1 (92) Arbetsrapport LULUCF Underlag till Naturvårdsverkets redovisning om Färdplan

Transkript

1 1 (92) Arbetsrapport LULUCF Underlag till Naturvårdsverkets redovisning om Färdplan

2 Förord Naturvårdsverket har i uppdrag att lämna ett underlag till en svensk färdplan för att uppnå visionen om att Sverige inte skall ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2050 (i denna arbetsrapport även kallad nettonoll). Denna arbetsrapport utgör underlag för markanvändningssektorn (LULUCF) till de olika bilagor som ingår i redovisningen av uppdraget. Arbetsrapporten har tagits fram av Naturvårdsverket i samarbete med Skogsstyrelsen och Sverges Lantbruksuniversitet (SLU). Skogsstyrelsen har ansvarat för att ta fram marknads- och aktörsanalysen samt avsnittet om styrmedel. SLU har ansvarat för avsnittet om scenarier och bokföring. Resterande delar har Naturvårdsverket ansvarat för. Stockholm

3 Innehåll 1. SAMMANFATTNING 5 2. BAKGRUND UTSLÄPP OCH UPPTAG AV VÄXTHUSGASER FRÅN MARKANVÄNDNINGSSEKTORN - DAGSLÄGET Utsläpp och upptag från skog och mark Vad rapporteras under Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet? Kort om definitioner och metodik i Sveriges rapportering av LULUCF Vad gör LULUCF-sektorn speciell jämfört med andra sektorer? Utsläpp och upptag från LULUCF trendanalys Kartläggning av styrmedel och andra drivkrafter som påverkat utsläppsutvecklingen för Skogsbruk Information om klimatanpassat skogsbruk Andra styrmedel som indirekt påverkar den svenska skogens kolinlagring MARKNADS- OCH AKTÖRSANALYS Beskrivning av marknadsförhållandena i sektorn Skogssektorns marknadskaraktär Aktörsanalys Ägarförhållanden Aktörernas syn på klimatpolitikens inverkan på det framtida skogsbruket Skogsägares syn på intensifierad skogsproduktion Skogsägares syn på bevarande av skog Exempel på större skogsägares systematisering av miljöarbete Större skogsägares syn på handel med utsläppsrätter och kolkrediter SCENARIER ÖVER UTSLÄPP OCH UPPTAG AV VÄXTHUSGASER FRÅN LULUCF Beräkningsförutsättningar Referensscenario Känslighetsanalyser Scenario - miljö Känslighetsanalyser Scenario produktion Känslighetsanalyser Scenario produktion+miljö Känslighetsanalyser HWP Känslighetsanalyser Substitutionseffekter Resultat Skogsmark Övrig mark Övriga utsläpp HWP Klimatnytta och osäkerheter Referensbana för LULUCF till 2050 med dagens politik och omvärldsutveckling Olika utvecklingsmöjligheter för LULUCF (skogsmark) för att bidra till visionen Utveckling mot en ökad bioenergianvändning Utveckling mot ökat bioenergiuttag och en ökning av inlagring i långlivade träprodukter Utveckling mot ökad kolsänka Alternativ som optimerar bidrag till nettonoll för LULUCF Bokföring av LULUCF relativt visionen om nettonollutsläpp TÄNKBARA STYRMEDELTYRMEDEL OCH ÅTGÄRDER INOM LULUCF-SEKTORN Ökat bevarande av skog Möjliga styrmedel för ökat bevarande För- och nackdelar gentemot andra samhällsmål Ökat bioenergiuttag och snålare transporter Dagens marknadsläge Några studerade utvecklingsmöjligheter Möjliga styrmedel för ökat biobränsleuttag Styrmedel som påverkar avverkningsbeteenden Möjliga styrmedel som kan påverka avverkningsbeteenden Andra för- och nackdelar med ändrade avverkningsmönster Styrmedel som påverkar vad skogsråvaran används till Möjliga styrmedel som påverkar vad skogsråvaran används till Potentiella problem med att tillämpa styrmedel inom detta område Tillväxthöjande åtgärder Tänkbara styrmedel för tillväxthöjande åtgärder Andra för- och nackdelar med tillväxthöjande åtgärder 74 3

4 7. EFFEKTER PÅ ANDRA MILJÖ- OCH SAMHÄLLSMÅL Ökad användning av contorta Biologisk mångfald och ekosystem Uttag av stubbbar Fysisk och kemisk påverkan på ekosystemen Påverkan på försurningssituationen Biologisk mångfald och effekter på naturvård Uttag av grot (grenar och toppar) Biologisk mångfald och effekter på naturvård Påverkan på försurningssituationen Påverkan på övergödningssituationen BAG och traditionell gödsling Biologisk mångfald och effekter på naturvård Påverkan på övergödningssituationen Ökad markberedning och traditionell gödsling Biologisk mångfald och effekter på naturvård Effekter på övergödningssituationen Beskogning av nedlagd åkermark Biologisk mångfald och ekosystem Ökad röjning Biologisk mångfald och effekter på naturvård Effekter på miljömålen av åtgärder inom miljöscenariot Ökad areal formellt skydd och frivilliga avsättningar Naturvårdsbiologisk restaurering av skog Förbättrad miljöhänsyn vid föryngringsavverkning Ökad hänsyn vid vattendrag/sjöar Anpassad skötsel 89 4

5 1. Sammanfattning Naturvårdsverket har i uppdrag att lämna ett underlag till en svensk färdplan för att uppnå visionen om att Sverige inte skall ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2050 (även kallad nettonoll). Denna delrapport redogör för hur sektorn Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) kan bidra till visionen om hur en kraftig minskning av nettoutsläppen av växthusgaser kan uppnås. Detta skall göras utan att försämra förutsättningarna att nå andra långsiktiga miljömål och andra samhällsmål. LULUCF-sektorn beaktas med utgångspunkt i klimatkonventionens regelverk för rapportering. Redovisningen omfattar analyser av skogsbrukets marknadsförhållanden, olika scenarier för kolsänkans utveckling under detta århundrade och scenariernas konsekvenser för andra miljömål samt redovisar och resonerar kring konsekvenser av olika bokföringsalternativ. Scenarierna omfattar åtgärder för Skogsmark. Utsläpp och upptag från övriga markanvändningskategorier som ingår i redovisningen av LULUCF-sektorn under Klimatkonventionen (Jordbruksmark, Betesmark, Våtmark och Bebyggd mark) antas ligga på i princip samma nivå som idag. Nettoupptaget för Jordbruksmark och Betesmark påverkas framförallt av att arealerna bedöms minska något. För att beskriva tänkbara utvecklingar för den svenska skogen och användningen av dess resurser för att ersätta fossila produkter (bränslen och andra produkter) har vi beräknat utsläpp och upptag för totalt fyra nationella scenarier samt ett antal känslighetsanalyser baserade på dessa scenarier. De fyra scenarierna utgörs av huvudscenarierna i SKA-VB 08 (referens, miljö, produktion och miljöproduktion) och är utformade för att studera den sammanlagda effekten av en stor mängd olika åtgärder. Ambitionen vid utformningen av de nationella scenarierna har varit att skapa en stor spännvidd i förutsättningar för att på så vis belysa bredden i en möjlig framtida utveckling. Jämfört med de huvudscenarier som redovisas i SKA-VB 08 har vi i våra huvudscenarier justerat uttaget av avverkningsrester. Uttaget av avverkningsrester baseras på resultat från Energimyndighetens referensscenario till 2050 som tagits fram inom ramen för Naturvårdsverkets färdplansuppdrag. Utöver det ingår i våra beräkningar även känslighetsanalyser som omfattar ökat uttag av skogsbränslen i form av avverkningsrester (grot) och stubbar, ökad/minskad avverkning samt ett antal varianter över fördelningen av inlagring i olika träprodukter (HWP). Resultat Nettoupptaget på Skogsmark varierar mellan 34 och 49 M ton CO 2 per år 2050 för de olika huvudscenarierna. Dynamiken över tid avgörs framförallt av variationen i lagerökning av kol i levande biomassa och eftersom avverkningen inte tillåts överskrida tillväxten sker en kontinuerlig lagerökning hela perioden fram till Ökningen av virkesförrådet är mycket starkt kopplad till utvecklingen inom hänsynsmark och reservat vilket gör att nettoupptaget i scenarierna Miljö och Miljö + Produktion är större än i scenarierna Referens och Produktion. Över tid är utvecklingen i de olika scenarierna likartad. Så länge som virkesförrådet ökar inom hänsynsmark och reservat ökar nettoupptaget. Framemot 2100 avtar lageruppbyggnaden successivt. Detta innebär att om LULUCF-sektorn skall bidra till nettonoll med ytterligare nettoupptag på Skogsmark jämfört med 1990 krävs både åtgärder i form av avsättningar av skyddad areal och produktionshöjande åtgärder. Jämfört med dagens nivå och relativt referensscenariot ger även miljö- och produktionsscenarierna var och ett för sig ett extra nettoupptag. Bidraget till nettonoll avgörs också av i vilken utsträckning skogsprodukter kan används för att substituera fossila produkter. Det innebär att produktionsscenariet där avverkningen ökar 5

