VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2009

Transkript

1 VERKSAMHETSBERÄTTELSE

2 Hiv-Sverige 2010 All kopiering utan angivande av källa är förbjuden. Layout och redigering; Lasse Lindberg 2

3 INNEHÅLL FÖRBUNDSORDFÖRANDEN HAR ORDET... 5 OM HIV-SVERIGE... 6 GIPA OCH MR... 7 HIV-SVERIGES INTRESSEPOLITISKA ARBETE... 8 SPRUTUTBYTE SMITTSKYDDSLAGEN KRIMINALISERING FLYKTINGAR OCH MIGRATION NATIONELLA NÄTVERK INTERNATIONELLA NÄTVERK HIV-SVERIGES ARBETE MED RÅD OCH STÖD RÅDGIVNINGEN STIGMA OCH DISKRIMINERING VÅRD OCH BEHANDLING HIV-SVERIGES ARBETE MED INFORMATION OCH KOMMUNIKATION HEMSIDA TRYCKSAKER WAD, IACMD OCH PRIDE KONFERENSER OCH LIKNANDE NYHETSBREV PROJEKT MIGRATION OCH HIV PROJEKT HIV PÅ INSTITUTION

4 HIV-SVERIGES ORGANISATION MEDLEMSFÖRENINGAR ÖVRIGA FORMER FÖR MEDLEMSKAP FÖRBUNDSTYRELSEN ARBETSUTSKOTTET FÖRBUNDSSTABEN EKONOMISK BERÄTTELSE REVISIONSBERÄTTELSE FÖRKORTNINGAR OCH FÖRKLARINGAR

5 FÖRBUNDSORDFÖRANDEN HAR ORDET 2009 var ett turbulent år för Hiv-Sverige. Turbulent i den meningen att flera större förändringar genomfördes och även flera påbörjades. Både när det gäller vårt sätt att arbeta, personalsammansättning, intern organisation och samarbetet inom paraplyet. Det viktigaste kan sägas ha varit att vi tagit fram en ny treårig verksamhetsplan, som skall gälla fram till och med Med hjälp av LFA-metoden påbörjade vi ett nytt sätt att tänka, analysera, arbeta och utvärdera. Vi kunde klart konstatera att vi jobbar och har jobbat med rätt frågor men att vi behöver fokusera och prioritera i större utsträckning än tidigare för att nå resultat och även försöka att redovisa dessa resultat i en mätbar form. Här måste dock påpekas att politiskt påverkansarbete, som är ett av våra tre huvudben är mycket svårt att redovisa i mätbara resultat, då det är långsiktigt arbete. Denna verksamhetsberättelse bygger på vår tidigare treåriga verksamhetsplan som inte utgick efter LFA-metoden och samtidigt på ansökan för 2009 som i större utsträckning använder sig av metoden. Därför måste man kanske se den som en övergångprodukt. Internt har vi haft en omorganisationsprocess som tyvärr tagit mycket tid och energi samt, i sanningens namn, också inneburit en konfliktsituation under en period. Den är vid årets slut inte helt genomförd men har lett till förändringar i personalsammansättningen och även satt rollfördelningen mellan styrelse och personalstab i fokus. Under året, glädjande nog anser vi, att vi har förbättrat vår kommunikation med lejonparten av våra medlemsföreningar och börjat dialogen om att det även behövs strukturella förändringar inom paraplyet om vi skall kunna tillgodose våra medlemmars och bidragsgivarnas behov och krav. Vi har haft- och har som alltid stora och svåra utmaningar men med nya arbetsätt och en bättre intern organisation är det vår övertygelse att Hiv-Sverige ytterligare kommer att bidra till hivpositvas förbättrade livssituation och preventionsarbetet i stort. Inger Forsgren Förbundsordförande 5

6 OM HIV-SVERIGE Hiv-Sverige är en paraplyorganisation som främst arbetar med hivpositivas rättigheter i samhället. Hiv-Sveriges främsta mål är att: Arbeta mot diskriminering av hivpositiva Påverka negativa attityder mot hivpositiva Arbeta för hivpositivas rättigheter i samhället Förbättra villkoren för hivpositiva Synliggöra hivpositivas situation i samhället Arbeta för att underlätta för hivpositiva att återgå till arbetslivet Detta försöker vi uppnå genom att: Motarbeta diskriminerande handlingar mot hivpositiva Sprida information om hivpositivas situation och om hiv Samarbeta med myndigheter och organisationer Bearbeta myndigheter för att lagar och regler skall förbättra villkoren för hivpositiva Arbeta för att svenska lagar följer internationella konventioner och rekommendationer I vården jobbar vi för att alla hivpositiva i Sverige, oavsett nationalitet, ska få den vård de behöver, vi samverkar med all slags personal inom vården och arbetar för att hivpositivas psykosociala hälsa skall förbättras Delta i preventionsarbetet genom att sprida information om hiv och hur det smittar med utgångspunkt från att alla hivpositiva som hivnegativa måste ta sitt ansvar för att minska spridning. I media sprida och bemöta information utifrån hivpositivas perspektiv 6

7 GIPA OCH MR DE TVÅ PRINCIPERNA SOM GENOMSYRAR HIV-SVERIGES ARBETE GIPA Greater Involvement of People Living with or Affected by HIV/AIDS (GIPA) är ett begrepp och även ett dokument som Hiv-Sverige starkt stödjer och arbetar efter. GIPA som begrepp antogs formellt 1994 vid ett möte i Paris där 42 länder deklarerade att man framöver ska följa de principer som anges i det dokumentet. Dokumentet var ett svar på, och som en del av, länders kritiska och etiska respons på hiv/aids-epidemin. I korthet beskriver dokumentet hur man på olika nivåer i samhällsprocessen kan involvera de som är främst berörda av hivviruset, alltså redan smittade och/eller deras anhöriga. GIPA som begrepp har Hiv-Sverige arbetat med övergripande i allt vårt arbete under året. Mänskliga rättigheter (MR) De mänskliga rättigheterna gäller för alla och envar. De slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De mänskliga rättigheterna är universella. De gäller över hela världen, oavsett land, kultur eller specifik situation. De mänskliga rättigheterna reglerar förhållandet mellan statsmakten och enskilda människor. De utgör en begränsning av statens makt över individen och slår samtidigt fast vissa skyldigheter för staten gentemot individen. Inom hiv/aids-området så finns det flera dokument som tar upp förhållandet mellan just hiv/aids och mänskliga rättigheter. Flera av dem är utgivna av UNAIDS. Ett annat exempel är Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. MR är sedan tidigare ett viktigt arbetsområde för Hiv-Sverige. Vår målsättning är att hivpositiva personer ska leva på samma villkor som alla andra i samhället. Diskriminering och särbehandling är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. 7

