Hiv och Rättigheter. Rapport från Open Space om

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Hiv och Rättigheter. Rapport från Open Space om"

Olof Axelsson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Rapport från Open Space om Hiv och Rättigheter Inför Världsaidsdagen 2011 samlades en lång rad organisationer, offentliga verksamheter och privatpersoner för att hitta nya perspektiv och strategier i arbetet med hiv. Workshopen hölls på Folkets hus i Göteborg lördagen den 19 november. Temat var hiv och rättigheter.

privatpersoner för att hitta nya perspektiv och strategier i arbetet med hiv.

2 I syfte att dra nytta av all den kunskap och erfarenhet deltagarna bar på organiserades workshopen som en Open Space. Det betyder att det var deltagarna själva som både bestämde dagordningen och stod för kunskapsinnehållet. Praktiskt gick det till så att alla deltagare fick föreslå diskussionsämnen. Det resulterade i 16 diskussionsgrupper som fördelades på fyra pass. Var och en deltog i den grupp där man kände att man kunde bidra mest till diskussionen. Under dagen diskuterades vitt skilda frågeställningar. Det handlade om rätten till ett sexliv, kritik av delar av smittskyddslagen, hur hivpositiva migranter tas emot i Sverige, sjukvårdens diskriminering av hivpositiva, sprututbyte för narkomaner, hiv och jämställdhet, med mera. Ett genomgående tema i alla diskussioner var bristen på kunskap hos både allmänhet och myndigheter, och att det är denna brist på kunskap som ligger bakom diskriminering och stigmatisering av hivpositiva. Det nämndes flera exempel på diskriminering. Hivpositiva barn som går på förskolan riskerar att bli särbehandlade på ett utpekande och stigmatiserande sätt. Den som inte tillhör en riskgrupp eller har haft oskyddat sex med någon från en riskgrupp kan nekas hivtest. De fall av hivöverföring som gått till domstol har resulterat i godtyckliga straff. Myndighetspersoners osäkerhet och hyschande leder till att individen inte vågar berätta att hon/han är hivpositiv och därmed inte får rätt vård. Detta gäller i synnerhet personer som har invandrat som inte vågar lita på myndigheterna. Allmänhetens brist på kunskap leder å sin sida till stigmatisering av hivpositiva. Den bild som förmedlas via media är skräckbilder av hivmän eller hivkvinnor som medvetet sprider viruset till andra. Nyanserade porträtt saknas nästan helt. Flera deltagare som arbetar mot skolungdomar berättade att okunskapen bland unga är alarmerande. En del unga vet inte ens vad hiv är. Föreslagna lösningar är information och kunskapsspridning. Till skolor, till sjukvården och andra myndigheter, och till allmänheten på till exempel Världsaidsdagen. I flera av diskussionerna framhölls att hivfrågan har förlagts till vissa riskgrupper. I allmänhetens ögon är det en bögsjukdom, ett problem för sprutnarkomaner eller något som främst finns i södra Afrika. Detta innebär en dubbel stigmatisering. Dels blir

Det resulterade i 16 diskussionsgrupper som fördelades på fyra pass. Var och en deltog i den grupp där man kände att man kunde bidra mest till diskussionen.

3 hiv något de andra har, vilket gör att virusets faktiska utbredning göms undan och att preventionsarbetet försvåras. Dels blir man som hivpositiv stigmatiserad och misstänkliggjord. För sjukvården skrivs nationella handlingsplaner utifrån identifierade riskgrupper och kunskapen förläggs till specialistteam. Det innebär att kunskapen hos primärvården är bristfällig. Alternativet som flera deltagare pratade sig varma för är att betrakta hivfrågan från ett rättighetsperspektiv. Det innebär att det är den enskilda individen som ska ha rätt till vård. För att det ska fungera måste individen ges verktyg för att söka vård/hävda sin rätt. Det innebär också ett bredare anslag där hiv ses som något som berör hela samhället och något som kan drabba vem som helst. Flera andra aktuella frågor diskuterades. En av dem var smittskyddslagen som många menar stigmatiserar hivpositiva. Lagens informationsplikt, att man som hivpositiv måste berätta om sin status för sexpartners för att inte riskera åtal och fängelsestraff, innebär att ansvaret för att skydda sig läggs på en individ istället för på båda parter. Dessutom leder kriminaliseringen till att en del hivpositiva antingen inte testar sig alls eller undanhåller information för sin läkare av rädsla för att bli polisanmälda. I en diskussion om hivpositivas rätt till ett fungerande sexliv hävdade flera att kriminaliseringen har lett till att myndigheterna i förtäckta ordalag säger att hivpositiva inte ska ha sex överhuvudtaget eller i vart fall inte knulla runt. Det och den allmänna stigmatiseringen leder till att hivpositivas sexliv begränsas. En annan fråga som är politiskt kontroversiell är sprututbyte för narkomaner. Inne på workshopen rådde dock stor enighet. Alla deltagare i diskussionen var överens om att sprututbyte är en förutsättning för ett välfungerande preventivt arbete. Redan under workshopen startades också planeringen inför Världsaidsdagen Flera kreativa förslag om vad som kan göras då kom upp. Bland annat att arrangera dagen inne på Liseberg.