6 relativt referensscenariet under hela den beräknade perioden ger ett extra tillskott genom substitutionseffekter medan densamma istället minskar för miljöscenariet. När det gäller ökad skörd av avverkningsrester och stubbar är det framförallt under den period när uttaget ökar som det är någon större skillnad i nettoupptag relativt referensscenariot. År 2050 är skillnaden mellan referensen och känslighetsanalysen med ett ökat (maximalt) grot-uttag marginell (ca 0,05 M ton CO 2 ). När det gäller stubbar är effekten större och skillnaden relativt referensen ligger på ca 3,2 M ton CO 2 varav den största delen ligger i de skördade stubbarnas biomassa. De känslighetsanalyser som gjorts där avverkningsnivåerna varierats visar att en förändrad avverkningsnivå kan få mycket stora effekter på nettoupptaget. Minskas den årliga avverkningen med 10 % över den simulerade perioden ökar nettoupptaget med ca 56 % (19 M ton CO 2 ) till år 2050 men den totala klimatnyttan påverkas också av att den tillgängliga mängden biomassa för substitution minskar motsvarande 11 % (ca 11 M m 3 sk). Effekten av att istället öka avverkningsnivån med 10 % blir inte lika stor. Nettoupptaget minskar med ca 10 M ton CO 2 men det minskade nettoupptaget kompenseras av att mer skogsbiomassa motsvarande 6 % (ca 6 M m 3 sk) finns tillgänglig för substitution. För att belysa effekten av hur fördelningen av hur skördad biomassa används beräknades sex olika känslighetsalternativ för träprodukter (HWP). Jämfört med ett alternativ där fördelningen mellan olika produkter (energi, papper, träbaserade skivor och sågade varor) är densamma som idag år 2050 minskar nettoupptaget i HWP-poolen med 0,7 M ton CO 2 per år om en större del går till kortlivade produkter som t.ex. papper. Om en större del än idag går till långlivade träprodukter ökar istället nettoupptaget med 5,0 M ton CO 2 per år. En allokering av biomassa till mer långlivade produkter kan alltså öka bidraget från LULUCFsektorn till nettonoll. För att göra redovisningen i detta uppdrag analog med redovisningen under klimatkonventionen har resultaten för Skogsmark kompletterats med resultat för Jordbruksmark, Betesmark och Bebyggd mark samt med övriga emissioner som redovisas under LULUCF. För en referensbana till 2050 innebär det sammantaget att nettoupptaget i LULUCF-sektorn minskar med ca 10 M ton CO 2 från 1990 till 2050 och med ca 6 M ton CO 2 från 2010 till I rapporten beskrivs olika utvecklingsmöjligheter för LULUCF (framförallt för Skogsmark) för att bidra till visionen om nettonollutsläpp T.ex. redovisas resultat för utveckling mot ökad bioenergianvändning, utveckling mot en ökning av inlagringen i långlivade träprodukter, utveckling mot ökat nettoupptag 2050 och en utveckling som optimerar bidraget till nettonoll för LULUCF. För att jämföra olika alternativ har även en relativ klimatnytta beräknats baserat på en substitutionseffekt av att fossila bränslen och andra fossilintensiva produkter ersätts av skogsbaserade produkter. Störst bidrag till nettonoll om man bara ser till nettoupptaget ger alternativet där avverkningen minskas med 10 % relativt referensscenariet. Om man tittar på hela klimatnyttan där också substitutionseffekter är inräknade är scenariot miljö+produktion det alternativ som är bäst. Det är också viktigt att komma ihåg att det som är bra i perspektivet 2050 inte nödvändigtvis är lika bra på längre sikt. Generellt verkar nettoupptaget ha stor betydelse fram till 2050 medan substitutionsnyttan tar över på längre sikt (närmare 2100) för de flesta av scenarierna. I en fullständig analys av klimatnyttan för olika alternativ över skogens utveckling och hur man använder avverkad biomassa behöver man dels ta hänsyn till scenariernas effekter på kollager, substitution och efterfrågan på skogsprodukter utanför Sveriges gränser. och dels vad produktionen har för effekt på andra markanvändningskategorier inom Sverige. Detta har 6

7 inte gjorts på något kvantitativt sätt i denna utredning men finns i viss mån belyst i underlag och diskussion. Bokföring Att redovisa utfallet för LULUCF för olika bokföringsansatser motiveras av att bokföringen av LULUCF under Kyotoprotokollet följer särskilda regler men också av att LULUCF i de reduktionsbanor som finns hanteras på så sätt att bidraget antingen antas vara konstant eller att det följer en referensbana som följer en utveckling utan additionella åtgärder inom skogsbruket. I denna rapport redovisar vi resultat för fyra olika bokföringsansatser för Skogsbruk (som i beräkningarna är ekvivalent med Skogsmark). Övriga markanvändningsaktiviteter (motsvaras av redovisade kategorier under klimatkonventionen) bokförs relativt För alternativet med bokföring relativt en referensbana varierar den bokförda mängden utsläpp för LULUCF mellan -20,7 och 11,3 M ton CO 2 och för bokföring relativt 1990 varierar den bokförda mängden mellan -12,1 och 19,9 M ton CO 2 om inget bokföringstak appliceras. Det är förstås de scenario-/känslighetsalternativ som ger det högsta nettoupptaget som också ger det mest positiva utfallet räknat i kolkrediter och känslighetsalternativet där avverkningen ökar kraftigt utan tillväxthöjande åtgärder som genererar ett stort bokfört utsläpp. Om ett bokföringstak på 3,5 % av basårsutläppen från de fossila sektorerna appliceras blir den högsta bokförda mängden -1,1 M ton CO 2 för båda alternativen. För övriga bokföringsalternativ konstateras att för ett alternativ där 15 % av det totala nettoupptaget får bokföras varierar den bokförda mängden för Skogsbruk proportionerligt mot resultaten som presenteras i figur 5.7. den totala bokförda mängden för LULUCF varierar således mellan -2,7 och -7,5 M ton CO 2. Miljöeffekter för åtgärder i scenarier för Skogsbruk Rapporten innehåller också ett avsnitt om hur andra miljömål påverkas av de åtgärder som ingår i de olika scenarierna. Sammantaget verkar de negativa effekterna på miljömålen bli störst vid en ökad stubbrytning, användande av främmade trädslag och trädhybrider samt vid behovsanpassad gödsling. De miljömål som påverkas negativt av dessa åtgärder är Ett rikt växt och djurliv, Levande skogar och Myllrande våtmarker. Beskogning av åkermark och röjning har också stora effekter på miljömålen, men i enstaka fall kan åtgärderna användas så att de får en positiv effekt. Åtgärder inom miljöscenariet anses generellt ha en positiv effekt på övriga miljökvalitetsmål. Styrmedel för Skogsbruk En kombination av åtgärder de åtgärder i de scenarier som analyserats som ökar arealen skyddad skog, ökar tillväxten i produktionsskogsbruket och sänker avverkningsnivån ger störst nettoupptag för LULUCF till år Uttagsnivån av grot för bioenergi har marginell inverkan på nettoupptaget men bidrar till minskade utsläpp inom energisektorn. På sikt behöver därför avverkningsnivån upprätthållas då skogsråvaran kan substituera koldioxidintensiva material och fossil energi. En stor potential att öka inlagringen finns i att en ökad andel av virket skulle användas att producera trävaror och träbaserade skivor istället för papper, förutsatt att papperskonsumtionen minskar. Skogsbrukets och skogens påverkan på kollektiva nyttigheter återspeglas inte i prissättningen på skogspridukter oavsett om påverkan är negativ eller positiv. Skogens funktion att ta upp koldioxid från atmosfären är en kollektiv nyttighet som skogsägare inte kompenseras för. Ett ökat kolförråd via minskad avverkning, nyplantering, skogsgödsling, etc, reflekteras inte i marknadspriser på skog, skogsmark eller skogsprodukter. På motsvarande sätt som en 7

8 koldioxidskatt tas ut på utsläpp skulle skogsägare kunna kompenseras ekonomiskt för skogens koldioxidupptag, vilket ger incitament att stärka upptagetav koldioxid. Att utforma en sådan kompensation utan att den får negativa konsekvenser för substitutionsnyttan skulle dock vara mycket svårt. En ökad kolsänka kan t.ex. erhållas genom skydd av produktiv skogsmark. I det miljöscenario som analyserats har ytterligare hektar av den ur biologisk mångfald mest skyddsvärda produktiva skogsmarken avsatts jämfört med vad som anses nödvändigt för att klara miljökvalitetsmålet Levande skogar. Inköp av denna mark skulle grovt räknat uppgå till ca miljarder kronor (dagens penningvärde) för 2011 års genomsnittspris. Till år 2050 beräknas nya avsättningar av ha skogsreservat kunna öka nettoupptaget med i storleksordningen 1,5 M ton CO2 (ca 3 ton CO2/ha) per år. Men, skogar som undantas från avverkning ger ingen substitutionsnytta. Bortom år 2050 skulle upptaget av koldioxid fortsätta men avta samtidigt som substitutionsnyttan som går förlorad ökar allt mer. Nettoupptaget av kol kan till och med bli lägre än klimatnyttan av substitution. Det är dessutom betydande osäkerheter för hur klimatnyttan förändras över tiden, vilket gör det mycket osäkert att beräkna nyttan i form av kostnad per ton koldioxidminskning. Negativa effekter för skogsindustrin och minskad bioenergipotential kan behöva kompenseras med tillväxthöjande åtgärder på andra skogsmarker med låga naturvärden för att inte koldioxidläckage till andra länder skall uppstå. Dessutom tillkommer kostnader för att hitta motsvarande mängd annan förnyelsebar energi och därmed externa effekter på kollager i utländska skogar i den mån konsumtionen av inhemsk skogsråvara inte sänks i motsvarande grad. På längre sikt minskar dessutom nettoupptaget på dessa arealer ner mot noll medan förlusten av substitutionsnyttan kvarstår. I gengäld skulle möjligheten att nå miljömål främst Levande skogar, Myllrande våtmarker och Ett rikt växt- och djurliv höjas betydligt liksom möjligheten att kalla svenskt skogsbruk för hållbart enligt gällande nationella och internationella normer. En åtgärd som potentiellt bidrar till både ökad nettoupptag och ökad skogsproduktion vore att i viss utsträckning höja lägsta tillåtna slutavverkningsålder i Skogsvårdslagen, främst i södra Sverige. Idag tillåts avverkning innan medeltillväxten kulminerat. En sådan åtgärd kan alltså ge positiva effekter för nettonoll. Till de negativa effekterna hör att skogsägandet på detta sätt kan bli mindre företagsekonomiskt lönsamt och svårigheten för industrin att få fram virke ökar, framförallt under en övergångsperiod. Vidare försvåras möjligheten till klimatanpassning och riskspridning inom skogsbruket via kortare omloppstider för vissa beståndstyper. En ökad skogstillväxt ökar potentialen både för uppbyggnad av kolförråd och för substitution. I det produktionsscenario som vi analyserat finns flera tillväxthöjande åtgärder som medför negativa effekter på andra miljömål. Det är dock möjligt att med förbättrad tillämpning av traditionell skogsskötsel öka virkesproduktionen med mindre negativa effekter. Beskogning av åkermark kan ge ett betydande bidrag till nettoupptaget fram till år 2050 och vid avverkning bidra till att substituera fossila bränslen och energiintensiva material. I produktionsscenariot beräknas hektar nedlagd åkermark resultera i en årlig kolinbindning kring år 2050 på 4 M ton koldioxid. Effekterna på andra miljömål beror på var och vilket trädslag som planteras. Generellt bedöms de negativa effekterna bli relativt lindriga om plantering sker på mark med låga natur- och kulturmiljövärden och som inte minskar spridningsmöjligheter för kulturlandskapets arter. Styrmedel eller ändring av styrmedel som kan bidra till tillväxthöjande åtgärder av traditionell form är: - Ökad rådgivning/lagtillsyn i samband med föryngringstillfället, 8

