SLOPA DIFFERENTIERAD A-KASSEAVGIFT! Differentierade a-kasseavgifter fungerar inte

Transkript

1 SLOPA DIFFERENTIERAD A-KASSEAVGIFT! Differentierade a-kasseavgifter fungerar inte

2 2

3 Sammanfattning Den här rapporten presenterar den första undersökning som på ett systematiskt sätt besvarar frågan hur parterna på arbetsmarknaden i praktiken förhåller sig till de differentierade a-kasseavgifter som regeringen införde under Det primära syftet med denna reform är att det rakare sambandet mellan arbetslöshet och a-kasseavgift antas påverka de fackliga lönekraven nedåt. Genom de lägre lönekraven förväntas arbetslösheten bli lägre än vad som annars hade varit fallet. Undersökningen tar sin utgångspunkt i intervjuer med förhandlingschefer och avtalssekreterare verksamma inom arbetstagar- och arbetsgivarsidan. De viktigaste resultaten är följande: De differentierade avgifterna till a-kassan har ingen dämpande effekt på lönekraven. Ingen gör kopplingen till att lägre lönekrav ger lägre arbetslöshet och därmed lägre avgift till a-kassan. Möjligen driver differentierade a-kasseavgifter i stället på mot högre lönekrav eftersom fackförbunden vill lönekompensera de medlemmar som tvingas betala en hög avgift. Fackliga organisationer och arbetsgivare verkar vara överens om att differentierade a-kasseavgifter är orättvisa. Regeringen borde omedelbart avskaffa systemet med differentierade a-kasseavgifter. Det är en reform som bygger på en felaktig föreställning om hur svensk arbetsmarknad fungerar. Dessutom leder den inte till det som regeringen vill uppnå lägre fackliga lönekrav. Det kan därför inte finnas något skäl till att behålla det nuvarande systemet. 3

4 Att avskaffa de differentierade a-kasseavgifterna är ett utmärkt första steg mot att modernisera arbetslöshetsförsäkringen och därmed att förbättra omställningsförmågan i svensk ekonomi. Ett sådant reformarbete bör innehålla följande komponenter: Höj taket och ersättningsnivån i a-kassan. Långsiktigt ska 80 procent av de yrkesverksamma få 80 procent av sin inkomst vid arbetslöshet. Begränsa det yrkes- och utbildningsmässiga sökområdet under en första period. Förändra arbetsvillkor, förläng den överhoppningsbara tiden och återinför studerandevillkoret. Det måste bli lättare att kvalificera sig för arbetslöshetsersättning. Rapporten är framtagen av Carin Hallerström på Enheten för politik, opinion och påverkan. För mer information kontakta Mats Engström, samhällspolitisk chef, Unionen. 4

5 Innehållsförteckning Sammanfattning 3 Innehållsförteckning 5 1. Inledning 6 2. Om undersökningen 7 3. Kritik mot teorin bakom differentierade a-kasseavgifter 8 4. Undersökningsresultat Kommer den relativa nivån på a-kasseavgiften att ha någon betydelse när ni fastställer era avtalskrav? Vilka har i någon mån tagit hänsyn till den relativa nivån på a-kasseavgiften när avtalskraven fastställs? På vilket sätt har den relativa nivån på a-kasseavgiften påverkat de fackliga avtalskraven? De differentierade a-kasseavgifterna uppfattas som orättvisa Slutsatser: parterna är överens om att systemet inte fungerar Avslutning 14 5

