med tanke på programmets verkan är det viktigt att redan från början av programarbetet tänka på åtgärder med vilka man kan nå de kvantitativt mest verkningsfulla resultaten, om man allokerar de begränsade resurserna optimalt. De kvantitativa resultaten ska dessutom inriktas på sådana mål som härletts från behoven. Eftersom antalet mål är stort, skulle man också behöva ett stort antal indikatorer för att följa upp dem. Placeringen av målen på flera nivåer och deras inbördes relationer (satsningar på åtgärderna, utbytet, de väntade resultaten på prioriterings- och programnivå samt programmets verkan) ska beaktas bättre. På ett allmänt plan är de prioriterade områdenas mål dock inte sinsemellan motstridiga. I programarbetet ska man i fortsättningen redan i ett tidigare skede beakta frågorna i anslutning till indikatorerna och uppföljningssystemen. Då frågorna behandlas i ett tidigare skede är det lättare att precisera målsättningen i relation till regionens behov. Med en mall som används som bakgrund kan man koppla ett problem eller behov till ett starkt instrument som har effekt på det mål som mäts. Samtidigt kan man beakta de övriga faktorerna som inverkar på målet, men också åtgärdens biverkningar och dess effekt med de tillgängliga resurserna. Åtgärdsprogrammens förhållande till andra politiska riktlinjer Västra Finlands ERUF-program är ett tillväxt- och företagarprogram, som är starkt inriktat på tillväxt och människor (entreprenörskap, kunnande, socialt kapital) och på relativt krävande utvecklingsobjekt. Programmet bygger rätt mångsidigt på de starka sidorna och framgångsfaktorerna hos landskapen i regionen på ett sådant sätt att alla landskap har relativt gott om kontaktytor till tyngdpunkterna i programmets strategi även om det finns anledning att ägna uppmärksamhet åt de olika områdenas utnyttjandekapacitet. Programmets fokusering, inriktning, är däremot öppen och möjliggörande. Man borde reservera mer tid och resurser för det strategiska tänkandet i anslutning till programarbetet och själva programprocessen. Regionerna och centralförvaltningen borde stödas när det gäller att öka kompetensen av detta slag och att göra regionutvecklingsverksamheten mer strömlinjeformad. Programmets utvecklingsbehov handlar särskilt om att klargöra det strategiska tänkandet och logiken samt att skärpa arbetsfördelningen mellan regionens utvecklingsbehov och de olika utvecklingsmedlen. Förmågan att utnyttja det krävande programmet på områden med särskilda utmaningar och landskapsdimensionen i gemen är relativt svag i programmet både vad gäller analys och arbetsfördelning på strategi- och fondnivå. Däremot har ESF-kontakten konstaterats i programmet såväl i programmets huvudmål och mer ingående i de prioriterade områdena. Vad gäller jämlikheten tar Västra Finlands program upp kvinnoentreprenörskap och förebyggande av diskriminering. Programmet har en stark inriktning på regional jämlikhet. Jämlikheten betonas tydligt i det prioriterade området 4. Programmet beaktar den hållbara utvecklingens principer och dimensioner relativt väl även om kopplingen mellan de prioriterade områdenas särskilda mål och den hållbara utvecklingen delvis är ospecificerad. Systemet för administration och verkställande Ändamålsenligheten av arrangemangen för förvaltning och verkställande beror under den kommande programperioden främst på hur man lyckas organisera verksamheten på storregionnivå så att den är 8

9 resultatgivande samt på hur den betydelsefulla anpassningsuppgiften (och arbetsfördelningen) kan genomföras. Det visade sig vara svårt att omvandla de genuint gemensamma storregiontemana och å andra sidan storregionernas varierande interna behov till strategier och teman som styr verksamheten. Detta berodde delvis på det strama tidsschemat. Det kan hända att den största nyttan av storregionverksamheten fås inom förvaltning och verkställande. Om man lyckas centralisera beslutsfattandet och projektförvaltningen gällande landskapsöverskridande åtgärder effektivt till en aktör som sköter hela byråkratin inklusive utbetalningarna, effektiviseras verksamheten avsevärt. 