9 - Kampanjer för ökad kunskap om god skogsvård och lämplig riskspridning till följd av klimatförändringar. - Information/rådgivning om lönsamma röjning- och gallringsåtgärder samt andra åtgärder för att öka kvalitén (timmerandelen) i den framtida skogsavverkningen För bioenergi tas idag hälften av groten från avverkning tillvara. Med ökade framtida priser på fossila bränslen kommer större andel grot vara lönsamt att ta tillvara. Nya logistiklösningar för grottransport kan förbättra transportekonomin och ytterligare utöka det ekonomiskt lönsamma insamlingsområdet. Infrastrukturella investeringar kan knappast motiveras enbart med ökat bioenergiuttag men kan vara en av flera samhällsskäl till vissa järnvägsinvesteringar. Utvecklingsstöd för logistiklösningar kring transport av skogsprodukter som kan öka lönsamheten för bioenergitillförsel. Om en större del av virkesuttaget skulle användas till produkter med lång livslängd och som ersätter koldioxidintensiva byggmaterial istället för att användas till papper skulle en ökad kolsänka åstadkommas och klimatnyttan öka. Marknaden och priset på skogsbaserade produkter tar idag inte hänsyn den kollektiva nyttan för kolinlagring som uppstår av att skogsråvaran används till trävaror och träskivor. Denna positiva externa effekt motiverar en klimatpolitisk styrning. Förbättrad röjning och gallring ökar stamdimensionen och bidrar till att skogen som virkesråvara blir bättre lämpad att användas för trävaror. 9

10 2. Bakgrund I juli 2011 gav Regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att lämna ett underlag till en svensk färdplan för att uppnå visionen om att Sverige inte skall ha några nettoutsläpp av växthusgaser Underlaget till färdplan skall beskriva hur visionen kan åstadkommas på ett kostnadseffektivt sätt via sektorsövergripande klimatinsatser och insatser inom olika samhällssektorer och verksamheter. I propositionen för 2009 års klimatpolitiska beslut anges att främja kolsänkor och hindra avskogning blir nödvändigt för möjliggöra inga nettoutsläpp Uppdraget innebär att: - Naturvårdsverket skall redovisa utsläppsbanor inom olika sektorer fram till 2050 som följer av dagens klimatpolitik och scenarier för omvärldsutvecklingen. Beräkningarna skall baseras på det nationella systemet för klimatrapportering. - Visa hur visionen om inga nettoutsläpp kan uppnås utan att försämra förutsättningarna att nå andra långsiktiga miljömål och andra samhällsmål. - Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) skall beaktas med utgångspunkt i klimatkonventionens regelverk för rapportering. Konsekvenser av olika bokföringsalternativ skall belysas 2. En central utgångspunkt för arbetet är de senast tillgängliga vetenskapliga bedömningarna av hur de långsiktiga globala målen för minskade utsläpp kan nås. Det naturvetenskapliga underlaget om utsläppsbanor som begränsar den globala temperaturökningen till högst 2 o C har som utgångspunkt att nettoupptaget i växande skog ligger kvar på den nivå den hade 1990 och fram till nu. Länder som likt Sverige har ett nettoupptag i växande skog förutsätts alltså agera så att denna nivå på upptaget bevaras, utan att räkna sig hela nettoupptag tillgodo som en utsläppsminskning. Om kolsänkan främjas så att nettoupptaget ökar, är det däremot en åtgärd som bör kunna räknas som utsläppsminskning då det är en ökad kolinbindning jämför med tvågradersbanorna. Bokföringsregler för skogs- och markanvändningssektorn i internationella klimatavtal syftar till att ge incitament till att både bevara och öka nettoupptaget i sektorn. Förutom som kolsänka har skogen en central roll för att substituera fossila produkter. Denna redovisning är ett underlag för hur sektorn markanvändning kan bidra till inga nettoutsläpp till atmosfären. Redovisningen omfattar analyser av skogsbrukets marknadsförhållanden, olika scenarier för hur kolsänkan kan fortsätta att utvecklas under detta århundrade och scenariernas konsekvenser för andra miljömål samt redovisar och resonerar kring konsekvenser av olika bokföringsalternativ. 1 Regeringens proposition 2008/2009:162, En sammanhållen klimat- och energipolitik klimat. 2 T.ex. togs vid Klimatkonventionens 18:e partsmöte i Durban beslut om bokföringsregler för skogs- och markanvändningssektorn för Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod. För närvarande pågår också en diskussion inom EU om hur LULUCF skall bokföras internt. 10

11 3. Utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändningssektorn - dagsläget 3.1. Utsläpp och upptag från skog och mark I skog och mark sker stora flöden till och från atmosfären av växthusgaser. Framförallt av koldioxid (CO 2 ) men även av lustgas (N 2 O) och metan (CH 4 ). Dock har metan och lustgas högre växthuspåverkan än koldioxid vilket innebär att även relativt små flöden har betydelse för klimatet. Flödena av metan och lustgas är dock så små att de ur ett klimatperspektiv är helt underordnade upptagen/utsläppen av koldioxid. De stora flödena i växthusgasbalansen för skog och mark är upptaget av kol via fotosyntesen och utsläpp av kol genom trädens och markens respiration (träden och marken andas) eller när träden avverkas eller dör av andra anledningar och biomassan därefter bryts ned eller bränns. Marken tillförs kol genom att döda växtdelar bryts ner samtidigt som en del kol försvinner via markandning och som löst organiskt kol. Löst organiskt kol (DOC, Dissolved Organic Carbon) från delvis nedbrutet materialet i det översta markskiktet transporteras med vatten längre ner i markprofilen. En del följer med grundvattnet ut i sjöar och vattendrag, men mycket fastnar i marken och bidrar till att uppbyggnaden av kolförrådet. Metan avges när organiskt material bryts ned i syrefria eller syrefattiga miljöer (till exempel i en våtmark). Det är de kemiska betingelserna i marken som avgör om metan produceras eller bryts ned. I skogslandskapet är det främst torvmarker som avger metan, och dikning av sådana marker för skogsproduktion kan ofta minska metanavgången påtagligt. I gengäld ökar koldioxidavgången då torven bryts ner. Lustgas avges framförallt från våta marker där kväve omvandlas mellan olika former. Dikning kan i vissa fall öka lustgasavgången kraftigt. Emissionerna avgörs av tillgången på organiskt material och markens kväveinnehåll. Utöver de nämnda processerna i kolets kretslopp sker också utsläpp av VOC, (Volatile Organic Compounds) som är ett samlingsbegrepp för flyktiga organiska kolföreningar. Växter släpper ut ett stort antal sådana föreningar i atmosfären, men oftast i små mängder. I atmosfären kondenseras VOC till aerosolpariklar, som påverkar atmosfärens strålningsbudget och utgör kondensationskärnor för molnbildning. Av de olika flöden som sker i skog och mark har rapporteringen under Klimatkonventionen begränsats till kolförrådsförändringar i väl definierade kolpooler samt emissioner till följd av vissa aktiviteter. Den grundläggande principen är att endast antropogena (dvs. mänskligt betingade) emissioner rapporteras. Men vissa sådana emissioner rapporteras ändå inte på grund av att vedertagen metodik för att kvantifiera dem saknas Vad rapporteras under Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet? Under Klimatkonventionen skall parterna rapportera flöden av växthusgaser inom markanvändningssektorn eller LULUCF (Land Use, Land Use Change and Forestry). LULUCF har sex olika markanvändningskategorier (Skogsmark, Jordbruksmark, Betesmark, Våtmark, Bebyggd mark och Annan mark). Framförallt rapporteras förändringar i kolpoolerna levande biomassa, dött organiskt material och markkol, dock bara för brukad mark. Brukad mark omfattar alla kategorier utom Våtmark och Annan mark. Under Våtmark redovisas dock emissioner i samband med den torvbrytning som sker på en liten del av den totala arealen Våtmark.. Förändringar i kolpooler skall rapporteras separat för varje brukad markanvändningskategori inklusive den mark som byter kategori (från t.ex. Skogsmark till Bebyggd mark). Det innebär att rapporteringen omfattar totalt 36 olika markanvändningskategorier (6 huvudkategorier och 30 konverteringskategorier). 11

