6. Den franska strukturalismen och kunskapssociologin

Transkript

1 - konstruktionismen har blivit ett ganska populärt begrepp, fast man kanske inte kan tala om en enhetlig teoririktning finns ganska många olika konstruktionismer (som sagt) - kritiken: en del kritiker anklagar konstruktionisterna för idealism/voluntarism: att enligt deras synsätt är allting bara konstruktioner, fast det i själva verket finns mycket som finns till på riktigt. * men kritiken av den typen berör ju egentligen inte B & L, som för det första uttryckligen INTE säger någonting om ontologin, dvs de säger inte heller att den reella verkligheten inte skulle finnas till. För det andra betyder ju konstruerandet att man bygger någonting, dvs resultatet är verkligt för de deltagande # om man t ex säger att pengar är en konstruktion pengarna har värde för att vi tror att de har det! så betyder ju det inte, att man med det skulle ha nekat deras betydelse. Alltså även konstruktionerna finns till på riktigt - en annan kritik som mera direkt handlar just B & Ls bok säger att de inte lämnar mycket utrymme för människans kreativitet att de för mycket betonar hur människans handlande determineras av det för samhällets alla medlemmar gemensamma symboliska universet. En viss konservatism? * man har även pekat på att B & L (som fenomenologerna i allmänhet) tycker att det viktigaste draget i människans tänkande utgörs av en strävan efter ordning och reda. De tycks nästan tro att det handlar om en biologiskt betingad egenskap. Människan söker ständigt bekräftelse på att den verklighet hon känner till är den enda tänkbara verkligheten. Man söker värja sig mot osäkerheten och kaoset # jf med existentialisterna: den existentiella ångesten som uppstår när människan märker att världen i sig saknar mening, det är någonting som människan själv måste skapa. Det finns ingen av människan oberoende meningsfull kosmisk ordning, människan ska välja själv hur hon ger mening åt världen. # B & L har även referenser till Sartre. # men: existentialismen är väl inte heller en konservativ filosofi, utan en befriande filosofi? * en orsak varför B & Ls bok har en viss konservativ prägel är väl det, att de inte behandlar den samhälleliga förändringen. I stället skriver de ju mycket hur den existerande samhällsordningen legitimeras genom kunskap. # samtidigt kan man ju tänka på allegorin om A och B på den öde ön som ett exempel på förändring: hur människornas behov för ordning och stabilitet resulterar även i att nya institutioner blir till - OBS: eftersom B & L inte är någon empirisk bok utan teoretisk, har författarna kunnat beskriva ett idealiskt, enhetligt samhälle som egentligen inte finns till. I empirisk forskning måste man förstås beakta förekomsten av olika, konkurrerande symboliska universa i samhället (eller hur?)

2 6. Den franska strukturalismen och kunskapssociologin Läsning: Michel Foucault (1969/2002): Vetandets arkeologi. Lund: Arkiv, ss när vi nu talar om strukturalismen, handlar det om riktningar som fäster sin uppmärksamhet på tänkandets strukturer (alltså inte på samhällets strukturer som t ex Parsons, Althusser osv) - en utgångspunkt utgörs av den schweiziske språkvetaren Ferdinand de Saussure ( ). * avvisade den traditionella lingvistiken, som analyserade grammatikens regler. Ville skapa en ny teori om tecknens betydelse i kommunikationen och kallade den för semiologi (i Amerika började man ungefär samtidigt tala om semiotik, - filosofen Charles Sanders Peirce. I franskan har man ganska länge använt termen semiologi. Ingen betydelseskillnad). * tecknet (signe) är för Saussure en komplex men odelbar helhet som förenar en beteckning (signifiant) med något betecknat (signifié) * enligt Saussure är sambandet mellan ett tecken och dess betydelse godtyckligt, dvs bokstäverna S O E U R behöver inte nödvändigtvis betyda en syster. # samtidigt finns det samband mellan olika tecken. Begreppet syster förutsätter att vi har andra begrepp som far, mor osv. Begreppet dålig förutsätter begreppet bra osv => språket har en viss struktur. När man analyserar språket bör man förklara hur de enskilda tecknen relaterar sig till helhetsstrukturen * idén om en allmän teckenvetenskap slår sig egentligen igenom först mycket senare, i och 1960-talens Frankrike - den franske antropologen Claude Lévi-Strauss (f 1908) ville analysera samhället med en metod som skulle påminna om den strukturalistiska