Nationell samling för unga utanför

Transkript

1 Nationell samling för unga utanför Ungdomsarbetslösheten i Sverige Ungdomsarbetslösheten har stigit och Sverige har idag en högre ungdomsarbetslöshet än jämförbara länder. År 2014 uppgick arbetslösheten bland unga (15 24 år) till 23 procent. Unga som saknar en slutförd gymnasieutbildning löper hög risk för att hamna i arbetslöshet eller långtidsarbetslöshet. Arbetslösheten bland unga (20 24 år) utan gymnasieutbildning var 40 procent 2014, vilket kan jämföras med 16 procent för unga som har en fullständig gymnasieutbildning. Ungdomsarbetslöshet (15 24 år), procent Källa: SCB (AKU)

2 2(6) Antalet ungdomar (16 24 år) som varit arbetslösa i minst sex månader har tredubblats sedan 2007 och ligger på ungefär personer. Det faktum att en allt större andel av gruppen utgörs av personer som fastnar i allt längre arbetslöshetstider är mycket oroväckande. Antalet arbetslösa ungdomar (16-24 år) uppdelade på tid i arbetslöshet Källa: AF UA24+ mån mån 6-12 mån 0-6 mån 2015 Den förra regeringens enda egentliga åtgärd mot ungdomsarbetslösheten var att sänka arbetsgivaravgiften för unga. Denna åtgärd är dock starkt kritiserad av en rad expertmyndigheter för att vara en ineffektiv och dyr: ett svagt instrument för att påverka sysselsättningen - IFAU...en dyr & ineffektiv åtgärd. - Finanspolitiska rådet minskar kostnaden för anställningar som i hög grad skulle blivit av ändå - ESV förordar istället insatser som är temporärt utformade & som direkt riktar sig till de ungdomar som vill ha arbete och saknar anställning - Arbetsförmedlingen på längre sikt bedöms sysselsättningseffekterna bli små i den svenska ekonomin. - KI ett märkligt sätt att hantera statliga pengar - Riksrevisionen

3 3(6) Trots att den här dyra åtgärden hittills har kostat skattebetalarna nära 110 miljarder kronor är idag cirka fler ungdomar arbetslösa än innan den infördes. Sverige har lagt oerhört stora resurser på en generell subvention som omfattar även välutbildade ungdomar som har lätt att få jobb istället för att fokusera på de grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, exempelvis ungdomar som saknar gymnasiekompetens. År Nettokostnad, mdkr Antal arbetslösa unga år, tusental ,7 117, ,3 128, ,7 156, ,4 158, ,4 149, ,2 153, ,6 156, ,5 152,6 Summa kostnad 109,7 Förändring i antal ,1 Källa: Finansdepartementet

4 4(6) Reformer för att få unga i jobb - VÅP 2015: Stegvis införande av 90-dagarsgaranti med jobb, utbildning eller praktik för arbetslösa ungdomar - VÅP 2015: Utbildningskontrakt för arbetslösa ungdomar år som saknar gymnasieexamen - VÅP 2015: Traineejobb för unga - VÅP 2015: Fler utbildningsplatser (se nedan) - Alla ska ungdomar som inte har fyllt 18 år ska ha en gymnasieutbildning - Delegation för unga till arbete Antalet nya utbildningsplatser jämfört med år 2014 År Universitet och högskola Komvux/ yrkesvux Folkhögskola Traineejobb Utbildningskontrakt, varav Komvux Folkhögskola Summa Källa: Finansdepartementet