12 Dessutom rapporteras växthusgasemissioner för vissa åtgärder såsom lustgasemissioner vid kvävegödsling av skogsmark, koldioxidemissioner vid kalkning av jordbruksmark, lustgasoch metanemissioner vid skogsbrand samt lustgasemissioner vid konvertering av mark till Jordbruksmark. På grund av att metodiken inte var fullt utvecklad då beslut om riktlinjerna för rapporteringen togs är lustgasemissioner från dikad mark är än så länge frivilliga att rapportera och Sverige har därför valt att inte ta med dessa emissioner i redovisningen. Metanemissioner från mark redovisas inte heller idag. Under Kyotoprotokollet rapporteras aktiviteter istället för de kategorier som rapporteras under klimatkonventionen. Detta är en följd av att parterna för att möta åtagandena om utsläppsminskningar enligt Kyotoprotokollet beslutade att Annex I länderna skulle implementera och utveckla åtgärder för att bevara och öka kolsänkor samt för att utveckla ett hållbart skogsbruk. Några aktiviteter är obligatoriska (artikel 3.3) och några är frivilliga (artikel 3.4). De obligatoriska aktiviteterna (artikel 3.3) omfattar Nybeskogning (Afforestation, A) och Återbeskogning (Reforestation, R) och Avskogning (Deforestation, D). De frivilliga aktiviteterna under artikel 3.4 omfattar Skogsbruk (Forest management, FM), Jordbruksproduktion (Cropland management, CM), Betesdrift (Grazing land management, GM) och Återvegetering (Revegetation, RV) där Sverige valt att bokföra Skogsbruk. Modellen med obligatoriska och frivilliga aktiviteter innebär att rapportering och bokföring av LULUCF under Kyotoprotokollet inte är fullständigt jämförbar med rapporteringen under klimatkonventionen. Detta gäller både innevarande åtagandeperiod och kommande åtagandeperiod. Målsättningen är dock att bokföringen på sikt i så stor utsträckning som möjligt skall omfatta all markanvändning och alla kolpooler Kort om definitioner och metodik i Sveriges rapportering av LULUCF För att fullgöra Sveriges rapporteringskyldigheter enligt fattade beslut och riktlinjer under Klimatkonventionen används framförallt information från Riksinventeringen av skog 3 (RIS) och dess ca permanenta provytor. Permanenta provytor är en förutsättning när både brutto- och nettoförändringar av markanvändning skall kunna spåras över tiden vilket är ett krav. Genom att använda permanenta provytor kan faktiska förändringar baseras på de eventuella förändringar av kolförråd som identifieras vid återinventeringar av ytor. skall De ytorna provtas i en femårig cykel vilket innebär att en delmängd på ytor provtas varje år och återbesöks vart femte år. Varje delmängd på ytor representerar hela Sveriges land- och sötvattensareal. Men om en fullständig inventeringscykel används ( provytor) för att representera hela arealen ökar noggrannheten avsevärt vad gäller beräkningar av arealer för var och en av de 36 kateorier som rapporteras och för de kolförrådsförändringar som skall redovisas. Den metodik som utvecklats för att utnyttja alla de ytorna för varje rapportingsår innebär att data mellan återinventeringar interpoleras. Detta medför också att specifika händelser enskilda år (som stormar, svängningar i årlig avverkning m.m.) inte syns så tydligt i de redovisade siffrorna. Resultaten för enskilda år representerar därmed ett genomsnitt för flera år vilket gör att svenska LULUCF-data är lämpade för analyser av långsiktiga trender 3 Ranneby, B., Cruse, T., Hägglund, B., Jonasson, H., and Swärd, J Designing a new national forest survey for Sweden. Studia Forestalia Suecica 177, 29 p. 12

13 Hur den totala arealen fördelas på de markanvändningskategorier som rapporteras avgörs av en rad definitioner som är kopplade till de definitioner som används inom Riksinventeringen av skog. Skogsmark definieras som mark om minst 0,5 hektar där träden har en kronslutenhet av minst 10 % och en minimihöjd av 5 m, där de senare variablerna avser moget tillstånd in situ. Beskogad mark med en bredd mindre än 10 m och skogsbilvägar eller kraftledningsgator med en bredd större än 5 m anses ej utgöra Skogsmark. Definitionen av Skogsmark motsvarar i det närmaste internationell skogsmark enligt FAO. Eftersom t.ex. även åkermark uppfyller dessa krav har både FAO och Sverige lagt till att det är den förhärskande markanvändningen som slutligen avgör ägoslag. Sådan annan markanvändning specificeras av RIS. All Skogsmark anses brukad vilket innebär att också delar av skogsmark i reservat och delar av skogsmark som utgör skogliga impediment ingår. Jordbruksmark definieras som all mark som används till ettårig eller flerårig växtodling och som regelmässigt plöjs. Till Jordbruksmark hänförs också mindre angränsande områden som kan omfatta trädvegetation. All Jordbruksmark anses brukad. Till Betesmark räknas mark som väsentligen används till bete och som inte regelmässigt plöjs. Betesmarkerna kan vara natur- eller kulturbetesmarker. De har en stor spännvidd gällande markfuktighet, näringsgrad och förekomst av busk- och trädskikt, samt förekomst av sten och hällmarksinslag. Dessa marker är dessutom vanligtvis sämre belägna i förhållande till bebyggelse än Jordbruksmark. Bebyggd mark omfattar alla typer av bebyggelse såsom hus och tomter, bostadsområden och städer, vägar, järnvägar, idrottsanläggningar, kraftledningar i skog (kraftledningar som korsar annan mark hänförs till den aktuella markkategorin), flygfält, hamnområden och industriområden. Träd kan förekomma på Bebyggd mark och mäts på vissa av Riksskogstaxeringens underliggande ägoslag. Våtmark inkluderar all areal som regelbundet är täckt eller mättad med vatten, åtminstone under en del av året och inkluderar sjöar, sumpmarker, vattendrag (>2 m bredd), dammar och myrar som inte klassas som skog. Större delen av kategorin Våtmark anses obrukad. Brukad Våtmark är mark som utgör områden för torvbrytning (den enda del av kategorin Våtmark som rapporteras idag) eller dammanläggningar. Annan mark omfattar all mark som inte inkluderas under något av de övriga markanvändningsslagen. All Annan mark anses obrukad. Kolpoolen levande biomassa beräknas och rapporteras för alla brukade markanvändningskategorier (Skogsmark, Jordbruksmark, Betesmark och bebyggd mark). På provytorna mäts diametern 1,3 m över marken på alla levande träd som uppnått den höjden och den totala biomassan på en provyta beräknas med funktioner som relaterar den uppmätta diametern till biomassan för trädets olika delar (stubbe med rötter, stam med bark, toppar, grenar och barr). Dött organiskt material omfattar död ved och förna. Död ved utgörs av stående eller liggande döda träd eller rester av nedbrutna träd (inklusive stubbar). Efter att volym, nedbrytningsgrad och (om möjligt) trädslag har bestämts på provytan görs en omräkning till kolförråd. Förna utgörs av årsförna och grovförna samt markens humuslager. Kolmängden i årsförnan skattas genom samband mellan olika beståndsegenskaper och förnans omsättningshastighet. För grov förna (som utgörs av de fraktioner som varken är årsförna eller klassas som död ved) baseras skattningarna på mängden död ved. Humuslagret provtas och analyseras inom 13

14 Markinventeringen. Om jordmånen är en torvjord räknas kolet i humuslagret till markkolspoolen. För skattning av förändring i markkolspoolen i mineraljord på Skogsmark och Betesmark används data från Markinventeringen som ingår i RIS. Beräkningar av kolmängden i mineraljord ner till 50 cm djup sker genom att skatta kolmängden i de olika provtagna markhorisonterna och genom att interpolera fram mängden markkol i mellanliggande skikt. Korrigering görs också för provytans stenighet. Koldioxidutsläpp från dikade torvjordar baseras på arealskattningar och emissionsfaktorer hämtade från studier där man mätt markrespiration i fält. Odikade torvjordar antas vara i balans vad gäller kolflöden och inga utsläpp beräknas för dessa marker. För Jordbruksmark beräknas och rapporteras kolbalansen för de översta 25 cm i mineraljord. En genomsnittlig årlig förändring per hektar beräknas med en regional markkolsmodell 4 för åtta produktionsområden. Uppskalning till nationell nivå sker med hjälp av arealskattningarna från Riksinventeringen av skog. För beräkning av markens kolbalans används väderdata, årliga avkastningsdata för nio olika grupper av grödor samt årlig stallgödselanvändning. Dessutom används resultat avseende markens kolhalt och textur m.m. från Mark- och grödoinventeringen 5. Resultat från Mark- och grödoinventeringen används också för verifiering av modellresultaten. Kolbalansen för organogen jordbruksmark beräknas genom att skatta den årliga kolförlusten baserat på generella antaganden om koloxidation, bulkdensitet och kolandel i det marklager som odlas upp. Olika grödor har olika bortodlingshastighet och för att beräkna kolförlusten multipliceras den genomsnittliga kolhalten med bortodlingshastigheten för fyra olika markanvändningstyper (vall, bete, ettåriga grödor och radgrödor) och skalas upp avseende deras areella fördelning. För utförligare beskrivning av beräkningarna samt beräkningarna av utsläpp från de åtgärder (kvävegödsling, kalkning, brand m.m.)som ingår i rapporteringen hänvisas till den årliga inventeringsrapporten, NIR 6. För obrukade markanvändningskategorier (Våtmark och Annan mark) beräknas inga kolförrådsförändringar Vad gör LULUCF-sektorn speciell jämfört med andra sektorer? I redovisningen av LULUCF-sektorn görs en del antaganden som gör det svårt att direkt jämföra LULUCF-sektorn med övriga sektorer (Energi, Industriprocesser, Lösningsmedel och andra produkter, Jordbruk och Avfall). Medan övriga sektorer redovisar utsläpp när och där de sker (t.ex. vid användning av ett specifikt bränsle i en specifik process) redovisar LULUCF- sektorn både utsläpp och upptag, framförallt till och från kolpooler. Till exempel är ju nettot för förändring av kolpoolen levande biomassa skillnaden mellan tillväxt och avgång (genom avverkning och naturlig avgång). Utsläppen antas ske vid avverkningstillfället vilket betyder att allt som tas tillvara vid avverkningar antas gå tillbaka till atmosfären som koldioxid inom samma år. I själva verket sker utsläppen när biomassan 4 Andrén, O. and Kätterer, T Basic principles for soil carbon sequestration and calculating dynamics country-level balances including future scenarios. - In: Lal et al. Assessment methods for soil carbon. Lewis Publishers, pp Eriksson J., Andersson A. & Andersson R Tillståndet i svensk åkermark. Rapport / Naturvårdsverket 4778, ISSN ISBN Stockholm. Naturvårdsverket. 6 National Inventory Report 2012, Swedish Environmental Protection Agency 14