8 HIV-SVERIGES INTRESSEPOLITISKA ARBETE Hiv-Sverige driver ett antal frågor sen flera år tillbaka. Exempel på dessa frågor är; - införandet av sprutbytesprojekt på fler ställen än Malmö och Lund, - hiv och kriminalisering kopplat till straffpåföljd, medias bevakning och allas ansvar, - smittskyddslagen och framförallt frågorna om informationsplikt och tvångsisolering, - inrese- och boenderestriktioner för hivpositiva till ett antal länder, - hur smittsam en hivpositiv egentligen är, - att även gömda personer ska få tillgång till vård och behandling, Riksdagens tvärpolitiska hivnätverk I riksdagen finns ett antal olika nätverk, dock inget specifikt för hiv. Efter en del diskussioner med olika partiföreträdare så lyckades Hiv-Sverige få en person från varje parti att delta i ett tvärpolitiskt hivnätverk. Dessa är: Jan R Andersson (m), Chatrine Pålsson Ahlgren (kd), Barbro Westerholm (fp), Maria Kornevik Jakobsson (c), Elina Linna (v), Catharina Bråkenhielm (s) och Jan Lindholm (mp). Nätverket har träffats en gång under året. Ambitionen har varit att träffas två gånger per år, men vi lyckades inte få till ett möte under hösten. På det mötet som hölls under våren föredrog Ombudsman Andreas Berglöf Hiv-Sveriges ståndpunkt i kriminaliseringsfrågan, inte minst på grund av den konferens som vi arrangerade senare i juni. Diskussionen blev något tveksam och svävande då flera av ledamöterna inte var insatta i detta ämne. De sa också att de var tvungna att diskutera frågan internt för att kunna ge någon officiell feedback. För att kunna påverka och få förståelse i denna fråga kommer det att behövas mycket information. 8

9 Möten med andra politiker Barbro Westerholm, (fp) Då Barbro inte kunde vara med på mötet i det tvärpolitiska nätverket i riksdagen så bestämde Andreas Berglöf ett enskilt möte med henne istället. De talade en del om sprutbytesdiskussionen och inte minst motståndet inom hennes eget parti i Stockholm läns landsting genom Birgitta Rydberg. Ombudsmannen menade att en propp skulle lösas upp i övriga landet om Stockholm införde ett sprutbyte, något som Barbro tog till sig. Barbro skrev sedan under den allmänna motionstiden en motion om Reserestriktioner för hivpositiva. Martin Andreasson, (fp) Ombudsmannen träffade Martin Andreason för en uppdatering om vad som är aktuellt i hivpolitiken. Martin är i dagsläget inte en av de folkvalda riksdagsledamöterna, men han är engagerad i partiet på olika sätt så han är en bra och viktig kontakt att hålla vid liv. De pratade främst om vad som sker kring arbetet med Smittskyddslagen och Brottsbalken. Man talade även om det svenska ordförandeskapet i EU, om den nationella hivstrategin, om det Nationella hivrådet och vilka frågor som är på agendan ute i Europa. Birgitta Ohlsson, (fp) Andreas Berglöf träffade Birgitta Ohlsson för att ta upp Smittskyddslagen, Smittskyddsutredningen och inrese- och boenderestriktioner. Vad gäller Smittskyddslagen så vill vi att det tillsätts en parlamentariskt snabbutredning där man framför allt utvärderar informationsplikten. Vi sa också att vi är genuint oroliga för den framtida hiv/sti-preventionen om man nu skulle, enligt utredningen, återgå till ett rent smittskyddstänk istället för den mer moderna humanpreventionen som har jobbats fram genom åren. Dessutom är frågetecknen för många hur en ny myndighet skulle klara uppgiften bättre. Vårt förslag är att man lyfter ut hiv/sti ur utredningen och behandlar den för sig och därmed remitteras för sig också. Vi informerade Birgitta Ohlsson om de inrese- och boenderestriktioner som finns globalt. Vi har gett henne underlag i frågan och hon lovade att ställa en fråga för skriftligt svar till utrikesminister Bildt. Vår målsättning var att försöka få med henne och allianspartierna att ställa sig bakom en tvärpolitiskmotion under den allmänna motionstiden. Birgitta skrev sedan istället en motion om Hiv-positivas situation och lagstiftningen om hiv. 9

10 Jan R Andersson, (m) Ombudsmannen träffade Jan R Andersson för att fråga om han kan/vill skriva någon motion rörande hiv till allmänna motionstiden. Han fick feedback och material kring inrese- och boenderestriktioner, Smittskyddslagen och Smittskyddsutredningen. Ett möte som sen ledde till att han skrev en motion om Åtgärder för att påverka länder som nekar HIV/AIDS-smittade visum. Chatrine Pålsson Ahlgren, (kd) Andreas Berglöf träffade Chatrine för att fråga om hon kan/vill skriva någon Motion gällande hiv till den allmänna motionstiden. Hon fick också information om inrese- och boenderestriktioner, Smittskyddslagen och Smittskyddsutredningen. Chatrine kommer att avgå som riksdagsledamot under hösten. Men hon sa att hon skulle informera sin ersättare om vårt möte och våra frågor. Kevin Moody Chef för GNP+ Kevin Moody, GNP+ (Global Network for People Living with HIV) Kevin Moody var i Stockholm för att träffa Sida och ville då samtidigt träffa Hiv-Sverige. Andreas Berglöf uppdaterade honom om situationen i Landet och kring vår konferens i juni. Sen pratade vi om situationen i Europa och hur GNP+ (det globala nätverket för hivpositiva) bättre kan stärka sitt engagemang i regionen. Kevin vet ju om att vi har startat HivEurope och vill gärna samarbeta med oss på något sätt. Möte om Smittskyddsutredningen med RFSL, RFSU och Noaks Ark Ombudsmannen kallade till ett möte för att diskutera vad Smittskyddsutredningen har kommit fram till. Vi är oroliga för att det kan komma att bli ett hårdare gammaldags smittskyddstänk om om all statlig hivverksamhet hamnar på den nya föreslagna Smittskyddsmyndigheten. Vidare kan man konstatera att utredningen inte har förstått hivfrågan speciellt bra och att de inte har gjort en konsekvensutredning är milt sagt undermåligt. Vi ska försöka få till stånd ett möte med folkhälsominister Maria Larsson för att kunna diskutera våra farhågor. 10

