Samverkan och metodutveckling för förbättrat stöd till unga som har utsatts för sexuella övergrepp

Transkript

1 Utvärdering av projektet Samverkan och metodutveckling för förbättrat stöd till unga som har utsatts för sexuella övergrepp Lisbeth Lindahl

2 Sammanfattning Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer (VKV) startade våren 2010 ett projekt med syfte att bidra till metodutveckling och bättre samverkan för förbättrat stöd till unga som utsatts för sexuella övergrepp. Med unga menas här personer mellan 13 och 25 år. Projektet inkluderade både representanter från offentliga och ideella organisationer i Göteborg och sex kranskommuner. Projektet bjöd in ett trettiotal organisationer som träffades vid ett antal projektmöten i två separata grupper; en för offentligt anställda och en för verksamma i ideella organisationer. Förutom dessa möten genomfördes en kartläggning av organisationerna, ett par utbildningstillfällen samt en samverkansdag. Dessutom skapades en informationsbroschyr. FoU i Väst/GR fick i uppdrag att följa och utvärdera projektet i samband med att det startade. Utvärderingen baserades på observationer, intervjuer, fokusgrupper och en e-postenkät. Resultatet visar att projektet hade bidragit till två av fyra målsättningar. Dessa handlade om att underlätta för målgruppen att söka hjälp, samt utveckla samverkan/ samordning över verksamhetsgränser. Däremot kan inte projektet sägas ha bidragit till att all personal har god kunskap samt tydliga rutiner för identifiering, bemötande, omhändertagande, uppföljning, samordning och dokumentation. Projektet kan inte heller sägas ha bidragit till att målgruppen ska få ett gott bemötande oberoende av var de söker hjälp 1. omhändertagandet efter våldtäkt samt inriktning mot sjukvård ifrågasattes. Projektet hade som målsättning att utveckla metoder, men flera deltagare påpekade att problemet snarare handlade om resursproblem än om bristande metodkunskaper. I fråga om projektets inriktning mot ökad samverkan, var den minst utvecklad mellan de ideella och offentliga organisationerna. Mellan de offentliga organisationerna varierade önskemålen om ökad samverkan. Utifrån teorier om samverkan kan det här projektet sägas handla om att skapa förutsättningar för en bättre koordinering/samordning inom befintligt system. Ett problem som identifierades var att det är oklart, vilken eller vilka organisationer som har ansvar för att ta emot unga män som blivit utsatta för våldtäkt/sexuella övergrepp. I projektet lyftes inte förslag om förändring upp för beslut på verksamhetsnivå, vilket innebär att deltagarna som medverkade i projektet kom att bli bärare av en potentiell förändring. Detta tillsammans med de svårigheter som finns i att förlägga förändring till tillfälliga projekt innebär en risk för små effekter av projektet. VKV har å andra sidan inte i uppdrag att bidra till verksamhetsförändring. För att skapa reell förändring behöver de frågeställningar som projektet har identifierat lyftas för beslut på politisk och ledningsnivå. Projektdeltagarna såg positivt på VKV:s initiativ för att ämnesområdet behöver lyftas fram och uppmärksammas. Dessutom menade de att ingen annan aktör har bjudit in organisationer utifrån en sådan bredd som i det här projektet. Den aktivitet som uppfattades som mest värdefull var samverkansdagen då organisationer från både offentlig och frivillig sektor presenterade sig för varandra. Den informationsbroschyr som VKV hade ställt samman utifrån kartläggningen av organisationer uppskattades också. Kritiken mot projektet handlade om att projektet skapade förväntningar om verksamhetsförändringar som inte infriades. Dess fokus på det akuta 1 Vid sidan av det här projektet genomfördes ytterligare ett regionövergripande projekt som syftade till förbättrat omhändertagande och mer enhetliga rutiner i sjukhusvården i regionen. 2

3 Innehållsförteckning Läsanvisning... Begreppsdefinitioner..... Bakgrund... Teoretisk utgångspunkt... 8 Om VKV:s projekt... 9 Utvärderingens problem och syfte.. 10 Metoder Resultat Processer 19 Förutsättningar Diskussion Konklusion och rekommendationer.. 26 Referenser Bilagor Bilaga 1: Utvärderingen från samverkansdagen dec Bilaga 2: Informationsbroschyr Bilaga 3: Visitkort

4 Läsanvisning Rapporten inleds med en bakgrundsbeskrivning som beskriver ämnesområdet och frågeställningen som projektet var inriktat mot. Härefter beskrivs projektet och upplägget av utvärderingen. Resultatet beskrivs sen utifrån tre rubriker: resultat, process och förutsättningar. Avslutningsvis följer en diskussion med några rekommendationer. Begreppsdefinitioner Den här rapporten beskriver utvärderingen av ett projekt inriktat på organisationer som ger stöd till unga som har blivit utsatta för sexuella övergrepp. Med unga avses personer mellan 13 och 25 år. Sexuella övergrepp är ett begrepp med olika betydelser. Ibland används begreppet som en övergripande beteckning för olika typer av sexuella kränkningar där våldtäkt ingår som en typ. Så hanteras begreppen till exempel i NCK:s handbok 2. Den här rapporten följer det exemplet. När det gäller sexualbrott finns det många beteckningar. I lagtexten delas brotten in i våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt tvång, grovt sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande av person i beroende ställning, sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, sexuellt ofredande med mera. Samtliga brott går under 6 kap i brottsbalken (www. lawline.se). Det finns även olika begrepp för att beteckna personer som har blivit utsatt för övergrepp. Just utsatt är ett begrepp, andra begrepp är överlevare och offer. Begreppen är inte entydiga och användningen av begrepp skiljer sig åt över tid och sammanhang. I vissa fall används till exempel begreppet brottsoffer enbart i juridiska sammanhang (Carlsson m fl, 2010). Begreppet brottsutsatt förutsätter att den gärning som den utsatta personen har varit med om kan definieras som brott även om den som har blivit utsatt själv inte är benägen att göra det. Brottsoffer är ett ännu mer avgränsat begrepp som fordrar att individen själv eller någon annan har definierat personen som offer. Begreppet brottsoffer implicerar att det finns en förövare, oavsett om denna är gripen, åtalad, fälld eller inte. Idealbilden av ett offer är en person som är oskyldig och svag medan idealbilden av förövaren är en ond, brutal och fysiskt stark per- 2 NCK är förkortningen för Nationellt Centrum för Kvinnofrid. son. En svårighet med dessa föreställningar är att det ibland kan vara svårt att göra en tydlig avgränsning mellan förövare och offer (Carlsson m fl, 2010). Förteckning över begrepp, förkortningar och tecken som används i rapporten aktör, organisation, verksamhet ideell organisation sexuella övergrepp, våldtäkt utsatt Stor-Göteborg BRÅ NCK VKV / / I rapporten används begreppen aktör, organisation och verksamhet omväxlande med varandra för att beteckna samma sak. Organisation som ofta styrs av en ideell förening, dvs. inte både bedriver ekonomisk verksamhet och syftar till att främja sina medlemmar ekonomiskt. Begreppet används som synonym till frivillig organisation i rapporten. Begreppet sexuella övergrepp diskuteras under rubriken begrepp, definitioner, avgränsningar. Den person som har blivit utsatt för sexuella övergrepp benämns som utsatt i rapporten. För en mer ingående begreppsdiskussion, se avsnittet: begrepp, definitioner, avgränsningar Gbg, Mölndal, Härryda, Partille, Kungälv, Ale och Öckerö Brottsförebyggande rådet. Nationellt centrum för kvinnofrid. Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer. Markerar att del av citat ej har tagits med. Bakgrund Projektet Samverkan och metodutveckling för förbättrat stöd till unga som har utsatts för sexuella övergrepp startade våren 2010 av Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer (VKV). Bakgrunden till projektet beskrevs på följande sätt i projektplanen: Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer (VKV) har, som ett av sina uppdrag från Regionstyrelsen, att utveckla metoder och samverkan för bemötande och omhändertagande av personer utsatta för sexuella övergrepp och sprida kunskapen till regionens hälso- och sjukvårdsverksamheter. Identifiering, bemötande, stöd, medicinsk och psykosocial uppföljning samt bevissäkring/dokumentation är en viktig del i detta arbete. En annan viktig aspekt är att olika samhälls- 4