15 används som biobränsle eller när uttjänade träprodukter eldas upp som biobränsle. Dessförinnan kan biomassan ha lagrats under kortare eller längre tid beroende på vad biomassan används till. Denna fördröjning av utsläpp från främst produkter beaktas inte i nuvarande rapporterings- och bokföringssystem. Ett sätt att förbättra redovisningen är att komplettera redovisningen med att också beräkna inlagring i träprodukter, s.k. Harvested Wood Products samt upplagring av rundvirke. Dessutom tas ingen hänsyn till var utsläppen sker vilket påverkar rapportering och bokföring både för det exporterande och för det importerande landets eftersom utsläpp från biobränsleanvändning inte räknas med medan utsläppen vid avverkningen eller uttaget av biobränslet från skogen påverkar redovisningen i LULUCF-sektorn. En annan skillnad mot andra typer av emissioner är att avverkning eller skadehändelser skapar utrymme för ökat nettoupptag av kol i själva skogen. Den nya skogen kommer i sinom tid att ha fångat tillbaka det kol som avverkningen släppte ut och mer därtill förutsatt att skogsbruket fortsätter utvecklas. Skogsbruket medför därför bara att nettolagringen över tiden sänks till en ny nivå jämfört med att inte ha skogsbruk. Skogen kan avverkas om och om igen utan att det sker någon nettoförlust av kol över ett längre tidsperspektiv. Sett över en omloppstid varierar dock kollagringen, både i biomassan och i marken. Detta skiljer sig radikalt från utsläpp från t ex förbränning av fossila bränslen. Men alltför omfattande lagerökning i skog kan i viss mån öka risken för koldioxidemissioner när det i något skede inträffar en skadehändelse, t ex stormfällning eller skogsbrand Utsläpp och upptag från LULUCF trendanalys Sett till arealen är Skogsmark, som omfattar drygt 28 M ha 7, den totalt dominerande kategorin och utgör över 60 % av den totala landarealen (figur 3.2). Den produktiva skogsmarksarealen (skogsmark där årlig stamvedstillväxt är större än 1 m 3 per hektar och år) där de flesta av de rapporterade förändringarna i kolförråd förekommer, är ca 23 miljoner hektar. Avverkningen är mer eller mindre begränsad till dess produktiva skogar. Jordbruksmark, Betesmark och Bebyggd mark omfattar 2,9, 0,5 respektive 1,8 M ha (2010). Andelen mark som byter kategori är mycket liten i förhållande till den totala arealen. Under 2010 som är det senaste rapporterade året resulterade LULUCF-sektorn sammantaget i ett nettoupptag på ca 34 M ton CO 2 (figur 3.3). Den helt dominerande kategorin i sektorn är Skogsmark som ensamt står för ett nettoupptag på 38 M ton CO 2, Betesmark bidrar till nettoupptaget med 0,8 M ton CO 2 medan Jordbruksmark och bebyggd mark står för utsläpp på 1,9 respektive 2,9 M ton CO 2. Den dynamik över tid som förekommer för utsläpp och upptag av koldioxid från LULUCF beror framförallt på årliga förrådsförändringar i levande biomassa och dött organiskt material på Skogsmark. För levande biomassa styrs förrådsförändringen av tillväxt och avgång genom avverkning och självgallring. I analogi med dessa svängningar i levande biomassa varierar också förrådsförändringarna i dött organiskt material eftersom en ökande avverkning ökar antalet stubbar. Trenden är att både bruttotillväxten och avverkningen ökar. Detta har pågått under lång tid vilket innebär att det totala virkesförrådet ökat med ca 20 % sedan början av 1990-talet (figur 3.1). För närvarande är den årliga tillväxten och avverkningen cirka 120 respektive 90 M m 3 sk (2010). Den minskande trenden i nettoupptag i levande biomassa (figur 3.4 och 3.5) 7 FAO:s definition som numera också gäller under Skogsvårdslagen. 15

16 beror främst på att avverkningsnivån ökat mer än tillväxten under hela den rapporterade perioden Trots att metodiken jämnar ut det mesta av årsvariationerna kan man se att en så stor störning som stormen Gudrun 2005 då nästan en hel årsavverkning blåste ner faktiskt får visst genomslag i redovisningen. För övriga markanvändningskategorier är trenden att utsläppen från bebyggd mark ökar kontinuerligt som en följd av att utsläppen vid avskogning allokeras till denna kategori, dvs. hela utsläppet från den avverkade biomassan rapporteras i denna kategori. Drygt hektar konverteras till Bebyggd mark varje år fördelat på vägar (45 %), kraftledningsgator (14 %) och övrig bebyggelse (41 %). Utsläppen från Jordbruksmark minskar över tid vilket framförallt beror på att arealen minskar som en följd av beskogning av åkermark (ca hektar per år) och att mark tas i anspråk för bebyggelse. Övriga kategorier visar ingen tydlig trend. Både dött organiskt material och markkol stod totalt för ett nettoupptag 2010 (figur 3.4). Det är dock viktigt att notera att några marker är källor medan andra är sänkor för koldioxid. De viktigaste källorna är dikad organogen skogsmark och Jordbruksmark som 2010 emitterade ca 9,5 respektive 2,0 M ton CO 2. För Skogsmark kompenseras utsläppen från dikad organogen mark av ett nettoupptag i mineraljorden (figur 3.5). Utsläpp av CO 2, N 2 O och CH 4 från i) kvävegödsling, ii) störningar i samband med omvandling av mark till åkermark, iii) CO 2 -utsläpp från kalkning inom jordbruket och iv) från förbränning av biomassa (skogsbrand) är relativt obetydliga i Sverige. De totala utsläppen från dessa aktiviteter visar ingen tydlig trend utan ligger på en ganska stabil nivå på strax under 0,25 M ton CO 2 -ekvivalenter per år under perioden De största utsläppen från dessa kategorier härrör från kalkning, men de är små i förhållande till övriga flöden inom sektorn. Utsläppen från kalkning har halverats sedan 1996 från ca 0,2 M ton CO 2 per år till ca 0,1 M ton CO 2 per år vilket helt enkelt beror på att användningen av kalk succesivt har minskat. Utsläpp från gödsling av skogsmark har ökat från 0,01 M ton till 0,06 M ton CO 2 -ekvivalenter under den senaste tioårsperioden och tendensen är att gödslingen kommer fortsätta öka. Som nämnts ovan räknas inte kategorin Våtmark som brukad mark och därför rapporteras generellt inga emissioner eller kolförrådsförändringar för Våtmark, undantaget en liten areal på ca hektar som används för torvbrytning. För denna areal rapporteras markkolsemissioner på för närvarande 0,06 M ton CO 2 per år. Vad gäller redovisningen under Kyotoprotokollet utgjorde aktiviteterna under artikel 3.3 (Beskogning, återbeskogning och avskogning) en nettokälla på 2,0 M ton CO 2 år 2010 på grund av att utsläppen från avskogning är större än nettoupptaget på beskogad mark. På sikt kommer nettoutsläppen från dessa aktiviteter att minska eftersom tillväxten på den beskogade marken successivt fortsätter öka medan utsläppen från avskogad mark kommer vara mer eller mindre konstant. Skogsbruk under artikel 3.4 representerade ett nettoupptag på 37 M ton CO 2. 16

17 Tillväxt och avverkning [m 3 sk] Förråd [M m 3 sk] Förråd Tillväxt Avverkning Figur 3.1. Utvecklingen av det Svenska virkesförrådet samt årlig tillväxt och avverkning. Skogsmark Jordbruksmark Betesmark Våtmark Bebyggd mark Annan mark Figur 3.2 Fördelningen av Sveriges areal (2010) på Klimatkonventionens markanvändningskategorier: Skogsmark 28 Mha, Jordbruksmark 3,0 Mha, Betesmark 0,5 Mha, Bebyggd mark 1,8 Mha, Våtmark 7,1 Mha och Annan mark 4,4 Mha. 17

18 M ton CO 2 -eq M ton CO 2 -eq Skogsmark Jordbruksmark Betesmark Våtmark Bebyggd mark Totalt Figur 3.3 Nettoupptag (-) och nettoutsläpp (+) av växthusgaser för LULUCF sektorn uppdelat på Klimatkonventionens markanvändningskategorier och totalt nettoupptag för sektorn under perioden Levande biomassa Dött organiskt material Markkol Övriga emissioner Totalt Figur 3.4 Nettoupptag och nettoutsläpp av växthusgaser för LULUCF sektorn uppdelat på kolpooler, övriga emissioner och totalt nettoupptag för sektorn under perioden