11 Henrik Kjellberg, Socialdepartementet Med på mötet var också RFSU, RFSL och RFSL ungdom. Vi träffade Henrik för att delge honom våra farhågor kring Smittskyddsutredningen och dess förslag. Vi hade hoppats på att få träffa folkhälsoministern, men hon var upptagen. Henrik tog till sig våra synpunkter även om han inte kunde säga något konkret. Han sa att en proposition är klar och kommer att presenteras inom kort. Vi bad att regeringen ska lyfta ut hivfrågan och snabbutreda den för sig. Möte om FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning Socialdepartementet arrangerade ett möte under hösten om den nya FN-konventionen för personer med funktionsnedssättning. Den nya konventionen tillhör de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter, men den skapar inte i sig några nya rättigheter utan har till syfte att undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Konventionen består av 50 olika artiklar. Jag återkopplade de artiklar i konventionen som är av intresse för Hiv- Sverige (tillgång till sprutbyten, vård till papperslösa, diskriminering, inrese- och boenderestriktioner och deportationer). Artiklarna är framför allt: artikel 5 (icke-diskriminering), artikel 8 (medvetandegöra om situationen för personer med funktionsnedsättning), artikel 9 (tillgänglighet), artikel 10 (rätten till liv), artikel 18 (rätt till fri rörlighet) och artikel 25 (hälsa). Allmänna motionstiden Totalt skrevs det motioner under den allmänna motionstiden i Riksdagen. Nedan redovisas de motioner som berör Hiv-Sverige på ett eller annat sätt. Det har skrivits en del motioner om hivsituationen i världen eller på andra sätt som vi valt att inte redovisa nedan. - Öka kunskapen kring HIV och smittspridning (av Margareta Cederfelt och Mats Gerdau (m) - Åtgärder för att påverka länder som nekar HIV/AIDS-smittade visum (av Jan R Andersson (m) - Hiv-positivas situation och lagstiftningen om hiv (av Birgitta Ohlsson (fp) - Mänskliga rättigheter för hivpositiva (av Börje Vestlund och Christina Zedell (s) - Reserestriktioner för hivpositiva (av Barbro Westerholm (fp) - En rättvis och jämställd hälso- och sjukvård (av Lars Ohly m.fl. (v) I den omfattande motionen finns ett stycke om att svensk hiv-politik är både ineffektiv och omänsklig - Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg (av Ylva Johansson m.fl. (s) 11

12 I motionen återfinns bl.a. krav på en översyn av Smittskyddslagen och införande av sprutbyten. - Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg (av Thomas Nihlén m.fl. (mp) I denna motion återfinns krav på en ökad nationell satsning på HIV- och STI-prevention - Homosexuella, bisexuella och transpersoner (av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp) I denna HBT-inriktade motion återfinns även ett stycke om att indexreglera upp de nationella hivbidragen. - Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg (av Lars Ohly m.fl. (v) Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att tillsammans med ideella organisationer genomföra en tydlig och målgruppsinriktad informationskampanj om hiv och säkert sex. - Motion 2009/10:Fi262 Ett modernt grönt Sverige efter krisen Miljöpartiet de grönas budgetmotion för 2010 (av Maria Wetterstrand m.fl. (mp) I motionen så föreslår miljöpartiet en ökning av de nationella hivbidragen med 10 miljoner kr. per år de närmaste tre åren. Sen har det skrivits ett flertal motioner om papperslösas rätt till vård och behandling av: Gunvor G Ericson m.fl. (mp) Eva Olofsson m.fl. (v) Lars Ohly m.fl. (v) Kalle Larsson m.fl. (v) Kerstin Lundgren (c) Lennart Levi (c) Maria Wetterstrand m.fl. (mp) Det har skrivits ungefär lika motioner som tidigare år under den allmänna motionstiden vilket är bra. Det dåliga är dock att majoriteten av de motioner som skrivs inte leder någon vart då de avslås av respektive utskott. Möte med Michel Sidibé, UNAIDS Andreas Berglöf har försökt att få till ett möte med Sidibé under en längre tid. Han fick så tillfälle att träffa UNAIDS nya chef då han deltog på European Development Days på Älvsjömässan. Sidibé verkar vara mycket intresserad av olika frågor om mänskliga rättigheter. Vi var ett 15-tal organisationer som deltog och alla fick några minuter var. Andreas Berglöf tog upp kriminalisering, reserestriktioner, vården till papperslösa, stigma och diskriminering, positive prevention samt smittsamhet och det blev en bra diskussion. Sidibé fick ett USB-minne med information om Hiv-Sverige samt rapporten från Hiv-Sveriges kriminaliseringskonferens i juni. SPRUTUTBYTE 12

13 Under årets påverkansarbete har hela tiden sprutbytet funnits med i bilden och Hiv- Sverige har 2009 liksom tidigare år debatterat med fast övertygelse för att sprutbyten införs på fler platser. Det är i stockholm som den hetaste debatten har varit men Hiv- Sverige bevakar även diskussionen runt om i andra regioner och landsting. Vi håller oss också ständigt uppdaterade på erfarenheter från andra, främst europeiska länders Harm Reduction Programs. SMITTSKYDDSLAGEN Hiv-Sverige anser att informationsplikten motverkar sitt eget syfte genom att invagga människor i en falsk trygghet. Risken för straff och repressalier gör också att den försvårar snarare än underlättar för hivpositiva att vara öppna med sin status. Vårt mål är att få bort informationsplikten i Smittskyddslagen. Seminarium om smittskyddslagen i riksdagen I panelen på seminariet, som arrangerades av RFSL, deltog folkhälsominister Maria Larsson, Jan Albert (Smittskyddsinstitutet) och Christer G Wennerholm (ordförande i det nationella Hivrådet) Maria Larsson var orolig för de senaste årens ökning av hivspridning, även om det under 2008 var en liten nedgång. Situationen kräver mobilisering och långsiktighet i arbetet. I detta arbete är det viktigt att använda befintlig och uppdaterad evidensbaserad kunskap. Maria Larsson betonade att det är varje persons ansvar att skydda sig och att sex- och samlevnadsundervisningen måste förbättras. Hon sa att insatserna för intravenösa missbrukare sviktar och hon sa också att det finns att lära av de finska lågtröskelmottagningarna. Folkhälsoministern hänvisade till Socialstyrelsens genomlysning av hur bidragen använts och sa att medlen har använts i enlighet med sitt syfte. Samverkan är ett nyckelord. Maria Larsson tog upp att hälsosamtalen måste öka och att man generellt måste nå personer som invandrar till Sverige. Jan Albert (Smittskyddsinstitutet) sa att okunskapen om mörkertalet är en brist. Han sa också att det vore intressant att veta hur många som smittas av människor som känner till sin hivstatus. Inte i syfte att sätta dit dem utan för att kunna få kunskap om hur och varför för att sen kunna rikta specifika insatser till dem. Stigmat är ett problem i smittspridningens tecken för att hivpositiva inte vågar berätta om sin hivstatus. Jan Albert menade också att Smittskyddslagen och Brottsbalken är ett problem vad gäller viljan att testa sig, för att berätta osv. Christer G Wennerholm beskrev Nationella Rådets arbete och hur de följer upp den nationella handlingsplanen. Hiv-Sverige menade, genom ombudsman Andreas Berglöf, att vi anser att det är bra att regeringen och Socialstyrelsen äntligen fokuserar mer på sekundärprevention. Han sa också att vi motsätter oss informationsplikten då den ensidigt lägger ansvaret på en 13

