Seminariefall 1 10-årig flicka som kommer med mor och morfar till akuten med intervallsmärtor i buken som hon har haft sedan 4 dagar tillbaka.

Transkript

1 Seminarie fall 1-4

2 Seminariefall 1 10-årig flicka som kommer med mor och morfar till akuten med intervallsmärtor i buken som hon har haft sedan 4 dagar tillbaka. Smärtorna sitter mest under revbensbågen på höger och vänster sida. Hon har varit på akuten med samma besvär för 2 dagar sedan men kommer nu tillbaka för att det inte har blivit bättre. Hon och hennes mor beskriver attackerna som plötsligt uppkommande smärtor som är så starka att hon skriker och får svårt att andas. Attackerna har främst kommit under kvällstid och då varat i upp till 3 timmar. Vid första akutbesöket misstänktes en pankreatit men alla blodprover var normala. Hon har inte varit sjuk under de senaste veckorna och visar heller inga infektionstecken vid undersökningen. Buken är mjuk med diffus smärta över hela buken vid palpation. Vidare undersökningar (urinsticka, ultraljud buk, EKG och thoraxröntgen) är u.a. Hon berättar själv att hennes föräldrar inte längre bor tillsammans, efter separation 2 år tidigare. Hon bor hos mamman men sover regelbundet varannan helg hos pappan och hans nya familj. Hon har bytt skola för ungefär en vecka sedan för att hon hade stora problem med läraren i den förra skolan. Hon hade nu bara varit 2 dagar i den nya skolan innan hon fick buksmärtorna. Pappan som har kommit lite senare till akuten vill prata med oss utan dottern och hennes mor. Han är glad över att vi har utrett ev. somatiska orsaker till hennes buksmärtor då han tror att det kan finnas en psykosomatisk orsak till besvären. Han beskriver att dottern brukar ha oro och ångestattacker när hon lämnar mamman för att sova hos pappan. Pga detta har hon haft en BUP-kontakt men hon ville inte gå tillbaka efter de första besöken där. Han berättar dessutom att hon har stannat hemma från skolan ganska ofta under det senaste året och att det var ''enkelt för henne att övertala mamma''. Mamman har opererats för en hjärntumör, är därefter sjukpensionär och mår periodvis psykiskt dåligt. Föräldrarna önskar att flickan skall få stanna kvar på sjukhuset till nästa attack eftersom de inte vågar åka hem med henne. Vad kan detta vara och hur bör man tänka för att hjälpa flickan på bästa sätt? 2

3 Seminariefall 2 En 10-årig flicka inkommer akut till barnkirurgen. Hon har för andra gången under skolåret blivit påhoppad av samme jämnårige pojke (klasskamrat) på skolgården. Under lunchrasten kom han bakifrån, tog tag i nacken och tryckte mitt ansikte mot ett träd på skolgården. I status har hon skrapsår över höger kind och ett ordentligt blåmärke kring höger öga. Pappan som kommit med henne till sjukhuset är ledsen och tårögd. Vid enskilt samtal med flickan berättar hon att klasskamraten hela tiden retar henne och tycker att hon är ful. Det fanns inte några vuxna på skolgården när det hände. Pappan är särskilt upprörd över det faktum att det är andra gången det hänt och att skolan inte verkar bry sig. Förra gången hade han ett långt samtal med klassläraren och skolans rektor men det hjälpte tydligen inte alls. Vad kan detta vara och hur bör man tänka för att hjälpa flickan på bästa sätt? 3

4 Seminariefall 3 10-årig pojke som fått diagnosen ADHD för två år sedan och nu kommer till BUMM på remiss från skolläkaren för en sk second opinion om ADHD-diagnosen verkligen är rätt. Pojken föddes i rätt tid, vecka 39, efter igångsättning pga en rätt jobbig graviditet där mamman mot slutet utvecklade preeklampsi. Amningsproblem initialt och pojken nådde sin födelsevikt först efter tre veckor. Sen motorisk utveckling, satt utan stöd först vid 9 mån ålder och gick utan stöd vid 2,5 års ålder. Brytningsfel och lätt skelning som behandlats. Hela tiden haft svårt med koordinationen, kan inte fånga boll på gymnastiklektionerna, är fumlig och har lätt för att snubbla. Går pga detta hos sjukgymnast och får extra träning av idrottsläraren. Han har svårt att fungera i grupp, vill gärna spexa och och brukar göra dumheter som kamraterna säger till honom att göra. Är impulsstyrd och har svårt att koncentrera sig i skolan. Fungerar bäst i liten grupp och bland vuxna. Han har fått byta till en liten specialklass i skolan med mycket extra resurser och har fått Ritalin. Trots detta kan han bara lösa uppgifter om han får hjälp att koncentrera sig. Föräldrarna är skilda. Han bor med mamma (ensamstående) tillsammans med två yngre systrar. Mamma får hjälp av sin egen mamma för att biologiska pappan inte ställer upp. Nu ifrågasätter skolan och skolläkaren ADHD-diagnosen. Ritalin behandlingen tycks inte hjälpa. Han har biverkningar, sover sämre och har ingen aptit. Har gått ned i vikt. Ett nyss genomfört WISC-test visar att han hamnar lågt i nedre normalintervallet. Vid samtalet undviker han ögonkontakt, verkar svara för att göra rätt och det han tror att man vill höra. Han är mer intresserad av det som finns i undersökningsrummet än att svara på frågor och får allt svårare att sitta still. Vad kan detta vara och hur bör man tänka för att hjälpa honom på bästa sätt? 4

5 Seminariefall 4 En 15-årig pojke utreds på BUMM. Han kom till Sverige för fyra år sedan (från Makedonien) tillsammans med sin mor och en äldre syster. Han började svensk skola i en liten specialklass för invandrare för att lära sig svenska och introduceras till det svenska skolsystemet. I klassen anpassade han sig bra, men hade svårigheter att läsa och skriva. Han uppfattades vara yngre än vad kronologiska åldern angav, men då det gick bra fick han nu efter 3 år flytta till en vanlig klass med möjlighet till extra stöd av specialpedagoger. I den nya klassen har det blivit jobbigt. Han har fått svårt att sitta still och koncentrera sig och måste ha en lärare bredvid sig för att klara uppgifter. Han har inte godkänt i något ämne och har en anmärkningsvärt hög skolfrånvaro. Från skolans sida har man berättat att man tycker att han är efter i den intellektuella utvecklingen, har ett ordförråd i nivå med en elvaåring och har svårt att både läsa och skriva svenska. Man har försökt utreda hans förmåga att kommunicera på modersmålet men är osäker på förmågan även där. En psykologutredning har genomförts som visar på mycket låga resultat i de språkliga delskalorna men bra resultat i övriga skalor. Vad kan detta vara och hur bör man tänka för att hjälpa honom på bästa sätt? 5