2 Västra Finlands programområde och utvecklingsutsikter Västra Finlands åtgärdsprogram, som delfinansieras av Europeiska regionala utvecklingsfonden, omfattar fem landskap. Södra Österbottens, Mellersta Finland, Birkalands, Österbottens och Satakunta landskap har utövat operativt samarbete sedan år Som organisation för landskapsförbundens samverkan fungerar Västra Finlands Allians (West Finland Alliance, WFA), som har ett gemensamt intressebevakningskontor i Bryssel. Karta 1. Karta 2. Landskapen och de ekonomiska regionerna på Västra Finlands programområde Västra Finlands programområde Västra Finland fungerar på många sätt som förmedlare för hela landets funktioner. Regionens landskap är bildade runt starka stadscentra. Stadsregionernas starka sidor är framför allt bas- och förädlingsindustrin, företagartraditionen och de goda kontaktnäten. I en del av stadsregionerna framhävs även internationellt sett betydelsefullt teknologikunnande. Å andra sidan har Västra Finland en viktig ställning inom Finlands jordbruksproduktion. Bottniska vikens kustregion är viktig för hela Finland, särskilt tack vare dess sjöförbindelser. Under programperioden hörde dessutom Mellersta Österbotten i sin helhet och huvuddelen av Norra Österbottens landskap till samarbetsregionen. I regionen genomfördes det gemensamma 9

10 Västra Finland mål 2-programmet. Mål 3-prorammet genomfördes i hela området. En del av området tillhörde programområdet för Norra Finlands mål 1-program. Under perioden fanns det i området även regioner som stod utanför ERUF-målprogrammen. Således kan erfarenheterna och resultaten från den föregående programperioden inte direkt användas som grund för programmet för Västra Finlands konkurrenskraft och sysselsättning. De har dock utnyttjats vid beredningen av detta program. I de fem landskapen inom Västra Finlands programområde finns efter de kommunsammanslagningar som sker i början av år 2007 sammanlagt 25 ekonomiska regioner och 124 kommuner. Hela områdets areal är kvadratkilometer, vilket utgör ett område som är cirka två gånger så stort som Belgien. Av programområdets ekonomiska regioner är alla ekonomiska regioner utom Tammerfors, Vasa, Jakobstad och Seinäjoki definierade som mer utsatta regioner i nationellt beslutsfattande. Speciellt utsatt är Saarijärvi-Viitasaari ekonomiska region, vars stödnivå i programmet för konkurrenskraft och sysselsättning nationellt är definierad att motsvara Norra Finlands finansieringsnivå. De ekonomiska regionerna Tammerfors och Vasa är i egenskap av stora stadsregioner områden utanför utsatta områden som ska utvecklas. Nedan betraktas Västra Finlands område som helhet i förhållande till hela landet i ljuset av fyra kriterier som beskriver regionens utvecklingsgrad. För att förstå regionens utmärkande drag betraktas vissa variabler även per ekonomisk region. De kriterier som används är som följer: 1. Befolkningsutveckling 2. Bruttonationalprodukt per invånare 3. Arbetslöshets- och sysselsättningsgrad 4. Befolkningens utbildningsnivå Vid sidan av dessa statistiska kriterier beskrivs programområdet med hjälp av företagsverksamhet, utbildning, forskning och utveckling, naturmiljö och kulturmiljö samt trafik- och datakommunikationssystem. Tammerfors och Vasa stadsregioner som utsetts till områden för utveckling av stadsregioner beskrivs även separat. 2.1 Befolkningsutvecklingen och flyttningsrörelsen På Västra Finlands område bodde i slutet av år 2005 totalt 1,33 miljoner människor, vilket utgör drygt en fjärdedel av hela Finlands invånare. Utvecklingen av invånarantalet efter år 2000 i hela området och i de olika landskapen presenteras i tabellerna nedan. Tabell 1. VÄSTRA FINLANDS FOLKMÄNGD 1996 OCH FOLKMÄNGDEN LANDSKAPSVIS Satakunta Birkaland Mellersta Finland Södra Österbotten Österbotten Västra Finland totalt HELA LANDET Källa: Statistikcentralen Tabell 2. 10

11 FÖRÄNDRINGEN AV FOLKMÄNGDEN I VÄSTRA FINLANDS LANDSKAP , absolut Satakunta Birkaland Mellersta Finland Södra Österbotten Österbotten Västra Finland totalt HELA LANDET Källa: Statistikcentralen Tabell 3. FÖRÄNDRING AV FOLKMÄNGDEN I VÄSTRA FINLANDS LANDSKAP , förändring i procent i medeltal per år Satakunta -0,6-0,5-0,4-0,2-0,2-0,3 Birkaland 0,6 0,8 0,7 0,7 0,9 0,9 Mellersta Finland 0,2 0,3 0,1 0,4 0,4 0,3 Södra Österbotten -0,5-0,5-0,2-0,1 0,1-0,1 Österbotten -0,2-0,1 0,0 0,1 0,2 0,1 Västra Finland totalt 0,0 0,2 0,2 0,3 0,4 0,3 HELA LANDET 0,2 0,3 0,2 0,3 0,3 0,4 Källa: Statistikcentralen Hela regionens folkmängd har ökat långsamt sedan år Störst har tillväxten varit i Birkaland. Samtidigt har folkmängden i Satakunta och Södra Österbotten minskat något, även om befolkningen i Södra Österbotten ökade år Befolkningens benägenhet flytta är bunden till de flyttandes ålder och utbildning i hela regionen. Exempelvis i Södra Österbotten var