språkvetenskapens metod * analyserade släktskapssystemet som språk: på samma sätt som ett språk är ett nätverk bestående av olika tecken, kan släktskapssystemet ses som ett nätverk av olika släktskapsrelationer t ex brorson är ett tecken * L-S hade som syfte att utveckla en formaliserad teknik för analys av mening; tekniken skulle vara universell, dvs likadan oberoende av vad det är för typ av system av meningar som man analyserar. Fortsatte med att forska i myter och i primitiva klassifikationssystem # det viktiga var inte att beskriva de enskilda meningsfulla enheterna, utan att placera dem i ett system av binära oppositioner. Människans tänkande opererar ständigt med ett sådant system: tillåtet/förbjudet, rått/kokt osv. L-S menar att det beror på neurofysiologin (ganska farlig reduktionism tycker jag!) # i ett släktskapssystem utgörs den första och viktigaste binära oppositionen av incestförbudet, dvs att man skiljer mellan tillåtna och förbjudna sexualförhållanden - när L-S forskar i vad kulturens olika beståndsdelar har för mening, syftar han inte på vad de betyder för deltagarna. Han tänker på deras ställning inom teckensystemets struktur => de som t ex återger en myt, är inte nödvändigtvis själva medvetna om dess verkliga mening. * för L-S och strukturalisterna är alltså det viktiga inte det, hur samhällets medlemmar själva förser olika fenomen med mening, utan de anser att de har ett slags objektiv mening pga deras ställning i teckensystemets struktur - en likadan utgångspunkt hade Roland Barthes ( )

3 * när han analyserar kultur (ofta fenomen ur populärkulturen boken Mythologies, 1957), kommer han ofta till ganska paradoxala slutsatser som är spännande, men som inte nödvändigtvis skulle delas av dem som deltar i fenomenet. T ex essän om striptease: Striptease åtminstone i Paris baserar sig på en motsättning: kvinnan blir avsexualiserad på samma stund som hon blir naken. [...] I motsats till den allmänna vanföreställningen är den vid avklädningsscenen förekommande dansen inte alls någon erotisk faktor. Det är sannolikt att det är precis tvärtom: den lätt rytmiska gungningen är helt enkelt någon slags magi avsedd att skingra rädslan för orörlighet. * Barthes inför en ny analysnivå: metanivån. Ett tecken t ex bilden på en ros kan ha en ros som signifié (betecknat). Samtidigt kan rosen vara en symbol för kärlek, socialism mm. Dvs beteckningen har konnotationer eventuella ytterligare innebörder vid sidan av sin vanliga denotation. M Y T E N s p r å k e t 1) signifiant (t ex ett ljud, en bild, en bokstavskombination) 3) tecken I) SIGNIFIANT III) TECKEN 2) signifié (ett begrepp) II) SIGNIFIÉ - cellerna I)-III) tillhör den nivå som Barthes kallar för myten. Den blir förståelig genom en djupanalys av kulturen, men är inte nödvändigtvis medveten för deltagarna. Ett känt exempel från Mytologier: [J]ag är hos frisören och man räcker mig ett nummer av Paris Match. På omslaget står en ung neger i fransk uniform och gör honnör med blicken höjd, antagligen fäst vid ett veck i trikoloren. Det är bildens mening. Men vare sig den är naiv eller inte förstår jag mycket väl vad den meddelar mig: att Frankrike är en stormakt, att alla dess söner, utan åtskillnad vad beträffar färgen troget tjänar dess flagga och att det inte finns något bättre svar för belackarna av den så kallade kolonialismen än denne svarte pojkes ivriga önskan att tjäna sina så kallade förtryckare. Jag befinner mig alltså återigen inför ett förstorat semiologiskt system: det finns det betecknande, själv redan format av ett föregående system (en svart soldat som gör den franska militärhälsningen); det finns det betecknade (här består det av en medveten blandning av fransk nationalism och militarism); det finns också en närvaro av det betecknade tvärs igenom det betecknande. - man intresserar sig alltså inte primär för hur deltagarna uppfattar kulturens beståndsdelar, utan vad de har för betydelse i diskursen = systemet av tecken som förekommer i en kultur - både Lévi-Strauss och den unge Barthes menade, att semiologin kan vara en positiv vetenskap, dvs myterna äger objektiv existens och har en objektiv betydelse som kan avslöjas genom vetenskaplig analys * i senare år ändrade B sin åsikt. År 1974 höll han ett föredrag i Italien, Det semiologiska äventyret. Han såg tillbaka på sin vetenskapliga karriär och på många ståndpunkter som han redan formulerat om.