14 grupp samt att risken för att invagga folk i en falsk trygghet är stor då mörkertaletkan antas vara stort. Andreas sa också att Smittskyddslagen och Brottsbalken riskerar att driva epidemin under jorden det är ibland bättre att inte veta för att inte kunna bli straffad. Hiv-Sveriges policy rörande införlivning av smittsamhetsgraden hos hivpositiva som ett verktyg i hivpreventionen. För Hiv-Sverige är grundstenen i kampen mot hiv god prevention. Det vill säga att så få människor som möjligt infekteras med hiv. Vår policy rörande smittsamhet grundar sig på den deklaration som den Schweiziska federala hiv och aidskommissionen (EKAF) gjorde i januari 2008: "En hivinfekterad individ utan andra sexuellt överförbara infektioner (STI), och som går på en antiretrovial (ART) behandling med helt nedtryckta virusmängder är sexuellt osmittsam, m.a.o. han eller hon överför inte hiv genom sexuell kontakt så länge följande förhållanden är uppfyllda: Den hivpositiva individen följer den antiretrovirala behandlingen (ART) och effekterna av dennes behandling är regelbundet kontrollerade av behandlande läkare. Virusmängden har varit omätbar de senaste 6 månaderna. Inga andra sexuellt överförbara infektioner föreligger." Detta är en klar indikation på att det är personer som inte vet om sin hivstatus och personer som står utanför vård och behandling som är orsak till den största delen av hivöverföring. Utifrån detta samt med beaktandet att även personer utan ART kan ha omätbara virusmängder under lång tid, är det Hiv-Sveriges ståndpunkt : 1: att alla hinder för gratis anonym hivtestning är oacceptabla och motverkar god prevention, 2: att ingen person i behov skall nekas rätten till kostnadsfri kontinuerlig hivbehandling med kvalitativ vård och uppföljning, Detta skall garanteras enligt svensk lag. KRIMINALISERING 14

15 IPPF-projekt Att hivpositiva skall bli likabehandlade av rättväsendet som övriga medborgare. Under ett flertal tillfällen under 2009 förde Hiv-Sverige en diskussion tillsammans med RFSU och RFSL om att driva ett gemensamt projekt om hiv och kriminalisering. RFSU hade också fått en påstötning från IPPF (International Planned Parenthood Federation), deras världsorganisation, om att göra något mer konkret i detta ämne. RFSU och RFSL har ju jobbat med smittskyddslagen och till viss del kring brottsbalken under flera år. Med tanke på att Hiv-Sverige också har gjort det så kändes det naturligt att föra diskussioner om ett gemensamt projekt. Under året växte en gemensam ansökan till IPPF fram, och mot slutet av året fick projektgruppen veta att ansökan beviljats. Att jobba tillsammans med dessa två organisationer är en styrka för Hiv-Sverige då man står starkare ju fler man är. Också för att det ibland är svårt att driva frågor i egen sak. Det innebär hur som helst att vi kommer att driva det här projektet i tre år framöver. Möte med Madeleine Leijonhufvud om Brottsbalken och hivmän Under projektansökans gång så tyckte vi det var viktigt att träffa personer som har kunskap i denna fråga. Det gjorde att vi träffade Madeleine Leijonhufvud som redan 1993 skrev en boken HIV-smitta - straff- och skadeståndsansvar. Hon sa att nuvarande juridiska situation är ohållbar, det är inte acceptabelt att lika fall inte behandlas lika eller att det inte finns en förutsägbarhet i processen. Det är både en kriminalpolitisk och smittskyddpolitisk fråga. Idag är gränsen i svensk rätt mellan likgiltighetsuppsåt (uppsåtets nedersta gräns) och oaktsamhet svår att förstå. Det är en stor skillnad i straffen för två brottstyperna. Överhuvudtaget är det olyckligt med straffbestämmelser om våld (dvs misshandel) för den här situationen, det är brott som inte är tänkta för en fredlig sexuell samvaro menar hon. Leijonhufvud föreslog istället en specialbestämmelse i Smittskyddslagen. Efteråt hade vi en diskussion om Leijonhufvuds resonemang på så vis att vi får kanske lägre, lämpligare straff, lägre skadestånd och en flytt av fokus från skulden av att ha smittat någon annan/utsatt någon annan för smitta till något annat. Men riskerar vi inte då samtidigt stigmatisering och många fler åtal? Finns det risk för att brottet i praktiken blir motsvarighet till tvångsisoleringen där farliga hivmän och hivkvinnor kan plockas av gatan för kortare tidsperioder genom frekventa åtal? Kriminaliseringskonferens 15

16 Panelen: Enhetschef Viveca Urwitz, Domare Edwin Cameron, Lektor Lena Holmqvist och ombudsman Andreas Berglöf Direkt efter den internationella aidskonferensen i Mexico City tog Hiv-Sverige kontakt med Edwin Cameron, hivaktivist från Sydafrika, för att höra om han ville tala på en konferens om hiv och brottsbalken. Edwin deltog på flera sessioner under konferensen. Han tackade ja och därmed tog planeringen för en större konferens i Stockholm vid. Hiv och brottsbalken är en fråga som Hiv-Sverige har jobbat med under flera år. År 2003 arrangerade vi en liknande konferens som blev mycket lyckad och där cirka 80 personer deltog. Ambitionen för förra årets konferens var högre då vi även bjöd in deltagare från Europa. För att vi ska kunna förändra behövs ett stöd utifrån. Från den internationella arenan deltog personer från GNP+ (The Global Netywork of People Living with HIV/AIDS), EATG (European AIDS Treatment Group), HivNorge, IPPF (International Planned Partenthood Federation) och Swiss AIDS Federatio Talade på konferensen gjorde, förutom ombudsmannen och Edwin Cameron, Viveca Urwitz från Socialstyrelsen och Lena Holmqvist från Juridiska institutionen i Uppsala. Ombudsmannens tal handlade om hur den här typen av lagstiftning påverkar människor som lever med hiv med hänsyn till diskriminering och stigma som t.ex. blir följden av tidningsrubriker och ifrån att människor i allmänhet tror att hivpositiva generellt utsätter andra för smittorisk. Hiv-Sverige menar vidare att en hård och repressiv lagstiftning, inklusive den smittskyddslag vi har, riskerar leda till att människor inte testar sig. Svårigheten med att berätta om sin hivstatus var också något som ombudsmannen talade om. 16