19 M ton CO 2 -eq. 20 Levande biomassa Dött organiskt material Markkol (min.) Markkol (org.) Totalt (inkl. övriga emissioner) Figur 3.5 Nettoupptag och nettoutsläpp av växthusgaser för Skogsmark uppdelat på kolpooler och totalt nettoupptag under perioden Kartläggning av styrmedel och andra drivkrafter som påverkat utsläppsutvecklingen för Skogsbruk I dagsläget finns inga styrmedel med inriktning mot att främja ett ökat nettoupptag i skogen eller minimera utsläppen av växthusgaser från marken. På grund av det skogsbruk som bedrivits sedan 1900-talets början har virkesförrådet ökat kraftigt under 1900-talet. Trenden är att både bruttotillväxten och avverkningen ökar (figur 3.1). Men under perioden har vi en minskande trend i nettoupptag i levande biomassa (figur 3.4 och 3.5) vilket beror främst på att avverkningsnivån ökat mer än tillväxten under perioden Införandet av nya styrmedel som t.ex. ökar tillväxten och kolförråd i befintliga skogar, styrmedel som främjar nybeskogning, samt styrmedel som begränsar den totala avverkningsnivån kan bidra till att nettoupptaget bibehålls på nuvarande nivå eller ökar. Under 1900-talet har skogsmarkens totala virkesförråd ökat kraftigt främst till följd av föryngringsplikten som infördes 1902 samt vissa andra regler för markanvändning och skogsbruk som införts efterhand, utvecklad kunskap och praxis kring god skogsskötsel för hög produktion och minskad relativ lönsamhet i betesdrift. Utvecklingen av skogsindustrin har medfört att även skogsavverkningen ökat. Med undantag för några år på 1970-talet och 2005 då stormen Gudrun fällde stora mängder skog har den årliga virkestillväxten oftast överstigit den årliga skogsavverkningen med %, vilket medgivit en fortsatt virkesförrådsökning. Att industrietableringen inte blivit så stor att den tagit hand om hela den tillgängliga tillväxten beror sannolikt främst på att hela denna virkesmängd nästan aldrig funnits tillgänglig på virkesmarknaden till ett konkurrenskraftigt pris under någon längre tid. I viss mån beror det också på utvecklingen av naturhänsyn och reservatsavsättningar som medför att den undantagna arealen ökat över tiden. Kolinlagring i skogens biomassa och smark påverkas också i viss mån av hur man markbereder, om markavvattning och dikesrensning sker, genom trädslagsval, etc. Vilka metoder som får användas regleras bl.a. genom Skogsvårdslagen och Miljöbalken. Enligt Skogsvårdslagen skall skogen skötas och uttag av skog ske så att det bidrar till ett hållbart skogsbruk, via en skogsskötsel med åtgärder som väl avpassats till växtplatsens krav på god miljö, skapar förutsättningar för robusta och vitala skogar med hög tillväxt vilket är 19

20 gynnsamt för kollagringen i skogsbiomassa och produktion av biomassa för substitution av fossila bränslen och energikrävande material. Den totala avverkningen i landet har på kort och medellång sikt stor inverkan på det årliga nettoupptaget i de svenska skogarna. I dagsläget finns inga styrmedel som syftar till att begränsa avverkningen på en övergripande nivå. Det finns dock regler under skogsvårdslagen som till viss del begränsar avverkningsnivån på bestånds- eller brukningsenhetsnivå. Om avverkningen ändå skulle öka, ökar i gengäld möjligheten till substitution när man avverkar mer (jfr nedan), Enligt skogsvårdslagen får föryngringsavverkning inte göras innan skogen nått en viss ålder. För barrdominerade bestånd varierar avverkningsåldern mellan 45 och 100 år, beroende på produktionsförmåga och geografi belägenhet. Dessutom måste, på brukningsenheter större än 50 hektar, den skog som kan föryngringsavverkas ransoneras. Högst hälften av skogsmarken får utgöras av kalmark och skog som är yngre än 20 år. För brukningsenheter större än hektar gäller ytterligare regler. Skogsvårdslagen kräver även att ny skog skall anläggas efter avverkning. Skogsplantering eller åtgärder för naturlig föryngring skall initieras senast under tredje året efter avverkningsåret. Nedlagd jordbruksmark skall beskogas senast under tredje året efter nedläggningsåret. Dessa krav säkerställer att markens virkesproducerande förmåga utnyttjas vilket ur ett klimatperspektiv är gynnsamt eftersom kolinlagringen i skogsbiomassa och produktion av biomassa för substitution av fossila bränslen och energikrävande material säkerställs. Restriktionerna kring skogsbränsleuttag påverkar användningen av skogsbränslen och därmed kolinlagringen. Arealen föryngringsavverkning där avverkningsrester användes för energiändamål var liten vid 1990-talets början. Den har sedan vuxit successivt och uppgick under 2010 till i medeltal knappt hektar 8. Införandet av koldioxidskatten på fossila bränslen i början på 1990-talet samt undantag från energibeskattning för trädbränslen i uppvärmning räknas som det viktigaste enskilda styrmedel som har bidragit till den ökade användningen av skogsbränslen. Men uttag av avverkningsrester som trädtoppar, barr, blad, grenar, stubbar och rötter resulterar också i att mindre mängd kol återförs till marken beroende på typ av substrat och hur mycket avverkningsrester som tas ut. Uppbyggnaden av markens kolförråd kommer således att gå långsammare eller till och med att minska tills en ny jämvikt uppnåtts i kolbalansen. Kvävegödsling av fastmarksskog har praktiserats i Sverige sedan början av 1960-talet. Under 1970-talet gödslades nära hektar årligen, men av miljöskäl införde Skogsstyrelsen skärpta restriktioner kring kvävegödslingen i början av 1990-talet Under hela 1990-talet och fram till ca 2005 låg den årliga gödslingsarealen stabilt runt hektar men på senare år har denna verksamhet åter ökat och 2010 gödslades ungefär hektar 9. Kvävegödsling ökar kolinlagringen i skogsbiomassa och skogsmark samtidigt som det bidrar till ökad produktion av biomassa som kan användas för ökad substitution av fossila bränslen och energikrävande material. Enligt Skogsstyrelsens allmänna råd till skogsvårdslagen finns begränsningar för skogsgödsling med kvävegödselmedel. Dessa råd varierar regionalt vilket innebär att sådan gödsling exempelvis inte bör ske på fastmark i sydvästra Sverige. 8 Skogsstyrelsens åtgärdsstatistik 9 Skogsstyrelsens åtgärdsstatistik 20

21 Produktionshöjande åtgärder som klonskogsbruk och etablering av främmande trädslag som contorta är idag endast tillåtet på en viss andel av skogsmarken. Contortatall finns idag på ca hektar. Användningen av Contorta har minskat under den senaste 20-årsperioden men ökar nu igen från en låg nivå. MINT-utredningen diskuterade olika alternativ till intensivskogsbruk; ökad användning av främmande trädslag, klonskogsbruk och så kallad behovsanpassad gödsling (BAG) är några av dem. Skogsstyrelsen anser att intensivodling av skog tills vidare bara bör bedrivas som långsiktig försöksverksamhet, kopplad till breda program som undersöker alla tänkbara konsekvenser. Skogsstyrelsen skrev i sitt remissvar till MINT- utredningen 10 att det skulle kräva en omskrivning av lagar och regler om intensivodling skall bedrivas i stor omfattning och att den praktiskt möjliga produktionsökningen är överskattad. I miljöbalken finns den övergripande lagstiftningen på miljöområdet samlad. Miljöbalkens övergripande mål är att främja hållbar utveckling. Miljökvalitetsmålen skall vara vägledande vid tillämpning av balken. Balken innehåller bland annat allmänna hänsynsregler som skall iakttas vid alla verksamheter och åtgärder. Större miljöfarliga verksamheter omfattas av tillståndsplikt. Utsläpp av växthusgaser ingår som en del av tillståndsprövningen. Lagstiftningen reglerar även verksamheter och åtgärder i skog och markanvändningssektorn, bl.a. markavvattning. Markavvattning är tillståndpliktig på centrala delarna av sydsvenska höglandet och norr om den biologiska Norrlandsgränsen. I övriga delar av landet och i Ramsarområdena är den förbjuden. Ansökan om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Markavvattningen har minskat sedan 1990-talets början och sker nu i mycket liten omfattning. Av det som nu är skogsmark är 1,5 miljoner hektar markavvattnad torvmark, varav hektar förblivit impediment med en produktion under en skogskubikmeter per år och hektar 11. Man bör dock komma ihåg att innan denna minskning skedde så genomfördes mängder av markavvattningsprojekt och att stora arealer torvmark är dikningspåverkade. De senaste årens landskapsinventeringar visar att 10 % av myrarealen ligger inom 20 meter från närmaste dike och vattenbalansen är sannolikt påverkad inom en större andel av myrarealen än så 12. Arealen som avses skyddsdikas i avverkningsanmälningar är fortfarande relativt begränsad men ökar, perioden anmäldes hektar per år, femårsperioden dessförinnan och innan dess Behovet av dikesrensning för att vidmakthålla/återställa markens produktionsförmåga är stort och har uppskattats till hektar skogsmark. Dikesrensning har normalt sådan påverkan på naturmiljön att åtgärden bör anmälas för samråd till Skogsstyrelsen enligt reglerna i 12 kap. 6 miljöbalken. Dikning av torvmarker kan innebära ökade utsläpp av koldioxid och lustgas medan metanavgången normalt minskar och den ökade skogsproduktionen ökar upptaget av kol i 10 Larsson, S., Lundmark, T. & Ståhl, G. (2009). Möjligheter till intensivodling av skog. Slutrapport regeringsuppdrag JO2008/ Hånell, B Effektiv skogsskötsel på torvmarker. I: Strömgren, M. Växthuseffekt och skogsproduktion: hur skall vi hantera våra dikade skogsmarker. SLU, Rapporter i skogsekologi och skoglig marklära Förändrat uppdrag för Sveaskog AB. Regeringens prop. 2009/10: Källa: Skogsstyrelsens statistik över anmälda föryngringsavverkningar, tabell 6.19 anmäld areal skyddsdikning. 21