5 aktörer samverkar och samordnar sina respektive insatser utifrån de utsattas behov. / / Det finns idag många olika aktörer inom hälso- och sjukvården, kommunerna, rättsväsendet och olika intresseorganisationer som arbetar med och stödjer målgruppen unga/unga vuxna utsatta för sexuella övergrepp. Det finns ett behov av att kartlägga alla aktörer och medvetandegöra allas olika uppdrag, roller och arbete. Unga/unga vuxna utsatta och de olika samhällsaktörerna får genom aktuell kartläggning en bättre bild av vilken hjälp som finns att tillgå. Förutsättningarna tydlig- och möjliggörs också för ett utökat samarbete och samverkan över verksamhetsgränser. VKV vill därför i samverkan med berörda verksamheter inom Stor-Göteborg stödja metodutveckling och samverkan kring omhändertagande av unga/unga vuxna utsatta för sexuella övergrepp i åldersgruppen år. (VKV, 2010) I samband med att projektet startade fick FoU i Väst/GR i uppdrag att utvärdera projektet genom Statistik om våldtäkter Under 2010 anmäldes 5960 våldtäkter i Sverige. Av dessa rörde 2620 anmälningar (44 %) barn under 18 år. Antalet anmälda sexualbrott har under de senaste tio åren kraftigt ökat.vad som ligger bakom denna ökning är inte klarlagt, men antas bero på en kombination av en faktisk ökning och en ökad anmälningsbenägenhet. En del av ökningen beror också på att den nya sexualbrottslagstiftningen som trädde i kraft 2005 ändrade på vad som skulle definieras som våldtäkt. Brott som tidigare hade hänförts till sexuellt tvång och utnyttjande kom efter det att rubriceras som våldtäkt (NCK, 2008). Statistiken över patienter som har sökt vård efter sexualbrott visar en övervikt av yngre personer. Nedanstående siffror är hämtade från akutmottagningen vid SU/Sahlgrenska, Gynekologi under åren 2008 till och med Det totala antalet kvinnor som sökt vård efter sexualbrott under denna tidsperiod varierade mellan 176 och 217 per år. Diagrammet nedan visar en tydlig övervikt bland åldersgrupper under 25 år. Figur 1. Rapporterade sexualbrott vid akutmottagningen SU/Sahlgrenska Gynekologi (frekvens). att följa det över tid. Den här rapporten beskriver resultatet av den utvärderingen. Projektets inriktning mot unga motiveras av att de är överrepresenterade inom gruppen som har utsatts för sexuella övergrepp. Ett annat motiv till att inrikta sig mot unga är för att de anses vara mer sårbara än äldre, då de saknar den vuxna människans förmåga att hantera sina skador på (Carlsson m fl, 2010). Minderåriga som utsätts för övergrepp är dessutom ofta i beroendeställning i förhållande till förövaren. Det kan därför ta lång tid innan en 5

6 person klarar av att se och berätta om övergrepp som han eller hon har blivit utsatt för (Kadir, 2009; Tidefors Andersson, 2002). Detta sammantaget gör det särskilt angeläget med ett projekt som inriktar sig mot gruppen unga. Olika insatser och stöd till personer som har blivit utsatta för sexuella övergrepp Unga människor som har blivit utsatta för sexuella övergrepp kan söka vård och hjälp hos olika organisationer. Det sker hos sjukvården, ungdomsmottagningar, ideella organisationer med flera ställen. Men många söker av olika skäl varken vård, stöd eller anmäler brottet till polisen ( Olika aktörer har olika samhällsuppdrag och roller för att minska konsekvenserna av sexualbrott. Insatser efter sexuella övergrepp och våldtäkter kan delas in i rättsliga, medicinska, psykosociala och medmänskliga. Till de rättsliga hör insatser av polis, åklagarmyndighet och domstolsväsendet, vilka har i uppgift att beivra och lagföra brott. De medicinska insatserna ges av primärvård och specialistsjukvård såsom gynekologi, urologi, kirurgi och psykiatri. Deras primära uppgift är att bota och lindra skadorna efter övergrepp. Socialtjänsten har i uppdrag att utreda ärenden då barn misstänks fara illa och ge stöd till barn och unga som är i behov av det. Socialtjänsten arbetar ofta med hela familjen när det gäller minderåriga. Det psykosociala stödet erbjuds av olika aktörer inom både offentlig sektor och ideell sektor. Inom offentlig sektor erbjuds stödsamtal och terapi vid ett flertal organisationer bland annat ungdomsmottagningar, Mansmottagningen unga män, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), kvinnokliniken och Sexualmedicinskt centrum. Inom den ideella sektorn erbjuds psykosocialt stöd vid RFSL, Rädda Barnen, Kyrkans ungdomsmottagning, BOJ med flera. Sist men inte minst kan medmänskligt, det vill säga icke-professionellt stöd, erhållas via volontärer, familj eller andra närstående. Forskning om stöd till utsatta för sexuella övergrepp Forskningsmässigt finns det fler studier som har fokuserat på konsekvenserna av att ha drabbats av sexuella övergrepp än på utformningen av samhällets stöd (Ullman, 1999). I antologin Sju perspektiv på våldtäkt beskrivs forskningen om sexuellt våld som ett fragmenterat fält (NCK, 2010). Vilken betydelse det sociala stödet och bemötandet har för personer som har blivit utsatta är inte så väl studerat. Utifrån en sammanställning av ett stort antal studier konkluderar forskaren Ullman (1999) att det inte går att dra några enkla slutsatser om vilken betydelse stödet har för återhämtningen efter sexuella övergrepp. Ett flertal studier visar till exempel att förmågan till återhämtning påverkas av vilka resurser personen hade sedan tidigare. Stödets betydelse varierar också beroende på vem stödgivaren är. Det finns forskning som visar att stöd från vänner kan ha större betydelse än stöd från professionella aktörer och att det är stödets kvalitet som är avgörande för återhämtningen (Ullman, 1999). Det är vanligt att utsatta personer får hjälp från icke-professionella. I en rapport från Göteborg konstaterades det att kvinnor som hade utsatts för sexuellt och psykiskt våld främst hade fått hjälp från privata nätverk, pedagogiska verksamheter (t ex SFI och förskolan), socialtjänsten och kvinnojourer (Carlsson m fl, 2010). Samma undersökning lyfter fram brister i stödet till barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Det som brister handlar bland annat om att det är svårt för omgivningen att se och förstå barnets signaler på att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp. Även bristande stöd till män med trauman lyfts fram. Män har svårt för att berätta då de inte passar in i de gängse schablonerna (Carlsson m fl, 2010). Övergrepp mot pojkar och flickor Sexuella övergrepp som område domineras av teorier om kvinnan som offer (Samelius, 2007) även om det är känt att även män drabbas. Brottsstatistiken vittnar om att det är en övervägande andel flickor och kvinnor som utsätts för och anmäler sexuella övergrepp. Anmälningarna mot pojkar under 18 år är en relativt stor grupp. Under 2010 utgjorde de 12 procent av alla anmälningar om våldtäkt, brott mot pojkar (BRÅ, 2011). Nedanstående tabeller redogör för polisanmälda våldtäkter mot barn under 15 år, 6