4 Jag tror inte mera och hoppas det inte heller, att semiologin kunde vara en positiv vetenskap, och orsaken är den, att semiologins plikt är att vara skeptisk också till sin egen diskurs. Slutligen finns det ingen säker grund för vetenskapen och den måste erkänna att den är en typ av litteratur bland andra. => jf Mannheim: det totala ideologibegreppets allmänna form. Barthes kommer alltså slutligen till samma punkt (relativismen) därifrån Mannheim började; medan Mannheim försöker finna en utväg genom relationismen, blir Barthes en radikal postmodernistisk skeptiker - Michel Foucault ( ): en av de viktigaste samhällsfilosoferna på 1900-talet. Det som gör hans tänkande väsensbesläktat med strukturalismen är, att även han ser diskursen som någonting som i princip är oberoende av de människor som använder den (= låter sig användas av den!) * annars är han svår att placeras i någon bestämd skola; har påpekats att han även motsäger sig själv (mer om det senare). Inflytanden från marxismen, Barthes, existentialismen mm. - kom från en väl ansedd familj i provinsen; gick i École Normale Superieure; blev till sist professor vid Collège de France. # å andra sidan: kände sig utomstående bl a pga sin sexuella läggning, disputerade i Uppsala, förblev rebellisk, dog i AIDS (som en av de första kändisarna) * några viktigare arbeten: Histoire de la folie à l âge classique, 1961 (sv. Vansinnets historia under den klassiska epoken. Inledning av Sune Sunesson, Arkiv Förlag, Lund) Naissance de la clinique (klinikens födelse, 1963) Les mots et les choses (= orden och tingen, 1966 engelsk översättning: The Order of Things) L Archeologie du savoir (vetandets arkeologi, 1969) 1975: Surveiller et Punir (sv. Övervakning och straff. Fängelsets födelse. Med inledning av Sune Sunesson) Histoire de la sexualité I-III = Sexualitetens historia, 3 band ( ) - en annorlunda bok som inte brukar nämnas så ofta är hans studie från 1963 över en obskyr fransk författare, Raymond Roussel ( ). * Gary Gutting (2005): Foucault: A Very Short Introduction. Oxford: Oxford UP använder boken för att visa, hur som F. tänkte sig förhållandet mellan diskurs och subjekt. * RR skapade egna konstiga regler enligt vilka han skrev sina noveller. Surrealisterna kände ett visst intresse för honom, men i allmänhet glömdes han. # en av reglerna som han använde: novellen skall börja och sluta med meningar som är exakt likadana med undantaget av en bokstav, vilket gör att meningarnas betydelse är annorlunda. Les lettres du blanc sur les bandes du vieux billard = de vita bokstäverna på det gamla biljardbordets bolstrar; Les lettres du blanc sur les bandes du vieux pillard = den vites brev om den gamle plundrarens horder. => man skapar sådana regler för sin diskurs, att det skrivande subjektet självt försvinner. Jf Barthes: författarens död. - Jf (min jämförelse) Selma Lagerlöf i romanen Anna Svärd (1940: s. 52f) om hur dalkullan AS ville skicka ett brev till den man som hon hade ett förhållande med men som var präst och som AS tyckte hon skulle bryta förhållandet med. Hon kunde inte skriva och bad klockaren Medberg om hjälp i att skriva brevet. Efteråt läste han upp det för henne, och då kunde hon inte hjälpa, att hon blev litet förvånad. Se, klockaren Medberg hade skrivit många kärleksbrev i sin dar, och vad ett sådant rätteligen skulle innehålla, det visste han mycket bättre än en lisskulla, som inte hade hunnit längre än till det första. Och inte brydde han sig om att skriva så, som en

