Raka rör i arbetslöshetsförsäkringen

Transkript

1 Raka rör i arbetslöshetsförsäkringen Andelen personer i Sverige som står Jag tänker här beröra arbetslöshetsersättningens utanför den ordinarie arbetsmarknaden nivå och varaktighet ökade dramatiskt under 90-talets samt arbetslöshetsförsäkringens finansiering. första år: den öppna arbetslösheten Arbetslöshetsersättningens gick från knappt 2 procent 1989 till nivå och varaktighet kan förväntas påverka drygt 8 procent av arbetskraften och de arbetssökandes beteende. deltagandet i arbetsmarknadspolitiska Därmed kan utformningen i dessa dimensioner åtgärder ökade till omkring 5 procent. också påverka såväl indiviåtgärder Samtidigt föll arbetskraftsdeltagandet. dernas arbetslöshetstider vid en given Trots detta kan vi konstatera att lönerna, lön som lönebildningen. Arbetslöslig även för grupper med en så då- hetsförsäkringens finansiering kan i sysselsättningsutveckling som första hand förväntas påverka de fack- byggnadsarbetarna, har fortsatt att liga organisationernas lönekrav, eftersom stiga (det finns dock indikationer på att a-kassorna drivs av de förhandstiga en del andra anställningsförmåner har lande förbunden. försvunnit). Vi har ofullständiga kunskaper En höjd ersättningsnivå i arbetslös- om exakt hur mycket av utslag- hetsförsäkringen torde leda till längre ningen av sysselsättningen som hade arbetslöshetstider (och därmed en kunnat undvikas genom en snabb an- högre arbetslöshet) eftersom den arbetslöse, passning nedåt av de svenska lönerna. enkelt uttryckt, har råd att Det kan dock inte råda några tvivel om vara mer kräsen. I internationell forskning riktningen på sysselsättningseffekten finns det robusta empiriska beriktningen av en långsammare löneutveckling för lägg för att denna mekanism också dem som haft förmånen att inte förlora tycks slå igenom i observerat be- sina arbeten. Vilka bidrag skulle en teende, även om effekterna inte är så ändrad offentlig politik kunna ge i stora. Svenska studier tyder på, i en in- detta avseende? ternationell jämförelse, små effekter. Om vi bortser ifrån att den offentliga Emellertid kan ersättningsnivån också sektorn (särskilt kommunerna) påverka lönebildningen, och via denna spelar en viktig roll som arbetsgivare, även sysselsättningen. Också här anty- handlar frågan om i vilken utsträck- der befintliga studier relativt modesta ning en ändrad politik skulle kunna effekter. göra lönerna mer känsliga för arbets- Teoretiskt bör vi förvänta oss att marknadsläget. En enskild fråga som i försäkringens varaktighet har likartade detta sammanhang rönt ett särskilt effekter som ersättningsnivån: en stort intresse är utformningen av arbetslöshetsförsäkringen. längre varaktighet kan förväntas på- verka arbetslösheten på ungefär Ekonomisk Debatt 1997, årg 25, nr 4 211