7 unga mellan 15 till 17 år samt vuxna över 18 år i Göteborgs kommun och Västra Götalands län år 2010 (BRÅ, 2011). Tabell 1. Polisanmälda våldtäkter mot flickor och pojkar i Göteborgs kommun i frekvens och procent, år 2010 (källa: BRÅ) under 15 år år 18 år och äldre Flicka/kvinna Pojke/man Totalt Gbg 54 (19 %) 30 (11 %) 199 (70 %) Totalt Gbg 261 (92 %) 22 (8 %) 283 (100 %) Tabell 2. Polisanmälda våldtäkter mot flickor och pojkar i Västra Götalands län i frekvens och procent, år 2010 (källa: BRÅ) under 15 år år 18 och äldre Flicka/kvinna Pojke/man Totalt V Götaland 231 (27 %) 102 (12 %) 518 (61 %) Totalt VG 810 (95 %) 41 (5 %) 851(100 %) Tabellerna 1 och 2 visar att fler anmälningar rör pojkar under 15 år än pojkar i äldre åldrar. Statistiken visar också att flickor och kvinnor generellt sett är överrepresenterade som brottsoffer. Även om fler flickor och kvinnor utsätts för brott av det här slaget är det viktigt att även uppmärksamma att pojkar och män råkar ut för detta (Knutagård, 2009). Eftersom statistiken enbart redovisar polisanmälda våldtäkter och mörkertalet antas vara större bland pojkar och män, är det svårt att bedöma hur vanligt detta brott är. Det finns särskilda tabun som försvårar anmälan bland pojkar/män, exempelvis rädslan för att bli förknippad med homosexualitet (Svensson, 2010; Skåner, 2011). En anmälan försvåras också av att det inte finns någon självklar instans för pojkar och män att vända sig till efter ett sexuellt övergrepp. Genusperspektivet berör även bilden av förövaren. Av dem som misstänks för sexualbrott är majoriteten män (98 %) ( Satsningar på förbättrat stöd till utsatta För att förbättra situationen för personer som har utsatts för sexuella övergrepp har några statliga och regionala satsningar gjorts. En satsning på nationell nivå är skapandet av Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, vilket är ett kunskaps- och resurscentrum vid Uppsala universitet. NCK arbetar sedan hösten 2006 med att höja kunskapen på nationell nivå om mäns våld mot kvinnor och att utveckla metoder för omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. Centrat har en nationell jourtelefon dit kvinnor som är utsatta för hot och våld kan ringa kvinnofridslinjen. NCK har även tagit fram en handbok som syftar till att förbättra vården och bemötandet av offer för sexuella övergrepp inom hälso- och sjukvården. Handboken ska även bidra till att rättsväsendet förses med bättre bevismaterial vid mål som rör sexuella övergrepp. Handboken riktar sig till sjukvården och omfattar därmed inte det omhändertagande som kommunala och ideella organisationer står för. Vid den utbildningsdag som arrangerades av NCK i Göteborg den 27 maj 2010 lyftes spårsäkring upp som det väsentliga innehållet i handboken. För spårsäkring finns en framtagen provtagningssats som ska finnas på medicinska mottagningar som möter patienter som har blivit utsatta för sexuella övergrepp. På det regionala planet har Västra götalandsregionen satsat på VKV. VKV:s övergripande mål är att förbättra hälso- och sjukvårdens förmåga att identifiera, bemöta och omhänderta personer som har blivit utsatta för våld i nära relationer, samt att förbättra dokumentationen. I uppdraget ligger att: att ha ett grundläggande utbildningsuppdrag riktat till samtliga hälso- och sjukvårdsanställda, att initiera och stödja metodutveckling och samverkan inom hälso- och sjukvården samt mellan olika vårdgivare/verksamheter, samt att initiera och bedriva forskning med anknytning till den kliniska verksamheten. Detta sker i samarbete med andra aktörer. I uppdraget ingick även området våldtäkter. VKV ägnar sig åt utbildning, metodutveckling, samverkan samt forskning och utveckling. Parallellt med detta projekt bedrev VKV ett metodprojekt i samverkan med samtliga sjukhusområden i regionen för att ta fram regiongemensamma riktlinjer för mottagande och handläggning vid sexuella övergrepp (kvinnor och män) från 13 år och uppåt. 7

8 Teoretiska utgångspunkter Om lärande och förändring VKV:s projekt syftade till metodutveckling, det vill säga lärande och förändring, vilket gör det intressant att belysa projektet utifrån en sådan teoretisk ingång. Det finns olika teoretiska modeller för hur organisationer förändras (Nonås, 2005). Nonås beskriver fram fyra modeller för förändring: den planerade linjära förändringen, den kontinuerliga förändringen, den icke-intentionella förändringen och slutligen den förändring som sker genom synliggörandet av interna tankemodeller och värderingar. De föreställningar projektägare och projektdeltagare har om vad som skapar förändring antas påverka förändringsarbetet. Om ett projekt utgår från en mål-medel-strategi utgår det troligtvis från den förstnämnda modellen: en planerad linjär förändring. Om en förändring däremot startar i en värdegrundsdiskussion är det snarare den fjärde modellen som används. Frågan om vilken den bästa modellen för förändring är, handlar även om vilken typ av förändring som eftersträvas. Om det är tal om förändring av första ordningen (som sker inom befintlig struktur) eller av andra ordningen som innebär att även strukturen förändras (Fish & Watzlawick, 2001). Om man ser organisationer som levande system som interagerar med sin omgivning och utvecklas i dynamik i förhållande till interna och externa mekanismer, finns det både utvecklande och tillbakahållande krafter som är väsentliga att identifiera i ett förändringsarbete (Morgan, 2007). Dessutom är förändring ofta förknippat med ångest och avvärjande strategier av olika slag (Moxnes, 1991). Det kan därför vara ta tid och vara svårt att skapa genomgripande förändringar inom rådande strukturer. Det är en anledning till att förändringsarbete ofta förläggs till projektform. Projekt är oftast frikopplade från ordinarie verksamhet och har därmed större utrymme för prövande. Ett typiskt projekt bygger på en tydlig målsättning, en tidsbegränsning och en avgränsad arbetsuppgift ( Johansson, Löfström & Ohlsson, 2000). Ett typiskt projekt löper också parallellt med den ordinarie organisationen. Frågan är om projekt leder till reella förändringar. Den kritik som ofta framförs mot projekt är att det kan vara svårt att skapa bestående förändringar med hjälp av tillfälliga projekt ( Johansson, Löfström & Ohlsson, 2000). För att detta ska ske krävs att det som har skapats inom ramen för ett avgränsat projekt implementeras i ordinarie strukturer eller att nya strukturer skapas. Hur implementering av förändring är tänkt att ske uppifrån och ner, nerifrån och upp eller både och antas påverka processerna. Användningen av ett uppifrån-och-ner-perspektiv utgår från en instrumentell syn på relationen mellan beslutsfattande och dem som ska verkställa besluten. Det klassiska exemplet är politiska beslut som ska omsättas i myndighetsutövning. Nerifrån-och-upp-perspektivet utgår i stället från ett synsätt där de verkliga beslutsfattarna anses vara de professionella som arbetar närmast brukarna, de så kallade gräsrotsbyråkraterna (Lipsky, 1980). Slutligen finns ett nätverksperspektiv som ett slags mellanting mellan dessa ytterligheter, som beskriver implementering som en komplex process på olika hierarkiska nivåer ( Jensen & Kuosmanen, 2008). Samverkansteorier VKV:s projekt syftade till förbättrad samverkan mellan de organisationer som möter personer som har blivit utsatta för övergrepp. Det ökade behovet av samverkan bottnar i en utveckling av välfärdssektorn mot en allt större specialisering och differentiering av verksamheter (Danermark & Kullberg, 1999). Det finns en del teorier om samverkan som kan användas för att rama in och belysa just den aspekten av projekten. Samverkan kan beskrivas som gränsöverskridande aktiviteter som förutsätter gränser (Löfström, 2001). När organisationer förändras förskjuts dessa gränser i förhållande till omgivningen, vilket skapar behov av nya överenskommelser mellan de organisationer som samverkar med varandra (Lindberg, 2002). Likaså kan ökad samverkan, samordning och samarbete leda till förändrade organisationsgränser mellan olika delar av välfärdssektorn. Det finns en poäng i att tydligare beskriva vilken typ av samverkan man syftar på i ett förändringsarbete med samverkan som mål. Enligt Berggren kan samverkansmodeller delas in i fyra former beroende på grad av integration mellan organisationerna (Berggren, 1982). De fyra formerna är: 8