6 1. Inledning Finansieringsavgiften som a-kassorna tidigare betalade till staten ersattes från och med den första juli 2008 av en arbetslöshetsavgift. Arbetslöshetsavgiften betalas av icke-arbetslösa a-kassemedlemmar och bestäms upp till ett tak om 300 kronor per medlem och månad av hur stora kassornas utbetalningar av arbetslöshetsersättning är till sina medlemmar. 1 Det innebär att a-kasseavgifterna differentieras i meningen att kassor med högre arbetslöshet betalar en högre arbetslöshetsavgift och att kassor med lägre arbetslöshet betalar en lägre arbetslöshetsavgift. 2 Det primära syftet med denna differentiering är att det rakare sambandet mellan arbetslöshet och avgift antas påverka de fackliga lönekraven nedåt. Genom de lägre lönekraven förväntas arbetslösheten bli lägre än vad som annars hade varit fallet. En konsekvens av differentieringen är en omfattande medlemsflykt från a-kassorna. 3 Sedan de differentierade a-kasseavgifterna infördes har successivt allt fler framfört principiell kritik mot den nuvarande konstruktionen. Ett genomgående tema har varit att den teori som ligger till grund för reformen inte fungerar i verkligheten och att reformen därmed inte kommer att leda till det som lagstiftaren vill uppnå. Den här rapporten syftar till att fylla en kunskapslucka. Genom att direkt tillfråga ledande avtalspersoner verksamma inom arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer blir den här rapporten den första som på ett systematiskt sätt undersöker om, och i så fall hur, de differentierade a-kasseavgifterna påverkar de avtalsslutande parterna. 1 Den här reformen följde efter att regeringen under 2007 generellt höjde a-kassornas avgifter till staten. Argumentet för detta var att arbetslöshetsförsäkringen skulle bli mer försäkringsmässig och att detta borde uppnås genom att den statliga subventionsgraden minskas och att försäkringstagarna får bära en större del av kostnaderna. Samtidigt slopade regeringen skattereduktionen för medlemsavgiften till a-kassan (40%) och facket (25%). 2 Unionens a-kasseavgift har förändrats vid ett flertal tillfällen som en konsekvens av de differentierade avgifterna. Från första juli 2011 sänktes arbetslöshetsavgiften till 65 kronor (från tidigare 80 kronor). Det ger en total avgift på 162 kronor. Detta kan då jämföras med medlemmar i AEA som från och med juli 2009 endast betalar medlemsavgiften på 90 kronor och ingen arbetslöshetsavgift alls. 3 Endast omkring 30 procent av de arbetslösa bedöms i dag ha rätt till den inkomstrelaterade ersättningen i a-kassan. 6

7 2. Om undersökningen För att få en heltäckande bild av hur arbetsmarknadens parter har och kommer att agera i löneförhandlingssammanhang har Unionen låtit Novus Opinion genomföra en intervjuundersökning bland förhandlingschefer och avtalssekreterare verksamma inom arbetstagar- och arbetsgivarsidan. Förbund inom LO, TCO och Saco har tillfrågats. Undersökningen berör både den senaste och den nu pågående avtalsrörelsen. 21 telefonintervjuer har genomförts under mitten av september Det ger en svarsfrekvens på 67 procent. Av bruttourvalet har 13 av 18 fackförbund och 8 av 13 arbetsgivarorganisationer deltagit i undersökningen. Novus Opinion gör bedömningen att de som har besvarat enkäten på ett bra sätt representerar sina respektive kollektiv. Både stängda och öppna frågor har använts. Novus Opinion gör också bedömningen att undersökningen har hög validitet och de upplever att studien har gett ett tydligt utfall. 7

8 3. Kritik mot teorin bakom differentierade a-kasseavgifter Det finns flera argument som med lite olika infallsvinklar visar att det finns goda skäl att misstänka att teorin bakom differentierade a-kasseavgifter inte fungerar i verkligheten, att den lägre löneökningstakten inte uppnås. De viktigaste av dessa är: 1.Bristande överensstämmelse mellan a-kassor och fackförbund. Om en a-kassa täcker flera fackförbund innebär det att varje enskilt förbunds löner har liten påverkan på arbetslösheten i kassan. Därmed blir också effekten på a-kasseavgiften liten. Det tydligaste exemplet är akademikernas a-kassa (AEA). I den får alla akademiskt utbildade vara medlemmar oberoende av om de arbetar i privat eller offentlig sektor. På liknande sätt kan nästan alla tjänstemän i det privata näringslivet söka sig till Unionens a-kassa. 2. Bristande överensstämmelse mellan a-kassor och avtalsområden. Unionen har ungefär 80 branschavtal. Inom vissa av dessa avtalsområden kan risken för arbetslöshet vara hög, i andra är den låg. Trots detta betalar alla medlemmar i Unionens a-kassa samma avgift. Teorin bakom differentierade avgifter förutsätter att Unionen går fram med lika många lönekrav som vi har branschavtal. 3. Samordningen i avtalsrörelsen. Facken inom industrin samordnar sina avtalskrav. Utifrån en analys av hur höga löneökningar hela ekonomin kan bära enas de om gemensamma krav på löneökningar riktade till arbetsgivarna. Detta sker trots att arbetslöshetsrisken i FI-förbunden skiljer sig markant åt. De differentierade a- kasseavgifterna utgår från synsättet att löneökningstakten ska bestämmas utifrån arbetslöshetsrisken i de enskilda a-kassorna. 4. Förekomsten av sifferlösa avtal. Om kollektivavtal inte anger några centralt fastställda löneökningar bestäms löneökningstakten helt i lokala förhandlingar. I en sådan situation får varje individuellt löneförhandlingsbeslut endast en försumbar effekt på den totala lönenivån i den a-kassa som just den personen tillhör. Därmed blir också effekten på arbetslösheten i det närmaste obefintlig. 5. Långtidsarbetslösa tillhör inte a-kassan. Efter 300 dagars arbetslöshet (450 dagar om det föreligger försörjningsansvar för barn) flyttas finansieringen av de arbetslösas ersättning från a-kassan till Försäkringskassan. Det innebär att a-kasseavgiften 8