2 samma sätt som en höjd ersättnings- för uppenbara fördelningskonflikter, nivå i arbetslöshetsförsäkringen. När då de otvivelaktigt drabbar en utsatt det gäller betydelsen av arbetslöshets- grupp. Till yttermera visso kan man ersättningens varaktighet bygger våra dessutom hävda att en tidsbegränsad, kunskaper på två typer av studier. I relativt generös arbetslöshetsersättning länderjämförelser, för det första, är ersättningsperiodens ( omställningsförsäkring ) är en längd en viktig för- subvention till en produktiv verksamhet klaring till länderskillnader i arbetslöshet. som skapar bättre matchningar Mikrodatastudier visar, för det mellan arbetssökande och företag. andra, att sannolikheten att övergå från Litet annorlunda ställer det sig med arbetslöshet till sysselsättning ökar vid arbetslöshetsförsäkringens finansiering. ersättningsperiodens slut. I dagens system saknas en koppersättningsperiodens Sammanfattningsvis finns det alltså ling mellan medlemsavgifter och arbetslöshet både teoretiska skäl och empiriska inom varje enskild arbetsbåde forskningsbelägg för att utformningen löshetskassa. Detta är enligt min mening av arbetslöshetsförsäkringen påverkar olyckligt av åtminstone två skäl. de arbetslösas beteende och därmed För det första kan det råda delade arbetslösheten. Intrycket från den empiriska meningar om det rimliga i att arbetsförsäkringens forskningen är, om något, att löshetskassorna administreras av fack- varaktighet tycks spela förbunden. Så länge löneförhandling- en större roll än ersättningsnivån. Var arna förs på förbundsnivå är det emellertid det därför den socialdemokratiska regeringen en poäng att det finns en koppdet bröt ett uttryckligt vallöfte ling mellan medlemskap i a-kassa och och sänkte ersättningsnivån, samtidigt fackförbund om medlemsavgifterna på som utredandet av frågan om en bortre marginalen beror på arbetslösheten parentes tycks sakna en bortre parentes? inom den enskilda kassan. Då kommer nämligen ett framgångsrikt avtal Även om det finns goda skäl att tro som ger de sysselsatta medlemmarna att en bortre parentes och en låg ersätt- högre löner, men som samtidigt medför ningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen att ett antal jobb slås ut, att omedelningsnivå skulle kunna bidra till en bättre syssel- bart innebära högre avgifter för kassans sättningsutveckling, finns det skäl att medlemmar. Detta bör verka återsättningsutveckling, betona att reformer med denna inrikt- hållande på lönekraven och göra dem ning inte kan förväntas ha annat än relativt mer känsliga för variationer i arbetspå begränsade kortsiktiga effekter marknadsläget. Med den nuvarande arbetslösheten: de direkta effekterna konstruktionen är det i stället kollekti- av ett förändrat sökbeteende vet av skattebetalare som får betala bland de arbetslösa är sannolikt små i hela ökningen av a-kassans utgifter för ett arbetsmarknadsläge med få vakan- den ökade arbetslösheten. I detta kollektiv ser. är den enskilda kassans medser. Samtidigt antyder tillgängliga em- lemmar bara en liten minoritet. En förändring piriska studier av svensk lönebildning åt rätt håll i detta avseende att lönebildningseffekterna är osäkra. har inte heller de fördelningsmässiga Till detta kommer att åtgärderna med- problem som åtföljer försämrade vill- 212 Ekonomisk Debatt 1997, årg 25, nr 4

3 mot andra utgifter. Det verkar högst osannolikt att yrken med en hög ar- betslöshetsrisk i så fall systematiskt skulle få stora subventioner. Att införa en koppling mellan medlemsavgifter och arbetslöshet inom en a-kassas område behöver inte innebära en kraftigt minskad statlig subventio- nering. Det viktiga är för det första att det på marginalen skall finnas en koppling och för det andra att det sker en omfördelning av subventionerna mellan olika kassor. Jag tillhör inte dem som tror att det finns några snabba klipp i arbetslöshetsbekämpningen. Därför tror jag inte heller att en reformering av arbetslöshetsförsäkringen i riktning mot mer raka rör mellan medlemsavgifter och arbetslöshet kommer att lösa det svenska arbetslöshetsproblemet. Problemet är emellertid så allvarligt att även små strån till stacken är värdefulla. Låt oss därför hoppas att den po- litiska handlingsförlamningen kring arbetslöshetsförsäkringen bryts, så att vi får en arbetslöshetsförsäkring som bidrar till en minskad arbetslöshet! kor i arbetslöshetsförsäkringen: de huvudsakliga förlorarna blir de medlemmar som genom högre löner stängt ute andra från sysselsättning. Vi får i själva verket något så sällsynt som en åtgärd som tycks medföra någonting som liknar en paretosanktionerad förändring! För det andra innebär bristen på koppling mellan medlemsavgifter och arbetslöshet inom den enskilda kassans område en systematisk subvention av yrken med hög arbetslöshetsrisk. I den mån vi får en effekt på individers val av yrkeskarriär, gynnas alltså yrkesval som är förknippade med en högre framtida arbetslöshetsrisk. Det verkar sannolikt att exempelvis byggnadsarbetarnas lönekrav skulle bli mer känsliga för arbetsmarknadsläget om de på marginalen fick finansiera en viss del av sin ökade arbetslöshetsrisk. Dessutom skulle också en höjd nivå på egenavgiften kunna medföra en engångsanpassning nedåt av deras löner. Om det anses finnas skäl att subventionera vissa typer av yrkesval borde detta i så fall ske över statsbudgeten på ett synligt sätt, så att utgifterna kunde bli föremål för en rationell prövning ANDERS FORSLUND Fler nationalekonomer i SOU! utredning och många av Sveriges internationellt mest kända nationaleko- nomer har bidragit på olika sätt till svenska utredningar. I sig saknas det inte bidrag från flera seniora nationalekonomer på senare år, men synen på utredningarnas meriteringsvärde har förändrats. Det finns, enligt min upp- Det svenska utredningsväsendet har traditionellt varit en garanti för noggrant förberedda beslut. Det finns många historiska exempel på utredningar av hög klass där bland annat nationalekonomer gett väsentliga bidrag. För inte alltför många år sedan var det en fin merit att ha bidragit till en Ekonomisk Debatt 1997, årg 25, nr 4 213