9 Tabell 3. Olika typer av samverkan. Koordination/ samordning Kollaboration/ samverkan Integration Konsultation Olika organisationers insatser adderas till varandra. Olika organisationers samverkan sker i vissa former eller kring avgränsbara frågor. Flera organisationer slås samman och alla eller de flesta uppgifter blir gemensamma. En yrkesgrupp från en organisation gör tillfälliga insatser inom en annan organisation. Erfarenheter sedan tidigare visar att samverkansprojekt sällan lyckas nå sina målsättningar (Danermark & Kullberg, 1999). Det finns olika förklaringar till det. En försvårande omständighet är är projekt som är för luddigt formulerade. En annan faktor är att deltagarna inte har haft en gemensam utgångspunkt, gemensamma referensramar eller en gemensam metod att utgå från. Mål, principer och etiska förhållningssätt bör diskuteras i början av ett projekt för att förebygga senare problem. Vissa yttre betingelser såsom organisation och resurser bör också diskuteras innan projektets start. Andra svårigheter som kan påverka är knutna till inre betingelser såsom motivation, yrkesidentitet och yrkesroll. Stora skillnader i organisationsstrukturer, kulturer och hierarkier mellan samverkande organisationer kan försvåra det gemensamma arbetet (Danermark & Kullberg, 1999). Det ska vara lätt för utsatta unga/unga vuxna att söka olika former av hjälpinsatser, All personal som möter unga/unga vuxna utsatta för sexuella övergrepp ska ha god kunskap samt tydliga rutiner kring identifiering, bemötande, omhändertagande, uppföljning, samordning och dokumentation, Samverkan över verksamhetsgränser och samordning av insatser ska utvecklas. Projektet inriktades mot förbättrat stöd till personer mellan 13 och 25 år och att projektet skulle utgå från de utsattas behov och fokusera på det. Inriktningen var det akuta omhändertagandet och handläggandet efter sexuella övergrepp där spårsäkring ingår, samt bemötande/omhändertagande av personer som hade blivit utsatta tidigare i livet. Projektet inkluderade inte förebyggande insatser eller behandling av förövaren. Det här projektet var tänkt som ett pilotprojekt för utvecklingen av lokal samverkan mellan hälsooch sjukvården och andra organisationer inom området. Fortsatt utveckling av liknande samverkansprojekt i andra delar av Västra Götalandsregionen startade emellertid inte under den tid som utvärderingen pågick. Parallellt med detta projekt startade VKV ett arbete med att ta fram regiongemensamma rutiner och riktlinjer kring mottagande och handläggning(medicinskt och psykosocialt) av personer över 13 år som hade blivit utsatta för våldtäkt/sexuella övergrepp. Dessa rutiner skulle omfatta samtliga sjukhus inom regionen. I det sistnämnda projektet har personal från kvinnokliniker, barnkliniker, akutmottagningar med flera medverkat. Om VKV:s projekt VKV tog initiativ till det projekt som den här rapporten beskriver. Projektidén samt projektets syfte och mål skrevs i en preliminär version som förankrades i projektgrupperna under våren Efter några smärre revideringar formulerades målsättningen enligt följande: Utsatta för sexuella övergrepp i åldersgruppen år inom Storgöteborg 3 ska få ett gott bemötande/omhändertagande oberoende av var de söker hjälp, 3 Gbg, Mölndal, Härryda, Partille, Kungälv, Ale och Öckerö Projektmedverkande Två projektgrupper träffades under projekttiden. En grupp bestod av representanter från offentlig sektor och en grupp av representanter från ideella organisationer. Deltagandet varierade under projekttiden. I nedanstående tabell beskrivs de organisationer som medverkade vid minst ett projekttillfälle. 9

10 Tabell 4. Medverkande i projektgrupperna Organisationer från offentlig sektor Barnkirurgakuten, SU BUP, Barnhuset, Göteborg Dialoga kunskapscentrum om våld i nära relation er,(socialresursförvaltning Gbg Stad) Gynmottagningen, SU Göteborgs åklagarkammare Kvinnokliniken, SU MUM (Mottagningen för unga män), Göteborgs Stad Polisen, Göteborg Prostitutionsgruppen, Göteborgs Stad RUG-projektet (Riskutsatta grupper) HIV-prevention RUG-projektet, Tjej- och killmottagningen på Mini-Maria Socialtjänsten (IFO) inom GR (Göteborgsregionen) Socialtjänsten, Barnhuset, Göteborg Stödcentrum för unga brottsoffer, Göteborgs Stad Ungdomsmottagningarna i Göteborg Ungdomsmottagningarna i Södra Bohuslän VKV Genomförande Projektet var tänkt att genomföras med hjälp av en projektgrupp med deltagare från offentlig sektor som skulle kartlägga samtliga offentliga aktörers uppdrag, rutiner, resurser och organisation. De ideella organisationernas arbete skulle däremot kartläggas av VKV. Projektgrupperna skulle ta fram olika förslag till förbättringar och utveckling i förhållande till projektmålen. Projektet skulle ge en nulägesbeskrivning över hur mottagandet för åldersgruppen år såg ut, samt vilka rutiner/pm som fanns hos de olika verksamheterna inom offentlig sektor. När det arbetet var klart skulle projektgruppen ta fram en strategi för hur arbetet skall utvecklas/ drivas inom respektive verksamhet samt påbörja en systematisering av vilka verksamheter som möter målgruppen. Vidare skulle projektgruppen ta fram nya/reviderade rutiner kring identifiering, bemötande, omhändertagande, stöd, dokumentation, medicinsk och psykosocial uppföljning samt samverkan/ samarbete där detta inte fanns. Organisationer från ideell sektor ATSUB/Göteborg BOJ Brottsofferjouren Mölndal-Härryda BOJ Göteborg Finska kvinnojouren Piilopirtti HOPP Göteborg Kvinno- och tjejjouren Ada Kvinnojouren Frideborg Mölndal Kyrkans ungdomsmottagning (KUM) RFSL Göteborg Rädda Barnens kriscentrum för barn/ungdomar i kris Stödcentrum Humlegården Villa Vägen ut! Karin Tydlig information skulle tas fram som skulle underlätta för personer som söker hjälp från olika instanser. Varje verksamhet skulle även upprätta eller revidera rutinerna för sin egen organisation, samt få hjälp av VKV med att implementera dessa. Slutligen skulle olika typer av utbildningsinsatser planeras och genomföras av VKV efter att verksamheterna hade lämnat förslag om sådana (VKV, 2010). Utvärderingens problem och syfte Min förförståelse om projektet Innan projektet startade formulerades ett antal faktorer som potentiellt sett skulle kunna påverka projektet. En sådan faktor var att det finns nationella riktlinjer framtagna för hur hälso- och sjukvården ska bemöta personer som har blivit utsatta för sexuella övergrepp (se NCK, 2008) men att motsvarande saknas för verksamheter i kommunal regi. De framtagna riktlinjerna kunde antas påverka deltagarna i projektet på olika sätt beroende på om de arbetade inom hälso- och sjukvården eller inte. För alla andra har de endast indirekt betydelse, eftersom de i kraft av att vara berörda av frågan, bör känna till dem. Initialt antog jag att VKV skulle ha lättare att nå ut till hälso- och sjukvården, eftersom de sorterar under samma huvudman. Skillnader i huvudmannaskap skulle också kunna minska VKV:s möjligheter till inflytande över övriga organisationer i kommunal regi, statlig regi och den ideella sektorn. 10

11 Problemformulering och syfte Projektet byggde på antagandet att det finns behov av förbättrad samverkan och utveckling av metoder inom området. Projektet utgick även från antagandet att organisationer inom kommunal regi, hälsooch sjukvårdens regi, rättsväsende, polismyndighet samt de ideella organisationerna behöver få bättre kännedom om varandra. Ett tredje antagande var att organisationerna bör ha god kunskap och tydliga rutiner för att kunna ge ett adekvat stöd till målgruppen, men att detta i viss mån saknas. En fråga för utvärderingen var om de antaganden som VKV hade formulerat i sin projektbeskrivning överensstämde med projektmedlemmarnas uppfattningar. Syftet med utvärderingen var att undersöka vad som ägde rum inom ramen för VKV:s projekt och i vilken grad projektet nådde sina målsättningar. Följande frågor låg till grund för utvärderingen: I vilket sammanhang verkar projektet? Hur ser förutsättningarna ut? Bidrar projektet till den önskade förändringen och i så fall hur och varför? Hur arbetar projektet för att möta eventuella situationer som går emot projektets intentioner? Metod Typ av utvärdering Utvärderingen genomfördes som en processutvärdering av extern utvärderare. En extern utvärdering har som fördel att utvärderaren inte är en del av projektet och därför kan beskriva resultaten på ett opartiskt sätt jämfört med en intern utvärdering (Vedung, 1998). Det viktiga i det här sammanhanget är att en extern utvärdering har ett utifrånperspektiv, jämfört med om utvärderingen skulle genomföras internt inom ramen för projektet. Teoretiskt sett följer en processutvärdering projekt under pågående projektperiod i syfte att beskriva, inte bara de eventuella resultat och utfall som ett projekt ger upphov till, utan även vägen dit (Vedung, 1998). Jag har i rollen som utvärderare följt och återkopplat resultat under tiden som projektet pågått för att bidra till erfarenhetsinlärning under projektets gång. Undersökningsmetoder, urval och genomförande Tabell 5 nedan beskriver de metoder som användes för att samla in data till utvärderingen. Metoderna var observationer, intervjuer, fokusgrupper, en enkät via e-post samt läsning av projektmaterial, handböcker och riktlinjer inom området. Intervjuer och fokusgrupper genomfördes med anställda vid VKV samt deltagare i de två projektgrupperna. Observationer gjordes av projektmöten samt olika aktiviteter som arrangerades av NCK och VKV. Tabell 5. Datainsamlingsmetoder inom ramen för utvärderingen observationer av projektmöten och Observationer aktiviteter Intervjuer, fokusgrupper Enkät Läsning av litteratur och kommunikation mellan projektledare och projektdeltagare 5 intervjuer (face-to-face) 7 intervjuer (2 face-to-face, 5 per telefon), 2 fokusgrupper med 2 personer i varje En enkät skickades ut via e-post till bägge projektgrupper. 19 svar av cirka 30 personer. Fortlöpande under hela projekttiden. Observationerna genomfördes av de flesta projektmöten. Vid dessa fördes anteckningar och innehållet i samtalen noterades utifrån vem som uttalade sig. Inledningsvis, under våren 2010, genomfördes intervjuer för att få en bakgrund till projektet och området som helhet genomfördes intervjuer med fokus på uppfattningar om projektet. Samtal med VKV:s chef samt projektledaren för projektet genomfördes i början och slutet av projektet. Intervjuerna pågick i cirka 1 timme. Alla utom en intervju spelades in på band och transkriberades i sin helhet 4. Även telefonintervjuerna spelades in efter godkännande från intervjupersonerna. Intervjuguiden skickades i förväg till dem som medverkade vid telefonintervjuer för att förbättra kvaliteten på svaren. Face-to-face-intervjuerna gjordes antingen på intervjupersonens arbetsplats eller på FoU i Västs kontor. 4 En person ville inte medverka till att intervjun spelades in på band. 11