flyttrörelsen åren negativ inom åldersgruppen åringar, men positiv i de övriga åldersgrupperna. En viktig orsak till att befolkningen minskar är att man söker sig till utbildning på andra och tredje stadiet. Befolkningen har i allt större grad koncentrerats till landskapscentra. I många ekonomiska regioner visar sig det kontinuerliga utflyttningsöverskottet, den låga nativiteten och det ökande antalet pensionärer som obalans i befolkningsstrukturen. Pensioneringen av de stora årskullarna återspeglas starkt i området från och med början av 2010-talet. Befolkningen i arbetsför ålder minskar, vilket leder till brist på arbetskraft i området. Inom vissa branscher förekommer redan brist på arbetskraft. Regionutvecklingsarbetet bör påverka befolkningsändringarna. Kritiska faktorer i detta hänseende är att främja sysselsättningen, att skapa nya företag och att rikta utbildningens innehåll efter de framtida utmaningarna i arbetslivet. I framtiden måste man även fästa uppmärksamhet vid den arbetsbetingade invandringen, även om ut- 11

12 länningarnas andel exempelvis i Österbottens landskap redan i dag är relativt stor, dvs. 1,92 procent av befolkningen, då medeltalet för hela landet i slutet av år 2005 var 1,36 procent. Utlänningarnas andel av befolkningen var i Birkaland 1,74 procent, i Mellersta Finland 1,25 procent, i Satakunta 0,81 procent och i Södra Österbotten 0,55 procent. En central position har även tillgången på tjänster och behovet att öka områdets attraktionskraft. Särskilt behovet att ordna tjänster för den åldrande befolkningsdelen förutsätter åtgärder av många olika slag. De områden som har den svårast snedvridna åldersstrukturen är i allmänhet också de mest glesbebodda områdena i landskapen. Då man granskar befolkningens åldersstruktur enligt åldersgrupp, har landskapen i programområdet relativt jämna åldersstrukturer. Andelen invånare i arbetsför ålder (15 64-åringar) i hela området är 66 procent. Störst är andelen i Birkaland och lägst i Södra Österbotten. Över 65-åringar utgör 18 procent av befolkningen i programområdet, medan andelen under 15-åringar är något mindre. Tabell 4 BEFOLKNINGSPROGNOS FÖR VÄSTRA FINLAND Satakunta / / Birkaland / / Mellersta Finland / / Södra Österbotten / / Österbotten / / Västra Finland / / HELA LANDET Källa: Statistikcentralens befolkningsprognos 2004, trendberäkning/det aktuella landskapets befolkningsprognos eller befolkningsprognos enligt HEMAASU-modellen Västra Finlands befolkningsutveckling väntas vara positiv fram till år Landskapen i regionen ökar sin befolkning i olika takt. Prognosen över förändringen av befolkningens åldersstruktur till år 2010 visar att andelen över 65-åringar växer kraftigt och andelen under 15-åringar minskar. Enligt prognosen är förändringen särskilt kraftig i Satakunta. 2.2 Bruttonationalproduktens utveckling I Västra Finland finns ca företag, som totalt har över en halv miljon arbetsplatser. Av arbetsplatserna finns ca 33 procent inom produktionen, ca 60 procent inom servicesektorn, ca 5 procent inom primärproduktionen och återstående 2 procent inom andra branscher. Regionens bruttonationalprodukt utgör nästan 26 procent av värdet på hela landets bruttonationalprodukt. Industriproduktionens värde uppgår till nästan en tredjedel av värdet på landets industriella produktion. På företagsfältet finns globalt verksamma företag av vilka några till och med är marknadsledande i sin bransch, små och medelstora företag som har egna produkter eller fungerar som underleverantörer samt mikroföretag med färre än fem anställda, som vanligen är verksamma inom servicesektorn. Enligt Eurostat var Västra Finlands bruttonationalprodukt per invånare år 2003 något under medeltalet för EU:s 25 medlemsländer. Då index för E25 (pps) var 100, var motsvarande siffra för Västra Finland 99,3. Motsvarande index för hela Finland var 112,9. Medeltalet för värdeökningen beräknat per invånare åren i Västra Finland var 99,2 jämfört med EU25. Jämfört med EU15 var Västra Finlands genomsnittsindex 91,1. 12