4 fattning, en utspridd misstänksamhet olika frågor. Jag är dock inte övertygad bland nationalekonomer ute bland universiteten om att de parlamentariska utredbland mot utredningar. ningarna spelat ut sin roll, när de i Gentemot den rutinmässiga publiceringen dagsläget kan utgöra ett värdefullt fostår i vetenskapliga tidskrifter rum för politiker, fackmän och repre- sig bidrag till en utredning slätt. sentanter för olika organisationer att Det kan till och med vara en negativ diskutera komplexa frågor utifrån sina merit att ha utrett en fråga i någon offentlig egna utgångspunkter. utredning. Den doktorand/ Jag tror att nationalekonomer har yngre forskare som händelsevis erbjuds mer att bidra med till svenska utred- ett utredningsuppdrag torde ningar, inte minst yngre forskare som tänka två gånger innan han/hon accepterar, kommit någon bit i karriären. Detta när alternativkostnaden kan vara gäller speciellt utredningar som inte hög. Åtminstone gäller detta för den direkt handlar om grundläggande eko- person som vill forsätta på den veten- nomiska frågor, utan sådana där det skapliga banan, när synen på vad som ekonomiska synsättet kan ge intres- är meriterande har förändrats. Pub- sant näring till resonemangen. Det är lish or perish är i stort sett lika med andra ord inte bara de utredningar mycket en svensk verklighet som en som initieras av Finansdepartementet amerikansk och då gäller det publicering som nationalekonomer kan ge värde- i internationella tidskrifter. fulla bidrag till. Det finns många ut- Det kan finnas ytterligare en förklaring redningar som i grunden behandlar hur till universitetsekonomernas samhället skall använda knappa resurredningar ganska njugga inställning till parlamentariska ser och det är i detta sammanhang den offentliga utredningar, nationalekonomiska teorin är så värser nämligen det faktum att de på senare år defull. tycks ha blivit alltmer politiserade. Ut- Jag har svårt att se varför det i alla redningstexterna är manglade genom lägen skulle vara mindre meriterande den politiska kvarnen och det kan vara att sprida ljus över en dagsaktuell påfrestande att bidra med en text till en komplex fråga än att, i bästa fall, flytta utredning som i ett senare skede endast fram forskningsfronten något steg. avlägset återspeglar den ursprungliga Detta är för övrigt inte ömsesidigt ute- texten. slutande alternativ. Det är också en Politiseringen reser frågan om nyttig övning att skriva i en offentlig parlamentariska utredningar behövs. I utredning, när man måste skriva mer dagsläget finns såväl parlamentariska balanserat och med en större överblick utredningar som enmansutredningar än vad som gäller för den rutinmässiga och expertrapporter till utredningar. publiceringen i internationella tid- Möjligen räcker de två sistnämnda för skrifter. att täcka in bakgrundsmaterialet och I bästa fall ger en avancerad utbild- man kan sköta de politiska övervägan- ning i nationalekonomi de redskap och dena på annat sätt. Nationalekonomernas kunskaper som är nödvändiga för bidrag skulle i sådana fall vara att djuplodande analyser av komplexa skriva ett antal bakgrundsrapporter i problem, vare sig det gäller forskning 214 Ekonomisk Debatt 1997, årg 25, nr 4

5 Underledare eller i andra sammanhang. Vad som gör en enskild person till en färdig nationalekonom kan man diskutera länge och väl. Men bidrag till utredningar, och till Ekonomisk Debatt, utgör viktiga kompletterande erfarenheter för oss nationalekonomer. För den fortsatta utvecklingen av det svenska utredningssystemet bör särskild vikt läggas vid att nationalekonomer ger bidrag till utredningar som inte direkt behandlar grundläggande ekonomiska frågor. Det gagnar såväl utredningarna som nationalekonomerna själva. BENGT KRISTRÖM Ekonomisk Debatt 1997, årg 25, nr 4 215