12 Fokusgruppsintervjuerna pågick i cirka två timmar och ägde rum i VKV:s lokaler. Trots att tidpunkterna för fokusgrupperna meddelades drygt en månad innan och flera tider erbjöds var det svårt att få ett brett deltagande till dessa. Därför ställdes en fokusgrupp in och ersattes med individuella intervjuer. En enkät skickades ut via e-post till deltagarna i de två projektgrupperna våren 2011 med två påminnelser. Undersökningsgruppen är liten vilket bidrar till svårigheter att tolka de variationer som finns i svaren. Resultatet kan dock sägas vara representativt för de organisationer som medverkade i projektet. Enkäten besvarades av cirka 60 procent av projektdeltagarna (19 av cirka 30 i projektet). Det är svårt att uttala sig om den exakta andelen som medverkade i utvärderingen eftersom deltagandet i projektgrupperna förändrades över tid. Utvärderingen omfattade inte känsliga uppgifter som kan knytas till enskilda personer. De som medverkade informerades om utvärderingens syfte. Medverkan i intervjuer, fokusgrupper och enkät var frivillig. All rapportering har i möjligaste mån avidentifieras. Deltagare Ett minimikrav för att medverka i utvärderingen var medverkan vid minst ett projektmöte eller en aktivitet inom ramen för projektet. Deltagare i fokusgrupper och intervjuer representerade olika organisation inom såväl offentlig som ideell sektor. Följande organisationer medverkade i intervjuer eller fokusgrupper: Kvinno- och Tjejjouren ADA, BOJ Mölndal-Härryda, Humlegården, VKV, Dialoga, KK Gyn/SU, BUP/Barnhuset, Ungdomsmottagningarna Göteborg, socialtjänsten/barnhuset, MUM, åklagarmyndigheten, polisen. Av dem som besvarade enkäten var 11 anställda inom offentlig sektor och 8 inom ideell sektor. 10 av 19 respondenter hade en samordnande eller ledande roll som chef, ordförande eller dylikt. 12

13 Resultat av utvärderingen Resultatet av utvärderingen har organiserats utifrån tre huvudrubriker: resultat, processer och förutsättningar. Under rubriken resultat beskrivs både projektets resultat i förhållande till de mål som ställdes upp och resultat i termer av den betydelse som projektdeltagarna har tillskrivit det. Under rubriken process beskrivs det som sker under tiden som projektet pågår som främst handlar om kommunikation och interaktioner mellan projektmedverkande. Avsnittet som heter förutsättningar beskriver bakomliggande faktorer som antas ha påverkat projektet. Resultat I det här avsnittet beskrivs projektets aktiviteter, hur projektet nådde ut samt nådde sina målsättningar. Vidare beskrivs deltagarnas tankar om projektets betydelse och några av deras idéer om arbetet med den här frågan. Projektets aktiviteter Projektet genomförde olika aktiviteter såsom projektmöten, kartläggning, utbildningar med mera. Nedanstående tabell beskriver de aktiviteter som genomfördes inom ramen för projektet. Här ingår inte de aktiviteter som arrangerades av andra aktörer till exempel NCK:s utbildningsdag i Göteborg. Tabell 6. Aktiviteter som genomfördes inom ramen för projektet. Tid Typ av aktivitet Projektmöten: 3 möten med ideella organisationer, Mars Okt möten med offentlig sektor Kartläggning av organisationer Klar sep 2010 Halvdag, nov 2010 Utbildningsdagar Två heldagar maj, 2011 Samverkansdag Halvdag, dec 2010 Informationsbroschyr Klart maj-juni 2011 och visitkort Kommunikation med Kontinuerligt projektdeltagare Projektmöten VKV bjöd in organisationsrepresentanterna till totalt sett åtta projektmöten (5 med offentliga aktörer och 3 med ideella). Det första mötet ägde rum i mars Gruppen med representanter från offentlig sektor sammankallades på dagtid medan gruppen med representanter från ideell sektor sammankallades på kvällstid. Projektmötena användes för att diskutera projektets frågor och för informationsutbyte om utbildningsdagar, länkar och skrifter inom området. Deltagarna medverkade i kartläggningen genom att svara på frågor. För övrigt pågick inte någon kommunikation eller arbete mellan projektmötena som höll processerna vid liv inom projektgrupperna. Möten med de offentliga organisationerna Det första mötet med representanter för de offentliga aktörerna som ägde rum den 26 mars 2010 ägnades åt att deltagarna presenterade sig och sina organisationer för varandra lite kort. VKV berättade om sin organisation och om vad projektet syftade till. VKV informerade om utbildningar och ny forskning inom området, vilket sedan kom att bli en stående punkt vid varje möte. Projektgruppen delades in i två mindre grupper vid varje tillfälle för att diskutera en fråga som var förberedd av VKV. Vid det här tillfället diskuterades projektplanen. I diskussionerna kom det fram önskemål om en definition av vad som ingick i begreppet sexuella övergrepp och ett förtydligande om vad som menades med ett gott bemötande/omhändertagande. Det kom förslag på nya formuleringar av projektmål. Vidare bidrog gruppen med förslag på fler organisationer som borde bjudas in till projektet. Några av dessa var: ISIS, Humlegården, KUM, vuxenpsykiatrin, skolsjukvården, Akademihälsan, Kriscentrum för kvinnor och Kriscentrum för män. Ett förslag var också att arbetet med projektmålet Samverkan över olika verksamhetsgränser och samordning av insatser skulle utvecklas så att arbetet strukturerades utifrån två linjer: (1) det akuta omhändertagandet och handläggandet av det och (2) de gamla fallen. I anteckningarna från det här mötet finns också en fråga om betydelsen av att samverka med vårdcentralerna: Hur för man ut information till vårdcentralsläkare? Det är en viktig synpunkt med tanke på att många går dit i första ledet. VKV skall se över möjligheter till det. Vid det andra projektmötet i juni 2010 presen- 13