13 Tabell 5. Bruttonationalprodukt per invånare BNP/invånare enligt priserna år 2000, euro Satakunta Birkaland Mellersta Finland Södra Österbotten Österbotten VÄSTRA FINLAND HELA LANDET Källa: Statistikcentralen, Regionalräkenskaper, Regionindelning enligt situationen år Ökningen av bruttonationalprodukten har varit snabb i synnerhet i Birkaland och Södra Österbotten. Tabell 6. Värdeökning per invånare , indextal Värdeökning enligt priserna år Satakunta Birkaland Mellersta Finland Södra Österbotten Österbotten VÄSTRA FINLAND HELA LANDET Källa: Statistikcentralen, Regionalräkenskaper, Regionindelning enligt situationen år Siffrorna i tabellen beskriver utvecklingen av förädlingsvärdet i landskapen i förhållande till utvecklingen i hela landet. Trots att landskapen har olika profiler, har de likadana problem inom utvecklingen av den ekonomiska aktiviteten. Företagens verksamhetsförutsättningar ska utvecklas och företagens produktivitet och exportverksamhet ökas. Nedan specificeras siffrorna landskapsvis. Södra Österbotten Södra Österbottens huvudkluster är livsmedels-, metall-, trä- och byggklustren. Bruttonationalprodukten är bland landets lägsta, vilket delvis beror på att en betydande del av de sysselsatta är i sådana branscher, där BNP per sysselsatt ligger under hela landets medeltal. En annan förklarande faktor är att företagen i landskapen i huvudsak är små. Mätt med BNP/invånare finns det relativt stora skillnader mellan de ekonomiska regionerna i landskapet. Mellersta Finland Mellersta Finland ligger 17 procentenheter under det nationella medeltalet för förädlingsvärdet beräknat per invånare. Även om de starka industriregionerna i landskapet traditionellt varit i toppen i jämförelsen av förädlingsvärdet per ekonomisk region, har ingen ekonomisk region enligt de senaste regionräken- 13

14 skaperna nått upp till landets genomsnittliga förädlingsvärde. Särskilt siffrorna för Jämsä och Äänekoski ekonomiska regioner har försämrats under de senaste åren på grund av den svaga prisutvecklingen för exportprodukterna i regionernas starka industribranscher (pappers- och träindustrin). Det finns stora skillnader mellan landskapets ekonomiska regioner. I primärproduktionsdominerade områden, exempelvis Joutsa och Saarijärvi-Viitasaari ekonomiska regioner, är förädlingsvärdet nästan hälften lägre än i Jyväskylä, Jämsä och Äänekoski ekonomiska regioner. Den höga arbetslösheten har även påverkat förädlingsvärdet per invånare. Birkaland Birkalands starka branscher är maskinkonstruktion och automation, informations- och kommunikationsteknik, hälsoteknik, tillverkning av elprodukter, massa- och pappersindustri och livsmedelsindustri. Dessa centrala industribranscher är traditionellt starka och de har klarat den strukturella omvandlingen. Särskilt tillverkningen av elektrotekniska produkter samt maskiner och utrustning är mycket konkurrenskraftig även i ett internationellt perspektiv. Den gynnsamma utvecklingen av landskapets huvudbranscher och tillväxten inom regionens viktigaste branscher har bidragit till det positiva resultatet och ökningen av sysselsättningen inom handeln och övriga tjänster samt byggbranschen. Även den höga nettoinflyttningen till landskapscentrumet har bidragit till tillväxten inom byggbranschen. Ett särskiljande drag för Birkaland i jämförelse med regionens övriga landskap är forsknings- och produktutvecklingsaktiviteternas stora betydelse. Volymen av satsningar på utveckling ökade från år 2000 till år 2004 med 44 procent. Tillväxt har skett i synnerhet i de stora företagen, som genom detta kopplas i allt högre grad till regionens innovationsmiljö. Österbotten Österbottens starka sida är regionens mångsidiga näringsstruktur. Landskapets viktigaste industribranscher är pappers- och massaindustri samt tillverkning av maskiner och utrustning, elektrotekniska produkter och metallprodukter. Andra viktiga branscher med tanke på utvecklingen är energi och båtindustri. Energiklustret, som är viktigt även i ett riksomfattande perspektiv, har främjats som en del av Västra Finlands kompetenscentrumprogram. I en jämförelse av BNP per landskap är Österbotten på sjätte plats i hela landet. Dess indextal år 2003 var 89, då medeltalet för hela landet var 100. Vid en jämförelse av förädlingsvärdet för Finlands landskap åren placeras Österbotten i landskapens medelskikt. Recessionen har fortsatt i landskapet under hela 2000-talet. Satakunta Satakuntas näringsstruktur koncentreras på traditionella exportindustribranscher, teknologiindustri och kemisk träförädling, och dessa branscher kommer att utgöra en stor andel av näringsstrukturen även under de kommande åren. De största industriella arbetsgivarna i Satakunta är tillverkning av maskiner och utrustning, förädling av metaller och tillverkning av metallprodukter, tillverkning av massa, papper och pappersprodukter, tillverkning av kemikalier, gummi- och plastprodukter samt livsmedelsindustri. Av dessa har särskilt metallindustrin och skogsindustrin utvecklats positivt. Utvecklingen har varit gynnsam även inom service- 14