Alternativet som flera deltagare pratade sig varma för är att betrakta hivfrågan från ett rättighetsperspektiv. Det innebär att det är den enskilda individen som ska ha rätt till vård.

4 Förslag på insatser Syftet med workshopen var framförallt att blicka framåt och hitta nya strategier. Här är ett urval av de förslag som togs upp, listade under respektive diskussionspunkt. Rätten till sex Det ska vara bådas ansvar att skydda sig vid sex. Vårdpersonal ska inte använda relationsstatus som en faktor när behovet av ett hivtest diskuteras. Nolltolerans Använd överhuvudtaget inte begreppet nolltolerans. Hiv och migranter Sluta definiera särskilda riskgrupper, utgå istället från alla hivpositivas rätt till vård. Utbilda så kallade Peer Educators inom utsatta grupper som kan sprida information och kunskap. Certifiera tolkar med hiv och sexualitetsfrågor som spetskompetens som kan användas vid myndighetskontakter. Skapa en rätt att välja samma tolk så att ett förtroende kan byggas upp. Okunskap hos myndigheter Öka kunskapen om hiv hos myndighets personal genom informationsinsatser. Särskilj inte hiv från andra liknande sjukdomar. Bryt tystnaden kring sexualitet och hiv. Våga prata om det. Okunskap/kunskap hos ungdomar Satsa ännu mer på information i skolan. Använd internet och sociala medier som ett verktyg för att nå ut till ungdomar. Utbilda blivande lärare i hivfrågor. Rättigheter för vem? Hivpositiva utan uppehållstillstånd eller som är papperslösa bör ges samma rätt till vård som svenska medborgare. Skolan har ett ansvar för att åstadkomma en attitydförändring i samhället. Kritik av delar av smittskyddslagen Informationsplikten bör tas bort. Lobba och upplys politiker om bristerna i smittskyddslagen. Normkritik Prata om allas rätt till vård istället för rikta in åtgärderna på specifika riskgrupper.

Nolltolerans Använd överhuvudtaget inte begreppet nolltolerans. Hiv och migranter Sluta definiera särskilda riskgrupper, utgå istället från alla hivpositivas rätt till vård.

5 Kan vi skriva planer där fokus inte är målgrupper? Fokusera på metoder och rättigheter, istället för på mål- eller riskgrupper. Förändra ansökningsförfarandet så att det går att fördela pengar utifrån ett rättighetsperspektiv istället för målgrupp. Hiv och jämställdhet Initiera ett forum för hivpositiva kvinnor med utländsk bakgrund. Hierarkier Gå emot hierarkierna genom att helt enkelt ignorera dem. En öppnare diskussion kan bryta ner hierarkier. Ge personer utsatta för stigma och diskriminering verktyg att förändra sina egna liv (empowerment). Hur kan vi öka kunskapen hos sjukvårdspersonal Utbilda läkare och sjukvårdspersonal i att bemöta hivpositiva. När patienten remitteras till primärvården ska remittenten finnas med som en resurs i bakgrunden till en början. Skapa strukturer där patienterna ses som bärare av rättigheter. Inför motsvarande Sesammottagningen, alltså ungdomsmottagning för vuxna, på landsbygden. Hiv och antirasism Bilda ett nätverk som arbetar med hiv från ett antirasistiskt perspektiv. Hur ska vi uppmärksamma Världsaidsdagen (WAD) 2012 WAD 2012 ska arrangeras på Liseberg tillsammans med många aktörer inom hivfrågan. Erbjuda affisch- infopaket till olika aktörer. Erbjuda skolor vägledning i hur de kan arbeta med WAD. IFK Göteborg kan spela med red ribbons eller Frölunda kan uppmärksamma WAD. Hur ska vi få hivfrågan att flytta ut på landet? Jourtelefoner är ett bra sätt för att kunna ge hjälp åt alla oavsett bostadsort. Lokala bibliotek är en viktig arena för att nå ut med information. SRHR-mottagningar (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter) på vårdcentralerna. Frivilligorganisationer kan bli mer aktiva ute på landsbygden. Sprututbyte Inför ett sprututbytesprogram i Göteborg. Lyfta frågan till kranskommunerna om det är politiskt omöjligt i Göteborg. Ta lärdom av hur det fungerar i Norge och Danmark.

Hiv och jämställdhet Initiera ett forum för hivpositiva kvinnor med utländsk bakgrund. Hierarkier Gå emot hierarkierna genom att helt enkelt ignorera dem.

6 Slutord Workshopen visade med all önskvärd tydlighet att hiv inte är en isolerad fråga som endast berör vissa riskgrupper. Tvärtom angår den hela samhället. Därför måste kunskapen om hiv öka i alla samhällsgrupper och på alla samhällsnivåer. Hiv behöver avdramatiseras och normaliseras. Vi måste låta hiv få vara en del av vardagen, som en av deltagarna uttryckte det. WORLD AIDS DAY 1 DECEMBER

Därför måste kunskapen om hiv öka i alla samhällsgrupper och på alla samhällsnivåer.

Relevanta dokument

Likabehandlingsplanen

Likabehandlingsplanen Handlingsplan vid fall av kränkning Reviderad sept. 2014 Drakbergsskolans mål Varje elev och all personal på Drakbergsskolan skall kunna gå till skolan utan att vara orolig för att