17 Viveca Urwitz talade bl.a. om demoniseringen av hivpositiva i media och hur kontraproduktiv den beskrivningen är. Hon gick till och med så långt att hon sa att den mediabilden bidrar till spridningen av hiv. Det är viktigt att hivpositiva ska kunna känna sig trygga och kunna vara öppna med sin hivstatus. Lena Holmqvist höll ett föredrag om den svenska brottsbalken och hur de olika uppsåtsformerna ser ut. Hon beskrev också de olika åtalsformerna som kan bli aktuella för en hivpositiv om han/hon blir åtalad för att ha överfört, eller försökt överföra, hiv till en annan person. Hennes slutsats var att straff i denna komplicerade fråga inte har den förebyggande effekt som det är meningen att det ska ha. Slutligen talade Edwin Cameron och han inledde med att beskriva situationen internationellt. Han talade också om vilken betydelse behandlingen har fått och paradoxen i att stigma och diskriminering är lika hög som tidigare trots det. Cameron sa också att vi har argumenten. Det som saknas är att länderna anpassar sin lagstiftning på ett bra och realistiskt sätt. Did you feel the attendance worthwhile? (1 5) The different lectures on criminalization? Två av tabellerna från utvärderingen av konferensen 17

18 (Isamband med konferensen antog Hiv-Sverige sin policy om kriminalisering.) Kriminalisering och hiv dess inverkan på preventionen För Hiv-Sverige är grundstenen i kampen mot hiv god prevention. Det vill säga att så få människor som möjligt infekteras med hiv. Hiv-Sverige anser att en väg till detta är att ge bra stöd och rådgivning till människor som vet att de lever med hiv så att de kan undvika att infektera någon annan. En annan väg är ökad kunskap om hiv hos allmänheten så att alla kan ta ansvar för sin egen sexuella hälsa och använda skydd vid sexuella kontakter och därigenom undvika att bli infekterade. Kriminalisering motverkar en god prevention eftersom det leder till ökad stigmatisering av och avståndstagande från människor som lever med hiv. Stigmatiseringen av personer som bär på hiv får många negativa konsekvenser. Några av dessa kan vara att den som lever med hiv väljer bort att berätta om det och att färre människor väljer att testa sig. Detta kan i sin tur leda till att människor inte inser vikten av att skydda sig. Detta mörkläggande och hemlighållande leder till att människor inte inser att hiv förekommer i alla samhällsgrupper oavsett, ålder, hudfärg och kön. Hiv-Sverige anser därför att det är enbart handlingar där den direkta avsikten har varit att överföra hivvirus och överförningen har skett som skall ses som ett brott. Kunskap om hiv, ett gemensamt ansvarstagande och respekt är grundstenarna i bra prevention och inte bestraffning. Seminarie på Sida med Edwin Cameron Under tiden Edwin Cameron var här i Sverige försökte vi givetvis maximera hans vistelse här. Därför hade vi planerat in ett seminarie på Sida med Sveriges aidsambassadör, Lennart Hjelmåker. Deltog gjorde också ett 10-tal personer från Sida, UD och från Sidas ramorganisationer. I princip var hans föreläsning där av samma karaktär som på den stora konferensen, alltså med fokus på hiv och brottsbalken. Det var ett mycket uppskattat seminarie med bra efterföljande diskussioner. I samband med konferensen antog Hiv-Sverige sin policy om kriminalisering. Seminarie i riksdagen med Edwin Cameron Målet med Edwin Camerons vistelse var också att ge svenska politiker att få en bättre förståelse i frågan. Tyvärr kom bara representanter från Vänsterpartiet och Moderaterna. Likväl blev det ett bra möte med bra diskussioner. Intervju med Staffan Hildebrand Staffan har under snart 25 års tid dokumenterat och filmat hiv och aids ur olika perspektiv. När Staffan fick höra att Edwin Cameron var i stan ville han gärna intervjua honom på film. Något som också skedde mellan seminarierna. 18

19 FLYKTINGAR OCH MIGRATION Se under Projektet Migration och hiv på sida 37. NATIONELLA NÄTVERK Forum hiv/aids Nätverket består av Sidas ramorganisationer samt några expertorganisationer som t.ex. Hiv-Sverige. Forumet syftar till att öka kunskapen kring hiv och att öka aktiviteter inom området. Under de möten som har varit under 2009 så har det diskuterats Sidas prioriteringar för svenskt bistånd och Sveriges internationella hivpolicy. Även om Hiv- Sverige inte bedriver något biståndsprojekt så är det viktigt att vara med i den här typen av nätverk för att öka förståelsen bland andra organisationer om hivpositivas rättigheter. Generellt sett saknas det en inblick i hur det är att leva med hiv och vad som är viktigt för gruppen hivpositiva som sådan. Där fyller Hiv-Sverige ett tomrum. Dekadprojekt med SHIA Genom SHIA (Svenska Handikapporganisationers Internationell Biståndsförening) har Hiv-Sverige under 2009 fortsatt delta i arbetet och projektet med den afrikanska handikappdekaden samt att stärka handikapporganisationer i Tanzania. Arbetet har också gått ut på att öka uppmärksamheten för handikappfrågor generellt i det tanzaniska samhället. För Hiv- Sverige handlar det också om att engagera en liknande organisation i Tanzania i den tanzaniska handikapprörelsen samt förmedla hivkunskap. Organisationsforum Socialstyrelsen arrangerar Organisationsforum som ett sätt att kommunicera med organisationer som erhåller organisations- och/eller verksamhetsbidrag för att jobba preventivt med hiv/sti-frågor. På vårens möte diskuterades de utvärderingar av organisatonerna som har gjorts, ansökningar för 2010, Hivportalen och den nationella kommunikationsstrategin. 19

20 På höstens möte gavs en uppdatering av bidragsfrågor, organisationsbesök, konsultstöd och Hivportalen. Det hölls också en föreläsning om Hiv igår, idag och imorgon. Dessutom diskuterades aktiviteter på världsaidsdagen. För Hiv-Sverige är deltagandet dels en möjlighet till dialog och kommunikation med en av våra bidragsgivare och dels ett tillfälle att att kunna föra ut våra huvudfrågor till organisationer som har liknande mål som vi har och som jobbar utifrån den nationella handlingsplanen mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar. Nationella Hivrådet Hiv- Sverige är en av de ordinarie medlemmarna i Nationella Hivrådet, som ett led i har Inrättat av regeringen för samordning av det förebyggande arbetet mot hiv och sexuellt överförda infektioner i landet, Nationella Hivrådets sammansättning Ordförande i rådet utses av regeringen, medan de nio ordinarie och de fyra adjungerade ledamöterna utses av Socialstyrelsen. Dessa ledamöter representerar olika myndigheter och ideella organisationer som på olika vis bedriver arbete för att minska smittspridningen av hiv/sti, Pia Lindeskog (Statens folkhälsoinstitut, FHI), Jan Albert (Smittskyddsinstitutet, SMI), Anna Wessel (Migrationsverket), Agneta Nilsson (Skolverket), Ingvor Bjugård (Sveriges kommuner och landsting, SKL), Marianne Granath (SKL), Inger Forsgren (Hiv-Sverige), Irene Opira (Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor, RIFFI), Anders Tegnell (Socialstyrelsen) Adjungerade ledamöter: Ulrika Westerlund (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter, RFSL), Maria Andersson (Riksförbundet för sexualupplysning, RFSU), Jukka Aminoff, adjungerad (Stiftelsen Noaks Ark), Lars-Håkan Nilsson (Kriminalvården) Hivrådets uppgifter Till rådets uppgifter hör att följa upp och analysera det som görs i samhället på området, på såväl lokal, regional som nationell nivå. Rådet ska även verka för att skapa öppenhet kring sexuellt överförda infektioner motverka stigmatisering och diskriminering av hivinfekterade personer och deras anhöriga identifiera utvecklingsbehov. Under 2009 har det hållits 4 möten och bland de uppgifter man arbetat med bör speciellt nämnas den nya Hivportalen på Internet: samt arbetet med en ny hiv/sti kampanj som kommer att lanseras under