15 sektorn. I Satakunta har ökningen av produktionen blivit långsammare inom produktionen av koppar, elektronikindustrin, pappersförpackningsproduktionen, kemiindustrin och sågindustrin. 2.3 Arbetsmarknaden och arbetslivet Arbetslöshetsgraden inom programområdet är högre än medeltalet för hela landet. Den högsta arbetslöshetsgraden bland landskapen har Mellersta Finland, medan sysselsättningsläget är bäst i Österbotten, där arbetslöshetsnivån kontinuerligt varit bland de lägsta i hela landet. Arbetslöshetsgraden per ekonomisk region växlar från 15,6 procent (Äänekoski ekonomiska region) till 5,1 procent (Sydösterbottens kustregion). Åren utgjorde kvinnor över hälften av de arbetslösa. Siffran var högst år 2000 (52,5 procent), Som helhet har skillnaderna inte varit betydande. I en jämförelse landskapsvis var kvinnornas andel störst i Södra Österbotten och minst i Mellersta Finland, där den varit mindre än männens andel under hela granskningsperioden. År 2005 var kvinnornas andel av de arbetslösa på hela programområdet 49,8 procent och männens andel 50,2 procent. Uppgifterna bygger på arbetsministeriets statistik. Tabell 7. ARBETSLÖSHETSGRADEN PER LANDSKAP 1996 OCH , årligt medeltal Södra Österbotten 14,8 10,4 9,1 8,9 7,8 7,7 6,5 Mellersta Finland 18,9 12,0 11,7 11,9 11,5 12,1 11,8 Birkaland 16,5 10,4 9,3 9,6 10,1 8,8 8,9 Österbotten 11,3 8,0 7,1 6,4 6,6 6,9 6,1 Satakunta 15,7 10,9 10,3 9,4 9,1 10,0 9,0 Västra Finland 15,8 10,5 9,7 9,5 9,4 9,2 8,9 Hela landet 14,6 9,8 9,1 9,1 9,0 8,8 8,4 Källa: Statistikcentralen StatFin-databasen, Södra Österbotten Sysselsättningen har ökat i Södra Österbotten under de senaste åren i synnerhet i servicesektorn, särskilt inom handeln och social- och hälsovårdstjänsterna. Den totala arbetslösheten inom servicesektorn i landskapet har minskat med 6,1 procentenheter från år 1996 till år På grund av högkonjunkturen i branschen har det skett en betydande tillväxt i antalet sysselsatta inom metallindustrin. Arbetslösheten inom industrin har minskat med 9,7 procentenheter från år 1996 till år Inom jord- och skogsbruk har sysselsättningen däremot fortsatt att minska. Som helhet har landskapets sysselsättningsgrad ökat jämnt och arbetslösheten är lägst på över 10 år. Även om skillnaderna i kommunernas arbetslöshetsgrader har minskat under de senaste åren, är skillnaderna fortfarande stora. Exempelvis i mars 2006 var den lägsta arbetslöshetsgraden 4,4 procent (Ylihärmä) och den högsta 13,0 procent (Soini). Samma områden har kontinuerligt de högsta arbetslöshetsgraderna, vilket vittnar om strukturell arbetslöshet. Enligt uppskattning omfattas omkring hälften av de arbetslösa arbetssökande i landskapet av strukturell arbetslöshet. Särskilt bristen på arbetsplatser för kvinnor är betydande i mars 2006 var hälften av de arbetslösa arbetssökande i hela landskapet kvinnor. Mellersta Finland 15

16 Arbetslösheten är fortfarande ett av Mellersta Finlands svåraste problem, även om antalet arbetslösa arbetssökande minskat sedan toppåret Visserligen har det inte skett någon väsentlig minskning efter år Enligt uppgifter från Statistikcentralens Arbetskraftsundersökning var det årliga medeltalet för arbetslöshetsgraden år ,8 procent, vilket är över tre procentenheter högre än det nationella medeltalet. I Mellersta Finland finns det tydlig spridning inom arbetslösheten i landskapet. Arbetslösheten drabbar hårdast landskapets norra och västra delar, men under de första åren på 2000-talet har den även ökat i landskapets starka industricentra (Äänekoski, Jämsä). Antalet arbetsplatser har ökat jämnt under de senaste åren och tillväxten har varit något snabbare än utvecklingen i hela landet. Av tillväxten har 82 procent gällt Jyväskylä och Jyväskylä landskommun, det vill säga de två kommunerna i landskapets centralregion. Landskapets sysselsättningsgrad är lägst i hela programområdet, 60 procent. I Mellersta Finland finns också områdets lägsta siffra för de ekonomiska regionerna sysselsättningsgraden i Joutsa ekonomiska region är 58 procent. I Mellersta Finland kommer ökningen av antalet anställda att vara störst inom tekniska tjänster och tjänster för affärslivet. Betydande tillväxt sker även inom utbildning, vård och omsorg, hotell- och restaurangverksamhet samt byggverksamhet. Sysselsättningen väntas bli sämre inom