5 5(6) Unga som varken arbetar eller studerar NEET Det finns också en relativt okänd, men stor grupp unga som varken arbetar eller studerar. På engelska kallas de NEET - Not in Education, Employment, or Training. De är unga utanför. Under 2014 var det ungdomar (15-24 år) som enligt SCB (AKU) varken arbetade, studerade eller deltog i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Det motsvarar drygt 7 procent av åldersgruppen. En del av dessa ungdomar jobbar eller semestrar utomlands, men det finns också de som har stora svårigheter att få jobb. Dessa riskerar att helt hamna utanför arbetsmarknaden om de inte ges möjligheten att arbeta eller studera. Av de unga som varken arbetar eller studerar blir också alltför många kvar i samma situation under en alltför lång tid. 60 till 70 procent av unga som varken arbetat eller studerat under ett år återfinns i samma situation det påföljande året. Efter tre år är det drygt hälften som fortfarande är kvar där. 1 Risken att hamna i gruppen unga som varken arbetar eller studerar är olika stor för olika grupper av unga. Föräldrarnas utbildningsbakgrund och familjens ekonomi har avgörande påverkan på ungdomars etableringsmöjligheter. Att ha avbrutit eller aldrig påbörjat en gymnasieutbildning är den faktor som tydligast påverkar risken att hamna i gruppen unga som varken arbetar eller studerar. Unga som varken arbetar eller studerar löper alltså stor risk för långvariga problem med att etablera sig i arbetlivet. Insatser för gruppen är därför angelägna både för de unga själva och strategiskt viktiga för samhället i stort. Brister i ansvaret för unga som varken arbetar eller studerar Fr.o.m. den 1 januari 2015 har kommunerna fått ett tydligare ansvar för att följa upp vad de ungdomar gör, som inte går i gymnasieskolan och inte har fullföljt en gymnasieutbildning. Kommunernas aktivitetsansvar för ungdomar innebär att kommuner har en skyldighet att hålla sig informerade om och erbjuda åtgärder för unga som inte går i gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan och som inte fyllt 20 år. Åtgärderna ska i första hand leda till att de unga återupptar en utbildning. Kommunerna ska även föra ett register över de ungdomar som omfattas av ansvaret och dokumentera sina insatser på lämpligt sätt. 2 Ansvaret omfattar dock endast de ungdomar som inte fyllt 20 år. Det är inte heller alla ungdomar som kan motiveras till utbildning. I sådana fall behöver andra åtgärder vidtas. Dagens ansvarsfördelning mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna när det gäller arbetssökande ungdomar uppfattas som otydlig av kommunerna och lokala arbetsförmedlare. 3 Vidare har en del av ungdomarna inom målgruppen en 1 SOU 2013:74 s Prop. 2013/14: Riksrevisionen (2013) Ungdomars väg till arbete individuellt stöd och matchning mot arbetsgivare, RIR 2013:6, s. 77. RiR påpekar i rapporten att ansvarsfördelningen mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna när det gäller arbetssökande ungdomar uppfattas som inte helt tydlig, varken av kommunerna eller av lokala arbetsförmedlare. Detta kan få till konsekvens att individer inte får adekvat stöd i tid eftersom ingen inblandad aktör ser sig som ansvarig för att ge det stöd som individen behöver. RiR lyfter fram

6 6(6) sammansatt problembild som t.ex. kan innefatta psykisk ohälsa eller annan sjukdom som försvårar vägen tillbaka till studier eller arbete. Det finns också de ungdomar som inte har någon kontakt med myndigheter alls. Med andra ord bär statliga myndigheter, som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, och kommunala aktörer olika delar av ansvaret för ungdomar som varken arbetar eller studerar. Enligt Utredningen om unga som varken arbetar eller studerar riskerar unga dessa att hamna mellan de berörda aktörernas ansvar. 4 Nytt förslag: Nationell samling för unga utanför Den nationella samlingen för unga utanför består av tre delar: 1. Insatser för ökad kunskap Det finns behov av att förbättra statistiken om gruppen för att skapa bättre kunskapsunderlag om riskfaktorer, gruppens sammansättning och utvecklingen över tid. Det finns också behov av studier av kommunala arbetsmarknadsinsatser för att utveckla och sprida kunskapen om vilka insatser som ger god effekt och bidrar till ungdomarnas etablering 2. Insatser riktade direkt mot målgruppen Det finns behov av uppsökande insatser för unga med okänd aktivitet i åldersgruppen år för att nå unga utanför. Det behövs också utökade insatser för att förebygga ungas avhopp från skolan. 3. Nationell samordnare för ökad samverkan mellan kommuner och myndigheter En nationell samordnare ska inrättas i syfte att förbättra samverkan av insatser mellan myndigheter, kommuner och organisationer på nationell, regional och lokal nivå för unga som varken arbetar eller studerar. Samordnaren bör också systematiskt samla och sprida kunskap om insatser till målgruppen för att främja kunskaps- och erfarenhetsbaserade insatser och främja utvecklingen av kvaliteten i samordnade insatser till ungdomarna. Samt redovisa den kunskap och de erfarenheter som samlas in och lämna förslag om hur arbetet för unga som varken arbetar eller studerar kan bedrivas. att kommunerna framför allt upplever att ansvarsfördelningen är mindre tydlig när det gäller arbetssökande åringar. 4 SOU 2013:74, s. 251.