9 kan minska om antalet långtidsarbetslösa ökar. Detta innebär att de fackliga lönekraven skulle kunna bli högre än om de långtidsarbetslösa stannade kvar i a-kassan och bidrog till att höja avgifterna. 6. Avgiftstaket på 300 kronor begränsar incitamenten. Som systemet fungerar i dag tillåts inte avgiften överstiga 300 kronor per medlem och månad. Detta minskar möjligheten att genom högre differentierade avgifter tvinga fackförbunden att vara mer återhållsamma i sina lönekrav. Mot bakgrund av dessa sex punkter finns det goda skäl att misstänka att det nuvarande systemet inte är ändamålsenligt konstruerat om avsikten är att utifrån arbetslösheten i a-kassorna pressa de fackliga organisationerna att hålla tillbaka sina lönekrav. Unionen anser därvidlag att teorin bakom de differentierade a-kasseavgifterna bygger på en felaktig problembeskrivning vi har inte något problem med för höga löneökningar i svensk ekonomi. Sedan mitten av talet har vi en lönebildning som väl svarar upp mot företagens behov av förbättrad konkurrenskraft och löntagarnas rättmätiga krav på reallöneökningar och andra materiella förbättringar i kollektivavtalen. 9

10 4. Undersökningsresultat 4.1 Kommer den relativa nivån på a-kasseavgiften att ha någon betydelse när ni fastställer era avtalskrav? Den sista september överlämnade facken inom industrin sina gemensamma avtalskrav till arbetsgivarna. Det var startskottet på förhandlingsfasen i den avtalsrörelse som nu pågår. Eftersom undersökningen genomfördes innan detta överlämnande ställdes frågan utifrån hur organisationerna kommer att agera. Svaret från diagram 1 är otvetydigt: en överväldigande majoritet svarar att de differentierade a-kasseavgifterna inte kommer att ha någon betydelse när parterna fastställer sina avtalskrav i den pågående avtalsrörelsen. I förhållande till 2010 års avtalsrörelse har också andelen ja-svar minskat. Därmed har hänsynstagandet till de differentierade a-kasseavgifterna vid fastställandet av avtalskraven blivit än mindre. Diagram 1. Andel som har svarat att den relativa nivån kommer eller inte kommer att ha någon betydelse för avtalskraven i den pågående avtalsrörelsen. 10

11 4.2 Vilka har i någon mån tagit hänsyn till den relativa nivån på a-kasseavgiften när avtalskraven fastställs? Diagram 2 visar att det är fackförbunden som i någon mån har tagit hänsyn till a-kasseavgifterna i sina avtalskrav. Bland arbetsgivarna har ingen svarat att differentieringen har haft någon betydelse vid fastställandet av avtalskraven. Diagram 2. Andel fackförbund respektive arbetsgivare som svarat att den relativa a-kassenivån kommer eller inte kommer att ha någon betydelse för avtalskraven i den pågående avtalsrörelsen. 11

12 4.3 På vilket sätt har den relativa nivån på a-kasseavgiften påverkat de fackliga avtalskraven? I undersökningen ställs frågor till de fackförbund som har svarat att a-kasseavgifterna har haft betydelse för fastställandet av avtalskraven. De svar som då ges visar att de differentierade a-kasseavgifterna, om något, har bidragit till att höja avtalskraven eftersom fackförbunden vill kompensera sina medlemmar för de högre avgifterna. Inget av fackförbunden som har svarat att den relativa nivån på a-kasseavgiften har haft betydelse refererar till den teori som ligger bakom införandet av de differentierade a-kasseavgifterna att avtalskraven justeras nedåt när många medlemmar i en a-kassa är arbetslösa. Novus Opinion sammanfattar sin analys av den här frågan på följande sätt: Ingen gör kopplingen att lägre lönekrav ger lägre arbetslöshet och därmed lägre avgift till a-kassan. Undersökningen visar också att närmare 90 procent av respondenterna har svarat att de differentierade a-kasseavgifterna inte hade någon betydelse alls (76%) eller endast i mycket liten utsträckning (10%) var en fråga i de faktiska avtalsförhandlingarna mellan parterna under 2010 års avtalsrörelse. Av dem som uppfattade att a-kasseavgifterna var en del av förhandlingarna dominerar arbetsgivarna. I detta fall vet vi att de fackliga argumenten handlade om lönekompensation för de höga avgifterna. 12