industrin, jordbruket, vilt- och fiskerihushållningen samt inom finansierings- och försäkringsverksamheten. Problem med rekrytering av arbetskraft finns inom vårdbranschen samt vad gäller specialkompetens bl.a. inom yrkesgrupperna verkstadsmekaniker och svetsare. Problem förekommer också utanför landskapets centralregion. Befolkningens åldrande påverkar företagens möjligheter att få ny arbetskraft i synnerhet utanför landskapets centralstad. Samma situation råder även i landskapets centralregion, där befolkningen för närvarande är yngst, men där den proportionellt sett åldras snabbast. Birkaland Det årliga medeltalet för arbetslöshetsgraden i Birkaland år 2005 var en halv procentenhet högre än i hela landet. Skillnaden jämfört med siffrorna för hela landet förklaras med att procenttalet för långtidsarbetslösa, arbetslösa under 25 år och arbetslösa kvinnor är högre än medeltalen för hela landet. Trots arbetslösheten utgör det ökande behovet av kompetent och yrkesskicklig arbetskraft en utmaning. Utvecklingen av sysselsättningen har i sig varit positiv. Dess tillväxt uppskattas dock bli långsammare efter år 2010, och det är inte realistiskt att vänta sig att sysselsättningsgraden med den ekonomiska tillväxt som är inom synhåll skulle stiga till 75 procent senast år Med undantag av Tammerfors ekonomiska region har det rått en minskande trend i de övriga ekonomiska regionernas arbetsplatssufficiens under de senaste åren. Av den pendling som överskrider de ekonomiska regionernas gränser inom landskapet gäller endast sex procent någon annan ekonomisk region än Tammerfors. Detta beskriver den centrala position som landskapets centralregion har vad gäller utbudet av både arbetsplatser och arbetskraft. Österbotten 16

17 Sysselsättningen i Österbotten var mycket god jämfört med övriga Fastlandsfinland landskapet hade år 2005 landets näst bästa sysselsättningsläge. I flera kommuner i landskapet är arbetslöshetsgraden under fem procent. I flera kommuner i landskapet är arbetslöshetsgraden under fem procent. På motsvarande sätt har Österbottens sysselsättningsgrad ökat betydligt. Då den år 1995 var 60 procent, var den år 2005 hela 70,5 procent, vilket är i linje med målet för Lissabonstrategin. I den regionala utvecklingen i Österbotten har man tydligt satsat på finansiering av landskapets nyckelbranscher. Exempelvis har över 60 procent av de stöd som Österbottens TE-central beviljat riktats till kemiindustrin, plastindustrin och livsmedelsindustrin inklusive basjordbruk. Över 90 procent av TEKES regionala finansiering har under den pågående programperioden inriktats på projekt inom energi-, metall-, IT- och kemiindustri. Dessa satsningar har haft gynnsamma effekter på sysselsättningen. Satakunta Sysselsättningen i Satakunta har långsamt blivit bättre. Åren 2002 och 2005 förbättrades sysselsättningen i landskapet emellertid snabbare än medeltalet för hela landet. De regionala skillnaderna i sysselsättningen har av tradition varit mycket stora. De regionala skillnaderna i sysselsättningen återspeglar de lokala arbetsmarknadernas betydelse i de flesta branscherna. Landskapets arbetslöshetsgrad har från år 1999 varit cirka en procentenhet högre än motsvarande siffra för hela landet. Tabell 8. Sysselsättningsgraden per landskap 1996 och , procentandelen sysselsatta bland åringar Södra Österbotten 61,3 64,2 64,8 65,1 65,8 66,1 66,8 Mellersta Finland 57,7 61,0 62,8 62,2 62,5 61,2 61,5 Birkaland 60,4 67,5 68,0 67,8 66,1 67,9 68,1 Österbotten 64,3 68,7 70,5 70,1 68,9 69,6 70,5 Satakunta 60,2 64,6 64,7 65,2 65,9 64,6 66,2 Västra Finland 61,2 65,9 66,9 66,8 66,2 66,5 67,1 Hela landet 61,9 66,9 67,7 67,7 67,3 67,2 68,0 Källa: Källa: Statistikcentralen, StatFin-databasen, Sysselsättningsgraden varierar landskapsvis från 61,5 procent (Mellersta Finland) till 70,5 procent (Österbotten). De landskapsspecifika uppgifterna bygger på arbetskraftsutredningen. Enligt statistiken över sysselsättning var sysselsättningsgraden i landskapet år 2004 lägst i Saarijärvi-Viitasaari ekonomiska region (57,8 procent) och högst i Jakobstads ekonomiska region (70,7 procent). Att skapa nya arbetsplatser är en central utmaning i hela programområdet även i fortsättningen. Man måste sköta om att det skapas tillräckligt många nya arbetsplatser på området och att man får utbildad arbetskraft till dem. 17