14 terade VKV definitioner av våldtäkt och sexuella övergrepp samt brottsstatistik över anmälda sexualbrott i Göteborg och Västra Götalands län. Projektgruppen fick i uppgift att beskriva vilka hinder de såg för samverkan mellan organisationer. Vidare diskuterades det om gruppen skulle utvidgas med representanter för sjukvårdsenheter som möter män som våldtagits, samt från vuxenpsykiatrin (se nedan). Frågan om vilka som borde bjudas in kom upp redan vid det första projektmötet. Frågan om en representant från vuxenpsykiatrin avfärdades av en representant i gruppen med motiveringen att de flesta som har blivit utsatta för övergrepp söker hjälp på vårdcentral för somatiska besvär. Däremot skulle en representant från urologi eller kolorektalkirurgi sökas för att nå personal som möter våldtagna män. Nedanstående citat är hämtat från minnesanteckningarna. / / Synpunkter på deltagarna i gruppen: Vem skall representera det nuvarande omhändertagandet av de våldtagna männen och hur ser det ut? Urolog, kirurg/ kolorektalkirurg eller någon från könsmottagningen? NN har försökt hitta lämplig person under längre tid men inte lyckats hittills! Lyfta frågan till högre chef inom SU? Ett förslag lämnades på att deltagare från vuxenpsykiatrin skulle ingå i gruppen men här framhölls att de utsatta snarare hamnar inom primärvården. Det är vanligt att man söker för somatiska besvär berättar NN. Vid det här mötet diskuteras även samverkan mellan myndigheter och ideella organisationer, där frågan om kompetens och kvalitetssäkring kom upp. Det faktum att flera av de ideella organisationerna även har legitimerad personal samt genomgår en kvalitetsgranskning i samband med att de söker kommunala projektmedel lyftes fram från VKV och Dialoga (se nedanstående citat från minnesanteckningarna). Hur ser samverkan ut mellan myndigheter och frivilligorganisationer i Göteborg? Vid en förfrågan i projektgruppen visar det sig att inte många av deltagarna hänvisar till frivilligorganisationer. När det gäller de utsatta finns det många som i första hand väljer att vända sig till en frivillig organisation istället för till en offentlig verksamhet. I gruppen fördes en diskussion kring kvalitén på de insatser som frivilliga organisationer kan erbjuda - vem kvalitetssäkrar deras arbete? En annan fråga som väcktes var hur offentliga verksamheter kvalitetsäkrar sitt arbete kring denna målgrupp? Inom frivilliga organisationer finns det ofta anställd personal med samma utbildning som inom offentlig sektor som kompletteras med volontärernas insatser. BOJ i Göteborg har t ex två anställda psykologer som jobbat tidigare i Ale med gruppverksamheter kring sexuella övergrepp och våldtäkter. Mellan det andra och tredje projektmötet skickade projektledaren ut frågor för kartläggningen av organisationerna. Det tredje mötet hölls i september Innehållet i mötet handlade om att gå igenom de svar som kommit fram i kartläggningen. En fråga om gränserna mellan barnklinikens kuratorsenhet vid SU, kvinnoklinikens kuratorsenhet vid SU och Ungdomsmottagningar, kom upp när det gäller stödet till unga som blivit utsatta för sexuella övergrepp i ålder år. En oklarhet framkom rörande ansvaret för uppföljning av flickor mellan 16 och18 år. Någon föreslog att de skulle göra ett organisationsschema som utgick från de utsattas perspektiv. Oklarhet rådde kring vilka verksamheter tjejer respektive killar kan vända sig till vid akuta samt icke akuta behov av vård och stöd. Vid det här mötet fick gruppen i uppgift att diskutera vilka utvecklingsfrågor de såg som angelägna. De teman som kom upp var: unga förövare, rättsintyg, stöd till de anhöriga, samordning av resurser/ samverkan, bemötande samt stöd/behandling, samverkan mellan psykosocial och medicinsk personal, bemötandet från rättsväsende och socialtjänsten, stöd och behandling till unga som både är utsatta och förövare, samt vem som har ansvar för provtagning, vård och stöd till männen. VKV informerade om utbildningsdagen i november och samverkansdagen i december ( presentationsdagen ) samt utbildningsdagarna med Allan Wade som planerades till våren Nästföljande möte hölls i december Då diskuterades utbildningsdagen som ägde rum i november. Information om det parallella projektet inom VGR gavs också. I smågruppsdiskussioner fick projektgruppen i uppgift att formulera utbildningsbehov. Dessa resulterade i följande teman: Sårbarhetsfaktorer hos de utsatta 14

15 Dubbelt utsatta - personer med funktionsnedsättningar Missbruksvården kopplat till sexuella övergrepp Utredningskompetens inom socialtjänsten kring unga förövare (Dialoga) Riskbedömningsinstrument Män utsatta för sexualbrott - fördjupad kunskap Anhöriga och deras reaktioner Vilka killar är det som begår våldtäkter? Medling vid våldtäkt. Medlarna i Göteborgs Stad vill bjuda in Karin Madsen från Köpenhamn Deltagarna framförde ett önskemål om att cheferna från de olika verksamheterna skulle bjudas in vid ett möte till våren. Vid det femte mötet i februari 2011 var deltagarna decimerade till sex personer exklusive representanterna från VKV. Samverkansdagen i december diskuterades. VKV berättade om utvärderingen av dagen som överlag var mycket positiv. Information om aktuell forskning och det parallella projektet i VGR gavs. Förslaget om att bjuda in chefer hänsköts till senare tillfälle pga. syftet med deras medverkan ansågs vara oklart. Deltagarna uttryckte en vilja till fortsatt arbete inom området. Vid mötet framfördes brist på bra behandlingsformer för traumatiserade unga inom Storgöteborg liknande det som finns på BUP-Elefanten i Linköping. Gruppen fick också information om att brottsoffer har möjlighet att få information från polisen om rättsprocess/förundersökning innan vederbörande bestämmer sig för att polisanmäla. En person uttryckte önskemål om ett vårdprogram om sexuella övergrepp/våldtäkter, liknande det som Maria Ungdom har framställt. Det inplanerade mötet i april ställdes in. I stället bestämdes det att gruppen skulle sammankallas vid ett tillfälle under hösten Resultatet från utvärderingen presenterades vid det tillfället. Möten med de ideella organisationerna Det första projektmötet med de ideella organisationerna ägde rum i slutet av maj Projektet presenterades och deltagarna presenterade sig för varandra. I gruppdiskussionen framkom ett stort intresse för att utveckla samverkan mellan organisationerna och att lära sig mer om varandras verksamheter. Det uttrycktes önskemål om mer kunskaper om myndigheternas arbete. Det som kom upp under mötet var att deltagarna gärna ville dela med sig av den stora kunskap de har inom området. Det visade sig också att utbildningsbehoven varierade mycket mellan de olika organisationerna. Gemensamt för alla var ett intresse för att medverka till att en gemensam broschyr över samtliga stödorganisationer inom Storgöteborg skapades. Gruppen fick information om utbildningsdagen i november och samverkansdagen i december. Vid det här mötet informerade VKV om framtida aktiviteter i projektet, utbildningsdagar med mera. Detta kom att bli en stående punkt vid varje mötestillfälle. Möte nummer två ägde rum i slutet av juni. Förutom presentation av deltagarna och projektet, presenterade VKV NCK:s handbok för gruppen. I diskussionen kom det fram önskemål om att få bidra med kunskaper om sexuella övergrepp vid olika högskoleutbildningar. Behov av kunskaper om förövare och var de kan erbjudas behandling var ett annat tema. De viktigaste utvecklingsområdena kring samverkan formulerades som följande: Bemötandet, där psykakuten nämndes som exempel. Det kan upplevas som ett nytt övergrepp att inte bli trodd av vårdpersonal m fl. Hur når man ut med bra information på Internet till ungdomar? Vikten av att knyta bra kontakter mellan myndigheter och frivilliga för att kunna erbjuda utsatta lämpliga stödinsatser. Nästa möte bokades till oktober. Det mötet blev emellertid inställt pga. för få anmälda. Det tredje och sista mötet ägde därför rum i januari Till det mötet kom fyra personer förutom VKV och jag själv. Mötet ägnades bland annat åt att diskutera de aktiviteter som hade genomförts inom ramen för projektet och om projektets fortsättning. De som var närvarande gav uttryck för att deras förväntningar på projektet var uppfyllda. Kartläggning Kartläggningen av organisationerna utgick från följande frågor och genomfördes i april-maj månad Följande frågor låg till grund för den: 15

16 Frågor till inventeringen Storgöteborg: 1. Vilka resurser/ organisation har ni för att möta personer utsatta för sexuella övergrepp? 2. Finns det skriftliga uppdrag eller rutiner/pm/handlingsplaner kring omhändertagande av utsatta för sexuella övergrepp? 3. Finns det informationsmaterial till de utsatta? 4. Geografisk avgränsning för er verksamhet (hela Storgöteborg eller bara delar av)? 5. Målgrupp/åldersavgränsning? 6. Vilka samverkar ni med inom detta område? 7. Har personalen fått utbildning inom detta område? Vilket utbildningsbehov finns? 8. Kunskap ni kan bidra med i projektet? Verksamhet: Kontaktperson: Svar på frågorna skickas till: tove.corneliussen@vgregion.se senast den 12 maj! Synpunkter på olika aktiviteter i projektet Samverkansdagen på Hotel Riverton framstår som den mest värdefulla aktiviteten enligt både intervjuer och enkätsvar. VKV genomförde även en egen utvärdering av dagen som visar positiva reaktioner (se bilaga 2). Den här halvdagen byggde på att projektdeltagarna var aktiva och berättade om sina organisationer för andra organisationsföreträdare. Informationsbroschyren som togs fram och de kostnadsfria utbildningsdagarna som projektet erbjöd var också uppskattade. Många organisationer hade inte ekonomiska möjligheter att ordna något liknande själva, vilket gjorde det särskilt uppskattat. När det gäller utbildningsdagen i november 2010 fanns det emellertid olika åsikter om föreläsarna, samt om upplägget. De som var kritiska till formerna efterfrågade utrymme för diskussion i anslutning till storföreläsningarna. Värdet av projektmötena rådde det också delade meningar om. Däremot var samtliga som intervjuades positiva till att VKV hade tagit initiativ till projektet. Det viktigaste var att projektet bidrog till att uppmärksamma frågeställningen unga utsatta för sexuella övergrepp. Hur nådde projektet ut? Deltagarna i de två projektgrupperna bestod av ett trettiotal organisationer. Antalet kan inte specificeras mer än så eftersom deltagandet varierade från gång till gång bland annat på grund av att fler organisationer bjöds in till projektet efter att det hade startat. I de utåtriktade aktiviteterna nådde projektet ut till ett stort antal personer. Flera av dessa aktiviteter arrangerades i samarbete med andra organisationer så som Dialoga, länsstyrelsen med flera. Vid utbildningstillfället på Lisebergsteatern med Katarina 16