13 4.4 De differentierade a-kasseavgifterna uppfattas som orättvisa I en öppen fråga där respondenterna fick möjlighet att fritt kommentera införandet av de differentierade a-kasseavgifterna och deras koppling till parternas avtalskrav, visar det sig att det verkar finnas en samstämmighet om att det nuvarande systemet upplevs som orättvist. Novus Opinion sammanfattar sin analys av den här frågan på följande sätt: Det verkar finnas en samstämmighet bland fack och arbetsgivare om att modellen upplevs som orättvis. 4.5 Slutsatser: parterna är överens om att systemet inte fungerar Den här undersökningen har gett tydliga resultat. De viktigaste bland dessa kan sammanfattas i följande punkter: De differentierade avgifterna till a-kassan har ingen dämpande effekt på lönekraven. Ingen gör kopplingen till att lägre lönekrav ger lägre arbetslöshet och därmed lägre avgift till a-kassan. Detta innebär att syftet med de differentierade a-kasseavgifterna inte har uppnåtts att sänka de fackliga lönekraven. Möjligen driver differentierade a-kasseavgifter i stället på mot högre lönekrav eftersom fackförbunden vill lönekompensera de medlemmar som tvingas betala en hög avgift. Fackliga organisationer och arbetsgivare verkar vara överens om att differentierade a-kasseavgifter är orättvisa. 13

14 5. Avslutning Regeringen borde omedelbart avskaffa systemet med differentierade a-kasseavgifter. Till att börja med bygger detta system på en felaktig föreställning om hur svensk arbetsmarknad fungerar. Det finns inget behov av att regeringen ingriper i lönebildningen i syfte att hålla tillbaka de fackliga lönekraven. Lönebildningen i Sverige fungerar väl och är en av den svenska ekonomins viktigaste konkurrensfördelar. För det andra bygger systemet med differentierade a-kasseavgifter på en för enkel teori om hur svensk lönebildning och a-kassesystem fungerar. Det innebär att det i praktiken inte går att uppnå det regeringen önskar den enkla teorin stämmer av flera skäl inte överens med en komplex verklighet. För det tredje visar den här undersökningen genom att intervjua förhandlingschefer och avtalssekreterare på arbetstagar- och arbetsgivarsidan att de differentierade a-kasseavgifterna inte heller i praktiken har någon dämpande effekt på de fackliga organisationernas lönekrav. Partssystemet fungerar helt enkelt inte enligt den teori som har väglett regeringen i sina reformer av avgifterna till a-kassan. Dessutom upplevs de differentierade a-kasseavgifterna av parterna som orättvisa. Ett slopande av de differentierade a-kasseavgifterna är ett utmärkt första steg mot att modernisera arbetslöshetsförsäkringen och därmed att förbättra omställningsförmågan i svensk ekonomi. 14

15 Ett sådant reformarbete bör innehålla följande komponenter: Höj taket och ersättningsnivån i a-kassan. Långsiktigt ska 80 procent av de yrkesverksamma få 80 procent av sin inkomst vid arbetslöshet. Begränsa det yrkes- och utbildningsmässiga sökområdet under en första period. Den arbetslöse bör ges rätt att begränsa sitt arbetssökande till det egna yrkes- och utbildningsområdet under en första period av arbetslöshet. Detsamma bör gälla det geografiska sökområdet. Förändra arbetsvillkor, förläng den överhoppningsbara tiden och återinför studerandevillkoret. Det måste bli lättare att kvalificera sig för arbetslöshetsersättning. SLOPA DIFFERENTIERAD A-KASSEAVGIFT! 15

16 Den här rapporten presenterar den första undersökning som på ett systematiskt sätt besvarar frågan hur parterna på arbetsmarknaden i praktiken förhåller sig till de differentierade a-kasseavgifter som regeringen införde under Undersökningen tar sin utgångspunkt i intervjuer med förhandlingschefer och avtalssekreterare verksamma inom arbetstagar- och arbetsgivarsidan. SLOPA DIFFERENTIERAD A-KASSEAVGIFT! Olof Palmes gata Stockholm Tnr: 1538:1 ISBN: Upplaga: 2000 ex Produktion och tryck: Unionen