18 2.4 Befolkningens utbildningsnivå År 2004 utgjorde andelen personer som avlagt examen på grundskolenivå 61,7 procent av de 15 år fyllda invånarna i programområdet. Andelen i hela landet var en procentenhet högre. I Södra Österbotten hade 58,4 procent examen som avlagts i utbildning efter grundskolenivå. I Satakunta var andelen 58,9 procent. Även i Österbotten var procenttalet (60,6) lägre än medeltalet för hela landet. I Mellersta Finland (62,5) och i Birkaland (64,3) var andelen personer som avlagt examen däremot större än i hela landet. Andelen personer med högskoleexamen är lägre i Västra Finland (11,5 procent) än i hela landet (13,3 procent). En faktor som beskriver befolkningens utbildningsnivå i programområdet är att Satakunta och Södra Österbotten borde år 2004 ha haft respektive fler personer med högskoleexamen för att andelen personer med examen skulle ha varit på samma nivå som i hela landet i genomsnitt. Dessa siffror är landets högsta och beror åtminstone delvis på att de aktuella landskapen inte har egna universitet eller vetenskapshögskolor. Birkaland har två vetenskapsuniversitet och andelen personer med högskoleutbildning är större i Birkaland än i hela landet. På motsvarande sätt är andelen personer med examen på mellanstadiet i hela området och i alla landskap med undantag av Österbotten större än andelen i hela landet. Detta nyckeltal visar på en kraftig variation i Västra Finland, då de ekonomiska regionerna granskas separat för sig. Den minsta andelen personer med högskoleexamen finns i Sydösterbottens kustregion (5,5 procent) och Södra Österbotten. Störst är andelen i Tammerfors ekonomiska region (16,3 procent) i Birkaland. Tabell 9. ANTALET UTEXAMINERADE åren , procentandel av befolkning som fyllt 15 år Satakunta 55,4 56,2 57,1 58,0 58,9 Birkaland 60,6 61,6 62,5 63,4 64,3 Mellersta Finland 58,8 59,7 60,6 61,6 62,5 Södra Österbotten 54,5 55,3 56,3 57,4 58,4 Österbotten 57,0 57,8 58,8 59,6 60,6 WFA-området totalt 57,9 58,8 59,8 60,7 61,7 Hela landet 59,4 60,2 61,0 61,9 62,7 Källa: Statistikcentralen Södra Österbotten I Södra Österbotten har befolkningens utbildningsnivå visat på en ökning, men att höja den ytterligare är ett av landskapets viktigaste mål. Läget har förbättrats dels genom avlagda examina i landskapets multiprofessionella yrkeshögskola, dels tack vare Södra Österbottens professorsnätverk (Epanet), som inrättades under fondperioden Nätverket stöder sig på universitetscentret i Seinäjoki, där fem universitet medverkar. 18

19 Mellersta Finland Mellersta Finland är ett starkt landskap inom utbildning. Utbildningssektorn är också en stor arbetsgivare i landskapet. Utöver Jyväskylä universitet har landskapet två yrkeshögskolor med verksamhetsställen i fem kommuner. Utbildning på magisternivå ges också vid Luftstridsskolan. Placeringen av den utbildade befolkningen på olika områden i landskapet pekar på en tydlig regional koncentration. Högutbildade placeras i synnerhet i Jyväskyläregionen och landskapets största stadsregioner. I de landskapskommuner som har den äldsta befolkningen är andelen utexaminerade betydligt lägre. Birkaland Birkaland är ett landskap med utbildning på hög nivå, högklassig forskning och högklassiga teknologiska tillämpningar. Befolkningens utbildningsnivå har stigit kontinuerligt. Andelen utexaminerade från högskola av alla som fyllt 15 år i landskapet var år 2004 något högre än i hela landet. En central utmaning i framtiden är att anpassa utbildningens och forskningens kvantitet och kvalitet i enlighet med behoven i arbetslivet i landskapets olika ekonomiska regioner. Österbotten Österbotten är ett starkt utbildningslandskap och befolkningens utbildningsnivå har stigit under hela 2000-talet. Landskapet har ett omfattande utbud av eftergymnasial utbildning på två språk som koncentreras till landskapets centrum Vasa. Landskapets utmaning är dels att behålla de högutbildade som en resurs i Österbotten, dels att inrikta yrkesutbildningen på branscher som drabbats av brist på arbetskraft. Satakunta I Satakunta är andelen personer med den högsta utbildningen låg jämfört med genomsnittet för hela landet. Det proportionella antalet arbetsplatser som förutsätter hög utbildning är emellertid lågt, och detta är en av utmaningarna för landskapets utvecklingsgrad och den kommande programperioden. Under de senaste åren har andelen högutbildade ökat i landskapet. Till detta har bidragit tillväxten av Björneborgs universitetscenter och den regionala täckningen av Satakunta yrkeshögskola. Även arbetsmarknaden i landskapet har haft ett större behov av högutbildad arbetskraft än tidigare. Att utveckla utbildningsutbudets kvantitet och kvalitet är förutsättningar för tillväxten i regionen i framtiden. 