21 Handikappförbunden (HSO) Hiv Sverige är medlem i Handikappförbunden och vår ordförande blev under 2009 också invald i HSO:s styrelse. Det har hållits 10 möten varav 1 årsmöte 2 st. 2-dagars ordförandemöten med utåtriktade arrangemang. I panelen deltog partisekreterare från moderaterna folkpartiet centern samt miljöpartiet de andra partierna hade andra representanter. Hiv-Sverige deltog med informationsbord Där Kristina från styrelsen och Mats från personalen medverkade. De andra mötena har varit styrelsemöten och diverse andra möten om bl.a. annat nationella handlingsplanen som är på gång. Dessutom har vi deltagit på ett möte på Socialdepartementet rörande FN:s konvention om funktionshinder. Under året har man arbetat mycket med Arbete och försörjning samt Framtidens hälsa o sjukvård och diskrimineringslagstiftningen och framför allt vad regeringen gör eller inte tänker göra i den framtida handikappolitiken. INTERNATIONELLA NÄTVERK Hiv-Norden Hiv-Sverige är medlem i Hiv-Norden som består av hivpositivas riksorganisationer från samtliga nordiska länder. Under året så har tre möten ägt rum i Stockholm, Helsingfors och Oslo. Förutom att informera och uppdatera varandra om hivsituationen i respektive land så har vi diskuterat ämnen som berör oss alla på olika sätt. Några frågor är t.ex. inrese- och boenderestriktioner, UNAIDS, sekundärprevention, framtagandet av en hemsida, den internationella aidskonferensen i Wien, utbildningen HIV and your body och biverkningar av hivbehandling. Frågor som vi alla söker förändra och förbättra på ett gemensamt sätt. För Hiv-Sverige betyder det mycket att kunna diskutera med våra systerorganisationer i Norden eftersom vi har liknande förhållanden. Förutom dessa diskussioner har arbetet i Hiv-Norden lett till att vi under 2010, tillsammans med läkemedelsbolaget Gilead, kommer att arrangera en utbildning (HIV and your body) för människor som lever med 21

22 hiv. En utbildning som kommer att innehålla flera delar om hur det är att leva med hiv. Tanken är att de som går utbildningen sedan ska utbilda i Hiv-Nordens olika nationella medlemsföreningar. Ett annat konkret resultat av Hiv-Nordens arbete är att vi kommer att ha en gemensam monter under den internationella aidskonferensen i Wien i juli Det är ett bra tillfälle att kunna nätverka, få ny kunskap och att kunna sprida specifik information omn hur situationen är för människor som lever med hiv i de Nordiska länderna. EU Civil Society Forum Civil Society Forum (CSF) är en informell rådgivande grupp till EU Kommissionens Think Tank som består av officiella representanter från EU:s medlemsländer, ansökarländer och några andra länder. Hiv-Sveriges ombudsman är en av deltagarna i den rådgivande gruppen där det hållits två möten Under året förnyades Civil Society Forum vilket innebar att alla medlemmar var tvungna att ansöka på nytt för att få delta, tillsammans med alla andra personer som hade intresse av att delta. Att få fortsatt förtroende, som ombudsmannen fick, är stort. Totalt är det det 30-talet personer som deltar från olika frivilligorganisationer i Europa. Att delta i den här gruppen ger ett utmärkt tillfälle till uppdatering om vad som händer ute i Europa. Det är också ett bra tillfälle att lyfta de frågor som rör den svenska situationen vilka Hiv-Sverige jobbar med. På de möten som har hållits under 2009 har det bl.a. diskuterats ordförandeskapen i EU (inklusive det svenska ordförandeskapet), EU-Kommissionens kommande hivstrategi, Dublindeklarationen, den internationella aidskonferensen i Wien, prevention för olika riskgrupper, tillgång till vård och behandling och SRHR (Sexuell Reproduktiv Hälsa och Rättigheter). Speciellt viktiga har diskussionerna varit om EU-Kommissionens nya strategi där vi har haft ett stort inflytande på sluttexten. En sluttext som annars hade riskerat missa viktiga punkter i förhållande till riskgrupper och olika former av prevention, inte minst frågor angående sekundärpreventionen, Thimk Tank fick också med arbetet mot diskriminering av människor som lever med hiv i texten.. 22

23 HivEurope HivEurope är den europeiska paraplyorganisationen för nationella organisationer för hivpositiva. Hiv-Sverige är en av initiativtagarna till detta viktiga Europeiska nätverk, vår systerorganisation Hiv-Danmark är ordförande. Det finns en styrkommitté bestående av en representant från respektive syd, väst, nord, öst och Centraleuropa. På ett seminarie som hölls på Europeiska WHO:s kontor i Köpenhamn deltog 30 delegater från 20 olika länder. Det var finansierat av Danska AIDS Fondet och Gilead. Under seminariet dryftades många viktiga ämnen, särskilt diskuterades ivrigt den schweiziska deklarationen om smittsamhet hos hivpositiva med fungerande hivbehandling, Deltagarna såg ett behov av fler vetenskapliga undersökningar för att bättre kunna argumentera för deklarationen utåt. Vidare utväxlades erfarenheter av kriminalisering av hivpositiva i de olika länderna och man diskuterade möjligheterna för att förändra situationen. Också reserestriktioner för hivpositiva var på programmet liksom hivpositivas situation på arbetsmarknaden. I det senare kom det fram att hivpositiva i flera länder är utestängda från vissa yrken. Skrämmande var Turkiets situation där blir avskedad om man är hivpositiv och då förlorar socialförsäkringsnumret och därigenom möjligheten till att få mediciner. Man bildades flera arbetsgrupper under seminariet för att arbeta vidare med flera av ovannämnda problemområden. Ytterligare organisationer från Serbien, Storbritannien, Turkiet, Rumänien, Ungern, Tjeckien Estland och Grekland valdes in i HivEurope. Hiv Europe har hittills fungerat som ett nätverk men på detta möte presenterades ett förslag att formalisera nätverket till en organisation med stadgar. Förslaget till stadgar godkändes emellertid inte och en arbetsgrupp tillsattes för att Förändra skrivningen så det efterhand kan godkännas av alla. Det hölls också en mottagning på Köpenhamns rådhus hos hälsoborgmästaren för samtliga delegater. På den sista dagen valdes en ny styrkommitté. 23