22 trädbiomassa och i marken. Men kollagringen i trädbiomassa och mark pågår bara så länge marken är trädbevuxen. När träden avverkas kommer denna mark stå för ett större nettoutsläpp. Att uppskatta dikningens effekter på växthusgashalten i atmosfären beror dock på flera antaganden och är förknippat med stora osäkerheter. Dikad organogen skogsmark emitterade 2010 ca 9,5 M ton CO 2 (figur 3.5) vilket motsvarar ca en sjättedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser från övriga sektorer. Samtidigt resulterar dikning i ökad skogsproduktion och ökat nettoupptag i skogsbiomassa. IPCC håller för närvarande på att ta fram ny förbättrad metodik för att uppskatta utsläpp och upptag av växthusgaser från våtmarker inklusive dikad organogen mark. Dessutom kommer IPCC ge förslag på åtgärder som kan minska utsläppen från dessa marker. Detta arbete förväntas vara klart Sammantaget tyder studier på att skogbruk på torvmarker innebär ett mindre nettoutsläpp av växthusgaser. Men i ett längre tidsperspektiv kan en ackumulerad substitutionseffekt möjligen resultera i en liten vinst ur klimatsynpunkt 14. En viktig aspekt som ofta förbises är att markavvattning, dikesrensning och skyddsdikning i syfte att möjliggöra skogsbruk kan påverka hydrologin och därmed växthusgasbalansen även på närliggande områden. Flera skyddsformer i Miljöbalken samt naturvårdsavtal skapar ett långsiktigt formellt skydd inte enbart för den biologiska mångfalden utan även för kolförrådet räknat som skogsbiomassa och markkol. Den svenska skogen som i förhållande till de boreala naturskogarna har en låg medelålder har dessutom en hög kollagringsförmåga även en lång tid efter att avsättningen genom reservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal ägt rum. Sverige har haft målet att ytterligare hektar produktiv skogsmark nedanför det fjällnära området behöver få ett långsiktigt skydd i form av naturreservat, biotopskyddsområden och naturvårdsavtal jämfört med 1998 års nivå om ca hektar produktiv skogsmark. För naturreservat har cirka hektar produktiv skogsmark säkrats till och med Därtill överförs nu hektar produktiv skogsmark från Sveaskog till staten, så att den kan användas som bytesmark vid bildande av naturreservat. Bytesmarken har dock ett lägre ekonomiskt värde och kommer därför inte att ge lika stor areal skyddad skog. I och med att drygt hektar har skyddats som biotopskyddsområden och drygt hektar som naturvårdsavtal nås i huvudsak den totala arealen formellt skydd. Fördelningen på skyddsformer motsvarar dock inte riktigt ambitionerna i delmålet Levande skogar 15. Även miljömålet Myllrande våtmarker har mål om skydd av Myrskyddsplanens områden som både innehåller kategorierna våtmark och skogsmark. Anslagen till skydd av skog ökade successivt från mitten av 60-talet till slutet av 80-talet. Därefter skedde en kraftig ökning av anslagen från ca 100 miljoner kr i början av 90-talet till ca 1 miljard kronor per år under för att minska till dagens nivå på ca600 miljoner kronor. Inköp och reservatsersättning av produktiv skogsmark kostade år 2011 i genomsnitt ca kr/ha med stor variation mellan olika marker. De skogar som avsätts för sina naturvärden är väsentligt virkesrikare än genomsnittet med en spännvidd på fastighetsmarknaden (2012) från kr/ha i Norrbotten till kr/ha i Skåne. Budgeten är oförändrad för Genom att dessa marker är undantagna från avverkning kommer deras lager av kol i biomassa och mark i de flesta fall att bli större än produktionsskogens. I gengäld förloras hela substitutionspotentialen (jfr ovan och nedan). 14 Naturvårdsverket, 2011,Syntesrapport om markanvändningsfrågor

23 I miljökvalitetsmålet Levande Skogar ingick också ett mål om att de frivilliga avsättningarna skulle öka med hektar till 2010 jämfört med Målet för de frivilliga avsättningarna av skogsmark bedöms vara uppnått. Den senaste uppföljningen som gäller för läget visade att drygt hektar avsättningar var dokumenterade och skyddsvärda, en ökning med drygt hektar under målperioden Information om klimatanpassat skogsbruk Skogsstyrelsen startade hösten 2011 två projekt med stöd från Landsbygdsprogrammet; Skogsbruk i ett förändrat klimat och Skogsägaren och klimatet med syftet att erbjuda skogstjänstemän och skogsägare utbildning i hur framtidens klimatförändringar kan påverka skogsbruket och rådgivning om i klimatanpassad skötsel, dels allmänt och dels på fastighetsnivå. Projektet är inriktat på klimatanpassning på lokal nivå och följande teman ingår: - Allmänt om klimatanpassad skötsel - Föryngring i ett förändrat klimat, - Förebygga skogsskador genom beståndsvård, - Höja produktionen i ett förändrat klimat, - Lövskogsskötsel i ett förändrat klimat - Skogsbilsvägar i ett förändrat klimat - Klimatanpassning på fastighetsnivå Andra styrmedel som indirekt påverkar den svenska skogens kolinlagring. Ovanstående beskrivning ger en översikt över drivkrafter och styrmedel som påverkar hur skogsbruket bedrivs och som påverkar tillväxt, skötsel och avverkning. Men det finns andra styrmedel som indirekt, genom att påverka efterfrågan på skogsråvara för energitillförsel och materialsubstitution, också har en effekt på hur skogsbrukets bedrivs. Bränslen som används till förbränning omfattas av koldioxid- och energiskatter. Koldioxidskatten infördes 1991 och har ökat från 25 öre/kg koldioxid till 105 öre/kg. Energiskatt har funnits i Sverige sedan 1950-talet. Den generella skattenivån är 8 öre per kwh. Hushåll, service och tjänstesektorn betalar full koldioxid- och energiskatt. Tillverkningsindustrin utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter och areella näringar och vattenbruk betalar 30 % av den generella koldioxid- och energiskattenivån. Industrin i handelssystemet är helt befriade från koldioxidskatt och har nedsättning till 30 % av energiskatten. Värmeproduktion i kraftvärmeverk betalar 7 % koldioxidskatt och 30 % energiskatt och rena fjärrvärmeverk har 94 % koldioxidskatt och full energiskatt. Alla biobränslen är undantagna dessa skatter. Genom att koldioxid- och energiskatterna lägger en kostnad på fossila bränslen påverkar relativpriserna mellan bränslen och gör biobränslen mer konkurrenskraftiga gentemot fossila bränslen. Koldioxid- och energiskatterna har varit ett viktigt styrmedel för att avverkningsrester och restprodukter från träindustrin tagits tillvara och ersatt fossila bränslen för fjärrvärmeproduktion. De har också ökat efterfrågan på pellets och ersatt olja för enskild uppvärmning. Elcertifikatsystemet är ett marknadsbaserat stödsystem för utbyggnad av elpro-duktion från förnybara energikällor samt torv. Gällande mål är att öka elproduktionen med 25 TWh från 2002 års nivå till Systemet innebär att elproducenterna tilldelas ett certifikat för varje MWh förnybar el som producerats. Elcertifikaten säljs sedan till elanvändarna som enligt lag är skyldiga att köpa in elcertifikat motsvarande en viss andel av sin användning. Denna andel höjs successivt år från år. Systemet har bidragit till ökad användning biobaserad energiråvara. 23

24 Mellan år 2002 och 2007 har elcertifikatsystemet bidragit till en elproduktionsökning på 6,2 TWh, främst genom kapacitetsökning i biobaserade kraftvärmeanläggningar. EUs gemensamma handelssystem för utsläppsrätter (EU ETS) sätter ett tak på koldioxidutsläppen för de sektorer som ingår. En stor del av tillverknings-industrin samt eloch fjärrvärmeproduktion ingår. Utsläppen från svenska anläggningar i handelssystemet är ca 35 % av de totala utsläppen i landet. Om taket sätts på en lägre nivå än vad verksamheterna efterfrågar blir det en knapphet på utsläppsrätterna och ett pris på koldioxid etableras. Kostnaden för fossila bränslen och andra koldioxidintensiva material som järn- och stål och betong ökar. På samma sätt som en koldioxidskatt på fossila bränslen ökar konkurrenskraften för biobränslen som råvara. Priset i handelssystemet har varit lågt under långa perioder samtidigt som koldioxidskatten på uppvärmningsbränslen tagits bort vilket i praktiken minskat lönsamheten att ersätta fossil energi med bioenergi för uppvärmning. Effekten på efterfrågan på skogsprodukter i ett land beror på hur åtgärdskostnaderna och potentialerna för koldioxidreduktioner ser ut jämfört med förhållanden andra länder. EU har också fattat beslut om ett energi- och klimatpaket. I det ingår att medlemsländerna gemensamt åtar sig att sänka sina utsläpp av växthusgaser med 20 % jämfört med 1990 års nivå. Samtidigt skall EU:s MS effektivisera energianvändningen med 20 % och öka andelen förnybar energi med 20 % vilket skulle kunna pressa upp priserna på skogsbränsle och därmed göra större uttag i Sverige ekonomiskt mer lönsamma vilket kan komma att påverka nettoupptaget i skogen. I övrigt har internationella styrmedel på miljöområdet bara i mycket begränsad omfattning haft någon påverkan på svenskt skogsbruk. I framtiden finns mycket som talar för att den överstatliga påverkan kommer att öka inte minst genom att man håller på att ta fram en gemensam skogspolitik inom EU 16. Dessutom påverkar redan idag flera EU-direktiv svenskt skogsbruk och markanvändning, bl.a. Art- och Habitatdirektivet och Direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Dessutom kan skogsbruket påverkas av arbetet som pågår för att bevara och hållbart nyttja biologisk mångfald inom ramen för konventionen om biologisk mångfald 17 och av den Europeiska landskapskonventionen 18 som syftar till att skapa förbättrat skydd, förvaltning och planering av europeiska landskap. 16 Skogsstyrelsen (2011) Skogs- och miljöpolitiska mål - brister, orsaker och förslag på åtgärder, Meddelande