2.5 Västra Finland som en del av hela landet De nyckeltal som presenteras ovan visar att Västra Finlands situation proportionellt sett är svagare än hela landets situation. Befolkningen har åren ökat i Mellersta Finland och i Birkaland. Vad gäller bruttonationalprodukten och värdeökningen har utvecklingen i samtliga landskap i regionen blivit efter de övriga landet, även om värdeökningen i Birkaland år 2004 nådde upp till samma nivå som hela landet. I Österbotten och Södra Österbotten var arbetslöshetsgraden mätt med det årliga medeltalet för år 2005 lägre än i hela landet. I de övriga landskapen var arbetslösheten större än i landet i genomsnitt. På motsvarande sätt var sysselsättningsgraden i Österbotten och Birkaland högre än i hela landet och lägre i de övriga landskapen. 19

20 I Birkaland var andelen utexaminerade från högskola av 15 år fyllda år 2004 högre än i hela landet. Den lägsta procentandelen hade Södra Österbotten. Andelen utexaminerade i Västra Finland var en procentenhet lägre än i hela landet. Tabell 10. JÄMFÖRELSE AV UTVECKLINGSGRAD VÄSTRA FINLAND vs. HELA LANDET VÄSTRA FIN- LAND Satakunta Österbotten Birkaland Mellersta Finland Södra Österbotten Befolkningsökning BNP/invånare Förädlingsvärde 2003, index Arbetslöshetsgrad 2005, årligt medeltal Sysselsättningsgrad Utexaminerade, högskola Eftergymnasial examen I tabellen beskriver + ett medeltal som är högre än medeltalet för hela landet och - ett medeltal som är lägre än medeltalet för hela landet. 20

21 2.6 Särskiljande drag i miljön Västra Finlands totala areal är kvadratkilometer. Enligt indelningen i landskapsprovinser har området delar av mycket olika typer. Åsen Suomenselkä går genom hela Västra Finlands område. Sydvästra Finlands område utsträcker sig fram till Satakunta och Birkaland, och i Birkaland finns i sin tur även delar av Tavastlands odlings- och insjöområde och Suomenselkä område. Även Mellersta Finland har många sjöar, men regionen är samtidigt en övergångszon mellan Södra Finlands högmossar och Norra Finlands strängmyrar. I Österbotten finns slätter samt kusttrakter där det sker landhöjning. Södra Österbottens område omfattar slätter och delar av Suomenselkä vattendelarområde. Miljöns tillstånd i Västra Finland är i dagens läge relativt bra. Regionen utgör en hälsosam och trivsam livs- och boendemiljö, där det finns karaktäristisk natur med stor artrikedom, kulturmiljöer, en allmänt taget god luftkvalitet samt sjöområden som kan utnyttjas mångsidigt. Ytvattnens tillstånd i kusttrakternas sjöar och älvar har försämrats under de senaste decennierna. I Birkaland och Mellersta Finland har läget däremot blivit bättre. Nyckeltal i anslutning till miljö och natur Södra Österbotten Mellersta Finland Birkaland Österbotten Satakunta Areal (utan havsområden) km km km km km 2 Vattenareal 555 km km km km km 2 Skogsareal 0,9 mn ha 1,4 mn ha 0,9 mn ha 0,5 mn ha 0,5 mn ha Andelen skog (av markarealen) 66 % 82 % 73 % 66 % 66 % Myrar ha ha ha ha ha Andelen myrar (av markarealen) 51 % 21 % 16 % 20 % 23 % Vegetationsperiodens längd dygn 179 dygn dygn 179 dygn 181 dygn De största framtida problemen för miljön handlar om den fortsatta eutrofieringen av vattendragen, klimatförändringen och förstöringen av byggnadsarvet. Andra centrala miljöproblem är den minskande mångfalden i naturen, kemikalieföroreningen av miljön och den lokala föroreningen av jordmånen och grundvattnet. Även miljöolyckor är en risk som man bör förbereda sig på. Dessutom förutsätter Västra Finlands framgång och konkurrenskraft en god miljö. Programområdet exponeras även för miljörisker som överskrider statsgränserna. De behandlas inte ingående i detta program och i den miljöbeskrivning som utarbetas utifrån det, eftersom programmets resurser endast ger ytterst begränsade möjligheter att påverka dem. Miljöns tillstånd och framtid samt forskningsresurser och andra resurser med samband till Västra Finlands miljö behandlas även i den miljöutredning som tagits fram i anslutning till programmet, Bilaga Trafikförbindelser Trafikmässigt är det lätt att nå programområdet och dess interna huvudtrafikförbindelser fungerar förhållandevis bra. Den riksomfattande och regionala trafiken betjänas av huvudvägarna 2, 3, 4, 8, 9, 11, 12, 13, 16, 18, 19 och 23. Förbindelserna i järnvägsnätet är Helsingfors Tammerfors Seinäjoki 21