5 sådan oerfaren stackare dikterade för honom. Han började brevet med att säga, att det fägnade brevskriverskan att höra, att fästmannen hade hälsan, som var det förnämsta av allt gott, och det utbredde han sig över på hela första sidan. [...] När hon frågade klockarn varför han inte hade skrivit så, som hon hade dikterat, undrade han tillbaka om hon trodde, att inte han visste hur ett kärleksbrev skulle skrivas. Inte gick det an att skriva sådant trams, som hon hade satt ihop. Hon fick komma ihåg, att det var en präst, som hon skrev till. - en av dem av F behandlade speciella idéerna handlar just om diskursen som en självständig, av det skrivande/talande subjektet oavhängig kraft - de flesta böckerna av F handlar om hur olika institutioner och motsvarande diskurser blivit till: psykiatrin, fängelset, vetenskaperna om människan, sexualiteten. Dels institutioner, dels diskurserna * i Vetandets arkeologi, ss redogör han för sin metodologi # diskuterar det förändring i historieskrivningen som de franska sk annalisterna åstadkommit (grupperingen kring tidskriften Annales d'histoire économique et sociale). De fäste sin uppmärksamhet vid det som de kallade longue durée de långa perioderna såsom de ser ut i social och ekonomisk historia, i stället för kungahus, krig osv. # exempel: Fernand Braudel (1949): La Méditerranée et le Monde Méditerranéen a l'époque de Philippe II. (Svensk översättning 1991: Medelhavet och medelhavsvärlden på Filip II:s tid). * Foucault menar här, att historikerns uppgift har förändrats: tidigare gällde det att söka efter kontinuiteter bakom historiska händelser, nu utgår man ifrån de långa perioderna och söker brytningspunkter, diskontinuiteter. * den historiska period som intresserar honom mest är det han kallar den klassiska epoken, i Frankrike ungefär # det är perioden som omedelbart föregick moderniteten (franska revolutionen, industrialismen, de moderna människovetenskapernas födelse). # genom att forska i händelserna och diskurserna under denna epok kan man också förstå rötterna till det som har blivit vår moderna epok dvs de diskurser som vi har tillgängliga nu är inte de enda tänkbara * t ex vansinnets historia: F frågar sig, hur som det kommit sig att galenskapen kommit att betraktas främst som ett medicinskt problem # tidigare: kunde ses som en speciell relation med Gud, som besatthet (av onda andar, själsfienden), som tecken på moraliskt förfall # fr o m att de tidigare spetälskesjukhusen hade blivit tomma, började man vid nämnda epoks början att spärra in folk som inte passade in i den samhällsordning, som mer och mer hade börjat förse arbetet med ett moraliskt värde # senare började man skilja mellan vanliga lösdrivare mm (som kunde arbeta) och sas dårarna. Under den franske revolutionen befriade läkaren Philippe Pinel de vid hospitalet i Bicêtre förvarade dårarna ur bojorna (1790-talet). I stället började man bl a ordna för tillfällen, där de kunde delta i gemensamma civiliserade ritualer med vårdarna och sjukhusets ledarskap (såsom tedrickning kl 5 osv) # F menar: de yttre bojorna ersattes med att man måtte kontrollera sig själv i stället. Läkarnas auktoritet över dårarna var i början grundad på den moraliska auktoritet som de besatt som representanter för samhällets, eller de borgerliga värderingarna. Det var för att legitimera denna auktoritet som vansinnet började definieras som sjukdom i st för allt annat som det kunde tänkas representera.