24 HIV-SVERIGES ARBETE MED RÅD OCH STÖD RÅDGIVNINGEN Hiv-Sverige är hivpositivas patientförening och erbjuder juridisk rådgivning till alla som lever med hiv personligen eller som närstående. Hiv-Sveriges jurist handleder också personer som jobbar med människor som lever med hiv, till exempel kuratorer på infektionsklinikerna, i syfte dels att utbilda personalen om hivpositivas rättigheter i samhället och dels att hjälpa individer indirekt. Syftet med rådgivningen är att stärka hivpositivas rättigheter i samhället samt att ge stöd till personer som befinner sig i en svår livssituation. Rådgivningen har haft hög tillgänglighet. Det har varit möjligt att ringa eller maila på kontorstid samtliga vardagar då kontoret har varit öppet. Vidare har enskilda individer kunnat boka in personliga besök på kontoret eller på något annat lämpligt ställe. Under 2009 hade Hiv-Sveriges rådgivning 344 ärenden varav 256 personer tog kontakt per telefon, 33 personer kontaktade rådgivningen per mail och 55 personer hade ett personligt möte med organisationens jurist. Det är uppenbart att rådgivningen är en viktig service åt hivpositiva, deras närstående och personer som arbetar med hivpositiva. Telefonen är tillgänglig oavsett var i landet man bor och frågorna ställs ofta anonymt. Samtalen har kommit från hela landet men främst från Stockholms län, vid några tillfällen har rådgivaren träffat personer i landsbygden. De vanligaste frågorna till rådgivningen handlar om Smittskyddslagen och individers rättigheter i sjukvården. Många samtal handlar också om rädsla för dåligt bemötande och diskriminering till exempel på arbetet, i privatlivet eller i primärvården. Juridisk rådgivning och praktisk hjälp Rådgivningen arbetar med en kognitiv inriktning som syftar att utbilda och stödja människor som lever med hiv så att de själva kan ta tillvara sina rättigheter. Vi ger juridisk information, råd och praktisk hjälp med att skriva överklaganden och ansökningar. Rådgivningen handleder kuratorer och samverkar med andra stödorganisationer i enskilda ärenden. Rådgivning till hivpositiva flyktingar och deras familjer Rådgivningen har under året haft ett nära samarbete med Åsa Cronberg som arbetar som projektledare för Hiv-Sveriges projekt: Migration och hiv. Tillsammans och enskilt har de arbetat med juridisk rådgivning och gett stöd till hivpositiva asylsökanden och deras familjer. 24

25 I Sverige räknas det inte som tillräckliga skäl för att bevilja uppehållstillstånd på humanitär grund när någon är hivpositiv eller aidssjuk, trots att de kanske inte kommer att få tillgång till fortsatt hivbehandling i sitt hemland. Rådgivningens har gett individuellt stöd, juridisk rådgivning och praktisk juridisk hjälp till hivpositiva flyktingar, som inte längre har rätt till offentligt biträde, när det gäller frågor om uppehållstillstånd, rätt till vård och behandling och i anknytningsärenden. I några fall har rådgivningen förmedlat kontakt med sjukvård och stödorganisationer i hemländerna. Socialt stöd i en svår livssituation och i krissituationer Vid de tillfällen människor har sökt hjälp i en krissituation har rådgivningen varit mer omfattande och ofta inriktad på stöd. Det är emellertid alltid personen som söker hjälp som bestämmer vad han eller hon vill få hjälp med. Målsättningen är att få människor att se sina egna resurser och själva komma fram till lösningar på sina problem. En viktig bit av rådgivningen är att länka vidare och etablera kontakt med rätt vårdgivare och socialtjänst runt om i landet. STIGMA OCH DISKRIMINERING Många samtal handlar om stigma och självstigma. Även om det från början gällde en juridisk fråga vill ofta den som ringer tala om sina känslor och tankar kring hur det känns att leva med hiv. Stigma och självstigma är en stor del av hivpositivas och deras närståendes vardag. Diskriminering av hivpositiva är en konsekvens av stigmatisering. För att ta reda på i vilken omfattning hivpositiva blir diskriminerade i samhället har Hiv- Sverige gjort en kartläggning (enkätundersökning) under Syftet var att ta fram empirisk information om huruvida hivpositiva blir diskriminerade och/eller dåligt bemötta i sina kontakter med omvärlden. Enkäten distribuerades i februari till våra medlemsföreningar, den lades även ut på Hiv-Sveriges hemsida och i e-nyhetsbrevet samt fanns tillgänglig på Noaks Ark i Stockholm. Undersökningen var anonym. Sammanlagt kom det in 43 fall mellan februari-maj. Undersökningen visar att omvärldens okunskap om hiv gör att hivpositiva ofta blir dåligt bemötta och i vissa fall diskriminerade i sina kontakter med omgivningen. Hela 33 personer kryssade i att de hade blivit dåligt bemötta i vården. Vår slutsats av det resultatet är att personal på vårdcentraler och tandkliniker behöver få bättre kunskaper om hiv. Fallen gäller vårdcentralen, i primärvården eller tandläkare som inte tar emot hivpositiva patienter utan hänvisar dem vidare till infektionskliniken med förklaringen att vårdcentralen/tandläkaren saknar kompetens. Trots att det gäller sjukdomar där det inte behövs någon hivkompetens, t.ex. öroninflammation. Det är även vanligt förekommande att hivpatienter som skall opereras får sista tiden för dagen. 25

26 I ett fall kunde sjukvårdsupplysningen inte ge svar på hur hiv smittar, fallet gällde om man kan bli smittad efter att ha smakat på samma glass. I några fall har privata aktörer såsom vaccinationsmottagningar och tatueringssalonger inte tagit emot hivpositiva personer. Tre personer ansågs ha blivit dåligt bemötta av sin arbetsgivare och lika många tyckte att deras vänner/familjen behandlade dem sämre än innan de fick veta om sjukdomen. Sammanlagt har tolv personer blivit nekade vård eller behandlig på vårdcentral, tandläkare eller privata aktörer. Det är Hiv-Sveriges bedömning att de har blivit diskriminerade enligt gällande lagstiftning. Vi fortsätter samla information om hur hivpositiva blir bemötta och sammanställer diskrimineringsenkäten en gång per år. VÅRD OCH BEHANDLING Genom handledning av kuratorer och deltagande i nätverket för oss som arbetar med barnfrågor och hiv, har rådgivningen haft en kontinuerlig kontakt med flera infektionskliniker. I projekt Migration och hiv har Hiv-Sverige utbildat personalen på infektionskliniken i Stockholm, Växjö och Jönköping om sexualitet och kulturfrågor, nyanlända hivpositiva migranters situation och asylprocessen. Rådgivningssamtalen är i sig en källa till information om de frågor som är svåra och viktiga för människor som lever med hiv och vad vi som patientorganisation behöver arbeta vidare med. Övriga nätverk som rådgivningen har deltagit i är: Handikappförbundens nätverk för Arbetsmarknad och Socialförsäkring, Föräldrainitiativet (Handikappförbunden), MRnätverket (Handikappförbunden), Barnnätverket 26