25 4. Marknads- och aktörsanalys 4.1. Beskrivning av marknadsförhållandena i sektorn. Marknadsförhållanden som kan påverka verksamhet av betydelse för skogens tillväxt, avverkning, inbindning av kol samt substitution av material och fossil energi finns i skogsbruket men framför allt i skogsindustrin genom sitt agerande som köpare av skogsråvaran. I skogsbruket är den långsiktiga trenden att både den årliga avverkningen och virkestillväxten ökar (se figur 3.1). Den årliga avverkningen har trendmässigt alltid understigit den årliga virkestillväxten och i genomsnitt har virkestillväxten överstigit avverkning med runt 30 % från mitten av 50-talet fram till idag. Avverkningen består av sortimenten sågtimmer (ca 50 %) och massaved (ca 40 %) och brännved av stamvirke (ca 10 %). I ett historiskt perspektiv minskade andelen brännved dramatiskt under fyrtio- och femtiotalet för att nå bottennivåer runt 2 % på 70-talet, varefter dess andel ökat något till dagens nivå på strax under 10 %. Andelen massaved har minskat sedan 70-talet och andelen sågtimmer har historiskt sett ökat. Idag är andelen sågtimmer och massaved ungefär lika stora (figur 4.1). Figur 4.1. De olika sortimentens andel av bruttoavverkningen, Källa: Skogsstyrelsen När dessa sortiment åläggs ett pris och avverkningskostnader dras av kan lönsamheten mätas. Störst betydelse för lönsamheten hade år 2009 sågtimmer vars andel av totala värdet är 64 % följt av massaved (31 %), brännved av stamvirke (2 %), grenar och toppar (2 %) och övrigt virke (2 %). 25

26 Figur 4.2. De olika sortimentens andel av den totala avverkningens penningvärde (rotnettovärde i löpande priser) Källa: Skogsstyrelsen Skogsbränsle har liten betydelse i skogsbruket både volymmässigt och framför allt värdemässigt (figur 4.2) men samtidigt förekommer virkesflöden senare i förädlingskedjan från till exempel sågverk till värme- och kraftvärmeverk i form av flis. Skogsägarna som säljer det avverkade virket är en heterogen grupp bestående av en stor mängd enskilda ägare, skogsbolag, staten och allmänna ägare 19. Köpare av det avverkade sågtimret är med undantag för export (motsvarande ca 3 % av total mängd sågtimmer 20 ) svenska sågverksindustrin. Under år 2009 fanns det 29 stycken sågverk med en årsproduktion över m³ sågad vara. Dessa ägs vanligtvis av skogsbolag, skogsägarföreningar eller är s.k. köpsågverk. Köpsågverk är av varierande storlek men karaktäriseras av att de inte äger tillräckligt med egen skog för sin råvaruförsörjning. Detta gör dem beroende av sina råvaruleverantörer, inte minst i bristsituationer. Köpsågverken står för cirka två tredjedelar av Sveriges produktion av sågade trävaror. Massaved som följer med inköp av sågtimmer och flis säljs i regel vidare till skogsbolag eller förmedlare. Massaved köps huvudsakligen av svenska massabruk som under år 2010 till antalet var 16 stycken. År 2009 uppgick exporten till endast 3 % av den producerade massavedens värde. Importens värde var dock 23 % av vår inhemska produktions värde. Stora producenter av pappersmassa är skogsbolag och skogsägarföreningen Södra. Inträdeskostnaden för massabruk är hög varför investeringar sker mestadels i befintliga anläggningar. Köpare av biobränslen är en mycket heterogen grupp som bl.a. inkluderar fjärrvärmeverk och industri. Varorna kommer dels direkt från skogsbruket som grot och brännved, dels som restprodukt i skogsindustrin, såsom bark och flis från sågverk. 19 Skogsstyrelsen. (2011). Skogsstatistisk årsbok Skogsstyrelsen. (2011). Skogsstatistisk årsbok

27 Figur 4.3. Användning av biobränslen, torv m.m. för energiändamål Källa: Energimyndigheten (2010) 21 Sedan 1980-talet har användningen av biobränslen, torv och avfall i det svenska energisystemet ökat. Användningen var 53 TWh år 1983 och stod då för drygt 10 % av den totala energitillförseln. År 2010 stod biobränslen, avfall och torv för 23 % och hade ökat till 141 TWh 22. Den uppåtgående trenden för de två största användningsområdena av biobränslen och torv för energiändamål (figur 4.3), det vill säga inom industrisektorn och i fjärrvärmeverk för värmeproduktion, presenteras i figur 4.3 och figur 4.4. Även användningen inom bostadssektorn och transportsektorn ökar. Figur 4.4. Industrins användning av biobränslen, torv och avfall. 21 Energimyndigheten. (2010). Energiläget i siffor 2010, ET 2010:46 22 Energimyndigheten. (2011). Energiläget 2011, ET 2011:42 27

28 Som framgår i figur 4.5 nedan har biobränsleanvändningen inom fjärrvärmesektorn mer än femfaldigats sedan Huvudsakligen används avverkningsrester och lågkvalitativt rundvirke, samt fasta biprodukter från skogsindustrin. Figur 4.5 Användning av biobränslen, torv med mera i fjärrvermeverk, exklusive elproduktion 23, Skogssektorns marknadskaraktär Skogssektorn (inkl. de industrier som använder råvaran) präglas framför allt av vertikal integration. Flera företag verkar i flera förädlingsled. Skogssektorn har även flera egenskaper som underlättar samordning mellan företagen, vilket kan hämma konkurrensen. Exempel på detta är hög koncentration och homogena produkter (timmer, massaved, pappersmassa, papper etc.). Samordning uppstår även oftare på marknader med en låg grad av innovationer, vilket är typiskt i delar av skogssektorn. Höga inträdeskostnader, såsom i massa- och pappersindustrin, bidrar till minskad konkurrens. Att skogssektorns företag interagerar på flera delmarknader underlättar också samordning. Dessa egenskaper hos marknaden bör tas i beaktande i analyser av branschen 25. Överlag är skogssektorn en mycket exportberoende bransch. Som framgår av figur 4.6 nedan är exportens värde av produktionsvärdet stor (60 %). Importvärdet är betydligt mindre än värdet av vår egen produktion. Internationella marknader för skogsråvara och förädlade varor torde således ha stor påverkan på det svenska skogsbruket. 23 Differens uppkommer eftersom diagrammet bygger på statistik från två olika källor. 24 Energimyndigheten. (2011). Energiläget i siffor Konkurrensverket. (2004). Konkurrensen i Sverige Stockholm. 28

29 Figur 4.6. Produktionsvärde, exportvärde och importvärde i miljarder kronor. Källa: SCB (2009) 26 Majoriteten av skogsindustrins exportvärde utgörs av papper och papp, 53 %. Andra betydande exportsortiment är sågade och hyvlade trävaror, 19 %, samt pappersmassa och pappersavfall, 15 % av skogsindustrins exportvärde. Figur 4.7. Exportvärde år 2010 av rundvirke, sågat virke, träskivor och pappersmassa samt papper och papp Aktörsanalys Denna aktörsanalys fokuserar på att identifiera attityderna hos ägarna av skog och övriga varuproducenter som verkar i skogen Ägarförhållanden Skogsägare i Sverige är en heterogen grupp och kan delas in i sex huvudsakliga grupper (figur 4.8). Gruppen enskilda ägare (även kallat det privata smågskogsbruket) dominerar och äger ungefär 50 % av skogsmarken. År 2010 var något fler än hälften av dessa organiserade i regionala skogsägarföreningar som drivs av ekonomiska föreningar. Storleken på de enskilda fastigheterna varierar mycket och medel- och medianfastigheten var år 2010 ca 48 respektive 20 hektar. År 2010 fanns i Sverige brukningsenheter (ägda av fysiska personer) och 26 SCB. (2009). Nationalräkenskaperna. 27 SCB, Utrikeshandel. Sveriges statistiska databaser. Vissa uppgifter har justerats av Skogsstyrelsen. 29

30 skogsägare. År 2010 var 24 % av fastigheterna utboägda, 8 % delvis utboägda och 68 % närboägda 28. Figur 4.8. Produktiv skogsmark fördelad på ägarkategorier. Källa: Skatteverkets fastighetstaxeringsregister, bearbetat av Skogsstyrelsen 25 % av den produktiva skogsmarken ägs av privata aktiebolag. De största av dem är Bergvik Skog AB, SCA Skog AB och Holmen Skog AB. 14 % ägs av det statsägda aktiebolaget Sveaskog AB vilket gör bolaget till Sveriges största skogsägare (figur 4.9). Figur 4.9. Stora skogsägare i Sverige. Källa: Skogsstyrelsen (2004) Ägarandelarna varierar mellan olika delar av landet; privatpersoner äger en större andel av skogen i de södra delarna av Sverige än i norra Sverige Aktörernas syn på klimatpolitikens inverkan på det framtida skogsbruket Inom Mistras program Future Forest har olika skogsaktörers syn på skogen och dess roll i klimatarbetet studerats 29. Detta avsnitt bygger på resultaten i denna studie och på en genomgång remissyttranden och klimatpolicys hos några av de större företagen och organisationerna inom sektorn. Studien redovisar stora skillnader i hur nyckelaktörer (inklusive skogsägare, skogsindustri, tjänstemän och ideella organisationer) positionerar sig i diskussionen om klimatpåverkan, klimatförändring och samhällets energiomställning, beroende på hur aktörerna såg på framtida utmaningar för skogssektorn. Den största skillnaden var mellan dem som såg 28 Skogsstyrelsen. (2010). Grundbok för skogsbrukare. Jönköping: Skogsstyrelsen Förlag. 29 Beland Lindahl, K., & Westholm, E. (2012). Future forests: Perceptions and strategies of key actors. Scandinavian Journal of Forest Research, 27(2),