6 * ett överförande av kontrollen från kroppen till själen: på samma sätt beskriver han fängelsets tillkomst som kriminalstraff. Tidigare användes fängelset som skuldfängelse (jf Bellman) eller som ett sätt att bli av med politiska motståndare ("Mannen med järnmasken"). Straffen var antingen fysiska eller bötesstraff. Vid 1700-talets slut blev straffet ändrat, samtidigt som man även mer allmänt började utveckla tekniker för hur kroppen kontrolleras. Straffet blev en kontinuerlig botgöring ; exemplet Panopticon (förslag av Jeremy Bentham): fången ständigt synlig, övervakaren osynlig # presenterar en överraskande parallell: i militären började man vid samma tid med sluten ordning = drill (fi. sulkeiset); i skolan började man fästa uppmärksamhet vid hur eleverna satt, höll pennan i handen osv }=> Foucault presenterar övergången till moderniteten och perioden omedelbart före som en process av disciplinering: från att tidigare ha underställt sig en makt som baserades på fysiskt tvång, leds människorna i stället till att de själv övar kontroll över sig själv [jf Gramsci om hegemonins växande betydelse!] - Foucault presenterar människovetenskapernas historia som en del av samma process. Disciplineringen förutsätter och skapar en legitimerande diskurs. * han har som syfte att visa, hur vetenskaperna glömt eller anonymiserat sin profana, med moral, värdesystem och maktstrategier förknippade härkomst # trots sitt anspråk på expertis, objektivitet, vetenskaplighet osv bär de med sig ett kollektivt system av värderingar. Vetenskapen, rationaliteten är en diskurs bland andra och kan analyseras som sådan. }=> F har som syfte att presentera ett slags historiskt motminne. Därifrån termen vetandets arkeologi : arkeologin handlar om det som kommer före historien, dvs det man inte minns men måste konstruera ur brottstycken. F menar, att man måste gräva fram det som man aktivt glömt. Vetandets arkeologi kom ut 1969 * började senare föredra termen genealogi. Medan arkeologin talar om hur saker och ting såg ut vid en viss bestämd tidpunkt, handlar genealogin om utveckling. * i förordet till den danska utgåvan av Sexualitetens historia (1976) skriver F: Jag vill betona, att sexualiteten är endast ett exempel på problemet, som jag efterföljt eller som följt efter mig i mer än femton år. Ett problem, som är centralt i de flesta av mina andra böcker: hur förhåller sig olika maktmekanismer och maktens institutioner till de av de nutida västerländska samhällena producerade diskurserna, vilka (åtminstone under en tid) uppfattas som sanningar? - diskursen betyder enligt F det, som det är möjligt och som inte är möjligt att sägas ut. Hurdana tankar som det är möjligt att tänka, med hjälp av hurdana begrepp * den diskursiva praktiken är inte samma som vad en subjekt bestämmer sig för att uttrycka. Den konstitueras genom att ett antal anonyma regler gestaltar sig. Makt och kunskap förutsätter varandra: det finns inga maktrelationer utan att ett motsvarande kunskapsfält skulle forma sig, och ingen kunskap som inte samtidigt skulle förutsätta och skapa maktrelationer. Förhållandet mellan makt och kunskap ska inte analyseras med utgångspunkt i ett medvetet subjekt, som skulle kunna betecknas som fritt eller ofritt i sitt förhållande med maktsystemet. Snarare är det medvetna subjektet, det upplevda objektet och formerna av upplevelse allihopa resultat av denna helhet av makt och kunskap. * OBS: F vägrar alltså att säga, att disciplineringens process blev till, för att industrialiseringen (dvs utvecklingen av produktivkrafterna) krävde det; han säger inte, att det

7 fanns någon viss klass (borgerskapet) som använde sin makt för att åstadkomma det. Han beskriver, hur det blev till, men inte varför. # han vill ifrågasätta de rådande diskurserna, de rationella förklaringarna, inte skapa en rationell förklaring till. - Jf med Foucaults ständiga strävan att undvika att bli klassificerad, att behöva bära ansvar. Var professor vid Collège de France, men sade i en TV-intervju, att en fånges första plikt är att försöka fly. Gav en intervju anonymt (man skulle intervjua Frankrikes ledande filosofer, men han ansåg sig inte vara en filosof) => han ville inte låta sig analyseras. Ur inledningen till Vetandets arkeologi (s ): - Vi kan jämföra F med flera andra kunskapssociologers motvilja mot enhetlig teori. * det kan inte heller talas om en F-ism, om att någon skulle fortsätta hans forskningsprogram. Däremot finns det idéer och inspiration. Norman Fairclough: kritisk diskursanalys - På ett front har F fört KS till det mest radikala av program: att analysera inte endast det som sägs, utan också gränserna för det utsägbara (och tänkbara). (* i det personliga livet sökte gränsupplevelser som det inte fanns ord för) * samtidigt betyder dess övergång till en analys av diskursen i Foucaults anda, att det talande subjektet försvinner. Diskursen finns överallt och ingenstans. Man har alltså gett upp en av KS:s traditionella ( traditionella ) uppgifter: att förbinda kunskapens tillblivelse med olika sociala gruppers intressen eller existensvillkor.