27 HIV-SVERIGES ARBETE MED INFORMATION OCH KOMMUNIKATION Hiv-Sveriges arbete med information och kommunikation inriktar sig på två grupper, dels att hålla den egna gruppen av personer som lever med hiv i Sverige så uppdaterade och informerade om hiv och utvecklingen inom området som möjligt, dels att kommunicera till yrkesgrupper som arbetar med hivprevention och hivvård om hur livsvillkoren ser ut för hivpositiva och via media i förlängningen till allmänheten för att synligöra hiv och hivpositivas situation i Sverige. Ett av verktygen vi har använt oss av under 2010 är deltagande i Redaktionsrådet för nationella hivportalen där vi också aktivt bidragit med material och nyhetstips under året. Vi har också suttit med i referensgruppen för Nationella Hivrådets kommande kampanj. Vi arbetar även med prenumeration på nyhetsbevakning samt har ett eget pressrum på Newsdesk och kan med dessa verktyg mäta och få fram statistik över hur synligt hiv i allmänhet och Hiv-Sverige i synnerhet är i media. Det är en ganska nedslående läsning och vi ser inga tendenser av ett ökat intresse hos media för det svenska hivarbetet eller hivsituationen i landet överhuvudtaget. Det skall dock påpekas att de månader vi använt oss av pressrum har exponeringen av Hiv-Sverige ökat avsevärt. Enligt statistiken har det förekommit 522 unika publiceringar i samtlig media som har beröring med hiv, aids, hivpositiva eller Hiv-Sverige. När det gäller Hiv-Sverige är det ca 80 publiceringar under året, dock inte alla unika. Nedan en bild över hur publiceringar är fördelad i olika mediatyper och som tidigare år dominerar lokalpressen. Lokalpressen dominerar i hivrapporteringen. 27

28 Pressmedverkan (ett axplock) Tidningen Succé 2 nr, Insikt nr 1, Insikt nr 3, Insikt nr 4, Sveriges Radio 4 januari, Sveriges Radio 30 januari, QX 7 augusti, Katrineholmskuriren 1 september, Sveriges Radio 7 september, Nyhetskanalen 7 september, Aftonbladet 7 september, Expressen 8 september, Dagens Nyheter 9 sep, Vårdfacket 9 september, Aftonbladet 24 september, Borås tidning 25 september, Föräldrakraft 30 september, Sveriges Radio 30 september 8 sidor 30 september, Karlskogakuriren 2 oktober, och artikel i Perspektiv på hiv, november Pressmeddelanden från Hiv-Sverige :47 Världsaidsdagen uppmärksammas i Kungsträdgården :12 Hiv-Sverige skall utbilda infektionsklinik! :30 Hitlerfilm uppe på ministernivå :05 Nationell Hivportal lanseras :02 Hiv och kriminalisering :16 Hiv och smittsamhet i fokus under Pride :00 Hivkonferens med Edwin Cameron :25 Hivpositiv, gay domare i Sydafrikas högsta domstol till Sverige :57 Pressinbjudan till hivkonferens med Edwin Cameron :24 U. 28

29 HEMSIDA (Bilden tagen 2010) Hiv-Sveriges hemsida riktar sig framförallt till hivpositiva, deras anhöriga samt de personer som kommer i kontakt med hivpositiva, antingen privat eller genom sin yrkesroll. Utöver dessa grupper har vi indikationer på att sidan används av studerande som arbetar med hivfrågor. Huvudmålsättningen är att ge så utförlig och relevant information om hiv och aids, om förbundet och dess verksamhet och om hivoch aidsrelaterade frågor både i Sverige och internationellt. Aktuell information på hemsidan uppdateras dagligen. Hemsidan har under 2009 haft ca besök och haft cirka sidovisningar. Circa 65% % är nya besökare. 48 % är direkt trafik och resten har hittat oss via sökmotorer eller hänvisningswebbplatser (länkningar). Se under världsaidsdagen för information om wad.se. Hemsidan innehåller en Neewsfeed som dagligen publicerar hivnyheter från vår nyhetsbevakning framförallt i svensk media. 29

30 Våga fråga om hiv På vår hemsida har vi funktionen Våga fråga om hiv där vi elektroniskt besvarar frågor om hiv ur alla tänkbara aspekter. Under året har ca 110 frågor besvarats vilket är en fortsatt minskning av antalet inkomna frågor. Att den minskningen skulle bero på en ökad kunskap är kanske inte trolig, snarare att det finns fler informationssatsningar nu än tidigare och det faktum att vi har små resurser att marknadsföra funktionen. Red Ribbon Hiv-Sverige är distributör av Red Ribbon pins (Röda bandet nålar), och vi tar bl.a. via hemsidan emot beställningar från såväl privatpersoner som andra organisationer eller projekt som säljer dem. Under året har vi distribuerat cirka nålar. Överskottet av denna försäljning går till att stödja Hiv-Sveriges arbete för hivpositiva. Månadens fråga Under året har vi lanserat vad vi kallar Månadens fråga på hemsidan, en minienkätundersökning i olika aktuella ämnen. Sidan har dessutom fått en automatisk översättnings funktion via Googletranslate vilket till synes ökat besök från andra länder. Av de utomeuropeiska länderna har Thailand det största antalet. TRYCKSAKER Hiv-Sverige har under återupptagit arbetet med översättningar och uppdatering av informationsmaterialet Ett liv med hiv till språken thailändska, arabiska, somaliska och ryska. Dessutom har materialet översatts till franska p.g.a. efterfrågan från bl.a. vården. Uppdateringen har skett i samarbete med överläkare Anders Blaxhult vid Venhälsan. Tryckprocessen har försenats ytterligare p.g.a faktorer hos samarbetande läkemedelsföretag MSD. Under året har vi kontinuerligt distribuerat tryckt informationsmaterial, antingen genom beställningar direkt till vår hemsida eller från mail och telefon. Sammantaget har ett 70-tal beställningar av olika kvantiteter från privatpersoner till forskare och sjukvården distribuerats. WAD, IACMD OCH PRIDE Hiv Sveriges huvudsakliga utåtriktade evenemang har under året varit : International AIDS Candlelight Memorial Day I samband med det presenterade vi vårt Hivindex för 3:e året i rad. Den baseras på en Sifoundersökning gjord i samarbete med Pfizer för att kartlägga allmänhetens attityder till hiv och hivpositiva. Denna undersökning renderade i god uppmärksamhet i media 30