17 Wennstam och Börje Svensson i november 2010 kom cirka 500 personer. Samverkansdagen på Hotell Riverton i december 2010 nådde ut till cirka 180 personer. Dessutom arrangerade VKV ihop med länsstyrelsen m fl, en serie föreläsningar med forskaren och terapeuten Allan Wade från Kanada i slutet av maj Wade föreläste under fyra halvdagar och nådde ut till cirka 660 personer. Vilka deltog i aktiviteterna? Utifrån deltagarlistorna till utbildningsdagarna kan vi dra slutsatsen att projektet främst nådde ut till sjukvården, ungdomsmottagningarna och socialtjänsten i sina utåtriktade aktiviteter. Om vi studerar samverkansdagen som ett illustrativt exempel, var det många som hade anmält sig som var verksamma vid socialtjänsten och ungdomsmottagningarna. Från sjukvården kom representanter från bland annat primärvård, sluten- och öppenvårdspsykiatri, barn- och ungdomspsykiatri. Det var totalt sett fler representanter från offentlig sektor än från ideell sektor. Den största yrkesgruppen vid samverkansdagen bestod av socionomer/kuratorer. Nådde projektet sina målsättningar? Utvärderingen syftade både till att undersöka projektets processer och i vilken utsträckning projektet nådde sina målsättningar. Projektet hade formulerat fyra mål som framgår av tabellen nedan. Utifrån den empiri som har samlats in kan projektet främst sägas ha bidragit till utveckling i förhållande till två av målsättningarna: att underlätta för målgruppen att söka hjälp samt att bidra till att samverkan utvecklas över verksamhetsgränser. Det är mer tveksamt om projektet har bidragit till att skapa ett gott bemötande oavsett var målgruppen söker hjälp eller att all personal som möter målgruppen har fått goda kunskaper samt tydliga rutiner kring identifiering, bemötande etc. De två sistnämnda målen var å andra sidan högt ställda. Tabell 7. En analys av projektets resultat i förhållande till uppställda projektmål 5. Målsättning Resultat Att målgruppen ska få ett gott bemötande/omhändertagande oberoende av var de söker hjälp. Att det ska vara lätt för målgruppen att söka olika former av hjälpinsatser. Att all personal som möter målgruppen ska ha god kunskap samt tydliga rutiner för identifiering, bemötande, omhändertagande/stöd, uppföljning, samordning/samverkan och dokumentation. Att samverkan över verksamhetsgränser och samordning av insatser ska utvecklas. Tveksamt. Högt ställt mål. Kräver beslut på verksamhets-nivå. Ja, i viss mån. Projektet har underlättat information till målgruppen samt förbättrat förutsättningarna för samordning mellan organisationer. Tveksamt. Ett högt ställt mål. Kräver beslut på verksamhetsnivå. Ja, i viss mån. Projektet har förbättrat förutsättningarna för samverkan/samordning. Inom ramen för projektet fanns det även planer på att ta fram riktlinjer för uppföljning av unga flickor som hade blivit utsatta för sexuella övergrepp. Detta var tänkt att ske i samråd mellan kvinnokliniken, Sahlgrenska och ungdomsmottagningarna inom Storgöteborg. Det arbetet hade inte påbörjats när projektet avslutades. Projektets betydelse på kort och längre sikt De som medverkade i utvärderingen betonade att projektet bidrog till att uppmärksamma sexuella övergrepp, samt skapade ökade kunskaper om vart målgruppen kan vända sig för att få hjälp. Detta bidrog till bättre överblick för personal som behöver hänvisa klienter/patienter vidare till en annan organisation. Informationen om att de var många som vände sig till målgruppen gav en ökad omvärldsorientering och en upplevelse av att vara en bland många som arbetar mot samma mål. De som medverkade i intervjuer och fokusgrupper menade att projektet bidrog till att de lyfta blicken utanför sitt eget lilla synfält. Ett exempel på det var samverkansdagen som innebar att organisationsföreträdarna fick se och höra representanter från många organisationer. Att få ett ansikte på företrädare för andra organisationer sades underlätta kontakter över gränserna. 5 En del av arbetet för att uppnå dessa projektmål genomfördes även inom ramen för det parallella projekt som VKV genomförde inom Västragötalandsregionen som nämnts tidigare. 17

18 I enkäten ställdes en fråga om vilken betydelse projektet kunde få för klienter/patienter. De flesta som hade besvarat enkäten (14 av 17 personer) trodde att projektet kunde få stor eller mycket stor betydelse för klienter/patienter. De menade att projektet underlättade kontakterna mellan olika organisationer, vilket på sikt kunde leda till bättre samverkan och bemötande. Genom att det blir lätt att hitta, veta vem som gör vad och få hjälp med kontakt. Vi kan kontakta varandra för råd och stöd och info och underlätta för den unge. Att projektet var inriktat mot unga människor oavsett könstillhörighet ansågs positivt av dem som medverkade i intervjuer. Pojkarnas och de unga männens situation var något som kom att hamna i fokus vid flera projektmöten. Följande citat är hämtat från en fokusgrupp. Jag har jättemånga pojkar ska jag säga, mer pojkar än flickor, små pojkar på NN, än vad jag har flickor som har varit utsatta, och som ju mår rätt dåligt. Bland de organisationer som arbetade med personer över 18 år var det flera som påpekade att de som söker hjälp för sexuella övergrepp är runt 25 år eller äldre. Dom här 15 till 18 åringarna, många gånger så är dom ju inte där att de klarar att tala om det. För det ligger alldeles för nära deras egna utvecklingsskeenden så att säga. Och det är för nära både med sexualitet och kränkning och allt det dom är med om. Så att då kanske man, och i synnerhet med männen då eller pojkarna, kanske man måste vara vaken för att fånga upp senare och då är det andra samarbetspartners. När det gäller utvecklingen av samverkan var det flera som menade att en sådan krävde mer tid för att etableras. På lång sikt kan det leda till bättre samverkan och bättre bemötande av den som drabbats. Det beror på hur kunskap och nätverk tillvaratas och om man fortsätter att jobba med frågan. Men alla ansåg inte att en ökad samverkan var lösningen på de behov som finns i samhället. Enligt dem behövdes det nya verksamheter och andra behandlingsinsatser för unga personer för att förbättra stödet och vården för målgruppen. Nedanstående citat från enkätundersökningen berör detta. Det krävs nya verksamheter. Fantastiskt att det [projektet]kommit till stånd. Det är viktigt att kartlägga vilken hjälp som finns att tillgå. Ökad kunskap hos alla bidrar till en trygghet och öppenhet. För utvärderingen vill vi dock gärna föra fram några synpunkter. Samverkan har främst fokuserat sjukvårdens insatser samtidigt som vi upplever att det är brist på behandlingsinsatser för målgruppen (jmf BUP Elefanten Linköping, BUP Vasa Stockholm, Rädda barnen Stockholm). En grupp som ingen verksamhet fokuserar på/arbetar uppsökande mot, är ungdomar med online-relaterad sexuell utsatthet, barn och ungdomar utsatta för sexuell exploatering. Idéer inför framtiden De som deltog i utvärderingen bidrog med synpunkter på sådant som skulle kunna förbättras i framtiden. Några frågor rörde sig om samarbete i nätverket medan andra frågor handlade om hur samhället på ett bättre sätt skulle kunna tillgodose unga människors behov av stöd. De flesta önskade fortsatta nätverksträffar. Det var bara några personer som upplevde att de redan hade tillräckliga kontakter utanför sin egen organisation. De som ville fortsätta i ett nätverk såg VKV som en naturlig sammankallare av det. På frågan om vilka som skulle ingå i nätverket framöver fanns det önskemål om att det skulle bestå av personer som de på ett naturligt sätt skulle kunna ha kontakt med inom ramen för sin yrkesroll. Jag tror att det kan bli lite svårare att vi blir så många, att det är kanske bättre att när man skapar nätverk, att man gör det med dem som man faktiskt kommer ha kontakt med när man jobbar så att säga. Några lyfte fram betydelsen av att deltagarna skulle vara på samma nivå, det vill säga chefer eller ledare, för att det påverkade möjligheten till inflytande i den egna organisationen. Det fanns ett stort intresse för att upprepa samverkansdagen som arrangerades på Hotell Riverton. Dessutom uttrycktes det en önskan om gemensamma reflektioner över organisationsgränserna. Ett konkret förslag handlade om att de själva skulle kunna ta med sig dilemman som de kunde ha som utgångspunkt för dessa samtal. 18

19 Och då kan jag tänka mig att det skulle var lite spännande, fast nu vet jag inte om det är möjligt, men till exempel om man då har någon person man har mött och man kunde komma till en grupp med människor som vi möter här då. Nu har jag detta. Hur tänker ni när ni hör det här? Det fanns också önskemål om att få träffa en vanlig polis som tar emot anmälningar om sexuella övergrepp, men inte jobbar på Barnhuset. Motivet till det var att den polis som medverkade i projektgruppen inte var representativ för de poliser som unga personer vanligtvis kommer i kontakt med när de gör en anmälan. Några ville även ha mer kontakt med åklagarna i Göteborg. Det faktum att de som medverkade i projektet representerade stora organisationer, innebar att de behövde sprida kunskaperna vidare för att de skulle ha någon effekt på verksamhetsnivå. Några deltagare uttryckte behov av hjälp med material som de kunde använda för att sprida information om projektet till sina organisationer. Exempelvis kunde en dokumentation från samverkansdagen underlätta informationen till kollegor. Några förslag handlade om förbättrade rutiner på verksamhetsnivå. Ett konkret förslag var att de skulle införa liknande rutiner som vid kris- och katastrofsituationer att den första yrkesperson som möter en ung person som har blivit utsatt för sexuella övergrepp tar ett mer aktivt ansvar för att kontakta andra myndigheter i stället för att överlåta det ansvaret på den unga. Ungdomsmottagningarna önskade att polisen hänvisade till dem när de kom i kontakt med unga personer som hade blivit utsatta för övergrepp. Som tidigare har nämnts var det några som önskade att det skulle finnas ett utpekat ställe dit alla som hade blivit utsatta för sexuella övergrepp kunde vända sig för att få hjälp, där allt stöd fanns samlat. En utpekad organisation/verksamhet efterfrågades inte minst för gruppen pojkar och män som inte har någon självklar instans att vända sig till. Processer Vad var det här för slags projekt? En vanlig definition av projekt är att det är en avgränsad verksamhet med tydlig början och slut, som utgår från tydliga mål. Det är också vanligt att projekt löper parallellt vid sidan av ordinarie verksamheter ( Johansson, Löfström & Ohlsson, 2000). VKV:s projekt utgick visserligen från en tydlig projektbeskrivning med angivet mål och syfte. Det som saknades var däremot ett tydligt projektslut. Någon gång efter årsskiftet 2011 började VKV prata om att projektet skulle avslutas efter sommaren samma år. Utifrån projektbeskrivningen fanns det utrymme för att göra olika tolkningar av vad det här projektet syftade till. I intervjuerna och fokusgrupperna kom det fram att deltagarna hade olika förväntningar på projektet. Några förväntade sig reella förändringar på verksamhetsnivå, medan andra uppfattade att projektet gick ut på att organisationsföreträdare skulle träffas några gånger och att ett informationsblad skulle tas fram. Upplevelse av delaktighet De flesta som intervjuades tyckte att de hade varit tillräckligt delaktiga i projektet men det fanns synpunkter på att de hade kunnat vara mer aktiva. Sedan tänker jag också, för jag är ju mycket ute efter det här med att har man möte så ska det vara aktivt. Då ska man känna att man använder sin tid på rätt sätt. Och det är ju då jättemycket människor som sitter där och alla ska kunna känna att de bidrar med någonting så att säga. Det fanns också de som tyckte att de kom med för sent i projektet. Det jag tänkte på eller som jag reagerade på i början var mycket att / /vi inte kom in tidigare. Jag tänker att kvinnojourer och alltså många, har jobbat så himla länge med det och att det finns en sådan stor kunskap och erfarenhet att vi skulle kommit in tidigare. Det var någonting som jag reagerade på från början, men sedan så släppte jag nog det lite för jag tyckte att det ändå det var bra ordnat faktiskt. En intervjuperson tyckte att det saknades aktiviteter mellan projektmötena. Jag tror att det viktigaste är att de som igår i projektgruppen tycker att det här är tillräckligt viktigt och värdefullt att jobba med, för de måste jobba med frågorna mellan projektgruppsmötena på hemmaplan. Bland dem som besvarade enkäten var det flera som upplevde bristande delaktighet. På 19

20 frågan Uppfattar du dig som delaktig i projektet hade endast hälften besvarat frågan positivt (8 av 15 personer). Fyra hade kryssat i mittenalternativet medan tre gav ett negativt svar. Syn på projektet som helhet Som svar på enkätfrågan om vad de tyckte om projektet på ett övergripande plan var de flesta positivt inställda. Fjorton av sjutton personer ansåg att projektet var bra eller mkt bra. En person hade kryssat för mittenalternativet medan två svarade att de tyckte det var dåligt. De positiva kommentarerna handlade om att projektet bidrog till skapande av ett nätverk och förbättrad samverkan. Bra början till kontaktnät bland annat. Så viktigt att känna till varandras verksamheter. Andra kommentarer var mer kritiska och ifrågasatte hur projektet var förankrat. Hur det förankras i organisation i förhållande till kommun samt till verksamheterna. En person var kritisk mot att projektet hade en inriktning mot sjukvård samt enbart på akut hjälp. Bra syfte. Sjukvårdsfokus. Fokus på det akuta, långtidsfokus saknas. Sammantaget uttryckte deltagarna förtroende för projektledningens kunskaper och engagemang i frågan. På intervjufrågan om hur det upplevdes att VKV hade en annan huvudman än de själva, var det ingen som uttryckte något negativt om det. Sammanfattning process Sammanfattningsvis visar svaren från enkäter, intervjuer och fokusgrupper att det fanns oklara föreställningar bland deltagarna om vad projektet gick ut på. Dessa föreställningar kan delas in i tre grupper. En var att målet var att genomföra en kartläggning av organisationerna, samt att skapa en informationsbroschyr. En annan tanke var att projektet syftade till förändrade samverkansformer och rutiner mellan verksamheter, medan en tredje gick ut på att projektet syftade till att skapa en våldtäktsmottagning eller liknande. Utvärderingen visade ett förtroende för projektledningen och deras engagemang i frågan. Däremot varierade upplevelserna av delaktighet i projektet. De flesta som intervjuades sa att de upplevde sig som delaktiga. Det kan emellertid ha varit en effekt av intervjun som metod eftersom endast hälften av dem som besvarade enkäten tyckte det. Det finns faktorer som försvårar genomförandet av projekt generellt sett. En faktor som kom fram i intervjuer och fokusgrupper handlade om förankring, att projektet inte var tillräckligt förankrat på ledningsnivå i de organisationer som medverkade. Detta upplevdes som ett hinder för en reell samverkan mellan organisationer. Även det faktum att projektet omfattade många situationer och verksamheter bidrog till att det var svårt att få grepp om det. Projektet berörde många olika aspekter och nivåer av fenomenet sexuella övergrepp som skulle kunna definieras som professionella frågor, ledningsfrågor och samhällsfrågor. Från fokusgrupperna och enkäten kom det fram synpunkter som handlade om att området påverkas av bakomliggande värderingar där insatser värderas olika, där de medicinska och juridiska aspekterna uppfattas ha högre status, medan samtal, omsorg och terapi inte värderas lika högt och därför inte prioriteras. Dessa attityder och värderingar, menade de, påverkar det samhällsstöd som erbjuds målgruppen. Förutsättningar Ny och liten organisation VKV var en liten och relativt ny verksamhet när projektet startade. VKV hade då funnits i cirka ett år. Organisationen har i uppdrag att arbeta med kompetensutveckling inom området våld i nära relationer för personal inom Västra götalandsregionen. Organisationen har därmed ett begränsat mandat att påverka verksamheter inom regionen och utanför. Dess roll är framför allt att bidra med ökade kunskaper. Möjligheten att nå ut och bidra till förändringar via projektet kan potentiellt sett ha påverkats av att det var en ny verksamhet som inte hade haft tid att bygga upp ett förtroende med omvärlden när projektet startade. Ytterligare en försvårande omständighet var att det är en liten organisation med brett ansvarsområde i termer av antalet anställda som den ska nå ut till och i geografiskt hänseende. 20